- SFS nr
- 2003:1223
- Departement/myndighet
- Finansdepartementet B
- Utfärdad
- 2003-12-18
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2013:104
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om svenska bankers och
kreditmarknadsföretags rätt att ge ut säkerställda
obligationer.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
emittentinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag som
fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § att ge ut säkerställda
obligationer,
säkerställda obligationer: obligationer och andra jämförbara
skuldförbindelser som är förenade med förmånsrätt i
emittentinstitutets säkerhetsmassa,
fyllnadssäkerheter: tillgångar som enligt 3 kap. 2 § får ingå
i säkerhetsmassan,
derivatavtal: avtal som träffats, i syfte att uppnå balans
mellan finansiella villkor för tillgångar i säkerhetsmassan
och motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna,
mellan ett emittentinstitut och
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet,
2. Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen eller
någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår
av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1,
3. en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd,
som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 §
1,
4. ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med
tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden,
5. en kommun eller därmed jämförlig samfällighet i någon av de
utländska stater som framgår av föreskrifter meddelade med
stöd av 6 kap. 3 § 1,
6. ett utländskt kreditinstitut i någon av de utländska stater
som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 §
1,
7. de internationella utvecklingsbanker som framgår av
föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 1, eller
8. andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade
med stöd av 6 kap. 3 § 1 kan bedömas inte vara mer riskfyllda
än de som anges i 1–7 och som uppfyller övriga krav som
framgår av föreskrifterna,
säkerhetsmassa: krediter, fyllnadssäkerheter och i registret
antecknade medel enligt 4 kap. 4 § i vilka
obligationsinnehavarna och emittentinstitutets motparter i
derivatavtal har förmånsrätt i enlighet med bestämmelserna i
denna lag och förmånsrättslagen (1970:979),
bank: ett svenskt bankaktiebolag, en svensk sparbank eller en
svensk medlemsbank, och
kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva
finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2011:459).
2 kap. Förutsättningar för tillstånd m.m.
Tillståndsplikt
1 § Banker och kreditmarknadsföretag får ge ut säkerställda
obligationer efter tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd
skall meddelas om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet överensstämmer
med denna lag,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten
kommer att bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra
författningar som reglerar verksamheten,
3. tidigare utgivna obligationer och andra jämförbara
skuldförbindelser, som är utgivna för att finansiera krediter
av det slag som får ingå i säkerhetsmassan, omvandlas till
säkerställda obligationer eller hanteras på ett för
borgenärerna likvärdigt sätt enligt en plan som har godkänts av
Finansinspektionen, och
4. banken eller kreditmarknadsföretaget i en ekonomisk plan
redovisar att dess finansiella situation är så stabil att
övriga borgenärers intressen inte riskeras.
I den ekonomiska planen enligt första stycket 4 skall det ingå
ett yttrande från revisorerna som styrker redovisningen.
Skyddad benämning
2 § Benämningen säkerställda obligationer får användas endast
som beteckning för sådana skuldförbindelser som omfattas av
denna lag.
3 kap. Emittentinstitutets verksamhet
Tillåtna krediter i säkerhetsmassan
1 § Säkerhetsmassan får bestå av
1. krediter som lämnats mot inteckning i fast egendom som är
avsedd för bostads-, jordbruks-, kontors- eller affärsändamål,
mot inteckning i tomträtt som är avsedd för bostads-, kontors-
eller affärsändamål, mot pant i bostadsrätt eller mot
motsvarande utländska säkerheter (hypotekskrediter), förutsatt
att krediterna uppfyller de villkor som uppställs i 3-7 §§,
och
2. krediter för vilka följande låntagare svarar eller
garanterar (offentliga krediter):
a) svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet,
b) Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen eller
någon av de utländska stater eller centralbanker som framgår
av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 4,
c) en sådan utländsk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd,
som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 §
4, och
d) andra motparter som i enlighet med föreskrifter meddelade
med stöd av 6 kap. 3 § 4 kan bedömas inte vara mer riskfyllda
än de som anges i a-c och som uppfyller övriga krav som
framgår av föreskrifterna.
Hypotekskrediter som lämnats mot inteckning i fast egendom,
tomträtt eller bostadsrätt som är avsedd för kontors- eller
affärsändamål får utgöra högst 10 procent av säkerhetsmassan.
Lag (2011:459).
Fyllnadssäkerheter i säkerhetsmassan
2 § I säkerhetsmassan får ingå fyllnadssäkerheter. Dessa får
bestå av följande tillgångar:
1. inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar,
2. placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en
svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar,
3. placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller
centralbank svarar, om placeringen eller fordran gäller i den
utländska statens valuta och är refinansierad i samma valuta,
4. övriga placeringar och fordringar för vilka Europeiska
unionen, Europeiska atomenergigemenskapen eller någon av de
utländska stater eller centralbanker som framgår av
föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,
5. placeringar och fordringar för vilka en sådan utländsk
kommun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att
kräva in offentlig uppbörd, som framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,
6. andra placeringar, fordringar, garantiförbindelser och
åtaganden som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd
av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som
anges i 1–5, och
7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra
åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar
eller fordringar som anges i 1–6.
Finansinspektionen får efter ansökan besluta att även följande
tillgångar får användas som fyllnadssäkerheter:
1. placeringar och fordringar för vilka ett kreditinstitut
eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 §
första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden svarar,
2. placeringar och fordringar för vilka en kommun eller därmed
jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som
framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5
svarar,
3. placeringar och fordringar med en återstående löptid av
högst ett år för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar,
4. placeringar och fordringar för vilka ett utländskt
kreditinstitut i någon av de utländska stater som framgår av
föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,
5. placeringar och fordringar för vilka någon av de
internationella utvecklingsbanker som framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 6 kap. 3 § 5 svarar,
6. andra placeringar, fordringar, garantiförbindelser och
åtaganden som i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd
av 6 kap. 3 § 5 kan bedömas inte vara mer riskfyllda än de som
anges i 1–5 och som uppfyller övriga krav som framgår av
föreskrifterna, och
7. placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra
åtaganden, för vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar
eller fordringar som anges i 1–6.
Fyllnadssäkerheterna får utgöra högst 20 procent av
säkerhetsmassan. Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att andelen
under en begränsad tid får utgöra högst 30 procent.
Lag (2011:459).
Belåningsgrader
3 § När en hypotekskredit lämnas, får krediten ingå i
säkerhetsmassan till den del krediten i förhållande till
säkerheten ligger inom
1. 75 procent av marknadsvärdet, för fast egendom, tomträtt och
bostadsrätt som är avsedd för bostadsändamål,
2. 70 procent av marknadsvärdet, för fast egendom som är avsedd
för jordbruksändamål, och
3. 60 procent av marknadsvärdet, för fast egendom, tomträtt och
bostadsrätt som är avsedd för affärs- eller kontorsändamål.
Samma belåningsgrader gäller för motsvarande utländska
säkerheter.
Värderingsprinciper
4 § I samband med att ett emittentinstitut lämnar
hypotekskrediter skall marknadsvärdet enligt 3 § fastställas
genom en individuell värdering. En värdering får dock grundas
på generella prisnivåer om den avser
1. fast egendom som utgör bostadsfastighet i en- eller
tvåfamiljshus,
2. tomträtt som har upplåtits för bostadsändamål avseende en-
eller tvåfamiljshus, eller
3. bostadsrätt som har upplåtits för bostadsändamål.
Med marknadsvärde avses det pris som skulle uppnås vid en
marknadsmässig försäljning där skälig tid ges för
förhandlingar. Marknadsvärdet skall bedömas utan hänsyn till
spekulativa och tillfälliga förhållanden.
Hur värderingen skall utföras
5 § En individuell värdering enligt 4 § skall utföras av en
kompetent värderingsman. Värderingen skall dokumenteras. Av
dokumentationen skall det framgå vem som har utfört värderingen
samt när och på vilka grunder den har utförts.
Den värdering som grundas på generella prisnivåer skall utföras
på ett betryggande sätt.
Geografisk begränsning
6 § Hypotekskrediter får vara säkerställda endast med
säkerheter i egendom belägen inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Säkerheternas värde
7 § Ett emittentinstitut skall fortlöpande kontrollera
marknadsvärdet för egendom som utgör säkerhet för
hypotekskrediter.
Om marknadsvärdet av egendom som utgör säkerhet för
hypotekskredit minskat avsevärt, får i säkerhetsmassan endast
inräknas den del av hypotekskrediten som ligger inom
1. 75 procent av värdet, för fast egendom, tomträtt och
bostadsrätt som är avsedd för bostadsändamål,
2. 70 procent av värdet, för fast egendom som är avsedd för
jordbruksändamål, och
3. 60 procent av värdet, för fast egendom, tomträtt och
bostadsrätt som är avsedd för affärs- eller kontorsändamål.
Matchningsregler
8 § Det nominella värdet av säkerhetsmassan skall vid varje
tidpunkt överstiga det sammanlagda nominella värdet av de
fordringar som kan göras gällande mot emittentinstitutet på
grund av säkerställda obligationer.
9 § Emittentinstitutets krediter och fyllnadssäkerheter i
säkerhetsmassan skall ges sådana villkor beträffande valuta,
ränta och räntebindningsperiod att en god balans upprätthålls
med motsvarande villkor för de säkerställda obligationerna.
Derivatavtal får användas i detta syfte.
Emittentinstitutet skall anses ha uppnått en sådan balans som
avses i första stycket om nuvärdet av tillgångarna i
säkerhetsmassan vid varje tidpunkt överstiger nuvärdet av
skulderna avseende säkerställda obligationer. Vid beräkningen
skall även nuvärdet av derivatavtal beaktas.
Emittentinstitutet skall se till att betalningsflödena avseende
tillgångarna i säkerhetsmassan, derivatavtal och säkerställda
obligationer är sådana att institutet vid varje tillfälle kan
fullgöra sina betalningsförpliktelser gentemot innehavare av
säkerställda obligationer och motparter i derivatavtal.
Emittentinstitutet skall på ett särskilt konto hålla de medel
som avses i tredje stycket avskilda från institutets övriga
medel.
Skyldighet att föra register
10 § Ett emittentinstitut skall föra ett register över de
säkerställda obligationerna, säkerhetsmassan och, i
förekommande fall, derivatavtal.
Registret skall vid varje tidpunkt utvisa det nominella värdet
av de säkerställda obligationerna och av den säkerhetsmassa som
är knuten till obligationerna. Registret skall också utvisa de
medel som anges i 4 kap. 4 §.
Registrets innehåll
11 § I registret skall det finnas uppgifter
1. för varje säkerställd obligation om obligationens nominella
värde, ränta och förfallodag,
2. för varje enskild kredit om kreditens nummer, låntagare,
nominella värde, amorteringsvillkor och ränta,
3. för varje offentlig kredit om borgensman när sådan finns,
4. för varje hypotekskredit om säkerhetens värde samt när och
på vilka grunder värderingen utförts,
5. för varje fyllnadssäkerhet om de tillgångar som omfattas,
deras nominella värde samt, i förekommande fall, tillgångarnas
löptid och ränta,
6. för varje derivatavtal om avtalets typ och nummer,
derivatmotpart, nominellt belopp, valuta, räntesats, värdet på
nettofordran eller nettoskuld samt start- och slutdag för
avtalet.
Oberoende granskare
12 § Finansinspektionen skall utse en oberoende granskare för
varje emittentinstitut. Inspektionen får återkalla ett sådant
förordnande och utse en ny granskare.
Granskaren har rätt till skäligt arvode från emittentinstitutet
för sitt arbete. Storleken på arvodet bestäms av inspektionen.
13 § Granskaren har till uppgift att övervaka att registret
enligt 10 § förs på ett korrekt sätt och i enlighet med
bestämmelserna i denna lag.
Granskaren skall regelbundet rapportera till Finansinspektionen
om sina iakttagelser enligt första stycket.
14 § Ett emittentinstitut skall lämna granskaren de
upplysningar om sin verksamhet med anknytning till säkerställda
obligationer som denne begär.
Granskaren har rätt att genomföra undersökning hos
emittentinstitutet.
4 kap. Emittentinstitutets obestånd
Förmånsrätt
1 § Förmånsrätt enligt 3 a § förmånsrättslagen (1970:979)
gäller i de tillgångar som enligt 3 kap. 10 § registrerats som
säkerhetsmassa.
Dessutom gäller förmånsrätt i
1. de medel som vid tidpunkten för konkursbeslutet eller
utmätningen finns hos emittentinstitutet och som härrör från
säkerhetsmassan eller derivatavtal, och
2. de medel som senare antecknas i registret enligt 4 §.
Hantering av tillgångar
2 § Om tillgångarna i säkerhetsmassan vid tiden för
konkursbeslutet uppfyller de villkor som uppställs i denna lag,
skall de hållas samman och åtskilda från konkursboets övriga
tillgångar och skulder. En sådan åtgärd skall bestå så länge
villkoren är uppfyllda. Även de tillgångar som omfattas av
förmånsrätt enligt 1 § andra stycket samt obligationer och
derivatavtal som antecknas i registret enligt 3 kap. 10 § skall
hållas samman och åtskilda på detta sätt.
Första stycket gäller även om det föreligger en endast
tillfällig, mindre avvikelse från de uppställda villkoren.
Kontraktsenliga betalningar
3 § En innehavare av säkerställda obligationer och en motpart
enligt derivatavtal har rätt att få betalt enligt
avtalsvillkoren ur de tillgångar som omfattas av
förmånsrätten, förutsatt att tillgångarna uppfyller de villkor
som uppställs i denna lag eller det föreligger en endast
tillfällig, mindre avvikelse från de uppställda villkoren.
Lag (2010:320).
Inflytande medel
4 § De medel som efter beslut om konkurs betalas in enligt
gällande avtalsvillkor för tillgångar i säkerhetsmassan och för
derivatavtal skall antecknas i det register som anges i 3 kap.
10 §.
Avtal för konkursboets räkning
5 § Förvaltaren får för konkursboets räkning ta upp lån, ingå
derivatavtal, återköpsavtal och andra avtal i syfte att uppnå
balans mellan å ena sidan betalningsflöden, valutor, räntor
och räntebindningsperioder enligt de finansiella villkoren för
tillgångarna i säkerhetsmassan och ingångna derivatavtal och å
andra sidan emittentinstitutets förpliktelser enligt
säkerställda obligationer och derivatavtal. Lag (2010:320).
6 § För att uppfylla konkursboets förpliktelser enligt lån som
upptagits eller avtal som ingåtts enligt 5 § får förvaltaren
för konkursboets räkning använda tillgångar i säkerhetsmassan
och medel som anges i 1 § andra stycket. De medel som inflyter
på grund av sådana lån och avtal ska behandlas i enlighet med
4 §. Lag (2010:320).
7 § Förpliktelser och kostnader som uppkommer för konkursboet
med anledning av lån som upptagits eller avtal som ingåtts
enligt 5 §, ska vid fördelning på olika slag av egendom i boet
behandlas enligt 14 kap. 18 § konkurslagen (1987:672) som
kostnader för vård av egendom som ingår i säkerhetsmassan.
Lag (2010:320).
8 § Vid bedömning enligt 2 och 3 §§ av om tillgångarna i
säkerhetsmassan uppfyller villkor som ställs enligt denna lag
ska även de finansiella villkoren i lån upptagna eller avtal
ingångna enligt 5 § beaktas. Lag (2010:320).
5 kap. Särskilda regler om tillsyn och ingripanden
Särskild tillsyn
1 § Finansinspektionen skall ha tillsyn över att ett
emittentinstitut följer bestämmelserna i denna lag och andra
författningar som reglerar institutets verksamhet.
Ingripande mot emittentinstitut
2 § Om ett emittentinstitut allvarligt har åsidosatt sina
skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som
reglerar dess verksamhet, skall Finansinspektionen återkalla
emittentinstitutets tillstånd att ge ut säkerställda
obligationer eller, om det är tillräckligt, meddela varning.
3 § Finansinspektionen skall återkalla ett emittentinstituts
tillstånd om institutet
1. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har
påbörjat utgivning av säkerställda obligationer, eller
2. har förklarat sig avstå från tillståndet.
I det fall som avses i första stycket 1 får i stället varning
meddelas om det är tillräckligt.
4 § Om tillståndet återkallas, får Finansinspektionen bestämma
hur avvecklingen av verksamheten skall ske. Ett beslut om
återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
Ingripande mot den som saknar tillstånd
5 § Om någon bedriver sådan verksamhet som omfattas av denna
lag utan att vara berättigad till det, skall Finansinspektionen
förelägga denne att upphöra med verksamheten. Inspektionen får
besluta hur avvecklingen av verksamheten skall ske.
Vite
6 § Om Finansinspektionen meddelar förbud enligt 4 § eller
föreläggande enligt 5 §, får inspektionen förelägga vite.
Avgifter
7 § Emittentinstitut skall med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag.
6 kap. Överklagande och bemyndiganden
Överklagande
1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i
ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud,
föreläggande eller återkallelse skall gälla omedelbart.
2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 2
kap. 1 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att
ansökan gavs in till inspektionen, ska inspektionen
underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får
därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt
uppehålls.
En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska
göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut inom sex
månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan
anses ha avslagits. Lag (2013:104).
Bemyndiganden
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. motparter och utländska stater som avses i 1 kap. 2 §,
2. innehållet i de planer som krävs enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 och 4,
3. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som avses i 3 kap.
1 § första stycket 1,
4. låntagare som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2,
5. vilka utländska stater och centralbanker som avses i 3 kap.
2 § första stycket 4, vilka utländska kommuner och därmed
jämförliga samfälligheter som avses i 3 kap. 2 § första stycket
5, vilka utländska stater som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
2 och 4, vilka internationella utvecklingsbanker som avses i 3
kap. 2 § andra stycket 5 samt om tillgångar som avses i 3 kap.
2 § första stycket 6 och andra stycket 6,
6. hur värdering av säkerheterna enligt 3 kap. 5 § skall
utföras,
7. hur kontrollen av marknadsvärdet enligt 3 kap. 7 § skall
utföras,
8. villkor för derivatavtal samt beräkning av och villkor för
riskexponering och räntebetalningar enligt 3 kap. 9 §,
9. hur registret skall föras enligt 3 kap. 10 §,
10. den oberoende granskarens kompetens, uppgifter och
rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 12 och 13 §§, och
11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 5 kap. 7 §.
Lag (2006:1385).