- SFS nr
- 2006:263
- Departement/myndighet
- Justitiedepartementet L4
- Utfärdad
- 2006-04-06
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:689
Inledande bestämmelser
1 § Syftet med denna lag är att förebygga, hindra och begränsa
att transporter av farligt gods eller obehörigt förfarande med
godset orsakar skador på liv, hälsa, miljö eller egendom.
2 § Den som transporterar farligt gods eller lämnar farligt
gods till någon annan för transport skall vidta de
skyddsåtgärder och de försiktighetsmått i övrigt som behövs för
att förebygga, hindra och begränsa att godset, genom
transporten eller genom obehörigt förfarande med godset vid
transport på land, orsakar sådana skador på liv, hälsa, miljö
eller egendom som beror på godsets farliga egenskaper. Det är
då särskilt viktigt att de transportmedel, förpackningar och
andra transportanordningar som används är lämpliga för
transport av farligt gods.
Farligt gods får transporteras endast på de villkor och under
de förutsättningar som anges i denna lag och i de föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen.
Definitioner
3 § Med transport avses i denna lag förflyttning av farligt
gods med transportmedel samt sådan lastning, lossning,
förvaring och annan hantering av det farliga godset som utgör
ett led i förflyttningen. Som transport anses dock inte
förflyttning endast inom ett område där det farliga godset
tillverkas, lagras eller förbrukas.
4 § Med transportmedel avses i denna lag
1. varje slag av fordon som används för transport på väg eller
i terräng,
2. järnvägsvagnar och andra spårbundna fordon,
3. luftfartyg, och
4. fartyg i den utsträckning som det i dem transporteras gods i
förpackad form, i containrar, flyttbara tankar eller
transportmedel enligt 1 och 2.
5 § Med farligt gods avses i denna lag gods som består av eller
innehåller
– explosiva ämnen och föremål,
– gaser,
– brandfarliga vätskor,
– brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta
okänsliggjorda explosivämnen, självantändande ämnen och ämnen
som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten,
– oxiderande ämnen och organiska peroxider,
– giftiga och smittförande ämnen,
– radioaktiva ämnen,
– frätande ämnen, och
– övriga farliga ämnen och föremål enligt vad som föreskrivits
med stöd av 20 § andra stycket 9.
6 § Med transportskydd avses i denna lag de skyddsåtgärder och
de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga,
hindra och begränsa att obehörigt förfarande med det farliga
godset vid transport på land orsakar skador på liv, hälsa,
miljö eller egendom.
Lagens tillämpningsområde
7 § Denna lag tillämpas på förberedelse inför och utförande av
transporter av farligt gods.
I fråga om transporter av radioaktiva ämnen gäller även lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen
(1988:220) samt föreskrifter eller villkor som har meddelats
med stöd av dessa lagar.
8 § Transporter med Försvarsmaktens luftfartyg, örlogsfartyg
och stridsfordon skall inte omfattas av denna lag och
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
9 § Om regeringen har fattat beslut om höjd beredskap enligt
3 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, skall
denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
inte tillämpas på Försvarsmaktens och Försvarets materielverks
transporter för de väpnade styrkorna.
10 § I fråga om transporter med svenska fartyg eller svenska
luftfartyg gäller denna lag och föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen även utanför Sverige om inte detta strider
mot något annat lands lag som är tilllämplig.
Säkerhetsrådgivare
11 § Den vars verksamhet omfattar transporter av farligt gods
enligt denna lag skall ha en eller flera säkerhetsrådgivare.
Detsamma gäller den som till någon annan lämnar farligt gods
för transport.
Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att, under
verksamhetsledningens ansvar, verka för att skador i samband
med transporterna förebyggs.
Tillsyn
12 § De myndigheter som regeringen bestämmer skall genom
tillsyn kontrollera att denna lag följs, liksom de föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen.
Tillsynen skall genomföras så att den inte orsakar större
olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess
ändamål.
13 § Tillsynsmyndigheten har vid tillsynen rätt till tillträde
till sådana områden, lokaler och andra utrymmen som används
inför och i samband med transporter eller till transportmedel,
förpackningar och andra transportanordningar, oavsett om de är
märkta eller ej. Om det behövs för att den tillsynsmyndighet
som regeringen bestämmer skall kunna genomföra tillsynen, får
en tjänsteman vid denna myndighet stoppa fordon för kontroll.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar
och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas
ingen ersättning.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för
tillsynen.
Föreläggande, förbud och vite
14 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.
Om någon inte gör det som han eller hon är skyldig till enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten vidta
åtgärden på hans eller hennes bekostnad.
15 § Om en transport sker i strid mot lagen eller mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och
transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada,
får
– en polisman hindra fortsatt transport på väg, och
– en tjänsteman vid den tillsynsmyndighet som avses i 13 §
första stycket andra meningen inom myndighetens
tillsynsområde hindra fortsatt transport från hamnar.
Lag (2014:689).
Straffansvar
16 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot
2 § första stycket skall dömas till böter eller fängelse i
högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § andra
stycket döms till böter om
1. ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket, och
2. överträdelsen avser någon annan föreskrift än 2 § första
stycket.
Om ett brott enligt första eller andra stycket med hänsyn till
risken för skador på liv, hälsa, miljö eller egendom och övriga
omständigheter är att anse som ringa, skall penningböter dömas
ut.
Ansvar enligt denna paragraf döms inte ut, om
1. gärningen begåtts av en säkerhetsrådgivare och avser en
uppgift som skall utföras av säkerhetsrådgivare,
2. gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken
eller 29 kap. 1 eller 2 § miljöbalken, eller
3. gärningen utgör överträdelse av ett föreläggande eller
förbud som förenats med vite.
Överklagande
17 § En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av andra
eller tredje stycket. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Strålsäkerhetsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos regeringen.
Beslut i fråga om godkännande vid prov för säkerhetsrådgivare
får inte överklagas. Detsamma gäller beslut i fråga om
godkännande vid prov för framförande av fordon för transport av
farligt gods. Lag (2008:243).
18 § En myndighet får bestämma att dess beslut enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
skall gälla även om beslutet överklagas.
Tystnadsplikt
19 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen har fått
kännedom om någons affärs- eller driftförhållanden eller
transportskydd, får inte obehörigen röja eller utnyttja
uppgifterna.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:514).
Bemyndiganden
20 § Regeringen får meddela föreskrifter om eller för särskilt
fall besluta om undantag från lagens tillämpning på transporter
med utländska fartyg och luftfartyg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. klassificering av farligt gods,
2. transportmedel, förpackningar och andra
transportanordningar,
3. märkning och etikettering,
4. transporthandlingar och skriftliga instruktioner,
5. uppgiftsplikt,
6. säkerhetsutrustning,
7. lastning, lossning, förvaring och annan hantering av farligt
gods,
8. vilka ämnen och föremål som skall anses utgöra farligt gods
enligt 5 § med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller
andra transportförhållanden,
9. att ämnen och föremål utöver vad som framgår av 5 § skall
betraktas som farligt gods om de vid transport kan medföra
skador på liv, hälsa, miljö eller egendom eller påverka
transportmedlets säkra framförande,
10. undantag och meddela särskilda beslut om undantag från
lagens bestämmelser utom i fråga om transporter med utländska
fartyg och luftfartyg,
11. förbud mot vissa slag av transporter,
12. att vissa transporter får ske endast efter tillstånd eller
anmälan,
13. utbildning och överlämna till någon enskild att utföra
sådan examination som kan krävas enligt de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen,
14. säkerhetsrådgivare och undantag från kravet på
säkerhetsrådgivare,
15. transportskydd,
16. avgifter för myndigheternas verksamhet, och
17. skyddsåtgärder och försiktighetsmått i övrigt som behövs.
Föreskrifter och beslut enligt första och andra stycket om
annat än undantag från lagens bestämmelser skall vara förenliga
med syftet i 1 §.
Övergångsbestämmelser
2006:263
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006, då lagen
(1982:821) om transport av farligt gods skall upphöra att
gälla.
2. Äldre bestämmelser om överklagande gäller för beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.
2008:243
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. Äldre bestämmelser om överklagande gäller för beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.