Svävarfartsförordning (1986:305)

SFS nr
1986:305
Departement/myndighet
Näringsdepartementet
Utfärdad
1986-05-15
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1253

Allmänna bestämmelser

1 § Med svävare förstås i denna förordning ett transportmedel som är
konstruerat för att vid framdrivandet bäras upp av en från dess
maskineri alstrad luftkudde. Som svävare betraktas dock inte ett
transportmedel som är avsett att föras av gående.

Med lätt svävare förstås en svävare med en vikt av högst 1 000 kilo. I
vikten inräknas inte vikten av personer ombord, drivmedel, bagage, last,
förråd, flytbar livräddningsutrustning, bärbar brandsläcknings- och
nödutrustning och permanent barlast.

2 § Svävare får användas endast i område som anges i 5 och 6 §§. Svävare
får inte användas utan tillstånd om inte annat följer av 4 §. För vissa
svävare fordras också godkännande.

2 a § Ägaren av en svävare är skyldig att se till att svävaren
inte används utan föreskrivet tillstånd eller godkännande eller
i strid mot ett meddelat villkor. Förordning (1999:349).

Tillstånd

3 § Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med
Transportstyrelsen och berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där
svävaren huvudsakligen skall användas. Skall svävare användas för färd
till något annat land, meddelas dock tillstånd av regeringen.
Förordning (2008:1123).

4 § Svävare får användas utan tillstånd i tjänsteutövning
inom Polismyndigheten, Försvarsmakten, Försvarets
materielverk, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Tullverket och
den kommunala räddningstjänsten. Förordning (2014:1253).

5 § Tillstånd att använda svävare över vattenområde får ges till den som
avser att använda svävare för räddningstjänst eller näringsverksamhet
eller den som visar att han av annan orsak har ett särskilt behov av att
använda svävare.

6 § Tillstånd att använda svävare inom särskilt anordnat tävlings- eller
övningsområde får ges till sammanslutning för svävarverksamhet, om
svävarfarten inte medför olägenheter från säkerhets- eller
miljövårdssynpunkt eller för annat allmänt eller enskilt intresse.

7 § Tillstånd att använda svävare kan begränsas till viss tid och till
visst område. I tillståndet skall anges vilket slag av svävare som avses
med tillståndet och om svävaren skall användas yrkesmässigt.

Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för att motverka
olägenheter av svävarfarten eller som fordras av andra skäl.

8 § Om trafik med svävare förorsakar olägenheter som inte är ringa, får
den som meddelat tillståndet föreskriva nya eller ändrade villkor för
att motverka olägenheterna.

9 § Om det vid användande av svävare förekommer sådana missförhållanden
att fortsatt svävarfart inte är lämplig skall tillståndet återkallas, om
inte särskilda skäl talar emot det. Tillståndet får också återkallas, om
olägenheter av svävarfarten inte kan avhjälpas och dessa är betydande.

Tillståndet får även återkallas, om det inte längre finns behov av
tillståndet.

Godkännande m. m.

10 § Svävare som inte är lätt svävare och svävare som skall gå i
yrkesmässig trafik får inte användas utan att svävaren godkänts av
Transportstyrelsen. Användningen av svävare inom Försvarsmakten och
Försvarets materielverk samt för befolkningsskydd och räddningstjänst
fordrar inget godkännande. Förordning (2008:1123).

11 § För svävare som skall godkännas meddelar Transportstyrelsen
säkerhetsföreskrifter och föreskrifter om besättningens
storlek och personalens kvalifikationer.

Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om tillsyn av godkänd
svävare.

Kustbevakningen utövar tillsyn av godkänd svävare som
myndigheten äger eller brukar. Kustbevakningen skall vid
tillsyn samråda med Transportstyrelsen. Förordning (2008:1123).

12 § Transportstyrelsen meddelar i fråga om svävare föreskrifter om
förande av dagbok, rapportering av sjöolyckor samt transport av
farligt gods. Förordning (2008:1123).

13 § För godkännande och tillsynsförrättning utgår avgift enligt taxa
som fastställs av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1123).

Trafikföreskrifter

14 § Den som framför en svävare skall anpassa färdväg, hastighet och
färdsätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att
skador på mark och växtlighet undviks.

Ansvarsbestämmelser m.m.

15 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. använder en svävare utan föreskrivet tillstånd eller
godkännande eller i strid mot ett meddelat villkor,

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats av Transportstyrelsen
med stöd av 11 eller 12 § ,

3. bryter mot 14 § .

Till böter döms även ägaren till en svävare om han uppsåtligen
eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som har
ankommit på honom för att hindra att svävaren används utan
föreskrivet tillstånd eller godkännande eller i strid mot ett
meddelat villkor.

Straff döms inte ut enligt denna paragraf om gärningen är
belagd med straff i sjölagen (1994:1009). Förordning (2008:1123).

16 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Transportstyrelsen, Naturvårdsverket och Havs- och
vattenmyndigheten får överklaga länsstyrelsens beslut enligt
denna förordning. Länsstyrelsen ska särskilt underrätta
Transportstyrelsen, Naturvårdsverket och Havs- och
vattenmyndigheten om ett sådant beslut. Förordning (2011:656).

Avgifter för vissa ärenden

17 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt 3 § denna förordning.

för ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Färd inom Sverige (3 § första meningen) 5
Färd till annat land (3 § andra meningen) 8
Förordning (1992:358).

Övergångsbestämmelser

1986:305

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. Tillstånd som har
meddelats enligt förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av
svävare skall fortfarande gälla under tillståndstiden, dock längst till
utgången av år 1987.

2008:1123

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.
Föreskrifter som har meddelats av Sjöfartsverket anses vid
tillämpningen av förordningen vara meddelade av
Transportstyrelsen.