Åklagarförordning (2004:1265)

SFS nr
2004:1265
Departement/myndighet
Justitiedepartementet Å
Utfärdad
2004-12-09
Ändring införd
t.o.m. SFS 2015:90

Allmänna bestämmelser

1 § I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten och
Ekobrottsmyndigheten.

Grundläggande bestämmelser om vilka som är allmänna åklagare
och om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare
bestämmelser finns i förordningen (2007:971) med instruktion
för Åklagarmyndigheten och i förordningen (2007:972) med
instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Förordning (2007:973).

1 a § Åklagarmyndigheten ska verka för samordning och
effektivitet inom åklagarväsendet i syfte att upprätthålla en
enhetlig och sammanhållen åklagarverksamhet i landet.

Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten ska i samråd
bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan mellan
myndigheterna. Förordning (2007:973).

1 b § Åklagarmyndigheten får, efter samråd med
Ekobrottsmyndigheten, meddela de föreskrifter som behövs för
att uppnå samordning, effektivitet, enhetlighet och
följdriktighet i åklagarverksamheten.

Åklagarmyndigheten ska när den meddelar föreskrifter utgå från
att Ekobrottsmyndigheten är en självständig myndighet under
regeringen. Förordning (2007:973).

2 § Riksåklagaren ska, som högste åklagare under regeringen,
verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid
åklagarnas rättstillämpning.

Riksåklagaren ansvarar för att Åklagarmyndigheten meddelar de
föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och
anvisningar som behövs för att uppnå enhetlighet och
följdriktighet vid åklagarnas rättstillämpning.
Förordning (2007:973).

Allmänna behörighetsregler

Riksåklagaren, vice riksåklagaren och biträdande åklagare

3 § Bestämmelser om riksåklagarens och vice riksåklagarens
uppgifter som åklagare finns i rättegångsbalken.

Riksåklagaren utför åklagaruppgifter i mål som hör under
allmänt åtal, dock inte i mål om brott som i tjänsten begåtts
av statsråd, justitieråd, justitieombudsman, justitiekanslern
eller den som utövar riksåklagarens tjänst.
Förordning (2010:1808).

4 § Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare vid
riksåklagarens kansli. Dessa åklagare får i den omfattning som
riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som
riksåklagaren får utföra. De får dock inte väcka eller
fullfölja åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får
heller inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som
är av principiellt intresse eller av större vikt eller som av
någon annan anledning bör avgöras av riksåklagaren.
Förordning (2007:973).

Överåklagare, vice överåklagare och chefer för åklagarkammare

5 § Överåklagares och vice överåklagares ansvarsområden och
arbetsuppgifter vid Åklagarmyndigheten bestäms av
riksåklagaren. Riksåklagaren förordnar åklagare vid myndigheten
att tjänstgöra vid och vara chefer för åklagarkammare.

Överåklagares och vice överåklagares ansvarsområden och
arbetsuppgifter vid Ekobrottsmyndigheten bestäms av chefen för
Ekobrottsmyndigheten. Chefen för Ekobrottsmyndigheten förordnar
åklagare vid myndigheten att tjänstgöra vid och vara chefer för
åklagarkammare. Förordning (2005:669).

Åklagares geografiska behörighet

6 § Åklagare inom åklagarväsendet får utföra åklagaruppgifter i
hela landet. Förordning (2007:973).

Assistentåklagare och extra åklagare

7 § Vid Åklagarmyndigheten finns det assistentåklagare som
genomgår grundläggande åklagarutbildning. Dessa åklagare får
utföra de åklagaruppgifter som skall utföras av kammaråklagare
om inte Åklagarmyndigheten bestämmer annat. Assistentåklagare
får dock inte tilldelas arbetsuppgifter som kräver särskild
erfarenhet. De får inte heller tilldelas arbetsuppgifter i
större omfattning än som är förenligt med den utbildning som de
genomgår.

8 § Åklagarmyndigheten får förordna extra åklagare att utföra
uppgifter som skall utföras av åklagare vid myndigheten.
Detsamma gäller Ekobrottsmyndigheten i fråga om
åklagaruppgifter vid myndigheten.

9 § Ny beteckning 11 a § genom förordning (2008:973).

Särskilda behörighetsregler

10 § Endast allmänna åklagare får besluta

1. om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken och om återkallelse av sådan
åtalsunderlåtelse, och

2. att inte inleda eller lägga ned en förundersökning i sådana
fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1
rättegångsbalken. Förordning (2012:168).

11 § Endast riksåklagaren, vice riksåklagaren, överåklagare,
vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får

1. utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan, och

2. handlägga frågor om ansvar för brott enligt förordningen
(2014:1106) om handläggningen av ärenden om brott av
anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare.

I fall som avses i första stycket 2 får dock andra åklagare
vidta sådana åtgärder som inte utan fara kan skjutas upp.
Förordning (2014:1166).

Delegation till andra arbetstagare än åklagare

11 a § /Upphör att gälla U:2015-07-01/
Överåklagare och chefsåklagare, som är kammarchef, får
förordna arbetstagare som inte är åklagare, men som har
tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar

1. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in
yttranden som krävs i ärenden som rör åtalsunderlåtelse,

2. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,

3. fullgöra åklagares eller myndighetens
underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser enligt

a) 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,

b) 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare, och

c) 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för
åklagare i vissa brottmål,

4. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§
förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,

5. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in
yttranden som avses i 1 § lagen (1990:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m.,

6. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och

7. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller
ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste
utföras av åklagare. Förordning (2007:973).

11 a § /Träder i kraft I:2015-07-01/
Överåklagare och chefsåklagare, som är kammarchef, får
förordna arbetstagare som inte är åklagare, men som har
tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar

1. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in
yttranden som krävs i ärenden som rör straffvarning och
åtalsunderlåtelse,

2. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,

3. fullgöra åklagares eller myndighetens
underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser
enligt

a) 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,

b) 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare, och

c) 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för
åklagare i vissa brottmål,

4. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§
förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,

5. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in
yttranden som avses i 1 § lagen (1990:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m.,

6. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och

7. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål
eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning
måste utföras av åklagare. Förordning (2015:90).

Skyldighet att utföra uppdrag

12 § En allmän åklagare är skyldig att ta emot uppdrag att
väcka och utföra åtal som beslutas av justitiekanslern eller en
justitieombudsman samt i övrigt lämna den hjälp som de begär.
Förordning (2007:973).

Jour och beredskap

13 § Åklagarmyndigheten delar, efter samråd med
Ekobrottsmyndigheten, in myndigheternas åklagare för jour- och
beredskapstjänstgöring.

Assistentåklagare får inte delas in för sådan tjänstgöring.
Förordning (2007:973).

14 § Har upphävts genom förordning (2007:973).

Anställning och utbildning

15 § Åklagarmyndigheten beslutar om anställning av
överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare, vice
chefsåklagare och kammaråklagare vid myndigheten. Anställning
av sådana åklagare vid Ekobrottsmyndigheten beslutas av den
myndigheten. Beslut om anställning av överåklagare och vice
överåklagare vid Ekobrottsmyndigheten får dock fattas endast
efter yttrande av riksåklagaren.

Åklagarmyndigheten utser nationell medlem, biträdande och
assisterande nationell medlem samt nationell expert för
Sverige vid Eurojust.

Bestämmelser om anställning av assistentåklagare och
kammaråklagare i vissa fall finns i 19 och 20 §§.
Förordning (2012:473).

16 § Endast den som är eller har varit anställd som
kammaråklagare får anställas som chefsåklagare och vice
chefsåklagare. Detsamma gäller vid anställning som
kammaråklagare i annat fall än som avses i 20 §.

17 § Den som har avlagt juristexamen enligt bilaga 2 till
högskoleförordningen (1993:100) eller motsvarande äldre examen
och förvärvat notariemeritering får antas som åklagaraspirant.

Med svensk juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning
som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island
eller Norge. Om denna utbildning är mer än ett år kortare än
den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå
kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov.
Förordning (2007:387).

18 § Åklagarmyndigheten beslutar om anställning för
tjänstgöring som kan räknas till godo som notarietjänstgöring.
Det finns bestämmelser om tillgodoräknande av sådan
tjänstgöring i notarieförordningen (1990:469).

19 § Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio
och högst tolv månaders provtjänstgöring. Åklagarmyndigheten
beslutar vid provtjänstgöringens slut om åklagaraspiranten
skall anställas som assistentåklagare.

20 § Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års
tjänstgöring som sådan åklagare. Åklagarmyndigheten beslutar
vid utbildningstidens slut om assistentåklagaren skall
anställas som kammaråklagare.

21 § Åklagarmyndigheten får medge undantag från de
behörighetskrav som gäller för chefsåklagare, vice
chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom i
fråga om kraven på juristexamen eller motsvarande äldre examen
och notariemeritering. Förordning (2007:387).

22 § Vid anställning av åklagaraspirant eller assistentåklagare
behöver 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) inte
tillämpas. Detsamma gäller vid anställning av kammaråklagare i
fall som avses i 20 §.

Upphörande av anställning

23 § Frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig
anställning prövas av Statens ansvarsnämnd också när det gäller
andra åklagare än dem som anställs genom beslut av regeringen.
Anmälan till nämnden görs av Åklagarmyndigheten eller
Ekobrottsmyndigheten.

Överklagande

24 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte
överklagas.

25 § Har upphävts genom förordning (2007:973).

Övergångsbestämmelser

2004:1265

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005, då
åklagarförordningen (1996:205) upphör att gälla.

2. Bestämmelserna i 28 och 29 §§ i den upphävda förordningen
gäller fortfarande för överklagande av beslut som en
åklagarmyndighet respektive Ekobrottsmyndigheten har meddelat
före den 1 januari 2005. Vad som där sägs om Riksåklagaren
skall då i stället gälla Åklagarmyndigheten.

2006:1410

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av
beslut i sådana anställningsärenden som har meddelats före
ikraftträdandet.