Lag (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag)

SFS nr
1989:530
Departement/myndighet
Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad
1989-06-08
Författningen har upphävts genom
SFS 1991:572
Upphävd
1991-07-01

1 § En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan
organisation eller grupp som avses i andra stycket och om det dessutom
med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet eller i
övrigt föreligger fara för att han här i landet medverkar till sådana
handlingar som avses i det stycket.

I första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till
vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland
använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå
sådana gärningar här i landet.

Avvisning skall ske när utlänningen kommer till Sverige eller så snart
som möjligt efter ankomsten. Avvisning får inte ske senare än tre
månader från ankomsten.

2 § Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige skall
avvisas, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet till
regeringens avgörande. I sådana ärenden skall förhandling hållas.
Yttrande skall inhämtas från statens invandrarverk, om det inte möter
hinder på grund av att ärendet är synnerligen brådskande. Regeringen får
dock utan föregående förhandling eller hörande av invandrarverket
besluta att inte avvisa utlänningen.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för
polismyndigheternas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas
till regeringens avgörande.

3 § En utlänning får utvisas ur landet, om det föreligger sådana
omständigheter som anges i 1 § första stycket men enligt tredje stycket
avvisning inte kan ske.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I
sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från
statens invandrarverk, om det inte möter hinder på grund av att ärendet
är synnerligen brådskande.

4 § Beslut om avvisning eller utvisning skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna
i 4 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen (1989:529) på motsvarande
sätt.

5 § I ärenden om avvisning eller utvisning enligt denna lag får det
statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag,
eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling
och bestämma om andra än utlänningen skall höras. Förhandlingen skall
hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om särskilda skäl talar mot att
förhandlingen hålls där, vid en annan domstol eller vid en
förvaltningsmyndighet.

6 § Den domstol eller myndighet som håller förhandlingen skall uppdra åt
rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd
person att vara allmänt ombud vid förhandlingen.

7 § Utlänningen och andra personer som skall höras, skall kallas till
förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans
inställelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall
höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan
att ha anmält laga förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten
besluta om hämtning genom polismyndighetens försorg. Hämtning av någon
annan än utlänningen får dock ske endast om det finns synnerliga skäl.

8 § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan
inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange
sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i
ärendet.

I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte
följer av 5–7 samt 9 och 10 §§, i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna
att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att
det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift, för vilken hos
domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltningsmyndighet eller allmän förvaltningsdomstol
skall, om annat inte följer av 5–7 samt 9 och 10 §§, ske med
iakttagande i tillämpliga delar av som föreskrivs om muntlig förhandling
vid sådan domstol.

9 § För inställelse vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn
till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i landet samt
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har
rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med
anledning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa
och uppehälle.

Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel få
arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget
har fullgjorts i tjänsten.

10 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

11 § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 9 § får
överklagas till kammarrätten.

12 § En utlänning får tas i förvar om det är sannolikt att han kommer
att avvisas eller utvisas enligt denna lag eller beslut härom föreligger
och det skäligen kan antas att han annars kommer att hålla sig undan
eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige eller om hans identitet är
oklar. Är utlänningen under sexton år, får han inte utan synnerliga skäl
tas i förvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare eller, om de är flera,
en av dem.

Under de förutsättningar som anges i första stycket kan en utlänning
ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt. Beträffande uppsikt
gäller 6 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) i tillämpliga delar.

13 § Även om de i 12 § angivna förutsättningarna inte föreligger, får en
polismyndighet ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 2 § eller
när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen enligt 3 §.

Beslut med stöd av första stycket skall anmälas till regeringen. Det
statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag skall
snarast pröva om åtgärden skall bestå.

14 § När regeringen har beslutat om avvisning eller utvisning enligt
denna lag men det möter hinder som anges i 8 kap. 1–4 §§
utlänningslagen (1989:529) mot att verkställa beslutet eller beslutet av
annan särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen förordna
att verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition). Avvisnings-
eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om inhibition skall prövas på
nytt när det finns skäl till detta.

15 § När fråga uppkommer om hinder mot verkställighet av ett beslut om
avvisning eller utvisning enligt denna lag, får det statsråd som har
till uppgift att föredra sådana ärenden besluta att verkställighet inte
skall ske innan regeringen har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får
även fattas av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta
regeringen och anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under
regeringens prövning.

16 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart
det kan ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. Regeringen får
dock förordna att verkställigheten skall ske genom annan myndighets
försorg.

17 § Skall ett av regeringen meddelat beslut om avvisning eller
utvisning enligt denna lag på grund av förordnande enligt 14 § inte
verkställas, tillämpas 19–22 §§ beträffande utlänning som avses med
beslutet. Regeringen får besluta om sådana åtgärder som anges i 4 kap.
11 § första stycket utlänningslagen (1989:529) för utlänningens vistelse
i landet.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana som
avses i första stycket om avvisning eller utvisning och kan beslutet
inte verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger
beträffande utlänningen som avses 1 §, förordna att 19–22 §§ skall
tillämpas och besluta om sådana åtgärder som sägs i första stycket.

Innan beslut om åtgärder meddelas skall förhandling hållas. Därvid
tillämpas reglerna om förhandling i 5–11 §§.

18 § I ärende enligt denna lag gäller i tillämpliga delar vad som är
föreskrivet i 4 kap. 12, 13 och 15 §§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 4 § andra
stycket och 6–15 §§, 7 kap. 7 och 9 §§, 8 kap. 1–6, 14 och 16 §§, 9
kap. 1–3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 §§ utlänningslagen (1989:529).

19 § Om det är av betydelse för att utröna om en organisation eller
grupp som avses i 1 § andra stycket planlägger eller förbereder gärning
som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, får en utlänning
som avses i 17 §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning. Av en sådan utlänning får också tas fingeravtryck och
fotografi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet.
I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap.
rättegångsbalken i tillämpliga delar.

20 § För ändamål som avses i 19 § första stycket får rätten, om det
finns synnerliga skäl, meddela polismyndighet tillstånd enligt 27 kap.
rättegångsbalken till hemlig teleavlyssning mot utlänning som avses i 17
§.

Rätten kan för ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns
synnerliga skäl, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare
undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev,
annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts
från utlänning som avses i 17 §, och som påträffas vid husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-,
telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt.

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i
tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt,
skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller
granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om
åtgärden inte får utan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas
avsändaren, mottagaren eller annan. Lag (1989:531).

21 § Tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla viss tid, ej
överstigande en månad, från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av
rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant
beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet tillämpas
i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens
prövning av fråga om hemlig teleavlyssning enligt 27 kap.
rättegångsbalken. Lag (1989:531).

22 § En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig
teleavlyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får inte
utföras av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller
åklagare. Innehåller upptagningen eller uppteckningen något som inte är
av betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i
denna del omedelbart förstöras efter granskningen.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20 §
får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten,
rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Sådan handling skall
undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall
försändelse som finns hos befordringsanstalt tillställas den till vilken
försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos vilken
handlingen påträffats, om inte beslag sker enligt därom gällande
bestämmelser. Lag (1989:531).

23 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är
mildrande, till böter döms

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 1 § att komma in i
Sverige,

2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning eller
utvisning enligt denna lag eller

3. en utlänning som bryter mot en sådan föreskrift som har meddelats
enligt 17 §.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

24 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter
döms en utlänning som uppehåller sig i Sverige, fast han enligt ett
verkställt beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag inte har
haft rätt att återvända hit. Detta gäller dock inte om utlänningen har
flytt hit för att undgå förföljelse som avses i 3 kap. 2 §
utlänningslagen (1989:529).

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas
annat än om det är påkallat från allmän synpunkt.

Övergångsbestämmelser

1989:530

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna i 17 § första stycket tillämpas även när regeringen
enligt 73 § utlänningslagen (1980:376) eller 8 § lagen (1973:162) om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund eller 51 § tredje stycket utlänningslagen
(1954:193) har förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall
verkställas. Bestämmelserna i 17 § andra stycket är tillämpliga också
när beslut om avvisning eller utvisning har meddelats enligt
utlänningslagen (1980:376) och när beslut om avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlänningslagen
(1954:193).

Vid tillämpning av 23 § första stycket 2 och 24 § första stycket
likställs med beslut om avvisning eller utvisning som där avses
motsvarande beslut enligt äldre lag. Med föreskrift enligt 23 § första
stycket 3 likställs motsvarande föreskrifter som meddelats enligt äldre
lag.

Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.