Rehabiliteringsförordning (1987:221)

SFS nr
1987:221
Departement/myndighet
Civildepartementet PP
Utfärdad
1987-04-29
Författningen har upphävts genom
SFS 1991:1746
Upphävd
1992-01-01

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning gäller arbetstagare med statligt reglerade
anställningar. Föreskrifterna i 5, 8, 9 och 13 §§ skall dock tillämpas
bara på arbetstagare hos staten.

Förordningen tillämpas inte på de arbetstagare som har anvisats
beredskapsarbete, arbete på särskilda inskolningsplatser eller skyddat
arbete. Förordning (1989:518).

Definitioner

2 § I denna förordning avses med

statligt reglerad anställning en anställning där
avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer,

arbetshandikappad den som har eller förväntas få svårigheter
att erhålla eller ha kvar en anställning på grund av ett fysiskt,
psykiskt eller socialt arbetshinder, däri inbegripet även nedsättning i
arbetsförmågan till följd av alkohol- eller annat drogmissbruk,

rehabiliteringsutredning en utredning i frivillig samverkan
med arbetstagaren för att klarlägga behovet av rehabilitering,

rehabilitering undanröjande av arbetshinder för en
arbetshandikappad genom frivilliga yrkesinriktade åtgärder, exempelvis
arbetsprövning, anpassade arbetsuppgifter, omplacering eller utbildning
eller tillhandahållande av arbetsbiträde, särskilda hjälpmedel eller
andra anordningar för arbetsanpassning,

omplacering övergång till en annan anställning hos offentlig
eller privat arbetsgivare genom en myndighets försorg,

tjänstebefrielse att en arbetstagare under en rehabilitering
helt eller delvis befrias från sina vanliga arbetsuppgifter.

Rehabiliteringsutredning

3 § En rehabiliteringsutredning skall göras av myndigheten så snart som
möjligt

1. när arbetstagaren har varit helt sjukledig längre tid än 14 dagar i
följd, om det inte är uppenbart att någon utredning inte behövs,

2. när arbetstagarens tjänstgöring ofta har avbrutits av
sjukledighetsperioder eller när han under en längre tid har varit
deltidssjukledig,

3. när arbetstagarens arbetsförmåga under en längre tid har minskat
eller blivit ojämn eller andra tecken på svårigheter att klara
arbetsuppgifterna har visat sig,

4. när arbetstagaren begär det.

Vid utredningen kan myndigheten anlita företagshälsovården där sådan
finns och om arbetstagaren medger det.

Rehabilitering

4 § Om en arbetstagare behöver rehabilitering, skall myndigheten se till
att denna genomförs så snart som möjligt.

5 § Om det råder tvekan om behovet eller inriktningen av
rehabiliteringen, bör myndigheten så snart som möjligt samråda med
företagshälsovården, där sådan finns. Förordning (1989:518).

6 § har upphävts genom förordning (1989:518).

Tjänstebefrielse

7 § En myndighet får besluta om tjänstebefrielse för rehabilitering bara
när detta tillstyrks av företagshälsovårdens läkare eller av en läkare
som myndigheten utser. Förordning (1989:518).

Kostnaderna för en rehabilitering

8 § En rehabilitering skall så långt som möjligt bekostas av
myndigheten.

9 § Om myndigheten inte själv kan bekosta en rehabilitering inom ramen
för tilldelade medel, kan överskridande medges eller medel tillskjutas
av regeringen på särskild framställning. Förordning (1989:518).

10 § har upphävts genom förordning (1989:518).

11 § har upphävts genom förordning (1989:518).

12 § har upphävts genom förordning (1989:518).

13 § Innan en framställning om medel enligt 9 § görs hos regeringen,
skall den aktuella rehabiliteringen behandlas i myndighetens
skyddskommitté eller dess organ för arbetsanpassning och rehabilitering
samt tillstyrkas av företagshälsovården eller av ett annat
rehabiliteringsorgan. Förordning (1989:518).

Nyanställning

14 § I fråga om grunder för tjänstetillsättning finns föreskrifter i 11
kap. 9 § andra stycket regeringsformen och 4 kap. 3 § lagen (1976:600)
om offentlig anställning samt i 7 a–7 c §§ anställningsförordningen
(1965:601) och i vissa skolförfattningar.

Myndigheterna skall vid nyanställning verka för att arbetshandikappade
bereds sysselsättning.

Handläggning

15 § Åtgärder som avses i denna förordning vidtas av den myndighet där
arbetstagaren är anställd, om inte annat är föreskrivet.

16 § Frågor som rör en arbetshandikappads personliga förhållanden skall
handläggas av så få tjänstemän inom myndigheten som möjligt.

Överklagande

17 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser

1989:518

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989.

Vad som sägs i 1 § andra stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande
för den som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag.