Bilskrotningsförordning (2007:186)

SFS nr
2007:186
Departement/myndighet
Miljö- och energidepartementet
Utfärdad
2007-04-19
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1239

1 § Denna förordning är meddelad

1. med stöd av 15 kap. 24 § miljöbalken i fråga om 3–21, 34–39
och 47 §§,

2. med stöd av 9 kap. 5 § och 15 kap. 24 § miljöbalken i fråga
om 23–32 §§,

3. med stöd av 6 § lagen (2007:162) om bilskrotningsfonden i
fråga om 40–42 §§,

4. med stöd av 5 kap. 8 § fordonslagen (2002:574) i fråga om
33 a §, och

5. i övrigt med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.

Förordningen syftar till att uttjänta bilar ska omhändertas på
ett sådant sätt att återanvändning, återvinning och
miljöriktigt bortskaffande främjas. Förordning (2010:348).

Definitioner

2 § I denna förordning avses med

uttjänt bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt
inte överstiger 3 500 kilogram och som är avfall,

bilskrotningsverksamhet: en verksamhet som syftar till att
återvinna, återanvända eller bortskaffa uttjänta bilar,

bilskrotare: den som bedriver yrkesmässig
bilskrotningsverksamhet,

mottagningsbevis: ett skriftligt bevis enligt bestämmelser i
denna förordning om att en uttjänt bil har förvärvats för
skrotning,

skrotningsintyg: ett intyg som visar att åtgärder har vidtagits
för en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av en
uttjänt bil, och

producent: den som är producent enligt förordningen (2007:185)
om producentansvar för bilar.

Auktorisation

3 § En bilskrotare skall vara auktoriserad.

4 § Den som bedriver eller avser att bedriva
bilskrotningsverksamhet kan efter ansökan få auktorisation, om

1. de tillstånd som kan behövas enligt plan- och bygglagen
(2010:900) eller miljöbalken har meddelats för verksamheten
och för upplag, byggnader eller andra anläggningar,

2. sökanden kan visa att uttjänta bilar som sökanden tar emot
för skrotning kommer att omhändertas på ett från hälso- och
miljösynpunkt godtagbart sätt,

3. det inte finns anledning att anta att sökanden åsidosätter
de bestämmelser och tillståndsvillkor som gäller för
verksamheten enligt miljöbalken, plan- och bygglagen eller
föreskrifter som meddelats med stöd av dem, och

4. sökanden inte är underårig, försatt i konkurs eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Förordning (2011:376).

5 § En ansökan om auktorisation skall innehålla

1. uppgifter om

a) sökandens namn, adress och person- eller
organisationsnummer,

b) platsen för upplag, byggnader eller andra anläggningar där
sökanden bedriver eller avser att bedriva
bilskrotningsverksamhet, och

c) förhållanden som avses i 4 § 1 och 2, och

2. handlingar som visar att de villkor som anges i 4 § 1, 2 och
4 är uppfyllda.

6 § En ansökan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det
län där bilskrotningsverksamheten huvudsakligen ska
bedrivas.

Länsstyrelsen ska ge kommunen och Polismyndigheten tillfälle
att yttra sig över ansökan. Om sökanden avser att till någon
del utföra bilskrotningsverksamhet vid en anläggning i ett
annat län, ska även länsstyrelsen i det länet ges tillfälle
att yttra sig över ansökan. Förordning (2014:1239).

6 a § I ett ärende om auktorisation enligt 6 § ska
länsstyrelsen besluta i ärendet inom tre månader från det att
en fullständig ansökan kom in till länsstyrelsen. Om det är
nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden
förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång
i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än en månad utöver
de ursprungliga tre månaderna. Sökanden ska informeras om
förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga
tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till
sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om
innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079)
om tjänster på den inre marknaden. Förordning (2010:49).

7 § Auktorisation ges för viss tid, högst fem år, och får
förnyas efter ansökan.

Upphörande och återkallelse av auktorisation

8 § En auktorisation upphör att gälla

1. ett år efter det att en auktoriserad bilskrotare har avlidit
eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, eller

2. om en auktoriserad bilskrotare försätts i konkurs, när
konkursen är avslutad.

9 § Om en auktoriserad bilskrotare avlider, försätts i konkurs
eller får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall
dödsboet, konkursförvaltaren eller förvaltaren enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken utan dröjsmål anmäla dödsfallet, konkursen
respektive förvaltarförordnandet till länsstyrelsen.

10 § En auktoriserad bilskrotare som inte utnyttjar sin
auktorisation skall snarast skriftligen anmäla detta till
länsstyrelsen.

11 § Länsstyrelsen ska återkalla en auktorisation, om

1. det inträder en sådan omständighet att bilskrotaren enligt
4 § 1 eller 2 inte skulle ha fått auktorisation,

2. bilskrotaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter
enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av förordningen,

3. bilskrotaren vid bedrivande av verksamheten i väsentlig
mån åsidosätter de bestämmelser och tillståndsvillkor som
gäller för verksamheten enligt miljöbalken, plan- och
bygglagen (2010:900) eller föreskrifter som meddelats med
stöd av dem, eller

4. det har gått mer än ett år sedan bilskrotaren senast
utfärdade ett skrotningsintyg, och ett återkallande inte är
oskäligt med hänsyn till att verksamheten inte har kunnat
bedrivas på grund av sådan sjukdom eller annat liknande
hinder som kan förväntas upphöra inom det närmast kommande
året. Förordning (2014:1050).

Mottagningsbevis

12 § Endast en auktoriserad bilskrotare, en producent eller den
som enligt avtal med producenten på producentens vägnar
förvärvar en uttjänt bil för skrotning får utfärda
mottagningsbevis.

13 § När någon som avses i 12 § förvärvar en uttjänt bil för
skrotning skall förvärvaren utfärda ett mottagningsbevis.
Bestämmelser om anmälan av ägarbytet finns i 10 kap.
förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

14 § Mottagningsbeviset skall innehålla

1. utfärdarens underskrift,

2. utfärdarens namn, adress och person- eller
organisationsnummer,

3. uppgift om datum för utfärdandet av beviset,

4. uppgift om fordonets nationalitetsbeteckning,
registreringsnummer, fordonsslag, märke, modell och
chassinummer,

5. uppgift om kontrollnumret på registreringsbeviset del II,
och

6. överlåtarens underskrift samt uppgift om dennes namn,
person- eller organisationsnummer, nationalitet och adress.

Mottagningsbeviset skall utfärdas på en blankett enligt ett
formulär eller genom elektronisk överföring på det sätt som
Transportstyrelsen föreskriver. Förordning (2008:1202).

15 § Ett mottagningsbevis får endast undertecknas av

1. den som enligt 12 § får utfärda beviset, och

2. person som av den som får utfärda mottagningsbevis har
utsetts att på dennes vägnar underteckna beviset och som inte
är försatt i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.

Om någon som avses i första stycket 1 försätts i konkurs eller
får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag
som omfattar rörelsen, är det konkursförvaltaren eller
förvaltaren enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken som får
underteckna mottagningsbeviset.

16 § Utfärdaren skall skicka mottagningsbeviset till
Transportstyrelsen. Bestämmelser om direktanmälan finns i 13
kap. förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.
Förordning (2008:1202).

Upplysningar om utfärdandet av mottagningsbevis

17 § En producent som avser att utfärda mottagningsbevis skall
anmäla det till länsstyrelsen i det län där de uttjänta bilarna
avses att tas emot.

Producenten skall också anmäla till länsstyrelsen vilka som på
producentens vägnar får ta emot uttjänta bilar för skrotning
och om ändring sker i det förhållandet.

18 § Den som får utfärda mottagningsbevis skall till
länsstyrelsen anmäla den eller de personer som enligt 15 §
första stycket 2 får underteckna sådana bevis och om ändring
sker i det förhållandet.

19 § Konkursförvaltare eller förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken som enligt 15 § andra stycket får underteckna
mottagningsbevis skall utan dröjsmål anmäla konkursen
respektive förvaltarförordnandet till länsstyrelsen.

Skrotningsansvar

20 § Den som har utfärdat ett mottagningsbevis skall se till
att en auktoriserad bilskrotare tar hand om den uttjänta bilen.

21 § En auktoriserad bilskrotare som i sin
bilskrotningsverksamhet har tagit emot en uttjänt bil för
skrotning skall se till att bilen genomgår en sådan behandling
att ett skrotningsintyg kan utfärdas.

Bilskrotningsverksamhet

22 § Bestämmelserna i 23-33 §§ gäller endast i
bilskrotningsverksamhet.

23 § En bilskrotningsverksamhet skall bedrivas inom ett område
som är så avgränsat att det är möjligt att kontrollera
tillträde till området.

24 § Lagring av bilarna före behandling enligt 26 § ska ske på
en plats med tät ytbeläggning.

På platsen ska det finnas anordningar för att samla upp spill
och utrustning för att ta hand om avloppsvatten och dagvatten
genom slam- och oljeavskiljning. Anordning för dagvattenrening
behövs inte om lagring sker under tak. Förordning (2010:348).

25 § Bilarna ska behandlas på en plats med

1. tät ytbeläggning,

2. anordningar för att samla upp spill,

3. utrustning för att ta hand om avloppsvatten genom slam- och
oljeavskiljning,

4. utrustning för att ta hand om dagvatten genom slam- och
oljeavskiljning, om behandling inte sker under tak,

5. möjlighet att tömma bilarna på vätskor även under vintern,

6. lager för demonterade reservdelar,

7. lämpliga behållare för att lagra demonterade batterier,
filter, kondensatorer som innehåller PCB eller PCT,
komponenter som innehåller kvicksilver och behållare för andra
demonterade delar som kräver särskild lagring,

8. tankar där vätskor från bilarna kan lagras åtskilt, och

9. lämpliga lager för uttjänta däck.

Ett lager enligt första stycket 9 ska ha skydd mot brandfara
och i övrigt vara utformat så att inte fler däck kan lagras än
vad som är lämpligt med hänsyn till en eventuell brand och
omständigheterna i övrigt. Förordning (2010:348).

26 § Bilarna skall tömmas, demonteras eller på annat sätt
neutraliseras på

1. oljor och oljefilter,

2. drivmedel,

3. andra vätskor än drivmedel och oljor,

4. kondensatorer och filter som innehåller PCB eller PCT,

5. köldmedier i klimatanläggningar,

6. startbatterier,

7. batterier i elbilar,

8. samtliga komponenter som innehåller kvicksilver,

9. blyvikter,

10. gastankar för flytande gas,

11. potentiellt explosiva komponenter,

12. katalysatorer,

13. glasrutor,

14. metallkomponenter som innehåller koppar, aluminium eller
magnesium, om inte komponenterna kan separeras i
fragmenteringsprocessen, och

15. däck och större sammanhängande plastdetaljer, om dessa inte
avskiljs vid fragmenteringen på ett sätt som gör att materialet
återvinns effektivt.

Bilarna skall behandlas enligt första stycket innan någon
ytterligare behandling av bilarna får ske.

Ämnena, vätskorna och komponenterna skall samlas in, hanteras
och lagras separat på ett sådant sätt att skador och
olägenheter för människors hälsa och miljön undviks. För de
ämnen, vätskor och komponenter som anges i första stycket 1-11
skall det ske snarast möjligt.

27 § Lösa uppsamlingskärl och demonterade bildelar som består
av eller innehåller ämnen som anges i 26 § första stycket 1-11
skall märkas och förvaras under tak på ett tätt underlag som är
invallat och utan avlopp. Utrymmet skall vara låsbart. Innan
märkning har skett får någon ytterligare behandling inte ske.

28 § Komponenter och reservdelar ska demonteras och lagras på
ett sätt som säkerställer

1. deras lämplighet för återanvändning och återvinning,
särskilt materialåtervinning, och

2. att det inte uppstår skador på komponenter som innehåller
vätskor. Förordning (2010:348).

29 § Oljeavskiljare skall vara konstruerade så att de möjliggör
avstängning och provtagning.

Oljeavskiljare och uppsamlingstankar skall förses med
tömningslarm. De skall vid behov och minst en gång per år
tömmas på avskild olja och slam.

30 § På platser där spill av olja eller andra kemiska produkter
kan ske skall sanerings- eller absorptionsmedel finnas
tillgängligt.

Olje- och vätskeutsläpp på mark eller hårdgjorda ytor skall
omedelbart saneras genom att jord eller absorptionsmedel
schaktas bort eller tas om hand på annat sätt.

31 § Avfall får inte brännas.

32 § Bilarna får inte staplas på höjden inom den del av
verksamhetsområdet som allmänheten har tillträde till.

33 § Om strängare krav har beslutats vid en prövning enligt 9
kap. eller vid tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken gäller de
bestämmelserna.

33 a § En tillverkare av komponenter ska, utan att skyddet av
konfidentiell kommersiell och industriell information
åsidosätts, göra lämplig information om demontering, lagring
och provning av komponenter och separata tekniska enheter som
kan återanvändas tillgänglig för auktoriserade bilskrotare och
motsvarande aktörer i andra medlemsstater i Europeiska unionen
i den utsträckning som aktörerna begär det.
Förordning (2010:348).

Mål för alla uttjänta bilar

34 § En bilskrotare skall, utöver det som sägs i 23-33 §§ och i
den mån det är skäligt med hänsyn till bilskrotarens
förutsättningar att påverka återanvändningen och återvinningen
av uttjänta bilar, vidta de åtgärder som behövs för att de mål
för återanvändning och återvinning som anges i 6 § förordningen
(2007:185) om producentansvar för bilar nås i fråga om alla
uttjänta bilar i Sverige räknat som ett årligt genomsnitt per
bil.

Ställande av säkerhet

35 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att en
auktoriserad bilskrotare skall ställa säkerhet för fullgörandet
av sådana åtgärder för att ställa i ordning platsen för
bilskrotningen som i den händelse att verksamheten upphör kan
åligga bilskrotaren enligt miljöbalken eller föreskrifter
meddelade med stöd av balken.

Skrotningsintyg

36 § Endast en auktoriserad bilskrotare får utfärda
skrotningsintyg.

Ett sådant intyg skall utfärdas när behandlande åtgärder enligt
26 § första stycket 1-11 har vidtagits.

37 § Ett skrotningsintyg skall innehålla

1. utfärdarens underskrift,

2. utfärdarens namn, adress och person- eller
organisationsnummer,

3. uppgift om vilken länsstyrelse som meddelat auktorisationen,

4. uppgift om datum för utfärdande av intyget, och

5. uppgift om fordonets nationalitetsbeteckning,
registreringsnummer, fordonsslag, märke, modell och
chassinummer.

Skrotningsintyg skall utfärdas på en blankett enligt ett
formulär eller genom elektronisk överföring på det sätt som
Transportstyrelsen föreskriver. Om direktanmälan finns
bestämmelser i 13 kap. förordningen (2001:650) om
vägtrafikregister. Förordning (2008:1202).

38 § Ett skrotningsintyg får endast undertecknas av

1. den auktoriserade bilskrotare som utfärdat intyget, och

2. person som bilskrotaren har utsett att på dennes vägnar
underteckna intyget och som inte är försatt i konkurs eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Om bilskrotaren försätts i konkurs eller får förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen,
är det konkursförvaltaren eller förvaltaren enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken som får underteckna skrotningsintyget.

Upplysningar om utfärdandet av skrotningsintyg

39 § En bilskrotare skall till länsstyrelsen anmäla den eller
de personer som enligt 38 § första stycket 2 får underteckna
skrotningsintyg och om ändring sker i det förhållandet.

Skrotningsersättning och bidrag

40 § Skrotningsersättning enligt lagen (2007:162) om
bilskrotningsfonden ges med 4 000 kronor om bilen omfattas av
3 § första stycket 1 lagen om bilskrotningsfonden och 1 500
kronor om bilen omfattas av 3 § första stycket 2 lagen om
bilskrotningsfonden.

41 § Skrotningsersättning betalas ut i samband med att bilen
ställs av enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 förordningen
(2001:650) om vägtrafikregister till den som var antecknad som
ägare i vägtrafikregistret när bilen lämnades för skrotning.

Utbetalningen sker genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i vägtrafikregistret.

41 a § Frågor om skrotningsbidrag enligt 4 och 5 §§ lagen
(2007:162) om bilskrotningsfonden och denna förordning prövas
av

1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när skrotningsbidrag ska
ges till en kommun i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Gotlands eller Västmanlands län,

2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när skrotningsbidrag
ska ges till en kommun i Östergötlands, Jönköpings eller
Kalmar län,

3. Länsstyrelsen i Skåne län, när skrotningsbidrag ska ges
till en kommun i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,

4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när skrotningsbidrag
ska ges till en kommun i Västra Götalands eller Hallands län,

5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när skrotningsbidrag ska ges
till en kommun i Dalarnas, Värmlands, Örebro eller Gävleborgs
län,

6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när skrotningsbidrag
ska ges till en kommun i Västernorrlands eller Jämtlands län,
och

7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när skrotningsbidrag ska
ges till en kommun i Norrbottens eller Västerbottens län.
Förordning (2012:361).

42 § Skrotningsbidrag enligt lagen (2007:162) om
bilskrotningsfonden får ges med högst 90 procent av den kostnad
som anges i 4 § samma lag. I kostnaden får inte räknas in
utgift för åtgärd som kan anses ingå i kommunens löpande
förvaltningsuppgifter.

Bidrag får ges endast om kostnaden uppgår till minst 25 000
kronor.

43 § Innan länsstyrelsen beslutar om skrotningsbidrag skall
länsstyrelsen kontrollera med Transportstyrelsen att det
finns medel i fonden. Förordning (2008:1202).

Redovisning och tillsyn m.m.

44 § Länsstyrelsen skall till Transportstyrelsen lämna uppgift
om

1. beslut om att ge eller återkalla en auktorisation,

2. auktorisation som har upphört att gälla enligt 8 §,

3. producenter och de som på producenters vägnar tar emot
uttjänta bilar,

4. vem som får underteckna mottagningsbevis enligt 15 §,

5. vem som får underteckna skrotningsintyg enligt 38 §, och

6. ändring i ett förhållande som avses i 3-5.
Förordning (2008:1202).

45 § Transportstyrelsen skall föra en förteckning över vilka
som får

1. utfärda mottagningsbevis eller skrotningsintyg, och

2. underteckna mottagningsbevis eller skrotningsintyg.

Förteckningen får föras genom automatisk databehandling.

Transportstyrelsen skall se till att varje länsstyrelse har
tillgång till förteckningen och får kännedom om tillägg eller
ändringar som görs i den.

Transportstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av
personuppgifter i förteckningen. Förordning (2008:1202).

46 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller vid behandling av
personuppgifter enligt denna förordning.

47 § En auktoriserad bilskrotare ska senast den 28 februari
varje år lämna följande uppgifter till de berörda
producenterna och den operativa tillsynsmyndigheten i den
eller de kommuner där bilskrotningsverksamheten bedrivs:

1. uppgifter om sammanlagda mängder av de ämnen, vätskor och
komponenter som hanterats enligt 26 § första stycket,
specificerat för var och en av punkterna 1–15 i den
bestämmelsen, och

2. de uppgifter i övrigt som producenterna behöver för att
fullgöra redovisningsskyldigheten enligt 13 § 2 förordningen
(2007:185) om producentansvar för bilar.
Förordning (2014:1050).

48 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i
miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning
finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4,
29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om
avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Förordning (2011:46).

Bemyndiganden

49 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka
uppgifter som en auktoriserad bilskrotare enligt 47 § skall
rapporterna till producenten och hur uppgifterna skall lämnas.

50 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om utbetalning av
skrotningsersättning och skrotningsbidrag samt om utfärdandet
av mottagningsbevis och skrotningsintyg.
Förordning (2008:1202).

Överklagande

51 § Bestämmelser om överklagande av beslut om
skrotningsersättning och skrotningsbidrag finns i 5 § lagen
(2007:162) om bilskrotningsfonden. Bestämmelse om
överklagande i övrigt finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Ett beslut om förlängd handläggningstid enligt 6 a § får inte
överklagas. Förordning (2010:49).

Straffbestämmelser

52 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver yrkesmässig bilskrotning utan att vara
auktoriserad,

2. obehörigen utger sig för att vara auktoriserad bilskrotare,

3. utfärdar ett mottagningsbevis utan att vara behörig enligt
12 §,

4. bryter mot bestämmelsen i 13 § om när ett mottagningsbevis
skall utfärdas,

5. bryter mot någon av bestämmelserna i 20 och 21 §§ om
skrotningsansvar,

6. utfärdar ett skrotningsintyg utan att vara behörig enligt
36 § första stycket,

7. bryter mot bestämmelsen i 36 § andra stycket om när ett
skrotningsintyg skall utfärdas, eller

8. underlåter att anmäla ett förhållande enligt 9, 10, 17, 18,
19 eller 39 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud enligt 26 kap. miljöbalken får inte dömas till
straff enligt denna förordning för en gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för
gärningen kan dömas ut enligt 29 kap. miljöbalken.

Övergångsbestämmelser

2007:186

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007, då
bilskrotningsförordningen (1975:348) skall upphöra att gälla.

2. En auktorisation som vid utgången av maj 2007 gäller enligt
äldre föreskrifter skall fortsätta att gälla och anses meddelad
med stöd av förordningen.

2010:49

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010 och
tillämpas endast i fråga om ansökningar som har kommit in
till länsstyrelsen efter ikraftträdandet.