SFS nr

2000:1149

Departement/myndighet

Näringsdepartementet

Utfärdad

2000-11-23

1 § Genom statens isbrytarverksamhet kan fartyg som är lämpade
för vintersjöfart få hjälp med isbrytning och arbeten som har
samband därmed i enlighet med vad som sägs i denna förordning.
Verksamheten skall ledas av Sjöfartsverket.

2 § I svenska kustfarvatten och på sjövägarna dit utförs
isbrytning mellan öppet vatten till havs och farvatten som är
skyddade för havsis, drivis, packis eller liknande ishinder.

I den omfattning som Sjöfartsverket bestämmer utförs brytning
av svårare is i Vänern, Mälaren och Ångermanälven.

När det uppstår sådana issvårigheter som kräver statlig
isbrytarhjälp kan undantagsvis och under begränsad tid
isbrytning utföras åt den befolkning vid kusterna som är i hög
grad beroende av sjövägarna.

För isbrytarverksamhet enligt denna paragraf tas ingen särskild
avgift ut.

3 § Isbrytning i samverkan med Danmark, Finland och Norge sker
i enlighet med vad som överenskommits med dessa länder.

4 § När det kan ske utan åsidosättande av sådan isbrytning som
anges i 2 § eller som föranleds av överenskommelse enligt 3 §,
får isbrytning utföras på beställning och mot ersättning enligt
taxa som fastställs av Sjöfartsverket.

5 § Ytterligare föreskrifter om statens isbrytarverksamhet
meddelas av Sjöfartsverket.

Övergångsbestämmelser

2000:1149

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2001, då
isbrytarkungörelsen (1966:121) skall upphöra att gälla. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas för isbrytare som är
bemannade av Försvarsmakten, dock längst till och med den 31
juli 2001.