- SFS nr
- 2006:531
- Departement/myndighet
- Finansdepartementet B
- Utfärdad
- 2006-06-01
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:984
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild tillsyn över
finansiella konglomerat. Vad som avses med finansiella
konglomerat framgår av 2 kap.
Bestämmelser i denna lag skall enligt 3 kap. 3 § i vissa fall
också tillämpas på institut och försäkringsföretag.
För ett beslut om tillämpning av vissa bestämmelser i 2 och 3
kap. krävs att Finansinspektionen enligt 6 kap. 2 § första
stycket har kommit överens med utländska relevanta behöriga
myndigheter om beslutets innehåll.
Särskilda bestämmelser för europabolag och europakooperativ
2 § I fråga om europabolag och europakooperativ med ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga
för europabolag eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG)
nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
kooperativa föreningar (SCE-föreningar) tillämpas
bestämmelserna i 6 kap. 7 och 9 §§ om styrelseledamöter på
ledamöter i tillsynsorganet.
Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag
samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om
europakooperativ framgår att bestämmelserna om
styrelseledamöter i första stycket skall tillämpas också på
ledamöter i ett europabolags eller ett europakooperativs
lednings- eller förvaltningsorgan. Lag (2006:613).
Definitioner
3 § I denna lag betyder
1. AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa
investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder,
2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars 1
huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast
egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan
liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga
verksamheten i ett eller flera kreditinstitut,
värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan
myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på
gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom
EES,
4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som
inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina
dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med
huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt
konglomerat,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett
kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller
AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars
huvudsakliga verksamhet är att
a) förvärva aktier eller andelar,
b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap.
1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank-
och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt
enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller
c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt
enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden,
7. finansiell sektor: ett eller flera
av följande företag
a) kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag,
AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt
finansiella institut och anknutna företag (bank- och
värdepapperssektorn),
b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag och
försäkringsholdingföretag (försäkringssektorn), och
c) blandade finansiella holdingföretag,
8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om
värdepappersfonder,
9. försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt
försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt
försäkringsrörelselagen (2010:2043),
10. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är
ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt
företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars
huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar
i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är
försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag,
11. institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag
och AIF-förvaltare,
12. konglomeratdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag
i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv
73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och
93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG
och 2000/12/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2011/89/EU,
13. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag
enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,
14. reglerat företag:
a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag,
eller
b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt
företag.
15. relevant behörig myndighet:
a) en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en
finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en
motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt
konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade
moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive
försäkringssektorn,
b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts
till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller
c) någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses
i a och b kommer överens om är relevant,
16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap.
ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,
17. sektorsbestämmelser: de bestämmelser i lag och andra
författningar som gäller för den rörelse som drivs av
institut och försäkringsföretag, och
18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om
värdepappersmarknaden. Lag (2013:670).
Koncern och ägarintresse
4 § Ett företag är moderföretag och en annan juridisk person är
dotterföretag, om moderföretaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på
grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på
grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av
bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed
jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller
moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på
grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk
person och på grund av avtal med den juridiska personen eller
på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett
bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även
denna dotterföretag till moderföretaget.
5 § Det finns ett ägarintresse om
1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag
enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller
2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag.
6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra
stycket samt 5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon
som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk
persons räkning anses tillkomma den personen.
När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt
5 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive
företag som innehas av företaget självt eller av dess
dotterföretag beaktas. Detsamma gäller aktier eller andelar som
innehas av den som handlar i eget namn men för något av
företagens eller deras dotterföretags räkning.
Grupp
7 § I en grupp av företag ingår ett moderföretag, dess
dotterföretag, företag som moderföretaget eller ett
dotterföretag har ägarintresse i och företag som har en
gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.
Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de
1. står under samma ledning på grund av avtal mellan företagen
eller bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar, eller
2. har förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som till
större delen består av samma personer och som har fullgjort
sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den
sammanställda redovisningen upprättats.
Nära förbindelser
8 § Två företag har nära förbindelser, om
1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag
äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst
20 procent av samtliga röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller det finns någon annan likartad förbindelse
mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har någon
likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller
står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska
person.
Nära förbindelser har även en fysisk person och ett företag, om
1. den fysiska personen
a) äger minst 20 procent av kapitalet i företaget,
b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i
företaget, eller
c) på annat sätt har sådant inflytande över företaget att
personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i
förhållande till ett dotterföretag, eller
2. det finns någon annan likartad förbindelse mellan denna
person och företaget.
2 kap. Finansiella konglomerat
Huvudregel
1 § Ett finansiellt konglomerat enligt denna lag består av en
grupp som uppfyller samtliga följande villkor:
1. minst ett institut eller försäkringsföretag ingår i gruppen,
2. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES
a) är moderföretag till ett företag inom den finansiella
sektorn,
b) har ägarintresse i ett företag inom den finansiella sektorn,
c) har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett
företag inom den finansiella sektorn, eller
d) är dotterföretag till ett annat företag och gruppens
verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn
enligt 2 §,
3. minst ett av företagen i gruppen tillhör försäkringssektorn,
4. minst ett av företagen i gruppen tillhör bank- och
värdepapperssektorn, och
5. gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och
värdepapperssektorn är betydande enligt 3 eller 4 §.
Verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn
2 § En grupp driver verksamhet huvudsakligen inom den
finansiella sektorn om balansomslutningen för de företag som
tillhör den finansiella sektorn överstiger 40 procent av den
totala balansomslutningen för gruppen.
Betydande verksamhet
3 § En grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och
värdepapperssektorn är betydande om resultatet av följande
beräkning för sektorn i fråga överstiger 10 procent.
Genomsnittet av
1. kvoten av balansomslutningen för sektorn och den totala
balansomslutningen för samtliga företag i gruppen som tillhör
den finansiella sektorn, plus
2. kvoten av kapitalkravet för sektorn och det totala
kapitalkravet för samtliga företag i gruppen som tillhör den
finansiella sektorn.
Den av försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn som
har det lägsta genomsnittet vid tillämpningen av
beräkningsmetoden i första stycket är den minsta sektorn. Den
största sektorn är den som har det högsta genomsnittet.
4 § En grupps verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och
värdepapperssektorn är även betydande om balansomslutningen för
den minsta sektorn överstiger ett belopp motsvarande sex
miljarder euro.
Särskilda beräkningsgrunder
5 § Vid beräkningar enligt 2–4 §§ ska företag som avses i
5 kap. 6 § första stycket undantas, om inte företaget har
flyttat från ett land inom EES till ett tredjeland för att
undvika reglering.
Vid beräkningarna ska också sådana ägarintressen undantas som
ingår i den minsta av bank- och värdepapperssektorn eller
försäkringssektorn och är av avgörande betydelse för om det
är ett finansiellt konglomerat, men som tillsammans är av
försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda
tillsynen över ett finansiellt konglomerat. Lag (2013:670).
6 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ ska intäktsstrukturen,
posterna utanför balansräkningen eller förvaltade tillgångar
användas som enda beräkningsgrund eller i kombination för att
ersätta balansomslutningen eller användas tillsammans med
den, om det finns särskilda skäl och de nämnda faktorerna
bedöms vara av vikt för den särskilda tillsynen över ett
finansiellt konglomerat. Lag (2013:670).
När ett finansiellt konglomerat upphör att existera
7 § Om ett finansiellt konglomerat inte längre uppfyller
förutsättningarna i 1-6 §§, upphör det att vara ett finansiellt
konglomerat. Detta gäller dock inte i de fall som avses i 8 och
9 §§.
8 § Om något av de gränsvärden som anges i 2-4 §§ underskrids
för ett finansiellt konglomerat, skall i stället ett lägre
gränsvärde tillämpas för de tre år som följer närmast efter det
år då gränsvärdet underskreds. Följande lägre gränsvärden skall
i så fall gälla:
1. 35 procent i stället för 40 procent vid tillämpning av 2 §,
2. 8 procent i stället för 10 procent vid tillämpning av 3 §,
och
3. fem miljarder euro i stället för sex miljarder euro vid
tillämpning av 4 §.
Om det finansiella konglomeratet innan de tre åren har gått når
upp till gränsvärdena enligt 2-4 §§, skall något lägre
gränsvärde enligt första stycket inte längre tillämpas. Om det
finansiella konglomeratet efter de tre åren fortfarande inte
uppfyller kraven i 2-4 §§, upphör det att vara ett finansiellt
konglomerat.
Även om ett finansiellt konglomerat uppfyller gränsvärdena i
första stycket, skall det upphöra att vara ett konglomerat
innan tre år har gått om det inte längre är nödvändigt att det
står under särskild tillsyn.
9 § I andra fall än som avses i 8 § skall bestämmelserna i
denna lag tillämpas på ett finansiellt konglomerat under en
period av tre år, trots att konglomeratet inte längre når upp
till något av gränsvärdena i 2 och 3 §§, om det
1. har skett väsentliga förändringar i gruppens struktur, och
2. bedöms särskilt viktigt för den särskilda tillsynen över ett
finansiellt konglomerat.
3 kap. Räckvidden av vissa bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 4-7 kap. tillämpas för ett finansiellt
konglomerat om ett reglerat företag som är auktoriserat inom
EES
1. finns i toppen av det finansiella konglomeratet,
2. har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt
holdingföretag med huvudkontor inom EES, eller
3. står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med
ett annat företag inom den finansiella sektorn.
För ett finansiellt konglomerat som inte omfattas av första
stycket och vars moderföretag är ett reglerat företag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES
tillämpas bestämmelserna i 8 kap.
2 § Om ett finansiellt konglomerat organisatoriskt hör under
ett annat finansiellt konglomerat, gäller bestämmelserna i 4-8
kap. bara för det sistnämnda konglomeratet.
3 § Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad
som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, skall tillämpas på
ett institut eller ett försäkringsföretag om
1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i,
kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt
inflytande över institutet eller försäkringsföretaget,
2. villkoren i 2 kap. 1 § 3-5 är uppfyllda för de företag som
den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser
med som anges i 1, och
3. det bedöms särskilt viktigt att institutet eller
försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som
utövas över finansiella konglomerat.
När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna
lag till finansiella konglomerat i stället avse de förbindelser
mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller
ett försäkringsföretag som avses i första stycket 1.
4 § Under de förutsättningar som anges i andra stycket får en
grupp som har verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och
värdepapperssektorn undantas
1. helt från denna lags tillämpning, eller
2. från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i
5 kap. 7–9 och 11–14 §§.
En sådan grupp får undantas, om
1. gruppen når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §
men har en verksamhet som inte är betydande enligt 2 kap. 4 §,
eller har en verksamhet som är betydande enligt 2 kap. 4 §
men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i
2 kap. 3 §, och
2. det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas
av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat. Lag (2013:670).
4 kap. Samordnare av den särskilda tillsynen över ett
finansiellt konglomerat
1 § För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 §
första stycket skall det finnas en samordnare. Om det finns
flera berörda behöriga myndigheter, skall samordnaren utses
bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen
över det finansiella konglomeratet.
2 § Finansinspektionen skall vara samordnare av den särskilda
tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av
konglomeratet finns
1. ett institut eller ett försäkringsföretag,
2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i
Sverige som är moderföretag till ett institut eller ett
försäkringsföretag,
3. två eller flera blandade finansiella holdingföretag med
huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det
dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater
under förutsättning att
a) det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma
sektor, har den största balansomslutningen är ett institut
eller ett försäkringsföretag, eller
b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika
sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut eller
ett försäkringsföretag, eller
4. ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag
till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den
medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det
dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den
största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag.
Finansinspektionen skall även vara samordnare om
1. det inte följer av artikel 10.2 a och b i-iii i
konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare
och om ett institut eller ett försäkringsföretag har den
största balansomslutningen inom den största sektorn, eller
2. inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga
myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna
i 3 §.
När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra
stycket 1 skall vara samordnare, får inspektionen tillsammans
med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att
en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall utses
till samordnare. Finansinspektionen får ingå en sådan
överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses
till samordnare med hänsyn till det finansiella konglomeratets
struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets
verksamhet i olika länder.
3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till det
finansiella konglomeratets struktur och den relativa betydelsen
av dess verksamhet i olika länder att samordnare för det
finansiella konglomeratet utses enligt de grunder som anges i
artikel 10.2 i konglomeratdirektivet, får Finansinspektionen
komma överens med övriga relevanta behöriga myndigheter om att
inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall vara
samordnare för det finansiella konglomeratet.
I ett sådant fall skall det finansiella konglomeratet ges
tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga
relevanta behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen.
4 § När Finansinspektionen är samordnare skall inspektionen
fatta beslut i frågor som gäller om
1. det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1-6 §§,
2. bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på ett institut
eller ett försäkringsföretag enligt 3 kap. 3 §,
3. ett finansiellt konglomerat skall upphöra att vara ett
finansiellt konglomerat, och
4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre skall tillämpas på
ett institut eller ett försäkringsföretag.
5 § När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1
eller 2, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet
och om att inspektionen är samordnare. En sådan underrättelse
ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett
konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det
reglerade företag som har den största balansomslutningen inom
den största sektorn.
Den information som anges i första stycket ska också lämnas
till
1. behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i
konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där
det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor,
och
2. den gemensamma kommittén för de europeiska
tillsynsmyndigheterna. Lag (2012:195).
5 kap. Finansiell ställning
Kapitalbas och kapitalkrav
1 § Bestämmelserna i 3-6, 8 och 10-12 §§ samt 14 § första
stycket gäller bara när Finansinspektionen är samordnare för
ett finansiellt konglomerat.
2 § För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en
kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat
särskilt kapitalkrav.
Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt
konglomerat skall ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med
hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet.
3 § Kapitalbasen och kapitalkravet för ett finansiellt
konglomerat skall beräknas på grundval av sektorsbestämmelserna
om hur kapitalbasen och kapitalkravet bestäms.
4 § Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett
institut eller ett försäkringsföretag, skall kapitalbasen och
kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt
sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I
till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får
kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt
konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till
konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de
angivna metoderna.
Första stycket skall tillämpas även i fråga om andra
finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller
ett försäkringsföretag i toppen om Finansinspektionen är den
enda relevanta behöriga myndigheten.
5 § I andra fall än som avses i 4 § ska Finansinspektionen,
efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och
det finansiella konglomeratet, besluta vilken av följande
metoder som ska användas för beräkning av kapitalbasen och
kapitalkravet för det finansiella konglomeratet:
1. sammanläggnings- och avräkningsmetoden,
2. konsolideringsmetoden, eller
3. en kombination av dessa metoder.
Lag (2013:670).
6 § Finansinspektionen skall besluta om undantag för ett
företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från
beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet
om
1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns
rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om
företaget,
2. företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med
den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller
3. det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta
företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med
den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera
företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har
försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda
tillsynen över finansiella konglomerat.
Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första
stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, skall
inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna.
Detta krävs inte i brådskande fall.
Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3
undantar ett institut eller ett försäkringsföretag från
beräkningen, skall det företag som finns i toppen av
konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna
upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över
institutet eller försäkringsföretaget.
Riskkoncentrationer
7 § Ett företag i ett finansiellt konglomerat får inte vara
exponerat för så stora finansiella eller andra risker att
solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat
företag som ingår i det finansiella konglomeratet hotas
(riskkoncentration).
8 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen
av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank-
och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora
exponeringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012 för samtliga företag som tillhör
den sektorn och för det blandade finansiella
holdingföretaget. Lag (2014:984).
Interna transaktioner
9 § Interna transaktioner får inte hota solvensen eller den
finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom ett
finansiellt konglomerat.
Med en intern transaktion avses en transaktion genom vilken ett
reglerat företag inom ett finansiellt konglomerat direkt eller
indirekt anlitar ett annat företag inom samma konglomerat eller
en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med
företag i konglomeratet för att uppfylla en skyldighet, oavsett
om den följer av avtal eller inte och oavsett om den
förutsätter betalning eller inte.
Rapportering
10 § Den kapitalbas och det kapitalkrav som enligt denna lag
gäller för ett finansiellt konglomerat skall beräknas
fortlöpande. Resultatet av beräkningarna och väsentliga
uppgifter som ligger till grund för dem skall regelbundet
rapporteras till Finansinspektionen.
11 § Riskkoncentrationer och interna transaktioner som är
betydande och av visst slag, skall regelbundet rapporteras till
Finansinspektionen. Vilka dessa är skall beslutas av
Finansinspektionen för varje enskilt konglomerat. Inspektionen
skall dessförinnan, i fråga om vilka transaktioner och
riskkoncentrationer som är betydande, ha hört övriga relevanta
behöriga myndigheter och det finansiella konglomeratet, samt, i
fråga om vilka slag av riskkoncentrationer och interna
transaktioner som skall rapporteras, ha hört övriga relevanta
behöriga myndigheter.
11 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som
enligt 10 och 11 §§ ska lämnas till Finansinspektionen i
stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.
Lag (2014:489).
12 § När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i
toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporteringen
enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.
I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella
holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det
institut eller försäkringsföretag i konglomeratet som
Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha
hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och
konglomeratet.
System för riskhantering och rutiner för intern kontroll
13 § Institut och försäkringsföretag som ingår i ett
finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och
rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till
konglomeratets samlade risksituation.
14 § Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella
holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 §
ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen skall ha
nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram
uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det
finansiella konglomeratet.
Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar
för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk
behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över
konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern
kontroll som anges i första stycket.
15 § Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall
till det företag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen
till Finansinspektionen eller till det företag som enligt 14 §
andra stycket ansvarar för rapporteringen till en utländsk
behörig myndighet som är samordnare lämna de uppgifter som
detta företag behöver för att fullgöra
rapporteringsskyldigheten.
Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande
till ett sådant företag inom EES som skall upprätta och lämna
en rapport enligt en offentlig reglering som bygger på
konglomeratdirektivet.
Ledningen i ett blandat finansiellt holdingföretag
16 § Den som ingår i ledningen i ett blandat finansiellt
holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara
lämplig för en sådan uppgift.
6 kap. Tillsyn
Tillämpliga tillsynsregler
1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.
I fråga om tillsynen över institut och försäkringsföretag
gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte
annat följer av denna lag.
Vissa överenskommelser med utländska relevanta behöriga
myndigheter
2 § Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av
någon av bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§, 8 § tredje stycket
och 9 § samt 3 kap. 3 och 4 §§, skall inspektionen ha kommit
överens med övriga relevanta behöriga myndigheter om innehållet
i beslutet.
Finansinspektionen skall på begäran av ett företag som ingår i
konglomeratet besluta om förutsättningarna i de nämnda
bestämmelserna är uppfyllda.
Om ett beslut enligt första stycket inte framgår av en
underrättelse enligt 4 kap. 5 §, skall Finansinspektionen
underrätta övriga berörda behöriga myndigheter om beslutet.
Upplysningsskyldighet
3 § Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall
lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och
därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för
tillsynen över konglomeratet.
Om företaget inte lämnar upplysningarna till
Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att
göra det. Ett sådant föreläggande får dock inte riktas mot ett
reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES. I
fråga om ett sådant företag gäller i stället 7 kap. 3 §.
Undersökning hos ett blandat finansiellt holdingföretag
4 § Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett
svenskt blandat finansiellt holdingföretag som enligt 5 kap.
12 § skall rapportera till inspektionen, om det behövs för
tillsynen av det finansiella konglomerat som holdingföretaget
ingår i.
Samarbete och utbyte av information
5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta
och utbyta information med utländska behöriga myndigheter,
Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden i
den utsträckning som följer av konglomeratdirektivet.
Lag (2012:195).
5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett
förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till
Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten eller Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som
framgår av artikel 18.1a i konglomeratdirektivet.
Lag (2012:195).
6 § Finansinspektionen skall, inom ramen för sin befogenhet,
efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom
EES lämna eller kontrollera information som behövs för att den
utländska myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn enligt en
offentlig reglering som bygger på konglomeratdirektivet. Den
utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som utförs av
Finansinspektionen.
Tystnadsplikt
7 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett
försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt
denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat
företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen
röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja
kunskapen i strid med det företagets intresse.
Uppgiftsskyldighet
8 § Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt
holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas
förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av
undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp
i brottmål på framställning av en annan stat eller en
mellanfolklig domstol begärs av åklagare.
Meddelandeförbud
9 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter
enligt 8 § får förordna att företaget samt dess
styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller
för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 8 §
eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en
utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla
en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till
förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas
endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om
rättslig hjälp samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet
med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren
besluta att förordnandet skall upphöra.
Avgifter
10 § Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under
tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns
verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för
övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver
anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en
viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut
eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.
Lag (2014:489).
7 kap. Ingripanden
Överträdelser av denna lag
1 § Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett
finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5
kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den
finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom
konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga
det företag som skall rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta
åtgärder för att rätta till förhållandet.
Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna
lag, gäller dessutom det som föreskrivs i
sektorsbestämmelserna.
2 § Finansinspektionen skall, i egenskap av samordnare,
förelägga ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta
åtgärder för att göra rättelse om holdingföretaget eller dess
ledning inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna
lag.
3 § Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer
att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom
EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag
eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets
solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, skall
inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.
Förseningsavgift
4 § Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid
lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 §
6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall
betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen
inom trettio dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft
eller den längre tid som anges i beslutet.
6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får
verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte
har betalats inom den tid som anges i 5 §.
7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i
5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för
indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.
8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning
verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet
vann laga kraft.
Vite
9 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna
lag, får inspektionen förelägga vite.
8 kap. Moderföretag utanför EES
1 § När moderföretaget till ett institut eller ett
försäkringsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES
gäller 2-4 §§, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 4
kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit
samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit
samordnare skall det bortses från den del av toppen av gruppen
som ligger utanför EES.
2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som
utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med
den särskilda tillsyn över finansiella konglomerat som
föreskrivs i konglomeratdirektivet.
Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på
begäran av moderföretaget eller av något av de reglerade
företag i konglomeratet som auktoriserats inom EES.
Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är
likvärdig, ska inspektionen höra övriga relevanta behöriga
myndigheter. Lag (2012:195).
3 § När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över
ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5
kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut och
försäkringsföretag som ingår i konglomeratet.
4 § Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, skall
Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag skall
tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i
toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom EES.
Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får
Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra
tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de
reglerade företagen i det finansiella konglomeratet är
tillräcklig. Inspektionen får därvid förelägga en ägare som har
ett bestämmande inflytande över institutet eller
försäkringsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt
holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då
besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på de
reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av
detta holdingföretag.
Finansinspektionen skall underrätta det finansiella
konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och Europeiska
gemenskapernas kommission när sådana tillsynsmetoder som anges
i andra stycket används.
9 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. hur balansomslutningen och kapitalkraven skall beräknas
enligt 2 kap. 2-4 §§,
2. de närmare förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen i
3 kap. 4 §,
3. hur kapitalbasen och kapitalkraven skall beräknas enligt 5
kap. 3-5 §§,
4. hur riskkoncentrationer enligt 5 kap. 7 § skall värderas,
5. hur interna transaktioner enligt 5 kap. 9 § skall värderas,
6. innehållet, omfattningen och fullgörandet av rapporteringen
enligt 5 kap. 10 §,
7. sådana riskkoncentrationer och interna transaktioner som
skall rapporteras enligt 5 kap. 11 § och fullgörandet av denna
rapportering, och
8. kraven på system för riskhantering och rutiner för intern
kontroll enligt 5 kap. 13 och 14 §§.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för
tillsyn som avses i 6 kap. 10 § första stycket.
10 kap. Överklagande och ansvarsbestämmelse
Överklagande
1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i
ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt denna lag
skall gälla omedelbart.
Ansvarsbestämmelse
2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 9 §.
Övergångsbestämmelser
2013:670
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den
rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari
2014.