Polisförordning (1998:1558)

SFS nr
1998:1558
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1998-12-03
Författningen har upphävts genom
SFS 2014:1104
Upphävd
2015-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:192

1 kap. Polisen

Organisation

1 § Enligt 4 § polislagen (1984:387) utgör varje län ett
polisdistrikt och i varje polisdistrikt finns det en
polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där.
Rikspolisstyrelsen är enligt 7 § samma lag central
förvaltningsmyndighet för polisen.

2 § Regeringen bestämmer namnen på polisdistrikten.
Polismyndigheternas namn skall stämma överens med
polisdistriktens namn.

Bestämmelser om polisen

3 § Grundläggande bestämmelser om polisen finns i polislagen
(1984:387).

Närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen
(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

Bestämmelser om utbildning finns i polisutbildningsförordningen
(1999:740).

Bestämmelser om handläggning av vissa ärenden som gäller
anställda inom polisen, vissa uppdragstagare hos polisen och
studenter vid polisprogrammet finns i förordningen (2010:1031)
om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen
m.m. Förordning (2010:1033).

Polisman

4 § Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan
författning

1. rikspolischefen, säkerhetspolischefen, överdirektören vid
Rikspolisstyrelsen, rikskriminalchefen och biträdande
säkerhetspolischefen,

2. länspolismästare, biträdande länspolismästare,
polismästare, polisöverintendent, polisintendent och
polissekreterare,

3. kommissarie, inspektör och polisassistent samt
polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör
aspirantutbildning vid en polismyndighet,

4. sådan anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 2 eller
3, och

5. chef för arbetsenhet och avdelningschef vid
Rikspolisstyrelsen liksom rektorn vid Polishögskolan, om dessa
tidigare haft anställning som avses i 1, 2 eller 3.

Om polismän som anges i första stycket inte uppehåller sin
befattning som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om
polisman på dem.

Att vad som föreskrivs om polismän också gäller
militärpolismän följer av förordningen (1980:123) med
reglemente för militärpolisen. Förordning (2012:486).

Polisens arbetsformer

5 § Polisen skall organisera och planera verksamheten så att de
samlade resurserna används så effektivt som möjligt och att
därmed de mål uppnås och de riktlinjer följs som riksdagen och
regeringen har lagt fast.

6 § I sitt arbete för att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet och för att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd
och annan hjälp enligt 1 § polislagen (1984:387) skall polisen
uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och
verkar i polisdistriktet.

Polisen bör utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar
till ett nära och gott förhållande mellan den och allmänheten.
Polisen bör se till att den är tillgänglig och synlig. Polisen
bör sträva efter att ge medborgarna råd och stöd och särskilt
ge dem som har utsatts för ett brott den information som behövs
med anledning av brottet.

Undantag från myndighetsförordningen

7 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515)
ska inte tillämpas på polismyndigheterna:

2 § om myndighetens ledning,

3 och 4 §§ om ledningens ansvar,

5 § om delegering,

9-18 §§ om särskilda bestämmelser för enrådighetsmyndigheter,
styrelsemyndigheter och nämndmyndigheter,

20 § om ärendenas handläggning,

27 § om myndighetens rätt att företräda staten vid domstol,

28 § om åtgärder med anledning av Riksrevisionens
revisionsberättelse, och

29 § om ärendeförteckning. Förordning (2007:1149).

2 kap. Polismyndighetens organisation

Polisstyrelsens och polisnämndens sammansättning

1 § Varje polismyndighet skall enligt 5 § polislagen (1984:387)
för sin ledning ha en polisstyrelse. Styrelsen skall bestå av
länspolismästaren och högst tretton andra ledamöter, som utses
av regeringen för en bestämd tid.

Regeringen utser bland ledamöterna, utom länspolismästaren,
ordförande och vice ordförande i polisstyrelsen.

2 § Polisstyrelsen får enligt 5 a § polislagen (1984:387)
inrätta en eller flera polisnämnder som under styrelsen skall
leda polismyndigheten inom den eller de delar av
polisdistriktet som styrelsen bestämmer. Av samma bestämmelse
följer att polisstyrelsen utser ledamöter och suppleanter i
polisnämnden.

3 § Ledamöterna i polisnämnden, utom polismännen som ingår i
nämnden, utser bland sig en ordförande och en vice ordförande.
Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal avgörs
utgången genom lottning.

4 § Utsedda ledamöter eller suppleanter i polisstyrelser eller
i polisnämnder förlorar omedelbart sitt uppdrag, om de inte
längre är behöriga enligt 5 § tredje stycket polislagen
(1984:387) därför att de upphör att vara svenska medborgare,
att vara bosatta inom polisdistriktet eller att ha rösträtt vid
val till kommunfullmäktige.

Beslutförhet

5 § Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice
ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter
är närvarande. När ett ärende av större vikt behandlas, bör
samtliga ledamöter närvara.

Vid lika röstetal vid omröstning i styrelsen har ordföranden
utslagsröst.

6 § Om ett ärende i polisstyrelsen är så brådskande att
styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs
ärendet genom meddelanden mellan ordföranden eller vice
ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter.
Kan ärendet inte avgöras på detta sätt, får länspolismästaren
besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter
ärendet hör.

Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa
sammanträde med polisstyrelsen.

7 § Vad som sägs i 5–6 §§ gäller också polisnämnden. Om den
ställföreträdande polischefen eller chefen för ett polisområde
ingår i polisnämnden i stället för länspolismästaren, gäller
för dessa vad som anges för länspolismästaren.
Förordning (2005:52).

Personalföreträdare

8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på
polisstyrelserna och på polisnämnderna.

Personalföreträdarna har rätt att yttra sig vid all
handläggning i styrelserna eller nämnderna.
Förordning (2007:1149).

Representant för åklagarväsendet

9 § Den åklagare som Åklagarmyndigheten utser har rätt att
delta i och yttra sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas
sammanträden och att få sin mening antecknad till protokollet.
Förordning (2004:1278).

Närpolisråd

10 § Vid polismyndigheten får det finnas närpolisråd och andra
organ för samråd och samverkan mellan polismyndigheten och andra
myndigheter eller allmänheten.

Polismyndighetens ledning

11 § Chef för en polismyndighet är en länspolismästare.

12 § Den ställföreträdande polischefen skall vara en biträdande
länspolismästare eller, om det inte finns en sådan vid
polismyndigheten, den befattningshavare som anges i
arbetsordningen.

När både länspolismästaren och ställföreträdaren har förhinder,
skall länspolismästarens uppgifter skötas av den som anges i
arbetsordningen. Förordning (2002:1).

Övrig personal

13 § Rikspolisstyrelsen skall bestämma hur många biträdande
länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter,
polisintendenter och polissekreterare som skall finnas vid en
polismyndighet.

Polismyndigheten skall bestämma hur många polismän i övrigt som
skall finnas vid myndigheten.

14 § Rikspolisstyrelsen får fördela polisaspiranter för
aspirantutbildning till polismyndigheterna.
Förordning (2001:2).

15 § Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar
skall anställda avdelas för sådant polisarbete som leds av
Rikspolisstyrelsen.

Chefskapet för dessa anställda utövas av Rikspolisstyrelsen.

Vakthavande befäl

16 § Vid varje polismyndighet skall det finnas vakthavande
polisbefäl. I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget
utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan
polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över
sin förman i uppdraget.

Om polismyndigheterna träffat en överenskommelse om det, får
ett vakthavande polisbefäl vid en polismyndighet också utöva
befäl enligt första stycket vid en annan polismyndighet.
Förordning (2005:52).

17 § Har upphävts genom förordning (2002:717).

Arbetsordning

18 § För varje polismyndighet skall det finnas en
arbetsordning. Den skall innehålla de allmänna bestämmelser för
arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen
(1984:387), denna förordning och andra föreskrifter av
regeringen och Rikspolisstyrelsen.

Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter
till personalen.

Polismyndighetens arbetsordning beslutas av polisstyrelsen.

3 kap. Polismyndighetens uppgifter

Polisstyrelsens uppgifter

1 § Polisstyrelsen ska särskilt se till

1. att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de
prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har
lagt fast för polisverksamheten,

2. att polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller
rättssäkerhetens krav, och

3. att förvaltningen fungerar väl.

Polisstyrelsen ska se till att verksamheten är organiserad på
ett ändamålsenligt sätt och att den samordnas med verksamheten
vid andra polismyndigheter.

Styrelsen ska biträda länspolismästaren och föreslå honom eller
henne de åtgärder som styrelsen finner motiverade.
Förordning (2007:1149).

2 § Polisstyrelsen avgör

1. viktiga frågor om planeringen och inriktningen av
verksamheten samt ekonomi,

2. viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation, och

3. andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till
styrelsen.

Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i
särskilda fall.

3 § Polisstyrelsen skall yttra sig i samband med att
länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare,
polisöverintendenter och polisintendenter skall anställas.

4 § Polisstyrelsen skall bestämma vad som skall gälla om
planering och uppföljning av polisens arbete och den skall göra
det inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har
meddelat med stöd av 13 b § förordningen (1989:773) med
instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisstyrelsen skall vid
planeringen och uppföljningen samverka nära med
Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med
Kustbevakningen. Förordning (2004:1278).

4 a § Polisstyrelsen får utse en eller flera av sina ledamöter
eller en eller flera av de valda ledamöterna i en polisnämnd
att särskilt följa utredningar i ärenden som avses i 3 §
förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av
anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda eller
uppdragstagare vid myndigheten. Styrelsen kan bestämma att en
polisnämnd får ta emot information om hur ärenden som
överlämnats till åklagare har slutbehandlats.
Förordning (2010:1033).

Polisnämndens uppgifter

5 § Polisnämnden avgör i den utsträckning som polisstyrelsen
bestämmer sådana ärenden som avses i 2 § första stycket 1-2 och
3 §. Polisnämnden avgör också andra frågor som hänskjuts till
nämnden av länspolismästaren, av den ställföreträdande
polischefen eller av chefen för det polisområde som ingår i
nämnden.

Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda
ärenden som skall avgöras av styrelsen. Polisstyrelsen bör
särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnden i den
utsträckning som det behövs med hänsyn till att polisarbetet
skall vara lokalt förankrat.

Polisnämnden får inte avgöra frågor som avser polisledning i
särskilda fall.

Länspolismästarens och andra anställdas uppgifter

5 a § Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens
verksamhet. Han eller hon ska se till att verksamheten bedrivs
effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som
följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den
redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att
polismyndigheten hushållar väl med statens medel.

Länspolismästaren ska hålla styrelsen informerad om
verksamheten. Förordning (2007:1149).

5 b § Länspolismästaren är skyldig att vid polismyndigheten
genomföra den interna styrning och kontroll som
Rikspolisstyrelsen ansvarar för enligt förordningen (1989:773)
med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
Förordning (2007:1149).

5 c § Länspolismästaren ansvarar för polismyndighetens
arbetsgivarpolitik enligt 8 § myndighetsförordningen (2007:515)
och företräder myndigheten som arbetsgivare.
Förordning (2007:1149).

5 d § Länspolismästaren ska, om inte polisstyrelsen bestämt
något annat, se till att de övriga ledamöterna i polisstyrelsen
fortlöpande informeras om sådana ärenden som avses i 3 §
förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av
anställda inom polisen m.m. och som gäller anställda och
uppdragstagare vid myndigheten. Ledamöterna ska i sådana fall
även informeras om hur de ärenden som överlämnats till åklagare
har slutbehandlats. Förordning (2010:1033).

6 § Ärenden vid en polismyndighet som inte skall avgöras av
polisstyrelsen eller polisnämnden avgörs av länspolismästaren.
Om sådana ärenden inte behöver prövas av länspolismästaren, får
de dock avgöras av någon annan anställd enligt vad som anges i
arbetsordningen eller i särskilda beslut. Ärenden vid
myndigheten som inte behöver prövas av länspolismästaren får
också avgöras av en anställd vid en annan polismyndighet, om
myndigheterna har träffat en överenskommelse om sådan
samverkan. Förordning (2005:52).

6 a § När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden
enligt 6 § skall den se till att ärendena fördelas mellan de
anställda efter deras kvalifikationer. Vid fördelningen skall
myndigheten beakta vad som krävs för att upprätthålla kvalitet
och säkerhet i handläggningen och se till att effektivitet och
snabbhet i verksamheten främjas. Myndigheten skall också beakta
i vilken utsträckning handläggningen kräver särskild kompetens,
utbildning eller erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se
till att ärendena inte handläggs av personal som är mer
kvalificerad än vad ärendet kräver. Polismyndigheten får inte
överlämna åt någon annan än en polisman att avgöra eller leda
handläggningen av ärenden som enligt rättegångsbalken skall
skötas av en polismyndighet. Förordning (1999:739).

7 § Beslut av större vikt som tål uppskov får inte fattas i
länspolismästarens frånvaro. Utan länspolismästarens medgivande
får det inte heller vidtas sådana åtgärder som är oförenliga
med föreskrifter som polismyndigheten har meddelat.

8 § Länspolismästare, biträdande länspolismästare,
polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter eller
polissekreterare får fatta beslut

1. om frihetsberövande,

2. om att avvisa eller avlägsna deltagare i folksamlingar
enligt 13 c § polislagen (1984:387),

3. om att skaffa sig tillträde till en bostad eller något
annat ställe eller för att undersöka transportmedel enligt
20 § första och andra styckena polislagen,

4. om att skaffa sig tillträde till eller förhindra tillträde
till ett hus, rum eller annat ställe m.m. eller om
kroppsvisitation enligt 23 § första och andra styckena
polislagen,

5. om att förbjuda tillträde till ett visst område eller
utrymme eller att anvisa deltagare i en folksamling att följa
en viss väg enligt 24 § polislagen,

6. om vitesföreläggande,

7. om allmänna sammankomster och cirkusföreställningar enligt
2 kap. ordningslagen (1993:1617),

8. om förbud att fortsätta att använda vissa platser eller
lokaler enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen
ordningslagen,

9. om att återkalla tillstånd enligt 3 kap. 18 §
ordningslagen,

10. om att någon ska vidta vissa åtgärder enligt 3 kap. 19 §
ordningslagen,

11. om att polismyndigheten ska vidta vissa åtgärder enligt 3
kap. 21 § ordningslagen,

12. om tillstånd i fråga om handel,

13. om hämtning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken eller
om åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel,

14. om hämtning av barn enligt 18 § lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden
m.m. eller om överflyttning av barn eller om åtgärder enligt
20 § samma lag,

15. om avvisning eller om överlämnande enligt 8 kap. 17 §
andra och tredje styckena utlänningslagen (2005:716),

16. om att ta en utlänning i förvar eller att ställa
utlänningen under uppsikt enligt 10 kap. 1–3, 6–8, 12, 13 och
17 §§ utlänningslagen,

17. om att ta emot en nöjdförklaring enligt 15 kap. 2 §
utlänningslagen,

18. om verkställighet enligt 12 kap. 14 och 17 §§
utlänningslagen,

19. om att göra en anmälan som rör utvisning enligt 2 § lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll, om förvar enligt 8 §
första stycket samma lag, om husrannsakan, kroppsvisitation
m.m. enligt 19 § samma lag eller om att framställa yrkande om
tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
m.m. enligt 21 § andra stycket samma lag,

20. om tillstånd att resa in från eller ut till något annat
land enligt 6 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97),

21. om förordnande av offentligt biträde,

22. om förskott för överlastavgift enligt 8 a § lagen
(1972:435) om överlastavgift eller om att ett fordon eller
fordonståg inte får fortsätta färden enligt 8 b § samma lag,

23. om att göra en anmälan om tillträdesförbud enligt 6 §
tredje stycket lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid
idrottsarrangemang,

24. om förskott för sanktionsavgift enligt 10 kap. 5 §
förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. eller om att ett fordon eller fordonståg
inte får fortsätta färden enligt 10 kap. 6 § samma
förordning, eller

25. om förskott för sanktionsavgift enligt 25 a §
förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa
internationella vägtransporter eller om att ett fordon eller
fordonståg inte får fortsätta färden enligt 25 b § samma
förordning.

Polismyndigheten får uppdra åt en annan anställd än som anges
i första stycket att fatta beslut i ärenden som anges där, om
den anställde har den kompetens, utbildning och erfarenhet
som behövs. Förordning (2014:192).

9 § Polismyndigheten svarar för att anställda som bedöms vara
lämpade för chefsbefattningar ges möjligheter till
kompetensutveckling. Har den som skall anställas som chef inom
polisen inte tidigare genomgått polisprogrammet vid
Polishögskolan eller motsvarande utbildning, skall
polismyndigheten i samråd med Rikspolisstyrelsen se till att
han eller hon får den polisutbildning som behövs för
chefsuppdraget. Förordning (1999:739).

Polisförstärkning

10 § En polismyndighet får besluta om polisförstärkning till en
annan polismyndighet och begära polisförstärkning från en annan
polismyndighet.

Frågor om polisförstärkning prövas av myndighetens chef eller i
brådskande fall av kommissarier eller vakthavande polisbefäl.

11 § Chef för den personal som tjänstgör som polisförstärkning
är länspolismästaren vid den polismyndighet som har tilldelats
förstärkningen, om något annat inte har bestämts i det enskilda
fallet.

Särskild beredskap

12 § Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisens
insatser vid särskilda händelser och för polisens insatser vid
skyddet av viktigare objekt i polisdistriktet.

Information till länsstyrelsen

13 § Polismyndigheten skall hålla länsstyrelsen informerad om
omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens
verksamhet.

Samråd med åklagarväsendet

14 § Polismyndigheten skall samråda med Åklagarmyndigheten och,
i förekommande fall, med Ekobrottsmyndigheten, innan den fattar
beslut om föreskrifter som berör åklagarväsendet.
Förordning (2004:1278).

Handläggningen av ärenden

15 § Ärenden – som inte avser ledningen av polisverksamheten i
särskilt fall – avgörs efter föredragning. I arbetsordningen
eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som
handläggs enligt 6 § avgörs utan föredragning.

15 a § I frågor som rör kvalificerade skyddsidentiteter enligt
lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter skall
Rikspolisstyrelsen biträda polismyndigheten.
Förordning (2006:1077).

Dokumentation av beslut

16 § För varje beslut som polismyndigheten fattar och som inte
angår ledningen av polisverksamheten i särskilt fall, skall det
vid myndigheten finnas en handling. Av handlingen skall det
framgå

1. vad det innehåller,

2. vem som fattat beslutet,

3. vem som i övrigt varit närvarande vid den slutliga
handläggningen av ärendet, och

4. vilken dag beslutet fattades.

17 § Protokoll skall föras när det förekommer avvikande mening
eller när det behövs protokoll av någon annan orsak. Avvikande
mening behöver dock inte antecknas i protokollet, om den
framgår av någon annan handling hos polismyndigheten.

18 § I skrivelser från polismyndigheten till regeringen,
statsråd, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det
anges vem som fattat det beslut som skrivelsen avser eller i
övrigt närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet och
vem som varit föredragande. Har avvikande mening förekommit i
ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå av
protokollsutdrag som bifogas.

4 kap. Skyldigheter i anställningen

Uppträdande

1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt
som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt,
hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och
undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller
småaktighet.

2 § Skadas någon till följd av ingripande av en polisman och är
skadan inte obetydlig, skall den polismannen genast se till att
den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade
till sin förman.

Förman och befäl

3 § Förman i en viss verksamhet är den som i förhållande till
någon annan leder och ansvarar för den verksamheten.

4 § Det skall av arbetsordningen eller av order framgå vem som
är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat
fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera
polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft
befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika
länge, den till levnadsåldern äldste.

Rapporteringsskyldighet

5 § Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott
finns i 9 § polislagen (1984:387).

6 § Polismän får i fråga om överträdelser som omfattas av ett
förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift låta
bli att lämna parkeringsanmärkning och nöja sig med ett
påpekande eller en påminnelse till den felande, om de bedömer
att överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det
särskilda fallet är obetydlig.

7 § Polismännen skall underrätta sin närmaste förman om sådana
förhållanden i övrigt som rör arbetet och som förmannen bör
känna till.

Första stycket gäller även andra anställda inom polisen än
polismän.

Tjänstgöring utanför polismyndigheten

8 § Anställda inom polisen är skyldiga att efter order
tjänstgöra utanför polisdistriktet.

9 § Polismän får fortsätta ett uppdrag utanför polisdistriktet
för att fullfölja en spaning, för att gripa någon som har
begått brott eller är efterlyst för brott eller när det av
någon annan anledning behövs. Om det behövs från allmän
synpunkt, får polismän också i övrigt ingripa utanför
polisdistriktet för att trygga allmän ordning och säkerhet
eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp, vare
sig polismännen är lediga eller inte.

Polismännen skall snarast underrätta polismyndigheten i det
polisdistrikt där de gjorde ingripandet, om det inte är
obehövligt.

Skyldigheter under ledig tid

10 § Även när polismän är lediga är de skyldiga att

1. efter en förmans order tjänstgöra,

2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen
och säkerheten inom det polisdistrikt där de är anställda, och

3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt
allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande
oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller
omfattande trafikolyckor eller andra större olyckor.

11 § När polismän börjar semester eller annan ledighet, skall
de lämna uppgift till polismyndigheten om var de tänker vistas
under ledigheten, om inte polismyndigheten bestämmer något
annat.

Beredskap

12 § Beredskap skall fullgöras av sådan personal inom en
polismyndighet som är behörig att på myndighetens vägnar fatta
beslut i förekommande ärenden och som vid behov kan ge råd och
anvisningar till personalen i övrigt. Polismyndigheten
bestämmer vilka som skall delta i beredskapen.

Beredskapen skall fullgöras vid den egna polismyndigheten eller
vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffat
överenskommelse om sådan samverkan. Förordning (1999:739).

Medverkan av andra

13 § Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i
förord- ningen (1986:1111) om militär medverkan i civil
verksamhet. Bestäm- melser finns också om hemvärnsmäns
medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m.m.

14 § Polismyndigheten får använda frivilliga för eftersökning
genom skallgång eller på annat sätt.

14 a § Polismyndigheten får, utöver vad som anges i 14 §,
anlita lämpliga personer som ideellt stöder myndigheten i dess
verksamhet. Sådant stöd får inte innefatta myndighetsutövning.
Förordning (2008:772).

Polislegitimation

15 § Polismän skall under tjänstgöring ha med sig tjänstekort
för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl ger
anledning till något annat.

De närmare föreskrifter om polislegitimation som behövs utöver
förordningen (1958:272) om tjänstekort meddelas av
Rikspolisstyrelsen.

5 kap. Har upphävts genom förordning (2010:1033).

6 kap. Anställningar

Anställningar

1 § Länspolismästaren vid Polismyndigheten i Stockholms län
anställs för högst sex år genom beslut av regeringen efter
anmälan av Rikspolisstyrelsen.

Länspolismästarna vid polismyndigheterna i Västra Götaland och
i Skåne anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter
anmälan av Rikspolisstyrelsen.

De polismän som avses i andra stycket förordnas för viss tid,
högst sex år vid varje tillfälle, att vara chef eller
ställföreträdande chef för en polismyndighet (tidsbegränsat
chefsförordnande). Förordning (2003:609).

2 § Länspolismästare vid andra polismyndigheter än
polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne
anställs tills vidare genom beslut av regeringen efter förslag
av Rikspolisstyrelsen.

Biträdande länspolismästare, polismästare och
polisöverintendenter anställs tills vidare genom beslut av
Rikspolisstyrelsen.

De polismän som avses i första och andra styckena förordnas för
viss tid, högst sex år vid varje tillfälle, att vara
länspolismästare, biträdande länspolismästare eller att vara
chef för ett polisområde eller en särskild verksamhetsgren
eller att i annat hänseende utöva chefskap vid polismyndigheten
(tidsbegränsat chefsförordnande). Förordning (2002:642).

3 § Regeringen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för
länspolismästare efter förslag av Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden
för biträdande länspolismästare, polismästare och
polisöverintendenter.

En länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare
eller polisöverintendent som inte har ett tidsbegränsat
chefsförordnande står till Rikspolisstyrelsens förfogande.
Förordning (2000:837).

4 § När en polisman som avses i 2 § har beviljats ledighet som
beräknas pågå minst ett år i följd, tillämpas samma regler vid
anställningen av en vikarie som vid anställningen av den
polisman som beviljats ledighet.

Information om anställningen skall lämnas enligt vad som sägs i
8 §. Förordning (2000:837).

5 § Polisintendenter och polissekreterare anställs genom
beslut av polismyndigheten. Förordning (2010:1033).

6 § En polisaspirant anställs genom beslut av polismyndigheten
eller Rikspolisstyrelsen. Anställning som polisaspirant skall
gälla tills vidare, dock längst till dess att aspiranten har
fullgjort sin aspirantutbildning.

Polismyndigheten eller Rikspolisstyrelsen får utan
ansökningsförfarande besluta om anställning av en
färdigutbildad polisaspirant som polisassistent vid
polismyndigheten. Förordning (2001:2).

Yttrande från polismyndigheten

7 § Innan Rikspolisstyrelsen lämnar förslag om en anställning
som regeringen skall besluta om, skall yttrande hämtas in från
polismyndigheten. Detsamma gäller i fråga om en anställning som
Rikspolisstyrelsen skall besluta om.

Information om anställning

8 § I 6-8 §§ anställningsförordningen (1994:373) finns
bestämmelser om förfarandet vid anställningar. Information om
ledig anställning som polisman och beslut om sådan anställning
skall anslås på både Rikspolisstyrelsens och polismyndighetens
anslagstavlor. Förordning (2007:83).

Behörighet till anställning

9 § Behörig att anställas som polisaspirant är den som
genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan.

Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller
polisassistent är den som har genomgått

1. polisprogrammet vid Polishögskolan och aspirantutbildning,

2. aspirantutbildning vid en polismyndighet eller
polisutbildning för specialister vid Polishögskolan,

3. grundutbildningen vid Polishögskolan enligt äldre
bestämmelser, eller

4. grundkursen vid Polishögskolan och fullgjort
alterneringstjänst-göringen enligt äldre bestämmelser.

Om det finns särskilda skäl får Rikspolisstyrelsen i ett
enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i
andra stycket.

10 § har upphävts genom förordning (1999:739).

Ledighet

11 § För länspolismästare bestämmer regeringen om ledighet för
något annat än sjukdom eller för ett sådant allmänt uppdrag som
har meddelats av regeringen eller på grund av regeringens
bemyndigande. Detta gäller om ledigheten skall vara minst sex
månader i följd.

En arbetstagare vid en polismyndighet är utan särskilt beslut
ledig från sin anställning under den tid han eller hon
uppehåller en tidsbegränsad anställning vid Rikspolisstyrelsen.
Förordning (2002:1052).

Besked om avgång med pension

12 § Polismän som avses i 2 § skall av Rikspolisstyrelsen ges
besked om avgång med pension enligt 33 § första och andra
stycket lagen (1982: 80) om anställningsskydd. Detta gäller
dock inte biträdande länspolismästare vid polismyndigheterna i
Stockholms län, Västra Götaland och Skåne.

Skiljande från anställning, disciplinansvar m.m.

13 § Bestämmelserna om Statens ansvarsnämnd i 34 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning gäller också biträdande
länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter,
polisintendenter och polissekreterare.

14 § Rikspolisstyrelsen prövar frågor om att skilja anställda
inom polisen från annan anställning än provanställning på grund
av deras personliga förhållanden samt frågor om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och
läkarundersökning. Uppstår en sådan fråga skall den myndighet
som arbetstagaren lyder under genast anmäla den till
Rikspolisstyrelsen.

15 § Har upphävts genom förordning (2001:999).

7 kap. Har upphävts genom förordning (2007:1149).

Övergångsbestämmelser

2003:609

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2003 men
tillämpas inte på personer som anställts tidigare.

2007:1149

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av sådana
beslut i anställningsärenden som har meddelats före
ikraftträdandet.