- SFS nr
- 2004:865
- Departement/myndighet
- Näringsdepartementet
- Utfärdad
- 2004-10-28
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2015:35
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelser om kör- och vilotider samt färdskrivare vid
vägtransporter finns i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006
av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss
sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av
rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85,
2. rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985
om färdskrivare vid vägtransporter, och
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014
av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om
färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om
harmonisering av viss sociallagstiftning på
vägtransportområdet. Förordning (2014:1489).
2 kap. Undantag
1 § Ett fordon som tas i bruk första gången före den 1 maj 2006
får vara utrustat med en färdskrivare enligt bilaga 1 till
förordningen (EEG) nr 3821/85 i stället för en färdskrivare
enligt bilaga 1 B till förordningen. Förordning (2006:15).
2 § Artikel 5–9 i förordning (EG) nr 561/2006 och förordning
(EEG) nr 3821/85 ska inte tillämpas på vägtransporter inom
Sverige som utförs med
1. fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-,
trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för
godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet
inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där
företaget är beläget,
2. jordbruks- och skogsbrukstraktorer som används i
jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inom en radie av högst
100 kilometer från den plats där företaget som äger, hyr
eller leasar fordonet är beläget,
3. fordon som uteslutande används på öar som har en areal av
högst 2 300 kvadratkilometer och som inte är förenade med
landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för
motorfordon,
4. fordon som används för övningskörning och förarprov för
erhållande av körkort eller yrkeskompetensbevis, förutsatt
att fordonet inte används för kommersiell transport av gods
eller passagerare,
5. fordon som används i samband med underhåll av avlopps-,
översvämningsskydds-, vatten-, gas- och elanläggningar,
underhåll och kontroll av vägar, dörr-till-dörr-insamling och
-bortskaffande av hushållsavfall, telekommunikationstjänster,
radio- och TV-sändningar och pejling efter radio- och
TV-sändare eller -mottagare,
6. fordon med mellan 10 och 17 sittplatser vilka uteslutande
används för icke-kommersiell persontransport,
7. fordon som används för uppsamling av mjölk från bondgårdar
och för återlämning till bondgårdar av mjölkbehållare eller
av mjölkprodukter avsedda för djurfoder,
8. fordon som används för transport av djuravfall eller av
djurkadaver som inte är avsedda som människoföda,
9. fordon som används för transport av levande djur från
bondgårdar till lokala marknader och omvänt eller från
marknader till lokala slakterier inom en radie på 100 km,
samt
10. specialfordon som transporterar cirkus- och
nöjesfältsutrustning. Förordning (2014:1489).
3 § Transportstyrelsen får i enskilda fall besluta om undantag
enligt de förutsättningar som anges i artikel 14 i förordning
(EG) nr 561/2006 och artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 3821/85.
Förordning (2008:1288).
3 kap. Har upphävts genom förordning (2009:918).
4 kap. Färdskrivarutrustning
Typgodkännande
1 § Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 7, 8.4 och
9.2 i förordning (EEG) nr 3821/85 och skall i övrigt fullgöra
de uppgifter som ankommer på Sverige i fråga om typgodkännande
av färdskrivare, diagramblad och färdskrivarkort.
Förordning (2008:1288).
Installation och besiktning
2 § Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel
12.2 och 12.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 och artikel 24.4
och 24.5 i förordning (EU) nr 165/2014. Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll är behörig myndighet
enligt artikel 24.6 i förordning (EU) nr 165/2014.
Förordning (2014:1489).
3 § Godkännande av verkstäder enligt artikel 24.1 och 24.2 i
förordning (EU) nr 165/2014 ska ske genom ackreditering
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och
marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och
upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791)
om ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll ska underrätta
Transportstyrelsen om de ackrediteringar och återkallelser av
ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse.
Förordning (2014:1489).
4 § Kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i bilaga 1
och 1 B till förordning (EEG) nr 3821/85 skall utföras av en
godkänd verkstad. Sådana intyg som avses i avsnitt VI, punkt 1
i bilaga 1 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga
om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder denne.
5 § Besiktning av färdskrivarutrustning enligt avsnitt VI,
punkt 3 b, i bi- laga 1 till förordning (EEG) nr 3821/85 i
fråga om fordon registrerade i Sverige, skall utföras senast
två år efter installation eller föregående besiktning av
färdskrivaren enligt datum på färdskrivarens
installationsskylt.
Om färdskrivarutrustningen inte genomgått en besiktning inom
den tiden eller inom de tider som anges i avsnitt VI, punkt
3 a, i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 3821/85 eller i
avsnitt VI, punkt 4, i bilaga 1 B till samma förordning får
fordonet brukas endast
1. vid provkörning i omedelbart samband med reparation av
färdskrivaren,
2. för färd kortaste lämpliga väg till en godkänd verkstad för
reparation eller besiktning, samt
3. vid transport där färdskrivare inte krävs.
6 § Om färdskrivarutrustningen uppfyller kraven skall
verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i
färdskrivarutrustningen skall installationsskylten tas bort och
inte ersättas med någon ny. En borttagen installationsskylt
skall förstöras.
Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet brukas
endast vid sådana transporter som avses i 5 §.
5 kap. Färdskrivarkort
Allmänt
1 § Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel
14.3, 14.4, 15.1 och 16.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 och
ska i övrigt fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige
enligt artikel 14.4 c och d.
Transportstyrelsen prövar också frågor om utfärdande av
färdskrivarkort och om återkallelse enligt 8 §.
Förordning (2014:1273).
2 § Enligt avsnitt I i bilaga 1 B till förordning (EEG) nr
3821/85 är
1. förarkort: ett färdskrivarkort som utfärdas till en viss
förare och som kan identifiera föraren och gör det möjligt att
lagra data om hans eller hennes aktiviteter,
2. företagskort: ett färdskrivarkort som utfärdas till en ägare
eller en nyttjanderättsinnehavare av fordon som utrustats med
färdskrivare och som gör det möjligt att identifiera företaget
och att visa, överföra och skriva ut data som finns lagrade i
en färdskrivare som detta företag har låst eller som inte har
låsts av något företag,
3. verkstadskort: ett färdskrivarkort som utfärdas till en
tillverkare av färdskrivare, en montör, en fordonstillverkare
eller en verkstad, vilket har godkänts och identifierar
kortinnehavaren och gör det möjligt att prova, kalibrera eller
överföra data från färdskrivaren,
4. kontrollkort: ett färdskrivarkort som utfärdas till en
behörig kontrollmyndighet och som gör det möjligt att
identifiera kontrollorganet och att få tillgång till data som
lagrats i dataminnet eller på förarkortet för att läsa, skriva
ut eller överföra data. Förordning (2011:1023).
Giltighetstid
3 § Ett förarkort, ett företagskort och ett kontrollkort är
giltigt i fem år. Ett verkstadskort är giltigt i ett år.
Ett färdskrivarkort som är omhändertaget eller återkallat
gäller inte.
Innehav m.m.
4 § Den som kör ett fordon som är utrustat med en färdskrivare
i enlighet med bilaga 1 B till förordning (EEG) nr 3821/85
skall inneha ett förarkort. Detta gäller dock inte den som kör
ett fordon vid en transport där färdskrivare inte krävs.
Ett förarkort får inte lånas ut eller överlåtas till någon
annan.
5 § Ett färdskrivarkort får inte användas för andra ändamål än
som följer av förordning (EEG) nr 3821/85.
6 § Den verkstad, fordonstillverkare eller tillverkare av
färdskrivare som erhållit verkstadskort skall upprätta en
förteckning som för varje kort visar vilken montör som
tilldelats kortet. Av förteckningen skall montörens namn och
kortets nummer framgå. En montör får inte tilldelas mer än ett
kort. Kortet får inte brukas av någon annan än den som
antecknats i förteckningen.
7 § I artikel 16.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 finns
bestämmelser om återlämnande av förarkort som förstörts eller
inte fungerar och om anmälan av förarkort som har stulits eller
förkommit.
Om ett företagskort, verkstadskort eller kontrollkort har
förstörts eller inte fungerar, skall innehavaren återlämna
kortet till Transportstyrelsen. Om ett sådant kort har stulits
eller förkommit skall innehavaren anmäla detta till
Transportstyrelsen. Förordning (2008:1288).
Återkallelse och omhändertagande
8 § Ett förarkort, ett företagskort eller ett verkstadskort
skall återkallas om kortet har förfalskats, om det används av
någon annan än den som kortet har utfärdats för eller om det
har utfärdats på grund av oriktiga uppgifter eller falska
handlingar.
Ett verkstadskort skall återkallas om verkstadens ackreditering
enligt 4 kap. 3 § upphör.
9 § Ett förarkort, ett företagskort eller ett verkstadskort
ska omhändertas om det på sannolika skäl kan antas att kortet
kommer att återkallas med stöd av 8 § första stycket.
Omhändertagande beslutas av Polismyndigheten.
Förordning (2014:1273).
10 § Ett beslut om omhändertagande skall meddelas skyndsamt och
delges den som kortet är utfärdat för. Beslutet och kortet
skall inom 48 timmar skickas till Transportstyrelsen
tillsammans med den utredning som har gjorts och uppgift om
delgivning. Förordning (2008:1288).
11 § Transportstyrelsen skall skyndsamt avgöra om
färdskrivarkortet skall återkallas. Om återkallelse inte sker
skall kortet omedelbart återlämnas till innehavaren.
Förordning (2008:1288).
12 § När ett förarkort har återkallats skall Transportstyrelsen
sända den information om kör- och vilotider som lagrats på
kortet till den som varit innehavare av kortet.
Förordning (2008:1288).
6 kap. Företagens kopiering och lagring av uppgifter samt
förvaring av diagramblad
1 § I artikel 14.2 i förordning (EEG) nr 3821/85 finns
bestämmelser om hur ett företag skall förvara diagramblad och
på begäran visa upp dem för en behörig kontrolltjänsteman.
I artikel 10.5 i förordning (EG) nr 561/2006 finns bestämmelser
om hur ett företag skall kopiera och bevara uppgifter från
fordonsenheter och förarkort samt på begäran göra uppgifterna
tillgängliga för en kontrolltjänsteman. Förordning (2007:216).
2 § Kopiering av uppgifter enligt 1 § andra stycket ska ske för
uppgifter från fordonsenheter inom 90 dagar och för uppgifter
från förarkort inom 28 dagar, från dagen för registreringen av
uppgiften.
De uppgifter som har kopierats ska bevaras i oförändrat och
sökbart skick i minst ett år från dagen för registreringen av
uppgiften och på begäran göras tillgängliga för en behörig
kontrolltjänsteman. Förordning (2010:1117).
7 kap. Kontroller
Allmänt
1 § Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är
Polismyndigheten. Behörig kontrolltjänsteman är en polisman
eller bilinspektör.
Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller i företags
lokaler är Transportstyrelsen. Behörig kontrolltjänsteman är
en särskilt förordnad tjänsteman vid styrelsen.
Förordning (2014:1273).
2 § Kontroller ska ske regelbundet, både på vägarna och i
företagens lokaler, på sådant sätt att de varje år täcker
minst tre procent av arbetsdagarna för förare av fordon som
omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EEG) nr
3821/85. Av de kontrollerade arbetsdagarna ska minst 30
procent kontrolleras på vägarna och minst 50 procent i
företagens lokaler.
Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en enhetlig
tillsynsstrategi för sådana kontroller.
Förordning (2010:1620).
3 § Behörig kontrolltjänsteman ska vara försedd med
– en förteckning över det som ska kontrolleras enligt 8 och
9 §§ samt, vid kontroll i företags lokaler, även det som ska
kontrolleras enligt 12 §,
– utrustning för att kopiera, läsa och skriva ut uppgifter
från den digitala färdskrivarens fordonsenhet och förarkort
samt utrustning för att analysera sådana uppgifter eller
sända uppgifterna till en central databas för analys,
– utrustning för kontroll av färdskrivardiagramblad,
– analysutrustning, med lämplig programvara, för att
kontrollera och bekräfta digitala signaturer för uppgifter
från den digitala färdskrivarens fordonsenhet och förarkort,
samt
– analysprogram som kan ge en detaljerad hastighetsprofil för
ett fordon före kontroll av färdskrivaren.
Förordning (2009:1102).
Vägkontroller
4 § Företag som är ansvariga för förare skall under ett år
förvara de handlingar, förteckningar över resultat och andra
relevanta uppgifter som de fått från tillsynsmyndigheterna och
som gäller kontroller av dem i deras lokaler eller av deras
förare vid vägkontroller. Förordning (2007:216).
5 § I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att
kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av
fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det
finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna
förordning, förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid
vissa internationella vägtransporter eller trafikförordningen
(1998:1276). Förordning (2007:216).
6 § Minst sex gånger om året ska vägkontroller av förare och
fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och
(EEG) nr 3821/85 genomföras samtidigt i Sverige och minst en
annan stat inom EES, varvid respektive kontrollmyndighet
arbetar på sitt eget territorium.
Transportstyrelsen ska ansvara för samordning med behöriga
myndigheter i andra stater inom EES och med Polismyndigheten
i fråga om genomförande av sådana kontroller.
Förordning (2014:1273).
7 § Vägkontroller skall genomföras på olika platser när som
helst och omfatta en så stor del av vägnätet att det blir svårt
att undvika kontrollplatserna. Kontrollerna får inte baseras
särskilt på följande förhållanden:
1. i vilket land fordonet är registrerat,
2. i vilket land föraren är bosatt,
3. i vilket land företaget är etablerat,
4. resans start- och slutpunkt, eller
5. typ av färdskrivare, analog eller digital.
Förordning (2007:306).
8 § Vid vägkontroller ska följande kontrolleras.
1. Daglig körtid och körtid per vecka, raster, dygns- och
veckovila samt diagrambladen för innevarande dag och de
diagramblad som föraren använt under de föregående 28 dagarna
eller de uppgifter för minst samma period som finns lagrade på
förarkorten eller i färdskrivarens minne eller utskriften.
2. Färdskrivarens funktion samt eventuellt missbruk av
utrustningen, diagramblad eller förarkort eller, i förekommande
fall, att de handlingar som avses i artikel 16.2 andra stycket
i förordning (EG) nr 561/2006 finns.
3. Sådan blankett som ska användas när en förare varit
sjukskriven eller haft semester, eller när föraren under
innevarande vecka eller under den sista dag som föraren kört
under föregående vecka, har kört ett annat fordon som inte
omfattas av förordning (EG) nr 561/2006.
Om situationen kräver det får kontrollerna koncentreras till
ett specifikt kontrollmoment. Förordning (2008:55).
Kontroll i företags lokaler
9 § Vid vägkontroller ska i förekommande fall även följande
kontrolleras:
1. Fordonets hastighet under den period som avses i artikel
15.7 i förordning (EEG) nr 3821/85.
2. Fordonets momentana hastigheter som registrerats av
färdskrivaren under högst de senaste 24 timmarnas användning
av fordonet.
3. Att utrustning inte är installerad eller används i
färdskrivaren som är avsedd att förstöra, dölja, manipulera
eller ändra uppgifter eller att störa någon del av det
elektroniska utbytet av uppgifter mellan färdskrivarens
komponenter eller som hindrar eller ändrar uppgifter på ett
sådant sätt före kryptering.
Kontrollen enligt första stycket 1 ska avse om eller vid
vilka tillfällen fordonet under längre tid än en minut enligt
färdskrivaren har överskridit den tillåtna hastigheten 90
kilometer i timmen för lastbilar med en totalvikt över 12 ton
eller 105 kilometer i timmen för bussar med en totalvikt över
5 ton. Förordning (2009:1102).
10 § Om det vid en vägkontroll av ett i Sverige registrerat
fordon i en annan stat inom EES framkommer omständigheter som
ger anledning att anta att föraren har begått en överträdelse
som inte kan styrkas under kontrollförfarandet på grund av att
nödvändiga uppgifter saknas, skall på begäran Transportstyrelsen
bistå den behöriga myndigheten i den berörda staten vid
utredningen av ärendet. Förordning (2008:1288).
11 § Kontroller i företagslokaler skall organiseras på grundval
av tidigare erfarenheter från olika typer av transporter och
företag. Sådana kontroller skall även utföras när allvarliga
överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EEG) nr
3821/85 har upptäckts vid vägkontroller.
Vid kontrollerna skall hänsyn tas till eventuell information
från det organ som ansvarar för samordningen med den behöriga
myndigheten i en annan stat inom EES om det berörda företagets
verksamhet i den staten. Förordning (2007:216).
12 § Vid kontroller i företagslokaler skall, förutom det som
framgår av 8 och 9 §§, följande kontrolleras:
1. veckovila och körtid mellan dessa viloperioder,
2. tvåveckorsgränsen för körtid, samt
3. diagramblad, uppgifter och utskrifter från fordonsenheter
och förarkort.
Om en överträdelse upptäcks vid kontrollen, får företagets
medansvar för andra aktörer i transportkedjan kontrolleras.
Detta innefattar även kontroll av att transportavtalen är
utformade på ett sådant sätt att reglerna i förordningarna (EG)
nr 561/2006 och (EEG) nr 3821/85 kan följas.
En kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll
hos myndigheten av dokument eller uppgifter som begärts in från
företaget. Förordning (2007:216).
13 § Vissa företag skall kontrolleras oftare och mer ingående
än andra företag. Dessa kontroller skall baseras på det
relativt stora antal överträdelser eller allvarliga
överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EEG) nr
3821/85 som har begåtts inom företagets verksamhet
(riskvärdering). Förordning (2007:216).
8 kap. Utbyte av information
1 § Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 22.2
och 22.3 i förordning (EG) nr 561/2006 och artikel 19.3 i
förordning (EEG) nr 3821/85 och skall fullgöra de uppgifter som
ankommer på Sverige enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr
561/2006. Förordning (2008:1288).
2 § Polismyndigheten ska senast den 15 februari varje år
förse Transportstyrelsen med de uppgifter om kontroller på
väg som styrelsen behöver för att kunna uppfylla sina
skyldigheter enligt 1 § i fråga om artikel 17.2 i förordning
(EG) nr 561/2006. Uppgifterna ska vara indelade i följande
kategorier:
1. Typ av väg, som kan vara motorväg, riksväg eller annan
väg, samt vilket land det kontrollerade fordonet är
registrerat i.
2. Typ av färdskrivare, analog eller digital.
Polismyndigheten ska samtidigt upplysa om hur många
färdskrivare som har kontrollerats vid vägkontroller under
det föregående året och antalet konstaterade överträdelser
mot bestämmelserna i 9 kap. 1–5 §§ i denna förordning och vad
överträdelserna bestått i. Förordning (2014:1273).
2 a § Skatteverket ska på begäran av Transportstyrelsen lämna
de uppgifter som styrelsen behöver för sin prövning eller
kontroll. Förordning (2010:1620).
3 § Uppgifter enligt artikel 22.2 i förordning (EG) nr
561/2006 och artikel 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall
utbytas den 1 maj och den 1 november varje år och även på
särskild begäran av en stat inom EES. För detta ändamål skall
Transportstyrelsen använda en enhetlig rapporteringsblankett
som utarbetats av kommissionen. Förordning (2008:1288).
9 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.
1 § Till böter döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar
en kontroll enligt denna förordning eller bryter mot artikel
15.8 i förordning (EEG) nr 3821/85.
2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande eller
i ett intyg enligt 4 kap. 4 §, eller
2. bryter mot förbud som meddelats enligt artikel 8.4 i
förordning (EEG) nr 3821/85.
Ansvar enligt första stycket 1 inträder inte om den oriktiga
uppgiften saknat betydelse för frågan om typgodkännande eller
om uppgiften i övrigt inte varit ägnad att vilseleda.
3 § Till penningböter döms den som utan lov uppsåtligen
avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt punkt
V.4 i bilaga 1 eller punkt V.3 i bilaga 1 B till förordning
(EEG) nr 3821/85.
4 § Till penningböter döms den medlem av en fordonsbesättning
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 5 i
förordning (EG) nr 561/2006. Förordning (2009:1102).
5 § Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot
1. artikel 6, 7 första stycket, 8.1–8.6, 8.6 a första stycket
eller 12 andra meningen i förordning (EG) nr 561/2006,
2. artikel 3.1, 14.4 a tredje stycket, 15.1 andra–femte
styckena, 15.7, 16.1 andra stycket, 16.2 eller 16.3
första–tredje styckena i förordning (EEG) nr 3821/85 eller
artikel 34.1–34.7 i förordning (EU) nr 165/2014,
3. 5 kap. 4 eller 5 §, eller
4. förbud mot att bruka fordon enligt 4 kap. 5 § andra
stycket eller 6 § andra stycket.
Till straff enligt första stycket 2 för brott mot artikel 3.1
i förordning (EEG) nr 3821/85 ska inte dömas om fordonet är
utrustat med färdskrivare i enlighet med 2 kap. 1 §.
Bestämmelser om att påföra sanktionsavgift för vissa
överträdelser som har begåtts utanför Sverige finns i 9 §.
Förordning (2014:1489).
6 § Sanktionsavgift ska påföras den arbetsgivare som bryter
mot artikel 14.1 eller 16.1 första stycket i förordning (EEG)
nr 3821/85. Förordning (2010:1620).
7 § Sanktionsavgift ska påföras den näringsidkare som
bryter mot
1. artikel 10.1, 10.2 eller 10.4 i förordning (EG) nr
561/2006,
2. artikel 14.2 i förordning (EEG) nr 3821/85,
3. 6 kap. 2 §,
4. 5 kap. 5 eller 6 §, eller
5. 5 kap. 7 § andra stycket i fråga om företagskort eller
verkstadskort.
Sanktionsavgift enligt första stycket 2 eller 3 och avsnitt 3
i bilagan ska påföras bara om kontrollmyndigheten inte har
fått del av efterfrågade uppgifter i sådan grad, eller om
uppgifterna har varit så bristfälliga att en företagskontroll
inte har kunnat genomföras. I fråga om den totala avgiftens
storlek för överträdelsen ska 10 kap. 3 § andra stycket 2 och
tredje stycket tillämpas på motsvarande sätt.
Förordning (2014:1489).
8 § I de fall som avses i 4, 5 eller 9 § ska sanktionsavgift
påföras arbetsgivaren, om denne inte har gjort vad som har
ankommit på honom eller henne för att hindra överträdelsen. I
de fall föraren brutit mot artikel 5, 6, 7 första stycket,
8.1–8.6 eller 8.6 a första stycket i förordning (EG) nr
561/2006, artikel 3.1, 14.4 a tredje stycket, 15.1
andra–femte styckena, 15.7, 16.1 andra stycket, 16.2 eller
16.3 första–tredje styckena i förordning (EEG) nr 3821/85
eller mot artikel 34.1–34.7 i förordning (EU) nr 165/2014
gäller arbetsgivarens ansvar även om förarens överträdelse av
förordningsbestämmelsen har begåtts i en annan stat inom EES
eller i Schweiz.
Det som sägs i första stycket om arbetsgivare ska i stället
gälla annan näringsidkare om överträdelsen skett i dennes
transportverksamhet. Förordning (2014:1489).
9 § Sanktionsavgift ska påföras den förare som har brutit mot
artikel 6, 7 första stycket, 8.1–8.6, 8.6 a första stycket
eller 12 andra meningen i förordning (EG) nr 561/2006, om
överträdelsen har begåtts i en annan stat inom EES eller i
Schweiz och överträdelsen upptäcks i Sverige. Sanktionsavgift
ska inte påföras om en sanktion tidigare har beslutats för
överträdelsen. Förordning (2010:1620).
10 § Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff
kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649)
om straff för vissa trafikbrott eller om sanktionsavgift kan
påföras enligt förordningen. Förordning (2010:1620).
11 § Den avgiftsskyldige ska helt eller delvis befrias från
sanktionsavgift om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften
med fullt belopp. Vid prövningen av denna fråga ska det
särskilt beaktas
1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den
avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som
ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt
någon annan att göra det,
2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den
avgiftsskyldige varken kunnat eller bort förutse och inte
heller kunnat påverka, eller
3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en
överträdelse skulle inträffa. Förordning (2010:1620).
10 kap. Övriga bestämmelser
Hindrande av fortsatt färd
1 § En polisman skall hindra fortsatt färd med ett fordon som
sker i strid mot denna förordning eller mot någon föreskrift
som har meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta
färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten
eller annars utgöra en väsentlig olägenhet. Till dess att
orsaken till en överträdelse har åtgärdats skall en polisman
vidare hindra fortsatt färd med ett fordon i fall då
förordningen (EG) 561/2006 har överträtts på ett sätt som
uppenbart kan utgöra ett hot mot trafiksäkerheten.
Förordning (2007:216).
Sanktionsavgift
Prövningsmyndighet
2 § Frågor om påförande av sanktionsavgift enligt 9 kap.
6–9 §§ prövas av Transportstyrelsen.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
Innan sanktionsavgift påförs någon ska denne ges tillfälle att
yttra sig. Förordning (2010:1620).
Avgiftens storlek
3 § Sanktionsavgift enligt 9 kap. 6–9 §§ ska påföras med de
belopp som anges i bilagan till denna förordning.
Om sanktionsavgift ska beslutas gemensamt för flera
överträdelser, får det sammanlagda beloppet uppgå till högst
1. tiotusen kronor för en förare, och
2. tvåhundratusen kronor för en näringsidkare eller
arbetsgivare.
Sanktionsavgift enligt andra stycket 2 får inte överstiga tio
procent av näringsidkarens eller arbetsgivarens årsomsättning.
Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående
räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under det första
verksamhetsåret eller om uppgifter om årsomsättning annars
saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.
Förordning (2010:1620).
4 § Har upphävts genom förordning (2010:1620).
Förskott
5 § Om den som enligt 9 kap. 9 § ska påföras sanktionsavgift
inte har hemvist i Sverige, ska en polisman eller
bilinspektör vid vägkontrollen besluta om förskott för
sanktionsavgiften.
Förskottet ska betalas till Polismyndigheten.
Förordning (2015:35).
6 § Om det förskott som anges i 5 § inte betalas omedelbart i
samband med kontrollen, ska polismannen eller bilinspektören
besluta att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta
färden. En polisman eller bilinspektör får avstå från att
fatta ett sådant beslut, om det finns synnerliga skäl.
Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet
betalats eller, om sanktionsavgift slutligt påförts utan att
förskottet har betalats, denna avgift har betalats.
Förordning (2015:35).
7 § Har beslut om förskott för sanktionsavgift fattats, får
sanktionsavgiften inte påföras med ett högre belopp än
förskottet. Förordning (2009:1374).
8 § En polismans eller bilinspektörs beslut om förskott för
sanktionsavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte
får fortsätta färden ska skyndsamt underställas
Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska
omedelbart pröva om beslutet ska bestå.
Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får
fortsätta färden gäller enligt 6 §, ska ärendet om
sanktionsavgift handläggas utan dröjsmål. Transportstyrelsen
får vid sin handläggning
1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts
för avgiften, och
2. upphäva det beslut som gäller enligt 6 §, om det finns
synnerliga skäl. Punkterna 1 och 2 gäller även när
Transportstyrelsen slutligt prövar påförandet av
sanktionsavgift. Förordning (2015:35).
9 § Om det inte påförs någon sanktionsavgift, eller om
avgiften sätts ned eller efterskänks, ska det överskjutande
beloppet återbetalas. Förordning (2009:1374).
Betalning av sanktionsavgifter
10 § Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter
det att beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid
som anges i beslutet.
Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen.
Förordning (2009:1374).
Verkställighet
11 § När ett beslut om sanktionsavgift har vunnit laga kraft
får det verkställas enligt utsökningsbalken.
Förordning (2010:1620).
12 § Sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket
riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från
det att förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts.
Förordning (2010:1620).
13 § En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften
inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann
laga kraft. Förordning (2010:1620).
Överklagande
14 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Transportstyrelsens beslut enligt 2 kap. 3 § får överklagas
hos regeringen.
Följande beslut får inte överklagas:
1. Polismyndighetens beslut enligt 5 kap. 9 §,
2. en polismans beslut enligt 5 och 6 §§, och
3. Transportstyrelsens beslut enligt 8 §.
Förordning (2014:1273).
Underrättelser
15 § När en domstol har dömt en förare som inte har hemvist i
Sverige för något brott enligt denna förordning, skall en kopia
av domen eller beslutet sändas till Transportstyrelsen.
Förordning (2010:1620).
Bemyndigande
16 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. det system för riskvärdering som avses i 7 kap. 13 §,
2. verkställigheten av förordning (EEG) nr 3821/85,
förordning (EU) nr 165/2014, förordning (EG) nr 561/2006 och
denna förordning, samt
3. avgifter för kontroll i företags lokaler och för
ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.
Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att
Polismyndigheten har hörts. Förordning (2014:1489).
/Bilagan är inte med här. Bilagan senast ändrad genom
förordning (2014:1489)./
Övergångsbestämmelser
2004:865
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005, då
förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga
om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter
skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden som
före ikraftträdandet har meddelats med stöd av 12 §
förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga
om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter.
2010:1620
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som
ägt rum före den 1 januari 2011.
2014:1489
1. Denna förordning träder i kraft den 2 mars 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser
som ägt rum före den 2 mars 2015.