Förordning (1987:1043) om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige

SFS nr
1987:1043
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1987-11-19
Författningen har upphävts genom
SFS 1989:957
Upphävd
1990-01-01

1 § Lagen (1987:384) om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige skall träda i kraft den dag denna förordning
träder i kraft och tillämpas

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas
den 1 januari 1988 eller senare,

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för
beskattningsår som börjar den 1 januari 1988 eller senare,

c) i fråga om förmögenhet, på förmögenhet som taxeras år 1989 eller
senare.

Avtalet träder i kraft den 13 december 1987.

2 § Vid tillämpningen av avtalet och det till avtalet fogade protokollet
skall iakttas de anvisningar som framgår av bilagorna 1 och 2.

3 § Ärenden, som enligt avtalet skall handläggas av behörig myndighet i
Sverige, prövas av riksskatteverket. Är ett sådant ärende av särskild
betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av
regeringen, skall dock riksskatteverket med eget yttande överlämna
ärendet till regeringen.

Riksskatteverkets beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

1987:1043

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Genom förordningen upphävs förordningen (1983:1041) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge.

3. Den upphävda förordningen och lagen (1983:913) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge tillämpas fortfarande

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som
förvärvats före den 1 januari 1988,

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för
beskattningsår som börjar före den 1 januari 1988,

c) i fråga om förmögenhet, på förmögenhet som taxeras före år 1989.

4. Bilaga 2 till lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge tillämpas fortfarande på
inkomst som förvärvats före den 1 januari 1990. Vad som i bilagan sägs
om bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 i avtalet den 22 mars
1983 skall dock beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari 1988
eller senare avse bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 i
förevarande avtal samt punkterna VII och VIII i protokollet till
förevarande avtal.

1989:249

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Anvisningarna till punkterna VII och VIII i protokollet tillämpas på
inkomst som förvärvas den 1 juli 1989 eller senare.

1989:957

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Genom förordningen upphävs förordningen (1987:1043) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige.

3. Den upphävda förordningen och lagen (1987:384) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige tillämpas fortfarande

a) i fråga om skatter som innehållits vid källan, på inkomst som
förvärvats före den 1 januari 1990,

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för
beskattningsår som börjar före den 1 januari 1990,

c) i fråga om förmögenhet, på förmögenhet som taxeras före år 1991.

Bilaga 1

Anvisningar till bestämmelserna i avtalet

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och
juridiska personer som har hemvist i Sverige, Danmark, Finland, Island
eller Norge.

Frågan om en fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i
Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge avgörs i första hand med
ledning av lagstiftningen i resp. stat. I art. 4 punkterna 2 och 3
regleras fall då en person är bosatt i mer än en stat, dvs. fall där den
skattskyldige enligt en avtalsslutande stats beskattningsregler anses
bosatt i denna stat och enligt annan avtalsslutande stats
beskattningsregler anses bosatt i denna andra stat. Vid tillämpningen av
avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i
den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda
avtalsbestämmelser.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Bestämmelserna i art. 27
gäller dock skatt av varje slag och beskaffenhet, se punkt 6. I art. 2
punkt 3 anges de skatter som utgår vid avtalets undertecknande och på
vilka avtalet tillämpas. Avtalet skall dock tillämpas även på skatter av
samma eller i huvudsak likartat slag som efter avtalets undertecknande
påförs vid sidan av eller i stället för de angivna skatterna.

till art. 6–22

En inkomst beskattas i Sverige om så kan ske enligt gällande
skatteförfattningar och inskränkning av skattskyldigheten inte följer av
bestämmelse i avtalet. Vid beskattningen hänförs en inkomst alltid till
den förvärvskälla till vilken den hör enligt de svenska
skatteförfattningarna oavsett till vilket inkomstslag inkomsten har
hänförts enligt detta avtal.

till art. 6

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från
fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse. Inkomst som omfattas av
art. 6 skall emellertid vid tillämpningen av avtalet alltid anses som
inkomst av fast egendom. Detta medför att sådan inkomst alltid får
beskattas i den stat där den fasta egendomen är belägen. Denna regel
gäller även beträffande royalty från fast egendom eller för nyttjandet
av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan
naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i regel
enligt art. 7. Vad som i avtalet i allmänhet förstås med uttrycket “fast
driftställe” anges i art. 5. Beträffande beskattning av inkomst av
verksamhet i samband med förberedande undersökning, utforskning eller
utnyttjande av kolväteförekomster, se art. 21. I punkt I av protokollet
har tagits in regler enligt vilka de behöriga myndigheterna kan genom
överenskommelse avgöra om fast driftställe föreligger i vissa särskilt
angivna fall då företag i en stat har byggnads-, anläggnings-,
installations- eller monteringsprojekt eller verksamhet i samband med
sådant projekt i en annan stat.

Inkomst av rörelse, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i
Sverige bedriver från fast driftställe i Danmark, Finland, Island eller
Norge, skall undantas från skatt i Sverige såvitt avser den till
driftstället hänförliga inkomsten om villkoren i art. 25 punkt 5 c är
uppfyllda.

Inkomst av rörelse, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge bedriver från fast driftställe i
Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2–6. Till grund för
inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som
kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna
bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i
punkterna 2 och 3 angivna principen. Avdrag medges för så stor del av
huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan antas belöpa på det
fasta driftstället.

Om beskattning av inkomst av sjöfart och luftfart i internationell
trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas enligt
art. 8 punkt 1 i regel endast i den stat där företaget har sin verkliga
ledning. Motsvarande bestämmelser skall i vissa fall tillämpas på
inkomst av sjöfart och luftfart som har samband med förberedande
undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster, se
art. 21 punkt 5.

till art. 9

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen
mellan företag med intressegemenskap.

till art. 10

1. Vad som i avtalet förstås med uttrycket “utdelning” anges i art. 10
punkt 7.

2. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär
utdelning från bolag med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge
och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband
med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt
till utdelningen har i Danmark, Finland, Island eller Norge, iakttas
bestämmelserna i andra och tredje styckena i denna punkt.

Om utdelningen uppbärs av aktiebolag eller ekonomisk förening, är
utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 10
punkt 8 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från
skattskyldighet för utdelning som avses i art. 10 punkt 8 finns i 7 § 8
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningen på vanligt sätt. Vid
inkomstberäkningen medges sålunda avdrag för förvaltningskostnader och
ränta på skuld som belöper på aktie eller andel till vilken utdelningen
är hänförlig. Avdrag medges dock inte för dansk, finsk, isländsk eller
norsk skatt på utdelningen. Svensk skatt på utdelningen nedsätts enligt
art. 25 punkt 5 a genom avräkning av dansk, finsk, isländsk eller norsk
skatt som tagits ut enligt art. 10 punkt 3, 4 eller 5. I fråga om
förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till
art. 25.

3. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär
utdelning från bolag med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge
och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med
fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till
utdelningen har i Danmark, Finland, Island eller Norge, tillämpas art. 7
resp. art. 14.

4. När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till en fysisk eller
juridisk person med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge och
utdelningen inte är hänförlig till andel som äger verkligt samband med
fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till
utdelningen har i Sverige, tas kupongskatt ut med 15 % eller, i fall som
avses i art. 10 punkt 3 a, 5 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning
från svensk ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom.
a eller c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga
inkomstskatten får inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art.
10 punkt 3 a, 5 % av utdelningens bruttobelopp.

Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning, se
bilaga 2.

Om den som har rätt till utdelningen har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till
andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen, gäller inte ovan angivna regler om
begränsning av svensk skatt på utdelning.

till art. 11

1. Vad som i avtalet förstås med uttrycket “ränta” anges i art. 11
punkt 3.

2. Ränta, som betalas från Danmark, Finland, Island eller Norge till en
fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas i regel
här.

Är räntan hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast
driftställe eller stadigvarande anordning, som den som har rätt till
räntan har i Danmark, Finland, Island eller Norge, tillämpas dock art. 7
resp. art. 14.

3. Ränta som betalas från Sverige till en fysisk eller juridisk person
som har hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge får enligt art.
11 punkt 1 inte beskattas i Sverige. Detta gäller dock inte i fall som
avses i art. 11 punkt 2. Om den som har rätt till räntan har fast
driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och den fordran för
vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen, beskattas räntan i enlighet med
bestämmelserna i art. 7 resp. art. 14, om så kan ske enligt de svenska
skatteförfattningarna.

till art. 12

1. Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 3
gäller följande.

Royalty, som utbetalas från Danmark, Finland, Island eller Norge till en
fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som
har rätt till royaltyn har i Danmark, Finland, Island eller Norge,
tillämpas dock art. 7 resp. art. 14.

Royalty, som utbetalas från Sverige till en fysisk eller juridisk person
med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge får beskattas i
Sverige endast under förutsättning att den rättighet eller egendom för
vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller
stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i
Sverige (art. 12 punkt 2).

2. Royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för
nyttjandet av mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång,
beskattas enligt art. 6.

till art. 13

Vinst, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge förvärvar genom avyttring av fast egendom i
Sverige, beskattas här (art. 13 punkt 1). Vidare beskattas i Sverige
vinst genom icke yrkesmässig avyttring av lös egendom hänförlig till
tillgångar nedlagda i fast driftställe som en person med hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge har här (art. 13 punkt 3).
Motsvarande gäller i fråga om lös egendom hänförlig till stadigvarande
anordning för att utöva fritt yrke vilken inkomsttagaren har i Sverige.

Vinst, som en fysisk person med hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge förvärvar genom överlåtelse av aktier och liknande rättigheter i
ett svenskt bolag får enligt art. 13 punkt 6 beskattas i Sverige.

Vinst, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige
förvärvar, beskattas här om inte annat följer av art. 13 punkt 4 eller
art. 25 punkt 5 c. Enligt art. 13 punkt 1 får dansk, finsk, isländsk
eller norsk skatt tas ut på vinsten, om den avyttrade egendomen utgörs
av fast egendom i resp. Danmark, Finland, Island eller Norge eller, i
fall som anges i art. 13 punkt 2, av aktier eller andelar i bolag vars
huvudsakliga ändamål är att inneha fast egendom och innehavet av
aktierna eller andelarna i bolaget berättigar innehavaren att nyttja
bolaget tillhörig fast egendom. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt
3 i fråga om lös egendom, som ingår i fast driftställe som
inkomsttagaren har i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller lös
egendom, som ingår i stadigvarande anordning för att utöva fritt yrke
vilken inkomsttagaren har i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Svensk skatt på vinsten nedsätts enligt art. 25 punkt 5 a genom
avräkning av den skatt som i enlighet med bestämmelserna i art. 13
påförts samma vinst i Danmark, Finland, Island eller Norge. I fråga om
förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till
art. 25.

till art. 14

Vad som förstås med uttrycket “fritt yrke” exemplifieras i art. 14
punkt 2.

Inkomst av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig
verksamhet beskattas endast i den stat där den skattskyldige har
hemvist. Är inkomsten hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan
stadigvarande anordning som avses i art. 14 punkt 1 a eller vistas
inkomsttagaren mer än 183 dagar under en period av 12 månader i en
annan avtalsslutande stat får inkomsten dock beskattas i den stat där
anordningen finns resp. där inkomsttagaren vistas. Även i det fall
inkomsten är undantagen från beskattning i hemviststaten får inkomsten
beskattas i verksamhetsstaten.

Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke eller
annan därmed jämförbar självständig verksamhet, vilken inkomst enligt
avtalet får beskattas i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall, om
villkoren i art. 25 punkt 5 c är uppfyllda, inkomsten inte beskattas i
Sverige.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av sportutövare,
skådespelare, musiker m.fl., se anvisningarna till art. 17.

I fråga om beskattning av inkomst av fritt yrke eller annan därmed
jämförbar självständig verksamhet som har samband med utforskning eller
utnyttjande av olje- eller gasförekomster gäller särskilda bestämmelser,
se art. 21.

till art. 15

Inkomst av tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskattas i den
stat där arbetet utförs. Undantag från denna regel föreskrivs bl. a. i
art. 15 punkterna 2 och 4, i art. 16, 18, 19, 20 och 21 samt i punkterna
VII, VIII och IX i protokollet.

Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av enskild tjänst,
vilken inkomst enligt artikel 15 får beskattas i Danmark, Finland,
Island eller Norge, skall inkomsten inte beskattas i Sverige, se art. 25
punkt 5 c.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av sportutövare,
skådespelare, musiker m. fl., se anvisningarna till art. 17.

I fråga om beskattning av inkomst av arbete som har samband med
utforskning eller utnyttjande av olje- eller gasförekomster gäller
särskilda bestämmelser, se art. 21.

till art. 16

När ett svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till en person med
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, beskattas ersättningen i
Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan
ersättning uppburits av en person med hemvist i Sverige från bolag med
hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge får inkomsten beskattas i
Sverige men skatt på inkomsten, som utgått i den stat där bolaget har
hemvist, avräknas från den svenska skatten enligt art. 25 punkt 5 a. I
fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av
anvisningarna till art. 25.

till art. 17

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt sportutövare
förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i regel i den stat där
verksamheten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten
förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning.
Enligt art. 17 punkt 2 får inkomsten i regel beskattas i den stat där
artisten eller sportutövaren utför arbetet, även om ersättningen
utbetalas till en annan person (t. ex. arbetsgivare hos vilken artisten
är anställd) än artisten eller sportutövaren själv. Är inkomsten
undantagen från beskattning i den avtalsslutande stat där verksamheten
bedrivs, beskattas inkomsten endast i den stat där artisten eller
sportutövaren har hemvist (art. 17 punkt 3). För Sveriges vidkommande
iakttas vid tillämpning av art. 17 punkterna 1 och 2 de särskilda regler
som gäller för beskattning av utländska artister enligt svensk intern
rätt.

till art. 18

1. Pension, livränta och utbetalning enligt sociallagstiftningen
beskattas endast i den avtalsslutande stat från vilken den betalas. Då
sådan inkomst inte kan beskattas i den stat från vilken den betalas,
beskattas inkomsten endast i den stat där mottagaren har hemvist. Denna
bestämmelse skall inte gälla i det fall mottagaren har hemvist i Sverige
och inkomsten är utbetalning enligt sociallagstiftningen i Danmark,
Finland, Island eller Norge om utbetalningen på grund av sin art inte
utgör skattepliktig inkomst i utbetalarstaten för där bosatta personer,
se 2 § lagen (1987:384) om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige.

till art. 19

Ersättning, med undantag för pension, som utbetalas av någon av
staterna, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller
offentligrättsliga institutioner för arbete utfört i allmän tjänst,
beskattas enligt huvudregeln i art. 19 punkt 1 endast i den stat
varifrån ersättningen utbetalas. Om sådan inkomst inte kan beskattas i
utbetalarstaten, skall inkomsten i stället beskattas endast i den stat
där mottagaren har hemvist.

Har arbetet utförts i annan avtalsslutande stat än utbetalarstaten
beskattas emellertid ersättningen enligt art. 19 punkt 2 endast i denna
andra stat, om mottagaren är medborgare i den staten eller inte fick
hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete eller inte kan
beskattas för ersättningen i den stat från vilken den betalas.

till art. 25

1. Inkomst från Sverige, som förvärvas av en person med hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge, beskattas här i den mån svenska
skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten
inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om
förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige.

Om inkomsten eller förmögenheten beskattas i Sverige och beskattning kan
ske även i Danmark, Finland, Island eller Norge, medges lättnad vid
beskattningen i Danmark, Finland, Island resp. Norge enligt art. 25
punkterna 1–4.

2. Inkomst från Danmark, Finland, Island eller Norge, som förvärvas av
en person med hemvist i Sverige, tas i regel med vid taxering i Sverige.
Undantag gäller dock för de fall som anges i punkt 3 nedan samt för
utdelning i vissa fall från bolag i Danmark, Finland, Island eller
Norge. I fråga om utdelning, se punkt 2 andra stycket och punkt 3 av
anvisningarna till art. 10. Likaså tas förmögenhetstillgång, som är
belägen i Danmark, Finland, Island eller Norge, med vid taxering till
svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller förmögenheten
sätts ned genom avräkning enligt art. 25 punkt 5 a om inte fall
föreligger som anges i punkt 3 av anvisningarna.

Vid avräkning av dansk, finsk, isländsk eller norsk inkomstskatt
tillämpas bestämmelserna i 4–18 §§ lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt. Därvid beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på
vanligt sätt. Vid inkomstberäkningen medges sålunda avdrag för kostnader
som är hänförliga till inkomsten. Avdrag medges dock inte för dansk,
finsk, isländsk eller norsk skatt som omfattas av avtalet. Beträffande
storleken av dansk, finsk, isländsk och norsk skatt på utdelning
hänvisas till art. 10 punkterna 3–5. Vidare iakttas att i fall som
avses i art. 25 punkt 5 b högre finsk skatt skall avräknas än vad som
utgått på inkomsten i fråga.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det
beskattningsår, för vilket inkomsten resp. förmögenheten tas upp till
beskattning, förete utredning om den danska, finska, isländska eller
norska skatt som har påförts inkomsten resp. förmögenheten eller om den
finska skatt som skulle ha påförts om skattebefrielse eller
skattenedsättning som avses i föregående stycke inte hade medgivits.

Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor
av den danska, finska, isländska eller norska skatten på inkomsten och
ange — om så är fallet — att denna skatt utgör en sådan skatt vartill
rätt till avräkning föreligger enligt avtalet. Taxeringsnämnden
fastställer därvid det belopp med vilket avräkning högst får ske med
tillämpning av bestämmelserna i lagen om avräkning av utländsk skatt.
Längdförande myndighet svarar för att anteckning om avräkning görs i
skattelängden.

3. När en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt art. 8
punkt 1, art. 13 punkt 4, art. 15 punkt 4 a, art. 18 punkt 1 eller 2
eller art. 19 punkt 1 skall beskattas endast i Danmark, Finland, Island
eller Norge eller sådan inkomst som enligt art. 25 punkt 5 c skall
undantas från beskattning i Sverige, skall inkomsten inte tas med vid
taxering i Sverige. Inkomsten i fråga skall inte heller föranleda
progressionsuppräkning, dvs. sådant höjt uttag av statlig inkomstskatt
som regeringen må förordna om enligt 20 § 2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt. Vad som här angivits beträffande
inkomst som skall beskattas endast i Danmark, Finland, Island eller
Norge skall på motsvarande sätt gälla i fråga om förmögenhet som enligt
art. 23 punkt 3 skall beskattas endast i Danmark, Finland, Island eller
Norge.

till art. 27

Av art. 27 punkt 2 följer att bl. a. bolag i Danmark, Finland, Island
och Norge inte får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelsen
innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

till punkt IV i protokollet

De behöriga myndigheterna i Danmark, Norge och Sverige har med stöd av
punkt IV:2 i protokollet träffat följande överenskommelse:

“Bestämmelserna i punkt IV i protokollet till det den 18 februari 1987
undertecknade dubbelbeskattningsavtalet mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige skall också tillämpas i fråga om Scanair och SAS
Commuter.”

till punkterna VII och VIII i protokollet

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har med stöd av
art. 28 punkt 3 i avtalet träffat överenskommelse beträffande innebörden
av punkterna VII och VIII i protokollet. Överenskommelsen har följande
lydelse:

“Enligt punkterna VII och VIII av protokollet beskattas i vissa fall en
skattskyldig som har hemvist i en avtalsslutande stat och som förvärvar
inkomst på grund av personligt arbete som utförs i annan avtalsslutande
stat endast i hemviststaten för inkomsten. En förutsättning härför är
att den skattskyldige regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i
hemviststaten. Med uttrycket ‘regelmässigt uppehåller sig’ avses att den
skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i sin
fasta bostad i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

För att en skattskyldig skall anses uppehålla sig i sin fasta bostad
skall vistelsen i hemviststaten omfatta minst två dagar. Härvid gäller,
liksom i övrigt i avtalet där uttrycket ‘dag’ förekommer, att med ‘dag’
avses även del av dag.”
Förordning (1989:249).

Bilaga 2

Anvisningar om kupongskatt, m. m.

Kupongskatt för person med hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge

1. Den som enligt lagen (1987:384) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge kan, under de förutsättningar som anges i
art. 10 i avtalet, få nedsättning av den skatt på utdelning som annars
skulle utgå enligt kupongskattelagen (1970:624).

2. Om rätt till nedsättning föreligger enligt art. 10 i avtalet, tas
kupongskatt ut efter den skattesats som anges där. I övrigt skall den
som betalar utdelningen tillämpa bestämmelserna i kupongskattelagen och
kupongskattekungörelsen (1971:49).

Som förutsättning för nedsättning av kupongskatten på sådan utdelning
gäller att utbetalaren genom intyg av dansk, finsk, isländsk eller norsk
myndighet eller bank i Danmark, Finland, Island eller Norge visar att
den utdelningsberättigade har hemvist i Danmark, Finland, Island resp.
Norge.

3. Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige
skall erlägga enligt lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige kan den skattskyldige få ut det för
högt uttagna beloppet (restitution) efter ansökan hos riksskatteverket
enligt 27 § kupongskattelagen.

4. Riksskatteverkets beslut i ärende om restitution får överklagas på
det sätt som anges i 29 § kupongskattelagen.

Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening
till person med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

5. Den som enligt lagen (1987:384) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge och som enligt 6 § 1 mom. a och c lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt är skattskyldig i Sverige för
utdelning på andel i svensk ekonomisk förening kan erhålla nedsättning
av statlig inkomstskatt enligt art. 10 i avtalet under de
förutsättningar som anges där.

6. Ansökan om nedsättning görs hos den taxeringsnämnd som taxerar den
utdelningsberättigade till statlig inkomstskatt för det år då
utdelningen beskattas eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande
taxeringen detta år avslutats, hos den domstol som handlägger
överklagande över nämnda taxering. Ansökan bör göras före utgången av
tredje kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för
lyftning.

I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade genom intyg
från dansk, finsk, isländsk eller norsk myndighet eller bank i Danmark,
Finland, Island eller Norge visa att han har hemvist i Danmark, Finland,
Island resp. Norge.

7. Beslut i ärende som avses i punkt 6 får överklagas på det sätt som
anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen
(1971:291).