- SFS nr
- 2006:647
- Departement/myndighet
- Miljö- och energidepartementet
- Utfärdad
- 2006-06-08
Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att säkerställa finansieringen av
de allmänna skyldigheter som följer av 10-14 §§ lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet.
Definitioner
2 § Med kärnteknisk anläggning, kärnkraftsreaktor, kärnämne och
kärnavfall avses i denna lag detsamma som i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.
3 § Med restprodukter avses i denna lag kärnämne som inte skall
användas på nytt och kärnavfall som inte utgör driftavfall.
4 § Med kärnavfallsavgift avses i denna lag avgift för
1. tillståndshavarnas kostnader för en säker hantering och
slutförvaring av restprodukter,
2. tillståndshavarnas kostnader för en säker avveckling och
rivning av kärntekniska anläggningar,
3. tillståndshavarnas kostnader för den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som behövs för att de åtgärder som avses
i 1 och 2 skall kunna vidtas,
4. statens kostnader för sådan forsknings- och
utvecklingsverksamhet som behövs för att pröva de åtgärder som
avses i 1-3,
5. statens kostnader för förvaltning av medel och prövning av
frågor enligt denna lag,
6. statens kostnader för tillsyn av sådan verksamhet som avses
i 2,
7. statens kostnader för prövning av frågor om slutförvaring
samt övervakning och kontroll av slutförvar enligt 16 § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
8. tillståndshavarnas, statens och kommunernas kostnader för
information till allmänheten i frågor som rör hantering och
slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall, samt
9. kostnader för stöd till ideella föreningar för insatser i
samband med frågor om lokalisering av anläggningar för
hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle.
5 § Med riskavgift avses i denna lag avgift för den ekonomiska
risk som staten bär för de kostnader som skall täckas av
kärnavfallsavgifter.
Skyldighet att betala kärnavfallsavgift och ställa säkerhet
6 § Den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnteknisk
anläggning som ger eller har givit upphov till restprodukter
skall betala kärnavfallsavgift till den myndighet som
regeringen bestämmer. Avgiften skall täcka en så stor andel av
de kostnader som anges i 4 § att den motsvarar den
avgiftsskyldiges andel av samtliga avgiftsskyldigas
restprodukter.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om kärnavfallsavgiftens storlek och
betalning.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
i det enskilda fallet ge dispens från avgiftsskyldigheten, om
1. tillståndshavarens tillstånd inte omfattar rätten att inneha
eller driva en kärnkraftsreaktor, och
2. tillståndshavaren ställer säkerhet för alla kostnader som
avgiftsskyldigheten avser.
9 § Den som är skyldig att betala kärnavfallsavgift skall
ställa säkerhet för de kostnader som avgiften skall täcka
enligt 6 § men som inte täcks av de avgifter som har betalats.
Säkerheten skall efter hand anpassas så att den med beaktande
av inbetalade avgifter svarar mot det aktuella
säkerhetsbehovet.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. att den som har tillstånd att inneha eller driva en
kärnkraftsreaktor skall ställa säkerhet genom att ange ett
eller flera ägarbolag som åtar sig att fullgöra
tillståndshavarens avgiftsskyldighet, och
2. vad som krävs för att en säkerhet enligt denna lag skall
godtas.
11 § Skyldigheten att betala kärnavfallsavgift och ställa
säkerhet upphör när tillståndshavaren har fullgjort samtliga
sina skyldigheter enligt 10 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet eller har medgivits befrielse från dem.
Förvaltning av avgiftsmedlen
12 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall förvalta de
inbetalade kärnavfallsavgifterna i en fond. Även avgifter som
har inbetalats enligt lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. skall förvaltas i
en fond.
Regeringen meddelar föreskrifter om fonden och om dess
förvaltning.
Statens risk
13 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag,
skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställa den ekonomiska risk som staten bär för de kostnader
som skall täckas av kärnavfallsavgifter.
Skyldighet att betala riskavgift
14 § Om en ekonomisk risk har fastställts enligt 13 § med
avseende på en viss verksamhet, får tillståndshavaren, utöver
sin skyldighet att betala kärnavfallsavgift, åläggas att betala
en riskavgift. Riskavgiften får inte sättas högre än vad som
behövs för att skydda staten mot denna ekonomiska risk och
skall betalas till den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om riskavgifterna.
Avgiftsmedlens och säkerheternas användning
15 § Inbetalade kärnavfallsavgifter skall användas för att
ersätta de kostnader som avgifterna skall täcka enligt 6 §. Om
de inbetalade kärnavfallsavgifterna inte är tillräckliga får de
säkerheter som tillståndshavaren har ställt enligt 9 § användas
för att täcka kostnaderna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om användningen.
16 § Inbetalade kärnavfallsavgifter som inte behövs för att
täcka den avgiftsskyldiges andel enligt 4 § skall återbetalas
till den avgiftsskyldige eller till den som har betalat
avgifterna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer prövar
frågor om återbetalning.
17 § I fråga om avgifter som har betalats enligt lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. gäller, i stället för vad som sägs om användning av
inbetalade avgifter i 15 § första stycket och om återbetalning
av avgifter i 16 § första stycket, att medlen endast får
användas för att ersätta sådana kostnader som anges i den lagen
och att överskjutande medel skall tillfalla staten.
Tillsyn och straff m.m.
18 § En tillståndshavare är skyldig att lämna
kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs för att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.
Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga
tillståndshavaren att vidta de åtgärder som behövs för
tillämpningen av lagen eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Ett föreläggande får förenas med vite.
19 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter
sina skyldigheter enligt 18 § första stycket genom att lämna
oriktig uppgift döms till böter, om gärningen inte är belagd
med straff enligt brottsbalken.
Övergångsbestämmelser
2006:647
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2007 i fråga om 7, 10
och 18 §§. Lagen i övrigt träder i kraft den 1 januari 2008, då
lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. skall upphöra att gälla.
2. De medel som vid ikraftträdandet finns i Kärnavfallsfonden
skall förvaltas och användas i enlighet med denna lag.