Tullförordning (1987:1114)

SFS nr
1987:1114
Departement/myndighet
Finansdepartementet S6
Utfärdad
1987-12-03
Författningen har upphävts genom
SFS 1994:1558
Upphävd
1995-01-01

Inledande bestämmelse

1 § Vad som sägs i denna förordning om tull och annan skatt gäller även
avgifter som skall tas ut för varor vid införsel.

Definitioner m. m.

2 § I denna förordning förstås med

hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av
tillstånd enligt 4 § 1 eller 4 § 2,

hemtagare: den som fått tillstånd till hemtagning,

godkänd mottagare: den som fått tillstånd enligt 4 § 3,

transportmedel: anordning som är inrättad för färd på eller i vatten, på
marken eller i luften,

fartyg: transportmedel som är inrättat för färd på eller i vatten och
svävare när den framförs över vatten,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper
på skenor samt svävare när den framförs över marken,

luftfartyg: flygplan, helikopter, luftballong och liknande
transportmedel,

container: transportanordning enligt 2 § containerlagen (1980:152),

tullplats: plats där det finns lokal tullmyndighet,

transitering: försändning av varor som står under tullkontroll genom
tullområdet eller mellan orter inom detta.

I övrigt har beteckningar i denna förordning samma betydelse som i
tullagen (1987:1065). Förordning (1991:1297).

2 a § Vad som i denna förordning sägs om tulldeklarationer och andra
handlingar eller uppgifter gäller även för uppgifter som lämnas genom
överföring av elektroniska dokument till tulldatasystemet med stöd av
tillstånd enligt 12 a § tullagen (1987:1065). Förordning (1990:180).

Förenklade förfaranden m.m.

Förtullning av vissa tull- och skattefria varor

3 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull- och skattefria varor
inte behöver anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att
föreskrifter som gäller för införseln eftersätts.

Förenklade förfaranden vid förtullning

4 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § första
stycket 2 tullagen (1987:1065) kan ges till

1. importör för hemtagning för egen räkning,

2. företag som godkänts som ombud enligt 13 § tullagen för hemtagning
för annans räkning,

3. importör för ett förfarande för godkänd mottagare. Förordning
(1991:1297).

5 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 4 § får efter
ansökan lämnas den som betalar tull och annan skatt enligt 26 § tullagen
(1987:1065) samt bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva
tillsyn över verksamheten.

Ett sådant tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare. Det får
av tullmyndigheten förenas med villkor avseende vissa varor eller
varuslag och om förfarandet i övrigt.

Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll får
generaltullstyrelsen föreskriva att varor av visst slag inte får tas om
hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Beslut om att varor i
ett visst fall inte får tas om hand med tillämpning av ett sådant
förfarande får också annars fattas av en tullmyndighet, om det på grund
av särskilda skäl är nödvändigt för myndighetens kontroll. Förordning
(1991:1297).

5 a § Den som fått tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande
enligt 4 § skall föra de anteckningar och lämna de uppgifter om
importverksamheten som tullmyndigheten bestämmer. Förordning
(1991:1297).

Hemtagning för egen räkning

6 § En importör som har tillstånd enligt 4 § 1 får ta hand om en vara
som förs in, och i övrigt förfoga över den, om han anmäler varan till
förtullning. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något
hinder mot hemtagningen.

Anmälan skall innehålla de uppgifter som generaltullstyrelsen
föreskriver. Förordning (1991:1297).

Hemtagning för annans räkning

6 a § Ett företag som har tillstånd enligt 4 § 2 får ta hand om en vara
som förs in, och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av
ombud anmäler varan till förtullning för importörens räkning med uppdrag
att avge tulldeklaration. I sådant fall får även importören ta hand om
och i övrigt förfoga över varan. Tullmyndigheten kontrollerar att det
inte finns något hinder mot hemtagningen.

Ombudet skall ha åtagit sig enligt 26 § tullagen (1987:1065) att
fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på den tullskyldige.
Förordning (1991:1297).

Godkänd mottagare

6 b § En importör som medgetts tillstånd enligt 4 § 3 och därigenom
godkänts av en tullmyndighet enligt artikel 71 i bilaga II i bilagan
till förordningen (1987:1119) om en konvention om ett gemensamt
transiteringsförfarande eller i övrigt godkänts av en tullmyndighet
(godkänd mottagare) får, enligt de närmare föreskrifter som
generaltullstyrelsen meddelar, ta hand om och i övrigt förfoga över en
vara om han underrättar tullmyndigheten om varans ankomst.
Underrättelsen innebär att en anmälan till förtullning har skett.

I tillstånd enligt 4 § 3 skall anges om någon åtgärd av en tullmyndighet
krävs innan mottagaren får förfoga över en vara. Förordning (1991:1297).

Förfogande över omhändertagen vara

7 § En tullmyndighet kan besluta att en vara som tagits om hand med
tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § skall förvaras i
oförändrat skick, i utrymme som tullmyndigheten godkänt eller under
myndighetens lås.

I lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m. finns bestämmelser om omhändertagande med
tillämpning av ett förenklat förfarande av varor som är underkastade
särskilt föreskrivna införselvillkor.

Finns inget sådant villkor eller har villkoret uppfyllts får importören
förfoga över en omhändertagen vara såvida inte tullmyndigheten meddelat
beslut enligt första stycket. Förordning (1991:1297).

Byte av tullklareringsform

8 § När en vara har tagits om hand med tillämpning av ett förenklat
förfarande enligt 4 § 1 eller 3 får förtullningsanmälan återkallas om
varan, inom den tid som tulldeklaration skulle ha avgivits, anmäls till
tullklarering enligt 7 § första stycket tullagen (1987:1065). Har varans
kollital, emballage eller beskaffenhet förändrats får en återkallelse
endast ske om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1297).

8 a § En anmälan till förtullning enligt 4 § 2 får återkallas endast om
det finns särskilda skäl. Även då tillämpas föreskrifterna i 8 §.
Förordning (1991:1297).

9 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tulldeklaration inte behöver
lämnas när en vara anmäls till förtullning, om varan inte införs i
handelssyfte eller för yrkesmässig användning eller det annars finns
särskilda skäl. Sådana föreskrifter får dock inte meddelas i fråga om
varor som tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt
4 §. Förordning (1991:1297).

10 § Generaltullstyrelsen får föreskriva

1. om de uppgifter som den tullskyldige skall lämna i tulldeklaration
eller annan handling för tillämpningen av förordningen (1987:1126) om en
konvention om förenkling av formaliteterna vid handel med varor,

2. att uppgifterna i en tulldeklaration skall lämnas i kodform,

3. vilka uppgifter den tullskyldige skall lämna för kontroll av
deklarationsuppgifter och av att varan får införas och

4. att uppgifter enligt 14 § första stycket tullagen (1987:1065) inte
behöver lämnas om varusändningens värde uppgår till högst 10 000 kr.
Förordning (1991:1297).

11 § Generaltullstyrelsen får föreskriva vilka handlingar den
tullskyldige skall bifoga en tulldeklaration eller i övrigt inge för att
styrka uppgifter om en vara som skall förtullas.

12 § En tullmyndighet får medge att preliminär tulldeklaration avges, om
den tullskyldige saknar erforderligt underlag för att avge en slutlig
tulldeklaration och det skulle förorsaka avsevärd olägenhet att
uppskjuta förtullningen.

13 § Om den som är tullskyldig eller den för vars räkning en vara
införts finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration eller
annars i samband med förtullning av en vara är oriktig eller
ofullständig skall han utan dröjsmål anmäla detta hos tullmyndigheten
och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att
tull eller annan skatt undandras statsverket eller att en vara införs i
strid mot förbud eller villkor.

Tulltaxering

14 § När en tullmyndighet har fattat ett preliminärt tulltaxeringsbeslut
skall myndigheten fatta ett slutligt tulltaxeringsbeslut så snart den
tullskyldige avgett en slutlig tulldeklaration eller annars de
omständigheter som föranledde att preliminärt beslut fattades inte
längre föreligger.

Betalning av tull och annan skatt

15 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för
tull och annan skatt.

16 § En tullmyndighet kan bemyndiga innehavaren av ett tullupplag eller
en frihamn att för tullverkets räkning ta emot betalning som avses i 25
§ tullagen (1987:1065). Mottagna belopp skall redovisas i den ordning
generaltullstyrelsen föreskriver.

Tullauktion

17 § Kungörelse om tullauktion skall införas i en eller flera
ortstidningar enligt vad tullmyndigheten bestämmer. Införandet skall ske
senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl.

Tullauktion bör även kungöras i en eller flera riks- eller facktidningar
eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans
beskaffenhet eller någon annan omständighet.

18 § Underrättelser till den som är tullskyldig samt till den som kan
antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan skall
innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen. Underrättelserna
skall sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas
vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter
skall underrättelse sändas genast.

Utförsel

19 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att en exportör som anmäler en
vara till utförsel, skall lämna tullmyndigheten faktura eller
motsvarande handling samt i anmälan om utförsel uppge dels
varumottagaren, dels fakturanummer eller annan beteckning, genom vilken
varan kan identifieras i exportörens bokföring.

Generaltullstyrelsen får också föreskriva att en exportör skall lämna
ytterligare uppgifter eller handlingar rörande varan.

19 a § När en tullmyndighet enligt 54 § andra stycket tullagen
(1987:1065) överlämnat åt ett bolag eller en förening som bedriver
godshantering att utföra den kontroll som annars ankommer på
tullmyndighet i samband med att en vara skall föras ut ur landet, utövar
myndigheten tillsyn över kontrollverksamheten. Förordning (1990:180).

19 b § Tullmyndighet får medge att en sådan anmälan om utförsel som
avses i 41 § tullagen (1987:1065) får avlämnas efter det att utförseln
har ägt rum, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om utförsel
åsidosätts. Förordning (1990:180).

20 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att anmälan om utförsel av en
vara inte behöver lämnas i fall då varan inte skall redovisas i
handelsstatistiken och om det kan ske utan risk för att föreskrifter som
gäller för utförseln eftersätts.

Statistik

21 § Generaltullstyrelsen utfärdar efter samråd med kommerskollegium,
statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet en statistisk
varuförteckning i anslutning till tulltaxan i tulltaxelagen (1987:1068).

22 § Om de varor som är angivna i en anmälan till förtullning vid
tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § har ett värde som
uppgår till minst 500 000 kronor skall den tullskyldige lämna uppgifter
för statistiskt ändamål om värde och varuslag enligt särskild
gruppindelning. Generaltullstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten efter samråd som sägs i 23 §.

Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndigheten medge att uppgifter som
avses i första stycket lämnas inom viss tid efter anmälan till
förtullning eller att de lämnas i särskild ordning. Förordning
(1991:1297).

23 § Den som är tullskyldig och annan som enligt tullagen (1987:1065)
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen är skyldig att lämna
uppgifter om varor skall, i andra fall än som avses i 22 §, lämna
uppgifter för statistiskt ändamål om varan. Med vara förstås även
transportmedel. Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten efter samråd med kommerskollegium, statistiska
centralbyrån och annan berörd myndighet.

Om skyldighet att lämna uppgifter för statistiskt ändamål omfattar
sådana uppgifter som avses i 14 § första stycket tullagen tillämpas
paragrafens tredje stycke även i fråga om uppgifterna för statistiskt
ändamål.

Vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten skall i fråga om varans
ursprung förordningen (1984:59) om varors ursprung tillämpas.

24 § När en tullmyndighet tillhandahåller särskilt begärda uppgifter
rörande utrikeshandeln skall ersättning tas ut enligt taxa som
generaltullstyrelsen fastställer.

Tullupplag, tullager, frihamn m.m.

Allmänna bestämmelser

25 § Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager får efter ansökan
lämnas den som bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva sin
tillsyn över verksamheten.

Tillstånd lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Det
kan förbindas med de villkor tullmyndigheten anser behövs.

Innan tullmyndigheten avgör ett ärende om tillstånd att inrätta
tullupplag bör myndigheten i förekommande fall bereda hamn- eller
flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

26 § Den som vill lägga upp en vara på eller ta ut en vara från ett
tullupplag eller tullager skall anmäla det för tullmyndigheten och lämna
uppgifter om varan till tullmyndigheten i enlighet med vad
generaltullstyrelsen föreskriver.

27 § Oförtullade varor som förvaras på tullupplag eller tullager får
inte användas eller förbrukas. Generaltullstyrelsen får föreskriva hur
sådana varor skall behandlas i övrigt.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att varor som skall föras ut ur
landet och även andra än oförtullade varor får förvaras på tullupplag
och tullager.

28 § Innehavare av tullupplag och tullager skall

1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av
tullmyndigheten och på sätt som myndigheten bestämmer,

2. svara för att oförtullade varor inte tas ut från upplaget eller
lagret i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över
oförtullade varor eller att varorna annars behandlas i strid mot någon
sådan inskränkning,

3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om rörelsen som
generaltullstyrelsen föreskriver, och

4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över
upplags- och lagerverksamheten och för undersökning av varor som
förvaras på upplaget eller lagret.

Av 25 § andra stycket följer att även andra villkor kan gälla för
tullupplag och tullager.

28 a § Ett bolag eller en förening som enligt 54 § första stycket 2
eller andra stycket tullagen (1987:1065) eller 36 § fjärde stycket denna
förordning fått tillstånd att utföra den kontroll som annars ankommer på
tullmyndighet skall lämna uppgifter elektroniskt till tullverket.
Generaltullstyrelsen kan medge undantag om det finns särskilda skäl.
Förordning (1991:1297).

28 b § När en tullmyndighet enligt 54 § tullagen (1987:1065) överlämnar
åt innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn eller, enligt 36 §
fjärde stycket denna förordning, åt innehavaren av ett transitlager att
utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet vid tillämpning
av ett förenklat förfarande enligt 4 § 1 eller 2 skall myndigheten utöva
tillsyn över kontrollverksamheten. Förordning (1991:1297).

Tullupplag

29 § Tullmyndigheten får ställa som villkor för tillstånd att inrätta
tullupplag att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs
för tullförrättning på upplaget till tullverkets förfogande utan kostnad
för verket. På tullupplag där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får
dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för
tullpersonalen.

30 § Tullupplag kan inrättas av tullverket.

Den som lägger upp en vara på tullupplag som har inrättats av tullverket
skall betala en avgift till verket enligt taxa som generaltullstyrelsen
fastställer. Fastställelse eller ändring av taxan träder i kraft
tidigast en månad efter det att den har kungjorts.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att varan skall utgöra säkerhet för
avgift som avses i andra stycket.

31 § På tullupplag får en oförtullad vara förvaras i längst 30 dagar. Om
det finns särskilda skäl, får tullmyndigheten medge längre förvaring.

32 § Om en vara som förvaras på tullverkets tullupplag inte avhämtats i
rätt tid får den säljas. Om 38 § tullagen (1987:1065) inte är tillämplig
gäller lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte
har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall
gälla i fråga om förvaringen på tullverkets tullupplag.

Tullager

33 § Tullager är tullkreditlager, provianteringslager och transitlager.

34 § Tullkreditlager får inrättas av hemtagare. Sådant lager är avsett
endast för förvaring av varor som tagits om hand av lagerhavaren.

35 § Provianteringslager är avsett för förvaring av oförtullade varor
som skall användas för

1. proviantering eller utrustning av fartyg eller luftfartyg som står
under tullkontroll enligt 62 § första stycket tullagen (1987:1065) eller
som befinner sig på ort utanför tullområdet,

2. försäljning i exportbutik,

3. försäljning till den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § första
stycket lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., eller

4. exportförsäljning. Särskilda bestämmelser om försäljning för export
finns i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Tullmyndighet får medge att en vara som har lagts upp på ett
provianteringslager tas ut från lagret för annat ändamål än som sägs i
första stycket, om varan är behäftad med fel eller brist eller om det
annars finns särskilda skäl. Förordning (1991:145).

36 § Transitlager får inrättas endast av innehavare av tullupplag. Om
det finns särskilda skäl kan dock även annan tillåtas inrätta
transitlager. Även tullverket kan inrätta transitlager.

Transitlager är avsett för förvaring av oförtullade varor som inte läggs
upp på tullager av annat slag, på tullupplag eller i frihamn.

Bestämmelserna i 48 § andra stycket tullagen (1987:1065) samt 30 § andra
och tredje styckena och 32 § denna förordning tillämpas även i fråga om
transitlager.

Tullmyndighet får uppdra åt bolag eller förening som innehar
transitlager att utföra den kontroll som avses i 54 § första stycket
tullagen. Förordning (1991:1297).

37 § Generaltullstyrelsen får föreskriva den längsta tid, dock minst två
år, under vilken oförtullade varor får förvaras på tullager.

Frihamnar

38 § Gränser för frihamnsområden bestäms av generaltullstyrelsen.

39 § Den som för en vara till eller från frihamn skall anmäla det för
tullmyndigheten och lämna uppgifter till myndigheten i enlighet med vad
generaltullstyrelsen föreskriver.

40 § Oförtullade varor som förvaras i frihamn får inte användas eller
förbrukas. Den som har tillstånd att bedriva industriell verksamhet i
frihamn får dock använda sådana varor som material för bearbetning.

I frihamn får inte förekomma detaljhandel med oförtullade varor.

41 § Tillstånd att bedriva industriell verksamhet i frihamn lämnas av
generaltullstyrelsen, om verksamheten avser endast utrustnings- eller
kompletteringsarbete eller annat mindre omfattande arbete. Annars lämnas
tillstånd av regeringen.

Tillstånd som avses i första stycket behövs inte för framställning av
varor som skall användas endast i frihamnen, om oförtullade varor inte
skall användas vid framställningen. Sådant tillstånd behövs inte heller
för arbete som normalt utförs i samband med lagerrörelse.

42 § Innehavare av frihamn skall

1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av
tullmyndighet och på sätt som myndigheten bestämmer,

2. svara för att oförtullade varor inte tas ut från frihamnen i strid
mot någon inskränkning i rätten att förfoga över oförtullade varor eller
att varorna annars behandlas i strid mot en sådan begränsning,

3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om frihamnsrörelsen som
generaltullstyrelsen föreskriver,

4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över
frihamnsverksamheten och för undersökning av varor som förvaras i
frihamnen.

43 § Innehavare av frihamn skall utse en föreståndare för frihamnen.
Föreståndaren skall vara godkänd av generaltullstyrelsen.

Föreståndaren för frihamnen får handla på frihamnens vägnar i
förhållande till tredje man och företräda frihamnen inför domstolar och
andra myndigheter. Det åligger föreståndaren att se till att de
föreskrifter som gäller för frihamnen efterlevs.

44 § I fråga om skyldighet för innehavare av frihamn att ställa de
lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning i frihamnen till
tullverkets förfogande utan kostnad för verket gäller de villkor som
regeringen anger för tillståndet. I frihamn där tullpersonal tjänstgör
stadigvarande får innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är
avsedda enbart för tullpersonalen.

Exportbutiker

45 § För försäljning av oförtullade eller annars obeskattade
spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror får exportbutiker
inrättas av Scandinavian Airlines System (SAS) på Stockholm–Arlanda,
Göteborg–Landvetters, Malmö–Sturups, Jönköpings, Kalmar, Kiruna,
Linköpings, Luleå–Kallax, Norrköping–Kungsängens, Sundsvall–H
ärnösands, Umeå, Västerås–Hässlö och Växjö flygplatser samt i Malmö
flygpassagerarterminal.

För försäljning av oförtullade eller annars obeskattade parfymer,
kosmetiska preparat och toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror
får exportbutiker inrättas av Luftfartsverket på dessa flygplatser.
Luftfartsverket får låta någon annan, som skall vara godkänd av
tullmyndighet, driva en sådan exportbutik. I Malmö
flygpassagerarterminal får exportbutik för försäljning av dessa varor
inrättas av SAS. Förordning (1992:256).

46 § Försäljning får ske endast till flygpassagerare som avreser till
utrikes ort. På Malmö–Sturups flygplats och i Malmö
flygpassagerarterminal får försäljning inte ske till passagerare med
Köpenhamn som bestämmelseort.

47 § Till den som avreser med bestämmelseort i Danmark, Finland eller
Norge får försäljning inte ske till större mängd än vad resande får
införa tullfritt här i riket.

48 § Tobaksvaror får endast säljas till den som har fyllt 15 år.
Spritdrycker, vin och starköl får endast säljas till den som har fyllt
20 år.

49 § Bestämmelserna i 26–28 §§ tillämpas även i fråga om exportbutiker.

Transitering

50 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet för tull och annan
skatt skall ställas för varor som transiteras. Vidare får styrelsen
föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om
fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran
under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick.

51 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken
på varor som transiteras samt på transportmedel och containrar som
används för transiteringen.

52 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att den som transiterar en vara
skall under försändningen medföra en av tullmyndighet utfärdad
passhandling för varan.

Vid framkomsten till bestämmelseorten skall den som transiterar varan
lägga upp varan på tullupplag eller i frihamn. Därvid tillämpas 50 §
tullagen (1987:1065).

53 § Tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport
av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) gäller här i riket.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att sådana ändringar av
TIR-konventionen, so m enligt artikel 59 skall anses godkända eller
enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla här i riket.

TIR-konventionens grundbestämmelser är publicerade i Sveriges
överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133. En ändring av
artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens
bilagor samt andra ändringar till konventionen finns publicerade i
tullverkets författningssamling (TFS). Förordning (1991:145).

54 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3
eller del II av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av riksprovplats
som har utsetts enligt förordningen (1989:527) om riksprovplatser och
riksmätplatser. Prövningen skall ske efter samråd med tullmyndighet som
Generaltullstyrelsen bestämmer. Sådant samråd behöver dock inte ske i
fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om
det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till
ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om
medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport
i fordonet eller containern prövas av tullmyndigheten.

Generaltullstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
i fråga om godkännande av fordon eller containrar enligt
TIR-konventionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av
betydelse för trafiksäkerheten. Förordning (1992:1391).

55 § Svenska åkeriförbundet får utfärda TIR-carneter och uppträda som
garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor
att förbundet tecknar en försäkring för de förpliktelser som förbundet
åtar sig i egenskap av garant. Försäkringen skall vara godkänd av
generaltullstyrelsen. Styrelsen bestämmer det högsta belopp per
TIR-carnet som kan krävas av förbundet på grundval av bestämmelserna i
konventionen.

56 § Föreskrifter om transitering finns också i förordningen (1987:1119)
om en konvention om ett gemensamt transiteringsförfarande.

I fråga om vissa varor finns särskilda föreskrifter om begränsningar i
rätten att transitera.

Tullverkets kontrollverksamhet

57 § Befälhavare eller förare på transportmedel som står under
tullkontroll får inte föra det till eller avgå med det från annan plats
än tullplats, om inte generaltullstyrelsen föreskriver annat. I samband
med ankomst till eller avgång från tullområdet skall fraktförare eller
den som annars svarar för transportmedlet till tullmyndigheten anmäla
och lämna uppgifter om transportmedlet och om varor som medförs på
detta, utom resandes handresgods, i enlighet med vad
generaltullstyrelsen föreskriver. Anställda eller andra som utför arbete
på transportmedel och resande skall vid ankomst till eller avresa från
tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför i enlighet
med vad generaltullstyrelsen föreskriver.

Generaltullstyrelsen kan för viss tullplats föreskriva att endast de
slag av transportmedel och andra varor som styrelsen anger får föras
till eller från tullplatsen.

58 § Generaltullstyrelsen skall utfärda en förteckning över
tullplatserna. I förteckningen skall anges de begränsningar som
styrelsen föreskriver med stöd av 57 § andra stycket. Förteckningen
skall vidare innehålla upplysningar om tullmyndigheternas öppethållande
och om tid som avses i 77 §.

Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om de områden inom
tullplatserna dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken
till och från områdena.

59 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om

1. skyldighet för förare eller befälhavare på fordon och fartyg som står
under tullkontroll att använda viss väg eller farled,

2. förbud mot att transportmedel som står under tullkontroll gör annat
uppehåll under färd än som föranleds av annan myndighets åtgärd,

3. förbud mot att utan tullmyndighets medgivande avgå med transportmedel
som står under tullkontroll från en tullplats eller en frihamn, lasta
eller lossa sådana transportmedel eller beträda eller lämna
transportmedlen.

Förbud att beträda eller lämna transportmedel som står under
tullkontroll gäller inte den som i utövning av allmän tjänst behöver få
tillträde till transportmedlet.

60 § Tullmyndighet kan bestämma när ett transportmedel som står under
tullkontroll får komma till eller avgå från en tullplats.
Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på
förhand skall meddela när transportmedlet beräknas komma till eller
avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess
last. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om järnvägståg.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på
ett transportmedel som står under tullkontroll skall under färden
medföra en passhandling som tullmyndighet utfärdat angående
transportmedlet och de varor som medförs på detta.

61 § En förare av ett fordon är skyldig att stanna på en tulltjänstemans
anmaning. Sådan anmaning får ges när

1. fordonet befinner sig i trakterna invid rikets landgräns eller kuster
eller i närheten av eller inom tullupplag, tullager, frihamn, flygplats
eller annat område som har trafikförbindelse med utlandet,

2. tulltjänstemannen annars har anledning anta att med fordonet
befordras varor som står under tullkontroll, eller

3. fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller utländsk
registreringsskylt.

Även den som färdas på annat sätt än med transportmedel är skyldig att
stanna på tulltjänstemans anmaning, om han anträffas i trakterna invid
rikets landgräns eller kuster eller i närheten av eller inom tullupplag,
tullager, frihamn, flygplats eller annat område som har
trafikförbindelse med utlandet.

62 § Anvisning, anmaning och förbud som avses i 57 § andra stycket och
59–61 §§ får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra
tullverkets övervakning av införsel eller utförsel och får inte gå
utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

63 § Om tullkontrollen oundgängligen kräver det får tullmyndighet
uppehålla tåg på järnvägsstation i gränsort samt på tågets slutstation
inom riket.

I 98 § första stycket 3 luftfartsförordningen (1986:171) finns
föreskrifter om befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg
hindras att avgå eller anmanas att landa.

64 § Tulltjänsteman får undersöka alla utrymmen i transportmedel för
kontroll av uppgifter som lämnats med stöd av 65 § tullagen (1987:1065)
eller 57 § första stycket denna förordning. Om det behövs får
transportmedlet undersökas, sedan det lossats på bestämmelseorten.

65 § Befälhavare eller förare på transportmedel som skall undersökas
skall på begäran av tulltjänsteman föra transportmedlet till närmaste
ställe där det kan undersökas på tillfredsställande sätt samt lämna
biträde vid undersökningen. På tulltjänstemans begäran skall
befälhavaren eller föraren om möjligt själv närvara vid undersökningen.

Befälhavare eller förare på transportmedel skall utöva tillsyn över att
ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar
vad en tulltjänsteman har tillslutit enligt 66 § tullagen (1987:1065)
eller 51 § denna förordning. Vad som sagts nu gäller även i fråga om
utländska tullförseglingar som enligt särskild föreskrift skall
jämställas med svenska tullmyndigheters förseglingar.

66 § På begäran av en tullmyndighet skall en polismyndighet bistå
tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna
företa en avsedd tullkontrollåtgärd samt medverka vid tullverkets
kontroll av utrikes flygtrafik. Vad som sägs i 57–64 §§ om
tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och polisman.

Kustbevakningen skall medverka i tullverkets kontrollverksamhet genom
att utöva tullkontroll av sjötrafiken. På begäran av en tullmyndighet
skall kustbevakningen även bistå tullmyndigheten, om det behövs för att
tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd. Vad som
sägs i 57, 59–61, 64 och 65 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman
gäller vid sådan medverkan också kustbevakningen och sådan tjänsteman
vid kustbevakningen som sägs i 2 § förordningen (1983:124) om
kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Förordning
(1990:510).

67 § Om en polisman får kännedom om att ett luftfartyg har landat i
strid mot 57 § första stycket skall han skyndsamt underrätta närmaste
tullmyndighet eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att
polistjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra
åtgärder som behövs för tullkontrollen. Motsvarande gäller om en
polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling
skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har
använts i strid mot bestämmelserna om temporär tullfrihet.

68 § Befälhavare eller förare på ett transportmedel eller annan som på
grund av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad som föreskrivs
om tullkontroll i tullagen (1987:1065), i denna förordning eller i
bestämmelser som utfärdats med stöd av förordningen, skall snarast
anmäla det för närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. I fråga om
fordon eller luftfartyg kan avvikelsen även anmälas för polisman som
skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman om
anmälningen.

I fråga om fartyg kan avvikelsen även anmälas för tjänsteman vid
kustbevakningen som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller
tulltjänsteman om anmälningen.

Om ett transportmedel som står under tullkontroll eller som medför varor
som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon
handling som avser transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen
till närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. Är transportmedlet ett
fartyg får handlingen lämnas till tjänsteman vid kustbevakningen. Denne
skall överlämna handlingen till tullmyndigheten. Förordning (1988:464).

69 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i
fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra
fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för in-
och utförseln eftersätts.

På grund av internationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig
gentemot annan stat kan förekomma avvikelser från vad som föreskrivs i
tullagen (1987:1065) och i denna förordning i fråga om tullkontrollen.

70 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om sådan skyldighet att lämna
uppgift om organisationsnummer eller personnummer som avses i 72 §
tullagen (1987:1065).

Straff och vite

71 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 27 § första stycket första meningen, 40 § första stycket
första meningen, 40 § andra stycket, 49 § eller 57 § första stycket
första meningen,

2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 7 §
första stycket, 27 § första stycket andra meningen, 49 §, 52 §, 57 §
andra stycket, 58 § andra stycket, 59 § eller bestämmelsen i 60 § första
stycket om rätt för tullmyndighet att bestämma om ett transportmedels
ankomst- eller avgångstider,

3. bedriver industriell verksamhet i frihamn i strid mot 41 §,

4. underlåter att föra anteckningar eller lämna uppgifter som avses i 5
a §, 28 § 3, 42 § 3 eller 49 §,

5. underlåter att göra anmälan eller lämna uppgifter i fall som avses i
6 § första stycket, 26 §, 39 §, 49 §, 57 § första stycket eller 68 §
första stycket,

6. underlåter att lägga upp en vara på tullupplag eller i frihamn enligt
52 § andra stycket,

7. underlåter att lämna förhandsmeddelande enligt föreskrift som avses i
60 § första stycket,

8. underlåter att medföra passhandling enligt 52 § första stycket eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av 60 § andra stycket,

9. underlåter att stanna på tulltjänstemans anmaning i fall som avses i
61 §,

10. underlåter att efterkomma tulltjänstemans begäran eller lämna
biträde enligt 65 § första stycket,

11. underlåter att utöva tillsyn enligt 65 § andra stycket,

12. underlåter att lämna handling i fall som avses i 68 § tredje
stycket, eller

13. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som avses i 22 eller 23 §
eller lämnar oriktig sådan uppgift döms för tullförseelse till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Förordning (1991:1297).

72 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.

73 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande
av tullmyndighet.

74 § Föreskrifter om vite finns i 97 § tullagen (1987:1065).

Särskilda bestämmelser

Förtullning av varor som befordras på järnväg, med post eller med
luftfartyg m.m.

75 § Posten Aktiebolag är i den egna verksamheten tullskyldigt i fråga om
varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser, om varorna inte
anmäls till förtullning eller annan tullklarering av någon annan.

Generaltullstyrelsen får efter samråd med Statens järnvägar, Posten
Aktiebolag och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som
befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall anmälas till
förtullning eller annan tullklarering. Därvid kan föreskrivas att anmälan
till förtullning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos
järnvägsföretaget, Posten Aktiebolag eller lufttrafikföretag.

För tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om
varor som befordras på järnväg och av Posten Aktiebolag i fråga om varor
som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 48 § första
stycket och 73 § andra stycket tullagen (1987:1065). Närmare föreskrifter
om kontrollverksamheten meddelas av Generaltullstyrelsen efter samråd med
Statens järnvägar och Posten Aktiebolag. Förordning (1993:1735).

Obeskattade varor

76 § Vad som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och denna
förordning om oförtullade varor tillämpas även på andra varor, om
det, på grund av åtgärd som enligt särskild föreskrift jämställs med
utförsel, begärs eller åtnjuts bidrag eller befrielse från eller
återbäring av tull eller annan skatt för varorna.

Med befrielse från skatt enligt första stycket jämställs att
mervärdesskatt återbetalas enligt bestämmelserna om export i
mervärdesskattelagen (1994:200).

Avgifter för tullförrättningar m.m.

77 § Generaltullstyrelsen föreskriver om de områden och tider på vilka
tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Styrelsen föreskriver
efter samråd med kommerskollegium i vad mån tullförrättning som äger rum
i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan
tullförrättning skall ske utan kostnad för allmänheten.

78 § Generaltullstyrelsen föreskriver taxa för förrättningsavgift.
Fastställelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad
efter det att den har kungjorts. Förrättningsavgift skall betalas till
tullverket.

79 § Den som beviljas tillstånd att betala tull och annan skatt enligt
särskild tullräkning enligt 26 § tullagen (1987:1065) skall betala en
avgift till tullverket om 500 kronor.

Den som beviljas tillstånd enligt 8 § första stycket 2 tullagen skall
betala en avgift till tullverket om 500 kronor. Förordning (1991:1297).

80 § Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 26 §
tullagen (1987:1065) utfärdas skall till tullverket betala en avgift
som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

Tullräkningsbelopp, kronor Avgift, kronor

501– 1 000 10
1 001– 10 000 25
10 001– 50 000 35
50 001– 100 000 50
100 001– 60

När avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och
dröjsmålsavgift inte räknas in i tullräkningsbeloppet. Förordning
(1992:1078).

81 § Innehavare av tullupplag skall för varje tillstånd betala en årlig
avgift till tullverket om 24 000 kronor.

Innehavare av frihamn skall för varje tillstånd betala en årlig avgift
till tullverket om 20 000 kronor.

Innehavare av exportbutik på flygplats skall betala en årlig avgift till
tullverket om 75 000 kronor för en butik som under närmast föregående
kalenderår hade en omsättning på minst 10 miljoner kronor.

Avgifter enligt första, andra och tredje styckena betalas förskottsvis
för kalenderår. När tullupplag, frihamn eller exportbutik innehas under
del av år utgår avgiften för varje påbörjad kalendermånad med en
tolftedel av den årliga avgiften.

Innehavare av tullager skall betala avgift till tullverket med följande
belopp.

Tullager Avgift

Tullkreditlager 70 kronor per varupost
Provianteringslager på 20 kronor per
flygplats för avräkningsdokument
proviantering av
luftfartyg
Annat provianteringslager 7 kronor per varupost
Transitlager 50 kronor per varupost

Förordning (1989:488).

81 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i
de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9–14 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass
Tillstånd till transitering av
hundar och katter mellan Limhamn
och Ystad (52 § första stycket) 1

Trafiktillstånd (57 § första stycket) 2
Förordning (1992:1002).

81 b § Avgift tas ut för att tullmyndighet efter särskild begäran lämnar
ut bevis som innefattar uppgifter om in- och utförda varor, meddelat av
lokal tullmyndighet. För avgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna
i 20–24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A
tillämpas. Förordning (1992:257).

82 § Obetalda avgifter enligt 78–81 b §§ skall på begäran av
tullmyndighet drivas in i den ordning som sägs i 35 § tullagen
(1987:1065).

Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4–9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige
skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning
görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100
kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Generaltullstyrelsen får medge nedsättning av eller befrielse från
avgifter enligt 78–81 §§, om det finns särskilda skäl.
Förordning (1993:1250).

Överlåtelse eller förstöring av varor

83 § Om en vara har överlåtits till staten enligt 109 § tullagen
(1987:1065) skall den så snart det kan ske säljas på tullauktion eller,
om varan inte får säljas på auktion eller tullmyndigheten anser annat
förfaringssätt vara lämpligare, på annat sätt. Medel som inflyter genom
försäljningen skall med avdrag för kostnader för varans vård och
försäljning redovisas till statsverket.

Om varan är skadad eller förskämd eller om tullmyndigheten annars anser
att det finns särskilda skäl för det, får varan i stället förstöras. Var
varan skadad eller förskämd vid tiden för överlåtelsen, skall
överlåtaren bekosta förstöringen.

Om en vara har förstörts enligt 109 § tullagen skall förstöringen
bekostas av den som har begärt den.

Ytterligare föreskrifter

84 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen
(1987:1065) och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning
meddelas av generaltullstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1987:1114

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

Genom förordningen upphävs

1. förordningen (1962:376) om försäljning i exportbutik,

2. tullstadgan (1973:671),

3. förordningen (1978:707) om 1975 års TIR-konvention.

Tillstånd som har meddelats enligt tullstadgan gäller fortfarande.

Om det i en författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts
genom en föreskrift i denna förordning tillämpas i stället den nya
föreskriften.

1989:488

Denna förordning träder i kraft, i fråga om 81 § första stycket den 1
januari 1990, och i övrigt den 1 juli 1989.

1991:1297

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Generaltullstyrelsen får föreskriva de avvikelser från denna
förordning som behövs för åren 1992–1993 med hänsyn till övergången
till automatisk databehandling inom tullverket.

3. Hemtagningstillstånd som meddelats enligt äldre föreskrifter gäller
som tillstånd att tillämpa hemtagningsförfarande enligt de nya
föreskrifterna i 4 § 1.

1992:1002

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1992. Den tillämpas även
på avgifter som har tagits ut från och med den 1 juli 1992.

1992:1078

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 80 § som förfallit till
betalning före ikraftträdandet.

1994:227

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen
av 76 § gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som
belöper på tid före ikraftträdandet.