Lag (1999:678) om utstationering av arbetstagare

SFS nr: 1999:678
Departement/myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad: 1999-06-23
Ändring införd: t.o.m. SFS 2013:351

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller när en arbetsgivare som är etablerad i ett
annat land än Sverige utstationerar arbetstagare här i landet i
samband med att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över
gränserna.

Dessutom finns i 8 § bestämmelser om arbetsgivare som har sitt
hemvist eller säte i Sverige och utstationerar arbetstagare
till ett annat medlemsland inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller Schweiz. Lag (2001:65).

2 § Lagen gäller inte för arbetsgivare inom handelsflottan
såvitt avser besättning ombord.

Definitioner

3 § Med utstationering avses någon av följande
gränsöverskridande åtgärder:

1. när en arbetsgivare för egen räkning och under egen ledning
sänder arbetstagare till Sverige enligt avtal som arbetsgivaren
har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av
tjänsterna,

2. när en arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige till en
arbetsplats eller till ett företag som tillhör koncernen eller

3. när en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller ställer
arbetskraft till förfogande sänder arbetstagare till ett
användarföretag som är etablerat i Sverige eller som bedriver
verksamhet här.

Ett anställningsförhållande skall råda mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren under utstationeringstiden.

4 § Med utstationerad arbetstagare avses varje arbetstagare som
vanligen arbetar i ett annat land men som under en begränsad
tid utför arbete enligt 3 § i Sverige.

Arbets- och anställningsvillkor

5 § En arbetsgivare ska, oavsett vilken lag som annars gäller
för anställningsförhållandet, tillämpa följande bestämmelser
för utstationerade arbetstagare:

– 2, 2 a, 5, 7, 16-16 b, 17-17 b, 24, 28-29 a, 31 och 32 §§
semesterlagen (1977:480),

– 2 §, 4 § första stycket och 16-22 §§ föräldraledighetslagen
(1995:584),

– 2-7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av
deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med
tidsbegränsad anställning, samt

– 1 kap. 4 och 5 §§, 2 kap. 1-4 och 18 §§ samt 5 kap. 1 och 3
§§ diskrimineringslagen (2008:567).

Vid utstationering gäller även

– arbetsmiljölagen (1977:1160),

– arbetstidslagen (1982:673), dock inte 12 §,

– lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete,
dock inte 16 §,

– lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom
civilflyget, dock med den begränsningen i fråga om 1 § andra
stycket att 12 § arbetstidslagen inte gäller, samt

– lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell
järnvägstrafik, dock med den begränsningen i fråga om 1 §
tredje stycket att 12 § arbetstidslagen inte gäller.

Vid utstationering av uthyrda arbetstagare tillämpas även 2,
9, 10, 13 och 15 §§ lagen (2012:854) om uthyrning av
arbetstagare. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska som
bemanningsföretag anses arbetsgivare som hyr ut arbetskraft
och som kundföretag anses användarföretag.

Första-tredje styckena hindrar inte att arbetsgivaren
tillämpar bestämmelser eller villkor som är förmånligare för
arbetstagaren. Lag (2012:857).

5 a § En stridsåtgärd mot en arbetsgivare i syfte att genom
kollektivavtal få till stånd en reglering av villkoren för
utstationerade arbetstagare, utom i fall som avses i 5 b §,
får vidtas endast om de villkor som krävs

1. motsvarar villkoren i ett centralt kollektivavtal som
tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den
aktuella branschen,

2. bara avser minimilön eller andra minimivillkor på de
områden som avses i 5 §, och

3. är förmånligare för arbetstagarna än det som följer av 5 §.

En sådan stridsåtgärd får inte vidtas, om arbetsgivaren visar
att arbetstagarna, när det gäller lön eller på de områden som
avses i 5 §, har villkor som i allt väsentligt är minst lika
förmånliga som minimivillkoren i ett sådant centralt
kollektivavtal som avses i första stycket. Lag (2012:857).

5 b § En stridsåtgärd mot en arbetsgivare i syfte att genom
kollektivavtal få till stånd en reglering av villkoren för
utstationerade uthyrda arbetstagare får vidtas endast om de
villkor som krävs

1. motsvarar villkoren i ett sådant centralt kollektivavtal
som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i
uthyrningsbranschen och som respekterar det övergripande skydd
för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av
bemanningsföretag,

2. bara avser lön eller villkor på de områden som avses i 5 §,
och

3. är förmånligare för arbetstagarna än det som följer av 5 §.

1. ett sådant centralt kollektivavtal som avses i första
stycket, eller

2. det kollektivavtal som gäller i användarföretaget.
Lag (2012:857).

6 § För arbete som utförs av en yrkesutbildad eller
specialiserad arbetstagare skall arbetsgivaren tillämpa de i 5 §
nämnda bestämmelserna i semesterlagen endast om
utstationeringen pågår i mer än åtta dagar och om arbetet

1. utförs i samband med en första montering eller installation
som ingår i leveranskontraktet för en vara, och

2. är nödvändigt för att varan skall tas i bruk.

Detta undantag gäller dock inte om arbetet avser byggverksamhet
där byggnader uppförs, sätts i stånd, underhålls, byggs om
eller rivs.

Vid beräkningen av om utstationeringen pågår i mer än åtta
dagar skall hänsyn tas till om någon annan arbetstagare under
det senaste året har varit utstationerad för samma arbete.

7 § Vid utstationering gäller i fråga om föreningsrätt och
förhandlingsrätt 7 och 8 §§ respektive 10 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.

När kollektivavtal träffats med en svensk
arbetstagarorganisation gäller även 41 § i samma lag.

Vid brott mot bestämmelserna i första eller andra stycket
gäller 54 och 55 §§ samt 60 § första och tredje stycket lagen
om medbestämmande i arbetslivet.

Utstationeringar till andra länder inom EES eller Schweiz

8 § När arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige
utstationerar arbetstagare till annat land inom EES eller
Schweiz, skall arbetsgivaren tillämpa de nationella
bestämmelser varigenom det landet genomfört Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande
av tjänster.

Första stycket hindrar inte att arbetsgivaren tillämpar
bestämmelser eller villkor som är förmånligare för
arbetstagaren. Lag (2001:65).

Information

9 § Arbetsmiljöverket ska vara förbindelsekontor och
tillhandahålla information om de arbets- och
anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid en
utstationering i Sverige.

Arbetsmiljöverket ska även hjälpa till med information om
sådana kollektivavtalsvillkor som kan komma att krävas med
stöd av stridsåtgärder enligt 5 a eller 5 b § eller som annars
kan komma att bli tillämpliga.

Arbetsmiljöverket ska samarbeta med motsvarande
förbindelsekontor i andra länder inom EES och i Schweiz.
Lag (2012:857).

9 a § En arbetstagarorganisation ska ge in sådana
kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket som
organisationen kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder
enligt 5 a eller 5 b §. Lag (2012:857).

Talans väckande

Anmälningsskyldighet och kontaktperson

10 § En arbetsgivare ska anmäla en utstationering till
Arbetsmiljöverket senast när en utstationerad arbetstagare
påbörjar arbete i Sverige.

Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har
betydelse för de uppgifter som anmälts, ska arbetsgivaren
anmäla de ändrade uppgifterna till Arbetsmiljöverket senast
tre dagar efter det att förändringen skedde.

Första och andra styckena gäller inte om verksamheten i
Sverige avses pågå under högst fem dagar. Om en sådan
verksamhet visar sig pågå längre tid än fem dagar ska
arbetsgivaren fullgöra anmälningsskyldigheten enligt första
stycket den sjätte dagen som verksamheten bedrivs.
Lag (2013:351).

11 § Arbetsgivaren ska utse en kontaktperson i Sverige och
anmäla honom eller henne till Arbetsmiljöverket. Anmälan ska
göras senast när en utstationerad arbetstagare påbörjar
arbete i Sverige.

Kontaktpersonen ska vara behörig att för arbetsgivarens
räkning ta emot delgivningar. En sådan behörighet ska anses
gälla genom anmälan av kontaktpersonen.

Kontaktpersonen ska även kunna tillhandahålla sådana
handlingar som visar att kraven i denna lag är uppfyllda.

Första stycket gäller inte om verksamheten i Sverige avses
pågå under högst fem dagar. Om en sådan verksamhet visar sig
pågå längre tid än fem dagar ska arbetsgivaren fullgöra
anmälningsskyldigheten enligt första stycket den sjätte dagen
som verksamheten bedrivs. Lag (2013:351).

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 10
och 11 §§ samt om vilka uppgifter en anmälan enligt 10 § ska
innehålla.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om vad en anmälan enligt 11 § ska
innehålla och hur anmälningar enligt 10 och 11 §§ ska vara
utformade. Lag (2013:351).

Tillsyn

13 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att bestämmelserna
i 10 och 11 §§ samt föreskrifter som har meddelats i
anslutning till dessa bestämmelser följs. Lag (2013:351).

Sanktionsavgifter

14 § En sanktionsavgift ska tas ut om en arbetsgivare har
överträtt bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 10 §
första stycket, 10 § tredje stycket andra meningen, 11 §
första stycket, 11 § fjärde stycket andra meningen eller
föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa
bestämmelser.

En sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är
ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till
omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.

Avgiften tillfaller staten. Lag (2013:351).

15 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
sanktionsavgifter som ska tas ut enligt 14 §.

Av sådana föreskrifter ska det framgå hur avgiften ska
beräknas för olika slag av överträdelser. Avgiftsbeloppet ska
kunna fastställas direkt med ledning av den angivna
beräkningsgrunden. En avgift ska vara lägst 1 000 kronor och
högst 100 000 kronor. Lag (2013:351).

16 § Arbetsmiljöverket prövar genom avgiftsföreläggande om
sanktionsavgift ska tas ut.

Avgiftsföreläggande innebär att den som bedöms ha gjort sig
skyldig till en överträdelse av bestämmelserna som avses i
14 §, föreläggs att godkänna sanktionsavgiften omedelbart eller
inom viss tid.

Om ett avgiftsföreläggande har godkänts, gäller det som
domstols lagakraftvunna avgörande varigenom avgift har tagits
ut. Ett godkännande som görs sedan den tid som satts ut i
föreläggandet har gått ut är dock utan verkan.
Lag (2013:351).

17 § Om ett avgiftsföreläggande enligt 16 § inte har godkänts
inom utsatt tid, får Arbetsmiljöverket ansöka hos den
förvaltningsrätt inom vars domkrets avgiftsföreläggandet har
utfärdats om att sanktionsavgift ska tas ut.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:351).

18 § Sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har delgetts
den som anspråket riktas mot inom fem år från den tidpunkt då
överträdelsen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta ska tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra
stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

En beslutad avgift faller bort om verkställighet inte har
skett inom fem år från det att avgörandet vann laga kraft.
Lag (2013:351).

Föreläggande om rättelse

19 § Arbetsmiljöverket får besluta att förelägga en
arbetsgivare att vidta rättelse om arbetsgivaren

1. inte anmäler förändring av verksamheten enligt 10 § andra
stycket,

2. inte uppfyller kraven i 11 § tredje stycket, eller

3. gör en oriktig eller bristfällig anmälan.

Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas
med vite. Arbetsmiljöverket får besluta att ett sådant
föreläggande ska gälla omedelbart. Lag (2013:351).

20 § Arbetsmiljöverkets beslut om föreläggande som har
förenats med vite får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:351).

21 § Mål om tillämpningen av 5 § första eller tredje stycket
samt 7 § handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister. I dessa mål tillämpas

– 33 § semesterlagen (1977:480) om preskription,

– 23 § andra stycket föräldraledighetslagen (1995:584) om
rättegången,

– 9 § lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av
deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med
tidsbegränsad anställning om preskription m.m., och

– 6 kap. 2-5, 8, 10 och 11 §§ diskrimineringslagen (2008:567)
om bevisbörda, rätt att föra talan och preskription m.m.

Vid utstationering av uthyrda arbetstagare tillämpas även 16 §
tredje och fjärde styckena lagen (2012:854) om uthyrning av
arbetstagare.

Talan får föras vid tingsrätten i ort där arbetstagaren är
eller har varit utstationerad. Lag (2013:351).

Övergångsbestämmelser

2008:477

Denna lag träder i kraft den 14 december 2008. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.