- SFS nr
- 2004:881
- Departement/myndighet
- Finansdepartementet K
- Utfärdad
- 2004-10-28
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:1372
Allmän bestämmelse
1 § Statistiska centralbyrån ska varje utjämningsår beräkna
1. skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och
strukturkostnad enligt 3 § lagen (2004:773) om
kommunalekonomisk utjämning,
2. inkomstutjämningsbidrag enligt 5 § lagen om
kommunalekonomisk utjämning,
3. inkomstutjämningsavgift enligt 6 § lagen om
kommunalekonomisk utjämning,
4. kostnadsutjämningsbidrag enligt 9 § lagen om
kommunalekonomisk utjämning,
5. kostnadsutjämningsavgift enligt 10 § lagen om
kommunalekonomisk utjämning,
6. strukturbidrag enligt 11 och 12 §§ lagen om
kommunalekonomisk utjämning,
7. införandebidrag enligt 13 § lagen om kommunalekonomisk
utjämning,
8. regleringsbidrag enligt 15 § lagen om kommunalekonomisk
utjämning, och
9. regleringsavgift enligt 16 § lagen om kommunalekonomisk
utjämning. Förordning (2013:976).
Inkomstutjämning
2 § Vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner och
för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.
Län Kommuner Landsting
Stockholms 19,03 10,05
Uppsala 19,14 9,94
Södermanlands 19,93 9,15
Östergötlands 18,93 10,15
Jönköpings 19,14 9,94
Kronobergs 19,77 9,31
Kalmar 20,36 8,72
Blekinge 19,56 9,52
Skåne 19,70 9,38
Hallands 19,28 9,80
Västra Götalands 19,41 9,67
Värmlands 20,45 8,63
Örebro 19,00 10,08
Västmanlands 20,19 8,89
Dalarnas 19,99 9,09
Gävleborgs 19,31 9,77
Västernorrlands 21,04 8,04
Jämtlands 20,17 8,91
Västerbottens 20,55 8,53
Norrbottens 20,45 8,63
För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen
19,60 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för
kommuner.
För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen
9,48 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för
landsting. Förordning (2014:1372).
3 § Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner
och för landsting för den del av det uppräknade
skatteunderlaget som överstiger 125 procent av den uppräknade
medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i
kommunen respektive landstinget ska följande länsvisa
skattesatser tillämpas.
Län Kommuner Landsting
Stockholms 16,96 9,53
Uppsala 17,07 9,42
Södermanlands 17,86 8,63
Östergötlands 16,86 9,63
Jönköpings 17,07 9,42
Kronobergs 17,70 8,79
Kalmar 18,29 8,20
Blekinge 17,49 9,00
Skåne 17,63 8,86
Hallands 17,21 9,28
Västra Götalands 17,34 9,15
Värmlands 18,38 8,11
Örebro 16,93 9,56
Västmanlands 18,12 8,37
Dalarnas 17,92 8,57
Gävleborgs 17,24 9,25
Västernorrlands 18,97 7,52
Jämtlands 18,10 8,39
Västerbottens 18,48 8,01
Norrbottens 18,38 8,11
För en kommun som inte ingår i ett landsting är
skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget
som överstiger 125 procent av den uppräknade
medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i
kommunen, 17,54 procent vid beräkning av
inkomstutjämningsavgift för kommuner.
För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen,
för den del av det uppräknade skatteunderlaget som överstiger
125 procent av den uppräknade medelskattekraften
multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 8,95 procent
vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting.
Förordning (2014:1372).
3 a § Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner
och för landsting för den del av det uppräknade
skatteunderlaget som utgör högst 125 procent av den
uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet
invånare i kommunen respektive landstinget ska följande
länsvisa skattesatser tillämpas.
Län Kommuner Landsting
Stockholms 11,80 6,90
Uppsala 11,91 6,79
Södermanlands 12,70 6,00
Östergötlands 11,70 7,00
Jönköpings 11,91 6,79
Kronobergs 12,54 6,16
Kalmar 13,13 5,57
Blekinge 12,33 6,37
Skåne 12,47 6,23
Hallands 12,05 6,65
Västra Götalands 12,18 6,52
Värmlands 13,22 5,48
Örebro 11,77 6,93
Västmanlands 12,96 5,74
Dalarnas 12,76 5,94
Gävleborgs 12,08 6,62
Västernorrlands 13,81 4,89
Jämtlands 12,94 5,76
Västerbottens 13,32 5,38
Norrbottens 13,22 5,48
För en kommun som inte ingår i ett landsting är
skattesatsen, för den del av det uppräknade skatteunderlaget
som utgör högst 125 procent av den uppräknade
medelskattekraften multiplicerad med antalet invånare i
kommunen, 12,38 procent vid beräkning av
inkomstutjämningsavgift för kommuner.
För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen,
för den del av det uppräknade skatteunderlaget som utgör
högst 125 procent av den uppräknade medelskattekraften
multiplicerad med antalet invånare i kommunen, 6,32 procent
vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting.
Förordning (2014:1372).
4 § Inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift anges i
kronor per invånare i kommunen respektive landstinget och
avrundas till närmaste hela krontal.
Kostnadsutjämning
Standardkostnad
5 § Standardkostnad skall beräknas utifrån befolkningsuppgifter
per den 31 december två år före utjämningsåret, anges i kronor
per invånare och avrundas till närmaste hela krontal.
Standardkostnaden skall, utom i fråga om 13 och 15-19 §§,
beräknas i utjämningsårets prisnivå utifrån den prognostiserade
utvecklingen av nettoprisindex.
Kommuner
Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet
6 § En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och
sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen
(2010:800) beräknas genom att två åldersersättningar för barn
i åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år summeras. Summan
multipliceras med en korrigeringsfaktor.
Åldersersättningarna beräknas enligt följande. Andelen barn i
kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den
beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive
åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i
respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga
standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan
pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna
förordning.
För åldersgruppen 1–5 år korrigeras skillnader i vistelsetid
genom ett tilllägg till eller avdrag från åldersersättningen.
Tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid baseras på
den genomsnittliga vistelsetiden år 2005 för den kommungrupp
som kommunen tillhörde enligt 2005 års kommungruppsindelning,
och reduceras med 50 procent. För åldersgruppen 6–12 år
korrigeras skillnader i inskrivningsgrad genom ett tillägg
till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag
för skillnader i inskrivningsgrad baseras på den
genomsnittliga andelen inskrivna 6–12-åringar i fritidshem
för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2011 års
kommungruppsindelning. Samtliga kommuner får därefter ett
invånarbaserat avdrag från tilläggen till eller avdragen från
respektive åldersersättning, som beräknas så att summan av
avdragen från respektive åldersersättning motsvarar summan av
tilläggen till denna.
Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga
standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december
två år före utjämningsåret, överensstämmer med den
genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och
annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna
förordning. Förordning (2013:976).
Förskoleklass och grundskola
7 § En kommuns standardkostnad för förskoleklass och
grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i
åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade
genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i
landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive
åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga
standardkostnaden för förskoleklass respektive grundskola,
som anges i bilagan till denna förordning.
För kostnader som avser modersmålsundervisning och
undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg
till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget
beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i
åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en
genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i
landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska
som andraspråk. Från detta tillägg görs avdrag för den
genomsnittliga ersättningen per invånare för
modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.
Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar
får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade
kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk
organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser,
med elevernas geografiska spridning i kommunen år 2009 som
grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat
avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar
summan av tilläggen. Förordning (2013:976).
Gymnasieskola
8 § En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas
genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16–18
år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per
invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden
beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för
gymnasieskola, som anges i bilagan till denna förordning.
Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av
gymnasieelever samt för små gymnasieskolor får ett tillägg
till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget
beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor
med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2009 samt
utifrån en beräknad kostnad för resor, inackordering och små
gymnasieskolor. Samtliga kommuner får därefter ett
invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen
motsvarar summan av tilläggen.
Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt
första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas
programval. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den
genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före
utjämningsåret för de program som kommunens elever har
valt. Förordning (2013:976).
Individ- och familjeomsorg
9 § En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg
beräknas utifrån andelen arbetslösa utan ersättning, andelen
lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år,
roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av
befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 och
andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en
längre tid än sex månader.
Värdena för respektive variabel multipliceras med de
parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.
Standardkostnaden för modellen multipliceras med en
korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör
standardkostnaden för individ- och familjeomsorg.
Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga
standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december
två år före utjämningsåret, överensstämmer med den
genomsnittliga standardkostnaden för individ- och
familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.
Förordning (2013:976).
10 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
11 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
12 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
Barn och ungdomar med utländsk bakgrund
13 § En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med
utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar
i åldern 0–19 år som är födda eller som har minst en förälder
född utanför Norden och de länder som var medlemmar i EU år
2003.
Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas på
församlingsnivå per den 31 december 2009.
Ersättning beräknas utifrån de församlingar som har en högre
andel barn och ungdomar med utländsk bakgrund jämfört med
riksgenomsnittet. Ersättningen beräknas som 75 kronor per
invånare i dessa församlingar för varje procentenhet som
andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund i
församlingarna överstiger den genomsnittliga andelen för
landet. Förordning (2013:976).
Äldreomsorg
14 § En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas
utifrån summan av följande komponenter:
– en korrigerad åldersersättning baserad på civilstånd,
– korrigering för skillnader i dödlighet,
– tillägg för personer födda utanför Norden,
– tillägg för institutionsboende i glesbygd, och
– tillägg för hemtjänst i glesbygd.
Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande.
Andelen gifta respektive ej gifta personer i kommunen i
åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre
multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för
respektive grupp. Därefter summeras produkterna. Summan
multipliceras med en korrigeringsfaktor, vars värde bestäms
så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med
befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret,
överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för
äldreomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.
För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under
en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på
åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och
äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer
som förväntas avlida per kommun om dödligheten skulle vara
lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner
beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den
skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga
kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från
tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som
beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet
motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.
För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är
födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg,
som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per
person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får
därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att
summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än
0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd.
Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare
per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna
ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får
därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att
summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Ett tillägg ges för hemtjänst i glesbygd som beräknas utifrån
de äldres geografiska spridning i kommunen år 2009. Samtliga
kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas
så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Förordning (2013:976).
Befolkningsförändringar
15 § En kommuns merkostnader till följd av
befolkningsförändringar beräknas för
1. kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med
mer än två procent,
2. kommuner som under en femårsperiod haft en minskning av
antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7–18 år, förutsatt
att minskningen överstiger motsvarande minskning i landet med
minst två procentenheter,
3. kommuner som under en femårsperiod haft en ökning av
antalet barn och ungdomar i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18
år, förutsatt att ökningen överstiger ökningen i landet med
minst två procentenheter för respektive åldersgrupp, och
4. kommuner som under en fyraårsperiod haft en ökning av
antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år
och där folkmängden från och med den 1 november två år före
utjämningsåret till och med den 1 november året före
utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.
Förordning (2013:976).
16 § Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden
mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret
och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret.
Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före
utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod
reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100
kronor per invånare.
17 § Befolkningsminskning under en femårssperiod är skillnaden
mellan befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret
och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret.
Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före
utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i
åldersgruppen 7-18 år som överstiger befolkningsminskningen i
landet under samma period i åldersgruppen 7-18 år med två
procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person. Har
antalet personer i landet i åldersgruppen 7-18 år ökat under
femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i
kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12
300 kronor per person.
18 § Befolkningsökning under en femårsperiod i
åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år är skillnaden mellan
befolkningen i de aktuella åldersgrupperna den 31 december
sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december
två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i
åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år som överstiger
befolkningsökningen i landet under samma period i
åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år med två procentenheter
multipliceras med 12 000 kronor per person. Har antalet
personer i landet i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år
minskat under femårsperioden, ska den del av
befolkningsökningen i kommunen som överstiger två
procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person.
Förordning (2013:976).
19 § Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden
mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret
och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från
och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med
den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2
procent samt kommunens folkmängd den 1 november två år före
utjämningsåret multipliceras med kommunens intäkter året före
utjämningsåret dividerat med antalet invånare i kommunen.
Kommunens intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt
anvisningar i bilagan till denna förordning.
Förordning (2005:810).
Bebyggelsestruktur
20 § En kommuns standardkostnad för bebyggelsestruktur
beräknas utifrån summan av följande komponenter:
– gator och vägar,
– uppvärmningskostnader,
– byggkostnader,
– administration, samt
– räddningstjänst.
Komponenterna gator och vägar respektive
uppvärmningskostnader utgörs av den beräknade
standardkostnaden för gator och vägar respektive
uppvärmningskostnader i 2004 års kostnadsutjämning.
Komponenten byggkostnader baseras på variablerna
byggnadsarbetarlön och klimat. Komponenten administration
baseras på variablerna invånardistans och folkmängd.
Komponenten räddningstjänst baseras på variablerna
invånardistans och lokalt befolkningsunderlag. Närmare
anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna
förordning. Förordning (2013:976).
Löner
20 a § En kommuns standardkostnad för löner beräknas utifrån
ett löneindex som är baserat på andelen av befolkningen över
15 år som inte arbetar i kommun eller landsting, det
genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet och det
genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen. För
kommuner med ett värde på löneindex som överstiger 100
beräknas ett tillägg motsvarande produkten av den del av
indexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad,
dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett
invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen
motsvarar summan av tillläggen.
En kommuns justerade lönekostnad beräknas på följande sätt.
Kommunens standardkostnad för förskola, fritidshem och annan
pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola,
gymnasieskola, individ- och familjeomsorg samt äldreomsorg
multipliceras med lönekostnadsandelen för respektive
verksamhet, varefter produkterna summeras.
Lönekostnadsandelen för respektive verksamhet anges i bilagan
till denna förordning. Förordning (2013:976).
Landsting
Hälso- och sjukvård
21 § Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård
beräknas utifrån kostnaderna för befolkningens vårdbehov och
hälso- och sjukvård i glesbygd. Förordning (2013:976).
22 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
23 § Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas utifrån
summan av en modell för hela befolkningen och en separat
beräkning för kostnader för hiv-smittade personer.
I modellen delas befolkningen in i olika grupper utifrån kön,
åldersgrupperna 0, 1–4, 5–9, 10–14, 15–19, 20–24, 25–29,
30–39, 40–49, 50–59, 60–69, 70–74 och 75 år och äldre,
civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I
varje landsting multipliceras antalet personer i respektive
grupp den 31 december tre år före utjämningsåret med den
genomsnittliga kostnaden för gruppen.
Kostnaderna för hiv-smittade personer beräknas genom att det
antagna antalet hiv-smittade per 10 000 invånare för varje
landsting multipliceras med en uppskattad kostnad per
hiv-smittad person som anges i bilagan till denna
förordning. Förordning (2013:976).
24 § Summan av den beräknade kostnaden för de olika grupperna
i modellen för hela befolkningen och kostnaden för
hiv-smittade personer divideras med antalet invånare i
landstinget den 31 december tre år före utjämningsåret.
Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras
med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden
för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde
bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som
vägts med befolkningen den 31 december två år före
utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga
standardkostnaden för hälso- och sjukvård, som anges i
bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).
25 § Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i
glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av
sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna
placering av enheterna beräknas även kostnader för
övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av
sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat
avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan
av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso-
och sjukvård i glesbygd.
Befolkningsförändringar
25 a § Ett landstings merkostnader till följd av
befolkningsförändringar beräknas för landsting som under en
fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i
genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från
och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med
den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2
procent.
Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan
befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och
befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.
Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från
och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med
den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2
procent samt landstingets folkmängd den 1 november två år före
utjämningsåret multipliceras med landstingets intäkter året
före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i
landstinget. Landstingets intäkter året före utjämningsåret
beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning.
Förordning (2005:810).
Löner
25 b § Ett landstings standardkostnad för löner beräknas
utifrån ett löneindex som är baserat på lönerna i länets
privata sektor och läkarnas faktiska lönenivå i landstinget.
För landsting med ett löneindex som överstiger 100 beräknas
ett tillägg motsvarande produkten av den del av löneindexet
som överstiger 100 och en justerad lönekostnad, dividerad med
100. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat
avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar
summan av tilläggen.
Ett landstings justerade lönekostnad beräknas genom att
landstingets standardkostnad för hälso- och sjukvård
multipliceras med lönekostnadsandelen för verksamheten.
Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård anges i bilagan
till denna förordning. Förordning (2013:976).
Delat huvudmannaskap
Kollektivtrafik
26 § Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas utifrån
variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur.
Värdena för respektive variabel multipliceras med de
parametervärden, som anges i bilagan till denna förordning.
Standardkostnaden beräknas för respektive län, varefter
hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och
hälften landstinget, med undantag för Stockholms län där
kommunernas andel motsvarar 40 procent och landstingets andel
motsvarar 60 procent av standardkostnaden.
Standardkostnaden för Gotlands kommun motsvarar redovisade
nettokostnader år 2009. Hälften av standardkostnaden fördelas
i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens
utjämningssystem.
Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnaden mellan
kommunerna i länet görs på följande sätt:
1. För kommunerna i Blekinge län, Värmlands län, Västmanlands
län, Dalarnas län, Västernorrlands län, Västerbottens län och
Norrbottens län görs fördelningen efter deras andel av de
totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 2009.
2. För kommunerna i Stockholms län, Uppsala län,
Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar
län, Skåne län, Hallands län, Västra Götalands län, Örebro
län, Gävleborgs län och Jämtlands län görs fördelningen med
lika stora belopp per invånare.
3. För kommunerna i Södermanlands län fattar regeringen
särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala
kostnaderna i länet. Förordning (2014:1372).
Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen
27 § För beräkningarna gäller i övrigt de beräkningsmetoder och
närmare detaljer som anges i bilagan till denna förordning.
28 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
Uppgiftslämnande
29 § Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober året
före utjämningsåret lämna uppgifter till varje kommun och varje
landsting om preliminära bidrag och avgifter enligt 5, 6 och
9-16 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.
30 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 januari varje
år till Skatteverket lämna uppgifter som beräknats enligt denna
förordning.
Verkställighetsföreskrifter
31 § Statistiska centralbyrån får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna
förordning.
Övergångsbestämmelser
2004:881
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1995:1645) om
utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och
landsting samt förordningen (1995:1646) om skattesatser vid
beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner
och landsting. De upphävda förordningarna gäller dock
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden
före den 1 januari 2005.
2011:680
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om underlaget
för beräkningen av åldersersättningen enligt 6 § andra och
fjärde styckena till och med utjämningsåret 2013.
2012:704
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Vid beräkning av en kommuns skattekraft ska 2013 och
tidigare års taxeringar anses som beslut om slutlig skatt
enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
2013:976
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag
och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.
Bilaga
Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen
Generella bestämmelser för kostnadsutjämningen
Befolkningsuppgifter
Befolkningsuppgifter hämtas från Statistiska centralbyråns
befolkningsstatistik.
Genomsnittlig standardkostnad
Kommuner
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden i kronor per
invånare före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå
för var och en av följande verksamheter är:
Förskola, fritidshem och annan
pedagogisk verksamhet
– Förskola 5 642
– Familjedaghem 177
– Fritidshem 1 188
Förskoleklass och grundskola
– Förskoleklass 570
– Grundskola 8 856
Gymnasieskola 3 755
Individ- och familjeomsorg 3 690
Äldreomsorg 9 495
Beloppen avser år 2013.
Landsting
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före
uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för hälso- och
sjukvård är 20 150 kronor per invånare. Beloppet avser år
2013.
Delat huvudmannaskap
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före
uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för
kollektivtrafik är 2 001 kronor per invånare. Beloppet avser
år 2013.
Nettoprisindex
Uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå sker med hjälp
av utvecklingen av nettoprisindex. Som genomsnittlig
procentuell förändring i nettoprisindex för respektive år
används följande: 2003 (1,5), 2004 (0,1), 2005 (0,1), 2006
(1,1), 2007 (2,7), 2008 (2,7), 2009 (–0,8), 2010 (1,8), 2011
(2,0), 2012 (1,2), 2013 (–0,3), 2014 (0,1) och 2015 (1,0).
Följande verksamheters och kostnadsslags standardkostnad
räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av
nettoprisindex året före utjämningsåret samt utjämningsåret:
förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet,
förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och
familjeomsorg, äldreomsorg, löner, hälso- och sjukvård samt
kollektivtrafik.
Följande kostnadsslags standardkostnad räknas upp till
utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av nettoprisindex år
2003 t.o.m. utjämningsåret: bebyggelsestruktur.
Följande kostnadsslags standardkostnad räknas inte upp till
utjämningsårets kostnadsnivå: barn och ungdomar med utländsk
bakgrund samt befolkningsförändringar.
Förskoleklass och grundskola
Genomsnittlig ersättning för modersmålsundervisning och
undervisning i svenska som andraspråk är 8 040 kronor per
elev som är född utanför Sverige, Norge och Danmark eller där
båda föräldrarna är födda utanför dessa länder.
Gymnasieskola
Tillägg för elevernas programval beräknas utifrån antal elever
per hemkommun och gymnasieprogram.
Programvalsfaktorn för respektive kommun beräknas enligt
följande för åren två respektive tre år före utjämningsåret:
((summering av (antal elever per program x landets
genomsnittskostnad per program)) – relationstal (antal 16–18-
åringar x gymnasiets genomsnittskostnad i landet per 16–18-
åring)) / befolkningen den 31 december två respektive tre år
före utjämningsåret.
Uppgifter om antalet elever hämtas från Statistiska
centralbyråns skolstatistik.
Uppgifter om kostnader för olika program hämtas från
Skolverkets statistik.
Individ- och familjeomsorg
Standardkostnad för individ- och familjeomsorg = 806,375 + 28
386,169 x andelen arbetslösa utan ersättning + 19 391,413 x
andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40
år + 1,628 x roten ur tätortsbefolkningen i kommunen + 2
284,891 x andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus
byggda 1965–1975 + 87 497,080 x andelen av befolkningen som
fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader x
korrigeringsfaktorn.
Variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kommunen avser år
2010 och ska uppdateras vart femte år.
Äldreomsorg
Genomsnittlig kostnad per person:
– Gift (65–79 år) 6 948
– Gift (80–89 år) 47 954
– Gift (90–w) 129 050
– Ej gift (65–79 år) 27 875
– Ej gift (80–89 år) 124 042
– Ej gift (90–w) 258 227
Tillägget för institutionsboende i glesbygd = den korrigerade
åldersersättningen x (0,08 – kommunens glesbygdsfaktor / 10).
Variabeln tätortsgrad i glesbygdsfaktorn avser år 2010 och
ska uppdateras vart femte år.
Befolkningsförändringar
Eftersläpningseffekter
Antalet personer som utgör den befolkningsökning som
överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före
utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret samt
kommunens eller landstingets folkmängd den 1 november två år
före utjämningsåret multipliceras med summan av, kronor per
invånare året före utjämningsåret, bidrag eller avgift i
kostnadsutjämningen, strukturbidrag, införandebidrag och
regleringsbidrag eller regleringsavgift samt det enligt andra
stycket framräknade beloppet.
Kommunens eller landstingets inkomstutjämningsbidrag eller
inkomstutjämningsavgift omräknas med kommunens respektive
landstingets befolkning den 1 november två år före
utjämningsåret samt den del av befolkningsökningen som
överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före
utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret
utifrån landets och kommunens eller landstingets skatteunderlag
som används vid beräkningen av inkomstutjämningen året före
utjämningsåret.
Kommunen eller landstinget kompenseras för differensen mellan
bidrag eller avgift i utjämningssystemet året före
utjämningsåret och bidrag eller avgift i utjämningssystemet
beräknat enligt första och andra styckena.
Bebyggelsestruktur
Gator och vägar
Tillägget för gator och vägar utgörs av summan av ett
ortstillägg och ett klimattillägg.
Om inget annat anges får samtliga kommuner i Värmlands län,
Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands
län, Västerbottens län och Norrbottens län ett ortstillägg på
56 kronor per invånare och övriga kommuner 0 kronor per
invånare.
Undantag:
– Följande kommuner får ett ortstillägg på 56 kronor per
invånare: Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona,
Helsingborg, Kristianstad, Lund, Halmstad, Borås, Örebro och
Västerås.
– Följande kommuner får ett ortstillägg på 111 kronor per
invånare: Nacka, Sundbyberg, Solna, Lidingö, Malmö, Härryda,
Partille, Öckerö, Mölndal, Karlstad, Falun, Gävle, Sundsvall,
Örnsköldsvik, Härjedalen, Östersund, Skellefteå, Umeå, Åsele
och Luleå.
– Göteborgs kommun får ett ortstillägg på 167 kronor per
invånare.
– Stockholms kommun får ett ortstillägg på 501 kronor per
invånare.
Om inget annat anges får samtliga kommuner ett klimattillägg
på 45 kronor per invånare.
Undantag:
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 67 kronor per
invånare: kommunerna i Dalarnas län och Gävleborgs län samt
Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vaggeryd,
Vetlanda, Värnamo, Lessebo, Ljungby, Tingsryd, Uppvidinge,
Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Nybro, Vimmerby, Bengtsfors,
Bollebygd, Borås, Svenljunga, Tranemo, Ulricehamn, Arvika,
Eda, Filipstad, Hagfors, Munkfors, Storfors, Sunne, Torsby,
Årjäng, Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Lindesberg,
Ljusnarsberg, Nora, Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg.
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 22 kronor per
invånare: kommunerna i Blekinge län, Skåne län och Hallands
län samt Göteborg, Härryda, Kungälv, Lysekil, Munkedal,
Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad,
Tanum, Tjörn, Uddevalla och Öckerö.
– Följande kommuner får ett klimattillägg på 89 kronor per
invånare: kommunerna i Västernorrlands län, Jämtlands län,
Västerbottens län och Norrbottens län.
Uppvärmningskostnader
Tillägget eller avdraget för uppvärmningskostnader baseras på
ett energiindex som speglar skillnader i
uppvärmningskostnader i kommunägda fastigheter.
Kommuner som har ett energiindex som överstiger 1,0 får ett
tillägg som beräknas enligt följande. (Index – 1) x (67 x
6,1). Kommuner som har ett energiindex som understiger 1,0
får ett avdrag som beräknas på motsvarande sätt.
Byggkostnader
Tillägget eller avdraget för byggkostnader anges efter
kommunens länstillhörighet med undantag för kommuner som
ingår i regionerna Stor-Malmö och Stor-Göteborg.
Länstillhörigheten avser år 2006.
Län/region Belopp, kr per invånare
Stockholms 105
Uppsala 21
Södermanlands -28
Östergötlands -70
Jönköpings -77
Kronobergs -93
Kalmar -89
Gotlands -115
Blekinge -118
Stor-Malmö 38
Övriga Skåne -8
Övriga Hallands -111
Stor-Göteborg -36
Övriga Västra Götalands -93
Värmlands -73
Örebro -12
Västmanlands -15
Dalarnas -41
Gävleborgs 28
Västernorrlands 52
Jämtlands 37
Västerbottens 102
Norrbottens 45
Till Stor-Malmö räknas Burlövs, Eslövs, Höörs, Kävlinge,
Lomma, Lunds, Malmö, Skurups, Staffanstorps, Svedala,
Trelleborgs och Vellinge kommuner.
Till Stor-Göteborg räknas Ale, Alingsås, Göteborgs, Härryda,
Kungsbacka, Kungälvs, Lerums, Lilla Edets, Mölndals,
Partille, Stenungsunds, Tjörns och Öckerö kommuner.
Administration
Tillägget för administration beräknas efter följande
förutsättningar och uppdateras inte:
Invånar- Folkmängd Lönekostnad Politisk Tillägg
distans för administ- verksamhet
rativ personal
>350 0–7 999 900 400 1 300
8 000–19 999 250 125 375
20 000– 250 125 375
<350 0–7 999 300 175 475 8 000–19 999 0 0 0 20 000– 0 0 0 Räddningstjänst Tillägget för räddningstjänst beräknas efter följande förutsättningar och uppdateras inte: Invånar- Lokalt Kostnad Tillägg distans befolknings- underlag >300 0–7 999 1 248 500
8 000–19 999 1 023 250
20 000– 884 150
Löner
Kommuner
Löneindex = 100 x (21 256,664 + 2 645,990 x andelen av
befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller
landsting + 0,294 x det genomsnittliga priset för en
bostadsrätt i länet + 0,388 x det genomsnittliga
taxeringsvärdet för småhus i kommunen) / standardiserad
genomsnittlig kommunlön. Beräkningen för löneindex har
baserats på underlag från 2009.
Lönekostnadsandelen för var och en av följande verksamheter
är:
Förskola, fritidshem och annan 0,81
pedagogisk verksamhet
Förskoleklass och grundskola 0,75
Gymnasieskola 0,68
Individ- och familjeomsorg 0,55
Äldreomsorg 0,81
Landsting
Löneindex (löner efter sammanvägning för ålder och
yrkesgrupper) = 100 x ((0,89 x (16 593 + 0,19709 x medellön i
privat sektor) + 0,11 x standardiserad läkarlön i landstinget)
/ genomsnittlig medellön i riket). Beräkningen för löneindex
har baserats på underlag från år 2004.
Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård är 0,72.
Hälso- och sjukvård
Uppgifter om genomsnittliga kostnader för befolkningen hämtas
från Skåne läns landsting och avser 2008.
Kostnaden per hiv-smittad person är 47 200.
Kollektivtrafik
Standardkostnad per län = -1 203,797 + 35,012 x roten ur
invånardistansen + 1 291,634 x andelen boende i tätort med
mer än 11 000 invånare + 7 401,420 x andelen personer som
arbetspendlar över kommungräns.
Med invånardistansen avses det genomsnittliga avståndet
mellan invånarna i länet.
Variabeln roten ur invånardistansen avser år 2010 och ska
uppdateras vart femte år. Förordning (2014:1372).