- SFS nr
- 2007:1135
- Departement/myndighet
- Finansdepartementet FPM
- Utfärdad
- 2007-11-29
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:1394
Förordningens tillämpningsområde
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om årliga
avgifter som ska betalas för Finansinspektionens verksamhet.
Avgifterna ska finansiera den verksamhet som drivs av
inspektionen med undantag för
1. sådan verksamhet som finansieras med stöd av
a) avgiftsförordningen (1992:191), eller
b) förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av
ärenden hos Finansinspektionen,
2. sådan verksamhet som fullgörs enligt förordningen
(2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, och
3. sådan verksamhet som hör samman med samordningsorganet för
tillsyn enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Avgifterna ska även finansiera den del av Statistiska
centralbyråns verksamhet som avser insamling och behandling
av uppgifter åt Finansinspektionen enligt lagen (2014:484) om
en databas för övervakning av och tillsyn över
finansmarknaderna. Förordning (2014:502).
2 § Avgifterna enligt denna förordning ska uppgå till ett
belopp som motsvarar Finansinspektionens och Statistiska
centralbyråns årliga kostnader för den verksamhet som enligt
1 § ska finansieras med avgifterna.
Avgifterna ska redovisas mot inkomsttitel på det sätt som
beslutas i regleringsbrev för Finansinspektionen.
Förordning (2014:502).
3 § Avgift tas ut med stöd av bestämmelser i
– 31 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
– 73 § den upphävda lagen (1972:262) om
understödsföreningar,
– 39 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,
– 6 kap. 4 § lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
– 13 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss
finansiell verksamhet,
– 10 kap. 9 § lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige,
– 10 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om
Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet,
– 9 kap. 1 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument,
– 5 kap. 8 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder),
– 26 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa
innehav av finansiella instrument,
– 5 kap. 7 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda
obligationer,
– 10 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
– 13 kap. 16 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,
– 22 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
– 20 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid
handel med finansiella instrument,
– 7 kap. 7 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
– 7 kap. 13 § lagen (2006:451) om offentliga
uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,
– 6 kap. 10 § första stycket lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglomerat,
– 23 kap. 12 och 13 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden,
– 8 kap. 7 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
– 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
– 5 kap. 7 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
– 14 § andra stycket lagen (2012:735) med kompletterande
bestämmelser till EU:s blankningsförordning,
– 4 kap. 4 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser
till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och
transaktionsregister,
– 13 kap. 15 § andra stycket lagen (2013:561) om förvaltare
av alternativa investeringsfonder,
– 33 § lagen (2014:275) om viss verksamhet med
konsumentkrediter, och
– 9 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag. Förordning (2014:997).
Beräkning och uttag av avgifter
4 § Avgifterna från de fysiska personer, företag och
myndigheter som anges i 6–18 §§ ska ge Finansinspektionen och
Statistiska centralbyrån full kostnadstäckning för respektive
avgiftsgrupp, om inte något annat anges i denna förordning.
Med full kostnadstäckning avses att varje avgiftsgrupp ska
svara för både direkta kostnader och den andel av indirekta
kostnader som går att hänföra till gruppen. Med avgiftsgrupp
avses en sådan grupp av fysiska personer, företag eller
myndigheter som anges i 6–18 §§. Förordning (2014:502).
5 § För varje avgiftsgrupp som anges i 6–10 §§ ska
Finansinspektionen beräkna ett sammanlagt avgiftsbelopp som
baseras på dels gruppens andel av inspektionens och
Statistiska centralbyråns kostnader det närmast föregående
kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen och
Statistiska centralbyrån har beräknat för det aktuella
kalenderåret.
Finansinspektionen ska fördela det sammanlagda
avgiftsbeloppet för respektive avgiftsgrupp 1, 2, 3 och 5 på
de företag som ingår i gruppen. Balansomslutningen vid
utgången av det närmast föregående räkenskapsåret ska utgöra
grund för fördelningen. Varje företag i gruppen ska betala en
avgift som är proportionell i förhållande till företagets
storlek.
Finansinspektionen ska fördela det sammanlagda
avgiftsbeloppet för avgiftsgrupp 4 på de företag som ingår i
gruppen. Respektive företags andel av den tid
Finansinspektionen lagt på gruppen närmast föregående
kalenderår ska utgöra grund för fördelningen. Den kostnad som
inte kan hänföras till ett enskilt företag ska fördelas på de
företag som ingår i gruppen utifrån samma fördelningsgrund
och med beaktande av typ av verksamhet enligt 9 §.
Den lägsta avgiften är 30 000 kr, om inte något annat anges i
denna förordning. Förordning (2014:502).
Avgiftsgrupper
Huvudgrupper
Avgiftsgrupp 1 – Banker och värdepappersbolag
6 § Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag,
om de har tillstånd att driva
1. bankrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse, eller
2. värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden och är värdepappersbolag.
Avgiftsgrupp 2 – Kreditmarknadsföretag m.fl.
7 § Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag,
om de har tillstånd att driva
1. verksamhet enligt lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan, eller
2. finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse.
Lägsta avgift ska betalas av Svenska skeppshypotekskassan.
Förordning (2011:1179).
Avgiftsgrupp 3 – Försäkringsföretag, understödsföreningar m.fl.
8 § Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag,
om de har tillstånd att driva
1. verksamhet enligt den upphävda lagen (1972:262) om
understödsföreningar, eller
2. verksamhet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Den lägsta avgiften är 7 000 kr för
1. understödsföreningar som inte är tjänstepensionsinstitut,
och
2. lokala försäkringsbolag som tillhör kategorin mindre, lokala
bolag.
Understödsföreningar som har undantag (begränsad tillsyn)
enligt 2 § andra stycket den upphävda lagen om
understödsföreningar och försäkringsföretag som har helt
undantag enligt 1 kap. 19 och 20 §§ försäkringsrörelselagen
(2010:2043), ska inte betala någon avgift.
Förordning (2011:1179).
Avgiftsgrupp 4 – Centrala värdepappersförvarare, börser och
clearingorganisationer
9 § Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska
företag, om de har tillstånd att driva
1. verksamhet enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument,
2. reglerad marknad enligt lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden, eller
3. clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden
eller förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om
OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.
Förordning (2013:292).
Avgiftsgrupp 5 – Fondförvaltare
10 § Avgift enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de
har tillstånd att
1. driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om
värdepappersfonder, eller
2. förvalta en alternativ investeringsfond enligt lagen
(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
I stället för balansomslutningen ska det sammanlagda värdet
av de fonder som ett fondbolag respektive en AIF-förvaltare
som avses i första stycket förvaltar vid utgången av det
närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för
fördelningen enligt 5 § andra stycket.
AIF-förvaltare som är registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen om
förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala en
avgift på 10 000 kr. Förordning (2013:597).
Försäkringsförmedlare
11 § Försäkringsförmedlare som är en fysisk person och
registrerad enligt 2 kap. 3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen
(2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på
2 000 kr.
Försäkringsförmedlare som är en juridisk person och registrerad
enligt 2 kap. 3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen om
försäkringsförmedling ska betala en avgift på 2 000 kr för
varje anställd som den 31 december närmast föregående år
utövade försäkringsförmedling eller sådan sidoverksamhet som
avses i 2 kap. 5 § första stycket 15 lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden för den juridiska personens räkning.
Lägsta avgift för den juridiska personen är 2 000 kr.
Första och andra styckena gäller inte den som ska betala avgift
enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.
Förordning (2011:1179).
12 § Försäkringsföretag som avses i 2 kap. 4 § lagen (2005:405)
om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 3 000 kr.
Första stycket gäller inte, om försäkringsföretaget ska betala
avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.
Vissa pensionsstiftelser
13 § Pensionsstiftelse som avses i 9 a § lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska betala en avgift på
10 000 kr. Förordning (2010:753).
Valutaväxling, finansiell verksamhet, betaltjänster och
utgivning av elektroniska pengar
14 § Fysiska och juridiska personer som är anmälda enligt
lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell
verksamhet ska betala en avgift på 3 000 kr för fysiska
personer och 13 000 kr för juridiska personer.
Första stycket gäller inte den som ska betala avgift enligt
någon annan bestämmelse i denna förordning.
Förordning (2013:1110).
14 a § Registrerade betaltjänstleverantörer enligt lagen
(2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på 13 000 kr
för fysiska personer och 26 000 kr för juridiska personer.
Förordning (2012:738).
14 b § Juridiska personer som har tillstånd enligt 2 kap. 1 §
lagen (2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på
65 000 kr. Förordning (2012:738).
14 c § Registrerade utgivare enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar ska betala en avgift på 26 000 kr.
Förordning (2012:738).
14 d § Institut för elektroniska pengar enligt lagen
(2011:755) om elektroniska pengar ska betala en avgift på
65 000 kr. Förordning (2012:738).
Inlåningsverksamhet och viss verksamhet med konsumentkrediter
15 § Företag som är registrerade enligt lagen (2004:299) om
inlåningsverksamhet ska betala en avgift på 25 000 kr.
Förordning (2014:1394).
15 a § Företag som har tillstånd enligt 4 § lagen (2014:275)
om viss verksamhet med konsumentkrediter ska betala en avgift
på 30 000 kr. Förordning (2014:454).
Vissa emittenter
16 § Emittenter som ska tillämpa bestämmelserna i 16 kap. lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden ska betala en avgift på
30 000 kr, om deras överlåtbara värdepapper inte är upptagna
till handel på en reglerad marknad i Sverige efter ansökan av
emittenten själv. Förordning (2011:1179).
Vissa statliga myndigheter
17 § Avgift som baseras på dels myndighetens andel av
Finansinspektionens kostnader det närmast föregående
kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen har beräknat
för det aktuella kalenderåret, ska betalas av
1. Pensionsmyndigheten, och
2. Sjunde AP-fonden.
Lägsta avgift är 30 000 kr. Förordning (2011:1179).
Utländska företag
18 § Utländska företag ska betala avgift enligt följande:
1. Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 §
första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige, som driver försäkringsrörelse i Sverige genom
generalagent eller filial, ska betala 20 000 kr.
2. Utländskt förvaltningsbolag, med filial i Sverige, som
avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, ska
betala 5 000 kr.
3. Utländskt förvaltningsbolag som enligt 1 kap. 6 b § lagen
om värdepappersfonder har tillstånd att förvalta
värdepappersfonder, ska betala 7 000 kr per fond.
4. Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i
Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse, ska betala 20 000 kr.
5. Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med
filial i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1
lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, ska betala 3 000
kr.
6. Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 2 §
lagen om försäkringsförmedling, ska betala 5 000 kr.
7. Utländskt värdepappersföretag från ett annat land inom
EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § första
stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och
utländskt företag, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 4 §
samma lag, ska betala 20 000 kr.
8. Utländskt företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om
värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva en
reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
9. Utländskt företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om
värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva
clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 20 000
kr.
10. Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 2 §
lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder, som förvaltar en specialfond, ska betala
7 000 kr per fond.
11. Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 8 §
lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som
driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 5 000 kr.
12. Icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 11 §
lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som
marknadsför en alternativ investeringsfond till
icke-professionella investerare, ska betala 3 000 kr per
fond.
13. Utländsk icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i
5 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa
investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i
Sverige, ska betala 5 000 kr. Förordning (2013:597).
Avgift i vissa fall
Uttag av avgift när någon tidigare inte har stått under tillsyn
av Finansinspektionen
19 § Ett företag som ska betala avgift enligt någon av
bestämmelserna i 6-10 §§ det första året som det står under
tillsyn av Finansinspektionen, ska betala den lägsta avgiften.
20 § Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet ska
betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 11-18 §§ det
första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen,
och det inte har stått under tillsyn från början av året, ska
avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen,
företaget eller myndigheten inte har stått under tillsyn.
Uttag av avgift när någon upphör att stå under tillsyn av
Finansinspektionen
21 § Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som
ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-18 §§
upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen under året,
ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen,
företaget eller myndigheten därefter inte har stått under
tillsyn.
Uttag av avgift när någon byter avgiftsgrupp
22 § Om tillsynen av en fysisk person eller ett företag
omfattar ett helt år men grunden för uttag av avgift enligt 6-
18 §§ ändrats under året, ska beräkningen av avgiften baseras
på den tid som personen eller företaget har tillhört respektive
avgiftsgrupp.
Uttag av avgift som uppgår till mindre än 300 kr
23 § Om den avgift som beräknas enligt 20 eller 21 § uppgår
till mindre än 300 kr, får Finansinspektionen i ett enskilt
fall besluta att någon avgift inte ska tas ut.
Betalning och slutavräkning
24 § Finansinspektionen ska varje år besluta avgiftens storlek
och senast den 30 november till varje fysisk person, företag
och myndighet som ska betala avgift skicka en faktura på det
belopp som ska betalas samt ange när avgiften senast ska vara
betald.
Avgiften ska betalas genom insättning på det konto som
Finansinspektionen anger på fakturan.
Dröjsmålsränta tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid,
om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska
beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av
Sveriges riksbank fastställda vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett
tillägg av åtta procentenheter.
Finansinspektionen ska i slutet av varje år göra en jämförelse
mellan inbetalda avgifter under året och slutliga kostnader
för varje avgiftsgrupp. Resultatet av denna jämförelse ska
beaktas när avgift för nästföljande år beräknas för
avgiftsgruppen. Förordning (2012:383).
Minskning av avgift
25 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett
enskilt fall besluta att minska avgiften.
Överklagande
26 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Övergångsbestämmelser
2007:1135
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2002:1042) om
årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens
verksamhet. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i
fråga om avgifter som hänför sig till tiden före den 1 januari
2008.
2010:753
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011 i fråga om
13 och 18 §§ samt i övrigt den 1 augusti 2010.