SFS nr

2010:110

Departement/myndighet

Socialdepartementet

Utfärdad

2010-03-04

Ändring införd

t.o.m. SFS 2015:119

---

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar

1 kap. Innehåll m.m.

1 § Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet
genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och
bidragssystem som behandlas i avdelningarna B-G
(socialförsäkringen).

2 § Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora
bokstäver.

Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas
med romerska siffror.

3 § Övergripande bestämmelser finns i 1-7 kap. (avdelning A).

Vidare finns bestämmelser om

– familjeförmåner i 8-22 kap. (avdelning B),

– förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 23-47 kap.
(avdelning C),

– särskilda förmåner vid funktionshinder i 48-52 kap.
(avdelning D),

– förmåner vid ålderdom i 53-74 kap. (avdelning E),

– förmåner till efterlevande i 75-92 kap. (avdelning F), och

– bostadsstöd i 93-103 e kap. (avdelning G).

Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen
och organisationen finns i 104-117 kap. (avdelning H).
Lag (2011:1513).

4 § I avdelning A finns

– allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar i 2
kap., och

– övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 3-7
kap.

Det finns definitioner och förklaringar också i andra
avdelningar.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §,

– socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§,

– internationella förhållanden i 5 §,

– prisbasbelopp m.m. i 6-10 §§, och

– definitioner och förklaringar i 11-17 §§.
Lag (2012:834).

Socialförsäkringens administration, m.m.

2 § Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten samt av Skatteverket.

Hos Försäkringskassan ska det finnas ett allmänt ombud för
socialförsäkringen. Regeringen utser det allmänna ombudet.

I inledningen av avdelningarna B-G finns bestämmelser om
vilken myndighet som handlägger ärenden om förmåner som avses
i den avdelningen.

Socialförsäkringens finansiering, m.m.

3 § Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns
i

– socialavgiftslagen (2000:980),

– lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

– lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och

– lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på
vissa av de avgifter som anges i första stycket.

4 § Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras
socialförsäkringen med medel från statsbudgeten samt, i den
omfattning som anges i denna balk, genom särskilda
betalningar från kommuner och enskilda.

Internationella förhållanden

5 § Unionsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal
om social trygghet eller andra avtal som ingåtts med andra
stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av
bestämmelserna i denna balk. Lag (2010:1312).

Prisbasbelopp m.m.

6 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på
ett prisbasbelopp eller förhöjt prisbasbelopp som beräknas
för varje år.

7 § Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396
multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det
framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal
kronor.

8 § Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på
samma sätt som prisbasbeloppet. Vid framräkning av det
förhöjda prisbasbeloppet används dock i stället bastalet 37
144.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om prisbasbeloppet och det
förhöjda prisbasbeloppet.

10 § I 58 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp,
inkomstindex, balanstal och balansindex.

Definitioner och förklaringar

Förmån

11 § Med förmåner avses i denna balk dagersättningar,
pensioner, livräntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra
utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad
för enligt 4-7 kap.

Ogift

12 § Det som i denna balk föreskrivs om den som är ogift
tillämpas även i fråga om den som är änka, änkling eller
frånskild, om inget annat anges.

Sambor

13 § Vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen
(2003:376).

Förälder

14 § Om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption
finns bestämmelser i 1 och 4 kap. föräldrabalken.

Blivande adoptivförälder

15 § Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som
efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för
stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att
adoptera barnet.

Familjehemsförälder

16 § Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har
tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett
enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller
någon annan som har vårdnaden om barnet.

Avgiftspliktig

17 § Med avgiftspliktig ersättning och avgiftspliktig inkomst
avses detsamma som i 2 kap. 10-11 §§ respektive 3 kap. 3-8 §§
socialavgiftslagen (2000:980). Lag (2012:834).

II Socialförsäkringsskyddet

3 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
socialförsäkringsskyddet i 4 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,

– arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och

– övriga förmåner i 7 kap.

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– försäkringsgrenar i 2 §,

– försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och

– internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrenar

2 § Socialförsäkringen är indelad i tre försäkringsgrenar.
Dessa avser

1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige
(bosättningsbaserade förmåner),

2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade
förmåner), och

3. förmåner som grundas på andra omständigheter än bosättning
eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

3 § Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om
bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 §
samt gällande krav på försäkringstider.

För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den
försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för
respektive förmån enligt 5-7 kap.

4 § Ytterligare bestämmelser om rätten till förmåner finns i
8-117 kap. (avdelningarna B-H).

Internationella förhållanden

5 § Den som, enligt vad som följer av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april
2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte
försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som
motsvarar förmåner som avses i förordningen.
Lag (2010:1312).

5 a § En person som är lokalt anställd vid en svensk
utlandsmyndighet är inte försäkrad enligt denna balk när det
gäller den anställningen. En sådan person ska inte anses som
offentligt anställd vid tillämpning av förordning (EG) nr
883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Lag (2013:747).

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,

– särskilda personkategorier i 4-8 §§,

– de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,

– socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till
Sverige i 11 och 12 §§,

– förmåner vid utlandsvistelse i 13-16 §§, och

– speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om
inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i
Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i
landet.

3 § Den som kommer till Sverige och kan antas komma att
vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt
här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar
mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket
folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte
heller anses vara bosatt här.

En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande
anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas
vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

4 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens räkning ska anses vara
bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon
tidigare någon gång varit bosatt här i landet.

När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till
Sverige för arbete för arbetsgivarens räkning ska den
personen inte anses vara bosatt här i landet.

Diplomater m.fl.

5 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller
karriärkonsulat eller dess betjäning ska anses vara bosatt i
Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om
immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och
3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

En person som på grund av anknytning till en internationell
organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall ska anses vara bosatt
i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som
följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan
till den lagen.

Biståndsarbetare m.fl.

6 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete
för arbetsgivarens räkning ska fortfarande anses vara bosatt
här, om han eller hon är anställd av

1. en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet, eller

2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till
ett sådant samfund.

Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas
vara längst fem år.

Utlandsstuderande m.fl.

7 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att
studera i ett annat land ska fortfarande anses vara bosatt
här så länge han eller hon genomgår en
studiestödsberättigande utbildning eller har
utbildningsbidrag för doktorander.

Den som kommer till Sverige för att studera ska inte anses
vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har
utbildningsbidrag för doktorander.

Familjemedlemmar

8 § Det som föreskrivs om personer som avses i 4-7 §§ gäller
även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med
make likställs den som utan att vara gift med den utsände
lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta
eller gemensamt har eller har haft barn.

De bosättningsbaserade förmånerna

9 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande
förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. föräldrapenning på lägstanivå
och grundnivå, (11 och 12 kap.)

2. barnbidrag, (15 och 16 kap.)

3. underhållsstöd, (17-19 kap.)

4. adoptionsbidrag, (21 kap.)

5. vårdbidrag, (22 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

6. sjukpenning i särskilda fall, (28 a kap.)

7. rehabilitering, bidrag till
arbetshjälpmedel, särskilt bidrag
och rehabiliteringspenning i
särskilda fall, (29-31 a kap.)

8. sjukersättning och
aktivitetsersättning i form av
garantiersättning, (33 och 35-37 kap.)

Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

9. handikappersättning, (50 kap.)

10. assistansersättning, (51 kap.)

11. bilstöd, (52 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

12. garantipension, (55, 56, 65-67 och
69-71 kap.)

13. särskilt pensionstillägg, (73 kap.)

14. äldreförsörjningsstöd, (74 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande

15. efterlevandestöd, (77, 79 och 85 kap.)

16. garantipension till
omställningspension, (77, 81 och 85 kap.)

Avdelning G Bostadsstöd

17. bostadsbidrag, (95-98 kap.)

18. bostadstillägg, och (100-103 kap.)

19. boendetillägg. (103 a-103 e kap.)
Lag (2011:1513).

10 § När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 15
och 16 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för
förmånerna. Lag (2011:1513).

Socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till
Sverige

Vid anmälan om bosättning

11 § Till den som bosätter sig i Sverige men inte är
folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas
för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när
anmälan om bosättningen gjordes till Försäkringskassan eller
när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om
bosättningen.

Bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige finns i 110
kap. 43 §.

När uppehållstillstånd behövs

12 § Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver
ha uppehållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade
förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant
tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än
tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns
synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om
uppehållstillstånd inte har beviljats.

Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då
bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. har lämnats till den försäkrade, om förmånerna är av
motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

13 § För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår
i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i
Schweiz kan förmåner som grundas på bosättning lämnas endast
i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 § Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara
längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 14 kan
dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst
tre månader. Sjukpenning i särskilda fall enligt 9 § 6 och
rehabiliteringspenning i särskilda fall enligt 9 § 7 får för
tid då en försäkrad vistas utomlands lämnas endast om
Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till
utlandet.

Förmåner enligt 9 § 8, 12, 13, 15 och 16 kan lämnas så länge
den försäkrades bosättning i Sverige består. Lag (2011:1513).

15 § Tidsbegränsningen och kravet på medgivande i 14 § första
stycket gäller inte för sådana statsanställda och deras
familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.

Tidsbegränsningen och kravet på medgivande gäller inte heller
för familjeförmåner enligt 9 § 1-4 till biståndsarbetare m.fl.
och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i
6-8 §§. Lag (2011:1513).

16 § I 110 kap. 45 § finns bestämmelser om när den försäkrade
är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller
hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning barn som är
politiska flyktingar är försäkrade för underhållsstöd enligt
9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige.

18 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med
tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2-8 §§ eller
bestämmelserna om utlandsvistelse i 13-15 §§, får förmånen
efter ansökan hos den handläggande myndigheten fortsätta att
lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå
som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– arbete i Sverige i 2 §,

– särskilda personkategorier i 3-5 §§,

– de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§,

– försäkringstid i 8-12 §§,

– socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband
med arbete i Sverige i 13 och 14 §§,

– förmåner vid utlandsvistelse i 15-18 §§, och

– speciella försäkringssituationer i 19-22 §§.

Arbete i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk avses med
arbete i Sverige, om inget annat särskilt anges,
förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant
fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ska verksamhet som hänför sig
till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

3 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som
arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk
redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos
redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat,
eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg
eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om
fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak
obemannat.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282)
ska anses som sjöman.

3 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Arbete som sjöman på ett svenskt handelsfartyg ska anses
som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk
redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos
redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat,
eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg
eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om
fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska
också anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i
Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som
avses i 3 § sjömanslagen (1973:282).

Andra stycket gäller inte fiskefartyg eller traditionsfartyg.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen ska anses som
sjöman. Lag (2012:98).

Utsändning m.m.

4 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i
Sverige ska anses som arbete här i landet, om arbetstagaren
är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst
ett år.

När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande
sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige
inte anses föreligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra
styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än
ett år.

Diplomater m.fl.

5 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats
beskickning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i
Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om
immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och
3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av
anknytning till en internationell organisation omfattas av
bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i
vissa fall ska anses som arbete i Sverige endast i den mån
det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga
eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

De arbetsbaserade förmånerna

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande
förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. graviditetspenning, (10 kap.)

2. föräldrapenning på grundnivå
eller sjukpenningnivå och
tillfällig föräldrapenning, (11-13 kap.)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

3. sjukpenning, (24-28 kap.)

4. rehabilitering,
rehabiliteringsersättning och
bidrag till arbetshjälpmedel, (29-31 kap.)

5. inkomstrelaterad sjukersättning
och inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, (33, 34, 36 och 37 kap.)

6. arbetsskadeersättning, (39-42 kap.)

7. närståendepenning, (47 kap.)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

8. inkomstgrundad ålderspension, (55-64 och 69-71 kap.)

Avdelning F Förmåner till efterlevande

9. inkomstrelaterad
efterlevandepension, (77, 78, 80 och 82-85
kap.)

10. efterlevandeförmåner från
arbetsskadeförsäkringen, och (87 och 88 kap.)

11. efterlevandeskydd i form av
premiepension. (89-92 kap.)

7 § När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till
efterlevande enligt 6 § 9-11 är det den avlidne som ska ha
varit försäkrad för förmånerna.

Försäkringstid

Allmänna bestämmelser

8 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och
med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller
försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana
förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet
har upphört av någon annan anledning än ledighet för
semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid).
Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde
börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande
försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda
skäl.

9 § Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen ska
upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att
gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

10 § Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter
efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i 26 kap.
11-16 a §§ om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott
(SGI-skyddad tid) är tillämpliga på personen. Lag (2011:1075).

11 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som
avses i 6 § 6 och 8-11 gäller när rätten till en förmån
enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett
arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för
föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också
när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning
som anges i 19 och 20 §§.

12 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till
följd av utlandsarbete inte omfattas av den arbetsbaserade
försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut
återvänder till Sverige ska efterskyddstiden börja löpa först
efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem
år.

Socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband

med arbete i Sverige

Vid anmälan om arbete i Sverige

13 § Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1-5, 7 och 8 får inte
lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad
då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.

Bestämmelser om anmälan om arbete för den som inte är bosatt
i Sverige finns i 110 kap. 44 §.

När arbetstillstånd eller uppehållstillstånd behövs

14 § Den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha
arbetstillstånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med
motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner
förrän ett sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får
lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar
gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före
det att tillståndet beviljades.

Begränsningarna i första stycket gäller inte
arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller
arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

15 § För tid då en försäkrad vistas utomlands kan förmåner
vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och
rehabilitering enligt 6 § 1-4 lämnas endast

– om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den
försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i
Sverige, eller

– om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till
utlandet.

16 § Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8-11 lämnas för tid då den
försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen
består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på
grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i
samband med adoption.

17 § När det gäller efterlevandeförmåner ska det som anges i
16 § om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

18 § I 110 kap. 45 § finns bestämmelser om när den försäkrade
är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller
hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

19 § En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8
beräknad på denna ersättning.

20 § Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för
inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad
aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad
ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad
efterlevandeförmån enligt 6 § 9 och 11:

1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser
merkostnader,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för
vissa föräldrar (TUFF),

6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som
får dagpenning enligt de grunder som gäller för
totalförsvarspliktiga, och

7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen
(1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

21 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8
finns i 60 kap. dessutom bestämmelser om beräkning av
pensionsgrundande belopp för

– plikttjänstgöring,

– studier, och

– vård av småbarn (barnår).

22 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild
risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning
enligt 6 § 6 och 10.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om försäkring enligt första
stycket.

7 kap. Övriga förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– statligt personskadeskydd i 2-6 §§,

– krigsskadeersättning till sjömän i 7-9 §§, och

– smittbärarersättning i 10 §.

Statligt personskadeskydd

Personkretsen

2 § Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller
annan uttagning enligt den lagen eller genomgår militär
utbildning inom Försvarsmakten som rekryt,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en
kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt
10 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (2010:500),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett
hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är
häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i
förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som
har meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a §
brottsbalken,

5. den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 §
första stycket 1 brottsbalken, och

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Lag (2010:1308).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelserna i 43
kap. ska tillämpas även på den som, i annat fall än som avses
i 2 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret
eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på
människor eller egendom eller i miljön.

Försäkringstider

4 § Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan
påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 2
§ 1-3 och upphör när den sista resan från verksamheten eller
intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 2 § 4-6 börjar
personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till
platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen
avslutats.

5 § Vistas någon under tid som avses i 4 § i något annat land
än Sverige, Danmark utom Färöarna och Grönland, Finland eller
Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat
eller bekostat resan.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 §
om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska
tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Personkretsen

7 § Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt
44 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är
försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 kap. 6 § 6 och
som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) eller
ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets
räkning.

Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på
krigsfartyg eller skadas i ett krig som Sverige befinner sig
i.

Försäkringstid

8 § Skyddet enligt 7 § gäller utomlands när sjömannen

1. är på resa till en ort där han eller hon ska tillträda
tjänstgöring på svenskt fartyg,

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på en ort där
fartyget ligger, eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på
eller är på hemresa.

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 §
om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska
tillämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

10 § Försäkrad för smittbärarersättning enligt 46 kap. i
samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel
är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER

I Inledande bestämmelser

8 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning B finns bestämmelser om
socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn
(familjeförmåner).

2 § Familjeförmåner enligt denna avdelning är

– graviditetspenning till den som på grund av graviditet har
nedsatt arbetsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt
förvärvsarbete,

– föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid
adoption av barn eller i andra situationer när en förälder
vårdar barn,

– barnbidrag som generellt bidrag för barn,

– underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor
tillsammans, och

– särskilda familjeförmåner vid vissa fall av adoption eller
när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om
familjeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

– graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i 9-13
kap.,

– barnbidrag i 14-16 kap.,

– underhållsstöd i 17-19 kap., och

– särskilda familjeförmåner i 20-22 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den
som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4-6
kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning
handläggs av Försäkringskassan.

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

9 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

– bestämmelser om graviditetspenning i 10 kap., och

– allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 11 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– föräldrapenning i 12 kap., och

– tillfällig föräldrapenning i 13 kap.

10 kap. Graviditetspenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till graviditetspenning i 2-5 §§,

– förmånstiden i 6-9 §§, och

– beräkning av graviditetspenning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

2 § En försäkrad som är gravid har rätt till
graviditetspenning,

1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt
förvärvsarbete med minst en fjärdedel, och

2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande
arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete
som den försäkrade utför under tid för vilken hon får
sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §. Om det
inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår
från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som
frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

Förbud mot förvärvsarbete

3 § En försäkrad som är gravid har rätt till
graviditetspenning om hon

1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en
föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har
meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och

2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 §
föräldraledighetslagen (1995:584).

Bestämmelserna i 2 § andra stycket tillämpas även i fall som
avses i denna paragraf.

Risker i arbetsmiljön

3 a § En gravid försäkrad som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning och som bedriver
näringsverksamhet har rätt till graviditetspenning, om
förvärvsarbetet innehåller någon risk för skadlig inverkan på
hennes hälsa, graviditeten eller fostret.

Bestämmelserna i 2 § andra stycket tillämpas även i fall som
avses i denna paragraf. Lag (2013:746).

Förmånsnivåer

4 § Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån.

Samordning med andra förmåner

5 § Graviditetspenning lämnas inte till den del den
försäkrade för samma tid får

– sjukpenning, eller

– sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som
avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.

Förmånstiden

6 § Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 §
lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen
lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

7 § Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt
3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

7 a § Graviditetspenning enligt 3 a § lämnas för varje dag
som kvinnan avstår från att utföra förvärvsarbetet.
Lag (2013:746).

8 § Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

9 § Graviditetspenning beviljas för en viss period.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 § Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om
sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i 25-28 kap.,
med de undantag som anges i 11 §.

För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån
beräkningsunderlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28
kap. 7 § 1.

11 § Det som i denna balk i övrigt eller i annan författning
föreskrivs om sjukpenning enligt 25-28 kap. gäller i
tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med
undantag av bestämmelserna i

– 27 kap. 5 § om ersättning för merutgifter,

– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,

– 27 kap. 29-33 a §§ om karenstid, och

– 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på
fortsättningsnivån. Lag (2012:932).

11 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2-3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– föräldrabegreppet i 4-6 §§,

– adoptionsbegreppet i 7 §,

– rätten till föräldrapenningsförmåner i 8-13 §§,

– samordning med andra förmåner i 14-16 §§, och

– utbetalning till annan än förälder i 17 §.

Inledande bestämmelser

2 § Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:

1. föräldrapenning för vård av barn med anledning av barns
födelse eller vid adoption av barn (12 kap.), och

2. tillfällig föräldrapenning i särskilda situationer när någon
avstår från förvärvsarbete för att vårda barn eller i samband
med att ett barn har avlidit (13 kap.). Lag (2010:2005).

3 § I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser i
vilka anges när en arbetstagare som får
föräldrapenningsförmåner har rätt att vara ledig från sin
anställning.

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om
föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande
personer:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har
eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet,
och

4. blivande adoptivförälder.

Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

5 § När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med
en förälder även följande personer:

1. förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2, och

2. familjehemsförälder.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 13 kap. 8 och
9 §§.

6 § I fråga om tillfällig föräldrapenning för en försäkrad
som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 8, 9, 11
eller 31 a § likställs den försäkrade med en förälder.

En försäkrad som enligt första stycket är likställd med en
förälder får dock inte överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning enligt 13 kap. 8 §. Inte heller får
Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning enligt
13 kap. 9 § på grundval av ett medgivande av en sådan
försäkrad.

Adoptionsbegreppet

7 § Vid tillämpning av bestämmelserna om
föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon
efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för
stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att
adoptera barnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner
likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har
fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse,
dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

8 § En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast
för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption ska
barnet anses bosatt i Sverige om den blivande föräldern är
bosatt här.

9 § Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än
sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

10 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda
föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i
12 kap. 4 a, 6 och 7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 och 30 §§.
För tillfällig föräldrapenning gäller även 13 kap. 3 §.

Tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 31 e § får lämnas
till flera föräldrar för samma barn och tid. Lag (2011:1082).

11 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en
förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Anmälan till Försäkringskassan

12 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan
anmälan gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om
det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns
särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas. Vidare gäller
detta inte i fråga om sådan tillfällig föräldrapenning som avses
i 13 kap. 31 e §. Lag (2010:2005).

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna i 27 kap. 56-58 och 60 §§ om
arbetsgivarinträde och konsulärt bistånd tillämpas även i
fråga om föräldrapenningsförmåner.

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

14 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för
samma tid får någon av följande förmåner:

1. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som
avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

2. sjukpenning, och

3. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt annan
författning eller på grund av regeringens beslut i ett
särskilt fall.

Första stycket gäller även när föräldern får motsvarande
förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

15 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse
lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en
motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

16 § Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov
av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till
vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

17 § Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en
föräldrapenningsförmån, får Försäkringskassan på begäran av
socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis
ska betalas ut till någon annan person eller till nämnden att
användas till förälderns och familjens nytta.

12 kap. Föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till föräldrapenning i 2–11 §§,

– förmånstiden i 12–13 §§,

– vem som får föräldrapenningen i 14–17 §§,

– ersättningsnivåer i 18–24 §§,

– beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i
25–31 §§,

– beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i
32–34 §§,

– föräldrapenning för de första 180 dagarna i 35–38 §§,

– föräldrapenning efter 180 dagar i 39–41 §§,

– föräldrapenning för tid efter barnets fjärde levnadsår i
41 a–41 h §§, och

– föräldrapenning vid flerbarnsfödsel i 42–46 §§.
Lag (2013:999).

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som
vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar
eller avstår från förvärvsarbete.

Föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare
förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara
bosättningsbaserad enligt 5 kap. eller arbetsbaserad enligt 6
kap.

3 § För rätt till föräldrapenning enligt 2 § gäller också som
villkor att föräldern under tid som anges där till
huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet på det sätt som krävs
med hänsyn till barnets ålder. Lag (2013:999).

4 § I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder
som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning
endast om det finns särskilda skäl.

4 a § Föräldrapenning får för samma barn och tid lämnas till
båda föräldrarna samtidigt i högst 30 dagar under barnets
första levnadsår, räknat från barnets födelse eller därmed
likställd tidpunkt. Detta gäller endast dagar för vilka det
inte för någon av föräldrarna finns hinder enligt 17 § andra
stycket mot att avstå föräldrapenning till förmån för den
andra föräldern.

Bestämmelser om ansökan i fall som avses i första stycket
finns i 110 kap. 5 a §. Lag (2011:1082).

Barnets mor

5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med
den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse.

Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt
till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter
förlossningsdagen.

Föräldrautbildning

6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till
föräldrapenning i samband med utbildningen.

Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas
före barnets födelse och även därefter till en förälder som
inte har barnet i sin vård.

Förskola och viss annan pedagogisk verksamhet

7 § En förälder som besöker barnets förskola eller sådan
pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen
(2010:800), som kompletterar eller erbjuds i stället för
förskola och som barnet deltar i har rätt till
föräldrapenning i samband med besöket. Lag (2010:870).

Adoption

8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga
delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn
lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om
adoptionen inte hade ägt rum.

2. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 §
till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före
den dag då föräldern har fått barnet i sin vård.
Lag (2013:999).

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

9 § Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte
förvärvsarbetar.

2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern
förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.

3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar
högst hälften av normal arbetstid.

4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern
förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern
förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels,
halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på
grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när
föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

10 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård
och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid
för vilken han eller hon får sjukersättning enligt
bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att
avgöra vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete
för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som
frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

11 § Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§
lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast
om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre
förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av
arbetsfri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse
lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsfödsel lämnas föräldrapenning under ytterligare
högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

För tid efter barnets fjärde levnadsår, räknat från barnets
födelse eller därmed likställd tidpunkt, lämnas
föräldrapenning dock under högst 96 dagar sammanlagt för
föräldrarna, och vid flerbarnsfödsel under ytterligare högst
36 dagar för varje barn utöver det första. Lag (2013:999).

12 a § Föräldrapenning lämnas inte för längre tid tillbaka än
90 dagar före den dag ansökan om föräldrapenning kom in till
Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det finns
synnerliga skäl för att föräldrapenning ändå bör lämnas.
Lag (2013:999).

13 § Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt
tolv år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat
det femte skolåret i grundskolan. Lag (2013:999).

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

14 § En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får
föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Gemensam vårdnad

15 § Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får
vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid
som anges i 12 §. Vardera föräldern får då föräldrapenning
under hälften av den tid för vilken förmånen enligt 19 §
lämnas på sjukpenning- eller grundnivån och hälften av den
tid för vilken den lämnas på lägstanivån. Om endast en av
föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon
dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Lag (2013:999).

15 a § Om antalet kvarstående dagar för föräldrapenning
omedelbart före utgången av barnets fjärde levnadsår
överstiger det antal dagar för vilka föräldrapenning kan
lämnas enligt 12 § tredje stycket, fördelas antalet dagar för
föräldrapenning enligt nämnda lagrum mellan föräldrar som har
gemensam vårdnad om ett barn på så sätt att vardera föräldern
får så stor andel av antalet dagar som motsvarar den
förälderns andel av de dagar som kvarstod omedelbart före
utgången av barnets fjärde levnadsår. Antalet dagar som ingår
i respektive beräknad andel avrundas till närmaste hel dag,
varvid halv dag avrundas uppåt. Lag (2013:999).

15 b § Om den ena föräldern får rätt till föräldrapenning
först under sådan tid som avses i 12 § tredje stycket, lämnas
föräldrapenning till vardera föräldern under hälften av det
antal dagar som återstår för föräldrapenning omedelbart efter
utgången av barnets fjärde levnadsår. Det antal dagar under
vilka den först berättigade föräldern har fått
föräldrapenning för nämnda tid, fram till dess att båda
föräldrarna fick rätt till föräldrapenning, ska räknas av. I
första hand ska avräkning göras från den först berättigade
förälderns andel. Lag (2013:999).

Förmåga att vårda barnet saknas

16 § Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder
varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra
föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Avstående från föräldrapenning

17 § En förälder kan genom skriftlig anmälan till
Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till
förmån för den andra föräldern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå
enligt 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om

1. 60 dagar för varje barn, eller

2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.

I anmälan ska det anges vilka ersättningsnivåer enligt 18 §
avståendet avser. Lag (2013:999).

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

18 § Föräldrapenning kan lämnas på

– sjukpenningnivå,

– grundnivå, eller

– lägstanivå.

19 § För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning
för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på
antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.

Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210
dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för
90 dagar på lägstanivån.

20 § När det gäller flerbarnsfödsel finns bestämmelser om
ersättningsnivåerna i 42–46 §§. Lag (2013:999).

Sjukpenningnivån

21 § Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en
förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning
enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 25 kap. 3 § kan fastställas
en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

22 § För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån
förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån
enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande
inkomst beräknad enligt 25-31 §§.

Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 225
kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån
enligt 23 §. Lag (2012:931).

Grundnivån

23 § Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder
som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt
5 kap. 9 § 1 eller arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap.
6 § 2.

För hel föräldrapenning är grundnivån 225 kronor om dagen.
Lag (2012:931).

Lägstanivån

24 § Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en
förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad
föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 och avser tid då
föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller
grundnivån.

För hel föräldrapenning är lägstanivån 180 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

25 § När föräldrapenning ska lämnas på sjukpenningnivån ska
ersättningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på
normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25, 26 och 28
kap., med undantag av bestämmelserna i

– 25 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete överstigande 7,5 prisbasbelopp,

– 26 kap. 19-22 §§ om beräkning i vissa fall,

– 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlaget för sjukpenning på
fortsättningsnivån, och

– 28 kap. 12-18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

26 § Vid beräkning av föräldrapenning som ska lämnas på
sjukpenningnivån ska det vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av
dessa inkomster överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska vid
denna beräkning i första hand bortses från inkomst av annat
förvärvsarbete.

Barn som inte har fyllt två år

27 § Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts
sedan den tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för
föräldraledighet) har gått ut, ska föräldrapenningen till
dess att barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av

1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde, eller

2. den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder.
Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till
föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för
vård av barn under den tid som anges där.
Skulle den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde innan
sänkningen skedde ha överstigit 7,5 prisbasbelopp, om
inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 25
kap. 5 § andra stycket första meningen, tillämpas det
beräkningssätt som anges 26 §.

28 § För en förälder som helt eller delvis saknar anställning
ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen
beräknas på enligt 27 § räknas om på sätt som anges i 26 kap.
28-30 §§ och 31 § första stycket.

Ny graviditet och adoption

29 § Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har
uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders
ålder, ska föräldrapenning för föräldrarna även
fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 27 och
28 §§.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av
ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att
det föregående barnet har fötts eller adopterats.

30 § Har efter tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid
för föräldraledighet) sänkning inte skett av den
sjukpenninggrundande inkomst som avses i 25 kap. på grund av
att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp, gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna i 25-29 §§.

Ersättning till familjehemsförälder
31 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av
barnet, ska det vid beräkningen av föräldrapenning bortses
från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som
grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till
föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.

– En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en
åttondels föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften,
en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Avräkning för utländsk förmån

33 § Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk
lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av
ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har
lämnats för räknas av från det högsta antal dagar som
föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

Om rätten till föräldrapenning inträder först under sådan tid
som avses i 12 § tredje stycket och den ena av föräldrarna
eller båda har fått en sådan utländsk förmån som ska räknas
av enligt första stycket, ska avräkningen göras från det
högsta antal dagar som föräldrapenning hade kunnat lämnas för
enligt 12 § första och andra styckena. Lag (2013:999).

34 § Avräkning enligt 33 § första stycket ska i första hand
göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt
15 § första meningen samt, när det gäller dessa dagar, från
de dagar som avses i 35–37 §§.

För återstående dagar som ska räknas av gäller följande:

1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av
anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i
första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan
lämnas på sjukpenningnivån.

2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för
alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av
anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i
första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan
lämnas endast på lägstanivån. Lag (2013:999).

34 a § Avräkning enligt 33 § andra stycket ska i första hand
göras från de dagar under vilka föräldern enligt 15 § första
meningen själv skulle ha kunnat ha rätt till
föräldrapenning. Lag (2013:999).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

35 § Till en förälder som är försäkrad för både
bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas
förmånen för de första 180 dagarna enligt följande:

1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern
under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för
sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden
skulle ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger
lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).

2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda eller hel
föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte
överstiger 225 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på
grundnivån. Lag (2012:931).

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

36 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de
första 180 dagarna på grundnivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

37 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första
180 dagarna enligt 35 §.

För att föräldrapenning ska lämnas på grundnivån krävs dock
att föräldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 35 § 1.

Särskilt om 240-dagarsvillkoret

38 § För en förälder som anses bosatt i Sverige även under
vistelse utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§,
ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det
bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.

Vidare ska för en förälder som fått sjukersättning eller
aktivitetsersättning en sjukpenninggrundande inkomst beräknad
enligt 26 kap. 22 a § anses ha gällt hela den tid som
föräldern fått sådan ersättning.

För en förälder som fått vårdnadsbidrag enligt lagen
(2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag, ska det bortses från
sådan tid som föräldern fått sådant bidrag när det bestäms om
240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt, om detta är mer
förmånligt för föräldern.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

39 § Till en förälder som är försäkrad för både
bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas
förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån,
och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

40 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den
180 dagen för

1. 210 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

41 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180
dagen för 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på
grundnivån.

Föräldrapenning för tid efter barnets fjärde levnadsår

41 a § Bestämmelserna i 35–41 §§ gäller inte för
föräldrapenning för tid efter barnets fjärde levnadsår,
räknat från barnets födelse eller därmed likställd tidpunkt.
För sådan tid tillämpas i stället 41 b–41 h §§.
Lag (2013:999).

41 b § Till en förälder som är försäkrad för både
bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas
förmånen på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.
Lag (2013:999).

41 c § Till en förälder som är försäkrad för enbart
bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen på
grundnivån. Lag (2013:999).

41 d § Till en förälder som är försäkrad för enbart
arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen på
sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån. Lag (2013:999).

41 e § Antalet dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas
anges i 12 § tredje stycket.

Vid gemensam vårdnad om ett barn ska det antal dagar som det
kan lämnas föräldrapenning för fördelas på det sätt som
föreskrivs i 15 a och 15 b §§. Lag (2013:999).

41 f § Om antalet dagar för vilka en förälder kan få
föräldrapenning enligt 41 e § överstiger det antal dagar för
vilka förmånen kan lämnas på sjukpenningnivå eller grundnivå,
lämnas förmånen på lägstanivån för det överskjutande antalet
dagar, om föräldern är försäkrad för förmånen på lägstanivå.
Lag (2013:999).

41 g § Om en förälder för tid före utgången av barnets fjärde
levnadsår, räknat från barnets födelse eller därmed likställd
tidpunkt, har fått föräldrapenning som avses i 17 § under
färre än 60 dagar, kan han eller hon inte avstå rätten att få
föräldrapenning till förmån för den andra föräldern i fråga
om en tid som motsvarar de 60 dagarna efter avdrag för det
antal dagar under vilka han eller hon har fått sådan
föräldrapenning. Lag (2013:999).

41 h § Om en förälder har rätt till föräldrapenning enbart
under sådan tid som avses i 12 § tredje stycket, ska det som
föreskrivs i 17 § tillämpas på föräldrapenning för den tiden.
Därvid ska 17 § andra stycket dock endast omfatta det antal
dagar som föräldern kan få föräldrapenning för.
Lag (2013:999).

Föräldrapenning vid flerbarnsfödsel

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

42 § Till en förälder som är försäkrad för både
bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas
vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för
ytterligare

1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån,
och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

43 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel
föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

44 § Till en förälder som är försäkrad för enbart
arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel
föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar
på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Flerbarnsfödsel med minst tre barn

45 § För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning
för ytterligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som
anges i

1. 42 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl
bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,

2. 43 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart
bosättningsbaserad föräldrapenning, eller

3. 44 § till en förälder som är försäkrad för enbart
arbetsbaserad föräldrapenning.

Antalet dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas efter
barnets fjärde levnadsår

46 § När det gäller föräldrapenning för sådan tid som avses i
41 a §, ska vid flerbarnsfödsel

– det som föreskrivs om antal dagar och ersättningsnivåer i
42 § i stället avse 36 dagar enbart på sjukpenningnivån, dock
lägst på grundnivån,

– det som föreskrivs om antal dagar och ersättningsnivåer i
43 § i stället avse 36 dagar enbart på grundnivån,

– det som föreskrivs om antal dagar i 44 § i stället avse 18
dagar, och

– det som föreskrivs om antal dagar i 45 § i stället avse 36
dagar. Lag (2013:999).

13 kap. Tillfällig föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till
tillfällig föräldrapenning i 2-9 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i
10-15 §§,

– vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16-21 §§,

– vård av barn som har fyllt 12 år i 22-25 §§,

– vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade i 26-29 §§,

– vård av allvarligt sjukt barn i 30 och 31 §§,

– utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid förälders
sjukdom eller smitta i 31 a-31 d §§,

– tillfällig föräldrapenning i samband med att ett barn har
avlidit i 31 e och 31 f §§,

– beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig
föräldrapenning i 32 §, och

– beräkning av tillfällig föräldrapenning i 33-38 §§.
Lag (2010:2005).

Allmänna bestämmelser om rätten till tillfällig
föräldrapenning

Inledande bestämmelser

2 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad
förälder som avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med
ett barns födelse eller behov av vård eller i samband med att
ett barn har avlidit.

Tillfällig föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare
förutsättningar som anges i detta kapitel. Lag (2010:2005).

2 a § Särskilda bestämmelser om rätt till tillfällig
föräldrapenning när denna förmån lämnas till en försäkrad som är
arbetslös finns i 36 § 2. Lag (2010:2005).

3 § Tillfällig föräldrapenning får förutom i de fall som
anges i 11 kap. 10 § lämnas till båda föräldrarna för samma
barn och tid:

1. om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet
lider av allvarlig sjukdom, och

2. om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn,
behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats
av läkare.

3 a § Särskilda bestämmelser om rätt till tillfällig
föräldrapenning när denna förmån lämnas på grundval av inkomst
av annat förvärvsarbete finns i 35 §. Lag (2010:423).

Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

4 § Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna
för tillfällig föräldrapenning enligt 22 eller 27 § är
uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som
anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har
lagts till grund för beslutet ändras.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

5 § Tillfällig föräldrapenning lämnas enligt följande
förmånsnivåer:

1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en
förälder helt avstått från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag
när en förälder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid
han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en
förälder förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller
hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag
när en förälder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den
tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när
en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid
han eller hon annars skulle ha arbetat.

6 § Som förvärvsarbete betraktas inte

1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård
och fostran i förälderns hem, och

2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid
för vilken han eller hon får sjukersättning enligt
bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att
avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från
förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första
hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses
i 37 kap. 3 §.

7 § Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då
han eller hon bedriver studier, likställs avstående från
studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av
bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. Detta gäller
dock endast i den utsträckning föräldern går miste om
löneförmånerna.

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

8 § En förälder får överlåta rätt till tillfällig
föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är
försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället
för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet.
Sådan överlåtelse får göras i följande fall:

1. i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och

2. i samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie
vårdare, när det gäller barn som avses i 16-19, 22 och 26 §§.

9 § Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder,
besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig
föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från
förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning i
de fall som anges i 8 §.

Som villkor för detta gäller

1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta
inte kan vårda barnet,

2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning
endast av det skälet att han eller hon för samma tid får
sådan förmån som avses i 11 kap. 14 § eller
smittbärarpenning.

Ytterligare bestämmelser om tillfällig föräldrapenning vid en
förälders sjukdom eller smitta finns i 31 a-31 d §§.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

10 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som
avstår från förvärvsarbete i samband med sitt barns födelse
för att

1. närvara vid förlossningen,

2. sköta hemmet, eller

3. vårda barn.

Det som föreskrivs om en far i första stycket och i 11-13 §§
gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

11 § I följande fall får Försäkringskassan besluta att en annan
person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som
i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete
i samband med ett barns födelse ska ha rätt till tillfällig
föräldrapenning för ändamål som anges i 10 §:

1. Barnet har inte någon far som har rätt till tillfällig
föräldrapenning.

2. Barnets mor är avliden.

3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig
föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att
inte låta honom avstå.

4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig
föräldrapenning enligt 10 §.

5. Barnets far kommer sannolikt inte att utnyttja sin rätt
enligt 10 § på grund av kontaktförbud enligt lagen (1988:688)
om kontaktförbud eller liknande eller på grund av andra
särskilda omständigheter. Lag (2011:486).

12 § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10
och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 § Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a §
föräldrabalken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden
om ett barn gäller följande:

1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §
tillkommer båda adoptivföräldrarna eller de särskilt
förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § föreskrivs om en far eller mor ska i
stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade
vårdnadshavarna.

Förmånstiden

14 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10-13 §§ lämnas under
högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde
dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid
adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått
barnet i sin vård.

Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller
13 § 2, ska dock avräkning ske för dagar med tillfällig
föräldrapenning som en förälder kan ha fått med stöd av 10 §
och 13 § 1.

Fördelning av förmånstiden

15 § Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare
fördelas de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera
föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om
annat.

Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt
förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den
föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till alla dagar
som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

16 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för
vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses
i 30 §,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra
förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av
föräldrarna, under förutsättning att det sistnämnda barnet
omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

17 § För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas
tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av
barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver lämnas ersättning
endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård
i hemmet.

18 § För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas
tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när
föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock
inte om barnet vårdas på sjukhus.

19 § Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs
tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1
§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

20 § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn,
som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig
föräldrapenning när föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete i samband med

1. besök på en institution för medverkan i behandling av
barnet eller för att lära sig vårda barnet,

2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i
samma syfte som anges i 1,

3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig
sjukdom,

4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller

5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i
samma syfte som anges i 4.

Förmånstiden

21 § Tillfällig föräldrapenning enligt 16-20 §§ lämnas under
sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som
anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig
föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje
barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

22 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för
vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år om det är
styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård
på grund av

1. sjukdom i annat fall än som avses i 30 §,

2. utvecklingsstörning, eller

3. annat funktionshinder.

23 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning
enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt
förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 § För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har
en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 §
endast om barnet vårdas på sjukhus.

Förmånstiden

25 § Tillfällig föräldrapenning enligt 22 § lämnas under
högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som
anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig
föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje
barn och år.

Vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

26 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
har även rätt till tillfällig föräldrapenning för
kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller
16 år. Detta gäller endast om föräldern avstår från
förvärvsarbete i samband med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola, eller

3. besök i barnets förskola eller fritidshem eller i sådan
pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen
(2010:800) och som barnet deltar i. Lag (2010:870).

Barn som har fyllt 16 år

27 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
har rätt till tillfällig föräldra-penning för vård av barnet
från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller
21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock
endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl
som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som
avses i 15 kap. 36 § eller 18 kap. 8 § skollagen (2010:800)
har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård
av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller
23 år. Lag (2010:870).

Förmånstiden

28 § Tillfällig föräldrapenning enligt 26 § lämnas under
högst 10 dagar för varje barn och år.

29 § Tillfällig föräldrapenning enligt 27 § lämnas under
högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som
anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig
föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje
barn och år.

Vård av allvarligt sjukt barn

30 § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn som inte har
fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de
behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

31 § Tillfällig föräldrapenning enligt 30 § lämnas under ett
obegränsat antal dagar.

Utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid förälders
sjukdom eller smitta

Rätten till förmånen

31 a § Försäkringskassan får besluta att en annan person som
är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som avstår
från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig
föräldrapenning för att i stället för föräldern vårda ett
barn som inte har fyllt tre år. Som villkor för detta gäller

1. att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte
kan vårda barnet,

2. att föräldern enligt 12 kap. 14-16 §§ har rätt att själv
uppbära föräldrapenningen eller skulle ha haft rätt att själv
uppbära föräldrapenningen, och

3. att föräldern inte bor tillsammans med någon som kan
beviljas tillfällig föräldrapenning med stöd av
bestämmelserna i 11 kap. 4 § 1 eller 2 eller med stöd av
bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket 1.

31 b § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt
31 a § längst till dess barnet har fyllt fem år.

31 c § Tillfällig föräldrapenning enligt 31 a § får inte
lämnas till den som på annan grund kan få föräldrapenning
eller tillfällig föräldrapenning för vård av barnet.

Förmånstiden

31 d § Tillfällig föräldrapenning enligt 31 a § lämnas under
högst 120 dagar för varje barn och år.

Tillfällig föräldrapenning i samband med att ett barn har
avlidit

31 e § Föräldrar till ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt
till tillfällig föräldrapenning när de avstår från att utföra
förvärvsarbete i samband med att barnet har avlidit.
Lag (2010:2005).

31 f § Tillfällig föräldrapenning enligt 31 e § lämnas under
högst 10 dagar per förälder och barn. Förmånen lämnas
tidigast från och med dagen efter den då barnet har avlidit
och senast för den dag som infaller 90 dagar efter den dag då
barnet har avlidit. Lag (2013:999).

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig
föräldrapenning

32 § Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig
föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag.

– En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en
åttondels tillfällig föräldrapenning motsvarar tre
fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av
en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

33 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna
om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst
i 25-28 kap. samt 34-38 §§ i detta kapitel, dock med undantag
av bestämmelserna i

– 27 kap. 27 § och 28 b § första stycket om karensdagar,

– 27 kap. 29-33 a §§ om karenstid, och

– 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på
fortsättningsnivån.

För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån
förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån
enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande
inkomst beräknad enligt första stycket (beräkningsunderlaget).
Lag (2012:932).

Inkomst av anställning

34 § Om inte annat följer av 35-38 §§ ska hel tillfällig
föräldrapenning beräknas på grundval av beräkningsunderlaget
med tillämpning av bestämmelserna i 28 kap. 13-16 §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

35 § Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst
av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för
dag motsvara kvoten mellan beräkningsunderlaget och 260.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre
avrundas uppåt. Tillfällig föräldrapenning lämnas under högst
fem kalenderdagar per sjudagarsperiod. För det fall föräldern
avstår från förvärvsarbete under fler än fem kalenderdagar under
en sjudagarsperiod, lämnas tillfällig föräldrapenning för de
första fem dagarna i perioden. Sjudagarsperioden ska alltid
beräknas med utgångspunkt i den dag för vilken ersättning
begärs, varefter de närmast föregående sex dagarna räknas med i
perioden. Lag (2010:423).

36 § Hel tillfällig föräldrapenning ska för dag motsvara kvoten
mellan beräkningsunderlaget och 365, varvid beloppet avrundas
till närmaste hela krontal och 50 öre avrundas uppåt

1. när den försäkrade ska få tillfällig föräldrapenning för tid
då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller
rehabiliteringspenning skulle ha lämnats, och

2. när den försäkrade är arbetslös och anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett
erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda
sjukpenninggrundande inkomsten. Om det som nu föreskrivits
skulle framstå som oskäligt, får kalenderdagsberäknad tillfällig
föräldrapenning ändå lämnas. Lag (2010:2005).

Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

37 § Om tillfällig föräldrapenning ska lämnas på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat
förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot
inkomst av anställning enligt 34 §, medan den del av förmånen
som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas
enligt 35 §.

Familjehemsförälder

38 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av
barnet, ska det bortses från den del av den sjukpenninggrundande
inkomsten som grundas på ersättningen.

Vidare ska tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 36 § i
fall som avses i 28 kap. 6 § andra stycket. Lag (2010:423).

III Barnbidrag

14 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– rätten till barnbidrag i 15 kap., och

– vem som får barnbidraget i 16 kap.

15 kap. Rätten till barnbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– förmånsformer i 2 §,

– allmänt barnbidrag i 3 och 4 §§,

– förlängt barnbidrag i 5-7 §§,

– flerbarnstillägg i 8-12 §§,

– ändrade förhållanden i 13 §, och

– förlust av bidrag i 14 §.

Förmånsformer

2 § Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av

– allmänt barnbidrag,

– förlängt barnbidrag, och

– flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

3 § Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden för
varje barn från och med månaden efter barnets födelse.

4 § Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då
barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

5 § Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från
och med kvartalet efter den tid som anges i 4 § för ett barn
som går i

1. grundskolan, sameskolan, eller internationell skola på
grundskolenivå, eller

2. grundsärskolan, gymnasiesärskolan eller specialskolan.
Lag (2011:1091).

6 § Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan
utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om
utbildningen i huvudsak motsvarar svensk grundskola.

7 § Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då
barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna.

Flerbarnstillägg

8 § Om någon enligt 16 kap. får barnbidrag för två eller
flera barn lämnas flerbarnstillägg med

1. 150 kronor i månaden för det andra barnet,

2. 454 kronor i månaden för det tredje barnet,

3. 1 010 kronor i månaden för det fjärde barnet, och

4. 1 250 kronor i månaden för det femte barnet och varje
ytterligare barn.

I 16 kap. 12 § finns bestämmelser om anmälan för att få
flerbarnstillägg. Lag (2010:680).

9 § Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:

1. barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas,

2. barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger,
och

3. barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp
enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet,
bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt
barnbidrag.

10 § Vid tillämpningen av 9 § beaktas inte barn i familjehem
eller i hem för vård eller boende som avses i 106 kap. 6 och
7 §§.

11 § Barn som avses i 9 § 2 och 3 berättigar till
flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna
påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år
då barnet fyller 20 år.

Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om
barnet

– deltar endast i undervisning som omfattar kortare tid än
åtta veckor eller deltidsutbildning,

– är gift, eller

– inte stadigvarande sammanbor med den som ska få
flerbarnstillägg.

12 § Vid beräkningen av flerbarnstillägg ska de barn för
vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för
vilka någon annan får barnbidrag om dessa bidragsmottagare

1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller

2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller
har eller har haft barn gemensamt.

Ändrade förhållanden

13 § Om det inträffar något som påverkar rätten till
barnbidrag ska bidraget lämnas eller upphöra att lämnas från
och med månaden efter förändringen.

Förlust av bidrag

14 § Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu
inte har betalats ut under året efter det år som det hänför
sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade
inom den tiden gör gällande sin rätt till bidraget hos
Försäkringskassan.

16 kap. Vem får barnbidraget?

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser

– om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,

– vid ensam vårdnad i 4 §,

– vid gemensam vårdnad i 5–8 §§,

– om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 9 §,

– vid adoption i 11 §,

– när flerbarnstillägg ska lämnas m.m. i 12–17 §§,

– om utbetalning till annan i 18 §,

– om ändring av bidragsmottagare i 19 §, och

– om utbetalning av barnbidrag i 20 §.
Lag (2013:1018).

Bidragsmottagare

2 § För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 18 §
och 106 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för
barnbidrag.

3 § Om inte annat följer av detta kapitel får ett barn som är
myndigt eller gift självt barnbidraget.

Ensam vårdnad

4 § Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

5 § När föräldrar har gemensam vårdnad om ett barn lämnas
barnbidrag med hälften till vardera föräldern. Anger
föräldrarna i en gemensam anmälan till Försäkringskassan vem
av dem som ska vara bidragsmottagare lämnas dock barnbidraget
till den angivna mottagaren.

Är endast en av föräldrarna försäkrad för barnbidrag lämnas
hela barnbidraget till den föräldern.

Första stycket tillämpas inte om annat följer av 6, 7 eller
18 §. Lag (2013:1018).

6 § Om en förälder som enligt 5 eller 7 § ska få
barnbidrag under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på
grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår
rätten att få barnbidrag till den andra föräldern.
Lag (2013:1018).

7 § Har föräldrar, som inte bor tillsammans, gemensam vårdnad
om ett barn gäller följande.

1. När barnet bor varaktigt tillsammans med endast en
förälder lämnas barnbidraget till den föräldern, om han eller
hon har gjort anmälan om det.

2. När barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna (växelvist
boende), lämnas barnbidraget med hälften till vardera
föräldern efter anmälan av någon av dem. Lag (2013:1018).

8 § Ett barn ska anses ha växelvist boende, om sådant boende
görs sannolikt av den förälder som har anmält att
barnbidraget ska lämnas med hälften till vardera föräldern.
Lag (2013:1018).

Särskilt förordnade vårdnadshavare

9 § För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare
gäller det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets föräldrar i
stället barnets vårdnadshavare. Lag (2013:1018).

10 § Har upphävts genom lag (2013:1018).

Blivande adoptivföräldrar

11 § Blivande adoptivföräldrar vid adoption av ett barn som
inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet
när de får barnet i sin vård likställs med föräldrar i fråga
om rätten att få barnbidrag.

När flerbarnstillägg ska lämnas m.m.

12 § Den som får allmänt barnbidrag för de barn som
omfattas av flerbarnstillägget får också flerbarnstillägg för
dessa barn.

Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap. 9 § 2
eller 3 ska anmäla detta till Försäkringskassan. Detsamma
gäller den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap.
12 §, utom i de fall där två föräldrar bor tillsammans med
ett barn som de har gemensamt, om någon av dem får barnbidrag
för barnet. Lag (2013:1018).

13 § Om allmänt barnbidrag har upphört att lämnas för
samtliga barn som flerbarnstillägget avser, får barnens
vårdnadshavare flerbarnstillägget. Om samtliga barn som
berättigar till flerbarnstillägget är myndiga eller annars
saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de
stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

14 § Skulle två personer som bor tillsammans och som inte
får barnbidrag för samma barn kunna få flerbarnstillägget,
betalas detta till den av dem som anmäls som
bidragsmottagare. Anmälan ska göras till Försäkringskassan av
personerna gemensamt.

Om inte någon anmälan enligt första stycket görs betalas
flerbarnstillägget till vardera föräldern och beräknas för
varje mottagare för sig med tillämpning av 16 och 17 §§.
Lag (2013:1018).

15 § Om barnbidraget delas enligt 5 eller 7 § för ett
eller flera barn ska flerbarnstillägget beräknas för varje
förälder för sig enligt 16 och 17 §§. Lag (2013:1018).

16 § För de barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag ska
varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som
produkten av

a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som
barnbidrag lämnas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och

b. det antal barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag.

För de barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag ska
varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som
produkten av

a. kvoten mellan

– flerbarnstillägget per månad för det antal barn som
barnbidrag lämnas för och

– det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och

b. produkten av

– 0,5 och

– det antal barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag.

17 § Summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt 16
§ är vad respektive förälder får i flerbarnstillägg om
barnbidraget delas.

Utbetalning till annan

18 § Om det finns särskilda skäl får barnbidraget, i stället
för vad som framgår av 2–17 §§, på begäran av socialnämnden,
betalas ut till den andra av föräldrarna, någon annan lämplig
person eller nämnden att användas för barnets bästa.
Lag (2013:1018).

Ändring av bidragsmottagare

19 § Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för
vem som får barnbidraget ska ändringen ha verkan från och med
månaden efter den då ändringen ägde rum.

Utbetalning av barnbidrag

20 § Barnbidrag betalas ut månadsvis. Det månadsbelopp som
ska betalas ut avrundas till närmast högre hela krontal.

IV Underhållsstöd

17 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– underhållsstödet i 18 kap., och

– bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan
i 19 kap.

Inledande bestämmelse

2 § Underhållsstöd kan lämnas till ett barn vars föräldrar
inte bor tillsammans. En förälder som är underhållsskyldig
för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala
hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

3 § När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av
föräldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor
varaktigt endast hos den föräldern.

Växelvist boende

4 § När det gäller underhållsstöd avses med växelvist boende
att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är
folkbokfört hos en av dem.

Bidragsskyldig

5 § När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig
den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska
fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala
underhållsbidrag till barnet.

Blivande adoptivförälder

6 § När det gäller underhållsstöd likställs en blivande
adoptivförälder vid adoption av ett barn, som inte är svensk
medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller
hon får barnet i sin vård, med en förälder som har vårdnaden
om ett barn.

18 kap. Underhållsstödet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten
till underhållsstöd i 2-7 §§.
Vidare finns bestämmelser om
– undantag från rätten till underhållsstöd i 8-12 §§,

– förmånstiden i 13 och 14 §§,

– vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15-19 §§,

– beräkning av underhållsstöd i 20-32 §§,
– omprövning vid ändrade förhållanden i 33-35 §§,
– jämkning av underhållsstöd i 36 och 37 §§, och

– handläggningen i 38-42 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd
Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

2 § Ett barn har rätt till underhållsstöd under de
förutsättningar som anges i 4 och 5 §§, om föräldrarna inte
bor tillsammans och en av föräldrarna är boförälder eller
barnet har växelvist boende.

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om
även villkoren i 6 § är uppfyllda.

3 § När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress
eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans.
Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller
som stöd betalas ut till visar något annat.

Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor
tillsammans, måste den som begär underhållsstöd eller som
stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Vårdnadshavare i Sverige

4 § Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor
här i landet. Om barnet är underårigt krävs dessutom att
boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

5 § Vid växelvist boende krävs det att den som ansöker om
stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om
barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller
en av dem är vårdnadshavare.

Förlängt underhållsstöd

6 § Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått
äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller
hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag
eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen
(1999:1395).

Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller
deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt
underhållsstöd.

Lämnas förlängt underhållsstöd gäller det som föreskrivs om
boföräldern i 23 § andra stycket den studerande.
Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

7 § Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även
till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor
här i landet, eller

2. någon eller några som bor här i landet och som var
särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde
18 år.

Det som i denna underavdelning föreskrivs om boförälder
gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.
Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

Undantag från rätten till underhållsstöd

Vägran att uppge faderskap

8 § Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder
och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta
eller medverka till åtgärder för att få faderskapet eller
föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt.

Betalning av underhåll

9 § Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning att
anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar
underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som
underhållsstöd till barnet.

Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den
bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att
barnet får motsvarande underhåll.

Vägran att begära underhållsbidrag

10 § Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots
föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli
att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

Barn med barnpension eller efterlevandestöd

11 § Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till
barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig
förälder.

Förlängt underhållsstöd

12 § Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall
som avses i 8-11 §§. Det som anges om boföräldern i 8 och
10 §§ ska då i stället gälla barnet.

Förmånstiden

Underhållsstöd

13 § Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den
månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd
annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en
månad före ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har
fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd
annars har upphört.
Förlängt underhållsstöd

14 § Förlängt underhållsstöd lämnas från och med månaden efter
det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit
studier som avses i 6 §. Förlängt underhållsstöd lämnas dock
tidigast från och med månaden efter den månad när föräldrarna
har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit och
inte för längre tid tillbaka än en månad före
ansökningsmånaden.
Förlängt underhållsstöd lämnas till och med månaden när rätten
till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då
barnet fyller 20 år. Lag (2011:1075).

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

15 § Underhållsstödet betalas ut till den som är boförälder.

Växelvist boende

16 § Vid växelvist boende betalas underhållsstödet ut med en
del till den ena föräldern och en del till den andra
föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

17 § Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts
att ha vårdnaden gemensamt betalas underhållsstödet ut till
den kvinnliga vårdnadshavaren. Om vårdnadshavarna begär det
hos Försäkringskassan betalas underhållsstödet i stället ut
till den manlige vårdnadshavaren.

Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön
betalas underhållsstödet ut till den äldre av dem. Om
vårdnadshavarna begär det betalas underhållsstödet i stället
ut till den yngre av dem.

Förlängt underhållsstöd

18 § Det förlängda underhållsstödet betalas ut till den
studerande.

Utbetalning till annan

19 § Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i
stället för vad som framgår av 15-18 §§, på begäran av
socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person
eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

20 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 273 kronor i
månaden, om inte annat följer av 21-31 §§.

Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

21 § Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig
förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med
minst det belopp som skulle ha fastställts som
betalningsbelopp enligt 19 kap. 10-17 samt 21, 26 och 27 §§,
ska det sist avsedda beloppet räknas av från underhållstödet.
Lag (2012:896).

22 § I stället för det som föreskrivs i 21 § ska följande
gälla, om

1. den bidragsskyldige bor utomlands, eller

2. den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från
utlandet får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap.
1 § utsökningsbalken men som inte kan tas i anspråk genom
utmätning på sådant sätt som anges i samma kapitel.

Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt
ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp
räknas av från underhållsstödet. Har underhållsbidraget
fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige till
någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha
barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp
motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta
sätt får anses ha beaktats.

23 § Inträder Försäkringskassan i barnets rätt till
underhållsbidrag enligt 19 kap. 29 § och är den
bidragsskyldiges underhållsbidrag fastställt med beaktande av
att han eller hon till någon del fullgör sin
underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska
underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del
av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha
beaktats.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart
understiger vad den bidragsskyldige bör betala i
underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern
till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än
underhållsbidraget.

24 § Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 273
kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som
skulle ha fastställts om 19 kap. 10-17 samt 21, 26 och 27 §§
hade tillämpats på inkomsten för den av föräldrarna som inte
är boförälder. Lag (2012:896).

Växelvist boende

25 § Vid växelvist boende lämnas underhållsstöd för var och en
av föräldrarna med hälften av 1 273 kronor i månaden.

Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som
skulle ha fastställts om 19 kap. 10-17 samt 21, 26 och 27 §§
hade tillämpats på inkomsten för föräldern. Lag (2012:896).

Särskilt förordnade vårdnadshavare

26 § Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt
förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas
dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.

Underhåll i form av engångsbelopp

27 § Om underhållsbidrag har fastställts enligt
föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, ska avräkning
från underhållsstödet ske med vad det fastställda
underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll
per månad.

Underhåll före beslutet om betalningsskyldighet

28 § Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har
delgetts beslutet om betalningsskyldighet enligt 19 kap., har
betalat underhåll till barnet för en viss månad, ska
motsvarande belopp dras av från underhållsstödet för den
månaden.

Underhåll vid umgänge med barnet

29 § Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts
avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin
betalningsskyldighet, ska kommande underhållsstöd minskas med
motsvarande belopp.

Har den bidragsskyldige, när hans eller hennes
betalningsskyldighet bestäms, enligt 19 kap. 22-25 §§ fått
tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom
eller henne, ska underhållsstödet minskas med ett belopp
motsvarande avdraget.

Avräkning för barnets inkomster

30 § Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en
tillämpning som avser barnet av 19 kap. 10-15 §§, ska
underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället
för den minskning som anges i 19 kap. 10 § ska inkomsten
minskas med 48 000 kronor.

31 § Vid växelvist boende ska underhållsstödet för var och en
av föräldrarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften
av det belopp som underhållsstödet ska minskas med enligt
30 §.

Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

32 § Underhållsstöd betalas ut månadsvis i förskott.

Om det belopp som ska betalas ut för ett barn till en sökande
en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller det. I övrigt
avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre
krontal.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Grundläggande bestämmelse

33 § Försäkringskassan ska ompröva rätten till
underhållsstöd, om något har inträffat som gör att
underhållsstöd inte ska lämnas, eller att det ska lämnas med
ett lägre belopp.

Omprövning vid nytt beslut om slutlig skatt och ny
procentsats

34 § Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska
omprövas när

1. det finns ett nytt beslut om slutlig skatt för den
bidragsskyldige, eller

2. grunden för tillämplig procentsats enligt 19 kap. 16 och
17 §§ ändras.

Föranleder det nya beslutet om skatt en ändring av
underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari
året efter det år då beslutet meddelades. Vid ändring av
grunden för tillämplig procentsats justeras underhållsstödets
belopp från och med månaden efter den månad då
Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.
Lag (2011:1434).

35 § Nedsättning av underhållsstöd enligt 30 eller 31 § ska
omprövas när det finns ett nytt beslut om slutlig skatt för
barnet.

Föranleder det nya beslutet om skatt en ändring av
underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari
året efter det år då beslutet meddelades. Lag (2011:1434).

Jämkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelser

36 § Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska
jämkas om det beslut om skatt som legat till grund för
Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt.

Jämkningen gäller från och med månaden efter den då
Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.
Lag (2011:1434).

Jämkning vid växelvist boende

37 § Det som föreskrivs i 34 och 36 §§ gäller även vid
växelvist boende. Det som föreskrivs om bidragsskyldig ska då
gälla var och en av föräldrarna.

Särskilda handläggningsbestämmelser

38 § När underhållsstöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har
sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om
ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att
hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda
på.

Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den
bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen
inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot
ansökan eller har något att anföra i fråga om
betalningsskyldighet för underhållsstöd enligt 19 kap. 2-5,
10-16 och 21-27 §§.

39 § När underhållsstöd enligt 25 § har sökts ska
Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till
den andra föräldern, under förutsättning att hans eller
hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.
Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra
föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en
viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om
ansökan.

40 § När den bidragsskyldige begär beräkning enligt 19 kap.
22-25 §§ ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande
till den andra föräldern. Meddelandet ska innehålla en
uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen
eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har
något att invända mot begäran.

41 § När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, ska
sökanden skriftligen underrättas om beslutet.
Beslut om att bevilja underhållsstöd, att fastställa
betalningsskyldighet och beslut enligt 19 kap. 22-25 §§ eller
19 kap. 39 § ska delges den bidragsskyldige.

42 § Beslut om att medge beräkning enligt 19 kap. 22-25 §§
och att minska underhållsstödet enligt 29 § ska delges
boföräldern.

43 § Vid tillämpning av 41 § andra stycket och 42 § får
kungörelsedelgivning enligt 47-51 §§ delgivningslagen
(2010:1932) inte användas. Lag (2010:1938).

19 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot
Försäkringskassan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2-9 §§,

– inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10-15 §§,
– beräkning av betalningsbelopp i 16-27 §§,

– när den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från
utlandet i 28-33 §§,

– omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 34-39 §§,
– anstånd i 40-44 §§,

– eftergift i 45 och 46 §§,

– ränta i 47 och 48 §§, och

– indrivning i 49 §.

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

2 § När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en
bidragsskyldig förälder, ska föräldern i förskott för varje
månad betala ett belopp till Försäkringskassan som helt eller
delvis motsvarar underhållsstödet.

När fastställs betalningsskyldighet?
3 § Betalningsskyldighet ska fastställas av Försäkringskassan
samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om
underhållsstöd meddelas.

4 § Ett beslut om betalningsskyldighet ska inte meddelas, om
18 kap. 21, 24 eller 25 § tillämpas eller om
underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i
form av ett engångsbelopp.

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige
och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som
inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap.
utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28
och 29 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyldighet inte
fastställas.

5 § Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid
tillbaka än tre år före den dag då meddelande om en gjord
ansökan sändes till den bidragsskyldige enligt 18 kap. 38 §.

Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken
Försäkringskassan har trätt in i barnets rätt till
underhållsbidrag enligt 29 §.

Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

6 § Om Försäkringskassan enligt 112 kap. 2 § har beslutat om
underhållsstöd för tid till dess att slutligt beslut kan
fattas, ska betalningsskyldighet fastställas för den
bidragsskyldige för motsvarande tid.

7 § Om underhållsstöd har lämnats och det pågår ett mål om
fastställande av faderskap till barnet, får den man som är
instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika
skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om
betalningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är
instämda i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt
1 kap. 9 § föräldrabalken.

8 § Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett
lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6
eller 7 §, ska skillnaden betalas ut till den
bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyldigheten
till ett högre belopp, ska den bidragsskyldige betala in
skillnaden till Försäkringskassan.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

9 § Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en
man och denne senare frias från faderskapet till barnet, har
han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta
enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalningsdag.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt
1 kap. 9 § föräldrabalken.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

10 § Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på
ett underlag som motsvarar den bidragsskyldiges inkomst
enligt 11-15 §§ till den del den överstiger 100 000 kronor.

Inkomst enligt beslut om slutlig skatt

11 § Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det
beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 §
skatteförfarandelagen (2011:1244) som fattats närmast före
februari det år betalningsskyldigheten avser och med
utgångspunkt i

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 §
inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §,
och

3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.
Lag (2011:1434).

12 § När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid
ska det beslut om skatt som förelåg den eller de månader som
betalningsskyldigheten avser läggas till grund för
inkomstberäkningen. Lag (2011:1434).

Inkomstslaget kapital

13 § Överskott i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i
inkomstslaget, dock inte med

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar
kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 §
inkomstskattelagen, och

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen
vid byte av bostad.

Underskott i inkomstslaget kapital ska minskas med gjorda
avdrag i inkomstslaget, dock inte med avdrag som avses i första
stycket 1 och 2.

Uppkommer ett överskott vid beräkningen ska detta minskas med
schablonintäkt enligt 42 kap. 36 och 43 §§ samt 47 kap. 11 b §
inkomstskattelagen. Lag (2011:1288).

Inkomstslaget näringsverksamhet

14 § Överskott av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ska

ökas med

1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt
40 kap. inkomstskattelagen,

2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift
för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,

3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt
30 kap. inkomstskattelagen, och

4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.
inkomstskattelagen,

samt minskas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond,
och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Underskottet av en näringsverksamhet som avses i första
stycket ska minskas med avdrag som avses i första stycket 1-4
och ökas med återförda avdrag som avses i första stycket 5
och 6.

Studiemedel och förmögenhet

15 § Till beloppen enligt 11-14 §§ ska läggas studiemedel i
form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

16 § Betalningsskyldighet ska för varje barn som har rätt
till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år
(betalningsbelopp). Beloppet ska motsvara det procenttal av
den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.

När procenttalet bestäms ska hänsyn tas till samtliga barn
som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7
kap. 1 § föräldrabalken.

17 § Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7
kap. 1 § föräldrabalken för ett, två eller tre barn utgör
procenttalet 14, 11,5 respektive 10 procent.

Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar
procenttalet kvoten mellan

– summan av antalet barn och 27 och

– antalet barn.

Procenttalet bestäms med högst två decimaler.

Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

18 § Underhåll som har betalats till barnet innan den
bidragsskyldige har delgetts beslutet om betalningsskyldighet
får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet,
räknas av från vad som ska betalas till Försäkringskassan.

Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 § Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en
kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får
han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet
tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer
enligt det som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 §
första och andra styckena föräldrabalken.

Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till
Försäkringskassan inom tre månader från utgången av den
kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige
upphörde.

20 § Avdrag enligt 19 § medges inte om betalningsskyldigheten
bestämts enligt 22-25 §§.

Beräkning efter skälighet

21 § Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer
av 10-15 §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det
är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga
väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad
enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar
godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.

Avdrag för underhåll vid lagakraftvunnen dom eller avtal

22 § Har det i en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som
socialnämnden godkänt bestämts att den bidragsskyldige ska ha
barnet hos sig under minst 30 hela dygn per kalenderår, ska
på den bidragsskyldiges begäran ett avdrag tillgodoräknas när
betalningsskyldigheten bestäms.

Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp
per månad som den bidragsskyldige annars skulle betala enligt
10-17, 21, 26 och 27 §§.

23 § Vid beräkning av antalet hela dygn enligt 22 § räknas
även det dygn då barnets vistelse hos den bidragsskyldige
upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen
börjar och upphör under samma dygn.

24 § Rätt till avdrag enligt 22 § föreligger inte om det
finns anledning att anta att umgänget i väsentlig mån
understiger eller kommer att understiga det som fastställts i
domen eller avtalet. Om det finns särskilda skäl får avdrag
dock medges även i ett sådant fall.

25 § Avdrag enligt 22 § medges från och med månaden efter den
månad då anmälan om domen eller avtalet kom in till
Försäkringskassan.

Högsta betalningsbelopp

26 § Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad
som betalas ut i underhållsstöd till barnet under den tid
betalningsskyldigheten avser.

Avrundning och lägsta betalningsbelopp

27 § Om det belopp som ska betalas för ett barn under en
månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre
krontal. Om månadsbeloppet för ett barn blir lägre än 50
kronor, faller betalningsskyldigheten bort.

När den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från
utlandet

Inledande bestämmelse

28 § Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller om den
bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får
lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 §
utsökningsbalken och som inte kan tas i anspråk genom
utmätning på sätt som anges i samma kapitel gäller det som
föreskrivs i 29-33 §§.

Om underhållsbidrag är fastställt

29 § Om underhållsbidrag är fastställt, inträder
Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag till
den del det svarar mot utbetalt underhållsstöd.

Om underhållsbidrag inte är fastställt

30 § Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan
Försäkringskassan förelägga boföräldern att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag
fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern
att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt
ett underhållsbidrag som inte uppenbart understiger vad den
bidragsskyldige bör betala.

Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till
Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt
underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av
bidraget.

31 § Om barnet har fyllt 18 år ska det som anges om
boföräldern i 30 § i stället gälla barnet.

Betalning av underhållsbidrag m.m.

32 § I fall som avses i 28 § tillämpas även 2, 18-20 och 40-
46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första
stycket samt 110 kap. 48 §. Det som där föreskrivs om
betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala
fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning
till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom
underhållsbidraget förfaller till betalning.

33 § Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan
möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på
betalning av underhållsbidrag utkräva sådan del av obetalda
underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

34 § Betalningsbelopp enligt 10-17, 21, 26 och 27 §§ ska
omprövas när det finns ett nytt beslut om slutlig skatt och
när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.

Föranleder det nya beslutet om skatt en ändring av
betalningsbeloppet, ska ändringen gälla från och med februari
året efter det år då beslutet meddelades. Justeras
betalningsbeloppet av det skälet att grunden för tillämplig
procentsats enligt 17 § ändrats, gäller det nya
betalningsbeloppet från och med månaden efter den månad då
ändringen skedde, dock aldrig längre tid tillbaka än tre år
före den dag då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.
Lag (2011:1434).

35 § Betalningsskyldighet som bestämts enligt 16-27 §§ för
viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på
initiativ av Försäkringskassan jämkas om det beslut om skatt
som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats
väsentligt. En fråga om jämkning på grund av ändrat beslut om
skatt får dock aldrig tas upp till prövning efter utgången av
sjätte året efter det beskattningsår som beslutet avser.
Lag (2011:1434).

36 § Om betalningsskyldigheten enligt 35 § bestäms till ett
lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med
tidigare beslut betalat för samma tid, ska skillnaden betalas
ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som
hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan uppgår till
minst 100 kronor.

Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än
vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut
betalat för samma tid, ska den bidragsskyldige betala in
skillnaden till Försäkringskassan.

37 § Beslut om betalningsskyldighet som har bestämts enligt
16-21, 26 och 27 §§ får upphävas helt eller delvis om den
bidragsskyldige bosatt sig utomlands. Detsamma gäller om den
bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får
lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom
utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken.

38 § En bidragsskyldig vars betalningsskyldighet har bestämts
enligt 22-25 §§ är skyldig att till Försäkringskassan
omgående anmäla de ändringar i umgänget som beslutas av
allmän domstol eller görs i avtal som godkänts av
socialnämnden.

När en anmälan har gjorts ska Försäkringskassan omgående göra
en omprövning av betalningsskyldigheten.

39 § Försäkringskassan ska upphäva ett beslut som har
meddelats med stöd av bestämmelser i 22-25 §§, om den
bidragsskyldige begär det eller om något har inträffat som
medför att betalningsskyldigheten inte längre bör vara
fastställd med beaktande av dom eller avtal om umgänge.

Har ett beslut upphävts kan en ny begäran om beräkning enligt
22-25 §§ prövas tidigast två år från upphävandet.

Anstånd

40 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige
helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra
betalningsskyldigheten.

Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

41 § Anstånd enligt 40 § ska beviljas i den utsträckning som
det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som
behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna
om förbehållsbelopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken ska
då tillämpas. Försäkringskassan får vid denna prövning beakta
också om den bidragsskyldige har andra lätt realiserbara
tillgångar.

Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till
det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller
ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

42 § Det belopp som beslutet om anstånd avser ska betalas
före belopp som avser senare tid.

43 § En bidragsskyldig som har en skuld till staten på grund
av att han eller hon har haft anstånd ska, sedan anståndet har
löpt ut, betala skulden månadsvis i delposter (avbetalning)
med en tolftedel av ett belopp som motsvarar 1,5 gånger det
betalningsbelopp som följer av 2-5, 10-17 och 21-27 §§ eller,
om betalningsskyldigheten för något barn har upphört, skulle
ha fastställts enligt dessa paragrafer, dock minst 150 kronor
per barn och månad. Den bidragsskyldige behöver dock inte
betala större delposter än att den bidragsskyldige får behålla
vad han eller hon behöver för sitt eget och familjens
underhåll enligt bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken beräknat per månad.

För belopp som överstiger det den bidragsskyldige är skyldig
att betala enligt första stycket ska på ansökan av honom eller
henne nytt beslut om anstånd meddelas.

Om en delpost enligt första stycket inte är betald på
förfallodagen, ska den och de därpå följande fem delposterna
vara betalda senast fem månader efter det att den förstnämnda
delposten skulle ha betalats. Om inte samtliga sex delposter
är betalda inom den angivna tiden förfaller hela skulden till
omedelbar betalning. Lag (2012:896).

44 § Försäkringskassan ska upphäva eller ändra ett beslut om
anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte
längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

45 § Försäkringskassan får på eget initiativ eller på ansökan
av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i
fråga om betalningsskyldighet och ränta, om det finns
synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges
personliga eller ekonomiska förhållanden.

46 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige
helt eller delvis efterge fordran i fråga om
betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans
faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse
eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

47 § Om den bidragsskyldige inte betalar belopp som bestämts
enligt 16-27 §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med
betalning, ska han eller hon betala ränta på skulden.
Försäkringskassan behöver dock inte kräva betalning för
räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.

Den årliga räntan enligt första stycket tas ut efter en
räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av
emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och
statsobligationer för de senaste tre åren. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om ränta enligt denna paragraf.

48 § De belopp som den bidragsskyldige betalar in ska i
första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

49 § Försäkringskassan ska utan dröjsmål vidta åtgärder för
att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör
sin betalningsskyldighet.

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16-27 och 43 §§ samt
ränta enligt 47 och 48 §§ får verkställas enligt
bestämmelserna i utsökningsbalken. Lag (2012:896).

V Särskilda familjeförmåner

20 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– adoptionsbidrag i 21 kap., och

– vårdbidrag i 22 kap.

21 kap. Adoptionsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till adoptionsbidrag i 2-6 §§, och

– vem av föräldrarna som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

2 § Adoptionsbidrag kan lämnas till försäkrade föräldrar för
kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare
och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem
i sin vård.

Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

3 § För att adoptionsbidrag ska lämnas krävs

1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick
barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och

2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att
adoptionen blev giltig här i landet.

4 § Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar
som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.

Med svensk domstols tillstånd likställs

1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som
regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut
om adoption ska gälla här i landet, och

2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i
landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner.

5 § Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade
fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.

Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

6 § Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av
en sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192)
om internationell adoptionsförmedling.

Vem av föräldrarna får adoptionsbidraget?

7 § Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de
inte begär en annan fördelning.

22 kap. Vårdbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– personer som likställs med förälder i 2 §,

– rätten till vårdbidrag i 3-5 §§,

– förmånstiden i 6-10 §§,

– beräkning av vårdbidrag i 11-14 §§,

– vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och

– utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

2 § Följande personer likställs med förälder när det gäller
vårdbidrag:

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har
eller har haft barn med föräldern,

3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet,
och

4. blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte
är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när
han eller hon får barnet i sin vård.

Rätten till vårdbidrag

3 § En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett
försäkrat barn, om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller
annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under
minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder
uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det
sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de
sammanlagda merkostnaderna.

4 § Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets
omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 11 och 12
§§.

Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13
och 14 §§.

5 § Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska det bortses från
vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Förmånstiden

Huvudregler

6 § Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till
förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den
månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.

Vårdbidrag lämnas till och med juni det år då barnet fyller
19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars
upphör.

7 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid.

Rätten till vårdbidrag ska omprövas minst vartannat år, om
det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Avbrott i vården

8 § Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet
lämnas vårdbidrag under avbrott i vården som varar högst sex
månader.

Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under
ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

Om barnet avlider

9 § Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn
och barnet avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till
och med den åttonde månaden efter dödsfallet eller den
tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

10 § Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som

1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades
som hel eller tre fjärdedels förmån, och

2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet
lämnades som halv förmån.

Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade
bestämts som merkostnadsersättning ska motsvarande del av
bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

11 § Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av
prisbasbeloppet, dock inte i fall som avses i 13 och 14 §§.
Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

12 § Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven
del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna
ersättning bestäms till

1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,

3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och

4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.

Vårdbidrag enbart för merkostnader

13 § Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av
merkostnader bestäms till

1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till minst detta belopp, eller

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till minst detta belopp.

Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

14 § Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn
grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas
och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av
prisbasbeloppet, ska beloppet av hel förmån höjas med
merkostnadsersättning. Denna ska, alltefter merkostnadernas
storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av
prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Vem av föräldrarna får vårdbidraget?

15 § Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett
visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den
huvudsakliga tillsynen och vården av barnet.

16 § Om båda föräldrarna begär det ska i stället halva
bidraget betalas ut till var och en av dem. En förutsättning
för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet
och att båda tar del i vården av barnet.

I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för
dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog
del i vården av barnet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

17 § Om förhållanden som påverkar behovet av vårdbidraget
ändras ska rätten till förmånen omprövas.

18 § Ändring av vårdbidrag ska gälla från och med månaden
närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom.
Gäller det ökning efter ansökan ska dock även 6 § första
stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

19 § Vårdbidrag ska betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för
år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste
krontal som är jämnt delbart med tolv.

AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA

I Inledande bestämmelser

23 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning C finns bestämmelser om
socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada.

2 § Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna
avdelning är

– sjukpenning som lämnas vid sjukdom och nedsatt
arbetsförmåga,

– rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt
arbetsförmåga,

– rehabiliteringsersättning i samband med
rehabiliteringsåtgärder,

– sjukersättning eller aktivitetsersättning när
arbetsförmågan är långvarigt nedsatt,

– arbetsskadeersättning vid skada i samband med
förvärvsarbete,

– statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa
statliga eller kommunala verksamheter,

– krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,

– smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och

– närståendepenning i samband med ledighet för vård av en
svårt sjuk person.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner
vid sjukdom och arbetsskada.

Vidare finns bestämmelser om

– sjukpenning m.m. i 24-28 a kap.,

– rehabilitering och rehabiliteringsersättning i 29-31 a kap.,

– sjukersättning och aktivitetsersättning i 32-37 kap.,

– förmåner vid arbetsskada m.m. i 38-44 kap., och

– särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i 45-47
kap. Lag (2011:1513).

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den
som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4-7
kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning
handläggs av Försäkringskassan.

II Sjukpenning m.m.

24 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i 25 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst
samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer i 26
kap.,

– sjukpenning i 27 och 28 kap., och

– sjukpenning i särskilda fall i 28 a kap.
Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelser

2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är
beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt.

Sjukpenning i särskilda fall enligt 28 a kap. kan dock lämnas
även till en försäkrad för vilken det inte kan fastställas
någon sjukpenninggrundande inkomst. Lag (2011:1513).

3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också
till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna
balk:

– graviditetspenning,

– föräldrapenning på sjukpenningnivå,

– tillfällig föräldrapenning,

– rehabiliteringspenning enligt 31 kap.,

– skadelivränta,

– smittbärarpenning, och

– närståendepenning. Lag (2011:1513).

25 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande
inkomst och årsarbetstid

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser om
sjukpenninggrundande inkomst i 2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– inkomst av anställning i 7 §,

– inkomst av annat förvärvsarbete i 8-15 §§,

– undantag för vissa inkomster i 16-24 §§, och

– årsarbetstid i 25-31 §§.

Grundläggande bestämmelser

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i
pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få
för eget arbete antingen

1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst
av anställning), eller

2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

3 § För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna
fastställas för en person krävs att han eller hon är
försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap.

För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas
krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

1. kommer från arbete i Sverige,

2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex
månader i följd eller vara årligen återkommande, och

3. kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande
inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande
inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

5 § När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig
beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av
dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det ska därvid i första
hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § Om den försäkrades förhållanden inte är kända för
Försäkringskassan, ska beräkningen av den försäkrades
sjukpenninggrundade inkomst grundas på

1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den
försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller

2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts
vid inkomstbeskattningen. Lag (2011:1434).

Inkomst av anställning

7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört
arbete för någon annans räkning ska räknas som inkomst av
anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte
är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har
betalat ut sådan ersättning ska då anses som arbetsgivare,
och den som utfört arbete ska anses som arbetstagare.

Det som anges i första stycket gäller inte om

1. ersättningen betalas ut i form av pension,

2. ersättningen ska räknas som inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 10-15 §§, eller

3. ersättningen omfattas av undantag enligt 16-24 §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

8 § Inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst av
annat förvärvsarbete. Detsamma gäller sådan inkomst av arbete
för egen räkning som utgör inkomst av tjänst.

Det som anges i första stycket gäller endast i den
utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av
anställning. Vidare gäller det som anges i 9-17 och 19-24 §§.

9 § För en försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete
och som bedriver näringsverksamhet ska, under en tid om 24
månader räknat från den månad då den försäkrade har gjort
eller borde ha gjort anmälan för registrering enligt 7 kap. 2 §
skatteförfarandelagen (2011:1244), den sjukpenninggrundande
inkomsten från näringsverksamheten beräknas till minst vad
som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning. I det fall den försäkrade inte har skyldighet att
anmäla sig för registrering, ska tiden om 24 månader räknas
som om en sådan skyldighet hade gällt för honom eller henne.
Lag (2011:1434).

Ersättning till den som är godkänd för F-skatt

10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning
för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som
är godkänd för F-skatt när ersättningen bestäms eller när den
betalas ut.

Om mottagaren är godkänd för F-skatt med villkor enligt 9
kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244), räknas
ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om
godkännandet skriftligen åberopas. Lag (2011:1434).

11 § Den som i en handling som upprättas i samband med
uppdraget har lämnat uppgift om godkännande för F-skatt ska
anses ha ett sådant godkännande om handlingen även innehåller
följande uppgifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
eller andra för identifiering godtagbara uppgifter, och

2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer
eller organisationsnummer.

Uppgiften om godkännande för F-skatt gäller även som sådant
skriftligt åberopande av godkännandet som avses i 10 § andra
stycket. Lag (2011:1434).

12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar
ut ersättningen känner till att uppgiften om godkännande för
F-skatt är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift
finns i skattebrottslagen (1971:69). Lag (2011:1434).

Viss ersättning från privatpersoner

13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning
för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som
inte är godkänd för F-skatt eller är godkänd för F-skatt med
villkor enligt 9 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
om

1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som
bedrivs av utbetalaren,

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete
från samma utbetalare under beskattningsåret kan antas bli
mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en
överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av
anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses
i 12 kap. 16 § föräldrabalken. Lag (2011:1434).

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning
för arbete om ersättningen betalas ut från
1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller
2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i
intressegrupperingen.

15 § Har upphävts genom lag (2012:834).

Undantag för vissa inkomster

Ersättning understigande 1 000 kronor
16 § Om ersättning för arbete för någon annans räkning inte
kan antas uppgå till minst 1 000 kronor under året, räknas
ersättningen från denne som sjukpenninggrundande inkomst
endast om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Semesterlön och semesterersättning

17 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte semesterlön
till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i
lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande
begränsning gäller för semesterersättning.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster och lån

18 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst som
avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomstskattelagen (1999:1229).

Mindre ersättning till idrottsutövare

19 § Som sjukpenninggrundande inkomst av anställning räknas
inte ersättning som en idrottsutövare får från en ideell
förening som har till ändamål att främja idrott och som
uppfyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229), om ersättningen från föreningen under året kan
antas bli mindre än ett halvt prisbasbelopp.
Lag (2013:949).

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

20 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte följande
ersättningar:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

Ersättning från vinstandelsstiftelse
21 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande
förutsättningar är uppfyllda:
– ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av
ändamålet med vinstandelsstiftelsen,

– ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete
åt vinstandelsstiftelsen, och

– de bidrag arbetsgivaren har lämnat till
vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma
en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person
med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 21 § inte
ersättning som den juridiska personen lämnar till
företagsledare eller delägare i företaget eller till en
person som är närstående till någon av dem.
Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och
närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen
(1999:1229).

23 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte sådan
ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988-
1991.

Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke
tidsbegränsad sjukersättning

24 § Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst på
grund av förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid
för vilken han eller hon får sjukersättning enligt
bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

25 § Årsarbetstid ska beräknas för en försäkrad som har en
sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis avser
anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda
bestämmelser har betydelse för beräkningen av en förmån.
26 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år
som en försäkrad tills vidare kan antas komma att ha som
ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt
förvärvsarbete.

27 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den
schablonberäknas. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
schablonberäkning av årsarbetstiden.

Ledighet som likställs med förvärvsarbete

28 § När årsarbetstiden beräknas ska följande ledigheter
likställas med förvärvsarbete:
1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under
ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480)
och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller
hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas
som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade
löneförmåner lämnas,
3. ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för
att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för
lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av årsarbetstiden

29 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid
halv timme avrundas uppåt.

30 § När den försäkrades förhållanden inte är kända för
Försäkringskassan ska beräkningen av årsarbetstiden grundas
på upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta från den
försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.

31 § I 26 kap. samt 28 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare
bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa
situationer.

26 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande
inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,

– ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten i 4-8 §§,

– sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-
skyddad tid) i 9-18 §§,

– sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa
situationer i 19-27 §§, och

– årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid
förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid) i 28-31 §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i
samband med att han eller hon begär att få en förmån som
beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst eller
att det annars behövs för handläggningen av ett ärende.

3 § Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad bestämma
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något
ersättningsärende inte är aktuellt.

Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten

4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska ändras om
Försäkringskassan har fått reda på att den försäkrades
inkomstförhållanden eller andra omständigheter har ändrats på
ett sätt som har betydelse antingen för rätten till en förmån
som redan lämnas eller för storleken på förmånen.

5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den
försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

6 § En ändring av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten ska gälla från och med den dag då anledning till
ändringen uppkom.

Den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten får dock läggas
till grund för ersättning tidigast från och med första dagen
i den ersättningsperiod som infaller i anslutning till att
Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

7 § Det som föreskrivs i 6 § andra stycket tillämpas inte om
ändringen föranleds av att

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning har beviljats
den försäkrade eller att sådan ersättning som redan lämnats
har ändrats på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har
ändrats,

2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 36 kap. 13-15 §§ har upphört,

3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning har
beviljats den försäkrade eller sådan livränta som redan
lämnas har ändrats, eller

4. tjänstepension har beviljats den försäkrade.

8 § Bestämmelsen i 7 § 1 ska tillämpas även när den
försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i
form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt
till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4–15 §§
om försäkringstid. Lag (2014:239).

Sjukpenninggrundande inkomst vid avbrott eller inskränkning
av förvärvsarbete (SGI-skyddad tid)

Allmänna bestämmelser

9 § SGI-skydd innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten
för tid då den försäkrade avbryter eller inskränker sitt
förvärvsarbete av något skäl som anges i 11–18 a §§
(SGI-skyddad tid) beräknas med utgångspunkt i förhållandena
närmast före avbrottet eller inskränkningen, om den
sjukpenninggrundande inkomsten därigenom blir högre än om den
hade beräknats med beaktande av förhållandena under avbrottet
eller inskränkningen.

Det som föreskrivs i denna paragraf gäller dock inte när 7 §
1, 3 eller 4 är tillämplig. Lag (2013:949).

10 § I 28-31 §§ finns bestämmelser om omräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten under SGI-skyddad tid i vissa
fall.

Studier

11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver
studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt
studiestödslagen (1999:1395). Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om
vilka studier som medför att skyddet är tillämpligt.

Periodiskt ekonomiskt stöd

12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade får
periodiskt ekonomiskt stöd enligt särskilda avtal mellan
arbetsmarknadens parter. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om
förutsättningarna för att avtalen ska medföra att skyddet är
tillämpligt.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade

1. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får
aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, eller

2. står till arbetsmarknadens förfogande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1. föreskrifter om undantag från kravet på att den som deltar
i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd
eller utvecklingsersättning, och

2. föreskrifter om de villkor som gäller för att den
försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Lag (2015:119).

Graviditet

14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid
och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten för födelsen.

Föräldraledighet

15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade helt eller
delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med
förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och
barnet inte fyllt ett år.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även vid adoption
av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant
barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

Plikttjänstgöring samt annan militär utbildning och
tjänstgöring

16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som
rekryt. Lag (2010:467).

Etableringsinsatser

16 a § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i
aktiviteter enligt en etableringsplan som avses i lagen
(2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare. Lag (2010:352).

Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

17 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte
förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning
i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38-42 kap.
som motsvarar ersättning enligt 1-3 eller någon annan jämförbar
ekonomisk förmån.

Första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder.
Lag (2010:1307).

Kortare avbrott i förvärvsarbete

18 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en
försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten
är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder.
Lag (2010:1307).

Korttidsarbete

18 a § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i
korttidsarbete som berättigar arbetsgivaren till preliminärt
stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete.
Lag (2013:949).

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa
situationer

Studier, periodiskt ekonomiskt stöd, arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och etableringsinsatser m.m.

19 § Vid sjukdom gäller det som föreskrivs i andra stycket för
en försäkrad som

– bedriver studier som avses i 11 §,

– får periodiskt ekonomiskt stöd som avses i 12 §,

– deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får
aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, eller

– deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan.

Under den tid som avses i första stycket ska sjukpenningen för
den försäkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som
har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget
arbete som den försäkrade kan antas få under den tiden. Om den
sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst
av anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av
enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha
i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.
Lag (2010:352).

Plikttjänstgöring samt annan militär utbildning och
tjänstgöring

20 § Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även
vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring
eller militär utbildning inom Försvarsmakten som avses i 16 §.
Detta gäller dock endast vid utbildning som är längre än 60
dagar. Lag (2010:467).
Behandling eller rehabilitering

21 § För en försäkrad som får sådan behandling eller
rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 29 kap. 2 § och
då får livränta från arbetsskadeförsäkringen enligt 41 kap.
eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller
vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under den tid som livräntan betalas ut ska sjukpenningen
beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete
som den försäkrade kan antas få under denna tid.
Studieuppehåll
22 § För en försäkrad som avses i 28 kap. 6 § första stycket 1
eller 2, eller i den paragrafens tredje stycke, och som under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studiesociala
förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det
som anges i andra stycket.
Under studieuppehållet ska sjukpenning beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av 4-7, 9 och 10 §§ om
sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt 19 §. Lag (2010:2005).

Försäkrade som fått sjukersättning, aktivitetsersättning
eller livränta

22 a § Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller
delvis har fått sjukersättning, aktivitetsersättning eller
livränta enligt 41, 43 eller 44 kap., ska den
sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den
sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha
varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana
perioder. Om ett år eller längre tid har förflutit från den
tidpunkt när sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller
livräntan enligt 41, 43 eller 44 kap. började lämnas ska den
sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 31 § för
varje helt år som har förflutit.

Första stycket gäller längst till och med månaden före den
när den försäkrade fyller 65 år, om inte annat anges i
22 b §. Lag (2013:747).

22 b § Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som
inträffat tidigast den månad då den försäkrade fyllde 65 år,
gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till
och med månaden före den när den försäkrade fyller 67 år.
Lag (2013:747).

Försäkrade som fått vårdnadsbidrag

23 § Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har
fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt
vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst
motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade
skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan
period.

Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall

– sådana omständigheter som anges i 7 § 1, 3 eller 4 har
inträffat, eller

– då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 11 eller 12
§.

Försäkrade som vid vistelse utomlands ansetts bosatta i
Sverige

24 § För sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses
bosatta i Sverige även under vistelse utomlands, ska den
sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige
motsvara lägst det belopp som utgjorde deras
sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.

Försäkrade som får tjänstepension

25 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av
ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av
den månad han eller hon fyller 65 år, ska
sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den
försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under
minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten
ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

26 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i
25 § är helt eller delvis arbetslös och är arbetssökande, ska
sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om
tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före
pensionsavgången.

27 § För en försäkrad som avses i 26 § ska den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen
närmast före pensionsavgången. Om den försäkrade inte har för
avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare,
ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval
av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som
svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen ska det iakttas att
den sjukpenninggrundande inkomsten inte får överstiga
7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkningen ska den försäkrades inkomst minskas med
tjänstepensionen. Minskningen får dock inte leda till att en
försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre
sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha
gjorts enligt 25 §.

Årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid
förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid)

28 § När Försäkringskassan ska bestämma den
sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas
av bestämmelserna i 11-18 §§ och som helt eller delvis saknar
anställning ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om
enligt 29-31 §§.

Det som anges i första stycket gäller även en försäkrad vars
anställning upphör under en pågående ersättningsperiod.

29 § Den sjukpenninggrundande inkomsten ska räknas om när
minst ett år har förflutit från den tidpunkt när den
anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat
föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter
ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen,
räknat ett år från den senaste omräkningen.

Med den tidpunkt när anställningen upphörde likställs den
tidpunkt då den försäkrade helt upphörde med annat
förvärvsarbete än arbete som anställd.

Efter omräkning enligt 22 a § likställs utgången av det
senaste hela år för vilket omräkning skett med den tidpunkt
när anställningen upphörde.

30 § Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat
förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 25
kap. 15 §, ska räknas om för en försäkrad som inte har
upphört med förvärvsarbetet.

Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter
det att ett år har förflutit från ersättningsperiodens
början. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten
räknas om årligen, räknat ett år från den senaste
omräkningen.

31 § Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen
i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda
talet för konsumentprisindex jämfört med motsvarande tal tolv
månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av
den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas.

Den sjukpenninggrundande inkomsten får aldrig fastställas
till ett belopp som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

27 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till sjukpenning i 2-8 §§,

– samordning med sjuklön i 9 §,

– sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare
sjukdomsfall, m.m. i 10-16 §§,

– sjukanmälan i 17 och 18 §§,

– ersättningsnivåer i 19 §,

– förmånstiden i 20-38 §§,

– allmänt högriskskydd i 39 och 39 a §§,

– särskilt högriskskydd i 40-44 §§,

– förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,

– bedömning av arbetsförmågans nedsättning
(rehabiliteringskedjan) i 46-55 b §§, och

– arbetsgivarinträde m.m. i 56-61 §§.
Lag (2012:932).

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som
sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en
fjärdedel.

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga
som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning,
om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen
upphört.

3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det
bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden.

4 § Sjukpenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån enligt 45 §.

Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i
anslutning till ett sjukdomsfall får, i stället för den
sjukpenning som annars skulle ha lämnats, skälig ersättning
lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och
från arbetet.

Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den
försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne
att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder
för att ta sig till sitt arbete.

Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller
hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk
rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av
arbetsförmågan.

Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den
medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

– ordinerats av läkare, och

– ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses
nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av
behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att
förvärvsarbeta.

Familjehemsförälder

8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av
barn som omfattas av uppdraget för tid när sjukpenning kommer
i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från
ersättningen.

Samordning med sjuklön

9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner
för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades
arbetsgivare ska svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön. Lag (2011:1075).

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare
sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas
sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av
anställning endast under förutsättning att den försäkrade
skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit
sjuk.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs
tid som avses i 25 kap. 28 §.

11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha
förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller
följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses
skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat
före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle
ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första
14 dagarna i sjukperioden.

11 a § Särskilda bestämmelser om rätt till sjukpenning under de
första 14 dagarna i en sjukperiod när denna förmån lämnas till
en försäkrad som är helt eller delvis arbetslös finns i 28 kap.
6 § tredje stycket. Lag (2010:2005).

Studier

12 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som
bedriver sådana studier som avses i 26 kap. 11 §.

Periodiskt ekonomiskt stöd

13 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får
periodiskt ekonomiskt stöd enligt sådana särskilda avtal
mellan arbetsmarknadens parter som avses i 26 kap. 12 §.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

14 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som, på
sätt avses i 26 kap. 13 §, deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller
utvecklingsersättning, eller står till arbetsmarknadens
förfogande.

Behandling och rehabilitering

15 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de
första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får
sådan behandling som avses i 6 § eller 31 kap. 3 § och som
under denna tid får livränta vid arbetsskada eller annan
skada som avses i 41-44 kap.

Plikttjänstgöring

16 § Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de
första 14 dagarna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om
tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60
dagar.

Sjukanmälan

17 § Sjukpenning får inte lämnas för längre tid tillbaka än
sju dagar före den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes
till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har
funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns
särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.
Lag (2013:747).

18 § Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla
sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047)
om sjuklön, ska sjukpenning som grundas på inkomst av
anställning lämnas utan hinder av det som anges i 17 §.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

19 § Sjukpenning lämnas på

– normalnivå, eller

– fortsättningsnivå.

Sjukpenning på normalnivån beräknas på ett beräkningsunderlag
enligt 28 kap. 7 § 1 och sjukpenning på fortsättningsnivån
beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 2.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

20 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så
länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt
till sjukpenning inom den tid som anges i 21-24 a §§.

Förmånstiden för sjukpenning på normalnivån

21 § Sjukpenning på normalnivån lämnas för högst 364 dagar
under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående
dagarna.

22 § Om den försäkrade inom ramtiden redan har fått
sjukpenning för 364 dagar på normalnivån, kan sjukpenning
lämnas enligt bestämmelserna i 24 §. Vid beräkningen av
antalet dagar med sjukpenning på normalnivån anses som sådana
dagar även dagar med

1. sjukpenning på fortsättningsnivån, och

2. rehabiliteringspenning enligt 31 kap.

Som dagar med sjukpenning på normalnivån räknas vidare tretton
dagar under sådana perioder som avses i 26 § andra stycket.
Lag (2011:1513).

23 § Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom lämnas
sjukpenning på normalnivån trots att sådan sjukpenning redan
har lämnats för 364 dagar under ramtiden. I sådant fall
tillämpas inte bestämmelserna i 22 och 24 §§.

Det som föreskrivs i första stycket gäller när den försäkrades
arbetsförmåga till minst en fjärdedel är nedsatt till följd av
en allvarlig sjukdom. Lag (2011:1513).

Förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivån

24 § Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för högst 550
dagar om sjukpenning på normalnivån inte kan lämnas på grund
av det som föreskrivs i 21 §. Detta gäller även för dagar i
en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för
maximalt antal dagar inte redan har lämnats.

24 a § Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för
ytterligare dagar om

1. den försäkrades arbetsförmåga till minst en fjärdedel är
nedsatt till följd av en godkänd arbetsskada enligt 39-42
kap.,

2. den försäkrade är intagen på sjukhus eller på grund av
sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus,

3. den försäkrade på grund av sjukdom har sådan avgörande
förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera
sig att han eller hon inte kan tillgodogöra sig information,

4. en återgång i arbete eller ett deltagande i ett
arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för
allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom, eller

5. det i annat fall på grund av den försäkrades sjukdom skulle
framstå som oskäligt att inte lämna sjukpenning.
Lag (2011:1513).

Läkarintyg

25 § Den försäkrade ska styrka nedsättningen av
arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den
sjunde dagen efter sjukperiodens första dag genom att lämna
in ett läkarintyg till Försäkringskassan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att
lämna läkarintyg enligt första stycket när ett sådant intyg
inte behövs, dels om att skyldigheten enligt första stycket
ska gälla från och med en annan dag. Lag (2013:747).

Sjukperiod

26 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,

2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller

3. har rätt till rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. 2
och 3 §§.

Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i
omedelbar anslutning till en period med lön enligt 34 §
sjömanslagen (1973:282), en sjuklöneperiod enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön eller en period när en arbetsgivare för
sjömän som avses i sjömanslagen har betalat ut lön vid sjukdom
med stöd av sådant kollektivavtal som avses i 56 §, ska
sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också sådana
perioder. Lag (2010:343).

Karensdagar

27 § Om inte något annat följer av 28 §, 28 b §, 39 §, 39 a §
eller 40-44 §§ gäller

1. att sjukpenning som svarar mot inkomst av anställning inte
lämnas för den första dagen i en sjukperiod (karensdag), och

2. att sjukpenning som svarar mot inkomst av annat
förvärvsarbete inte lämnas under de första sju dagarna i en
sjukperiod (karensdagar).
Om sjukpenningen ska arbetstidsberäknas, gäller detta den
första dag i sjukperioden enligt första stycket 1 som den
försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte
hade varit sjuk.

Bestämmelser om karenstid i stället för karensdagar finns i
29-31 §§. Lag (2012:932).

28 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning under
medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering enligt 6 §
lämnas sjukpenning på normalnivån eller fortsättningsnivån
även för dagar som avses i 27 §.

Detsamma gäller för den som betalar egenavgift och som gjort
anmälan om karenstid på 1 dag enligt 29 §, för den första
dagen i en sjukperiod. Lag (2012:932).

28 a § Till en sjöman på fartyg som inte uteslutande går i
inre fart lämnas sjukpenning även för dag som avses i 27 §.

Med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 §
inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2010:343).

28 b § För en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 27 §
första stycket 2 och som blir arbetslös, gäller, i fråga om
antalet karensdagar, i stället bestämmelserna i 27 § första
stycket 1. Detsamma gäller för en försäkrad som inte längre
uppfyller villkoren för karenstid i 29-31 §§ på grund av att
han eller hon är arbetslös.

Till en försäkrad som omfattas av första stycket lämnas
sjukpenning även för dagar enligt 28 § första stycket.
Lag (2012:932).

Karenstid för den som betalar egenavgift

29 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och
som betalar egenavgift har rätt att anmäla till
Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en
karenstid på 1 dag, eller 14, 30, 60 eller 90 dagar.

Om den som betalar egenavgift inte gör någon sådan anmälan,
lämnas sjukpenning efter de karensdagar som anges i 27 §
första stycket 2. Lag (2012:932).

30 § Om den som betalar egenavgift gör en sådan anmälan som
anges i 29 §, ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat
förvärvsarbete inte lämnas för den första dagen, eller de
första 14, 30, 60 eller 90 dagarna av varje sjukperiod, den
dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).
Lag (2012:932).

31 § Den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om
karenstid enligt 29 § får efter uppsägningstid övergå till
sjukpenning med kortare eller ingen karenstid, om han eller
hon inte har fyllt 55 år vid anmälan till Försäkringskassan om
ändrad karenstid. Uppsägningstiden är det antal dagar med
vilka karenstiden förkortas.

Uppsägningstid enligt första stycket gäller även för en
försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 27 § första stycket
2 och som gör anmälan om karenstid på 1 dag enligt 29 §.

Ändringen börjar gälla efter det att uppsägningstiden löpt ut.
Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat
innan ändringen har börjat gälla. Lag (2012:932).

Återinsjuknande

32 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en
tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelserna i 20-
24 a och 27 §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en
fortsättning på den tidigare sjukperioden.

33 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående
sjukperiods slut ska bestämmelsen i 30 § om karenstid för den
som betalar egenavgift tillämpas på så sätt att de båda
perioderna ska anses som en sjukperiod.

För den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om
karenstid på 1 dag enligt 29 § gäller dock i stället 32 §.
Lag (2012:932).

33 a § För en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i
28 b § första stycket gäller 32 §. Lag (2012:932).

Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning
eller pension

34 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller
hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han
eller hon under månaden närmast före den då han eller hon
började få hel ålderspension fick hel sjukersättning.

35 § Bestämmelserna i 34 § om sjukersättning och
aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade
skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning
om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt
bestämmelserna i 35 kap. 4–15 §§ om försäkringstid.
Lag (2014:239).

35 a § Sjukpenning lämnas inte till en försäkrad under de tre
kalendermånader som infaller efter utgången av en period med
sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta gäller dock
endast till den del nedsättningen av arbetsförmågan svarar
mot den nedsättning för vilken sjukersättning eller
aktivitetsersättning har lämnats. Sjukpenning lämnas dock i
fall som avses i 23 eller 24 a §.

Sjukpenning efter 65-årsdagen

36 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter
ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får
Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska
lämnas till den försäkrade.

Sjukpenning efter 70-årsdagen

37 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade
fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.

Beräkning av antalet dagar

38 § När antalet dagar beräknas enligt 36 eller 37 § ska
varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

39 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning som svarar
mot inkomst av anställning till följd av bestämmelsen i 27 §
första stycket 1 för sammanlagt tio dagar under de senaste
tolv månaderna, kan sjukpenning lämnas även för dag som avses
i 27 § första stycket 1 (allmänt högriskskydd). Om den
försäkrade gått miste om sjukpenning som svarar mot inkomst av
annat förvärvsarbete till följd av bestämmelsen i 27 § första
stycket 2 under fem sjukperioder under de senaste tolv
månaderna, kan sjukpenning lämnas även för dagar som avses i
27 § första stycket 2 från och med den sjukperiod som inträder
efter det att den försäkrade gått miste om sjukpenning för
sammanlagt minst 21 dagar.

Om den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om
karenstid på 1 dag enligt 29 § gått miste om sjukpenning som
svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete till följd av
bestämmelserna i 27 § första stycket 2 eller 30 § under minst
tio sjukperioder under de senaste tolv månaderna, kan
sjukpenning lämnas även för den första dagen i en sjukperiod.
Lag (2012:932).

39 a § För en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 28 b §
första stycket gäller, i fråga om allmänt högriskskydd, 39 §
andra stycket. Lag (2012:932).

Särskilt högriskskydd

40 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan
besluta att sjukpenning kan lämnas även för dagar som avses i
27 § (särskilt högriskskydd).

Försäkringskassan får även efter ansökan av den som betalar
egenavgift och som gjort anmälan om karenstid på 1 dag enligt
29 § besluta att sjukpenning kan lämnas även för den första
dagen i en sjukperiod.

Detsamma gäller i förhållande till en försäkrad som omfattas
av bestämmelserna i 28 b § första stycket. Lag (2012:932).

41 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den
försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan
antas medföra ett större antal sjukperioder.

42 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får även meddelas
för en sjukperiod när den försäkrade, som givare av
biologiskt material enligt lagen (1995:831) om
transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av
ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller
förberedelser för sådant ingrepp.

43 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § gäller
från och med den kalendermånad när ansökan gjordes, om inte
annat anges i beslutet.

Högriskskyddet ska gälla för viss tid som anges i beslutet
eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

44 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § ska
upphävas om det villkor som anges där inte längre är
uppfyllt.

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

45 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar
arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades
arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte
saknas helt.

3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga
är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades
arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med
hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning –
(Rehabiliteringskedjan)

Grundläggande bestämmelse

46 § Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan
utföra sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som
arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från
förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala
arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga
anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.

Särskilt om bedömningen efter 90 dagar

47 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft
nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om
han eller hon kan försörja sig efter en omplacering till
annat arbete hos arbetsgivaren.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i
förhållande till högst ett heltidsarbete.

Särskilt om bedömningen efter 180 dagar

48 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft
nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska dessutom, om det inte
finns särskilda skäl mot det eller det i annat fall kan anses
oskäligt, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han
eller hon kan försörja sig själv genom

1. sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på
arbetsmarknaden, eller

2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller
henne.

Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket. Lag (2012:256).

Särskilt om bedömningen efter 365 dagar

49 § Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft
nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det, om det inte
kan anses oskäligt, alltid beaktas om han eller hon har sådan
förmåga som avses i 48 §.

Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Bedömning av arbetsförmågan vid medicinsk behandling och
rehabilitering

50 § I de fall den försäkrade är i behov av någon medicinsk
behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 27 kap.
6 § eller rehabiliteringsåtgärd som avses i 29-31 kap., ska
bedömningen enligt 46-49 §§ göras med beaktande av den
försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.

Sammanläggning av sjukperioder

51 § Vid beräkningen av hur lång tid den försäkrade har haft
nedsatt arbetsförmåga enligt 46–49 §§ ska dagar i
sjukperioder läggas samman om färre än 90 dagar förflutit
mellan sjukperioderna.

Vid beräkning av antalet dagar ska det bortses från dagar
under vilka den försäkrade har deltagit i det
arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion och
fått aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning.
Lag (2013:747).

Föräldralediga

52 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den
försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, ska
arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som
den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av
sjukdom.

Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning
m.m.

53 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning
ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga
bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten
att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för
ersättning till den försäkrade i form av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller

2. livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41-
44 kap.

54 § Bestämmelsen i 53 § 1 ska tillämpas även när den
försäkrade skulle ha haft sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning om han eller
hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt
bestämmelserna i 35 kap. 4–15 §§ om försäkringstid.
Lag (2014:239).

55 § För en försäkrad som förvärvsarbetar under tid som han
eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap.
3 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att
avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete
nedsättningen hänför sig, i första hand anses hänföra sig
till sådant förvärvsarbete som avses i den paragrafen.

För en försäkrad som avses i första stycket ska bedömningen
enligt 53 § alltid göras som om sjukersättning och livränta
lämnas med oavkortade belopp.

Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program

55 a § För en försäkrad som på grund av sjukdom är
frånvarande från ett arbetsmarknadspolitiskt program, ska det
vid bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan beaktas om
den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att delta i
programmet.

Försäkrade som lämnat arbetsmarknadspolitiska program

55 b § För en försäkrad som på grund av sjukdom har lämnat
ett arbetsmarknadspolitiskt program, och som har formell
möjlighet att återinträda i ett sådant program, ska det vid
bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan även beaktas
den försäkrades förmåga att delta i ett sådant program.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

56 § Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation
får det bestämmas att en arbetsgivare, som har betalat ut lön
till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till
arbetstagarens sjukpenning. En arbetsgivare som har betalat ut
lön till en arbetstagare under sjukdom enligt sjömanslagen
(1973:282) har dock alltid rätt till ersättning i den
utsträckning som följer av 61 §. Lag (2011:1075).

57 § En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal
enligt 56 § får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som
inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om
arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och
inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.

Ytterligare föreskrifter

58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om sjukpenningberäkning och
hand-läggning av sjukdomsfall för arbetstagare hos staten som
omfattas av sådant avtal som avses i 56 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar även föreskrifter om sjukpenningberäkning för
arbetstagare med statligt reglerad anställning som är
anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som
omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 56 §.

Utbetalning till arbetsgivare

59 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 56-58 §§ betalas
ut till en arbetsgivare ska minskas med sådan lön under
sjukdom som arbetsgivaren lämnar till arbetstagaren för samma
tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen
under sjukdom som överstiger

1. 90 procent i fråga om sjukpenning på normalnivån, och

2. 85 procent i fråga om sjukpenning på fortsättningsnivån.

Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 20 och 21
§§.

Inträde av staten efter konsulärt bistånd

60 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått
ekonomisktstöd av utrikesförvaltningen kan förvaltningen få
rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock
endast i den utsträckning sjukpenningen inte överstiger vad
som lämnats som ekonomiskt stöd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om utrikesförvaltningens rätt
enligt första stycket.

Föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

61 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning ersättning som
en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen
(1973:282) har rätt till enligt 56-59 §§ ska lämnas för varje
dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader
som arbetsgivaren haft för den anställde.

28 kap. Beräkning av sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i
2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7-9 §§,

– kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,

– arbetstidsberäknad sjukpenning i 12-18 §§, och

– samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19-21 §§.
Grundläggande bestämmelser
Beräkningsmetoder

2 § Sjukpenning lämnas som

– kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller

– arbetstidsberäknad sjukpenning.

3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i
veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört
förvärvsarbete eller inte.
Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller
dagar när den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.
När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas
sjukpenningen?

4 § Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer
av 5 §.

5 § Sjukpenning ska arbetstidsberäknas

1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 27 kap. 10
och 11 §§, om inte annat följer av 6 § tredje stycket,

2. under studietid som avses i 27 kap. 12 §,

3. under tid med periodiskt ekonomiskt understöd som avses i 27
kap. 13 §,

4. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses
i 27 kap. 14 §,

5. under behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap.
15 §, och

6. under plikttjänstgöring som avses i 27 kap. 16 §.

Det som föreskrivs i första stycket gäller endast till den del
sjukpenningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av
anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat
förvärvsarbete, ska sjukpenningen kalenderdagsberäknas i den
delen. Lag (2010:2005).

6 § Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den
försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös, om inte annat följer av
tredje stycket,

2. får sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha
fått graviditetspenning, föräldrapenning eller
rehabiliteringspenning, eller

3. är egenföretagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som
består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.
Om sjukpenning till en familjehemsförälder ska beräknas på
grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar
ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna
ersättning kalenderdagsberäknas.

För en försäkrad som avses i första stycket 1 lämnas
kalenderdagsberäknad sjukpenning under de första 14 dagarna i en
sjukperiod endast om den försäkrade är anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett
erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda
sjukpenninggrundande inkomsten. Om det som nu föreskrivits
skulle framstå som oskäligt, får kalenderdagsberäknad
sjukpenning ändå lämnas under de första 14 dagarna i
sjukperioden. Lag (2010:2005).

Beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

7 § Den försäkrades sjukpenning ska beräknas på ett underlag
(beräkningsunderlag) som för

1. sjukpenning på normalnivån motsvarar 80 procent av den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har
multiplicerats med talet 0,97, och

2. sjukpenning på fortsättningsnivån motsvarar 75 procent av
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har
multiplicerats med talet 0,97.

Beräkningsunderlag vid sjuklön

8 § Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag
som sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek
beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som
inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.
Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket
på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos
arbetsgivare som inte ska svara för sjuklön.
Beräkning för familjehemsförälder
9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården
för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens
storlek och årsarbetstiden beräknas på en
sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal
timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel
kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten mellan

– beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 och

– 365.

Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50
öre avrundas uppåt.

11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel
sjukpenning med högst 486 kronor om dagen. Detta gäller dock
inte sjukpenning som avses i 27 kap. 6 §.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning ska beräknas
tillämpas

– 13 och 16 §§, om sjukpenning ska lämnas för endast en dag,
och

– 14-16 §§, om sjukpenning ska lämnas för mer än en dag.

13 § Om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, ska hel
sjukpenning beräknas enligt följande:

1. Först ska beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2
divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till
närmaste hela krontal.

2. Därefter ska kvoten som fås i 1 multipliceras med antalet
timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal
arbetstid.

14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en
dag, ska hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar
enligt följande:

1. Först ska kvoten enligt 13 § 1 beräknas.

2. Därefter ska kvoten enligt 1 multipliceras med det
sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller
motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.
3. Slutligen ska den produkt som fås i 2 divideras med
antalet dagar med sjukpenning.

15 § Om sjukpenning lämnas på olika förmånsnivåer för mer än
en dag ska de timmar som avser samma nivå adderas var för
sig. Sjukpenning ska beräknas för varje sådan period för sig.

16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar
enligt 13-15 §§ inte uppgår till ett helt timtal, ska
avrundning göras till närmaste hela timtal, varvid halv timme
avrundas uppåt.
Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50
öre avrundas uppåt.

17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 §
motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning
som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning
för dag enligt följande:

1. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av
anställning beräknas enligt 12-16 §§.

2. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av annat
förvärvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie
arbetstid och motsvarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom
för samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenningen
minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger
10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han
eller hon hade arbetat.

Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till
lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta
sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap.
5 § andra stycket, ska minskning dock endast göras med belopp
som överstiger

1. 90 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på
normalnivån, och

2. 85 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på
fortsättningsnivån.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § ska ersättning
som lämnas till den försäkrade på grund av förmån av fri
gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i
kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § ska göras,
avrundas till närmast lägre hela krontal.

Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av
sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som
föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid
närmast följande utbetalning av sjukpenning.

28 a kap. Sjukpenning i särskilda fall

Innehåll

1 § I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till sjukpenning i särskilda fall i 3-7 §§,

– bedömning av arbetsförmågans nedsättning i 8 §,

– ersättningsnivåer i 9 §,

– beräkning av sjukpenning i särskilda fall i 10-12 §§,

– sjukpenning i särskilda fall vid sjukersättning i 13 §,
– sjukpenning i särskilda fall vid livränta enligt 41 eller 43
kap. i 14 §,

– förmånstiden i 15 §,

– karensdagar i 16 och 17 §§,

– behållande av rätten till sjukpenning i särskilda fall i
18 §,

– upphörande av rätten till sjukpenning i särskilda fall i
19 §, och

– arbetsgivarinträde m.m. i 20 §. Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelse

2 § Bestämmelserna i 27 och 28 kap. gäller även i fråga om
sjukpenning i särskilda fall, om inte annat följer av detta
kapitel. Lag (2011:1513).

Rätten till sjukpenning i särskilda fall

3 § En försäkrad som helt eller delvis har fått tidsbegränsad
sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan
ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111)
om införande av socialförsäkringsbalken har i de fall och under
de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel rätt till
sjukpenning i särskilda fall. Detta gäller även för en
försäkrad vars rätt till aktivitetsersättning upphör på grund
av att han eller hon fyller 30 år. Lag (2011:1514).

4 § En försäkrad som omfattas av 3 § och som på grund av
bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i denna balk
inte skulle ha rätt till hel sjukpenning som på
fortsättningsnivån medför en sjukpenning om minst 160 kronor
per kalenderdag, har rätt till sjukpenning i särskilda fall
vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga.

Med sjukdom likställs, förutom vad som föreskrivs i 27 kap.
2 § andra stycket, även annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan. Lag (2011:1513).

5 § Rätten till sjukpenning i särskilda fall inträder från och
med dagen efter den då rätten till sådan tidsbegränsad
sjukersättning eller aktivitetsersättning som avses i 3 § har
upphört. Lag (2011:1514).

6 § Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte när den
försäkrade

1. bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär
studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), eller

2. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får
aktivitetsstöd.

Sjukpenning i särskilda fall lämnas inte heller när den
försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men
är avstängd från rätt till aktivitetsstöd. Lag (2015:119).

7 § Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med
månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.
Lag (2011:1513).

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

8 § Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen har sådan
förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom

1. sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på
arbetsmarknaden, eller

2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller
henne.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i
förhållande till ett heltidsarbete. Lag (2012:256).

Ersättningsnivåer

9 § Sjukpenning i särskilda fall lämnas med högst

– 160 kronor per dag vid hel förmån,

– 120 kronor per dag vid tre fjärdedels förmån,

– 80 kronor per dag vid halv förmån, och

– 40 kronor per dag vid en fjärdedels förmån.
Lag (2011:1513).

Beräkning av sjukpenning i särskilda fall

10 § Sjukpenning i särskilda fall lämnas för sju dagar per
vecka. Lag (2011:1513).

11 § Sjukpenning i särskilda fall beräknas, om inte annat
följer av 12 eller 13 §, enligt följande:

1. För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst
inte kan fastställas, uppgår sjukpenning i särskilda fall per
dag för respektive förmånsnivå till de belopp som anges i 9 §.

2. För annan försäkrad än den som avses i 1, motsvarar
sjukpenning i särskilda fall per dag för respektive
förmånsnivå differensen mellan

– de belopp som anges i 9 § och

– den sjukpenning som lämnas per dag enligt 27 och 28 kap.
Lag (2011:1513).

12 § Om sjukpenning ska lämnas under de första 14 dagarna i en
sjukperiod med stöd av 27 kap. 10 eller 11 §, lämnas
sjukpenning i särskilda fall endast till den del denna
ersättning, sammanlagt under fjortondagarsperioden, överstiger
vad som annars ska lämnas i sjukpenning under samma period.
Lag (2011:1513).

Sjukpenning i särskilda fall vid sjukersättning

13 § I det fall en försäkrad får sjukersättning lämnas hel
sjukpenning i särskilda fall med högst

– 120 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en
fjärdedels förmån,

– 80 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en halv
förmån, och

– 40 kronor per dag när sjukersättning lämnas som tre
fjärdedels förmån.

När sjukpenning i särskilda fall ska lämnas som partiell
förmån, lämnas ersättning med högst tre fjärdedelar, hälften
eller en fjärdedel av beloppen i första stycket.

För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst
kan fastställas, motsvarar sjukpenning i särskilda fall per
dag differensen mellan

– de belopp som framgår av första eller andra styckena och

– den sjukpenning som lämnas per dag enligt 27 och 28 kap.

Sjukpenning i särskilda fall vid livränta enligt 41 eller 43
kap. Lag (2011:1513).

14 § I det fall en försäkrad får livränta enligt 41 eller 43
kap., minskas sjukpenning i särskilda fall per dag enligt
följande.

När sjukpenning i särskilda fall har beräknats enligt 11 §,
ska det framräknade beloppet per dag minskas med ett belopp
som motsvarar det livräntebelopp enligt 41 eller 43 kap. som
gäller vid tiden för beslutet delat med 365. Livräntebeloppet
avrundas till närmaste hela krontal och 50 öre avrundas nedåt.

Det som föreskrivs i första och andra styckena gäller endast
om den försäkrade inte får sjukersättning för samma tid som
livränta enligt 41 eller 43 kap. Lag (2011:1513).

Förmånstiden

15 § När det enligt 27 kap. 20-24 a §§ kan lämnas sjukpenning
på normalnivån eller fortsättningsnivån, ska även sjukpenning
i särskilda fall kunna lämnas. Lag (2011:1513).

Karensdagar

16 § För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande
inkomst inte kan fastställas eller för vilken en
sjukpenninggrundande inkomst har fastställts eller skulle ha
kunnat fastställas som svarar mot inkomst av anställning,
tillämpas vad som föreskrivs om karensdag i 27 kap. 27 §
första stycket 1.

För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst
har fastställts eller skulle ha kunnat fastställas som svarar
mot endast inkomst av annat förvärvsarbete, och som inte är
arbetslös, tillämpas vad som föreskrivs om karensdagar i
27 kap. 27 § första stycket 2. Lag (2012:932).

17 § Sjukpenning i särskilda fall kan lämnas för karensdagar i
motsvarande fall som det enligt 27 kap. 28 § kan lämnas
sjukpenning på normalnivån eller fortsättningsnivån.
Lag (2011:1513).

Behållande av rätten till sjukpenning i särskilda fall

18 § En försäkrad behåller sin rätt till sjukpenning i
särskilda fall under tid då

1. han eller hon förvärvsarbetar,

2. en sådan situation föreligger som anges i 26 kap. 11, 12,
eller 14–18 §§ som grund för SGI-skydd, eller

3. han eller hon deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program
och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens
förfogande.

Rätten enligt första stycket gäller endast om den inte upphör
på grund av 19 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1. föreskrifter om undantag från kravet på att den som deltar
i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd,
och

2. föreskrifter om de villkor som gäller för att den
försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Lag (2015:119).

Upphörande av rätten till sjukpenning i särskilda fall

19 § Rätten till sjukpenning i särskilda fall upphör när det
för den försäkrade har bestämts eller skulle ha kunnat
bestämmas en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till
minst 80 300 kronor. Lag (2011:1513).
Arbetsgivarinträde m.m.

20 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde m.m. i 27 kap. 56-59
och 61 §§ gäller inte sjukpenning i särskilda fall.
Lag (2011:1513).

III Rehabilitering och rehabiliteringsersättning

29 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– rehabilitering i 30 kap.,

– rehabiliteringsersättning i 31 kap., och

– rehabiliteringspenning i särskilda fall i 31 a kap.
Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelser

2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna
underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har
drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få
förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete
(arbetslivsinriktad rehabilitering).

3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt
bestämmelserna i 31 och 31 a kap. Lag (2011:1513).

30 kap. Rehabilitering
Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
rehabilitering i 2-11 §§.

Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12-14 §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt
bestämmelserna i detta kapitel.

3 § Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den
försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella
förutsättningar och behov.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om rehabilitering av
försäkrade som inte är bosatta här i landet.
Arbetshjälpmedel

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om bidrag till sådana arbetshjälpmedel
som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin
rehabilitering.

Arbetsgivarens skyldigheter

6 § Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den
försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som
behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering
snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till
det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas
som behövs för en effektiv rehabilitering.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende
arbetsanpassning och rehabilitering finns även i
arbetsmiljölagen (1977:1160).

Den försäkrades skyldigheter

7 § Den försäkrade ska

– lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans
eller hennes behov av rehabilitering, och

– efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de
insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till
att

– den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs,
och

– de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv
rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i
arbetet med rehabiliteringen samverka med

– den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,

– hälso- och sjukvården,

– socialtjänsten,

– Arbetsförmedlingen, och

– andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den
försäkrade.

Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och
myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt
verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en
effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan ska se till att
rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av
medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsplan

När en rehabiliteringsplan ska upprättas

12 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för
vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska
Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska
i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den
försäkrade.

Rehabiliteringsplanens innehåll

13 § En rehabiliteringsplan ska ange

1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,

2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,

3. en tidsplan för rehabiliteringen, och

4. de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra
rehabiliteringen. Lag (2013:747).

Kontroll och uppföljning

14 § Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en
rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs
ändringar i den.

31 kap. Rehabiliteringsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– ersättningsformer i 2 §,

– rätten till rehabiliteringsersättning i 3-7 §§,

– rehabiliteringspenning i 8-13 §§, och

– särskilt bidrag i 14 §.

Ersättningsformer

2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i
arbetslivsinriktad rehabilitering.

2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som
uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga
med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till
rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i
arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller

2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av
arbetsförmågan.

4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med
månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får
behålla ersättningen

1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt,
och

2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen
enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Rehabiliteringsersättning vid utbildning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om
rehabiliteringsersättning vid utbildning.

Familjehemsförälder

7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av
barn som omfattas av uppdraget för tid när
rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till
rehabiliteringspenning med bortseende från ersättningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande
förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den
försäkrade saknar arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när
den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre
fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den
försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men
inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när
den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en
fjärdedel men inte med hälften.

Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden
anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av
åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

9 § Vid tillämpningen av 8 § första stycket ska det bortses
från sådan arbetsförmåga som den försäkrade utnyttjar i
samband med förvärvsarbete som utförs med stöd av 37 kap.
3 §. Om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket
förvärvsarbete nedsättningen av arbetsförmågan hänför sig ska
denna i första hand anses hänföra sig till sådant
förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

10 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten mellan

– den försäkrades beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 eller
2 och

– 365.

Vid beräkningen ska bestämmelserna i 27 kap. 21-24 a, 26 och
32 §§ samt 28 kap. 10 och 11 §§ tillämpas. Lag (2010:2005).

Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

11 § I fall som avses i 7 § ska rehabiliteringspenningens
storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte
omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av
familjehemsförälder.

Samordning med andra förmåner

12 § Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den
försäkrade för samma tid får som

1. föräldrapenningsförmån,

2. sjukpenning,

3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan
skada som avses i 40-44 kap. eller motsvarande ersättning
enligt någon annan författning, dock endast till den del
ersättningen avser samma inkomstbortfall som
rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller

4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller
ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa
föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är
återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för
motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval
av utländsk lagstiftning.

Arbetsgivarinträde m.m.

13 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av
staten i vissa fall i 27 kap. 56-58 och 60 §§ ska tillämpas
även när det gäller rehabiliteringspenning.

Särskilt bidrag

14 § Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för
kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med
rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om
sådant bidrag.

31 a kap. Rehabiliteringspenning i särskilda fall

Innehåll

1 § I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall i
3-5 §§,

– bedömning av arbetsförmågans nedsättning i 6 §,

– ersättningsnivåer i 7 §,

– beräkning av rehabiliteringspenning i särskilda fall i 8 och
9 §§,

– rehabiliteringspenning i särskilda fall vid sjukersättning i
10 §,

– rehabiliteringspenning i särskilda fall vid livränta enligt
41 eller 43 kap. i 11 §,

– förmånstiden i 12 §,

– behållande av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda
fall i 13 §,

– upphörande av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda
fall i 14 §, och

– arbetsgivarinträde m.m. i 15 §. Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelse

2 § Bestämmelserna i 31 kap. gäller även i fråga om
rehabiliteringspenning i särskilda fall, om inte annat följer
av detta kapitel. Lag (2011:1513).

Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall

3 § En försäkrad som helt eller delvis har fått tidsbegränsad
sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan
ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111)
om införande av socialförsäkringsbalken har i de fall och under
de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel rätt till
rehabiliteringspenning i särskilda fall. Detta gäller även för
en försäkrad vars rätt till aktivitetsersättning upphör på
grund av att han eller hon fyller 30 år. Lag (2011:1514).

4 § En försäkrad som omfattas av 3 § och som på grund av
bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i denna balk
inte skulle ha rätt till hel rehabiliteringspenning
motsvarande vad som för sjukpenning på fortsättningsnivån
medför en sjukpenning om minst 160 kronor per kalenderdag, har
rätt till rehabiliteringspenning i särskilda fall vid sjukdom
som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga under tid som
anges i 31 kap. 3 §.

Med sjukdom likställs, förutom vad som föreskrivs i 27 kap. 2 §
andra stycket, även annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan. Lag (2011:1513).

5 § Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall
inträder från och med dagen efter den då rätten till sådan
tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning som
avses i 3 § har upphört. Lag (2011:1514).

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

6 § Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i
förhållande till ett heltidsarbete. Lag (2011:1513).

Ersättningsnivåer

7 § Rehabiliteringspenning i särskilda fall lämnas med högst

– 160 kronor per dag vid hel förmån,

– 120 kronor per dag vid tre fjärdedels förmån,

– 80 kronor per dag vid halv förmån, och

– 40 kronor per dag vid en fjärdedels förmån.
Lag (2011:1513).

Beräkning av rehabiliteringspenning i särskilda fall

8 § Rehabiliteringspenning i särskilda fall lämnas för sju
dagar per vecka. Lag (2011:1513).

9 § Rehabiliteringspenning i särskilda fall beräknas, om inte
annat följer av 10 §, enligt följande:

1. För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst
inte kan fastställas, uppgår rehabiliteringspenning i
särskilda fall per dag för respektive förmånsnivå till de
belopp som anges i 7 §.

2. För annan försäkrad än den som avses i 1, motsvarar
rehabiliteringspenning i särskilda fall per dag för respektive
förmånsnivå differensen mellan

– de belopp som anges i 7 § och

– den rehabiliteringspenning som lämnas per dag enligt 31 kap.
Lag (2011:1513).

Rehabiliteringspenning i särskilda fall vid sjukersättning

10 § I det fall en försäkrad får sjukersättning lämnas hel
rehabiliteringspenning i särskilda fall med högst

– 120 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en
fjärdedels förmån,

– 80 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en halv
förmån, och

– 40 kronor per dag när sjukersättning lämnas som tre
fjärdedels förmån.

När rehabiliteringspenning i särskilda fall ska lämnas som
partiell förmån, lämnas ersättning med högst tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av beloppen i första stycket.

För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst
kan fastställas, motsvarar rehabiliteringspenning i särskilda
fall per dag differensen mellan

– de belopp som framgår av första eller andra styckena och

– den rehabiliteringspenning som lämnas per dag enligt 31 kap.

Rehabiliteringspenning i särskilda fall vid livränta enligt 41
eller 43 kap. Lag (2011:1513).

11 § I det fall en försäkrad får livränta enligt 41 eller 43
kap., minskas rehabiliteringspenning i särskilda fall per dag
enligt följande.

När rehabiliteringspenning i särskilda fall har beräknats
enligt 9 §, ska det framräknade beloppet per dag minskas med
ett belopp som motsvarar det livräntebelopp enligt 41 eller 43
kap. som gäller vid tiden för beslutet delat med 365.
Livräntebeloppet avrundas till närmaste hela krontal och 50
öre avrundas nedåt.

Det som föreskrivs i första och andra styckena gäller endast
om den försäkrade inte får sjukersättning för samma tid som
livränta enligt 41 eller 43 kap. Lag (2011:1513).

Förmånstiden

12 § När det kan lämnas rehabiliteringspenning på den nivå som
föreskrivs i 27 kap. 21-24 a §§, ska även
rehabiliteringspenning i särskilda fall kunna lämnas.
Lag (2011:1513).

Behållande av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda
fall

13 § En försäkrad behåller sin rätt till
rehabiliteringspenning i särskilda fall under tid då

1. han eller hon förvärvsarbetar,

2. en sådan situation föreligger som anges i 26 kap. 11, 12,
eller 14–18 §§ som grund för SGI-skydd, eller

3. han eller hon deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program
och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens
förfogande.

Rätten enligt första stycket gäller endast om den inte upphör
på grund av 14 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1. föreskrifter om undantag från kravet på att den som deltar
i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd,
och

2. föreskrifter om de villkor som gäller för att den
försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Lag (2015:119).

Upphörande av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda
fall

14 § Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall
upphör när det för den försäkrade har bestämts eller skulle ha
kunnat bestämmas en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår
till minst 80 300 kronor. Lag (2011:1513).

Arbetsgivarinträde m.m.

15 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde m.m. i 31 kap. 13 §
gäller inte rehabiliteringspenning i särskilda fall.
Lag (2011:1513).

IV Sjukersättning och aktivitetsersättning

32 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
sjukersättning och aktivitetsersättning i 33 kap.

Vidare finns

– bestämmelser om inkomstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning i 34 kap.,

– bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i
form av garantiersättning i 35 kap.,

– gemensamma bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning i 36 kap., och

– bestämmelser om försäkrade som senast för juli 2008
beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning i 37 kap.

33 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2-4 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5-8
§§,

– förmånsnivåer i 9-13 §§,

– förmånstiden i 14-20 §§,

– aktiviteter under tid med aktivitetsersättning i 21-25 §§,
och

– särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels
ersättning i 26-28 §§.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till
en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt.

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap., och

2. garantiersättning enligt 35 kap.

4 § Sjukersättning lämnas tills vidare, medan
aktivitetsersättning lämnas för viss tid.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en
fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var
försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare
bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjukersättning
eller aktivitetsersättning.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då
den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den
försäkrade ska vara försäkrad vid försäkringsfallet.

6 § För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan
anses stadigvarande nedsatt och att åtgärder som avses i 27
kap. 6 § samt i 29-31 kap. inte bedöms kunna leda till att
den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.

7 § För rätt till aktivitetsersättning krävs att
nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

Funktionshindrade som går i skolan

8 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte
har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial
nivå vid ingången av juli det år då han eller hon fyller 19
år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

9 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas enligt
följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när
den försäkrades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste
helt nedsatt.

2. Tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning
lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre
grad än som anges i 1 men med minst tre fjärdedelar.

3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när
den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre
fjärdedelar men med minst hälften.

4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning
lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med
mindre än hälften men med minst en fjärdedel.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

10 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska
Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja
sig själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

11 § Bedömningen enligt 10 § ska göras

– efter samma grunder oavsett på vilket sätt
prestationsförmågan är nedsatt, och

– i förhållande till ett heltidsarbete.

Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av
arbete med skötsel av hemmet.

12 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller
rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §, ska
arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som
behandlingen eller rehabiliteringen hindrar honom eller henne
från att förvärvsarbeta.

Funktionshindrade som går i skolan

13 § En funktionshindrad som avses i 8 § får hel
aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans
nedsättning.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

14 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas från
och med den månad då rätten till förmånen har uppkommit, dock
inte för längre tid tillbaka än tre månader före
ansökningsmånaden.

När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan
ansökan enligt 36 kap. 25 §, lämnas ersättningen dock från
och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

15 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte
något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad
när rätten till förmånen upphör.

Sjukersättning

16 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den
månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med
månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

17 § Försäkringskassan ska i samband med beslut om
sjukersättning besluta att en ny utredning av den försäkrades
arbetsförmåga ska göras efter viss tid, dock senast inom tre
år från beslutet. Efter en sådan utredning ska
Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning
föreligger, besluta att ytterligare utredning av
arbetsförmågan ska göras efter viss tid, dock senast inom tre
år från det att föregående utredning slutfördes.

Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny
utredning inte fattas.

Aktivitetsersättning

18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med
juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till
och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

19 § Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre
tid än tre år.

Funktionshindrade som går i skolan

20 § En funktionshindrad som avses i 8 § har rätt till
aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad
aktivitetsersättning ska Försäkringskassan undersöka om han
eller hon under den tid ersättningen ska lämnas kan delta i
aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans
eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga.

22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter ska
Försäkringskassan närmare planera vilka aktiviteter som är
lämpliga för honom eller henne. Planeringen ska ske i samråd
med den försäkrade och Försäkringskassan ska i möjligaste mån
tillgodose den försäkrades önskemål. Om Försäkringskassan och
den försäkrade kommer överens ska Försäkringskassan upprätta
en plan för aktiviteterna.

23 § Försäkringskassan ska verka för att planerade
aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan ska samordna
de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för
att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.

24 § Som aktiviteter enligt 21-23 §§ räknas inte sådana
åtgärder som avses i 110 kap. 14 § 4.

Kostnadsersättning med anledning av aktiviteter

25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades
kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon
deltar i. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådan
ersättning.

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels
ersättning

26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller
aktivitetsersättning ska särskilda insatser göras för att han
eller hon ska kunna få en anställning motsvarande den
återstående arbetsförmågan.

27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som
avses i 26 § kommer till stånd.

28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller
aktivitetsersättning och som får en anställning med
lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag, som motsvarar den
återstående arbetsförmågan, ska Försäkringskassan betala
ersättning för kostnader för anställningen enligt grunder som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

34 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad
aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,

– ramtid i 3 §,

– beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4-11 §§,
och

– beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12-14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. om
det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande
inkomst enligt 59 kap. för minst ett år under en viss
tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet
inträffade.

Ramtid

3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10 och 11 §§,

– 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då
försäkringsfallet inträffar,

– 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år
då försäkringsfallet inträffar,

– 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år
då försäkringsfallet inträffar, och

– 8 år för den som fyller högst 46 år det år då
försäkringsfallet inträffar.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning
beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas
enligt 6-11 §§ med ledning av den försäkrades
bruttoårsinkomster inom ramtiden.

5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det
år då ersättningen ska börja lämnas och räknas om vid
förändringar av detta belopp.

Bruttoårsinkomst

6 § Med bruttoårsinkomst avses

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. med tillägg för
debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och

2. pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. som
tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller
aktivitetsersättning.

7 § När bruttoårsinkomsten beräknas ska det bortses från
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som
sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som
gäller för beskattningsåret. Lag (2011:1434).

8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar
i prisbasbeloppet på följande sätt:

Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten mellan

– prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen ska börja lämnas och

– prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.

Antagandeinkomst

9 § Antagandeinkomsten motsvarar genomsnittet av de tre
högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom
ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas
inom ramtiden, ska två respektive en bruttoårsinkomst om noll
kronor tas med i beräkningen.

10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får,
om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9
§ i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade
bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom
ramtiden, ska en bruttoårsinkomst om noll kronor tas med i
beräkningen.

11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst
enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före
det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än
den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. som
den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för
försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkomsten,
till den del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället
utgöra bruttoårsinkomst.

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av
den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell ersättning

13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel
av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av
sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade
har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

Samordning med utländsk ersättning

14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning ska sådana förmåner räknas av som lämnas
till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som
motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som
utgör pension vid invaliditet.

35 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,

– försäkringstiden i 4–15 §§,

– ersättningsnivåer i 18–20 §§,

– beräkningsunderlag för garantiersättning i 21 och 22 §§,
och

– beräkning av garantiersättning i 23–25 §§.
Lag (2014:239).

Rätten till garantiersättning

2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form
av garantiersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. och

1. som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 34 kap., eller

2. vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel
understiger en viss nivå (garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad
försäkringstid.

3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan
tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning
tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 6–11 §§ under tiden från och med det år då han
eller hon fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år
då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid),
och

3. enligt 14 och 15 §§ om försäkringsfallet har
inträffat före 18 års ålder. Lag (2014:239).

5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts
ned var för sig till närmaste antal hela månader.

Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk
försäkringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda
försäkringstiden ska sättas ned till närmaste antal hela år.

Bosättning i Sverige

6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har
varit försäkrad på grund av bosättning i Sverige enligt 5
kap.

Vistelse i Sverige

7 § Som faktisk försäkringstid räknas även tid när en person
före tidpunkten för bosättning i Sverige oavbrutet har
vistats här i landet efter att ha ansökt om
uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan
skyddsbehövande enligt 2 eller 2 a § utlänningslagen
(2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller
beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c §
utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre
bestämmelser räknas som faktisk försäkringstid även tid då
han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från
och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten
då han eller hon först kom till Sverige.

9 § Vid beräkningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden
i hemlandet räknas in som svarar mot kvoten mellan

– den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige,
inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten
till landet till och med året före försäkringsfallet och

– hela tidrymden från det att den försäkrade första gången
kom till landet till och med året före försäkringsfallet.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den
försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan
ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska
ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för
bosättning i hemlandet tid då den försäkrade före den första
ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där
han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som
enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse
utomlands ska det bortses från tid för vilken den utsände,
vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från
det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund
för beräkning av garantiersättning.

Framtida försäkringstid

12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6-11 §§ utgör
minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den
försäkrade fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det
år då den försäkrade fyller 64 år som framtida
försäkringstid.

13 § Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än
fyra femtedelar av tiden från och med det år då den
försäkrade fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden
från och med året för försäkringsfallet, till och med det år
då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar kvoten mellan
den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden
från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och
med året före försäkringsfallet.

Försäkringsfall före 18 års ålder

14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då
den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället
för vad som följer av 12 och 13 §§ beräknas enligt 15 §.
Lag (2014:239).

15 § För en försäkrad som avses i 14 § ska som
försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller
hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller
64 år. Hänsyn ska dock bara tas till tid då den försäkrade
efter fyllda 16 år har uppfyllt förutsättningarna för
tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6–11 §§.
Lag (2014:239).

16 § Har upphävts genom lag (2014:239).

17 § Har upphävts genom lag (2014:239).

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

18 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år
räknat 2,40 prisbasbelopp.

Aktivitetsersättning

19 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för
år räknat

– 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då
den försäkrade fyller 21 år,

– 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade
fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller
hon fyller 23 år,

– 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade
fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller
hon fyller 25 år,

– 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade
fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller
hon fyller 27 år,

– 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade
fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller
hon fyller 29 år, samt

– 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade
fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller
hon fyller 30 år.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

20 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års
försäkringstid gäller följande:

Garantinivån enligt 18 eller 19 § ska avkortas till så stor
andel av denna som svarar mot kvoten mellan
– försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och

– 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

21 § Till grund för beräkning av garantiersättning ska ligga
den årliga inkomstrelaterade sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 34 kap. som den försäkrade har
rätt till för det år som garantiersättningen avser, före
minskning med livränta enligt 36 kap. 3-8 §§.

22 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana
utländska förmåner som

– ska avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 34
kap. 14 §, och

– inte är att likställa med garantiersättning enligt detta
kapitel.

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

23 § För den som inte har inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel
garantiersättning garantinivån.

24 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller
aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån
gäller följande:

Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan

– garantinivån och

– hela den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen enligt 21 och 22 §§.

Beräkningen görs efter det att garantinivån minskats enligt
20 §.

Partiell ersättning

25 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så
stor andel av hel sådan ersättning enligt 23 och 24 §§ som
motsvarar den andel av sjukersättning eller
aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt
33 kap. 9 §.

36 kap. Gemensamma bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– samordning med andra förmåner 2-8 §§,
– förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån i 9 §,

– vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning i
10-18 §§,

– aktivitetsersättning efter tid för vilandeförklaring i
18 a-18 d §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 19-24 §§,

– ersättning utan ansökan i vissa fall i 25-27 §§,

– ändring av ersättning i 28 §, och

– utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.
Lag (2021:933).

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl
aktivitetsersättning i form av garantiersättning som
efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av
förmånerna.

Livränta

3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form
av garantiersättning ska minskas om den försäkrade

1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring
enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller någon annan författning,

2. enligt någon annan författning eller enligt särskilt
beslut av regeringen har rätt till annan livränta, som
bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring.

4 § Minskning enligt 3 § får inte göras på grund av livränta
enligt 41-44 kap.

5 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen
medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses
som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

6 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och
garantiersättning ska minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av
prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har
rätt till som skadad. Minskningen ska i första hand göras på
garantiersättningen.
7 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid
har bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen
enligt 6 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med
ett belopp som motsvarar engångsbeloppet enligt de
försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

8 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av
bestämmelserna i 3-7 §§, för månad räknat understiga 5
procent av prisbasbeloppet.
Förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån

9 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en
arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte
rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den
omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om
återkrav finns i 108 kap.

Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade
besluta att hans eller hennes sjukersättning eller
aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 13-15 §§
ska förklaras vilande när den försäkrade förvärvsarbetar
eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han
eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett
sådant beslut får fattas endast om den försäkrade under minst
tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning
eller aktivitetsersättning.

11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har
förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som
vilandeförklaringen avser.

12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller
aktivitetsersättning eller en sådan andel av ersättningen som
anges i 33 kap. 9 §. När det bedöms hur stor del av förmånen
som ska förklaras vilande ska Försäkringskassan beakta
omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser
att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade
förmånen i sin helhet förklaras vilande.

Tiden för vilandeförklaring

13 § Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen ska förklaras vilande från och med den
månad som anges i ansökan.

14 § Sjukersättningen får förklaras vilande under högst
tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde
månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

15 § Aktivitetsersättningen får förklaras vilande under högst
24 månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden
från och med den första månad som beslutet omfattar.

Beslut om vilandeförklaring får avse en period som är längre
än den period som återstår enligt beslutet om
aktivitetsersättning.

Ett beslut om vilandeförklaring enligt andra stycket får
fattas senast under månaden före den sista månad som beslutet
om aktivitetsersättning omfattar. Lag (2021:933).

15 a § Sedan tiden för ett beslut om vilandeförklaring enligt
15 § andra stycket har löpt ut eller beslutet har upphävts
enligt 16 § får ett nytt beslut om vilandeförklaring av
aktivitetsersättning fattas endast om den försäkrade under
minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått
aktivitetsersättning. Lag (2021:933).

Förlängning av aktivitetsersättning under tid för
vilandeförklaring

15 b § Om aktivitetsersättning har förklarats vilande enligt
15 § andra stycket och den försäkrade fortfarande
förvärvsarbetar eller studerar vid utgången av den period som
beslutet om aktivitetsersättning omfattar, ska perioden med
aktivitetsersättning förlängas med den tid som motsvarar den
återstående tiden för vilandeförklaringen. Förlängningen av
aktivitetsersättningen får dock endast avse den del av
arbetsförmågan som fortfarande används för förvärvsarbete. Vid
studier ska alltid aktivitetsersättningen förlängas i sin
helhet. Lag (2021:933).

Upphävande av beslut om vilandeförklaring

16 § Ett beslut om vilandeförklaring ska upphävas om den
försäkrade begär det.

17 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt
det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade
insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.

Detsamma gäller om den försäkrade helt eller delvis avbryter
det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för
beslutet om vilandeförklaring för att i stället få

– graviditetspenning,

– föräldrapenning, eller

– tillfällig föräldrapenning.

Sjukersättning eller aktivitetsersättning under period med
vilande sådan ersättning

18 § Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som
förvärvsarbetar, när sjukersättning eller aktivitetsersättning
helt eller delvis har förklarats vilande, varje månad ska
erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den
sjukersättning eller aktivitetsersättning som har förklarats
vilande. Vid vilande sjukersättning får beloppet betalas ut
för varje månad under en period om tolv månader. Vid vilande
aktivitetsersättning får beloppet betalas ut för varje månad
under en period om 24 månader. Lag (2021:933).

Aktivitetsersättning efter tid för vilandeförklaring

18 a § När tiden för ett beslut om vilandeförklaring av
aktivitetsersättning har löpt ut eller beslutet har upphävts
enligt 16 § lämnas aktivitetsersättning för en period om tre
månader i den omfattning som ersättningen tidigare var
förklarad vilande. Ersättningen lämnas utan någon ny prövning
av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt. Ersättning lämnas
inte till en försäkrad till den del denne förvärvsarbetar
eller till en försäkrad som studerar. Lag (2021:933).

18 b § Ett beslut om aktivitetsersättning enligt 18 a §
ersätter ett beslut om förlängning enligt 15 b §.
Lag (2021:933).

18 c § Vid andra fall av vilandeförklaring än sådant där
aktivitetsersättningen har förlängts enligt 15 b § gäller vad
som sägs i 18 a § endast om det inte återstår någon tid med
aktivitetsersättning när tiden för vilandeförklaring upphör
eller om den återstående tiden med sådan ersättning är kortare
än tre kalendermånader.

Perioden om tre månader med aktivitetsersättning enligt 18 a §
ersätter i förekommande fall den kortare tid som återstår av
den tidigare beviljade aktivitetsersättningen i den omfattning
som denna ersättning har varit förklarad vilande.
Lag (2021:933).

18 d § Den sammanlagda tiden med vilande aktivitetsersättning
och aktivitetsersättning enligt 18 a § får aldrig överstiga 24
månader.

Aktivitetsersättning enligt 18 a § lämnas längst till och med
månaden före den månad då den försäkrade fyller 30 år.
Lag (2021:933).

Omprövning vid ändrade förhållanden

Omprövning av sjukersättning

19 § Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som får
sjukersättning, ska rätten till förmånen omprövas.

En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller
hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska,
om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad
arbetsförmåga.

20 § Om rätten till sjukersättning ska omprövas enligt 19 §
får förmånen lämnas till dess att den försäkrade har fått ett
arbete som motsvarar den förbättring som har uppkommit.
Sjukersättningen får dock i sådana fall lämnas för längst sex
månader.

21 § Vid omprövning enligt 19 § får sådan sjukersättning som
har förklarats vilande enligt 13 § inte ändras med anledning
av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som
anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har
uppvisat en förbättrad arbetsförmåga.

Omprövning av aktivitetsersättning

22 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad
som får aktivitetsersättning, ska rätten till förmånen
omprövas.

En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har
visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när
beslutet om aktivitetsersättning fattades ska antas ha en
väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat
framkommer.

23 § Vid omprövning enligt 22 § får sådan
aktivitetsersättning som har förklarats vilande enligt 13 §
inte ändras med anledning av att den försäkrade under den tid
och i den omfattning som anges i beslutet genom
förvärvsarbete eller studier har visat en väsentligt
förbättrad arbetsförmåga.

24 § Vid omprövning enligt 22 § får aktivitetsersättningen
inte ändras på grund av att den försäkrade deltar i sådan
aktivitet som avses i 33 kap. 21-23 §§.

Ersättning utan ansökan i vissa fall

25 § Om en försäkrad får sjukpenning eller
rehabiliteringspenning enligt denna balk får
Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning
eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt
om det.

Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning,
ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40-44 kap.
eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan
författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen.

26 § Om en försäkrad får aktivitetsersättning, får tiden för
förmånen förlängas även om han eller hon inte ansökt om det.

27 § Det som föreskrivs i 25 § gäller även i fråga om ökning
av sjukersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

28 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning ska
gälla från och med månaden efter den när anledningen till
ändringen uppkommit. Om ökningen kräver ansökan av den som är
berättigad till sådan ersättning tillämpas 33 kap. 14 §
första stycket.
Utbetalning av ersättning
29 § Sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas ut
månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår
till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda
skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per
år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning
även i annat fall ske en eller två gånger per år.
30 § När månadsbelopp för sjukersättning och
aktivitetsersättning beräknas ska det belopp för år räknat
som beräkningen utgår från avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet
av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv
kronor, faller ersättningen bort för den månad som
beräkningen avser. Avrundning ska i första hand göras på
garantiersättning enligt 35 kap.

37 kap. Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke
tidsbegränsad sjukersättning

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2-4 §§.
Vidare finns beräkningsregler i 5-9 §§.

Slutligen finns särskilda handläggningsregler i 10-23 §§.

Allmänna bestämmelser

Vem som omfattas av bestämmelserna

2 § För en försäkrad som för juni 2008 hade rätt till
sjukersättning enligt 7 kap. 1 § i den upphävda lagen
(1962:381) om allmän försäkring och vars arbetsförmåga har
ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad sjukersättning)
ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för
bestämmelserna i 36 kap. 9-21 §§ samt 110 kap. 50-52 §§ om
inte annat följer av 4 eller 23 §. Detsamma gäller den som
före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad
sjukersättning för tiden från och med juli 2008.

Det som anges i första stycket ska inte gälla för en
försäkrad som får sjukersättning med en högre förmånsnivå
efter juni eller, för en försäkrad som avses i första stycket
andra meningen, juli 2008.

Ansökan om förmån vid förvärvsarbete m.m.

3 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade
besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den
omfattning som anges i 5-7 §§, ska betalas ut när den
försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en
arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
sjukersättning fattades.

Ansökan ska göras hos Försäkringskassan varje år innan sådant
förvärvsarbete som avses i första stycket påbörjas för året.

4 § En ansökan som utan giltig anledning görs efter den tid
som anges i 3 § andra stycket ska avvisas. I sådant fall ska
övriga bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas. I stället
ska bestämmelserna i 36 kap. 9-21 §§ samt 110 kap. 50-52 §§
tillämpas.

Det som anges i första stycket sista meningen ska gälla även
för den som förvärvsarbetar utan att ha gjort en ansökan.

Beräkningsregler

Grundläggande bestämmelser

5 § Sjukersättning enligt 3 § första stycket ska lämnas med
ett preliminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på
grundval av den försäkrades reduceringsinkomst.

6 § Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av
reduceringsinkomsten till den del den överstiger ett visst
fribelopp, som för den som får

– hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp,
– tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp,

– två tredjedels sjukersättning är 3,6 prisbasbelopp,
– halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och
– en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp.

Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från
inkomstrelaterad sjukersättning.

7 § Sjukersättning lämnas inte till den del summan av den
beräknade sjukersättningen och reduceringsinkomsten
överstiger 8 prisbasbelopp.

Reduceringsinkomst

8 § Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den
pensionsgrundande inkomst som fastställts enligt
bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst i 59 kap.

9 § Den försäkrades reduceringsinkomst beräknas enligt
följande:

1. Först ska från den fastställda pensionsgrundande inkomsten
avdrag göras för inkomst enligt

– 59 kap. 13 § 1, i form av föräldrapenning på lägstanivån,

– 59 kap. 13 § 2, i form av vårdbidrag, i den utsträckning
bidraget inte är ersättning för merkostnader,

– 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstrelaterad sjukersättning
och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt

– 59 kap. 13 § 6, i form av livränta enligt 41-44 kap.

2. Därefter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras
för debiterad allmän pensionsavgift läggas till i den
utsträckning avgiften hänför sig till de i
reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna.

Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är
av motsvarande slag som dem som anges i första stycket och
skulle ha varit pensionsgrundande enligt 59 kap. om de
tjänats in i Sverige.

Särskilda handläggningsregler

Preliminär sjukersättning

10 § För en försäkrad som ansöker om att bestämmelserna om
beräkning av sjukersättning i detta kapitel ska tillämpas,
ska Försäkringskassan fatta ett beslut om preliminär
sjukersättning.

Ett beslut om preliminär sjukersättning får avse längst 12
månader.

11 § Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad
reduceringsinkomst och ska så nära som möjligt motsvara den
slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas
enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp.
När månadsbelopp för preliminär sjukersättning beräknas ska
det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrundas
till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är
det årliga beloppet av preliminär sjukersättning lägre än
tolv kronor, faller ersättningen bort för den månad som
beräkningen avser. Avrundning ska i första hand göras på
garantiersättning enligt 35 kap. Lag (2013:747).

Slutlig sjukersättning

12 § Försäkringskassan ska fatta ett beslut om slutlig
sjukersättning för varje kalenderår som ett beslut om
preliminär sjukersättning har fattats.

13 § Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då
pensionsgrundande inkomst har fastställts enligt
bestämmelserna i 59 kap. om pensionsgrundande inkomst.

14 § Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp
än den som för samma år har betalats ut i preliminär
sjukersättning, ska skillnaden betalas ut. Bestäms den
slutliga sjukersättningen till lägre belopp än den som för
samma år har betalats ut i preliminär ersättning, ska
skillnaden betalas tillbaka enligt 108 kap. 9, 11–14 och
22 §§.

Belopp under 1 200 kr ska varken betalas ut eller betalas
tillbaka. Lag (2014:470).

15 § Belopp som ska betalas ut enligt 14 § första stycket ska
ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet
beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid
utgången av det år som sjukersättningen avser.

På belopp som ska betalas tillbaka enligt 14 § första stycket
ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet
beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid
utgången av det år som sjukersättningen avser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av tillägget och
avgiften.

16 § Har upphävts genom lag (2014:470).

17 § Har upphävts genom lag (2014:470).

18 § Har upphävts genom lag (2014:470).

19 § Har upphävts genom lag (2014:470).

20 § Har upphävts genom lag (2014:470).

Omprövning vid ändrade förhållanden

21 § Den preliminära sjukersättningen ska omprövas om något
har inträffat som påverkar storleken av ersättningen.
Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om
det som har inträffat endast i liten utsträckning påverkar
ersättningen.

22 § Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras
efter det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen
innebär att sjukersättningen skulle ha varit högre eller
lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestämmas, om den
försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om
ändring av den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller
om Försäkringskassan självmant tar upp frågan.

En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt bestämmelserna i
första stycket får inte tas upp efter utgången av femte året
efter det år beslutet om pensionsgrundande inkomst
meddelades.

Ansökan om indragning eller minskning av sjukersättning

23 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan
besluta att dra in eller minska sjukersättning som avses i
detta kapitel i den omfattning som den försäkrade ansökt om.
Bestämmelserna i 36 kap. 19-21 §§ ska då tillämpas. För sådan
sjukersättning som återstår efter minskningen ska
bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.

V Förmåner vid arbetsskada m.m.

38 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
arbetsskada i 39 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– ersättning vid sjukdom i 40 kap, och

– ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i
41 kap.

Dessutom finns särskilda bestämmelser om
arbetsskadeersättning och handläggning i 42 kap.

Slutligen finns bestämmelser om

– statligt personskadeskydd i 43 kap., och

– krigsskadeersättning till sjömän i 44 kap.

39 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada
Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– arbetsskadebegreppet i 3-7 §§, och

– skadetidpunkt i 8 §.

Inledande bestämmelser

2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till
försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.

I 86-88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från
arbetsskadeförsäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha
uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en
protes eller annan liknande anordning som användes för avsett
ändamål när skadan inträffade.

Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller
psykosomatisk natur som är en följd av en
företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den
försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter
eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Smitta

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning en skada, som
inte beror på ett olycksfall men som har framkallats av
smitta, ska anses som arbetsskada.

Olycksfall vid färd

7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas
som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i
nära samband med arbetet.

Skadetidpunkt

8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat
dagen för olycksfallet.

En skada som beror på annan skadlig inverkan än ett
olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade
sig.

40 kap. Ersättning vid sjukdom

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– arbetsskadesjukpenning i 4-9 §§,

– återinsjuknande i 10 §, och

– sjukvårdsersättning i 11 och 12 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner
enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan
sjukdom.

3 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad enligt 5 kap.
9 § 7 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid
arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från
arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller den som på grund
av att han eller hon inte är bosatt i Sverige inte har rätt
till vårdförmåner eller ersättning för kostnader i samband med
vård. Lag (2011:1513).

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust
till följd av arbetsskada har rätt till
arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två
sjukdagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten mellan

– 80 procent av det livränteunderlag enligt 41 kap. som
gäller vid tiden för beslutet och

– 365.

5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft
fler än två sjukdagar med inkomstförlust under
sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon
rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den
faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått
för en sjukdag enligt 4 §.

6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste
hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Sjukpenning till studerande

7 § Till en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6
kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när
skadan inträffar kan arbetsskadesjukpenning lämnas. Detta
gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att
skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att
skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades
livränteunderlag som anges i 41 kap. 14-16 och 18 §§ samt
beräknas enligt 28 eller 31 kap.

Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den
överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad
till enligt 2 eller 3 §.

Sjukpenning i förebyggande syfte

8 § Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under
tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning
av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att
förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller
förvärras.

Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara
högst hel sjukpenning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

9 § Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad för
sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbetsskadesjukpenning
lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått
till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med
bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 2
och 3.

Återinsjuknande

10 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till
livränta enligt 41 kap. på nytt medför sjukdom, har den
försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om
sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga
att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

11 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2
och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga
kostnader för

1. sjukvård utomlands,

2. tandvård, och

3. särskilda hjälpmedel.

Som kostnader räknas även nödvändiga utgifter för resor.

12 § Ersättning enligt 11 § första stycket 2 lämnas endast
för tandvård som ges av en vårdgivare vars vård kan berättiga
till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt
tandvårdsstöd.

41 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av
arbetsförmågan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till livränta i 2-4 §§,

– förmånstiden i 5-7 §§,

– beräkning av livränta i 8-10 §§,

– livränteunderlaget i 11-18 §§,

– vilande livränta i 19 och 20 §§,

– indexering av livränta i 21 §,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 22 och 23 §§, och

– omräkning av livränteunderlaget i 24 §.

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av
arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom
arbete nedsatt med minst en femtondel.

Detta gäller endast om

1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete
kan antas bestå under minst ett år, och

2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en
fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan ska
börja lämnas.

3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin
arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare
drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till
livränta på grundval av båda skadorna.

Behandling eller rehabilitering

4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller
rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 § ska
hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete
anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar
honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Förmånstiden

5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då
den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då
den försäkrade fyller 67 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år
eller senare, och

– en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den
försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

7 § Livränta lämnas för viss tid eller tills vidare.

Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också
bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig
inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades
livränteunderlag enligt 11-18 §§ som motsvarar graden av
nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig
inkomst genom arbete.

Bedömning av förvärvsförmågan

9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms ska det beaktas
vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades
arbetsskada, utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

10 § Förvärvsförmågan ska bestämmas utan hänsyn till det
allmänna läget på arbetsmarknaden.

I fråga om en äldre försäkrad ska hänsyn främst tas till hans
eller hennes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt
inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört
tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är
tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

11 § Livränteunderlaget motsvarar, om inte annat följer av
12-18 §§, den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt
25 och 26 kap. vid den tidpunkt från vilken livräntan första
gången ska lämnas.

Om den skadade inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6
kap. 6 § 3 ska beräkningen enligt första stycket göras med
bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 2
och 3.

12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande
avvikelser från bestämmelserna i 25 och 26 kap.:

1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar ska beaktas och
ska värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. 35 §.

2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning
som inte enligt 10 kap. 3 § 9 eller 10 skatteförfarandelagen
(2011:1244) undantas vid beräkning av skatteavdrag.

3. Semesterlön och semesterersättning ska räknas med utan den
begränsning som anges i 25 kap. 17 §.

4. Inkomst av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §
ska medräknas.

Vid beräkning av livränteunderlaget får även beaktas ett
löneavtal som har träffats efter den tidpunkt från vilken
livränta första gången ska lämnas om avtalet omfattar denna
tidpunkt. Lag (2011:1434).

Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig
inverkan

13 § Ska livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den
försäkrade utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon
annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11
och 12 §§ användas som livränteunderlag, om det finns
särskilda skäl.

Livränteunderlag för unga försäkrade

14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan
inträffade, motsvarar livränteunderlaget, för tiden efter 25
års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin
sysselsättning när skadan inträffade sannolikt skulle ha haft
vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.

Motsvarande gäller för en försäkrad som

1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om
livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder,
eller

2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om
livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.

Livränteunderlag för studerande

15 § För en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6
kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning
när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den
beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller
hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan
inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat
förvärvsarbeta.

Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut
motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den
försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade
inträffat.

16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst

– 2 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

– 2,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och

– 3 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag i särskilda fall

17 § Om det redan vid den tidpunkt från vilken livränta
första gången ska lämnas är sannolikt att livränteunderlaget
skulle bli väsentligen högre eller lägre vid en senare
tidpunkt får ett nytt livränteunderlag fastställas och läggas
till grund för beräkning av livränta vid ett sådant senare
tillfälle.

Högsta livränteunderlag

18 § När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från
belopp som överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som
fastställts för året när livräntan ska börja lämnas.

Vilande livränta

19 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 36 kap. ska också omfatta sådan
livränta som enligt 42 kap. 2 och 4 §§ samordnats med
ersättningen.

20 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 19 §
ska livränta beräknas utifrån

– dels det livränteunderlag som legat till grund för
bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,

– dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med
vilandeförklaring.

Indexering av livränta

21 § En fastställd livränta ska för varje år räknas om med
ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga
procentuella förändringen av halva den reala
inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt
58 kap. 12 § med tillägg för den procentuella förändringen i
det allmänna prisläget i juni två år före det år livräntan
omräknas och det allmänna prisläget i juni året närmast före
det året.

Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma
andel av 7,5 gånger det för året fastställda prisbasbeloppet
som den andel av livränteunderlaget som svarar mot
nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

22 § Rätten till livränta ska omprövas om det har skett någon
ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för
beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig
inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta
för förfluten tid får dock inte ändras till den försäkrades
nackdel. I 108 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa
fall.

23 § Utan hinder av bestämmelserna i 22 § ska följande gälla.

Ett beslut om sjukersättning enligt 37 kap. ska också omfatta
sådan livränta som enligt 42 kap. 2 § är samordnad med
sjukersättningen. Det som där föreskrivs om sjukersättning
ska då även avse livränta.

Omräkning av livränteunderlag

24 § Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den
första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 §
ska det livränteunderlag som anges i 11-13 och 17 §§ räknas
om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för
varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.

Vid omräkning enligt första stycket ska även bestämmelsen i
18 § om högsta livränteunderlag beaktas.

42 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och
handläggning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2-4 §§,

– arbetsgivares rätt till ersättning i 5 §,

– förlust av ersättning i 6 §,

– underrättelse till arbetsgivare om skada i 7-9 §§,

– skadeanmälan till Försäkringskassan i 10 och 11 §§, och

– prövning av frågan om arbetsskada i 12 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

2 § Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av
den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har
rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den
utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

3 § Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 §
andra stycket i fråga om pension som enligt ett utländskt
system för social trygghet lämnas med anledning av
arbetsskadan.

4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt
blir berättigad till sjukersättning eller
aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är
arbetsrelaterad gäller följande.

Livräntan ska minskas med den andel av ersättningen som
motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till
följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan
bestämdes.

Arbetsgivares rätt till ersättning

5 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att
lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att få sådan
ersättning från arbetsskadeförsäkringen som den försäkrade
annars skulle ha haft rätt till för motsvarande ändamål.
Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har
betalat ut.

Förlust av ersättning

6 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om
arbetsskadeersättning inte görs inom sex år

– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen
avser, och

– för annan ersättning, från den dag då den försäkrade
betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

Underrättelse till arbetsgivare om skada

7 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den
arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan
inträffade underrättas omedelbart.

Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig
först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den
inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos
vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan
som ska underrättas.

8 § Om en arbetsgivare enligt 7 § ska underrättas om en skada
får underrättelsen i stället lämnas till en person som på
arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

9 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning som
avses i 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor
eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

10 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått
kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att
omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan.

Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon
själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den
försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan
göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om ersättning för nödvändiga utgifter
för läkarutlåtanden.

Prövning av frågan om arbetsskada

12 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska
prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma
arbetsskadeersättning enligt denna balk eller sjukpenning
enligt 28 kap.

43 kap. Statligt personskadeskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– skadebegreppet i 3-6 §§,

– förmånerna i 7-10 §§,

– totalförsvarspliktiga m.fl. i 11-18 §,

– intagna m.fl. i 19 och 20 §§,

– frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,

– underrättelse om skada i 22 §, och

– skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m. i 23 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Det statliga personskadeskyddet gäller för skador som
uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 4-6 §§.

I 86-88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från
personskadeskyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och
skadetidpunkt i 39 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada
enligt detta kapitel.

4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för
ett olycksfall ska en skada som han eller hon har fått anses
vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för
det.

5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig
under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna
tid.

Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta
att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller
intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen
inte väsentligt har bidragit till skadan.

6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall,
efter skyddstiden, ska den anses ha uppkommit under denna tid
om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen
väsentligt har bidragit till skadan.

Förmånerna

Huvudregler

7 § Om den försäkrade även enligt 40-42 kap. har rätt till
arbetsskadeersättning för en skada, lämnas ersättning enligt
detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen
därigenom blir högre.

8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning
av arbetsförmågan. Därvid tillämpas 40 och 41 kap. samt 42
kap. 2-6 §§, om inte något annat följer av 9-21 §§.

Sjukvårdsersättning

9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som
staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta

10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas
inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag
då skadan inträffade.

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 12-18 §§ gäller den som enligt 7 kap.
2 § 1 är försäkrad på grund av tjänstgöring inom
totalförsvaret eller liknande verksamhet och tillämpas utöver
vad som följer av 8 §.

Sjukpenningunderlag

12 § För en försäkrad som har skadats under militär utbildning
inom Försvarsmakten utgör sjukpenningunderlaget vid
tillämpning av 8 § minst

– 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

– 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och

– 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
Lag (2010:467).

Livränteunderlag

13 § För en försäkrad som har skadats under militär utbildning
inom Försvarsmakten utgör livränteunderlaget vid tillämpning
av 8 § minst 7 prisbasbelopp. Lag (2010:467).

Särskild sjukpenning

14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han
eller hon under militär utbildning inom Försvarsmakten som är
längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter
skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta
gäller även vid sjukdom som har uppkommit under
utryckningsmånaden eller månaden efter denna.
Lag (2010:467).

15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är

– 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

– 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och

– 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten mellan

– 80 procent av beräkningsunderlaget och

– 365.

17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning
som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel
eller sjukpenning enligt 27, 28 och 40 kap. som den
försäkrade har rätt till för samma tid.

Ersättning för kostnader

18 § En försäkrad som har skadats under militär utbildning
inom Försvarsmakten har under högst tre års tid efter
skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för

1. läkarvård,

2. sjukvårdande behandling,

3. sjukhusvård, och

4. läkemedel.

Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för
resor. Lag (2010:467).

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m.
enligt 7 kap. 2 § 3 och som när skadan inträffade hade varit
intagen längre tid än sex månader, ska sjukpenningunderlag
och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till
lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 §.

Indragning eller nedsättning av ersättning

20 § Ersättning till den som avses i 7 kap. 2 § 3 får dras in
eller sättas ned även i annat fall än som avses i 110 kap.
52-58 §§, om särskilda skäl talar för det.

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

21 § Sjukpenningunderlag och livränteunderlag ska, i den
utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
beräknas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 § för
den som är försäkrad på grund av frivilligt deltagande i
verksamhet inom totalförsvaret eller i räddningsarbete enligt
7 kap. 3 §.

Underrättelse om skada

22 § Om den försäkrade drabbas av en skada ska en chef eller
någon annan omedelbart underrättas. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
till vem sådan underrättelse ska ske.

Om skadan har visat sig efter skyddstiden, ska i stället
Försäkringskassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

23 § Bestämmelserna i 42 kap. 10 och 11 §§ om anmälan och
ersättning för utgifter för läkarintyg gäller även i ärenden
enligt detta kapitel.

44 kap. Krigsskadeersättning till sjömän

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– förmånerna i 3-5 §§, och

– övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman
som till följd av olycksfall på grund av en krigshändelse
drabbas av en personskada utomlands under sådan tid som anges
i 7 kap. 8 och 9 §§.

I 86-88 kap. finns bestämmelser om att krigsskadeersättning
kan lämnas även till efterlevande.

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av
bestämmelserna i 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2-6 §§.

4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om
han eller hon för samma tid har rätt till
arbetsskadeersättning enligt 39-42 kap.

Särskild ersättning

5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till
särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet.

Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen 6 gånger
det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.

Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av
summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

6 § Bestämmelserna i 39 kap. och 42 kap. 7-12 §§ tillämpas i
övrigt på motsvarande sätt i fråga om krigsskadeersättning.
VI Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada

45 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– smittbärarersättning i 46 kap., och
– närståendepenning i 47 kap.

46 kap. Smittbärarersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
smittbärarersättning i 2-4 §§.

Vidare finns bestämmelser om
– rätten till smittbärarpenning i 5-10 §§,

– förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11-13 §§,
– beräkning av smittbärarpenning i 14-17 §§,

– samordning med andra förmåner i 18 och 19 §§, och

– resekostnadsersättning i 20 och 21 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Smittbärarersättning kan lämnas till en smittbärare i
samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för
livsmedel.

3 § Med smittbärare avses i detta kapitel

1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan
att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,

2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk
i en smittsam sjukdom, och

3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt
för smitta av en samhällsfarlig sjukdom som avses i
smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan
sjukdom.

4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning
och resekostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han
eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av

1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller
livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller

2. läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren
genomgår utan föregående beslut enligt 1 och som syftar till
att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig
sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en
annan skada, som kan göra livsmedel som han eller hon
hanterar otjänligt som människoföda.
Första stycket gäller inte när det är fråga om

1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 §
smittskyddslagen, eller

2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 §
smittskyddslagen.

6 § Smittbärarpenning får dras in eller sättas ned om
smittbäraren

1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd
av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt
3 kap. 9 § den lagen, eller

2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut
enligt livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.

Förmånstiden

7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i
ersättningsperioden och därefter så länge den försäkrade
uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension,
sjukersättning eller aktivitetsersättning i 27 kap. 34 § och
sjukpenning i samband med 70-årsdagen i 27 kap. 37 §
tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Rehabiliteringsåtgärder

9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning ska
bestämmelserna i 30 kap. 8-14 §§ om Försäkringskassans
åtgärder för rehabilitering tillämpas.

Arbetsgivarinträde m.m.

10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 27 kap. 56-
60 §§ tilllämpas även i fråga om smittbärarpenning.
Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste
avstå från förvärvsarbete.
2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade
arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars
skulle ha arbetat.
3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar
högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha
arbetat.

4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade
arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars
skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpning av 11 § ska som förvärvsarbete inte
betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då den
försäkrade förvärvsarbetar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade
avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses
som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap.
3 §.

13 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under
ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480)
och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller
hon inte kan arbeta på grund av sjukdom inte ska räknas som
semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade
löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för
att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF).

4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare
som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

14 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar
den försäkrades sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap.

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

15 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt
6 kap. 6 § 3, ska smittbärarpenningen lämnas med det belopp
som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den
sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende
från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1 och 2.
16 § I fall som avses i 15 § ska som inkomst av anställning
även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk
person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet
utomlands.
17 § Smittbärarpenning enligt 15 § ska beräknas per
kalenderdag enligt 28 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

18 § Smittbärarpenningen ska minskas med följande förmåner i
den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:

1. graviditetspenning,

2. föräldrapenningsförmåner,

3. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som
avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. sjukpenning enligt denna balk eller motsvarande äldre lag,

5. rehabiliteringspenning,

6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre
författning på grund av smitta, och

7. närståendepenning.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande
förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk
lagstiftning.

19 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en
arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om
offentlig anställning för tid som avses i 7 §, lämnas
smittbärarpenning endast till den del den överstiger
inkomsten.

Resekostnadsersättning

20 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för
resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll,
vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på
grund av bestämmelserna i

1. smittskyddslagen (2004:168), eller

2. livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.

21 § Ersättning enligt 20 § lämnas inte till den del
ersättning för resan kan lämnas enligt

1. andra bestämmelser i denna balk,

2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 39-
43 kap., eller

3. bestämmelser i någon annan författning om ersättning av
allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.

47 kap. Närståendepenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till närståendepenning i 3–6 §§,

– förlust av ersättning i 7 §,

– förmånstiden i 8–10 §§,

– förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,

– beräkning av närståendepenning i 14–16 §§, och

– samordning med andra förmåner i 17 §.
Lag (2013:747).

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om närståendepenning i samband med att en
svårt sjuk person vårdas av en närstående finns i detta
kapitel.

I lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård finns
bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som vårdar en
närstående har rätt att vara ledig från sin anställning.
Lag (2010:1307).

Rätten till närståendepenning

3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk
har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon
avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om

1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i 4-7
kap.,

2. den sjuke vårdas här i landet, och
3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården.

Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke
till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta
framgå.

4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått
infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta

1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling
inom den svenska hälso- och sjukvården, eller

2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller
hennes nuvarande eller före detta make eller sambo, under
förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade
fått kännedom om sin infektion.

5 § Om någon vårdar mer än en person under samma tid ger det
inte rätt till ytterligare ersättning.

6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas
till flera vårdare för samma tid.

Förlust av ersättning

7 § Rätten till närståendepenning går förlorad om en ansökan
om denna förmån inte görs inom tre månader från den dag
ersättningen avser. Detta gäller dock inte om det har funnits
hinder för att göra en ansökan inom denna tid eller det finns
särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.
Lag (2013:747).

Förmånstiden

8 § Närståendepenning lämnas för högst 100 dagar sammanlagt
för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med
första vårddagen.

9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt
vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på
sätt som anges i 4 §. Ersättningen lämnas från och med första
vårddagen.

10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning
anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels
ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt
avstått från förvärvsarbete.

2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare
förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars
skulle ha arbetat.

3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en
vårdare förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han
eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Vid tillämpningen av 11 § ska som förvärvsarbete inte
betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då
vårdaren förvärvsarbetar med stöd av 37 kap. 3 §.

Om det inte går att avgöra under vilken tid vårdaren avstår
från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som
frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då
han eller hon bedriver studier, likställs avstående från
studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning
vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

14 § Närståendepenning lämnas med ett belopp som motsvarar
vårdarens sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. med de
avvikelser som följer av 15 och 16 §§.

Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

15 § Närståendepenning ska arbetstidsberäknas enligt 28 kap.
12-18 §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning
lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 §
samma kapitel, då närståendepenning i stället ska
kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet. Vad
som föreskrivs i 28 kap. 6 § tredje stycket om när
kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas till en arbetslös
försäkrad under de första 14 dagarna i en sjukperiod, tillämpas
i fråga om närståendepenning för hela den tid som förmånen
avser. Lag (2010:2005).

Särskilt om studerande under studieuppehåll

16 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid
ett studieuppehåll inte beräknas på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i
26 kap. 22 §.

Samordning med andra förmåner

17 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning
vårdaren för samma tid får

1. föräldrapenningsförmåner,

2. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som
avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. sjukpenning,

4. rehabiliteringspenning, eller

5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt någon annan
författning eller på grund av regeringens beslut i ett
särskilt fall.

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID FUNKTIONSHINDER

I Inledande bestämmelser

48 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning D finns bestämmelser om särskilda
socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder.

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

– handikappersättning till en funktionshindrad som behöver
hjälp av någon annan eller har merkostnader,

– assistansersättning till en funktionshindrad som behöver
personlig assistans för sina grundläggande behov, och
– bilstöd till personer med funktionshinder för att skaffa
eller anpassa motorfordon.
3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om särskilda
förmåner vid funktionshinder.

Vidare finns bestämmelser om handikappersättning,
assistansersättning och bilstöd till en funktionshindrad i
49-52 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.
4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den
som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4
och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning
handläggs av Försäkringskassan.

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till
försäkrade med funktionshinder

49 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– handikappersättning i 50 kap.,

– assistansersättning i 51 kap., och
– bilstöd i 52 kap.

50 kap. Handikappersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
– rätten till handikappersättning i 4-7 §§,

– förmånstiden i 8-10 §§,

– beräkning av handikappersättning i 11-13 §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och

– utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

2 § När det gäller handikappersättning ska en person anses
blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel
har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

3 § När det gäller handikappersättning ska en person anses
gravt hörselskadad om han eller hon även med hörapparat
saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta
tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan
han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga
nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon
1. behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring,

2. behöver fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta,
eller

3. i annat fall har betydande merkostnader.

5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder
behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att
kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och
dessutom har merkostnader, ska bedömningen enligt 4 § grundas
på det sammanlagda behovet av stöd.
Vid bedömningen enligt 4 § ska det bortses från hjälpbehov
som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Studerande

6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ ska med en person som
förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd
enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund
av bestämmelser om behovsprövning inte får studiestöd.

Blinda eller gravt hörselskadade

7 § Handikappersättning lämnas alltid till en försäkrad som
är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den
grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.
Förmånstiden

8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli
det år då den försäkrade fyller 19 år.

9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt
till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka
än sex månader före ansökningsmånaden.

Handikappersättning lämnas till och med den månad då rätten
till förmånen upphör.

10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Beräkning av handikappersättning
Grundläggande bestämmelser

11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller
merkostnadernas storlek är handikappersättningen för år
räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.
Blinda

12 § För en försäkrad som är blind är handikappersättningen
för år räknat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon
för samma tid får hel sjukersättning, hel
aktivitetsersättning eller hel ålderspension är
handikappersättningen, från och med den månad när den andra
förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte
stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Gravt hörselskadade

13 § För en försäkrad som är gravt hörselskadad är
handikappersättningen för år räknat 36 procent av
prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre
ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande
fall:

1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning
eller allmän ålderspension, och

2. när andra förhållanden som påverkar behovet av
handikappersättning har ändrats.

15 § Ändring av handikappersättning ska gälla från och med
månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring
uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9
§ första stycket.

Utbetalning av handikappersättning

16 § Handikappersättning ska betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för
år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste
krontal som är jämnt delbart med tolv.

51 kap. Assistansersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till assistansersättning i 2-6 §§,

– förmånstiden i 7 och 8 §§,

– beräkning av assistansersättning i 9-11 §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,

– utbetalning av assistansersättning i 14-19 §§,

– återbetalning av assistansersättning i 20 §,

– samverkan med kommunen i 21-23 §§, och

– uppgiftsskyldighet i 24 §.
Lag (2012:935).

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga
livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan
personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

De bestämmelser i lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade som avser utförandet av insatsen personlig
assistans tillämpas också på personlig assistans enligt detta
kapitel. Avser den personliga assistansen stöd- och
serviceinsatser åt barn med funktionshinder ska bestämmelserna
i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför
vissa insatser åt barn med funktionshinder tillämpas.
Lag (2010:482).

3 § För rätt till assistansersättning krävs att den
försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20
timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i
9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

4 § Assistansersättning lämnas endast under förutsättning att
den används för köp av personlig assistans eller för
kostnader för personliga assistenter.

5 § Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I 106 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när
assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution
m.m.

6 § När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn
ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare
normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till
barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt
3 §.

Förmånstiden

7 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid
tillbaka än en månad före den månad när ansökan gjorts eller
det kommit in en anmälan från kommunen att det kan antas att
den enskilde har rätt till assistansersättning.
Assistansersättning som avser assistans som utförs innan
beslut har fattats i ett ärende lämnas endast om den enskilde
månadsvis under handläggningstiden redovisar till
Försäkringskassan att assistansen utförs i enlighet med kraven
och förutsättningarna i denna balk. Lag (2012:935).

8 § Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den
försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65
år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före
65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

9 § Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal
timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex
månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans
för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).

10 § Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att
den försäkrade har fyllt 65 år.

11 § För varje år bestäms med vilket belopp per timme som
assistansersättning lämnas. Beloppet ska bestämmas som ett
schablonbelopp som beräknas med ledning av de uppskattade
kostnaderna för att få assistans. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om schablonbeloppet.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad
efter ansökan lämnas med ett högre belopp än det årliga
schablonbeloppet.

Ersättningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer
än 12 procent.

Assistansersättning som betalas ut enligt 16 § andra stycket
lämnas med skäligt belopp. Lag (2012:935).

Omprövning vid ändrade förhållanden

12 § Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två
år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt
ändrade förhållanden.

Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65
år får omprövning ske endast vid väsentligt ändrade
förhållanden.

13 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade
förhållanden ska gälla från och med den månad när anledningen
till ändring uppkom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

14 § Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst
belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans
har lämnats.

15 § Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad
får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den
månaden. Avräkning för större avvikelser ska då göras senast
andra månaden efter den då den preliminära utbetalningen
skett. Slutavräkning ska göras senast två månader efter
utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning
beviljats.

16 § Assistansersättning enligt 14 § betalas inte ut om
assistansen har utförts av någon

1. som inte har fyllt 18 år,

2. på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4 §§
lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, 5-10 b §§
arbetstidslagen (1982:673) eller kollektivavtal som uppfyller
kraven i 3 § arbetstidslagen, eller

3. som till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak
saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent.

Om assistansen har utförts av någon som är bosatt utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, betalas
assistansersättning ut enligt 14 § endast om det finns
särskilda skäl. Lag (2012:935).

16 a § När assistansersättning har beviljats och assistansen
utförs av någon som är närstående till eller lever i
hushållsgemenskap med den försäkrade och som inte är anställd
av kommunen ska Inspektionen för vård och omsorg få tillträde
till bostaden för att inspektera assistansen enligt 26 d §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Vid sådan inspektion gäller inte 26 e §
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Med närstående enligt första stycket avses make, sambo, barn,
förälder och syskon samt deras makar, sambor och barn.
Lag (2012:962).

Utbetalning till kommunen

17 § Om den försäkrade har fått biträde av personlig
assistent genom kommunen får Försäkringskassan besluta att
assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den
utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för
sådan hjälp.

Utbetalning till annan

18 § Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet,
sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel
eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta
hand om assistansersättningen, får Försäkringskassan besluta
att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller
till en kommunal myndighet för att användas till kostnader
för personlig assistans till den försäkrade.

19 § Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får
Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att
assistansersättningen ska betalas ut till en kommun eller till
någon annan som har tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade att bedriva
verksamhet med personlig assistans. Lag (2012:935).

Återbetalning av assistansersättning

20 § Den försäkrade eller den som för den försäkrades räkning
tagit emot assistansersättning ska utan uppmaning betala
tillbaka sådan ersättning som inte har använts för köp av
personlig assistans eller för kostnader för personliga
assistenter. Återbetalning ska göras senast i samband med
slutavräkningen enligt 15 §. Om det inte finns särskilda skäl,
ska ersättningen betalas tillbaka av den försäkrades
förmyndare i stället för av den försäkrade om denne är under
18 år. Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för
skyldigheten.

Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om
återbetalning enligt bestämmelserna i 108 kap. Lag (2012:935).

Samverkan med kommunen

21 § När en försäkrad ansöker om eller beviljas
assistansersättning ska den kommun som enligt 16, 16 c eller
16 d § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade har ansvar för insatser åt den försäkrade
höras i ärendet, om det inte är obehövligt.
Beslut om assistansersättning och beslut enligt 17-19 §§ ska
sändas till kommunen. Lag (2011:332).

22 § För den som beviljats assistansersättning ska den kommun
som enligt 16, 16 c eller 16 d § lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade har ansvar för insatser
åt den försäkrade ersätta kostnaderna för de första 20
assistanstimmarna per vecka. Lag (2011:332).

23 § Försäkringskassan ska underrätta kommunen om det belopp
som kommunen ska betala enligt 22 §.

Kommunen ska månadsvis betala det angivna beloppet till
Försäkringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den
slutavräkning som ska göras enligt 15 §. Har kommunen betalat
ersättning med ett för högt belopp ska beloppet återbetalas
från Försäkringskassan.

Uppgiftsskyldighet

24 § Den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en
personlig assistent ska lämna följande uppgifter till
Försäkringskassan:

1. Uppgifter som visar om assistenten är närstående till eller
lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade, om
assistenten har fyllt 18 år och om assistenten är bosatt inom
eller utanför EES-området.

Uppgifterna ska lämnas innan assistansen börjar utföras och
vid ändrade förhållanden.

2. Uppgifter som visar den arbetstid som assistenten har
arbetat hos en assistansberättigad. Uppgifterna ska lämnas
månadsvis i efterhand.

3. Uppgifter som visar att något förhållande som anges i 16 §
första stycket 3 inte föreligger. Uppgifterna ska lämnas på
begäran av Försäkringskassan. Lag (2012:935).

52 kap. Bilstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till bilstöd i 2-14 §§,

– beräkning av bilstöd i 15-22 §§, och

– återbetalning av bilstöd i 23 och 24 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

2 § Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett
varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att
förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna
kommunikationer.

3 § Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till
ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som
avses i 2 §.

4 § Med en förälder likställs när det gäller bilstöd följande
personer:

1. en vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om
barnet,

2. den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor,

3. den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och
fostran i syfte att adoptera det, och

4. den som i annat fall tagit emot ett barn för stadigvarande
vård och fostran i sitt hem, om placeringen kan förväntas
pågå i minst tre år.

5 § Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form
av

1. grundbidrag,

2. anskaffningsbidrag,

3. anpassningsbidrag som avser ett fordon, och

4. bidrag för körkortsutbildning.

Anpassningsbidrag enligt första stycket 3 lämnas för sådana
åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3.

6 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för
fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till
bilstöd har meddelats.

7 § Om en försäkrad har fått grundbidrag eller
anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt
tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja något
av dessa bidrag.

Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om

1. det finns skäl för det från trafiksäkerhetssynpunkt eller
medicinsk synpunkt, eller

2. fordonet har framförts minst 18 000 mil sedan grundbidrag
eller anskaffningsbidrag senast beviljades.

Vad avser bilstödet?

8 § Bilstöd lämnas för

1. anskaffning av personbil klass I, motorcykel eller moped,

2. ändring av ett fordon som avses i 1 och kostnader i
samband därmed samt justering och reparation av ändringen,

3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som
avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och
reparation av anordningen, eller

4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av
motorfordon.

Vad som avses med personbil klass I, motorcykel och moped
anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

9 § Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets
art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för
anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som
avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på
ett sådant fordon.

Villkor för anskaffning och ändring av fordon

10 § Bilstöd enligt 8 § första stycket 1-3 lämnas till

1. en försäkrad som är under 65 år och är beroende av ett
sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få
sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin
försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad
utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han
eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller
aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen,

2. en försäkrad som är under 65 år och, efter att ha
beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller
aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år.

Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som
har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

11 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 4 och andra stycket
lämnas under förutsättning att föräldern

1. sammanbor med barnet, och

2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med
barnet.

12 § Om anpassningsbidrag tidigare har lämnats med stöd av
10 § första stycket 1-3 får bidrag för reparation av
anpassningen lämnas trots att de förutsättningar som anges
där inte längre är uppfyllda.

13 § Bilstöd enligt 10 § första stycket 1 och 2 kan lämnas
även till en försäkrad som inte själv ska köra fordonet,
under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare
vid resorna.

Bilstöd enligt 10 § första stycket 3 och 4 samt andra stycket
lämnas under förutsättning att den försäkrade själv ska köra
fordonet.

Villkor för körkortsutbildning

14 § Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till en försäkrad
som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon
och som uppfyller förutsättningarna i 10 § första stycket 1
samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att
körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett
stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

15 § Vid anskaffning av motorfordon lämnas grundbidrag med
högst 60 000 kronor.

Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock
grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

Anskaffningsbidrag

16 § Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.

Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst
understiger 88 000 kronor.

17 § Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000
kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande
belopp.

Årlig bruttoinkomst Bidrag i procent Bidragsbelopp
av helt bidrag

88 000- 95 999 90 36 000

96 000-103 999 80 32 000

104 000-111 999 70 28 000

112 000-119 999 60 24 000

120 000-127 999 50 20 000

128 000-135 999 40 16 000

136 000-143 999 30 12 000

144 000-151 999 20 8 000

152 000-159 999 10 4 000

160 000- 0 –

18 § Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt 102 kap.
7-15 §§.

För en försäkrad som avses i 10 § första stycket 1-3 ska
bruttoinkomsten räknas fram utan hänsyn till makes inkomst.

För föräldrar som avses i 10 § första stycket 4 och andra
stycket räknas inkomsterna samman vid beräkning av
anskaffningsbidragets storlek.

Anpassningsbidrag

19 § Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådana
åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3 och som
behövs för att den försäkrade ska kunna bruka fordonet.

Försäkringskassan får besluta att inte medge
anpassningsbidrag om det fordon som den försäkrade valt är
uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som
behövs. Detsamma gäller om fordonet är olämpligt med hänsyn
till ålder och skick.

Begränsningsregler

20 § Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag
till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en
kommun eller ett landsting eller i form av
försäkringsersättning.

21 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans inte
överstiga fordonets anskaffningskostnad. Avräkning ska i
första hand göras på grundbidraget.

22 § Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra
stycket 1 lämnas tidigare än nio år efter det senaste
beslutet att bevilja rätt till bilstöd, ska det tidigare
bidraget räknas av från det nya bidraget.

Det belopp som enligt första stycket ska räknas av ska dock
minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit
sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

23 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag ska betalas tillbaka

1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av
med fordonet inom nio år från det att bidraget beviljades,
eller

2. om ett barn som avses i 10 § andra stycket efter att ha
uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

24 § Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 23 § ska
minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit
sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får
den försäkrade helt eller delvis befrias från
återbetalningsskyldigheten.

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM

I Inledande bestämmelser

53 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning E finns bestämmelser om
socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

2 § Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är

1. allmän ålderspension i form av

a) inkomstgrundad ålderspension, och

b) garantipension,

2. särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän
ålderspension, och

3. äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för
allmän ålderspension.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner
vid ålderdom.

Vidare finns

– övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i 54-56
kap.,

– bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 57-64 kap.,

– bestämmelser om garantipension i 65-67 kap.,

– vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i 68-
71 kap., och

– bestämmelser om särskilda förmåner vid ålderdom i 72-74
kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den
som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4-6
kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning
handläggs av Pensionsmyndigheten. Ärenden om
pensionsgrundande inkomst handläggs dock av Skatteverket.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om något annat
följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan
författning.

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension

54 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

– allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 55 kap.,
och

– bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 56
kap.

55 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– inkomstgrundad ålderspension i 2-7 §§, och

– garantipension i 8-10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

2 § Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension består av
ett fördelningssystem och ett premiepensionssystem.

3 § Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet
lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.

Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet
lämnas som premiepension.

Årlig redovisning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje år
upprätta en redovisning av det inkomstgrundade
ålderspensionssystemets finansiella ställning och utveckling.
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten samt Första-Fjärde och
Sjätte AP-fonderna ska lämna de uppgifter som behövs för
detta till myndigheten.

Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

5 § En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få
inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

6 § En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få
inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och
premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938-
1953 kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av
tilläggspension.

7 § Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension i form av
premiepension kan överföras till den försäkrades make enligt
bestämmelserna i 61 kap. 11-16 §§.

I 89, 91 och 92 kap. (avdelning F) finns bestämmelser om att
premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

8 § Garantipension är grundskyddet i den allmänna
ålderspensionen.

Vem kan få garantipension?

9 § Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare
kan lämnas som kompensation för bortfall av följande förmåner
enligt äldre lagstiftning:

– folkpension i form av ålderspension,

– pensionstillskott, och

– särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid
inkomsttaxeringen.

10 § Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är
beroende av försäkringstid och kan lämnas till

– den som saknar inkomstgrundad ålderspension, och

– den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett
visst belopp.

56 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– förmånsnivåer i 2 §,

– förmånstiden i 3-9 §§,

– återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,

– samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och

– omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

2 § Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till
någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften
eller en fjärdedel av hel pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om
förmånsnivåer i 66 och 67 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

3 § Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med
den månad då den försäkrade fyller 61 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid
i 66 och 67 kap.

4 § Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som
anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan
kom in till Pensionsmyndigheten.

4 a § Allmän ålderspension får lämnas utan ansökan från och
med den månad den försäkrade fyller 65 år om den försäkrade
fick hel sjukersättning omedelbart före den månaden.
Lag (2013:747).

5 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får
lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den
försäkrade fick sjukersättning omedelbart före 65 års ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om
pension som lämnas tidigast från och med den månad då den
försäkrade fyller 65 år.

6 § En försäkrad som är född något av åren 1938-1953 och som
får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension ska,
utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och
med den månad då han eller hon har fått rätt till sådan
pension.

7 § Allmän ålderspension lämnas till och med den månad då
rätten till pensionen upphör.

8 § Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta
ut allmän ålderspension om han eller hon inte har ansökt om
sådan pension månaden före den då han eller hon fyller 65 år
och för den månaden har fått sjukersättning. Detta gäller
inte i de fall 4 a § tillämpas. Lag (2013:747).

Ökning av pensionsuttag

9 § Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om
ökat uttag av allmän ålderspension.

Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och
med månaden efter den då ansökan kom in till
Pensionsmyndigheten.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

10 § Om den försäkrade vill minska eller helt återkalla
uttaget av allmän ålderspension, ska han eller hon
skriftligen anmäla detta till Pensionsmyndigheten.

En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av
allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges
i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad
då anmälan kom in till Pensionsmyndigheten.

Samordning av pensionsuttag

11 § En försäkrad som är född under något av åren 1938-1953
och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får
ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna
i samma utsträckning.

Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och
tilläggspension gäller endast om anmälan avser båda
pensionerna i samma utsträckning.

12 § För garantipension finns särskilda bestämmelser om
samordning i 66 och 67 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

13 § Allmän ålderspension ska räknas om från och med månaden
efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension

57 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
inkomstgrundad ålderspension i 58 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– pensionsgrundande inkomst i 59 kap.,

– pensionsgrundande belopp i 60 kap.,

– pensionsrätt och pensionspoäng i 61 kap.,

– inkomstpension i 62 kap.,

– tilläggspension i 63 kap., och

– premiepension i 64 kap.

2 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med

1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en
inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår
för vilket ett pensionsgrundande belopp ska fastställas, och

2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.

Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med
kalenderår finns bestämmelser i 59 kap. 33 § andra stycket.

58 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad
ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2-5 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– underrättelse om beslut i 9 §, och

– indexering, balansering och anslutande definitioner i
10-28 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

2 § Inkomstpension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som
fastställts för den försäkrade.

Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna
inkomstutvecklingen.

Premiepension

3 § Premiepension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som
fastställts för den försäkrade.

Premiepensionens storlek är också beroende av
värdeutvecklingen på de medel som fonderats i
premiepensionssystemet.

Tilläggspension

4 § Tilläggspensionen ska beräknas utifrån de pensionspoäng
som fastställts för den försäkrade.

Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna
inkomstutvecklingen. Lag (2014:470).

5 § Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och
grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av
summan av

– fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI) och

– fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Underrättelse om beslut

9 § Om den försäkrade har debiterats slutlig skatt, ska
underrättelse om Skatteverkets beslut om pensionsgrundande
inkomst enligt 59 kap. anges på beskedet om slutlig skatt. I
annat fall ska underrättelse ske genom särskilt besked senast
den 15 december fastställelseåret.

Den försäkrade ska skriftligen eller, om den försäkrade begär
det, på något annat sätt underrättas om Pensionsmyndighetens
beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och
pensionspoäng enligt 60 och 61 kap. senast den 31 mars året
efter fastställelseåret.

Det ska framgå av en underrättelse enligt första eller andra
stycket hur man begär omprövning av beslutet. En
underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt
i Sverige och vars adress är okänd. Lag (2013:747).

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

10 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på
ett inkomstindex som beräknas för varje år. Inkomstindexet
ska visa den allmänna inkomstutvecklingen.

Beräkningarna ska grundas på ett inkomstindex för 1999 om
100,00.

11 § Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av
genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna,
efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som
under beskattningsåret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.
Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.
Lag (2011:1434).

12 § Förändringen av indextalet mellan två på varandra
följande år ska motsvara den beräknade årliga relativa
förändringen av de inkomster som anges i 11 § under en period
av tre år före det år inkomstindexet avser.

När inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det
allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni
till juni, räknas bort.
Det framräknade värdet ska därefter räknas om med
förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det
år indexet avser och det allmänna prisläget i juni året
närmast före det året.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om inkomstindexet.

Balanstal

14 § Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på
ett balanstal som beräknas enligt bestämmelsen i andra
stycket och 15-20 §§.
Balanstalet beräknas för varje år och ska visa kvoten mellan
– summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och ett
genomsnittligt värde av tillgångarna hos Första-Fjärde och
Sjätte AP-fonderna och

– fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det
andra året före det år balanstalet avser.

15 § Med avgiftstillgång avses produkten av

– avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och

– medelvärdet av tiden i år räknat från det att en
pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av
pension (omsättningstiden).

Med ett genomsnittligt värde av tillgångarna hos Första-
Fjärde och Sjätte AP-fonderna avses medelvärdet av de
redovisade marknadsvärdena av tillgångarna hos Första-Fjärde
och Sjätte AP-fonderna vid utgången av det andra, tredje
respektive fjärde året före det år balanstalet avser.

16 § Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i
fördelningssystemet.

17 § Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av

– genomsnittet av inkomsterna det andra, tredje och fjärde
året före det år balanstalet avser och

– inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det
andra-femte året före det år balanstalet avser.

18 § När inkomsternas relativa förändring beräknas ska den
årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma
treårsperiod, räknat från juni till juni, frånräknas.

Det framräknade värdet ska därefter räknas om med
förändringen i det allmänna prisläget i juni tre år före det
år balanstalet avser och det allmänna prisläget i juni året
efter det förstnämnda året.
19 § Omsättningstiden beräknas som medianen av
omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före
det år balanstalet avser.

20 § Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år
balanstalet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt 62 kap. 5–7 §§,

2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension
enligt 61 kap. 5–10 §§,

3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december
multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av
ett genomsnittligt pensionsbelopp för samma åldersgrupp,
justerat med den räntefaktor som anges i 62 kap. 36 § och

4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av
tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan
pension.

Om ett balansindex har beräknats enligt 22–24 §§
för det år som värdet av pensionsrätter för inkomstpension
ska beräknas enligt första stycket 2, ska pensionsrätterna
beräknas på det sätt som anges i 62 kap. 5 § andra stycket.
Lag (2014:1548).

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om balanstalet.

Balansindex

22 § Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 ska ett
balansindex beräknas som ska användas vid vissa beräkningar
enligt denna balk.

Ett balansindex ska därefter beräknas för varje år fram till
dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

23 § När balansindexet första gången bestäms för en sådan
period som anges i 22 § ska balansindexet räknas fram som
produkten av
– balanstalet och

– inkomstindexet för samma år.

24 § Efter det att balansindexet beräknats första gången
enligt 23 § ska, för varje därpå följande år under perioden,
det beräknade balansindexet multipliceras med kvoten mellan
– inkomstindexet efter årsskiftet och

– inkomstindexet före årsskiftet.
Produkten ska därefter multipliceras med det balanstal som
ska gälla efter årsskiftet.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om balansindexet.

Inkomstbasbelopp

26 § Vissa beräkningar enligt denna balk ska grundas på ett
inkomstbasbelopp som beräknas för varje år.

27 § Inkomstbasbeloppet för ett visst år motsvarar produkten
av

– bastalet 43 313 och

– kvoten mellan inkomstindexet för det år inkomstbasbeloppet
ska bestämmas för och inkomstindexet för 2005.

Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste hundratal
kronor.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om inkomstbasbeloppet.

59 kap. Pensionsgrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
pensionsgrundande inkomst i 2-7 §§,

Vidare finns bestämmelser om

– inkomst av anställning i 8-13 §§,

– inkomst av annat förvärvsarbete i 14-21 §§,

– undantag för vissa inkomster i 22-28 §§,

– hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29-
31 §§, och

– beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32-38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

2 § Pensionsgrundande inkomst beräknas av Skatteverket på
inkomster som den försäkrade har haft och som är
pensionsgrundande.

Vilka inkomster är pensionsgrundande?

3 § Följande inkomster är pensionsgrundande:

– inkomster av anställning som avses i 8-13 §§, och

– inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14-21 §§.

Undantag från det som anges i första stycket finns i
22-31 §§.

Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

4 § Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år
(intjänandeåret) utgörs av summan av hans eller hennes
inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete för det året.
Vid beräkningen ska det bortses från inkomster av anställning
och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av
dessa överstiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret
(intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster
av annat förvärvsarbete.
När fastställs pensionsgrundande inkomst?

5 § Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en
person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i
landet som är pensionsgrundande.

Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av
de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3
procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

6 § Pensionsgrundande inkomst fastställs inte för en försäkrad
som är född 1937 eller tidigare. Lag (2011:1075).

7 § För det år när den försäkrade har avlidit fastställs
pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för
premiepension ska föras över till den avlidnes make för det
året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

8 § Som inkomst av anställning räknas lön eller annan
ersättning i pengar eller annan avgiftspliktig förmån som en
försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst.

Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid
beräkning av skatteavdrag enligt 10 kap. 3 § 9 eller 10
skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2012:834).

Uppdragsinkomst m.m.

9 § Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte
har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen,
följande:

1. ersättning i pengar eller annan avgiftspliktig förmån för
utfört arbete, dock inte pension, och

2. tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits
självständigt.

I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört
arbetet med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen
med en arbetsgivare. Lag (2012:834).

Rabatt m.m.

10 § Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på
grund av kundtrohet eller liknande.

Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan
än den som är skattskyldig för förmånen.

Vissa undantag

11 § I vissa fall ska ersättning som avses i 8-10 §§ inte
anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns
i 15-21 §§.

Marie Curie-stipendium

12 § Som inkomst av anställning räknas stipendium (Marie
Curie-stipendium) som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen
(1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.
Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av

1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller

2. en svensk juridisk person.

Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som
arbetsgivare.

Sociala förmåner

13 § Som inkomst av anställning räknas följande sociala
förmåner:

1. Föräldrapenningsförmåner.

2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning
för merkostnader.

3. Ersättning från Försäkringskassan i form av
sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk
eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av
regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har
trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst.

5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad
aktivitetsersättning.

6. Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som
avses i 41-44 kap.

7. Närståendepenning.

8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.

9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett
arbetsmarknadspolitiskt program.

10. Utbildningsbidrag för doktorander.

11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för
vissa föräldrar (TUFF).

12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra
som får dagpenning enligt de grunder som gäller för
totalförsvarspliktiga.

13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i
den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:

1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap.
23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv
näringsverksamhet.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven
verksamhet.

3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk
eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av
regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har
trätt i stället för inkomst som anges i 1-3.

5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen ska
tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

Det som anges i första stycket gäller endast i den
utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av
anställning. Vidare gäller det som anges i 15-21 §§.

Ersättning till den som är godkänd för F-skatt
15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan
ersättning för utfört arbete som anges i 8-10 §§ och som har
betalats ut till en mottagare som var godkänd för F-skatt när
ersättningen bestämdes eller betalades ut.

Första stycket gäller inte om ersättningen betalats ut från
en semesterkassa. Lag (2011:1434).

16 § Om mottagaren hade ett godkännande för F-skatt med
villkor enligt 9 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara
om godkännandet har åberopats skriftligen. Lag (2011:1434).

17 § Den som i en handling som upprättas i samband med
uppdraget har lämnat uppgift om godkännande för F-skatt ska
anses ha haft ett sådant godkännande om handlingen även
innehåller följande uppgifter:

1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
eller andra uppgifter som är godtagbara för identifiering,
och
2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer
eller organisationsnummer.
Uppgiften om godkännande för F-skatt gäller även som sådant
skriftligt åberopande av godkännande som avses i 16 §.
Lag (2011:1434).

18 § Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat
ut ersättningen känt till att uppgiften om godkännande för
F-skatt var oriktig. Lag (2011:1434).
Viss ersättning från privatpersoner

19 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning
för arbete som avses i 8-10 §§ om

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en
näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,

3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma
utbetalare under beskattningsåret var mindre än 10 000
kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en
överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av
anställning, och

5. det inte var fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap.
16 § föräldrabalken. Lag (2011:1434).

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning
för arbete om ersättningen har betalats ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i
intressegrupperingen.

21 § Har upphävts genom lag (2012:834).

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

22 § Följande ersättningar och inkomster är inte
pensionsgrundande:

1. ersättning som avses i 8-10 §§, om den kommer från en och
samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor
under ett år,

2. inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den
är mindre än 1 000 kronor under ett år,

3. ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller i 15,
16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts
åt är mindre än 1 000 kronor under ett år, och

4. stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5,
om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.

Vissa utdelningar, kapitalinkomster, lån m.m.

23 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt
som avses i 10 kap. 3 § 1-4 inkomstskattelagen (1999:1229).

Mindre ersättning till idrottsutövare

24 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte
ersättning som en idrottsutövare får från en ideell förening
som har till ändamål att främja idrott och som uppfyller
kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229),
om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än
hälften av det för året gällande prisbasbeloppet.
Lag (2013:949).

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

25 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande
ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för
särskild löneskatt:

1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1-5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, och

2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket
lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

26 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande
förutsättningar är uppfyllda:
– ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av
ändamålet med vinstandelsstiftelsen,
– ersättningen avser inte betalning för arbete som den
anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen, och
– de bidrag arbetsgivaren har lämnat till
vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma
en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person
med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

27 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 26 § inte
ersättning som den juridiska personen har lämnat till
företagsledare eller delägare i företaget eller till en
person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och
närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen
(1999:1229).

28 § När pensionsgrundande inkomst beräknas ska det bortses
från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör
från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-
1991.
Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

29 § Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till
en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som
är pensionsgrundande antingen genom att den utgör
pensionsgrundande inkomst, eller genom att det ska beräknas
ett pensionsgrundande belopp för den enligt 60 kap. 7 § eller
pensionspoäng enligt 61 kap. 20 §, och har den försäkrade
senare för samma månad beviljats annan ersättning som är
pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som
tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare
beviljade ersättningen är pensionsgrundande endast till den
del ersättningen avser tid från och med den månad då den har
betalats ut.
30 § Vid tillämpning av 29 § ska det anses som om
sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut
före livränta, om det vid samma tidpunkt beviljas

– inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, och
– livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som
avses i 41-44 kap.

31 § Lämnas livränta enligt 41-44 kap. tillsammans med
sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte
pensionsgrundande till den del den har samordnats med
inkomstrelaterad sådan ersättning.
Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

32 § Inkomster av anställning och inkomster av annat
förvärvsarbete som är pensionsgrundande ska beräknas enligt
33-38 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre
hundratal kronor.
33 § Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades beslut
om statlig inkomstskatt för det året.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under
ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår ska
den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast
före det år då beslutet om slutlig skatt fattades.
Lag (2011:1434).
34 § Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den
försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är
skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en
kontrolluppgift eller uppgifter i en arbetsgivardeklaration
enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Om underlaget för
arbetsgivaravgifter på inkomsten beräknats enligt 2 kap. 25 a §
socialavgiftslagen (2000:980), ska den pensionsgrundande
inkomsten bestämmas med ledning av detta underlag.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete, som den
försäkrade enligt inkomstskattelagen inte är skattskyldig för i
Sverige, bestäms med ledning av de uppgifter som den försäkrade
har lämnat i en sådan inkomstdeklaration som avses i 30 kap. 1
och 5 §§ skatteförfarandelagen. Lag (2012:834).

Värdering av skattepliktiga förmåner

35 § Skattepliktiga förmåner ska tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 11 kap. 4-11 §§ skatteförfarandelagen
(2011:1244).

Avvikelse får ske från det förmånsvärde som Skatteverket
bestämt enligt 2 kap. 10 a första stycket 1 och andra stycket
samt 10 b-10 d §§ socialavgiftslagen (2000:980) om det finns
skäl till detta. Lag (2011:1434).

Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

36 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av
anställning beräknas ska avdrag göras för kostnader som han
eller hon har haft i arbetet. Detta gäller i den utsträckning
den försäkrades kostnader, minskade med erhållen
kostnadsersättning, överstiger 5 000 kronor.

Vid beräkningen ska avdrag också göras för debiterad allmän
pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa
inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat
förvärvsarbete beräknas ska avdrag göras för debiterad allmän
pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa
inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första
stycket 4.

38 § När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete
beräknas ska underskott i en förvärvskälla inte dras av från
inkomst av en annan förvärvskälla.

60 kap. Pensionsgrundande belopp

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning i 7-16 §§,

– pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 17 och 18
§§,

– pensionsgrundande belopp för studier i 19 och 20 §§,

– pensionsgrundande belopp för barnår i 21-36 §§,

– överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för
barnår i 37-41 §§,

– beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 42-54
§§, och

– anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för
barnår i 55-59 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

2 § Pensionsgrundande belopp beräknas av Pensionsmyndigheten
som kompensation för att försäkrade som anges i 3 § kan antas
ha gått miste om inkomster som är pensionsgrundande.

För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

3 § Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som

1. har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning (pensionsgrundande
belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning),

2. har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp
för plikttjänstgöring),

3. har studerat med studiemedel (pensionsgrundande belopp för
studier), eller

4. har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för
barnår).

När det gäller pensionsgrundande belopp som avses i första
stycket 2-4 behandlas den som är bosatt i Sverige som
försäkrad även om han eller hon under året inte uppfyller
förutsättningarna i 6 kap. I 61 kap. 7 och 8 §§ samt 62 kap.
38-41 §§ finns bestämmelser om ett förvärvsvillkor för
pensionsrätt för premiepension och för beräkning av
inkomstpension på grundval av sådana belopp.

Fastställande av pensionsgrundande belopp

4 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas för varje år
(intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna
för att tillgodoräknas ett sådant belopp.

Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för
sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat
följer av bestämmelsen i 5 §.

5 § Pensionsgrundande belopp ska fastställas endast i den
utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades
pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5
inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjänandetaket). Vid
beräkningen ska det bortses från pensionsgrundande belopp i
följande turordning:

1. pensionsgrundande belopp för barnår,

2. pensionsgrundande belopp för studier,

3. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, och

4. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning.

6 § Pensionsgrundande belopp fastställs inte

1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,

2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller

3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

7 § Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning tillgodoräknas en försäkrad för ett år
om han eller hon för någon del av året har fått
inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inte något
annat följer av 14 eller 15 §.

8 § Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande
finns i 59 kap. 3 § och 13 § 5.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

9 § Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för
sjukersättning eller aktivitetsersättning ska först den
försäkrades reducerade antagandeinkomst räknas fram.

Den reducerade antagandeinkomsten ska motsvara 93 procent av
den antagandeinkomst som ligger till grund för den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen.

10 § När den reducerade antagandeinkomsten beräknats ska det
pensionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning
har lämnats.

När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad
sjukersättning eller hel inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, ska det pensionsgrundande beloppet
beräknas som differensen mellan

– en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och

– den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade
sjukersättningen eller inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 59 kap. 36 §.

11 § Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels,
halv, två tredjedels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad
sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning
används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av
antagandeinkomsten som svarar mot nivån av inkomstrelaterad
sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

12 § Om det, enligt bestämmelserna i 106 kap. 16-19 §§, för
hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade
sjukersättningen eller inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och
10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar
mot den del som betalats ut.

13 § Om en inkomstrelaterad sjukersättning har minskats
enligt bestämmelserna i 37 kap. 6 och 7 §§ ska det
pensionsgrundande beloppet enligt 9-12 §§ beräknas med
bortseende från sådan minskning.

Samordnade sociala förmåner

14 § Om inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning, med tillämpning av 42
kap. 2-4 §§ har varit samordnad med pensionsgrundande
livränta gäller följande. Den del av antagandeinkomsten som
avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som
pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den
överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen
eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit
samordnad med livräntan gäller följande. Den andel av det
belopp som svarar mot den samordnade delen av den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som
pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning
andelen överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

15 § Om en pensionsgrundande livränta har minskats med
tillämpning av 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande
beloppet enligt 14 § beräknas med bortseende från sådan
minskning.

16 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av
Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en
försäkrad och den försäkrade senare för samma månad beviljas
inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare
utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med anledning av den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser
tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

17 § Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring ska
tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under
någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade
endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120
dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart
till dagar som den försäkrade har fått dagersättning för
enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

18 § Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring
beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har
pågått och som den försäkrade har fått dagersättning för
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per
dag beräknas som kvoten mellan

– hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande
inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga
försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och

– 365.

Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga
fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana
inkomster som de var bestämda den 1 december
fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

19 § Pensionsgrundande belopp för studier ska tillgodoräknas
en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av
året har fått studiemedel i form av studiebidrag enligt 3
kap. studiestödslagen (1999:1395).

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock inte för den del
som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

20 § Ett pensionsgrundande belopp för studier ska motsvara
138 procent av det studiebidrag som den försäkrade har fått
under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

21 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas
en försäkrad för de år han eller hon har varit
småbarnsförälder om villkoren i 30-36 §§ är uppfyllda.

22 § Pensionsgrundande belopp för barnår ska för samma år och
barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma
gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett
gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma
år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.

En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett
pensionsgrundande belopp för barnår.

23 § Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för barnår får de, genom anmälan
till Pensionsmyndigheten, ange vem av dem som ska
tillgodoräknas ett sådant belopp.

24 § Om anmälan enligt 23 § inte görs ska det
pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av
föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst
pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året
eller har de lika högt underlag, ska det pensionsgrundande
beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är
av samma kön, den äldre av dem.

25 § När 24 § tillämpas ska i pensionsunderlaget räknas in
följande poster:

1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap,

2. utlandsinkomster enligt 47 § första stycket 1 och 2,

3. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 7 §,

4. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 17
§, och

5. pensionsgrundande belopp för studier enligt 19 §.

26 § Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt
bestämmelserna i 37-41 §§.

Vem som likställs med förälder

27 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande
belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare
eller blivande adoptivförälder med förälder.

Vem som likställs med mor

28 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 § likställs en
kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller
blivande adoptivförälder med mor.

Upphävt faderskap eller föräldraskap

29 § För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts
vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts
genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har
vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet
gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har
vunnit laga kraft ska mannen anses som barnets far vid
tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för
barnår.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt
1 kap. 9 § föräldrabalken.

Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

30 § Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas
en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela
intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret
eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året
barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva
intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott
tillsammans med barnet.

31 § Den tid under vilken en försäkrad har varit blivande
adoptivförälder likställs med tid under vilken en försäkrad
har haft vårdnaden om ett barn. I ett sådant fall ska det som
föreskrivs i 30 § 2 om barnets bosättning i Sverige gälla
endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till
Sverige.

32 § Om barnet har avlidit under intjänandeåret ska det anses
som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden
om och bott tillsammans med barnet. Detta gäller dock endast
om föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde
tillsammans med barnet.

33 § Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och
föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med
barnet, ska ett pensionsgrundande belopp för barnår
tillgodoräknas föräldern för det året.

Detta gäller

– även om de förutsättningar som anges i 30 § 4 och 5 inte är
uppfyllda, och

– med bortseende från det som föreskrivs i 34 och 35 §§.

Villkor om barnets ålder

34 § Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive
år tillgodoräknas enligt följande:

1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari-juni
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med
födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.

2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli-december
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år
barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra
år.

35 § När det gäller blivande adoptivförälder ska den tidpunkt
då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten
för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder
enligt andra stycket.

För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:

1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari-
juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för
år efter det år då barnet fyller nio år.

2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli-
december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas
för år efter det år då barnet fyller tio år.

36 § Pensionsgrundande belopp enligt 35 § får inte
tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns
synnerliga skäl får dock pensionsgrundande belopp
tillgodoräknas för längre tid.

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för
barnår

Allmänna bestämmelser

37 § Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för barnår ska göras genom anmälan
till Pensionsmyndigheten.

38 § Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår enligt 37 §, har han
eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det
barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp
avser.

Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med
barnet

39 § Om endast en av föräldrarna enligt 30-36 §§ kan
tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för
ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att
få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra
föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra
föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller
hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva
året.

Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller
vidare att den förälder som rätten överlåts till

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte
obetydlig omfattning, och

2. inte enligt 30-36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Om en av föräldrarna har avlidit

40 § Har en förälder avlidit under det år för vilket
pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas eller
under ett tidigare år gäller följande. Den andra föräldern
får, om han eller hon enligt 30-36 §§ ensam kan
tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för
ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig
ett sådant belopp till någon annan försäkrad.

41 § Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren

1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt
barn med överlåtaren,

2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under
intjänandeåret,

3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

4. fyllde högst 64 år under intjänandeåret,

5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med
barnet, och

6. inte enligt 30-36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

42 § Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt
någon av följande metoder:

1. beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse),

2. beräkningsmetod 2 (generell jämförelse), och

3. beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp).

Den metod ska användas som ger det högsta pensionsgrundande
beloppet för ett visst år.

Beräkningsmetod 1

43 § Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella
jämförelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

44 § Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att
summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst
och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Det
omräknade beloppet ska avrundas till närmaste lägre hundratal
kronor.

45 § Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av
annat förvärvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven
tid betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift,
ska det vid beräkningen av den individuella
jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som
avgifter inte har betalats för.

46 § Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för
sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring
och studier under intjänandeåret.

47 § Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret
likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är
pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad
under det året har fått för arbete

1. utfört utomlands, eller

2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat
här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan
beskickning eller sådant konsulat.

En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning
enligt första stycket och som för det året ska tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att
upplysa Pensionsmyndigheten om ersättningen.

48 § Enligt beräkningsmetod 1 ska förälderns
pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen
mellan förälderns

– individuella jämförelseinkomst och

– utfyllnadsinkomst.

En sådan beräkning ska dock göras endast om förälderns
utfyllnadsinkomst under intjänandeåret är mindre än
förälderns individuella jämförelseinkomst.

49 § Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn,
ska beräkningen enligt 48 § göras med avseende på det barn
som ger föräldern den högsta individuella
jämförelseinkomsten.

50 § Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger
7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket) ska det
pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som
differensen mellan

– intjänandetaket och

– utfyllnadsinkomsten.

Beräkningsmetod 2

51 § Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders
pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen
mellan

– generell jämförelseinkomst och

– förälderns utfyllnadsinkomst enligt 46 §.

52 § Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av
genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda
pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året
har fyllt högst 64 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda
pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse
de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1
december fastställelseåret.

Beräkningsmetod 3

53 § Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp för barnår som motsvarar
inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

54 § För en försäkrad som under intjänandeåret har fått
sådana utlandsinkomster som avses i 47 § första stycket 1 och
2 gäller dock följande. Det inkomstbasbelopp som gäller för
intjänandeåret ska minskas om det tillsammans med
utfyllnadsinkomst enligt 46 § överstiger 7,5 inkomstbasbelopp
(intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår
ska då beräknas som differensen mellan

– det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och

– det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för
barnår

Allmänna bestämmelser

55 § Anmälan om vem av föräldrarna som ska tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår enligt 23 § ska göras
skriftligen av föräldrarna gemensamt.

56 § Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till
pensionsgrundande belopp för barnår enligt 39 och 40 §§ ska
göras gemensamt av överlåtaren och mottagaren.

57 § Anmälan enligt 55 eller 56 § ska ha kommit in till
Pensionsmyndigheten senast den 31 januari fastställelseåret.

Bortseende från anmälan

58 § Om den som enligt anmälan som avses i 55 eller 56 § ska
tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 30-33 §§
inte kan tillgodoräknas ett sådant belopp, ska
Pensionsmyndigheten besluta om pensionsgrundande belopp för
barnår som om någon anmälan inte gjorts.

Återkallelse av anmälan

59 § Återkallelse av en anmälan som avses i 55 eller 56 § ska
vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då
anmälan senast ska ha kommit in till Pensionsmyndigheten.

61 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– fastställande av pensionsrätt i 4 §,

– beräkning av pensionsrätt i 5-10 §§,

– överföring av pensionsrätt för premiepension i 11-16 §§,

– fastställande av pensionspoäng i 17 §,

– beräkning av pensionspoäng i 18-22 §§, och

– år med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i
23-27 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

2 § Pensionsrätt räknas fram årligen för den försäkrade och
ligger till grund för beräkning av inkomstpension och
premiepension.

Vad är pensionspoäng?

3 § Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och
ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

Fastställande av pensionsrätt

4 § För en försäkrad som är född 1938 eller senare ska det
fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som
pensionsrätt för premiepension för varje år som det har
fastställts

– pensionsgrundande inkomst, eller

– pensionsgrundande belopp.

För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast
pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

5 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för
premiepension för ett år ska beräknas var för sig på summan
av den försäkrades pensionsunderlag enligt 58 kap. 5 § för
det året.

6 § Om inte annat följer av bestämmelserna i 7-10 §§, är den
försäkrades pensionsrätt

1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och

2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.

När pensionsrätten beräknas ska avrundning göras till
närmaste lägre hela krontal.

Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

7 § För att den försäkrade ska tillgodoräknas pensionsrätt
för premiepension för pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs att
förvärvsvillkoret i 62 kap. 38-41 §§ är uppfyllt vid den
tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

8 § Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda,
ska pensionsrätt för premiepension inte beräknas på den del
av pensionsunderlaget som motsvarar de pensionsgrundande
belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för
inkomstpension ska då i stället beräknas till 18,5 procent av
den delen av pensionsunderlaget.

Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och
belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38 §
inte längre är uppfyllt.

Obetalda avgifter

9 § För att en försäkrad ska tillgodoräknas full pensionsrätt
på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett
år måste hela ålderspensionsavgiften enligt
socialavgiftslagen (2000:980) och hela den allmänna
pensionsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift för inkomsten vara betald.

Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i
62 kap. 17 och 18 § skatteförfarandelagen (2011:1244) gäller
följande. Pensionsrätt ska beräknas endast på så stor andel
av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av
annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets
avgifter som betalats inom föreskriven tid. Lag (2011:1434).

Försäkrade födda 1938-1953

10 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938-
1953 gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och
pensionsrätt för premiepension ska minskas med en tjugondel
för varje helt år från och med året efter födelseåret till
utgången av 1954.

Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det
år då den försäkrade har fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt för premiepension

11 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år
har fastställts för en försäkrad kan föras över till hans
eller hennes make. För sådan överföring, för upphörande av
överföring och för återkallelse av anmälan om överföring
gäller föreskrifterna i 12-16 §§.

12 § Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension
ska skriftligen göras av makarna gemensamt och ska ha kommit
in till Pensionsmyndigheten senast den 31 januari det första
år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills
vidare om inget annat anges i anmälan.

13 § Pensionsrätt för premiepension får föras över till make
endast om denne

1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller
arbetsbaserad förmån enligt 4-6 kap. någon gång under
intjänandeåret, eller

2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för
premiepension.

14 § Om någon av makarna vill att en överföring som gäller
tills vidare ska upphöra måste han eller hon skriftligen
anmäla detta till Pensionsmyndigheten senast den 31 januari
det år från och med vilket överföringen ska upphöra.

15 § Om makarnas äktenskap har upplösts ska överföringen
upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.

Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen
ska ske från har avlidit, ska dock överföringen gälla även
det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra
maken avled samma år.

16 § Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt
för premiepension ska vara skriftlig. Återkallelse får inte
göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till
Pensionsmyndigheten.

Fastställande av pensionspoäng

17 § För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare ska det
fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år
som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng fastställs inte för

1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och

2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

18 § Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten mellan

– den reducerade pensionsgrundande inkomsten och

– det förhöjda prisbasbeloppet.

Pensionspoängen ska beräknas med två decimaler, lägst till en
hundradels poäng.

19 § Vid beräkningen av pensionspoäng ska den försäkrades
reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som
differensen mellan

– den pensionsgrundande inkomsten och

– det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

Det förhöjda prisbasbeloppet ska i första hand räknas av mot
inkomster av anställning.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ ska
pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 60 kap. likställas med
pensionsgrundande inkomst.

Obetalda avgifter

21 § Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på
pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete ska även gälla beräkning av pensionspoäng.

Andelsberäkning ska då göras på den pensionsgrundande
inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

Maximal pensionspoäng

22 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för
ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng
som någon för det året kan tillgodoräknas på
pensionsgrundande inkomst.

År med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

23 § Vårdår som avses i 24 § ska likställas med år för vilka
pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade, med
följande undantag:
1. Vårdår ska inte beaktas vid beräkning enligt 63 kap. 6 §
av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den
försäkrade.
2. Vårdår ska inte beaktas när det bestäms om en försäkrad
enligt 63 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för
tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

24 § Vårdår ska tillgodoräknas en förälder som är bosatt här
i landet och som under större delen av ett kalenderår har
vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.
För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en
förälder.
25 § Vid tillämpningen av 24 § likställs med förälder

1. familjehemsförälder såvitt avser barn som vårdas hos honom
eller henne,

2. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
och

3. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har
eller har haft barn med föräldern.

26 § Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för

1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,

2. det år då han eller hon avlidit,

3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,

4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för,
eller

5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas
pensionspoäng för.

27 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt
24 § ska ansöka om det hos Pensionsmyndigheten senast den 31
januari andra året efter det år som vårdår ska tillgodoräknas
för.

62 kap. Inkomstpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om

– inkomstpension i 2-4 §§, och

– pensionsbehållning i 5-8 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster
i 9-17 §§,

– omräkning med hänsyn till inkomstindex i 18-21 §§,

– omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 22-26 §§,

– fastställande av arvsvinstfaktorerna och
förvaltningskostnadsfaktorn i 27 §,

– beräkning av årlig inkomstpension i 28-37 §§,

– förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i
38-41 §§, och

– omräkning av inkomstpension i 42-47 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

2 § Inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan
tillgodoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till
inkomstpension om han eller hon har en pensionsbehållning.
4 § Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 56 kap.

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

5 § Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter
för inkomstpension som enligt 61 kap. har fastställts för den
försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om

1. arvsvinster i 9–17 §§,

2. indexering i 18–21 §§, och

3. förvaltningskostnader i 22–26 §§.

Om ett balansindex har beräknats enligt 58 kap. 22–24 §§ för
det år som pensionsrätt ska fastställas, ska pensionsrätten
för inkomstpension, innan den läggs till
pensionsbehållningen, multipliceras med kvoten mellan det
balansindex och det inkomstindex som har fastställts för
samma år. Lag (2014:1548).

6 § Pensionsbehållningen ska räknas om varje år. När
omräkning gjorts ska pensionsbehållningen avrundas till
närmaste lägre hela krontal.

7 § Om den försäkrade får inkomstpension ska belopp som legat
till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i
pensionsbehållningen.

Återkallat eller minskat uttag av pension

8 § Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag
av inkomstpension ska hans eller hennes pensionsbehållning
ökas med produkten av

– det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade
hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den
månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
– den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om
återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den
årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.
Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

9 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit
(arvsvinster) ska, om inte annat följer av 10 §, fördelas
till försäkrade som

1. är födda samma år som de avlidna,

2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och
3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension.

Fördelningen ska göras genom en årlig omräkning av de
kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av
arvsvinstfaktorer, som fastställs varje år.

10 § Arvsvinster för personer som har avlidit före det år då
de skulle ha fyllt 17 år ska fördelas till kvarlevande som är
under 17 år det år personerna avled.

Fördelningen ska göras genom årlig omräkning av de
kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av
arvsvinstfaktorer.

11 § Arvsvinstfaktorerna ska vara desamma för kvinnor och
män.

Hur ska arvsvinsterna fördelas?

12 § Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de
skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter
dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år
de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska
fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes
pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för
dödsfallen och därefter.

13 § Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter
personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år.
När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det
år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter
personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha
fyllt 60 år eller avlidit senare fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall före 17 års ålder

14 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av
pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det
år då de skulle ha fyllt 17 år ska grundas på kvoten mellan

– summan av pensionsbehållningarna för personer som har
avlidit under året före det år omräkningen avser och

– summan av pensionsbehållningarna för de personer under 17
år som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från
förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60
års ålder

15 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av
pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det
år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt
60 år, ska grundas på kvoten mellan
– summan av pensionsbehållningarna för personer som har
avlidit under året före det år omräkningen avser och

– summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma
ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från
förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 60 års ålder

16 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av
pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de
fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska grundas på
kvoten mellan

– det beräknade antalet personer som har avlidit det år de
uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som
beräkningen ska göras för och

– det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.
Lag (2010:1307).

17 § För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska
beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell
statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under
femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 60 års
ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65
år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av
statistiken för femårsperioden närmast före det år personen
uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

18 § Pensionsbehållningen ska räknas om med hänsyn till
förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan
det år arvsvinstomräkningen enligt 9-17 §§ avser och året
därefter.

Om arvsvinstomräkning inte ska göras, ska
pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till förändringen
av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter.

19 § För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras
med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

I vilken ordning ska omräkning ske?

20 § Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till
inkomstindex eller balansindex ska göras efter det att
pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och
arvsvinstomräkningen enligt 9-17 §§ har gjorts.

Omräkning vid uttag av pension

21 § Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det
år arvsvinstomräkningen enligt 9-17 §§ avser eller om uttaget
det året har förändrats, ska omräkningen av
pensionsbehållningen med avseende på arvsvinster och
inkomstindex göras med beaktande av

1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har
tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med det
andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har
räknats om på de sätt som anges i 5 och 6 §§ för åren till
och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda
belopp under året, och

2. den omräkning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

22 § Pensionsbehållningen ska minskas med hänsyn till
kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för
inkomstpension och tilläggspension.

23 § Minskningen för förvaltningskostnader ska ske genom att
pensionsbehållningen multipliceras med den
förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som
arvsvinstomräkningen enligt 9-17 §§ avser. Innan detta görs
ska pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och
omräkning göras enligt 9-21 §§.

Förvaltningskostnadsfaktor

24 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 23 § beräknas
för varje år.

25 § Förvaltningskostnadsfaktorn ska grundas på kvoten mellan

– kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för
inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och

– summan av alla pensionsbehållningar.

När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms ska hänsyn också tas
till differensen mellan

– det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom
föregående års omräkning enligt 22 och 23 §§ och

– de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för
inkomstpension och tilläggspension för det året.

26 § När förvaltningskostnadsfaktorn för 2011 bestäms avser
det som föreskrivs i 25 § 80 procent av kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 ska denna
andel öka med 2 procentenheter per år.

Fastställande av arvsvinstfaktorerna och
förvaltningskostnadsfaktorn

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och
förvaltningskostnadsfaktorn.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

28 § Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den
försäkrades pensionsbehållning fördelas på det antal år en
person i den åldern kan antas ha kvar att leva. Fördelningen
sker med användning av ett delningstal.

29 § Hel inkomstpension ska för år räknat vara kvoten mellan

– den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från
vilken pensionen ska beräknas och
– det delningstal som då gäller för den försäkrade.

Beräkning av pensionsbehållning

30 § Pensionsbehållning som avses i 28 och 29 §§ ska beräknas
på pensionsrätt

1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och
med andra året före det år då pensionen tas ut, och

2. som har omräknats enligt 5 och 6 §§ för åren till och med
det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

31 § För den som har fått folk- eller tilläggspension i form
av ålderspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om
allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller
följande. Pensionsbehållningen ska minskas med 0,5 procent
för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har
betalats ut.

Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel
av hel förmån (partiellt uttag), ska minskningen av
pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.
32 § Minskning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp
som pensionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.
33 § Om inkomstpension tas ut med tre fjärdedelar, hälften
eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i
30-32 §§ tillämpas endast på så stor andel av
pensionsbehållningen som motsvarar respektive förmånsnivå.
Lag (2010:1307).
Delningstal

34 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 28-33
§§ ska vara desamma för kvinnor och män.

35 § Delningstal ska beräknas med utgångspunkt i att värdet
av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående
livslängd för personer i den försäkrades ålder från den
tidpunkt då pension ska börja lämnas ska motsvara
pensionsbehållningen.

36 § En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas
ha ett värde som utgör kvoten mellan

– värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då
inkomstpension ska börja lämnas och

– en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den
kommande pensionsutbetalningen.

Antalet kommande pensionsutbetalningar ska beräknas med
ledning av den officiella statistik som anges i 17 §.

Fastställande av delningstalet

37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om delningstalet.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

38 § Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till
pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp
enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår
endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är
uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade,
senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts
pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem
år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som
gällde för intjänandeåret.

39 § Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, ska
pensionsgrundande belopp för sjukersättning och
aktivitetsersättning enligt 60 kap. 7 § likställas med
pensionsgrundande inkomst.

40 § Pension på den pensionsbehållning som avses i 38 § kan
lämnas tidigast året efter det fastställelseår då
förvärvsvillkoret uppfylldes.

41 § Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om
bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 61 kap. 9 §
inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt ska inte
beaktas vid bedömning enligt 38-40 §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

42 § Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett
årsskifte ska räknas om genom följsamhetsindexering.

43 § Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av

– den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och

– kvoten mellan inkomstindexet efter årsskiftet och
inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten
dividerats med talet 1,016.

För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med
hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

44 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då
han eller hon fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och
med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om
delningstalet ändrats.

45 § Omräkningen enligt 44 § ska göras genom att pensionen
multipliceras med kvoten mellan

– det delningstal som den pension som lämnas har beräknats
efter och

– det delningstal som med ledning av den officiella statistik
som avses i 17 § har fastställts för personer i samma ålder
som den försäkrade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen
beräknades.

Årlig omräkning

46 § Efter omräkning enligt 42-45 §§ ska den inkomstpension
som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om
uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari
året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av
inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.

Det som anges i första stycket gäller dock inte om den
försäkrade

1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda
årsskifte, och

2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före
det årsskiftet.

Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

47 § Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av
inkomstpension, ska en omräkning motsvarande den som anges i
46 § göras för tid från och med månaden för det ändrade
uttaget. Det ska då anses som om återkallelse och nytt uttag
har gjorts den nämnda månaden.

63 kap. Tilläggspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
tilläggspension i 2-5 §§.

Vidare finns bestämmelser om beräkning av årlig
tilläggspension i 6-14 §§.

Slutligen finns särskilda bestämmelser för

– försäkrade födda 1938-1953 i 15-22 §§, och

– försäkrade födda före 1938 i 23-29 §§.

Allmänna bestämmelser om tilläggspension

2 § Tilläggspension baseras på de pensionspoäng som enligt
61 kap. kan tillgodoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1953 eller tidigare har rätt
till tilläggspension om han eller hon har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år (treårskravet).

4 § För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska år
före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år
för vilka pensionspoäng har beräknats vid bedömningen av om
treårskravet i 3 § är uppfyllt för rätt till tilläggspension
enligt 6 § första stycket 2.
5 § Bestämmelser om uttag av tilläggspension finns i 56 kap.

Beräkning av årlig tilläggspension

Ersättningsnivåer m.m.

6 § Tilläggspensionen uppgår, om inte annat följer av
bestämmelserna i 8 och 10-14 §§, för år räknat till summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande
prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng som
tjänats in av den försäkrade och

2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet för
den som är ogift, eller 78,5 procent av prisbasbeloppet för
den som är gift.
Om den försäkrade har tjänat in pensionspoäng för mer än 15
år görs beräkningen enligt första stycket 1 på medeltalet av
de 15 högsta poängtalen.

7 § Bestämmelser om garantitillägg för försäkrade födda något
av åren 1938-1953 finns i 18-22 §§.
Avkortning när den försäkrade inte kan tillgodoräknas 30 år
med pensionspoäng

8 § Om en försäkrad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år gäller följande vid beräkningen av tilläggspension
enligt 6 §. Hänsyn ska tas endast till så stor del av den
produkt som anges i 6 § första stycket 1 och till så stor del
av det belopp som avses i 6 § första stycket 2 som svarar mot
kvoten mellan
– det antal år som pensionspoäng har tjänats in för och

– talet 30.

För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska år före
1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för
vilka pensionspoäng har beräknats vid beräkningen av
tilläggspension enligt 6 § första stycket 2.

Försäkrade som likställs med gift respektive ogift

9 § Vid tillämpning av 6 § första stycket 2 likställs med
1. gift försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han
eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn
med, och

2. ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande
lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl
föranleder något annat.

Partiellt uttag

10 § Om tilläggspension tas ut med tre fjärdedelar, hälften
eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 6,
8 och 11-14 §§ tillämpas endast på så stor andel av
tilläggspensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.

Prisbasbelopp och följsamhetsindexering

11 § När tilläggspension beräknas för år efter det år då den
försäkrade har fyllt 65 år gäller följande. Pensionen ska
först beräknas utifrån det prisbasbelopp som gällde för det
år då den försäkrade fyllde 65 år. För tiden från och med
årsskiftet efter det att den försäkrade har fyllt 65 år ska
pensionen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 62
kap. 42 och 43 §§.

Pensionsuttag före 65 års ålder

12 § Om tilläggspensionen tas ut tidigare än från och med den
månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande.
Pensionen ska minskas med 0,5 procent för varje månad som,
från och med den månad när den börjar tas ut, återstår till
den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Pensionsuttag efter 65 års ålder

13 § Om tilläggspension tas ut senare än från och med den månad
då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Efter omräkning
enligt 11 § ska pensionen ökas med 0,7 procent för varje månad
från ingången av den månad då den försäkrade uppnådde 65 års
ålder till och med månaden före den när pensionen börjar tas
ut. Det ska då bortses från tid efter ingången av den månad då
den försäkrade fyller 70 år. Lag (2011:1075).

Nytt pensionsuttag efter tidigare återkallelse eller
minskning

14 § Beräkningsreglerna i denna paragraf ska användas när

1. tilläggspension börjar lämnas på nytt efter tidigare
återkallelse, eller

2. uttag av tilläggspension ökas efter tidigare minskning.

När pensionen beräknas ska det bortses från den minskning
respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 12 och 13
§§.

Efter det att pensionen enligt bestämmelserna i 6, 8 och 11-
13 §§ har beräknats på nytt, ska avdrag göras för varje månad
för vilken pensionen tidigare har lämnats.

För tid före den månad då den försäkrade har fyllt 65 år ska
avdraget motsvara 0,5 procent av pensionen, beräknad enligt
6, 8 och 11 §§. För annan tid ska avdraget motsvara 0,7
procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser för försäkrade födda 1938-1953

Inledande bestämmelse

15 § För en försäkrad som är född något av åren 1938-1953
beräknas tillläggspension, utöver vad som tidigare angetts i
detta kapitel, enligt bestämmelserna i 16-22 §§.

Beräkning av årlig tilläggspension

16 § För den som är född under något av åren 1938-1953 ska
tilläggspensionen minskas med en tjugondel för varje helt år
från och med 1935 till utgången av födelseåret.

17 § Om ett balansindex har fastställts för det år den
försäkrade fyller 65 år ska pension för den som är född något
av åren 1938-1953 från och med den månad den försäkrade
fyller 65 år multipliceras med det balanstal som fastställts
för det året.

Om det finns en sammanhängande period med fastställda
balansindex före det året ska i stället pensionen
multipliceras med produkten av de balanstal som har
fastställts under den nämnda perioden till och med det
aktuella året.

Garantitillägg

18 § En försäkrad som är född under något av åren 1938-1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen
(garantitillägg) från och med den månad då han eller hon
fyller 65 år, om detta följer av 19-22 §§.

19 § Garantitillägget ska för år räknat motsvara differensen
mellan

1. hel årlig tilläggspension för den försäkrade vid ingången
av år 1995 beräknad enligt 6 och 8 §§, men med beaktande av
hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad
tillägget avser, samt omräknad enligt 11 § och

2. summan av den försäkrades inkomstpension och
tilläggspension beräknad för ett år.

Vid tillämpningen av första stycket 1 gäller bestämmelserna i
9 § om vem som likställs med gift eller ogift.

20 § Har den försäkrade tagit ut inkomstpension eller
tilläggspension före den månad han eller hon fyller 65 år ska
hel årlig tilläggspension enligt 19 § första stycket 1
minskas med 0,5 procent för varje månad för vilken pensionen
lämnats.

21 § Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån
ska det belopp som avses i 19 § första stycket 1 gälla
motsvarande andel av det beloppet.

22 § Vid beräkning enligt 19 § första stycket 2 ska den
försäkrades in-komstpension beräknas som om pensionsrätt för
denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget
före minskning enligt 61 kap. 10 §.

Särskilda bestämmelser för försäkrade födda före 1938

Inledande bestämmelse

23 § För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare
beräknas tilläggspension, utöver det som föreskrivs i 2-14
§§, enligt bestämmelserna i 24-29 §§.

Försäkrade födda 1911-1927

24 § För en försäkrad som är född något av åren 1911-1927 ska
tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat
tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till
förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse före den 1
januari 2003, från och med januari det år han eller hon
uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen
därigenom blir större.

Försäkrade födda 1935 eller tidigare

25 § För den som är född 1935 eller tidigare ska det som
föreskrivs i 11 § om prisbasbeloppet för det år då den
försäkrade fyllde 65 år i stället avse prisbasbeloppet för
2001.

Försäkrade födda 1937 eller tidigare

26 § För den som är född 1937 eller tidigare ska det som
föreskrivs i 13 § om att bortse från viss tid också gälla tid
när den försäkrade har fått folkpension enligt den upphävda
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Svenska medborgare födda 1896-1914

27 § För en försäkrad som är svensk medborgare och född under
något av åren 1896-1914 ska, vid tillämpning av 8 §, talen 30
bytas ut mot 20.

Svenska medborgare födda 1915-1923

28 § För en försäkrad som är svensk medborgare och född under
något av åren 1915-1923 ska, vid tillämpning av 8 §, talen 30
bytas ut mot 20 ökat med ett för varje helt år från och med
1915 till utgången av den försäkrades födelseår.

Icke svenska medborgare födda 1923 eller tidigare

29 § För en försäkrad som inte är svensk medborgare och som
är född 1923 eller tidigare, ska vid tillämpning av 8 § från
talen 30 räknas av det antal år före 1960, för vilka inkomst
som taxerats till statlig inkomstskatt har beräknats för
honom eller henne.

Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den
försäkrade född något av åren 1915-1923, ska dock det högsta
antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år
från och med 1915 till utgången av hans eller hennes
födelseår.

64 kap. Premiepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
premiepension i 2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– uttag av premiepension i 7-14 §§,

– kapitalförvaltning, m.m. i 15-22 §§,

– val och byte av fond i 23-27 §§,

– ändrad pensionsrätt i 28-31 §§,

– skadestånd i 32-36 §§, och

– kostnader för premiepensionsverksamheten i 37-45 §§.

Allmänna bestämmelser om premiepension

Premiepensionssystemet

2 § Premiepensionssystemet innebär att

– medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för
premiepension fonderas,

– pensionsspararen har möjlighet att själv bestämma om
förvaltningen av de medel som fonderas för hans eller hennes
räkning, och

– pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de
fonderade medlen.

Försäkringsgivare

3 § Pensionsmyndigheten är försäkringsgivare för
premiepension. Myndighetens verksamhet i fråga om
premiepension ska bedrivas enligt försäkringsmässiga
principer.

Ytterligare bestämmelser om Pensionsmyndighetens verksamhet
m.m. finns i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om
Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet.

Pensionssparare

4 § Med pensionssparare avses var och en för vilken det har

– fastställts pensionsrätt för premiepension enligt 61 kap.,
och

– förts över medel till förvaltning enligt 18 §.

Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som förts
över från pensionsspararens make enligt bestämmelserna i 61
kap. 11-15 §§.

Premiepensionskonto

5 § För varje pensionssparare ska Pensionsmyndigheten föra
ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av
pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.

Efterlevandeskydd

6 § Premiepension lämnas i vissa fall till pensionsspararens
efterlevande som ett efterlevandeskydd. Bestämmelser om
efterlevandeskydd finns i 89, 91 och 92 kap.

Uttag av premiepension

Allmänna bestämmelser

7 § Pensionsspararen kan välja att få ut sin premiepension
antingen i form av uttag från fondförsäkringen enligt 10 §
eller i form av livränta med garanterat belopp enligt
11-14 §§.

8 § Premiepensionen är livsvarig och ska beräknas lika för
kvinnor och män.

9 § Ytterligare bestämmelser om uttag av premiepension finns
i 56 kap.

Premiepension från fondförsäkring

10 § Premiepension från fondförsäkring ska beräknas med
utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto.

Premiepension i form av livränta

11 § Om pensionsspararen begär det ska premiepensionen lämnas
i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella
risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på
pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på
Pensionsmyndigheten.

12 § En övergång till livränta får göras tidigast när
pensionsspararen börjar ta ut premiepension.

Övergången måste avse hela tillgodohavandet på
premiepensionskontot och gäller även för medel som senare
tillförs kontot.

13 § En övergång som begärs senare än vad som avses i 12 §
första stycket får verkan tidigast från och med månaden efter
den då begäran kom in till Pensionsmyndigheten.

När Pensionsmyndigheten har påbörjat inlösen av
pensionsspararens innehav, kan begäran om övergång till
livränta inte återkallas.

14 § Vid övergång till premiepension i form av livränta ska
pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde
vid inlösen av innehavet.

Inlösen ska ske snarast efter det att begäran kom in till
Pensionsmyndigheten, dock tidigast månaden före den då
livräntan första gången ska betalas ut.

Kapitalförvaltning m.m.

Tillfällig förvaltning

15 § Pensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av de
avgiftsmedel som har förts till Riksgäldskontoret enligt

– 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, och

– 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.

Pensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av
avgiftsmedlen till dess att de förs över enligt 18 § till
annan förvaltning.

16 § Pensionsmyndigheten ska under den tillfälliga
förvaltningen sträva efter att med ett lågt risktagande och
med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god
avkastning på medlen som möjligt.

Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka tillgångsslag
medlen ska placeras.

17 § Avkastningen på avgiftsmedlen ska fördelas mellan
pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens
fastställda pensionsrätt.

Placering hos fondförvaltare

18 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts för
en pensionssparare, ska Pensionsmyndigheten föra över medel
som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen på dessa medel
till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller fondföretag som avses i 19 §,
eller

2. fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av
livränta enligt 11-14 §§ ska medlen i stället föras över till
Pensionsmyndighetens livränteverksamhet.

19 § Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till
fonder som har anmälts för registrering hos
Pensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som

1. har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46)
om värdepappersfonder,

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana
informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§
lagen om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt
eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i
premiepensionssystemet,

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen
av fondandelar,

5. har åtagit sig att, med eller utan särskild
prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som
godtagits av myndigheten, och

6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten
rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden,
uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som
dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med
angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader,
inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.
Lag (2013:581).

20 § Medlen får inte placeras i

– fonder som, enligt de för fonden gällande bestämmelserna,
kan dela ut medel till andra än andelsägarna, eller

– andra fondföretag än som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46)
om värdepappersfonder utom i de fall som avses i 21 §.
Lag (2013:581).

21 § Pensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande
från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i icke
EES-baserade alternativa investeringsfonder som får
marknadsföras till icke-professionella investerare i Sverige
enligt 4 kap. 3 § eller 5 kap. 6 § andra stycket eller 11 §
första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder om fonden uppfyller krav
motsvarande dem som ställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av
lagar och andra författningar som avser företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag). Lag (2013:581).

22 § Pensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder
som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

Val och byte av fond

Inledande bestämmelser

23 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som
för spararens räkning förs över enligt 18 § ska placeras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om ett högsta antal fonder som
samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto.

Bestämmelser om fördelningen av medel när pensionsspararen
bestämmer att hans eller hennes medel ska föras över till en
eller flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden finns i
5 kap. 1 § andra stycket lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder).

Val av fond när pensionsrätt fastställs första gången

24 § Pensionsspararen ska upplysas om rätten att välja
placering av de medel som avses i 23 § när pensionsrätt för
premiepension första gången har fastställts för honom eller
henne.

Om pensionsspararen inte anmäler något val inom den tid som
Pensionsmyndigheten beslutar, ska myndigheten föra över
medlen till en eller flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-
fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder). Bestämmelser om fördelningen av medlen finns i 5
kap. 1 § tredje stycket samma lag.

Byte av fond

25 § På begäran av pensionsspararen ska Pensionsmyndigheten
placera om spararens fondmedel på det sätt som spararen
anger.

Pensionsspararen ska upplysas om rätten att placera om
fondmedlen.

Årlig överföring

26 § När pensionsrätt för premiepension för ett senare år än
det första året har fastställts för pensionsspararen, ska
Pensionsmyndigheten föra över medlen till en eller flera
fonder. Fördelningen mellan fonderna ska svara mot vad
spararen senast bestämt om placeringen i fond av medlen på
premiepensionskontot.

Om pensionsspararen inte har bestämt en sådan placering, ska
Pensionsmyndigheten föra över medlen till en eller
flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).
Bestämmelser om fördelningen av medlen finns i 5 kap. 1 §
tredje stycket samma lag.

27 § Pensionsmyndigheten ska årligen upplysa pensionsspararen
om de åtgärder som myndigheten enligt 26 § ska vidta när
pensionsrätt för premiepension har fastställts.

Ändrad pensionsrätt

Allmänna bestämmelser

28 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har
ändrats, ska det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats
ökas med den avkastning som enligt 17 § har tillförts eller
skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp.

Det ökade beloppet ska därefter räknas upp med basränta
enligt 65 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) för
tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret
till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Lag (2011:1434).

29 § Det enligt 28 § uppräknade beloppet ska vid höjning av
pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning
av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens
premiepensionskonto.

När tillägg eller avdrag enligt första stycket har gjorts,
tillämpas bestämmelserna i 30 eller 31 §.

Åtgärder vid höjd pensionsrätt

30 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för
premiepension har höjts, ska Pensionsmyndigheten föra över
medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 28 § från
den tillfälliga förvaltningen enligt 15-17 §§ till fonder på
det sätt som anges i 26 §.

Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension i form av
livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället föras över till
Pensionsmyndighetens livränteverksamhet.

Åtgärder vid sänkt pensionsrätt

31 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för
premiepension har sänkts, ska Pensionsmyndigheten ta ut medel
som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 28 § från de
fonder där medel har placerats för pensionsspararens räkning.
Fonderna ska tas i anspråk i förhållande till värdet av
innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut
premiepension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i
stället betalas av Pensionsmyndigheten med omräkning av
fastställda livräntebelopp.

Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på
pensionsspararens premiepensionskonto, ska det resterande
beloppet redovisas som ett underskott på kontot. Om det
senare fastställs ny pensionsrätt för spararen, ska
underskottet täckas innan medel förs över till förvaltning
enligt 18 §.

Skadestånd

Allmänna bestämmelser

32 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att
fondandelar som Pensionsmyndigheten har förvärvat för en
eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, ska
skadeståndet betalas till myndigheten.

Skadeståndstalan

33 § Talan om skadestånd som avses i 32 § får föras av
Pensionsmyndigheten.

En pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar som
avses i 32 § har förvärvats har också rätt att föra talan om
skadestånd till myndigheten. Detta gäller dock endast om
Pensionsmyndigheten har förklarat att den

– inte avser att föra talan om skadestånd, och

– inte heller har träffat någon uppgörelse om
skadeståndsskyldighet.

34 § Om talan enligt 33 § andra stycket väcks, får någon
uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan
pensionsspararens samtycke.

Rättegångskostnader

35 § En pensionssparare som för talan om skadestånd till
Pensionsmyndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna.

Pensionsspararen har dock rätt till ersättning för dessa
kostnader av Pensionsmyndigheten, i den utsträckning de täcks
av vad som har kommit myndigheten till godo genom
rättegången. Sådan ersättning ska dras av från
skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt 36 § görs.

Fördelning av skadeståndsbelopp

36 § När ett skadeståndsbelopp har betalats till
Pensionsmyndigheten, ska myndigheten, för varje
pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den
berörda fonden, beräkna hur stor del av skadeståndsbeloppet
som hänför sig till pensionsspararen.

Myndigheten ska öka tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto med detta belopp och föra över beloppet
till fonder på det sätt som anges i 26 §. Om pensionsspararen
har börjat ta ut pension i form av livränta enligt 11 §, ska
beloppet i stället föras över till myndighetens
livränteverksamhet.

Kostnader för premiepensionsverksamheten

Avgifter för skötseln av premiepensionssystemet

37 § Pensionsmyndighetens kostnader för skötseln av
premiepensionssystemet ska täckas genom avgifter som dras av
från tillgodohavandena på pensionsspararnas
premiepensionskonton, om de inte täcks på något annat sätt.

Pensionsmyndigheten bestämmer när avgifterna ska tas ut.
Avgifterna disponeras av myndigheten.

38 § Avgifterna ska bestämmas så att de beräknas täcka det
aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan
pensionsspararna. Hänsyn ska då tas till under- eller
överskott från det föregående året.

39 § Avgifterna ska helt eller delvis anges som en
procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares
premiepensionskonto.

När procentsatsen fastställs får Pensionsmyndigheten utgå
från en uppskattning av det sammanlagda värdet av
tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.

Avgifter för registrering av och information om fonder

40 § Pensionsmyndigheten får ta ut avgifter från
fondförvaltare för att täcka myndighetens kostnader för

– registrering av fonder, och

– information om fonder.

41 § Uppgift om att avgifter får tas ut ska finnas i det
avtal mellan Pensionsmyndigheten och förvaltaren som avses i
19 § 2.

Bestämmelserna i 37 § andra stycket gäller även för sådana
avgifter.

Bemyndigande

42 § Regeringen får meddela föreskrifter om uttaget av
avgifter för Pensionsmyndighetens kostnader.

Kostnader vid ändring av premiepensionsuttag

43 § Pensionsmyndigheten får bestämma att återkallelse av
uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas
ut ska bekostas av pensionsspararen. Kostnaden för åtgärden
ska då dras av från tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto.

Kostnader vid överföring av pensionsrätt

44 § De pensionssparare som tagit emot pensionsrätt som
överförts från make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11-15 §§
ska svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund
av överföringen. Detta sker genom att kostnaderna, efter
skälig fördelning, dras av från tillgodohavandet på spararnas
premiepensionskonton.

Ett sådant avdrag ska beräknas lika för män och kvinnor.

Kostnader vid fondbyte

45 § Pensionsmyndigheten får ta ut avgifter från
pensionssparare som genomför fondbyte.

Avgifterna disponeras av myndigheten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om uttaget av avgifter.

IV Garantipension

65 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– garantipension för den som är född 1937 eller tidigare i 66
kap., och

– garantipension för den som är född 1938 eller senare i 67
kap.

Personer som likställs med gifta

2 § När det gäller garantipension likställs med gift
försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han eller
hon har varit gift med, eller har eller har haft barn med.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller garantipension likställs med ogift
försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever
åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder
något annat.

66 kap. Garantipension för den som är född 1937 eller
tidigare

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till garantipension i 2 §,

– förmånsnivåer och samordning i 3 och 4 §§,

– beräkningsunderlag för garantipension i 5-15 §§, och

– beräkning av garantipension i 16-24 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1937 eller
tidigare lämnas endast om han eller hon enligt den upphävda
lagen (1962:381) om allmän försäkring var berättigad till
folkpension i form av ålderspension vid utgången av 2002.

Förmånsnivåer och samordning

3 § Uttag av garantipension får begränsas till tre
fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

4 § Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad
ålderspension i form av tilläggspension lämnas garantipension
endast om och till den del han eller hon tar ut
tilläggspension för samma tid.

Beräkningsunderlag för garantipension

Huvudregler

5 § Den försäkrades årliga garantipension ska beräknas på det
underlag som följer av andra stycket och 6-15 §§
(beräkningsunderlaget).

I beräkningsunderlaget ska det i förekommande fall ingå

1. inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension för
samma år efter samordning enligt 69 kap. 12 §,

2. änkepension,

3. svensk tjänstepension,

4. ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk
lagstiftning samt utländsk tjänstepension,

5. ett belopp motsvarande den folkpension i form av
ålderspension som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats
till den försäkrade, till den del denna pension inte
motsvaras av tilläggspension,

6. ett belopp motsvarande det pensionstillskott som skulle ha
lämnats till den försäkrade enligt den upphävda lagen
(1969:205) om pensionstillskott och punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1998:705) om ändring i
nämnda lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari
2003, och

7. andra förmåner som är att anse som folkpension i form av
ålderspension.

Tilläggspension

6 § Den tilläggspension som ingår i beräkningsunderlaget
enligt 5 § ska alltid uppgå till minst vad den försäkrade
skulle ha haft rätt till i form av tillläggspension enligt 63
kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen
i stället för att följsamhetsindexeras enligt 63 kap. 11 §
hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som
gällde för det aktuella året.

Om tilläggspensionen har samordnats enligt 69 kap. 12 §, ska
bestämmelserna i första stycket inte tillämpas.

7 § Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om
överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från
Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av rätt till
tilläggspension och någon överföring från gemenskaperna
enligt 8 § samma lag därefter inte har skett, ska
garantipensionen beräknas som om någon överföring till
gemenskaperna inte hade skett.

Tjänstepension

8 § Med tjänstepension enligt 5 § andra stycket 3 och 4 avses
följande:

1. pension som betalas ut på grund av sådan
tjänstepensionsförsäkring som avses i 58 kap. 7 §
inkomstskattelagen (1999:1229), och

2. pension som betalas ut på grund av tidigare tjänst på
annat sätt än genom försäkring.

9 § Tjänstepension ska ingå i beräkningsunderlaget med det
belopp som framgår av beslutet om slutlig skatt året före det
år garantipensionen avser.

I beräkningsunderlaget ska det även ingå tjänstepension som
avses i 5 § första stycket 5 och 7 lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, om
skattskyldighet enligt den lagen förelåg kalenderåret två år
före det år garantipensionen avser. Lag (2011:1434).

10 § Om en sådan pension till efterlevande som avses i 9 §
tillkommer senare, ska beräkningsunderlaget räknas om med
hänsyn till den tillkommande pensionen. Omräkningen ska göras
från och med månaden efter den månad då Pensionsmyndigheten
fick kännedom om pensionen. Detsamma ska gälla när en pension
som avses i 9 § tillkommer i samband med att ålderspension
beviljas i form av garantipension.

Ett tillkommande belopp enligt första stycket ska, om inte
11 § ska tillämpas, ingå i beräkningsunderlaget till dess
uppgifterna vid inkomstbeskattningen avser tjänstepensionen
för helt år. Lag (2011:1434).

11 § Upphör eller minskar tjänstepensionen ska
beräkningsunderlagets belopp för tjänstepension efter anmälan
av den försäkrade justeras från och med den månad då
Pensionsmyndigheten fick kännedom om ändringen.

12 § Det som anges i 9-11 §§ ska i tillämpliga delar även
gälla för ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt
utländsk lagstiftning enligt 5 § andra stycket 4.

Belopp motsvarande folkpension

13 § Det belopp som motsvarar folkpension enligt 5 § andra
stycket 5 ska beräknas enligt

1. 5 och 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2. punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1998:704) om ändring i förstnämnda lag, samt

3. punkterna 3, 4, 6 och 7 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1992:1277) om ändring i förstnämnda lag.

Beräkningen ska grundas på den bosättningstid samt de år med
pensionspoäng och därmed likställda år som ska tillgodoräknas
den försäkrade för tid före den 1 januari 2003. De
bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas i sin
lydelse före nämnda dag.

Belopp motsvarande pensionstillskott

14 § När det belopp för pensionstillskott som ingår i
beräkningsunderlaget enligt 5 § andra stycket 6 ska beräknas
gäller följande. Sådan avräkning enligt 3 § första stycket i
den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott som
gjordes för tilläggspension i form av ålderspension ska göras
för tilläggspension enligt 63 kap. 6 §.

Vid avräkningen ska tilläggspensionen först minskas med det
belopp som den försäkrade skulle ha haft rätt till i
tilläggspension enligt 63 kap. 6 § första stycket 2, om den
delen av tilläggspensionen i stället för att
följsamhetsindexeras enligt 63 kap. 11 § hade beräknats med
tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella
året.

Belopp vid samordning med livränta

15 § Sådan avräkning som anges i 14 § ska göras för
tilläggspension före samordning enligt 69 kap. 12 §.

Om samordning har gjorts enligt 69 kap. 12 §, ska
beräkningsunderlaget enligt 5 § uppgå minst till vad som
enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats i folkpension och
pensionstillskott före avräkning för tilläggspension. Vid
beräkningen tillämpas 5 § andra stycket 6 och 13 §.

Beräkning av garantipension

Inledande bestämmelse

16 § Garantipension ska beräknas enligt 17-21 §§ om
beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men inte
överstiger

– 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift, eller

– 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift.

I andra fall ska garantipensionen beräknas enligt 22 och
23 §§.

Uppräkning av vissa beräkningsunderlag

17 § Om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp
men understiger 1,354 prisbasbelopp, multipliceras
beräkningsunderlaget med 1,5174. Produkten minskas därefter
med 0,1193 prisbasbelopp.
18 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår
till minst 1,354 prisbasbelopp men understiger 1,529
prisbasbelopp multipliceras beräkningsunderlaget med 1,343.
Produkten ökas därefter med 0,1168 prisbasbelopp.
19 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår
till minst 1,529 prisbasbelopp men inte överstiger 3,16
prisbasbelopp motsvarar beräkningsunderlaget summan av

– 2,17 prisbasbelopp och

– produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger
1,51 prisbasbelopp och 0,60.
20 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag uppgår
till minst 1,354 prisbasbelopp men inte överstiger 2,8275
prisbasbelopp motsvarar beräkningsunderlaget summan av
– 1,935 prisbasbelopp och

– produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger
1,34 prisbasbelopp och 0,60. Lag (2011:1075).

Garantipension efter uppräkning

21 § Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan

– det beräkningsunderlag som räknats upp enligt 17-20 §§ och

– summan av sådan tilläggspension, tjänstepension,
änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som
enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.

Garantipension i andra fall

22 § För den vars beräkningsunderlag inte överstiger 0,25
prisbasbelopp gäller följande:

Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan

– beräkningsunderlaget sedan detta multiplicerats med 1,04
och

– summan av sådan tilläggspension, tjänstepension,
änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som
enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.

23 § För den vars beräkningsunderlag överstiger 3,16
prisbasbelopp för den som är ogift eller 2,8275 prisbasbelopp
för den som är gift gäller följande:

Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan

– beräkningsunderlaget och

– summan av sådan tilläggspension, tjänstepension,
änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som
enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.

Partiell garantipension

24 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av
garantipension beräknad enligt 21-23 §§ vid helt uttag som
svarar mot den andel som tas ut.

67 kap. Garantipension för den som är född 1938 eller senare

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till garantipension i 2 §,
– samordning och uttag av garantipension i 3 och 4 §§,

– försäkringstiden i 5-14 §§,

– beräkningsunderlag för garantipension i 15-20 §§, och

– beräkning av garantipension i 21-26 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1938 eller
senare kan lämnas om han eller hon enligt 5-14 §§ har en
försäkringstid om minst tre år.

Samordning och uttag av garantipension

3 § Garantipension till en försäkrad som har rätt till
inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension eller
tilläggspension lämnas endast i den utsträckning som han
eller hon tar ut sådan pension för samma tid.
Garantipensionen kan då begränsas till tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av hel pension. I annat fall får
garantipension inte tas ut i andelar.

4 § Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad
då den försäkrade fyller 65 år.

Försäkringstiden

Bosättning i Sverige

5 § Som försäkringstid för garantipension räknas tid under
vilken en person ska anses ha varit bosatt i Sverige enligt 5
kap.
Vistelse i Sverige före bosättning

6 § Som försäkringstid för garantipension räknas även tid
under vilken en pensionssökande före tidpunkten för
bosättning enligt 5 § oavbrutet har vistats i Sverige efter
att ha ansökt om uppehållstillstånd.
Bosättning i tidigare hemland

7 § Om en pensionssökande har beviljats uppehållstillstånd
som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan
skyddsbehövande enligt 2 eller 2 a § utlänningslagen
(2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller
beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c §
utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre
bestämmelser räknas som försäkringstid för garantipension
även tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt
tidigare hemland från och med det kalenderår då den
pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon
först ankom till Sverige.
8 § Vid beräkningen enligt 7 § ska en så stor andel av tiden
i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot kvoten mellan

– den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i
Sverige, inräknad den tid som avses i 6 §, från den första
ankomsten till landet till och med det kalenderår då han
eller hon fyllde 64 år och

– hela tidrymden från det att den pensionssökande första
gången kom till Sverige till och med det kalenderår då han
eller hon fyllde 64 år.

Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den
pensionssökande, vid bosättning i Sverige, har rätt till
pension från hemlandet.

9 § Vid tillämpningen av 7 och 8 §§ likställs med tid i
hemlandet tid då den pensionssökande före den första
ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där
han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

10 § Vid beräkning av försäkringstid för garantipension för
biståndsarbetare m.fl. som enligt 5 kap. 6 § anses bosatta i
Sverige även under vistelse utomlands ska bortses från tid
för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt
till sådan pension från det andra landet som inte enligt 15-
19 §§ ska ligga till grund för beräkning av garantipension.

Tiden mellan 16 och 64 års ålder

11 § Vid beräkning av försäkringstid beaktas endast tid från
och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har
fyllt 64 år.

Tiden mellan 16 och 24 års ålder

12 § Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande
har fyllt 16 år till och med det kalenderår då han eller hon
har fyllt 24 år räknas som försäkringstid endast om det för
den pensionssökande för samma tid har fastställts
pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för
sjukersättning eller aktivitetsersättning eller för
förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1
januari 2003, som per kalenderår uppgår till lägst ett
inkomstbasbelopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§.
Efter sjukersättning
13 § För den som omedelbart före den kalendermånad då han
eller hon fyllde 65 år hade rätt till hel sjukersättning i
form av garantiersättning gäller följande. Om det är
förmånligare än en beräkning enligt 5-12 §§, räknas som
försäkringstid för garantipension den försäkringstid som
legat till grund för beräkning av sjukersättningen.

Sammanlagd försäkringstid

14 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska
vid beräkningen sättas ned till närmaste hela antal år.

Beräkningsunderlag för garantipension

Inkomstgrundad ålderspension

15 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 21-25
§§ ska ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
försäkrade har rätt till för samma år med de ändringar och
tillägg som anges i 16-20 §§ (beräkningsunderlaget).

16 § Med inkomstgrundad ålderspension enligt 15 § avses

– inkomstgrundad ålderspension enligt denna balk före
minskning som anges i 69 kap. 2-11 §§, och

– sådan allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk
lagstiftning som inte är att likställa med garantipension
enligt denna balk.

Inkomstpension och premiepension ska beräknas som om den
försäkrade endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för
inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före minskning
enligt 61 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 procent av
pensionsunderlaget.

Övriga förmåner som ingår i beräkningsunderlaget

17 § I beräkningsunderlaget ska också ingå

– änkepension,

– efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning, och

– sådana förmåner som lämnas till den försäkrade enligt
utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller
aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

Obetalda avgifter

18 § När pensionsrätt eller pensionspoäng till följd av
bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har
tillgodoräknats eller har minskats för den försäkrade ska,
vid tillämpning av 15 och 16 §§, hänsyn tas till den
inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha lämnats om
full avgift hade betalats.

Överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska
gemenskaperna

19 § Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om
överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från
Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt
för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet
av rätt till tilläggspension, och någon överföring från
gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett,
ska beräkningsunderlaget bestämmas som om någon överföring
inte hade skett.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än
vid 65 års ålder

20 § Om den försäkrade har rätt till inkomstpension eller
tilläggspension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som
om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas
den kalendermånad då den försäkrade fyller 65 år.

Om sådant garantitillägg lämnas som avses i 63 kap. 18 och 19
§§ och inkomstpension eller tilläggspension har tagits ut
före den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år ska,
när beräkningsunderlaget bestäms, detta tilllägg ökas på
motsvarande sätt som hel årlig tilläggspension har minskats
enligt 63 kap. 20 §.

Beräkning av garantipension

Ogifta

21 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag inte
överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.
Den årliga garantipensionen är 2,13 prisbasbelopp (basnivån
för ogifta) minskat med beräkningsunderlaget.
22 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag
överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,87 prisbasbelopp minskat med
48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger
1,26 prisbasbelopp.
Gifta

23 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag inte
överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 1,9 prisbasbelopp (basnivån
för gifta) minskat med beräkningsunderlaget.

24 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag
överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,76 prisbasbelopp minskat med
48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger
1,14 prisbasbelopp.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

25 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års
försäkringstid för garantipension ska samtliga de
prisbasbeloppsanknutna belopp som anges i 21-24 §§ avkortas
till så stor andel som svarar mot kvoten mellan

– försäkringstiden och

– talet 40.

Partiell garantipension

26 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av
garantipension beräknad enligt 21-25 §§ vid helt uttag som
svarar mot den andel som tas ut.
V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension

68 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta i
69 kap.,

– ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension i 70
kap., och

– utbetalning av allmän ålderspension i 71 kap.

69 kap. Samordning av allmän ålderspension och
yrkesskadelivränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– när samordning ska ske i 2-5 §§, och

– hur samordning ska ske i 6-12 §§.

När samordning ska ske

2 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska
minskas om den försäkrade har rätt till livränta
(yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring
enligt följande upphävda lagar:

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
och

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Detsamma gäller om den försäkrade

1. enligt någon annan författning eller enligt särskilt
beslut av regeringen har rätt till annan livränta, som
bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring.

3 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska
inte minskas på grund av livränta på grund av arbetsskada
eller annan skada som avses i 41-44 kap.

4 § Om samordning ska göras enligt 12 §, ska garantipensionen
inte minskas enligt bestämmelserna i 6-11 §§.

5 § Om en skada som livränta har börjat lämnas för återigen
medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses
som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

Hur samordning ska ske

Grundläggande bestämmelser

6 § Summan av inkomstpension, tilläggspension och
garantipension ska minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och
som den försäkrade får som skadad.

Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen och
därefter på tilläggspensionen.

7 § Avdrag på inkomstpension och på tilläggspension enligt 63
kap. 6 § första stycket 1 får göras endast om den försäkrade
kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när
skadan inträffade.

8 § Garantipension ska på motsvarande sätt som anges i 6 §
minskas med livränta som den försäkrade får som efterlevande
i annat fall än som avses i 87 och 88 kap.
Livränta med engångsbelopp
9 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för
viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid
beräkningen anses som om livränta lämnas eller som om den
livränta som lämnas har höjts med ett belopp som motsvarar
engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som
tillämpades vid utbytet.

Garantiregel

10 § Summan av hel inkomstgrundad ålderspension och hel
garantipension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 2 och
6-8 §§, för månad räknat understiga

– 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift, och

– 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

11 § Vid beräkningen enligt 10 § ska bestämmelserna i 63 kap.
9 § tillämpas.

Försäkrade födda 1937 eller tidigare

12 § För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare, och
som i december 2002 fick såväl ålderspension som sådan
yrkesskadelivränta såsom skadad som avses i 2 §, ska
tilläggspensionen minskas enligt följande.

Minskningen ska ske med ett belopp som motsvarar det belopp
varmed den försäkrades ålderspension i december 2002
minskades för livränta såsom skadad med stöd av 17 kap. 2 § i
den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om
livräntan minskas efter utgången av 2002, ska det belopp som
minskar tilläggspensionen minskas i motsvarande mån.

70 kap. Ändring av beräkningsunderlag för allmän
ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– inkomstgrundad ålderspension i 2 och 3 §§,

– överförd pensionsrätt för premiepension i 4 §, och

– garantipension i 5 §.

Inkomstgrundad ålderspension

2 § Ett beslut om inkomstgrundad ålderspension ska ändras om
det föranleds av en ändring som gjorts i beräkningsunderlaget
för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter ändring av beslutet om slutlig
skatt står klart att pensionsrätt för premiepension, till
följd av bestämmelserna i 61 kap. 8 §, inte skulle ha
tillgodoräknats.

Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng ska ändras också
när det följer av bestämmelserna i 61 kap. 9 eller 21 § om
obetalda avgifter. Lag (2011:1434).

3 § Den som ett beslut om ändring enligt 2 § avser ska
skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär
omprövning av beslutet.
Överförd pensionsrätt för premiepension

4 § Överförd pensionsrätt för premiepension ska ändras om ett
beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och
detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.

Garantipension

5 § Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är
född 1937 eller tidigare ska ändras av Pensionsmyndigheten,
om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den
pension eller de belopp för samma tid som ingått i
beräkningsunderlaget enligt 66 kap. 5-15 §§.
Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född
1938 eller senare ska ändras av Pensionsmyndigheten, om det
föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den
inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska
förmån för samma tid som legat till grund för beräkningen av
garantipensionen.

71 kap. Utbetalning av allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– utbetalningsperiod i 2 §, och

– avrundning i 3-5 §§.

Utbetalningsperiod

2 § Allmän ålderspension ska betalas ut månadsvis.

Årspension som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor ska
dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i
efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse
med den försäkrade får pensionen även i andra fall betalas ut
en eller två gånger per år.

Avrundning

Inkomstpension, tilläggspension och garantipension
3 § När inkomstpension, tilläggspension eller garantipension
beräknas för månad ska den årspension som beräkningen grundar
sig på avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt
delbart med tolv.

4 § Vid beräkning enligt 3 § ska pensioner som betalas ut
samtidigt anses som en enda pension.
Om inkomst- eller tilläggspension betalas ut samtidigt med
garantipension, ska avrundningen enligt 3 § göras på
garantipensionen.

Premiepension

5 § Premiepension avrundas månadsvis till närmaste hela
krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

VI Särskilda förmåner vid ålderdom

72 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– särskilt pensionstillägg i 73 kap., och

– äldreförsörjningsstöd i 74 kap.

73 kap. Särskilt pensionstillägg
Innehåll

1 § I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– vårdår i 3 §,

– vem som likställs med förälder i 4 §,

– rätten till särskilt pensionstillägg i 5 och 6 §§,

– tillgodoräkning av vårdår i 7-10 §§,

– beräkning av särskilt pensionstillägg i 11-15 §§, och

– likställande med garantipension i 16 §.

Inledande bestämmelse

2 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till
ålderspension, om en förälder före 1999 långvarigt vårdat ett
sjukt eller funktionshindrat barn.

Vårdår

3 § Med ett vårdår avses i detta kapitel ett kalenderår före
1999 om

1. en förälder under större delen av året har vårdat ett
sjukt eller funktionshindrat barn, och

2. barnet under större delen av året har fått hel
förtidspension eller helt sjukbidrag tillsammans med
handikappersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om
allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Vem som likställs med förälder

4 § När det gäller särskilt pensionstillägg likställs med
förälder den som under vårdåren

1. har varit särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet,

2. har varit blivande adoptivförälder,

3. har varit förälderns make och stadigvarande sammanbott med
föräldern, eller

4. har varit sambo med föräldern och haft barn med föräldern.

Den som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när
barnet fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt när
barnet ingick äktenskap ska för tid därefter likställas med
särskilt förordnad vårdnadshavare enligt första stycket 1.

Rätten till särskilt pensionstillägg

5 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas till den som är född
1953 eller tidigare och har rätt till

– inkomstpension,

– tilläggspension, eller

– garantipension.

6 § För rätt till särskilt pensionstillägg förutsätts att
föräldern har avstått från förvärvsarbete för att vårda ett
sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår.

Tillgodoräkning av vårdår

Högsta antal vårdår

7 § Högst femton vårdår får läggas till grund för beräkningen
av pensionstillägget.

Avbrott i vården

8 § En förälders rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte
av avbrott i vården under den del av dygnet då barnet vistats
i förskola, skola, dagcenter eller liknande, eller av kortare
avbrott i övrigt i vården som varit utan väsentlig betydelse
för förälderns bundenhet till vårduppgiften.

Vad som inte räknas som vårdår

9 § Som vårdår räknas inte år för vilket en förälder

1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension
eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om
allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001,

2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt den upphävda
lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari
1999 eller pensionsrätt enligt den upphävda lagen (1998:675)
om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av
bristande eller underlåten avgiftsbetalning, eller

4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng, om inte
undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11
kap. 7 § i den upphävda lagen om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 1982 hade gällt för honom eller
henne.

10 § För år efter det år då en förälder har fyllt 64 år får
vårdår inte tillgodoräknas honom eller henne. Detsamma gäller
för år då föräldern före den månad när han eller hon fyller
65 år har tagit ut ålderspension enligt 6 kap. i den upphävda
lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den
1 januari 2001.

Beräkning av särskilt pensionstillägg

Huvudregel

11 § För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda
pensionstillägget per kalenderår 5 procent av
prisbasbeloppet. För varje vårdår som tillgodoräknas
därutöver ökar tillägget med 5 procent av prisbasbeloppet.

När pensionstillägg börjat lämnas före 65 års ålder

12 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg före den
månad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget enligt
11 § med 0,5 procent för varje månad som, när tillägget
börjar lämnas, återstår till den månad när han eller hon
fyller 65 år.

När pensionstillägg börjat lämnas efter 65 års ålder

13 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg efter den
månad då han eller hon fyller 65 år ökas tillägget enligt 11
§ med 0,7 procent för varje månad som, när tillägget börjar
lämnas, förflutit från den månad när han eller hon fyllt 65
år, dock längst till och med den månad när han eller hon
fyller 70 år.

Pensionstillägg till avkortad folkpension

14 § För den som är född 1937 eller tidigare och som inte
skulle ha tillgodoräknats oavkortad folkpension enligt
bestämmelserna i 5 kap. 3 § andra stycket och 5 § fjärde
stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring
i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel
som svarar mot kvoten mellan

– det antal år som pensionspoäng eller bosättningstid skulle
ha tillgodoräknats för enligt de bestämmelser som avses i
första stycket och

– talet 30 när det gäller pensionspoäng respektive talet 40
när det gäller bosättningstid.

Pensionstillägg till avkortad garantipension

15 § För den som är född 1938 eller senare och som inte kan
tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension
gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel
som svarar mot kvoten mellan

– försäkringstiden för garantipension och

– talet 40.

Likställande med garantipension

16 § Om inte annat följer av denna balk ska det som i balken
eller i annan författning föreskrivs om garantipension
tillämpas på särskilt pensionstilllägg. Detta ska dock inte
gälla i fråga om samordning med sådan livränta som avses i 69
kap. Även i fråga om inkomstskatt gäller särskilda
föreskrifter.

74 kap. Äldreförsörjningsstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– sambor och makar i 3 och 4 §§,

– rätten till äldreförsörjningsstöd i 5 och 6 §§,

– förmånstiden i 7-9 §§,

– beräkning av äldreförsörjningsstöd i 10-18 §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 19 och 20 §§, och

– utbetalning av äldreförsörjningsstöd i 21 §.

Inledande bestämmelser

2 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas till en försäkrad som
inte får sina grundläggande försörjningsbehov tillgodosedda
genom allmän ålderspension.

Rätten till äldreförsörjningsstöd respektive stödets storlek
är beroende av den försäkrades inkomster och, om han eller
hon är gift, även av makens inkomster.

Sambor och makar

3 § Sambor likställs med makar när det gäller
äldreförsörjningsstöd. Om det på grund av omständigheterna är
sannolikt att två personer är sambor, ska dessa likställas
med sambor. Detta gäller inte om den som ansöker om
äldreförsörjningsstöd eller den som sådant bidrag betalas ut
till visar att de inte är sambor.

4 § När det gäller äldreförsörjningsstöd ska en person som är
gift men stadigvarande lever åtskild från sin make likställas
med en ogift person, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Rätten till äldreförsörjningsstöd

5 § Den försäkrade ska genom äldreförsörjningsstödet
tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad
och uppnå en skälig levnadsnivå i övrigt.

6 § Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad
ålderspension, garantipension, bostadstillägg eller särskilt
bostadstillägg, lämnas äldreförsörjningsstöd endast om den
försäkrade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller hon
är berättigad till för samma tid.

Förmånstiden

7 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med
den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt
till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med
ansökningsmånaden.

8 § Stödet kan lämnas under högst tolv sammanhängande månader
på grundval av de uppgifter som den försäkrade har lämnat i
sin ansökan. För stöd under tid därefter krävs att den
försäkrade ger in en ny ansökan.

9 § Äldreförsörjningsstöd lämnas till och med den månad då
rätten till förmånen har upphört.

Beräkning av äldreförsörjningsstöd

Huvudregel

10 § Äldreförsörjningsstöd ska motsvara differensen mellan

– summan av beloppet för skälig bostadskostnad och beloppet
för skälig levnadsnivå i övrigt enligt 15 §, och

– den försäkrades inkomster enligt 16-18 §§.

Skälig bostadskostnad

11 § För den som är ogift anses som skälig bostadskostnad
högst 6 200 kronor i månaden.

12 § För den som är gift anses som skälig bostadskostnad
högst 3 100 kronor i månaden. Bostadskostnaden för var och en
av makarna ska beräknas till hälften av den sammanlagda
bostadskostnaden.

13 § För var och en av de boende i tvåbäddsrum i särskild
boendeform anses som skälig bostadskostnad högst 2 850 kronor
i månaden.

14 § Vid bestämmande av skälig bostadskostnad beaktas inte
sådana kostnader som enligt bestämmelserna om bostadstillägg
i 101 kap. 7 och 8 §§ inte medför rätt till bostadstillägg.

Skälig levnadsnivå i övrigt

15 § Skälig levnadsnivå i övrigt anses per månad motsvara en
tolftedel av

– 1,4468 prisbasbelopp för den som är ogift, och

– 1,191 prisbasbelopp för den som är gift.
Lag (2012:934).

Inkomster

16 § Med inkomst avses den inkomst, för år räknat, som en
försäkrad kan antas komma att få under den närmaste tiden.

Den försäkrades inkomster beräknas enligt bestämmelserna om
särskilt bostadstillägg i 102 kap. 29 §.

17 § Som inkomst räknas även

– bostadsbidrag, och

– särskilt bostadstillägg.

18 § En makes inkomst respektive förmögenhet anses vara
hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

19 § Äldreförsörjningsstöd ska omprövas när något förhållande
som påverkar stödets storlek har ändrats.

Äldreförsörjningsstöd får räknas om utan föregående
underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av

– en förmån som betalas ut av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten,

– pension enligt utländsk lagstiftning, eller

– avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av
kollektivavtal.

Det som föreskrivs i andra stycket gäller också när ändring
sker av

– sådant belopp som avses i 102 kap. 17-19 §§,

– preliminärt bostadsbidrag enligt 98 kap., eller

– taxeringsvärde för annan fastighet än sådan som avses i 5 §
lagen (2009:1053) om förmögenhet vid beräkning av vissa
förmåner.

20 § Ändring av äldreförsörjningsstöd ska gälla från och med
månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring
uppkom. Gäller det ökning ska även 7 § andra stycket beaktas.

En ändring av äldreförsörjningsstödet ska dock gälla från och
med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som
föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den
månaden.

Utbetalning av äldreförsörjningsstöd

21 § Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis.
Årsbeloppet ska avrundas till närmaste hela krontal som är
delbart med tolv.

AVD. F FÖRMÅNER TILL EFTERLEVANDE

I Inledande bestämmelser

75 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning F finns bestämmelser om
socialförsäkringsförmåner till efterlevande
(efterlevandeförmåner).

2 § Efterlevandeförmåner enligt denna avdelning är

1. efterlevandepension i form av

– barnpension,

– omställningspension till efterlevande make (änka eller
änkling),

– änkepension till efterlevande maka (änka), och

– garantipension till omställningspension,

2. efterlevandestöd som garantiförmån till barn,

3. efterlevandeförmåner vid arbetsskada och vissa andra
skador i form av

– begravningshjälp,

– barnlivränta, och

– omställningslivränta till efterlevande make, samt

4. efterlevandeskydd i form av premiepension, om
pensionsspararen har ansökt om ett sådant skydd.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om
efterlevandeförmåner.

Vidare finns bestämmelser om

– efterlevandepension och efterlevandestöd i 76-85 kap.,

– efterlevandeförmåner vid arbetsskada och vissa andra skador
i 86-88 kap., och

– efterlevandeskydd i form av premiepension i 89, 91 och 92
kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast efter en
avliden som var försäkrad för förmånen enligt 4 och 6 kap.
eller till den som själv har ett gällande försäkringsskydd
för förmånen enligt 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning
handläggs av Pensionsmyndigheten.

II Efterlevandepension och efterlevandestöd

76 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
efterlevandepension och efterlevandestöd i 77 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– barnpension i 78 kap.,

– efterlevandestöd i 79 kap.,

– omställningspension i 80 kap.,

– garantipension till omställningspension i 81 kap.,

– beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension i
82 kap.,

– änkepension i 83 kap., och

– beräkning av änkepension i 84 kap.

Slutligen finns vissa gemensamma bestämmelser i 85 kap.

77 kap. Allmänna bestämmelser om efterlevandepension och
efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd i
7-10 §§,

– samordning av omställningspension och änkepension i 11 och
12 §§, och

– förmånstiden i 13-18 §§.

Inledande bestämmelser

Förmånsformer

2 § Efterlevandepension som är relaterad till de inkomster
som den avlidne har haft lämnas i form av

– barnpension,

– omställningspension, och

– änkepension.

3 § Till efterlevande barn kan som ett bosättningsbaserat
grundskydd lämnas efterlevandestöd.

Till efterlevande vuxna kan som ett bosättningsbaserat
grundskydd lämnas efterlevandepension i form av
garantipension till omställningspension.

Garantipensionen är även beroende av den avlidnes
försäkringstid.

Inkomstrelaterad efterlevandepension

4 § Barnpension och omställningspension lämnas som
inkomstgrundad efterlevandepension enligt 78 respektive 80
kap. Denna beräknas på ett underlag enligt 82 kap.

5 § Änkepension lämnas som en inkomstrelaterad
tilläggspension enligt 83 kap. Denna beräknas enligt 84 kap.

Grundskydd

6 § Efterlevandestöd lämnas enligt 79 kap. som tillägg till
eller i stället för barnpension.

Garantipension till omställningspension lämnas enligt 81 kap.
som tillägg till eller i stället för omställningspension.

Rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd

Förmåner efter avlidna personer

7 § Efterlevandepension och efterlevandestöd kan lämnas till
ett barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.

Efterlevandepension till en vuxen kan lämnas till en man
eller kvinna vars make har avlidit.

8 § Vem som ska vara försäkrad och andra villkor för rätten
till en förmån anges särskilt för varje förmån i 78-81 och 83
kap.

9 § Rätt till barnpension, omställningspension eller
änkepension föreligger endast om ett inkomstrelaterat
underlag kan beräknas för den avlidne enligt 82 eller 84 kap.

Förmåner efter försvunna personer

10 § Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller
hon har avlidit, gäller samma rätt till efterlevandepension
eller efterlevandestöd som vid dödsfall. Visar det sig senare
att den försvunna personen lever, upphör rätten till
förmånen.

Samordning av omställningspension och änkepension

11 § En efterlevande kvinna som är född 1945 eller senare får
i första hand omställningspension och garantipension till
sådan pension enligt 80 och 81 kap. Hon har dock, om
förutsättningarna för det är uppfyllda, också rätt till
änkepension enligt 83 kap.

12 § Om en efterlevande kvinna för samma månad har rätt till
såväl änkepension som omställningspension eller
garantipension till omställningspension, ska endast
omställningspension och garantipension till
omställningspension lämnas.

Om änkepensionen är större än summan av omställningspensionen
och garantipensionen till omställningspensionen, lämnas dock
änkepensionen i den utsträckning den överstiger
omställningspensionen och garantipensionen till sådan
pension. Minskning ska i första hand göras på 90-
procentstillägget enligt 84 kap. 6 § 2.

Förmånstiden

13 § Efterlevandepension och efterlevandestöd får lämnas utan
ansökan. Lag (2012:599).

14 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas från och
med den månad då dödsfallet inträffat. Efterlevandepension
och efterlevandestöd lämnas dock från och med månaden efter
månaden för dödsfallet om den avlidne vid sin död fick allmän
ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning.

15 § Om rätten till efterlevandepension eller
efterlevandestöd inträder vid en annan tidpunkt än den som
avses i 14 §, ska förmånen lämnas från och med den månad när
rätten inträder.

16 § En annan efterlevandepension än barnpension får inte
lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före
ansökningsmånaden. Barnpension och efterlevandestöd får inte
lämnas för längre tid tillbaka än två år före
ansökningsmånaden.

17 § Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd ska
gälla från och med månaden efter den månad då anledning till
ändringen uppkom.

18 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och
med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas
följande förmåner längst till och med månaden före den då den
efterlevande fyller 65 år:

1. omställningspension,

2. garantipension till omställningspension, och

3. änkepension i form av 90-procentstillägg.

78 kap. Barnpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till barnpension i 2-6 §§, och

– beräkning av barnpension i 7-14 §§.

Rätten till barnpension

2 § Ett barn har rätt till barnpension om barnets ena eller
båda föräldrar har avlidit.

Detta gäller om den avlidne var försäkrad för sådan förmån
enligt 4 och 6 kap.

3 § Om en blivande adoptivförälder vårdar ett barn som inte
är svensk medborgare och som inte var bosatt här i landet när
han eller hon fick det i sin vård ska barnet, vid
tillämpningen av bestämmelserna om barnpension, anses som
barn till den föräldern.

4 § Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år,
om inte något annat följer av 5 och 6 §§.

5 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har
rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till
och med juni det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock
endast om studierna ger rätt till

1. förlängt barnbidrag enligt 15 kap., eller

2. studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor ger inte
rätt till barnpension.

6 § Med tid för studier enligt 5 § ska likställas

– tid för ferier, och

– tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina
studier.

Beräkning av barnpension

Barnpension till endast ett barn som inte fyllt 12 år

7 § Barnpension efter en förälder till ett enda barn som inte
har fyllt 12 år motsvarar för år räknat 35 procent av
underlaget enligt 82 kap.

Barnpension till flera barn när det yngsta inte fyllt 12 år

8 § Har flera barn, varav det yngsta inte har fyllt 12 år,
rätt till barnpension efter samma förälder, ska det
procenttal som anges i 7 § ökas med talet 25 för varje barn
utöver det första oavsett dess ålder. Det sammanlagda
barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan
barnen.

Barnpension till endast ett barn som fyllt 12 år

9 § Barnpension efter en förälder till ett enda barn som har
fyllt 12 år motsvarar för år räknat 30 procent av underlaget
enligt 82 kap.

Barnpension till flera barn som alla fyllt 12 år

10 § Har flera barn, som alla har fyllt 12 år, rätt till
barnpension efter samma förälder, ska det procenttal som
anges i 9 § ökas med talet 20 för varje barn utöver det
första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter
fördelas lika mellan barnen.

Om båda föräldrarna avlidit

11 § Om ett barns båda föräldrar har avlidit motsvarar
barnpensionen efter vardera föräldern 35 procent av
underlaget enligt 82 kap. även om barnet har fyllt 12 år.

Är i sådant fall som avses i första stycket flera barn
berättigade till barnpension efter samma förälder, ska det
procenttal som anges i första stycket ökas med talet 25 för
varje barn utöver det första. Det sammanlagda
barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan
barnen.

Begränsningsregler för flera barnpensioner

12 § Om flera barnpensioner ska lämnas efter en avliden
förälder och dessa pensioner, beräknade enligt 8 eller 10 §
eller 11 § andra stycket, sammantagna skulle överstiga
underlaget enligt 82 kap., ska pensionerna sättas ned
proportionellt så att de tillsammans motsvarar det
underlaget.

13 § De sammanlagda barnpensionerna efter en avliden förälder
ska lämnas med högst 80 procent av underlaget enligt 82 kap.,
om det efter föräldern förutom barnpension ska lämnas
omställningspension eller änkepension.

Om barnpensionerna sammantaget överstiger den högsta nivån
enligt första stycket, ska de sättas ned proportionellt så
att de tillsammans motsvarar den nivån.

14 § Vid tillämpning av 12 eller 13 § får inte barnpensionen
för ett barn sänkas på den grunden att barnpensionen för ett
annat barn ska räknas om enligt 11 §.

79 kap. Efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till efterlevandestöd i 2 §, och

– beräkning av efterlevandestöd i 3-7 §§.

Rätten till efterlevandestöd

2 § Ett barn som är försäkrat enligt 4 och 5 kap. och som
uppfyller villkoren för rätt till barnpension i 78 kap. 2 §
första stycket och 3-6 §§ har rätt till efterlevandestöd.

Beräkning av efterlevandestöd

Grundläggande bestämmelser

3 § Efterlevandestöd till ett barn motsvarar för år räknat 40
procent av prisbasbeloppet.

Om barnets båda föräldrar har avlidit, motsvarar
efterlevandestödet 40 procent av prisbasbeloppet efter
vardera föräldern.

Minskning med barnpension eller barnlivränta

4 § Om barnet får barnpension enligt 78 kap. efter den
avlidne föräldern, lämnas efterlevandestöd endast i den
utsträckning pensionen inte uppgår till 40 procent av
prisbasbeloppet. Har båda föräldrarna avlidit lämnas
efterlevandestöd i den utsträckning pensionen efter
föräldrarna sammanlagt inte uppgår till 80 procent av
prisbasbeloppet.

5 § Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas
barnlivränta enligt 87 och 88 kap., efter samordning enligt
88 kap. 18-20 §§.

Minskning med utländsk efterlevandepension

6 § Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas
sådan efterlevandepension som barnet har rätt till enligt
utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk
efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd
enligt detta kapitel.

Samordning med aktivitetsersättning

7 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl
efterlevandestöd som aktivitetsersättning i form av
garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av
förmånerna.

80 kap. Omställningspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– förmånsformer i 2 §,

– rätten till allmän omställningspension i 3-5 §§,

– rätten till förlängd omställningspension i 6-8 §§,

– förmåner efter flera avlidna i 9 §, och

– beräkning av omställningspension i 10 §.

Förmånsformer

2 § Inkomstgrundad efterlevandepension i form av
omställningspension kan lämnas som

– allmän omställningspension, och

– förlängd omställningspension.

Efterlevandepension i form av garantipension till
omställningspension kan enligt 81 kap. lämnas som tillägg
till eller i stället för omställningspension.

Rätten till allmän omställningspension

Vem som kan få allmän omställningspension

3 § En efterlevande make, som stadigvarande sammanbodde med
sin make vid dennes död, har rätt till allmän
omställningspension om denne var försäkrad för sådan förmån
enligt 4 och 6 kap. och den efterlevande

1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18
år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller

2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst
fem år fram till dödsfallet.

Med efterlevande make likställd person

4 § När det gäller allmän omställningspension likställs med
efterlevande make en ogift person som är sambo med en annan
ogift person vid hans eller hennes död och som

1. tidigare har varit gift med den avlidne,

2. har eller har haft barn med den avlidne, eller

3. vid dödsfallet väntade barn med den avlidne.

Förmånstiden

5 § Allmän omställningspension kan lämnas under tolv månader
från tidpunkten för dödsfallet.

Rätten till förlängd omställningspension

Vem som kan få förlängd omställningspension

6 § En efterlevande som har haft rätt till allmän
omställningspension har, för tid efter det att rätten till
denna upphört, rätt till förlängd omställningspension om han
eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i
makarnas hem.

Om den efterlevande gifter sig eller blir sambo

7 § Rätt till förlängd omställningspension föreligger inte

1. om den efterlevande gifter sig, eller

2. om den efterlevande är sambo med någon som han eller hon
har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Förmånstiden

8 § Förlängd omställningspension kan lämnas under tolv
månader eller till den senare tidpunkt när det yngsta barnet
fyller tolv år.

Förmåner efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till
omställningspension efter flera avlidna, lämnas endast
pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller,
om pensionsbeloppen efter de avlidna är olika höga, det
högsta beloppet.

Beräkning av omställningspension

10 § Omställningspension motsvarar för år räknat 55 procent
av det underlag som anges i 82 kap.

81 kap. Garantipension till omställningspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till garantipension till omställningspension i 2 och
3 §§,

– försäkringstid för den avlidne i 4-8 §§, och

– beräkning av garantipension till omställningspension i 9-12
§§.

Rätten till garantipension till omställningspension

Vem som kan få garantipension till omställningspension

2 § En efterlevande make som är försäkrad enligt 4 och 5 kap.
och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension
har rätt till garantipension till pensionen.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även om kravet i
80 kap. 3 § på försäkring enligt 4 och 6 kap. för den avlidne
inte är uppfyllt men endast om en försäkringstid om minst tre
år kan tillgodoräknas för denne enligt 4-8 §§.

Förmånstiden

3 § Garantipension till omställningspension lämnas under
samma tid som omställningspension.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

4 § Garantipension till omställningspension ska beräknas med
hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den
avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk
försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till
omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med
det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den
avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Beräkning av faktisk försäkringstid

5 § Som faktisk försäkringstid ska sådan tid räknas som utgör
försäkringstid för garantipension enligt 67 kap. 5-11 §§.

6 § Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i
tidigare hemland som avses i 67 kap. 7-9 §§ ska som
försäkringstid för garantipension till omställningspension
även tillgodoräknas tid från och med det år då den avlidne
fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24
år.

Beräkning av framtida försäkringstid

7 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas
försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och
med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året
före dödsfallet gäller följande.

Den framtida försäkringstiden ska beräknas som produkten av

– tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med
det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år och

– kvoten mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas den
avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till
och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela den
faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon
fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.

Vid beräkningen ska försäkringstiden sättas ned till närmaste
hela antal månader.

Sammanlagd försäkringstid

8 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska
sättas ned till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till omställningspension

Grundläggande bestämmelser

9 § Beräkningen av garantipension ska grunda sig på den
omställningspension som den efterlevande har rätt till.

Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension
enligt utländsk lagstiftning som inte kan likställas med
garantipension enligt detta kapitel.

Basnivån

10 § Den årliga garantipensionen till omställningspension
motsvarar 2,13 prisbasbelopp (basnivån), om inte något annat
anges i 12 §.

11 § Basnivån ska minskas med omställningspension om den
försäkrade har rätt till sådan pension.

Minskning enligt första stycket ska göras efter det att
basnivån avkortats enligt 12 §.

Avkortning när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

12 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års
försäkringstid för garantipension enligt 4-8 §§ gäller
följande.

Garantipensionens basnivå ska avkortas till så stor andel som
svarar mot kvoten mellan

– försäkringstiden och

– talet 40.

82 kap. Beräkningsunderlag för inkomstgrundad
efterlevandepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3
§§.

Vidare finns bestämmelser om

– efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda
1938 eller senare i 4-8 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller
senare och som avlidit före 65 års ålder i 9-19 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller
senare och som avlidit efter 65 års ålder i 20 och 21 §§, och

– efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda
1937 eller tidigare i 22-26 §§.

Inledande bestämmelser

2 § Den inkomstgrundade efterlevandepensionen beräknas på ett
efterlevandepensionsunderlag.

3 § Efterlevandepensionsunderlaget bestäms på olika sätt
beroende på om den avlidne var född

– 1938 eller senare, eller

– 1937 eller tidigare.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938
eller senare

Allmänna bestämmelser

4 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter
avlidna som var födda 1938 eller senare ska läggas den
avlidnes

– faktiska pensionsbehållning, och

– antagna pensionsbehållning.

Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om
dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder.

Faktisk pensionsbehållning

5 § Med faktisk pensionsbehållning avses den avlidnes
pensionsbehållning för inkomstpension, beräknad antingen
enligt 9-13 §§ eller enligt 20 och 21 §§.

6 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad
då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år (tidigt
uttag) gäller vid beräkning av den faktiska
pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.
Oavsett när dödsfallet inträffar ska den avlidnes
pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av
inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för
beräkningen av faktisk pensionsbehållning.
Antagen pensionsbehållning

7 § Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som
enligt 14-19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden
från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det
år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
Beräkning av efterlevandepensionsunderlaget

8 § Efterlevandepensionsunderlaget ska beräknas som kvoten
mellan

– summan av faktisk pensionsbehållning och antagen
pensionsbehållning och
– det delningstal som enligt 62 kap. 34-37 §§ ska tillämpas
för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari
det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller
senare och som avlidit före 65 års ålder

Beräkning av faktisk pensionsbehållning

9 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter
för inkomstpension, beräknade enligt 61 kap. 5, 6 och 9 §§,
som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31
december året före det år då dödsfallet inträffade, sedan
dessa pensionsrätter räknats om enligt 62 kap. 5 och 6 §§.

10 § Pensionsrätterna ska beräknas som om det för den avlidne
tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och
som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av
pensionsunderlaget.

11 § Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen ska
hänsyn tas till pensionsbehållning som avser
pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för
plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i
andra stycket är uppfyllt.

För den avlidne ska till och med den 31 december året före
det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning
enligt 13 §, kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
som för vart och ett av minst fem år har uppgått till lägst 2
gånger det för respektive intjänandeår gällande
inkomstbasbeloppet.

12 § Med pensionsgrundande inkomst ska, när 11 § tillämpas,
likställas pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för
sjukersättning och aktivitetsersättning.

13 § Vid bedömningen av om villkoret i 11 § är uppfyllt ska
hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka
antagen pensionsbehållning enligt 14-19 §§ ska beräknas.
Beräkning av antagen pensionsbehållning

14 § En antagen pensionsbehållning ska beräknas för den
avlidne enligt 15-19 §§ om

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle
ha fyllt 65 år, och

2. pensionsrätt för inkomstpension enligt 61 kap. har
fastställts för den avlidne för minst tre av de fem
kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

15 § Hänsyn ska tas till pensionsrätt som avser
pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för
plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i
andra stycket är uppfyllt.

För den avlidne ska det till och med den 31 december året
före det år då dödsfallet inträffade kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem
år uppgått till lägst 2 gånger det för respektive
intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Vid beräkningen
tillämpas bestämmelsen i 12 §.

16 § Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av
de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den
avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet
inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt
64 år.
17 § Pensionsrätten för vart och ett av de år som anges i 16
§ ska beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot
medeltalet av de pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 § som kan
tillgodoräknas för den avlidne för vart och ett av de fem
åren närmast före det år då dödsfallet inträffade.
När medeltalet beräknas ska det bortses från de två år då
pensionsunderlaget är högst respektive lägst.

18 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen ska
pensionsrätter enligt 17 § beräknas som om all pensionsrätt
skulle ha varit pensionsrätt för inkomstpension och som om
denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av
pensionsunderlaget.

19 § Om inkomstindex enligt 58 kap. 10-12 §§ för något eller
några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 17 §
avviker från inkomstindex för dödsfallsåret, ska
pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn
till förändringen av inkomstindex för dödsfallsåret före
beräkningen av det medeltal som anges i 17 §.
Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller
senare och som avlidit efter 65 års ålder

Grundläggande bestämmelse

20 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne
fyllde 65 år ska till grund för beräkning av
efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska
pensionsbehållning, beräknad enligt 9-13 §§, som tjänats in
till och med det år då den avlidne fyllde 64 år.

Inkomstindexering och följsamhetsindexering

21 § Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas
om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10-12 §§
fram till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år.

Från och med årsskiftet därefter ska den faktiska
pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att
den räknas om i enlighet med 62 kap. 42 och 43 §§ till
ingången av det år då dödsfallet inträffade.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937
eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

22 § För avlidna födda 1937 eller tidigare ska
efterlevandepension beräknas på ett
efterlevandepensionsunderlag som motsvarar 60 procent av
produkten av

– det prisbasbelopp som gällde det år då den avlidne fyllde
65 år och

– medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som
enligt 15 § i den upphävda lagen (1998:675) om införande av
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna
medelpoäng ökats med talet ett.

23 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för mer
än 15 år, ska vid beräkningen av medeltalet hänsyn tas enbart
till de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats.
Vid beräkningen ska 6 kap. 18 § lagen (2010:111) om införande
av socialförsäkringsbalken tillämpas.

Följsamhetsindexering

24 § Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde
65 år fram till ingången av det år dödsfallet inträffade ska
efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras. Detta
sker genom att underlaget räknas om enligt 62 kap. 42 och 43
§§.
Avlidna som var födda 1935 eller tidigare
25 § För en avliden som var född 1935 eller tidigare ska det
som föreskrivs i 22 och 24 §§ om det år då den avlidne fyllde
65 år i stället avse 2001.

Avkortning när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med
pensionspoäng

26 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för
tilläggspension för färre än 30 år gäller vid beräkningen
enligt 22-25 §§ följande. Hänsyn ska tas endast till så stor
del av den i 22 § angivna produkten som motsvarar kvoten
mellan

– det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats
och

– talet 30.

Vid beräkningen ska även följande bestämmelser tillämpas:

– 63 kap. 24 och 27-29 §§, och

– 6 kap. 12-17 §§ lagen (2010:111) om införande av
socialförsäkringsbalken.

83 kap. Änkepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– förmånsformer i 2 §,

– rätten till änkepension på grundval av pensionspoäng i 3-5
§§,

– rätten till 90-procentstillägg i 6 och 7 §§, och

– vad som gäller om en änka gifter sig i 8 §.

Förmånsformer

2 § Änkepension består av

1. änkepension på grundval av den avlidne makens intjänade
pensionspoäng för tilläggspension, och

2. 90-procentstillägg, som är ett tillägg motsvarande 90
procent av det prisbasbelopp som gäller för dödsfallsåret.

Rätten till änkepension på grundval av pensionspoäng

Allmänna bestämmelser

3 § En änka har rätt till änkepension enligt 2 § första
stycket 1 om den avlidne maken var försäkrad enligt 4 och 6
kap. och vid sin död

1. hade rätt till inkomstgrundad ålderspension, eller

2. skulle ha haft rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 §
i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 2003, om pensionsfall enligt samma
paragraf hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet.

För rätt till änkepension krävs det vidare att änkan
uppfyller villkoren i 4 eller 5 §. Dessutom krävs det att det
för den avlidne maken kan tillgodoräknas pensionspoäng för
tilläggspension för minst tre år. Vid bedömning av om detta
krav är uppfyllt tillämpas bestämmelserna i 63 kap. 4 §
angående sjömän som inte är svenska medborgare, om änkan är
född 1944 eller tidigare.

Änkor födda 1944 eller tidigare

4 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till
änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med
den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för
dödsfallet. Vidare krävs att

1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst
fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60
år, eller

2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan.

Änkor födda 1945 eller senare

5 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till
änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med
den avlidne vid utgången av 1989 och fortlöpande fram till
dödsfallet. Vidare krävs att

1. äktenskapet vid utgången av 1989 hade varat minst fem år
och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller
mannen vid utgången av 1989 hade barn som också var barn till
kvinnan, och

2. något av de villkor som anges i 1 var uppfyllt även vid
dödsfallet.
Rätten till 90-procentstillägg

6 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-
procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 5
§§, uppfyller villkoren i 7 §.
7 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-
procentstillägg om hon såväl vid utgången av 1989 som vid
dödsfallet
1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i
makarnas hem eller hos änkan, eller

2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem
år.

Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt,
upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid
bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första
stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då
rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 1
upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Om änkan gifter sig

8 § Änkepension får inte lämnas om änkan gifter sig. Upplöses
äktenskapet inom fem år, lämnas dock änkepension på nytt.

84 kap. Beräkning av änkepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– änkor som är födda 1944 eller tidigare i 2-5 §§,

– änkor som är födda 1945 eller senare i 6-11 §§, och

– samordning med inkomstgrundad ålderspension i 12-17 §.
Änkor som är födda 1944 eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

2 § Änkepension till en änka som är född 1944 eller tidigare
ska för år räknat motsvara 40 procent eller, om det efter den
avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom
enligt 78 kap., 35 procent av

1. hel förtidspension enligt 4 § för den avlidne, eller

2. inkomstgrundad ålderspension enligt 5 § för den avlidne.

3 § Underlaget för änkepensionen ska beräknas med tillämpning
av 2 § 2 om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet

1. fick inkomstgrundad ålderspension, eller

2. hade fyllt 65 år och hade rätt till inkomstgrundad
ålderspension.

I annat fall ska 2 § 1 tillämpas.

4 § Vid beräkningen av förtidspension som avses i 2 § 1 ska
bestämmelserna i 13 kap. 2 § första stycket första och andra
meningarna och andra stycket samt 3 § i den upphävda lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i bestämmelsernas lydelse
före den 1 januari 2003, tillämpas.

Förtidspensionen ska beräknas som om

1. den avlidne skulle ha haft rätt till förtidspension om de
bestämmelser som anges i första stycket fortfarande hade
gällt, och

2. rätten till förtidspensionen hade inträtt vid tidpunkten
för dödsfallet eller, om den avlidne var född 1954 eller
senare, vid ingången av 2003.

5 § Vid beräkningen av inkomstgrundad ålderspension som avses
i 2 § 2 ska följande bestämmelser tillämpas:

– 63 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket,

– 63 kap. 8, 11, 24, 25 och 27-29 §§, samt

– 6 kap. 12-18 §§ lagen (2010:111) om införande av
socialförsäkringsbalken.

Änkor som är födda 1945 eller senare

Grundläggande bestämmelser

6 § Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare
lämnas med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats
till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989.
Änkepensionen ska för år räknat motsvara

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som
har rätt till barnpension efter honom enligt 78 kap., 35
procent av

a) hel förtidspension enligt 7 § för den avlidne, eller

b) tilläggspension i form av ålderspension enligt 7 § för den
avlidne, och

2. för tid före den månad då änkan fyller 65 år, 90 procent
av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-
procentstillägg).

7 § Beloppet enligt 6 § 1 ska beräknas på grundval av den
förtidspension som skulle ha lämnats till mannen om denne
hade fått rätt till hel sådan pension vid utgången av 1989
och om pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap.
3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Om mannen vid utgången av 1989 hade rätt till tilläggspension
i form av ålderspension, ska dock beloppet enligt 6 § 1
beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra
styckena i den upphävda lagen om allmän försäkring i deras
lydelse vid utgången av 1989.
Minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt
50 år vid makens död

8 § Om en änka med tillämpning av 83 kap. 7 § första stycket
2 har rätt till 90-procentstillägg och inte hade fyllt 50 år
vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 83 kap. 7
§ andra stycket, ska 90-procentstillägget minskas enligt
följande.

90-procentstillägget ska minskas med en femtondel för varje
år som änkan är yngre än 50 år vid

1. mannens död, eller

2. den tidpunkt som avses i 83 kap. 7 § andra stycket.

Avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan
tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

9 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas
pensionspoäng för tillläggspension för minst 30 år, ska vid
beräkningen av 90-procentstillägget hänsyn tas endast till så
stor del av beloppet som motsvarar kvoten mellan

– det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas den
avlidne och

– talet 30.

Vid beräkningen enligt första stycket ska hänsyn tas endast
till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för
den avlidne till och med 1989.

10 § Vid tillämpning av 9 § ska också följande bestämmelser
tillämpas:

– 63 kap. 24 och 27-29 §§, och

– 6 kap. 12-17 §§ lagen (2010:111) om införande av
socialförsäkringsbalken.

11 § Avkortning av 90-procentstillägget enligt 9 och 10 §§
ska göras efter minskning av 90-procentstillägget enligt 8 §.

Samordning med inkomstgrundad ålderspension

Änkor födda 1930-1953

12 § Om en änka, som är född något av åren 1930-1953, har
rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad
ålderspension i form av tilläggspension, ska änkepension
lämnas endast i den utsträckning den efter eventuell
samordning med omställningspension enligt 77 kap. 12 §
överstiger ålderspensionen.

Vid tillämpningen av första stycket ska änkans ålderspension
i form av tilläggspension beräknas enligt bestämmelserna i 63
kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket, 8, 11 och 12 §§
samt i förekommande fall 17 och 25 §§.

Änkor födda 1930-1944

13 § Om en änka som avses i 12 § är född något av åren 1930-
1944 har hon, oavsett det som anges där, rätt till
änkepension med sådant belopp att summan av änkepensionen och
den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 12 § ska motsvara
en viss andel av summan av hennes ålderspension i form av
tilläggspension, beräknad enligt samma paragraf, och den
tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 2 §.
Änkepensionen får dock inte lämnas med högre belopp än vad
som följer av 2 §.

Den andel som avses i första stycket uppgår till

1. 60 procent om änkan är född 1930,

2. 58 procent om änkan är född 1931,

3. 56 procent om änkan är född 1932,

4. 54 procent om änkan är född 1933,

5. 52 procent om änkan är född 1934, och

6. 50 procent om änkan är född något av åren 1935-1944.

Sent uttag av ålderspension av änkor födda 1930-1953

14 § Vid tillämpning av 12 och 13 §§ ska, om änkan tar ut
inkomstgrundad ålderspension som avses i nämnda paragrafer
vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllt
65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension i
form av tilläggspension, beräknad enligt 12 §, som skulle ha
betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den
månaden.

Obetalda avgifter för änkor födda 1930-1953

15 § Vid tillämpning av 12 och 13 §§ ska, om pensionspoäng
till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning
inte har tillgodoräknats eller har minskats, hänsyn tas till
den ålderspension i form av tilläggspension som skulle ha
betalats ut om full avgift hade betalats.
Änkor födda 1954 eller senare

16 § Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till
änkepension och för samma månad får inkomstgrundad
ålderspension, lämnas änkepensionen endast i den utsträckning
den, efter eventuell samordning med omställningspension
enligt 77 kap. 12 §, överstiger ålderspensionen.
Inkomstpension och premiepension ska i detta sammanhang
beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats
pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt
hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget. I övrigt ska
14 och 15 §§ tillämpas.

17 § Vid beräkning enligt 16 § ska ett tillägg om en
pensionspoäng göras till det underlag som beräkningen av
änkepensionen ska grunda sig på. Änkepension får emellertid
inte betalas ut med högre belopp än vad som följer av 6 §.

85 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om efterlevandepension
och efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– följsamhetsindexering i 2 §,

– samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med
yrkesskadelivränta i 3-10 §§,

– ändring av beslut om efterlevandepension och
efterlevandestöd i 11-12 §§, och

– utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd i
13-15 §§.

Följsamhetsindexering

2 § Vid ingången av varje kalenderår ska barnpension,
omställningspension och änkepension räknas om genom
följsamhetsindexering enligt 62 kap. 42 § och 43 § första
stycket.

Om barnpension, omställningspension eller änkepension ska
lämnas först från ett senare år än året för dödsfallet, ska
pensionen beräknas som om den hade lämnats redan
dödsfallsåret.

Samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med
yrkesskadelivränta

Allmänna bestämmelser

3 § Efterlevandepension och efterlevandestöd ska minskas
enligt 4-10 §§ om den efterlevande har rätt till livränta
(yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring
enligt någon av följande upphävda lagar:

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
och

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Detsamma gäller om den efterlevande

1. enligt någon annan författning eller enligt särskilt
beslut av regeringen har rätt till annan livränta, som
bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring.

4 § Efterlevandepension och efterlevandestöd ska inte minskas
på grund av livränta som lämnas enligt 87 och 88 kap.

Bestämmelser om hur efterlevandelivränta enligt
arbetsskadeförsäkringen ska minskas på grund av
efterlevandepension och efterlevandestöd finns i 88 kap.

5 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för
viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid
beräkning enligt 6-10 §§ anses som om livränta lämnas eller
som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som
svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska
grunder som tillämpas vid utbytet.

Barnpension och efterlevandestöd

6 § Summan av barnpension och efterlevandestöd ska minskas
med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har
rätt till såsom efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på efterlevandestödet.
Avdrag på barnpension får göras endast om den avlidne kunnat
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan
inträffade.

7 § Barnpension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 6 §,
tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av
det belopp som anges i 79 kap. 3 §.

Omställningspension och garantipension till
omställningspension

8 § Summan av omställningspension och garantipension till
sådan pension ska minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och
som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom
efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen.
Avdrag på omställningspension får göras endast om den avlidne
kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när
skadan inträffade.

Änkepension

9 § Änkepension ska minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och
som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom
efterlevande.

Minskningen ska i första hand göras på sådan del av
änkepension som avses i 84 kap. 6 § 2. Avdrag på sådan del av
änkepension som avses i 84 kap. 2 § och 6 § 1 får göras
endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng
för minst ett år när skadan inträffade.

10 § Änkepension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 9
§, för månad räknat understiga 9 procent av prisbasbeloppet.

Ändring av beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd

11 § Ett beslut om efterlevandepension ska ändras om det
föranleds av en ändring som har gjorts beträffande den
pensionsbehållning eller de pensionspoäng som legat till
grund för beräkningen av pensionen.

12 § Ett beslut om garantipension till omställningspension
eller om efterlevandestöd ska ändras om storleken av
garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en
ändring som gjorts i fråga om den inkomstgrundade
efterlevandepension som legat till grund för beräkningen av
garantipensionen eller efterlevandestödet.

Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd

Allmänna bestämmelser

13 § Efterlevandepension och efterlevandestöd ska betalas ut
månadsvis. Årspension och efterlevandestöd som beräknas uppgå
till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda
skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år.
Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning
även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Avbrott i utbetalning

14 § Om den efterlevande vill avbryta uttaget av
efterlevandepension, ska han eller hon skriftligen anmäla
detta till Pensionsmyndigheten. Sådan anmälan ska ha kommit
in till Pensionsmyndigheten senast månaden före den månad som
ändringen avser.

Avrundning

15 § När efterlevandepension och efterlevandestöd beräknas
ska den totala årliga ersättningen avrundas till närmaste
hela krontal som är delbart med tolv.

Om både garantipension eller efterlevandestöd och
inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension betalas
ut samtidigt ska avrundningen ske på garantipensionen eller
efterlevandestödet.

III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m.

86 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
arbetsskadeersättning m.m. vid dödsfall i 87 kap.

Vidare finns bestämmelser om efterlevandelivränta i 88 kap.

87 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskadeersättning m.m.
vid dödsfall

Innehåll

1 § I detta kapitel finns hänvisningar till bestämmelser om
arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och
krigsskadeersättning i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– ersättningsformer och grundvillkor i 3 §,

– begravningshjälp i 4 och 5 §§,

– livränta efter försvunna försäkrade i 6 §, och

– förlust av ersättning i 7 §.

Inledande bestämmelser om arbetsskadeförsäkring, statligt
personskadeskydd och krigsskadeersättning

2 § I 39-42 kap. finns bestämmelser om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen till försäkrade förvärvsarbetande och
vissa studerande vid arbetsskada. Dessa bestämmelser gäller
också i tillämpliga delar i fråga om förmåner till
efterlevande enligt detta kapitel och 88 kap.

Det som föreskrivs i första stycket gäller på motsvarande
sätt i fråga om bestämmelserna om ersättning till
efterlevande i form av personskadeersättning eller
krigsskadeersättning i 43 respektive 44 kap.

Ersättningsformer och grundvillkor

3 § Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada
eller skada som avses i 43 eller 44 kap. kan ersättning
lämnas i form av

– begravningshjälp enligt 4 §, och

– efterlevandelivränta enligt 88 kap.

Innan Pensionsmyndigheten fattar beslut om ersättning, ska
myndigheten inhämta Försäkringskassans bedömning om
dödsfallet har inträffat till följd av en sådan skada som
avses i första stycket samt, om det är fråga om
efterlevandelivränta, Försäkringskassans beräkning av det
ersättningsunderlag som avses i 88 kap. 14-16 §§.

Begravningshjälp

4 § Begravningshjälp lämnas med belopp som motsvarar 30
procent av prisbasbeloppet vid tiden för dödsfallet.

5 § Begravningshjälpen lämnas till den som enligt lag ska
förvalta den avlidnes egendom.

Livränta efter försvunna försäkrade

6 § Om en försäkrad har försvunnit och det kan antas att han
eller hon har avlidit till följd av arbetsskada eller skada
som avses i 43 eller 44 kap., gäller samma rätt till livränta
som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försäkrade är
vid liv eller att han eller hon har avlidit av någon annan
orsak än sådan skada, upphör rätten till förmånen.

Förlust av ersättning

7 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om
efterlevandeförmåner inte görs inom sex år

– i fråga om begravningshjälp från dagen för dödsfallet, och

– i fråga om efterlevandelivränta från den dag ersättningen
avser.

88 kap. Efterlevandelivränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till barnlivränta i 2-5 §§,

– rätten till omställningslivränta i 6-9 §§,

– förmånstiden i 10 och 11 §§,

– beräkning av efterlevandelivränta i 12 och 13 §§,

– ersättningsunderlag för efterlevandelivränta i 14-16 §§,

– begränsningsregler för flera livräntor i 17 §, och

– samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension
i 18-20 §§.

Rätten till barnlivränta

2 § Ett barn till en avliden som avses i 87 kap. 3 § har rätt
till barnlivränta.

3 § Rätten till barnlivränta upphör när barnet fyller 18 år,
om inte något annat följer av 4 §.

4 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har
rätt till barnlivränta även för studietiden, dock längst till
och med juni det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock
endast om studierna och studietiden uppfyller de villkor som
anges i 78 kap. 5 och 6 §§.

5 § Bestämmelsen i 78 kap. 3 § om barn som vårdas av en
blivande adoptivförälder gäller även i fråga om barnlivränta.

Rätten till omställningslivränta

Allmänna bestämmelser

6 § Omställningslivränta till efterlevande make till en
avliden som avses i 87 kap. 3 § kan lämnas i form av

– allmän omställningslivränta, och

– förlängd omställningslivränta.

Det som föreskrivs om make i detta kapitel tillämpas också i
fråga om sådan efterlevande som avses i 80 kap. 4 §.

Vem som kan få allmän omställningslivränta

7 § En efterlevande make har rätt till allmän
omställningslivränta under de närmare förutsättningar som
anges i 80 kap. 3 §.

Vem som kan få förlängd omställningslivränta

8 § En efterlevande make har rätt till förlängd
omställningslivränta under de närmare förutsättningar som
anges i 80 kap. 6 och 7 §§.

Omställningslivränta efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till
omställningslivränta efter flera avlidna, lämnas livränta
endast efter den sist avlidne eller, om livräntebeloppen
efter de avlidna är olika höga, det högsta beloppet.

Förmånstiden

10 § Efterlevandelivränta får lämnas utan ansökan.

Bestämmelserna i 77 kap. 16-18 §§ om barnpension och
omställningspension tillämpas även i fråga om barnlivränta
respektive omställningslivränta. Lag (2012:599).

11 § Allmän omställningslivränta lämnas för den tid som anges
i fråga om allmän omställningspension i 80 kap. 5 §.

Förlängd omställningslivränta lämnas för tid som anges i
fråga om förlängd omställningspension i 80 kap. 8 §.

Beräkning av efterlevandelivränta

Barnlivränta

12 § Barnlivränta för ett efterlevande barn motsvarar för år
räknat 40 procent av det ersättningsunderlag som anges i 14-
16 §§.

Har flera barn rätt till barnlivränta efter den avlidne, ska
procenttalet ökas med talet 20 för varje barn utöver det
första. Det sammanlagda barnlivräntebeloppet ska därefter
fördelas lika mellan barnen.

Omställningslivränta

13 § Omställningslivränta motsvarar, när den avlidne även
efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom eller
henne, för år räknat 20 procent av det ersättningsunderlag
som anges i 14-16 §§.

Om den avlidne inte efterlämnar barn som har rätt till
livränta efter honom eller henne, motsvarar livräntan 45
procent av ersättningsunderlaget.

Ersättningsunderlag för efterlevandelivränta

Grundläggande bestämmelser

14 § Om den avlidne fick livränta enligt 41-44 kap. med
anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan,
ska livränta efter honom eller henne grundas på hans eller
hennes egen livränta.

Livränta efter någon annan avliden ska grundas på vad som
enligt 41-44 kap. skulle ha utgjort livränta till honom eller
henne vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle
ha börjat lämnas vid tiden för dödsfallet.

Tidigare arbetsskadeersättning

15 § I den utsträckning det är skäligt ska till grund för
beräkningen av livränta till efterlevande läggas även
följande ersättningar som lämnades till den avlidne med
anledning av tidigare arbetsskada eller skada som avses i 43
eller 44 kap.:

1. pension,

2. livränta, och

3. annan ersättning som har trätt i stället för
arbetsinkomst.

Högsta ersättningsunderlag

16 § Efterlevandelivränta får inte grundas på högre belopp än
som motsvarar 7,5 gånger prisbasbeloppet vid dödsfallet.

Begränsningsregler för flera livräntor

17 § Om livräntorna till de efterlevande efter en avliden
sammantagna överstiger det ersättningsunderlag som anges i
14-16 §§, ska livräntorna sättas ned proportionellt så att de
tillsammans motsvarar detta underlag.

Samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension

18 § Efterlevandelivränta ska minskas om den efterlevande
samtidigt har rätt till efterlevandepension med anledning av
den inkomstförlust som föranlett livräntan.

Minskningen görs genom att efterlevandelivräntan betalas ut
endast i den utsträckning som den överstiger
efterlevandepensionen.

19 § Efterlevandelivräntan ska även minskas enligt 18 § i
fråga om pension som enligt utländskt system för social
trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan eller sådan
skada som avses i 43 eller 44 kap.

20 § Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid
underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 §
första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999,
4 kap. 8 § andra stycket i den upphävda lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension eller 61 kap. 21 § har
tillämpats för år efter det då arbetsskadan inträffade, ska
vid tillämpning av 18 § hänsyn tas till den
efterlevandepension som skulle ha lämnats om full avgift hade
betalats.

IV Efterlevandeskydd i form av premiepension

89 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– efterlevandeskydd under pensionstiden i 91 kap., och

– uttag och utbetalning m.m. av premiepension till
efterlevande i 92 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om premiepension finns i 53-71 kap.
(avdelning E) och i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser
om Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet. I denna
underavdelning finns bestämmelser om efterlevandeskydd inom
premiepensionssystemet.

3 § Efterlevandeskydd i form av premiepension kan efter
ansökan av pensionsspararen hos Pensionsmyndigheten meddelas
som efterlevandeskydd under pensionstiden.

91 kap. Efterlevandeskydd under pensionstiden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten att teckna efterlevandeskydd i 4 och 5 §§,

– premiepensionens storlek i 6 §,

– giltighetstiden för efterlevandeskyddet i 7 och 8 §§, och

– vem som får premiepensionen i 9 och 10 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Efterlevandeskydd under pensionstiden innebär att det vid
pensionsspararens död till hans eller hennes efterlevande
make eller sambo betalas ut livsvarig premiepension till
efterlevande.

3 § En ansökan om efterlevandeskydd under pensionstiden ska
göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär
att få ut premiepension.

Om pensionsspararen beviljats premiepension utan ansökan
enligt 56 kap. 4 a §, får ansökan om efterlevandeskydd göras
inom två månader från Pensionsmyndighetens beslut om
pension.

Om pensionsspararen senare gifter sig eller inleder ett
sådant samboförhållande som avses i 4 §, får ansökan göras
inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller
samboförhållandet inleddes. Detta gäller dock inte om
pensionsspararen var gift eller sambo med samma person när
spararen första gången begärde att få ut premiepension.
Lag (2013:747).

Rätten att teckna efterlevandeskydd

4 § Efterlevandeskydd för pensionsspararen ska meddelas om
pensionsspararen

– är gift, eller

– är ogift men sambo med någon som är ogift och som spararen
tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn
med.

5 § Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid
sin död var gift eller sambo med den person med vilken han
eller hon var gift eller sambo vid ansökan om skyddet.

I fråga om sambor krävs också att inte någon av dem var gift
med någon annan vid dödsfallet.

Premiepensionens storlek

6 § Omfattningen av efterlevandeskyddet ska beräknas med
utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto. Pensionsspararens egen premiepension ska
då räknas om.

Beräkningarna ska göras så att pensionsspararens egen
premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika
stora när samma andel av pensionen tas ut.

Giltighetstiden för efterlevandeskyddet

7 § Efterlevandeskyddet börjar i fall som avses i 3 § första
och andra styckena gälla vid ingången av den första månad för
vilken premiepension ska lämnas till pensionsspararen.

I fall som avses i 3 § tredje stycket börjar
efterlevandeskyddet gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Pensionsmyndigheten.
Lag (2013:747).

8 § Om äktenskapet eller samboförhållandet upplöses på annat
sätt än genom dödsfall, ska Pensionsmyndigheten på begäran av
pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på
spararens liv.

Vem får premiepensionen?

9 § Premiepension till efterlevande vid förordnande om
efterlevandeskydd under pensionstiden lämnas endast till
efterlevande make eller sådan sambo som avses i 4 §.

10 § För den som fått rätt till premiepension till
efterlevande enligt 9 §, gäller sedan pensionsspararen
avlidit de bestämmelser som avser pensionsspararen med
undantag för

– 56 kap. 3 § om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och

– 107 kap. 8 §.

Vidare saknar den som har fått premiepension enligt 9 §
möjlighet att ansöka om efterlevandeskydd under pensionstiden
såvitt avser denna premiepension.

92 kap. Uttag och utbetalning m.m. av premiepension till
efterlevande

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– uttag av premiepension i 2 §,

– ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt i 3 §, och

– utbetalning av premiepension i 4 §.

Uttag av premiepension

2 § Premiepension till efterlevande lämnas utan ansökan från
och med månaden efter den då pensionsspararen har avlidit.

Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande
får återkalla sitt uttag av premiepension och ändra den andel
av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 56 kap. 10 §.
Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller
bestämmelserna om ansökan i 110 kap. 4 § och bestämmelserna
om förmånstid efter ansökan i 56 kap. 4 §.

Ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt

3 § I ärenden om premiepension till efterlevande tillämpas
bestämmelserna i

– 70 kap. 2-4 §§ om ändring av beräkningsunderlag för allmän
ålderspension, och

– 64 kap. 28-31 §§ om ändrad pensionsrätt.

Utbetalning av premiepension

4 § Bestämmelserna i 71 kap. 2 och 5 §§ om utbetalning av
allmän ålderspension gäller även premiepension till
efterlevande.

AVD. G BOSTADSSTÖD

I Inledande bestämmelser

93 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I avdelning G finns bestämmelser om
socialförsäkringsförmåner i form av bidrag som är relaterade
till kostnader för bostad (bostadsstöd).

2 § Förmåner enligt denna avdelning är

– bostadsbidrag till barnfamiljer eller personer i åldern 18-28
år,

– bostadstillägg till den som får sjukersättning, pension eller
vissa liknande förmåner, och

– boendetillägg till den som har fått tidsbegränsad
sjukersättning eller aktivitetsersättning. Lag (2011:1514).

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om
bostadsstöd.

Vidare finns bestämmelser om

– bostadsbidrag i 94-98 kap.,

– bostadstillägg i 99-103 kap., och

– boendetillägg i 103 a-103 e kap.
Lag (2011:1513).

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den
som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4
och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma
bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104-117
kap. (avdelning H).

5 § Ärenden som avser bostadsbidrag och boendetillägg
handläggs av Försäkringskassan.

Ärenden som avser bostadstillägg handläggs av
Pensionsmyndigheten. Om den försäkrade eller, i förekommande
fall, hans eller hennes make inte har någon annan förmån som
kan ligga till grund för bostadstillägg än sjukersättning,
aktivitetsersättning eller utländsk invaliditetsförmån,
handläggs ärendet dock av Försäkringskassan.

Bedömningen enligt andra stycket ska i fall som avses i 101
kap. 4 § göras som om förmånen lämnats. Lag (2011:1513).

II Bostadsbidrag

94 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
bostadsbidrag i 95 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till bostadsbidrag i 96 kap.,

– beräkning av bostadsbidrag i 97 kap., och

– särskilda handläggningsregler för bostadsbidrag i 98 kap.

95 kap. Allmänna bestämmelser om bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2-4 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– definitioner i 5 §,

– sambor och makar i 6 och 7 §§, och

– ansökan i 8 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bostadsbidrag lämnas i form av

1. bidrag till kostnader för bostad,

2. särskilt bidrag för hemmavarande barn, och

3. umgängesbidrag till den som på grund av vårdnad eller
umgänge tidvis har barn boende i sitt hem. Lag (2011:1075).

3 § Rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek är
beroende av den försäkrades bidragsgrundande inkomst och de
andra omständigheter som anges i detta kapitel och 96-98 kap.

4 § Bostadsbidrag betalas ut löpande som preliminärt bidrag,
beräknat efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst.
Bostadsbidraget bestäms slutligt i efterhand på grundval av
den fastställda bidragsgrundande inkomsten.

Definitioner

5 § När det gäller bostadsbidrag avses med

1. hushåll: barnfamiljer, makar utan barn och ensamstående
utan barn,

2. barn: den som är under 18 år och den som får förlängt
barnbidrag eller får studiehjälp enligt 2 kap.
studiestödslagen (1999:1395), och

3. makar: makar som lever tillsammans.

Sambor och makar

6 § Sambor likställs med makar när det gäller bostadsbidrag.

Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två
personer är sambor, ska de likställas med sambor. Detta
gäller inte om den som ansöker om bostadsbidrag eller den som
bidraget betalas ut till visar att de inte är sambor.

7 § När det gäller bostadsbidrag ska personer som är gifta
med varandra anses bo tillsammans om inte den som ansöker om
bostadsbidrag eller den som får bidraget visar något annat.

Ansökan

8 § Ansökan som avser makars bostad ska vara gemensam om det
inte finns särskilda skäl för att ansökan görs av den ena
maken.

96 kap. Rätten till bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– barnfamiljer i 4-9 §§,

– hushåll utan barn i 10 och 11 §§, och

– förmånstiden i 12-15 §§.

Allmänna bestämmelser

Bidrag till kostnader för bostad

2 § Bostadsbidrag i form av bidrag till kostnader för bostad
kan lämnas till

– barnfamiljer, och

– hushåll utan barn.

Sådant bidrag lämnas endast till kostnader för en bostad där
den försäkrade är bosatt och folkbokförd. Vidare krävs att
han eller hon äger eller innehar bostaden med hyres- eller
bostadsrätt. Om det finns särskilda skäl, får bidrag dock
lämnas till kostnaderna för en bostad där den försäkrade inte
är folkbokförd.

Särskilt bidrag och umgängesbidrag

3 § Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag kan lämnas till
familjer med barn som avses i 4, 7 och 8 §§.

Bostadsbidrag i form av umgängesbidrag kan lämnas till den
som tidvis bor med barn i fall som avses i 6 §. Sådant bidrag
lämnas endast till en försäkrad som bor i en bostad som han
eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.

Barnfamiljer

Hushåll med hemmavarande barn

4 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som har
vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med barn.

Bostadsbidrag kan lämnas även för barn som för vård eller
undervisning inte varaktigt bor hemma men vistas hemma under
minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier.

5 § Om ett barns föräldrar inte lever tillsammans men har
gemensam vårdnad om barnet, har den förälder som barnet är
folkbokfört hos rätt till bostadsbidrag enligt 4 och 8 §§.

Försäkrade som tidvis bor med barn

6 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som på grund
av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas endast för
bostäder som

– omfattar minst två rum utöver kök eller kokvrå, och

– har en bostadsyta som uppgår till minst 40 kvadratmeter.

Barn i familjehem m.m.

7 § Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som efter en
myndighets beslut har tagit emot barn för vård i familjehem,
om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader.

8 § När ett barn bor i ett familjehem eller i ett hem för
vård eller boende, kan bidrag lämnas även till föräldern
eller föräldrarna, om det finns särskilda skäl.

Barn som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp

9 § Bestämmelserna i 4-7 §§ gäller endast i tillämpliga delar
i fråga om barn som är över 18 år och som får förlängt
barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen
(1999:1395).

Hushåll utan barn

10 § Bostadsbidrag till hushåll utan barn kan lämnas till en
försäkrad som har fyllt 18 år.

11 § Bostadsbidrag enligt 10 § kan inte lämnas om den
försäkrade eller dennes make

1. har fyllt 29 år,

2. har barn som berättigar till bostadsbidrag till
barnfamiljer, eller

3. får bostadstillägg eller på grund av bestämmelser om
inkomstprövning inte får sådant tillägg.

En försäkrad som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har
barn boende i sitt hem har rätt till bostadsbidrag till
hushåll utan barn utan hinder av första stycket 2, om
bostadsbidrag till barnfamiljer inte kan lämnas på grund av
att kraven i 6 § andra stycket på bostadens storlek och
utformning inte är uppfyllda.

Förmånstiden

12 § Bidrag lämnas från och med månaden efter den då rätten
till bidrag har uppkommit till och med den månad då rätten
till bidrag har ändrats eller upphört.

Om rätten till bidrag uppkommit eller upphört den första
dagen i en månad, ska dock bidraget lämnas eller upphöra från
och med den månaden.

13 § Ett beslut om bidrag får avse längst tolv månader.

14 § Bidrag får inte lämnas för längre tid tillbaka än
ansökningsmånaden. Bidrag får dock lämnas för en längre tid
tillbaka, om en ansökan om bidrag avseende höjning av hyra
eller avgift ges in till Försäkringskassan inom en månad från
den dag då den försäkrade fick kännedom om hyres- eller
avgiftshöjningen.

15 § Om ett barn avlider i en barnfamilj som avses i 4-9 §§
och familjen redan har ansökt om eller får bostadsbidrag får
bidraget lämnas som om barnet alltjämt levde till och med den
sjätte månaden efter dödsfallet. Detta gäller längst till och
med den månad då familjen flyttar från bostaden.

97 kap. Beräkning av bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– bidragsgrundande inkomst i 2-13 §§,

– kostnader för bostad i 14 §,

– beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer i 15-18 och
20-23 §§,

– beräkning av bostadsbidrag till hushåll utan barn i
24-28 §§, och

– undantag när bidragsbehov saknas i 29 §.
Lag (2011:1520).

Bidragsgrundande inkomst

Huvudregler

2 § Den försäkrades bidragsgrundande inkomst är summan av

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 §
inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat
enligt 4 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 5 §,

4. del av egen och barns förmögenhet enligt 6-10 §§,

5. del av barns inkomst av kapital enligt 11 och 12 §§ och

6. vissa andra inkomster enligt 13 §.

3 § Den bidragsgrundande inkomsten ska avse samma kalenderår
som bostadsbidraget och ska anses vara lika fördelad på varje
månad under kalenderåret.

Inkomstslaget näringsverksamhet

4 § Överskott av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ska

ökas med

1. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift
för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt
prisbasbelopp,

2. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt
30 kap. inkomstskattelagen,

3. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.
inkomstskattelagen, och

4. avdrag för underskott från tidigare beskattningsår enligt
40 kap. inkomstskattelagen,

samt minskas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond,
och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Underskott av en näringsverksamhet som avses i första stycket
ska minskas med avdrag som avses i första stycket 1-4 samt
ökas med återförda avdrag som avses i första stycket 5 och 6.

Inkomstslaget kapital

5 § Överskott i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 §
inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i
inkomstslaget, dock inte med

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar
kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 §
inkomstskattelagen,

2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen
vid byte av bostad, och

3. avdrag för negativ räntefördelning enligt 33 kap.
inkomstskattelagen.

Underskott i inkomstslaget kapital ska minskas med gjorda
avdrag i inkomstslaget, dock inte med avdrag som avses i första
stycket 1-3.

Uppkommer ett överskott vid beräkningen ska detta minskas med
schablonintäkt enligt 42 kap. 36 och 43 §§ samt 47 kap. 11 b §
inkomstskattelagen. Lag (2011:1288).

Förmögenhet

6 § Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten ska göras med
15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger
100 000 kr, avrundad nedåt till helt tiotusental kronor.
I den sammanlagda förmögenheten ingår förmögenhet för varje
försäkrad samt för varje barn som avses i 96 kap. 4 och 9 §§.

7 § Tillägg för makars förmögenhet ska fördelas på makarna i
förhållande till deras respektive andel av den sammanlagda
förmögenheten.
Tillägg för barns förmögenhet ska fördelas lika mellan makar.

8 § Förmögenheten beräknas enligt lagen (2009:1053) om
förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner, om inte annat
följer av 9 och 10 §§.
Förmögenheten beräknas per den 31 december det år som
bostadsbidraget avser.

Vissa undantag för barns förmögenhet

9 § Vid beräkning av ett barns förmögenhet ska undantas ett
belopp som motsvarar ersättning som barnet
1. har fått med anledning av personskada eller kränkning, om
ersättningen inte avser ersättning för kostnader, eller

2. har fått från en försäkring med anledning av att barnet
ådragit sig skada genom olycksfall eller sjukdom, om
ersättningen inte avser ersättning för sakskada.

Första stycket gäller även en fordran som avser sådana
ersättningar. Om ersättningen till någon del är skattepliktig
enligt inkomstskattelagen (1999:1229) gäller undantaget
beloppet före beskattning.

10 § Vid beräkningen av ett barns förmögenhet ska sådana
tillgångar undantas som barnet har förvärvat genom

1. gåva eller testamente,

2. förmånstagarförordnande vid försäkring eller
pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande, och

3. avkastning av och sådant som trätt i stället för sådan
egendom som avses i 1 eller 2.

Ett undantag enligt första stycket förutsätter dock att
förvärvet har skett från någon annan än barnets förmyndare
och att det är förenat med villkor

– som innebär att egendomen ska stå under förvaltning av
någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne,
och

– som anger vem som i stället ska utöva förvaltningen.

Barns inkomst av kapital

11 § Om ett eller flera barn som avses i 96 kap. 4 och 9 §§
har överskott i inkomstslaget kapital, ska till den
försäkrades bidragsgrundande inkomst läggas varje barns
överskott i inkomstslaget kapital i den utsträckning som
överskottet överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av överskott i inkomstslaget kapital tillämpas
5 §.

12 § Tillägg enligt 11 § ska fördelas lika mellan makar.

Vissa andra inkomster
13 § Med vissa andra inkomster enligt 2 § 6 avses följande:

1. inkomst som på grund av 3 kap. 9-13 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) eller skatteavtal inte ska tas upp som intäkt i
inkomstslaget näringsverksamhet, tjänst eller kapital,

2. studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser
tilläggsbidrag,

3. skattefria stipendier över 3 000 kronor per månad,

4. skattepliktiga inkomster enligt 5 § lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

5. vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt
vårdnadsbidrag, och

6. etableringsersättning enligt lagen (2010:197) om
etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Inkomster som avses i första stycket 2 och 3 och som i slutet
av ett år betalas ut i förskott som hänförliga till
nästföljande år ska beaktas för det senare året.
Lag (2010:352).

Kostnader för bostad

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om vilka bostadskostnader som beaktas
när det gäller bostadsbidrag.

Beräkning av bostadsbidrag till barnfamiljer

Grundläggande bestämmelser
15 § Bostadsbidrag till barnfamiljer beräknas enligt 18-23 §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 117 000 kronor
för en försäkrad, eller för makar 58 500 kronor för var och
en av dem, ska bidraget minskas med 20 procent av den
överskjutande inkomsten.

16 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor
för helt år betalas inte ut.
17 § Bostadsbidrag får inte lämnas för fler än tre barn.

Bidrag till kostnader för bostad

18 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som bidrag till kostnader
för bostad med 50 procent av den del av bostadskostnaden per
månad som för familjer med

– ett barn överstiger 1 400 kronor men inte 5 300 kronor,

– två barn överstiger 1 400 kronor men inte 5 900 kronor, och

– tre eller flera barn överstiger 1 400 kronor men inte 6 600
kronor.

Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får
beaktas, om någon medlem av familjen är funktionshindrad.
Lag (2011:1520).

19 § Har upphävts genom lag (2011:1520).

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i
18 § ska Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som
avser bostadsytor som överstiger
– 80 kvadratmeter för hushåll med ett barn,

– 100 kvadratmeter för hushåll med två barn,

– 120 kvadratmeter för hushåll med tre barn,

– 140 kvadratmeter för hushåll med fyra barn, och

– 160 kvadratmeter för hushåll med fem eller flera barn.

Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas,
om någon medlem av familjen är funktionshindrad.

21 § Försäkringskassan ska beakta bostadskostnader upp till
följande belopp per månad, utan hinder av bestämmelserna i
20 § första stycket:

– 3 000 kronor för hushåll med ett barn,

– 3 300 kronor för hushåll med två barn,

– 3 600 kronor för hushåll med tre barn,

– 3 900 kronor för hushåll med fyra barn, och

– 4 200 kronor för hushåll med fem eller flera barn.

Särskilt bidrag

22 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som särskilt bidrag med

– 1 500 kronor till familjer med ett barn,

– 2 000 kronor till familjer med två barn, och

– 2 650 kronor till familjer med tre eller flera barn.
Lag (2013:1100).

Umgängesbidrag

23 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som umgängesbidrag med

– 300 kronor för ett barn,

– 375 kronor för två barn, och

– 450 kronor för tre eller flera barn.

Om det i hushållet finns såväl hemmavarande barn som sådana
barn som avses i 95 kap. 2 § 3 lämnas umgängesbidrag med 75
kronor per månad för varje barn som berättigar till
umgängesbidrag.

Beräkning av bostadsbidrag till hushåll utan barn

Grundläggande bestämmelser

24 § Bostadsbidrag till hushåll utan barn beräknas enligt 26-
28 §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 41 000 kronor
för en försäkrad, eller 58 000 kronor för makar, ska bidraget
minskas med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.
25 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor
för helt år betalas inte ut.

Bidrag till kostnader för bostad

26 § Bostadsbidrag i form av bidrag till kostnaderna för
bostaden lämnas med 90 procent av den del av bostadskostnaden
per månad som överstiger 1 800 kronor men inte 2 600 kronor.
Lag (2011:1520).
27 § Om bostadskostnaden överstiger 2 600 kronor lämnas
bostadsbidrag med 65 procent av den överskjutande
bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor.

Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får
beaktas, om den försäkrade eller hans eller hennes make är
funktionshindrad. Lag (2011:1520).

28 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i
26 och 27 §§ ska Försäkringskassan bortse från
bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger 60
kvadratmeter.

Större bostadsyta än som anges i första stycket får beaktas,
om den försäkrade eller hans eller hennes make är
funktionshindrad.

Undantag när bidragsbehov saknas

29 § Om det är uppenbart att den försäkrade på grund av
hushållets inkomst eller förmögenhet eller någon annan
omständighet inte behöver det bostadsbidrag som kan beräknas
enligt bestämmelserna i denna balk, får Försäkringskassan
efter särskild utredning avslå en ansökan om bidrag eller dra
in eller sätta ned bidraget.

Ett sådant beslut får fattas även om viss inkomst eller
förmögenhet inte ska räknas in i den bidragsgrundande
inkomsten.

98 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– preliminärt bostadsbidrag i 2-4 §§,

– slutligt bostadsbidrag i 5-7 §§,

– omprövning vid ändrade förhållanden i 8 och 9 §§, och

– utbetalning till annan än den försäkrade i 10 och 11 §§.

Preliminärt bostadsbidrag

2 § Preliminärt bostadsbidrag beräknas efter en uppskattad
bidragsgrundande inkomst och ska så nära som möjligt motsvara
det slutliga bostadsbidrag som kan antas komma att bestämmas.

3 § Vid tillämpningen av 96 kap. 15 § ska bostadsbidraget
beräknas som om barnet fortfarande levde och grundas på
barnets ekonomiska förhållanden månaden före dödsfallet.

4 § Preliminärt bostadsbidrag betalas ut med ett
månadsbelopp, som avrundas nedåt till närmaste jämna
hundratal kronor.

Slutligt bostadsbidrag

5 § Slutligt bostadsbidrag bestäms för varje kalenderår under
vilket preliminärt bidrag har betalats ut. Slutligt
bostadsbidrag bestäms efter den tidpunkt när besked om
slutlig skatt enligt 56 kap. 10 § första stycket
skatteförfarandelagen (2011:1244) senast ska ha skickats.
Lag (2011:1434).

6 § Bestäms det slutliga bostadsbidraget till högre belopp än
det som för samma år har betalats ut i preliminärt bidrag,
ska skillnaden betalas ut. Bestäms det slutliga
bostadsbidraget till lägre belopp än det som för samma år har
betalats ut i preliminärt bidrag, ska skillnaden betalas
tillbaka enligt vad som anges i 108 kap. 9, 11-14 och 22 §§.

Belopp under 1 200 kronor ska varken betalas ut eller betalas
tillbaka.

7 § Belopp som ska betalas ut enligt 6 § första stycket ska
ökas med ett tilllägg. Tillägget på det överskjutande
beloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som
gällde vid utgången av det kalenderår som bidraget avser.

På belopp som ska betalas tillbaka enligt 6 § första stycket
ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet
beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid
utgången av det kalenderår som bidraget avser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av tillägget och
avgiften.
Omprövning vid ändrade förhållanden

8 § Det preliminära bidraget ska omprövas om något har
inträffat som påverkar storleken av bidraget.
Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om
det som har inträffat endast i liten utsträckning påverkar
bidraget.

9 § Om den försäkrades beslut om slutlig skatt eller
studiemedel i form av studiebidrag ändras efter det att
slutligt bostadsbidrag bestämts och ändringen innebär att
bostadsbidraget skulle ha varit högre eller lägre, ska ett
nytt bostadsbidrag bestämmas, om den försäkrade begär det
eller om Försäkringskassan självmant tar upp frågan.

En fråga om nytt slutligt bostadsbidrag enligt denna paragraf
får inte tas upp efter utgången av sjätte året efter det år
som beslutet om slutlig skatt avser eller sjätte året efter
det att studiebidraget lämnades. Lag (2011:1434).
Utbetalning till annan än den försäkrade

10 § På begäran av den försäkrade får Försäkringskassan
besluta att bidraget ska betalas ut till någon annan än honom
eller henne.

11 § Om det finns synnerliga skäl, får Försäkringskassan på
framställning av socialnämnden betala ut bidraget till en
lämplig person eller till nämnden att användas för hushållets
bästa.

III Bostadstillägg

99 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
bostadstillägg i 100 kap.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till bostadstillägg i 101 kap.,

– beräkning av bostadstillägg i 102 kap., och

– särskilda handläggningsregler för bostadstillägg i 103 kap.

100 kap. Allmänna bestämmelser om bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om makar och sambor i 3 och 4 §§.

Inledande bestämmelse

2 § Bostadstillägg är ett inkomstprövat tillägg till vissa
andra socialförsäkringsförmåner och lämnas i form av

– bostadstillägg, och

– särskilt bostadstillägg.

Sambor och makar

3 § Sambor likställs med makar när det gäller bostadstillägg.
Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två
personer är sambor, ska dessa likställas med sambor. Detta
gäller inte om den som ansöker om bostadstillägg eller den
som sådant bidrag betalas ut till visar att de inte är
sambor.

4 § När det gäller bostadstillägg ska en person som är gift men
stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med en
ogift person, om inte särskilda skäl talar mot detta.
Lag (2010:1307).

101 kap. Rätten till bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg i 3–5 §§,

– undantag från rätten till bostadstillägg i 6 §,

– bostadskostnader i 7 och 8 §§,

– samordning med bostadsbidrag i 9 §, och

– förmånstiden i 10–11 §§.
Lag (2013:747).

Inledande bestämmelser

2 § Bostadstillägg till vissa andra förmåner kan lämnas
enligt 3-6 §§.

Den som får bostadstillägg kan dessutom få särskilt
bostadstillägg.

Förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg

Huvudregel

3 § Bostadstillägg kan lämnas till den som får

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning,
2. hel allmän ålderspension,

3. änkepension, eller

4. pension eller invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i
en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
under förutsättning att förmånen motsvarar svensk pension
eller ersättning enligt 1-3.
Särskilt om sjukersättning eller aktivitetsersättning

4 § Bostadstillägg kan lämnas även när sjukersättning eller
aktivitetsersättning har förklarats vilande enligt 36 kap.
13-15 §§ eller inte lämnas på grund av bestämmelserna i 106
kap. 16 §.

Bostadstillägg kan också lämnas till en person som enbart på
grund av bestämmelserna i 37 kap. 6 och 7 §§ inte uppbär
sjukersättning.

Särskilt om änkepension

5 § Bostadstillägg kan också lämnas till en änka som enbart
på grund av samordningsbestämmelserna i 77 kap. 12 § inte får
änkepension.

Undantag från rätten till bostadstillägg

6 § Följande förmåner kan inte ligga till grund för
bostadstillägg:

1. ålderspension för tid före den månad då den försäkrade
fyller 65 år,

2. änkepension för tid från och med den månad då änkan fyller
65 år, och

3. änkepension till en änka som är född 1945 eller senare på
grund av dödsfall efter 2002.

Bostadskostnader

7 § Bostadstillägg lämnas endast för den bostad där den
försäkrade har sitt huvudsakliga boende (permanentbostaden).
För bostad i särskild boendeform lämnas bostadstillägg endast
för boende i lägenhet eller för boende i en- eller
tvåbäddsrum.

8 § Bostadstillägg lämnas inte för sådan bostadskostnad som
fastställs med beaktande av den försäkrades inkomst.

Samordning med bostadsbidrag

9 § Bostadstillägg lämnas inte för bostadskostnad till den
del bostadskostnaden motsvaras av preliminärt bostadsbidrag
enligt 98 kap.

Förmånstiden

10 § Bostadstillägg lämnas från och med den månad som anges i
ansökan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader
före ansökningsmånaden, om inte annat anges i 10 a §.
Lag (2013:747).

10 a § Bostadstillägg lämnas från och med den månad för
vilken sjukersättning eller aktivitetsersättning har
beviljats, om en ansökan om bostadstillägg inkommit senast
under månaden efter den under vilken beslutet om
sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades.
Första stycket gäller endast när sjukersättning eller
aktivitetsersättning har beviljats efter ansökan.
Lag (2013:747).

11 § Bostadstillägg lämnas tills vidare, men får beviljas för
viss tid. Lag (2012:599).

102 kap. Beräkning av bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2-6 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– beräkning av bidragsgrundande inkomst i 7-13 och 15 §§,

– beräkning av reduceringsinkomst i 16-19 §§,

– häktade eller intagna m.fl. i 20 §,

– beräkning av bostadstillägg i 21-25 §§, och
– beräkning av särskilt bostadstillägg i 26-30 §§.

Allmänna bestämmelser

Beräkningsunderlag

2 § Storleken på bostadstillägget är beroende av den
försäkrades och, om den försäkrade är gift, även makens

– bidragsgrundande inkomst, och

– reduceringsinkomst.

Bidragsgrundande inkomst

3 § När det gäller bostadstillägg avses med bidragsgrundande
inkomst den inkomst enligt 7-15 §§ för år räknat, som någon
kan antas komma att få under den närmaste tiden.

4 § I fråga om en försäkrad som är gift beräknas den
bidragsgrundande inkomsten för den försäkrade och hans eller
hennes make var för sig.
Reduceringsinkomst

5 § När det gäller bostadstillägg avses med
reduceringsinkomst den bidragsgrundande inkomst som återstår
efter det att beräkning gjorts enligt 16-19 §§.

6 § I fråga om makar ska reduceringsinkomsten för var och en
av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda
reduceringsinkomst.
Beräkning av bidragsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelse

7 § Den bidragsgrundande inkomsten är summan av

1. ett uppskattat överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10
kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. ett uppskattat överskott i inkomstslaget näringsverksamhet
beräknat enligt 8 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 9 § för
året före det år då ansökan om bostadstillägg görs eller, vid
omprövning av bidragsgrundande inkomst av annan anledning än
som anges i 103 kap. 3 §, året före det år bostadstillägget
avser,

4. del av förmögenhet enligt 10-13 §§, och

5. vissa andra inkomster enligt 15 §.
Lag (2012:599).

Inkomstslaget näringsverksamhet

8 § Överskott av en näringsverksamhet beräknat enligt 14 kap.
21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas i enlighet med vad
som anges i 97 kap. 4 § första stycket 1 och 4. Underskott av
näringsverksamheten ska minskas med avdrag som avses i 97 kap.
4 § första stycket 1 och 4. Lag (2011:1075).

Inkomstslaget kapital

9 § Överskott i inkomstslaget kapital ska beräknas enligt
bestämmelserna i 97 kap. 5 §.

Förmögenhet

10 § Förmögenhet enligt 7 § 4 beräknas per den 31 december
året före det år då ansökan om bostadstillägg görs eller, vid
omprövning av bidragsgrundande inkomst av annan anledning än
som anges i 103 kap. 3 §, per den 31 december året före det år
bostadstillägget avser. Lag (2012:599).

11 § Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten ska göras
med 15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger
100 000 kronor för den som är ogift och 200 000 kronor för
makar. Det framräknade förmögenhetsbeloppet avrundas nedåt
till helt tusental kronor.

12 § I fråga om makar ska värdet av förmögenhet för var och
en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda
förmögenhet efter avdrag enligt 11 §.

13 § Förmögenheten beräknas enligt lagen (2009:1053) om
förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner.

Vissa andra inkomster

15 § Med vissa andra inkomster enligt 7 § 5 avses detsamma som
i 97 kap. 13 § första stycket 1-3, 5 och 6 samt ersättning
från avtalsgruppsjukförsäkringar för sjukdomsfall som
inträffat före år 1991. Lag (2010:352).

Beräkning av reduceringsinkomst

Grundläggande bestämmelser

16 § Reduceringsinkomsten är summan av

1. sjukersättning, aktivitetsersättning, allmän ålderspension
och änkepension,

2. pension och invaliditetsförmån som lämnas enligt utländsk
lagstiftning,

3. inkomst av kapital enligt 7 § 3,

4. del av förmögenhet enligt 7 § 4,

5. 50 procent av de delar av den bidragsgrundande inkomsten
som består av arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229),

6. 50 procent av de delar av inkomsten enligt 15 § som,
bortsett från att skatteplikt inte föreligger, är av
motsvarande slag som arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första
stycket inkomstskattelagen, och

7. 80 procent av övriga delar av den bidragsgrundande
inkomsten, minskad med ett fribelopp enligt 17–19 §§.

Från och med den månad en försäkrad, som har hel allmän
ålderspension, fyller 65 år ska inkomst enligt första stycket
5 och 6 endast beaktas till den del den överstiger 24 000
kronor. Lag (2013:1099).

Fribelopp

17 § Det fribelopp som avses i 16 § motsvarar 2,17
prisbasbelopp för den som är ogift och 1,935 prisbasbelopp
för den som är gift.

18 § Om den försäkrade får sjukersättning eller
aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i
stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett
belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning
enligt 35 kap. 18 respektive 19 §. Detta gäller dock längst
till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.

19 § Om den försäkrade får mer än en förmån som enligt 101
kap. 3-5 §§ berättigar till bostadstillägg, ska avdrag göras
enligt 17 eller 18 § efter vad som är mest förmånligt för
honom eller henne.

Häktade eller intagna, m.fl.

20 § När den bidragsgrundande inkomsten och
reduceringsinkomsten beräknas ska den handläggande
myndigheten bortse från sådan förändring i utbetalning av
aktivitetsersättning, sjukersättning, pensionsförmåner,
äldreförsörjningsstöd och livränta som föranleds av att den
försäkrade

– är häktad,

– är intagen i kriminalvårdsanstalt,

– är intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av
sluten ungdomsvård, eller

– på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan
vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller
boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453).

Beräkning av bostadstillägg

21 § Bostadstillägg ska motsvara differensen mellan den
försäkrades

– bostadskostnad enligt 22-24 §§ och

– den del av reduceringsinkomsten som anges i 25 §.

22 § Vid beräkning av bostadstillägg beaktas 93 procent av
bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 5 000
kronor för den som är ogift och 2 500 kronor för den som är
gift.

För var och en av makar ska bostadskostnaden beräknas till
hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

Från och med den månad den försäkrade fyller 65 år ska ett
belopp om 340 kronor för den som är ogift och 170 kronor för
den som är gift läggas till den bostadskostnad som har
beaktats enligt första och andra styckena och 23 §.
Lag (2012:934).

23 § Vid boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform beaktas
inte bostadskostnader till den del de överstiger 2 250 kronor
per månad för var och en av de boende.

24 § Vid beräkningen av bostadskostnad enligt 22 §, för makar
avses den gemensamma kostnaden, ska även hemmavarande barns
andel av bostadskostnaden räknas med under förutsättning att
barnet inte har fyllt 20 år och inte är självförsörjande.
Detsamma ska gälla så länge barnet får förlängt barnbidrag
eller får studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen
(1999:1395).

25 § Den del av reduceringsinkomsten som avses i 21 § är

– 62 procent av inkomsten till den del den inte överstiger
ett prisbasbelopp, och

– 50 procent av inkomsten till den del den överstiger ett
prisbasbelopp.

Beräkning av särskilt bostadstillägg

Huvudregel

26 § Särskilt bostadstillägg ska lämnas med det belopp som
den försäkrades inkomster efter avdrag för skälig
bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå i övrigt,
allt räknat per månad.

Skälig bostadskostnad

27 § Som skälig bostadskostnad enligt 26 § anses högst

– 6 200 kronor för den som är ogift, och

– 3 100 kronor för den som är gift.

Skälig levnadsnivå i övrigt

28 § Skälig levnadsnivå i övrigt enligt 26 § anses per månad
motsvara en tolftedel av

– 1,3546 prisbasbelopp för den som är ogift, och

– 1,1446 prisbasbelopp för den som är gift.

Från och med den månad den försäkrade fyller 65 år anses
skälig levnadsnivå enligt 26 § per månad motsvara en tolftedel
av

– 1,4468 prisbasbelopp för den som är ogift, och

– 1,191 prisbasbelopp för den som är gift.
Lag (2012:934).

Inkomster

29 § Vid tillämpning av 26 § ska följande inkomster beaktas:

1. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 §
1 och 2 efter avdrag för den skatte- och avgiftssats som
följer av tillämplig skattetabell enligt 55 kap. 6 och 8 §§
skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det för den försäkrade
inte kan beslutas någon tillämplig skattetabell ska den
skatte- och avgiftssats användas som följer av den
skattetabell som skulle ha varit tilllämplig om sådant beslut
hade kunnat fattas.

2. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 §
3 efter avdrag med 30 procent.

3. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 §
4.

4. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 §
5. När det gäller sådan del av den bidragsgrundande inkomsten
som avses i 97 kap. 13 § 1 ska den inkomsten tas upp efter
avdrag för de skatter och avgifter som följer av
bestämmelserna i 1 och 2 om inkomsten inte hade undantagits
från beskattning i Sverige på grund av 3 kap. 9-13 §§
inkomstskattelagen (1999:1229) eller skatteavtal.

5. Bostadstillägg enligt 21 §.
Lag (2011:1434).

30 § Summan av inkomsterna enligt 29 § 1-3 ska alltid anses
utgöra lägst en tolftedel av det för den försäkrade gällande
fribeloppet enligt 17-19 §§ efter avdrag för beräknad
preliminär skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar ska
inkomsterna för var och en av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda inkomster.

För den som är född 1938 eller senare ska inkomsterna från
och med den månad då han eller hon fyller 65 år, i stället
för de belopp som anges i 17 §, alltid, efter avdrag för
beräknad preliminär skatt enligt första stycket, anses utgöra
lägst en tolftedel av

– 2,13 prisbasbelopp för den som är ogift, och

– 1,9 prisbasbelopp för den som är gift.

103 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– omprövning vid ändrade förhållanden i 2–4 §§, och

– utbetalning av bostadstillägg i 5 §.
Lag (2013:747).

Omprövning vid ändrade förhållanden

2 § Bostadstillägget ska omprövas när något förhållande som
påverkar tillläggets storlek har ändrats.

3 § Bostadstillägget får räknas om utan föregående
underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av

– en förmån som betalas ut av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten,

– pension enligt utländsk lagstiftning, eller

– avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av
kollektivavtal.

Det som anges i första stycket gäller också när ändring sker
av

– sådant belopp som avses i 102 kap. 17-19 §§,

– preliminärt bostadsbidrag enligt 98 kap., eller

– taxeringsvärde för annan fastighet än sådan som avses i 5 §
lagen (2009:1053) om förmögenhet vid beräkning av vissa
förmåner.

4 § En ändring av bostadstillägget ska gälla från och med
månaden efter den månad då anledningen till ändring har
uppkommit. En ändring av bostadstillägget ska dock gälla från
och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit
som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den
månaden. Gäller det höjning av tillägget ska även 101 kap.
10 § beaktas.

Utbetalning av bostadstillägg

5 § Bostadstillägg ska betalas ut månadsvis. Årsbeloppet ska
avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

6 § Har upphävts genom lag (2013:747).

IV Boendetillägg

103 a kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om
boendetillägg i 103 b kap.

Vidare finns bestämmelser om

– rätten till boendetillägg i 103 c kap.,

– beräkning av boendetillägg i 103 d kap., och

– särskilda handläggningsregler för boendetillägg i 103 e kap.
Lag (2011:1513).

103 b kap. Allmänna bestämmelser om boendetillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om sambor och makar i 3 och 4 §§.
Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelse

2 § Boendetillägg är ett kompletterande bidrag till boendet för
en försäkrad som har fått tidsbegränsad sjukersättning eller
aktivitetsersättning. Lag (2011:1514).

Sambor och makar

3 § Sambor likställs med makar när det gäller boendetillägg.

Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två
personer är sambor, ska dessa likställas med sambor. Detta
gäller inte om den som ansöker om boendetillägg eller den som
sådant tillägg betalas ut till visar att de inte är sambor.
Lag (2011:1513).

4 § När det gäller boendetillägg ska en person som är gift men
stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med en
ogift person, om inte särskilda skäl talar mot detta.
Lag (2011:1513).

103 c kap. Rätten till boendetillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– förmåner som kan ge rätt till boendetillägg i 4 §,

– undantag från rätten till boendetillägg i 5 §,

– förmånstiden i 6-8 §§,

– behållande av rätten till boendetillägg i 9 §, och

– upphörande av rätten till boendetillägg i 10 §.
Lag (2011:1513).

Inledande bestämmelser

2 § En försäkrad som helt eller delvis har fått tidsbegränsad
sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan
ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111)
om införande av socialförsäkringsbalken har i de fall och under
de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel rätt till
ett boendetillägg. Detta gäller även för en försäkrad vars rätt
till aktivitetsersättning upphör på grund av att han eller hon
fyller 30 år. Lag (2011:1514).

3 § Rätten till boendetillägg inträder från och med månaden
efter den då rätten till sådan tidsbegränsad sjukersättning
eller aktivitetsersättning som avses i 2 § har upphört.
Lag (2011:1514).

Förmåner som kan ge rätt till boendetillägg

4 § Boendetillägg kan lämnas till den som omfattas av 2 § och
som

1. får sjukpenning enligt 27-28 a kap.,

2. får rehabiliteringspenning enligt 31 eller 31 a kap., eller

3. deltar i det arbetsmarknadspolitiska programmet
arbetslivsintroduktion och får aktivitetsstöd. Lag (2011:1513).

Undantag från rätten till boendetillägg

5 § Boendetillägg lämnas inte till den som har rätt till
bostadstillägg enligt 101 kap. Lag (2011:1513).

Förmånstiden

6 § Boendetillägg lämnas från och med den månad den försäkrade
får sådan ersättning som anges i 4 § till och med den månad
sådan ersättning har lämnats. Lag (2011:1513).

7 § Boendetillägg lämnas från och med den månad som anges i
ansökan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före
ansökningsmånaden. Lag (2011:1513).

8 § Boendetillägg lämnas längst till och med månaden före den
när den försäkrade fyller 65 år. Lag (2011:1513).

Behållande av rätten till boendetillägg

9 § En försäkrad behåller sin rätt till boendetillägg under
tid då

1. han eller hon förvärvsarbetar,

2. en sådan situation föreligger som anges i 26 kap. 11, 12
eller 14–18 §§ som grund för SGI-skydd, eller

3. han eller hon deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program
och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens
förfogande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1. föreskrifter om undantag från kravet på att den som deltar
i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd,
och

2. föreskrifter om de villkor som gäller för att den
försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Lag (2015:119).

Upphörande av rätten till boendetillägg

10 § Rätten till boendetillägg upphör när den försäkrade inte
längre får sådan ersättning som anges i 4 § och inte heller
uppfyller förutsättningarna i 9 §. Lag (2011:1513).

103 d kap. Beräkning av boendetillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– ersättningsnivåer i 2-4 §§,

– bidragsgrundande inkomst i 5 och 6 §§,

– minskning av boendetillägg i 7 §,

– andelsberäkning vid partiell ersättning i 8 §, och

– samordning med bostadsbidrag och bostadstillägg i 9 §.
Lag (2011:1513).

Ersättningsnivåer

2 § Helt boendetillägg lämnas för år räknat med högst

– 84 000 kronor till en ogift försäkrad, och

– 42 000 kronor till en gift försäkrad.
Lag (2011:1513).

3 § Beloppen enligt 2 § ska höjas med

– 12 000 kronor till hushåll med ett barn,

– 18 000 kronor till hushåll med två barn, och

– 24 000 kronor till hushåll med tre eller flera barn.

Med barn avses sådana barn som enligt 96 kap. berättigar till
bostadsbidrag. Lag (2011:1513).

4 § Om boendetillägg lämnas till båda makarna ska beloppen
enligt 3 § delas lika mellan dem. Lag (2011:1513).

Bidragsgrundande inkomst

5 § När det gäller boendetillägg avses med bidragsgrundande
inkomst den inkomst enligt 6 § för år räknat, som den
försäkrade kan antas komma att få under den närmaste tiden.
Beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten ska göras
utifrån förhållandena den första dagen som sådan ersättning
lämnas som enligt 103 c kap. 4 och 7 §§ kan ge rätt till
boendetillägg. Om denna ersättning inte lämnas som hel förmån
ska inkomsten beräknas som om hel förmån lämnas.
Lag (2011:1513).

6 § Den bidragsgrundande inkomsten är den ersättning som
lämnas i form av

1. sjukpenning enligt 27 och 28 kap.,

2. sjukpenning i särskilda fall enligt 28 a kap.,

3. rehabiliteringspenning enligt 31 kap.,

4. rehabiliteringspenning i särskilda fall enligt 31 a kap.,
eller

5. aktivitetsstöd.

Till den bidragsgrundande inkomsten enligt första stycket ska
läggas sådan livränta som lämnas till den försäkrade enligt 41
eller 43 kap. Lag (2011:1513).

Minskning av boendetillägg

7 § Boendetillägget enligt 2-4 §§ ska minskas med 70 procent
av den bidragsgrundande inkomsten enligt 5 och 6 §§ som
överstiger 58 400 kronor. Lag (2011:1513).

Andelsberäkning vid partiell ersättning

8 § Boendetillägget enligt 7 § lämnas med samma andel som den
ersättning som grundar rätt till boendetillägg lämnas med.

Om såväl sjukpenning enligt 6 § 1 som sjukpenning i särskilda
fall enligt 6 § 2 lämnas samtidigt ska en andelsberäkning
göras i förhållande till den sjukpenning som lämnas enligt 6 §
2. Motsvarande gäller i de fall rehabiliteringspenning lämnas
enligt 6 § 3 och 4. Lag (2011:1513).

Samordning med bostadsbidrag och bostadstillägg

9 § Boendetillägget enligt 8 § ska minskas med de belopp som
lämnas som

1. preliminärt bostadsbidrag enligt 98 kap., och

2. bostadstillägg till make enligt 100-102 kap.

Om boendetillägg lämnas till båda makarna ska boendetillägget
till vardera maken minskas med halva det preliminära
bostadsbidraget enligt första stycket 1. Lag (2012:599).

103 e kap. Särskilda handläggningsregler för boendetillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– omprövning vid ändrade förhållanden i 2-4 §§, och

– utbetalning av boendetillägg i 5 §. Lag (2011:1513).

Omprövning vid ändrade förhållanden

2 § Boendetillägget ska omprövas när något förhållande som
påverkar tilläggets storlek har ändrats. Lag (2011:1513).

3 § Boendetillägget får räknas om utan föregående
underrättelse om den bidragsgrundande inkomsten enligt 103 d
kap. 6 § ändras.

Det som anges i första stycket gäller också när ändring sker
av

– förmånsnivån i de förmåner som anges i 103 c kap. 4 §,

– preliminärt bostadsbidrag enligt 98 kap., eller

– bostadstillägg till make enligt 100-102 kap.
Lag (2011:1513).

4 § En ändring av boendetillägget ska gälla från och med
månaden efter den månad då anledningen till ändring har
uppkommit. Om ändringar av samma slag har skett flera gånger
under månaden ska endast den senaste ändringen beaktas. Gäller
det höjning av tillägget ska även 103 c kap. 7 § beaktas.
Lag (2011:1513).

Utbetalning av boendetillägg

5 § Boendetillägg betalas ut månadsvis i efterskott.
Årsbeloppet ska avrundas till närmaste hela krontal som är
delbart med tolv. Lag (2011:1513).

AVD. H VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

I Inledande bestämmelse

104 kap. Innehåll

1 § I avdelning H finns

– gemensamma bestämmelser om förmåner m.m. i 105-108 kap.,

– gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. i 109-115
kap., och

– vissa organisatoriska bestämmelser i 116 och 117 kap.

II Gemensamma bestämmelser om förmåner m.m.

105 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

– bestämmelser om förmåner vid verkställighet i anstalt eller
vård på institution m.m. i 106 kap.,

– andra gemensamma bestämmelser om förmåner i 107 kap., och

– bestämmelser om återkrav och ränta i 108 kap.

106 kap. Förmåner vid verkställighet i anstalt eller vård på
institution m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och
3 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– familjeförmåner i 4-11 §§,

– förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 12-22 §§,

– särskilda förmåner vid funktionshinder i 23-25 §§,

– förmåner vid ålderdom i 26-29 §§,

– förmåner till efterlevande i 30-34 §§, och

– bostadsstöd i 35 och 36 §§.

Slutligen finns gemensamma bestämmelser i 37-40 §§.

Inledande bestämmelser

2 § I detta kapitel finns bestämmelser om när ersättning
enligt denna balk inte lämnas, begränsas till sitt belopp
eller betalas ut till någon annan under tid när en person är
häktad, är intagen i anstalt, vårdas på institution eller av
någon annan anledning än sjukdom är omhändertagen på det
allmännas bekostnad eller fullgör plikttjänstgöring.

Vidare finns i detta kapitel bestämmelser om när en person
under sådan tid som anges i första stycket ska betala för
sitt uppehälle genom att den handläggande myndigheten gör
avdrag från ersättningen.

3 § Om inte något annat särskilt anges ska den som är häktad,
är intagen i kriminalvårdsanstalt eller annars på det
allmännas bekostnad är omhändertagen, och som olovligen
avviker från placeringen, vid tillämpning av bestämmelserna i
detta kapitel fortfarande anses som häktad, intagen
respektive omhändertagen.

Det som föreskrivs i första stycket ska också gälla den som
vistas utanför anstalt med anledning av permission.

Familjeförmåner

Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

4 § Bestämmelserna i 12-14 §§ tillämpas även i fråga om
graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning.

5 § Om en kvinna vid tiden för förlossningen är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får
Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för
inrättningen besluta att den föräldrapenning som kvinnan har
rätt till ska betalas ut till föreståndaren att användas för
kvinnans och barnets nytta.

Barnbidrag

6 § Om socialnämnden begär det får Försäkringskassan besluta
att familjehemsförälder till ett barn som har placerats av
socialnämnden ska få barnbidraget.

Har ett barn placerats i enskilt hem av någon annan än
socialnämnden, får Försäkringskassan besluta att
familjehemsföräldern ska få barnbidraget om den som annars
skulle få bidraget begär det.

7 § Om ett barn vid ingången av en viss månad vårdas i ett
hem för vård eller boende inom socialtjänsten, har det
kommunala organ som svarar för vårdkostnaden rätt att få
barnbidraget för den månaden som bidrag till denna kostnad.
Uppkommer överskott, ska detta redovisas till den som annars
är berättigad att få bidraget.

Underhållsstöd

8 § Underhållsstöd lämnas inte för sådan kalendermånad då
barnet under hela månaden

1. på statens bekostnad får vård på institution eller annars
kost och logi,

2. bor i familjehem eller bostad med särskild service för
barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, eller

3. vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom
socialtjänsten.

Vårdbidrag

9 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller
till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun
eller ett landsting, lämnas vårdbidrag endast om vården kan
beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller
hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i
annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten,
kommunen eller landstinget är huvudman för vården.

10 § Är den beräknade vårdtiden längre än sex månader kan
vårdbidrag, utan hinder av det som föreskrivs i 9 §, lämnas
för ett svårt sjukt barn under högst tolv månader om en
förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara
närvarande på institutionen som en del av behandlingen av
barnet.

11 § Om den för vilken vårdbidrag inte lämnas på grund av 9 §
tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg, lämnas
bidrag för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per
kvartal eller till minst tio dagar i följd.

Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

Sjukpenning

12 § Sjukpenning lämnas inte för tid när den försäkrade

1. fullgör någon annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60
dagar,

2. är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 §
samma lag,

3. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller

4. i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak
än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.

13 § För varje dag då en försäkrad som får sjukpenning vistas
i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende inom
socialtjänsten som ger vård och behandling åt missbrukare av
alkohol eller narkotika, ska han eller hon betala för sitt
uppehälle på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna.

14 § Utan hinder av bestämmelserna i 12 § lämnas sjukpenning
till försäkrad som avses under 3 i den paragrafen vid sjukdom
som inträffar när han eller hon får vistas utom anstalt och
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Rehabiliteringspenning

15 § Bestämmelserna i 12-14 §§ tillämpas även i fråga om
rehabiliteringspenning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

16 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas inte för
tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit
frihetsberövad på grund av att han eller hon är

1. häktad eller intagen i anstalt, eller

2. intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av
sluten ungdomsvård.

Förmånerna lämnas dock åter från och med den trettionde dagen
före frigivningen.

17 § Utan hinder av 16 § lämnas sjukersättning och
aktivitetsersättning för tid under vilken den försäkrade
vistas utanför anstalt enligt 11 kap. 3 eller 5 §
fängelselagen (2010:610). Lag (2010:613).

18 § Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att helt
eller delvis få sjukersättning eller aktivitetsersättning som
enligt 16 § annars inte ska lämnas. Utbetalning av del av
förmån till nära anhörig ska i första hand ske från
inkomstrelaterad ersättning.

19 § Om en försäkrad som får sjukersättning eller
aktivitetsersättning vistas i ett familjehem eller hem för
vård eller boende inom socialtjänsten på grund av
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, ska han eller hon
för varje dag betala för sitt uppehälle när staten bekostar
vistelsen. Detsamma gäller för tid när den försäkrade vistas
utanför anstalt enligt 11 kap. 3 § fängelselagen (2010:610).
Lag (2010:613).

Arbetsskadeersättning m.m.

20 § Bestämmelserna i 12-14 §§ tillämpas även i fråga om
sjukpenning enligt 40, 43 och 44 kap.

Bestämmelserna i 16-19 §§ tillämpas även i fråga om livränta
till den försäkrade enligt 41, 43 och 44 kap.

Smittbärarpenning

21 § Bestämmelserna i 12-14 §§ tillämpas även i fråga om
smittbärarpenning.

Närståendepenning

22 § Bestämmelserna i 12 och 14 §§ tillämpas även i fråga om
närståendepenning.

Särskilda förmåner vid funktionshinder

Handikappersättning

23 § Bestämmelserna i 9 och 11 §§ tillämpas även i fråga om
handikappersättning.

Assistansersättning

24 § Assistansersättning lämnas inte för tid när den
funktionshindrade

1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun
eller ett landsting,

2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten,
en kommun eller ett landsting,

3. bor i en gruppbostad, eller

4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig
verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade.

25 § Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning
lämnas även under tid när den funktionshindrade vårdas på
sjukhus under en kortare tid eller deltar i verksamhet enligt
24 § 4.

Förmåner vid ålderdom

26 § Bestämmelserna i 27-29 §§ gäller allmän ålderspension,
särskilt pensionstillägg och äldreförsörjningsstöd. När det
gäller äldreförsörjningsstöd tillämpas även det som
föreskrivs om bostadstillägg i 35 §.

27 § Den försäkrade ska betala för sitt uppehälle för varje
dag som han eller hon

1. är häktad eller intagen i anstalt, eller

2. vistas i familjehem eller hem för vård eller boende inom
socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild
behandlingsplan.

Vid vistelse i ett familjehem eller ett hem för vård eller
boende gäller detta endast när staten bekostar vistelsen.

28 § Den försäkrade ska inte betala för sitt uppehälle när han
eller hon vistas utanför anstalt enligt 11 kap. 5 §
fängelselagen (2010:610). Lag (2010:613).

29 § Den försäkrade ska inte betala för sitt uppehälle när
han eller hon är berättigad till sjukersättning eller
livränta men förmånen enligt 16 eller 20 § inte ska lämnas.

Förmåner till efterlevande

Omställnings-, änke- och garantipension

30 § Om den som får garantipension till omställningspension
sedan minst trettio dagar i följd är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller är häktad ska, från och med den
trettioförsta dagen, garantipensionen lämnas med högst ett
belopp som innebär att denna tillsammans med omställnings-
eller änkepensionen per månad uppgår till 4,5 procent av
prisbasbeloppet.

Denna begränsning gäller inte för tid under vilken den
pensionsberättigade vistas utanför anstalt enligt 11 kap. 3
eller 5 § fängelselagen (2010:610). Lag (2010:613).

31 § Om den som får omställningspension, garantipension till
omställningspension eller änkepension vistas i ett familjehem
eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund
av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan ska han eller
hon för varje dag betala för sitt uppehälle när staten
bekostar vistelsen. Detsamma gäller för tid när en
pensionsberättigad vistas utanför anstalt enligt 11 kap. 3 §
fängelselagen (2010:610). Lag (2010:613).

32 § Bestämmelserna i 30 och 31 §§ gäller endast under
förutsättning att den pensionsberättigade inte dessutom får
allmän ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.

Efterlevandestöd

33 § Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd på statens
bekostnad vårdats på anstalt eller annars fått kost och
bostad, får efterlevandestöd inte lämnas. Sådan förmån får
dock lämnas för tid när barnet är inackorderat vid sameskola.

34 § Bestämmelserna i 33 § hindrar inte att efterlevandestöd
lämnas i fråga om en elev i specialskola för tid när eleven
vistas utom skolan. För sådan tid ska 11 § tillämpas på
motsvarande sätt.

Bostadsstöd

35 § Om en försäkrad som har rätt till bostadstillägg vistas
eller bor i en särskild boendeform eller i ett liknande
boende är han eller hon berättigad till bostadstillägg för
sin ursprungliga permanentbostad under högst sex månader från
det att den handläggande myndigheten har bedömt vistelsen
eller boendet i den särskilda boendeformen som stadigvarande.

36 § I fråga om en försäkrad som har rätt till bostadstillägg
och som är intagen i anstalt och avtjänar fängelsestraff som
överstiger två år lämnas bostadstillägg under längst två
månader efter det att vistelsen i anstalten inleddes eller
fängelsestraffet började verkställas på något annat sätt.
Bostadstillägg får dock lämnas för tiden från och med den
tredje månaden före den månad då frigivning ska ske eller från
och med den månad då den intagne påbörjar en vistelse utanför
anstalt enligt 11 kap. 5 § fängelselagen (2010:610).
Lag (2010:613).

Gemensamma bestämmelser

Ersättning endast för del av kalendermånad

37 § Ska ersättning betalas ut endast för del av en
kalendermånad, beräknas ersättningen för varje dag till en
trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste
högre krontal. Detsamma gäller om garantipension till
omställningspension ska minskas enligt 30 § för del av
kalendermånad.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmåner som
beräknas per dag.
Avdrag för kostnader för uppehälle

38 § När en person ska betala för sitt uppehälle enligt detta
kapitel ska betalningen ske genom att den handläggande
myndigheten, efter skatteavdrag enligt skatteförfarandelagen
(2011:1244), gör avdrag från ersättningen när den ska betalas
ut.

När det gäller graviditetspenning, tillfällig
föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning och
smittbärarpenning ska det innehållna beloppet betalas ut till
den som har begärt avdraget. Lag (2011:1434).
39 § Avdrag för kostnad som avses i 38 § ska beräknas till 80
kronor för dag.
När det gäller graviditetspenning, tillfällig
föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning och
smittbärarpenning får avdraget utgöra högst en tredjedel av
ersättningens belopp efter skatteavdrag. I övriga fall får
avdraget utgöra högst en tredjedel av förmånernas
månadsbelopp efter skatteavdrag delat med 30. Avdraget på
förmånen ska avrundas till närmaste lägre krontal.

40 § Om den som ska betala för sitt uppehälle får flera
förmåner enligt denna balk för samma tid, ska endast ett
avdrag göras från de sammanlagda ersättningarna.

107 kap. Andra gemensamma bestämmelser om förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning i 2-
5 §§,

– sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott i 6-8 §§,

– utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran i 9-11
§§,

– preskription i 12-16 §§, och

– skadestånd i 17 och 18 §§.
Sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning

2 § Om Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten har
betalat ut en ersättning enligt denna balk till en försäkrad
och någon av myndigheterna senare beviljar den försäkrade en
annan ersättning enligt balken retroaktivt för samma tid som
den tidigare utbetalade ersättningen avser gäller följande.
Avdrag på den retroaktiva ersättningen ska göras med det
belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för
perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats
samtidigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller också när den
först utbetalda ersättningen är en sådan ersättning enligt
någon annan författning som Försäkringskassan,
Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa fattar beslut
om.

3 § Vid utbetalning av äldreförsörjningsstöd för förfluten
tid till en bidragsberättigad, vars make tidigare har fått en
sådan förmån för samma tid, ska den senare förmånen minskas
på sådant sätt att det sammanlagda beloppet under denna tid
motsvarar de ersättningar som skulle ha betalats ut om beslut
om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även
bostadstillägg.

4 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före
ansökningsmånaden ska beloppet minskas om det för samma tid
tidigare har betalats ut efterlevandepension till någon annan
efterlevande. Minskningen ska ske med det belopp som
överstiger vad som skulle ha betalats ut om beslut om båda
ersättningarna hade fattats samtidigt.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även
efterlevandelivränta.

5 § Om någon som har rätt till periodisk ersättning enligt
denna balk har fått ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) får retroaktivt beviljad
ersättning på begäran av socialnämnden betalas ut till
nämnden. Betalning till socialnämnden får göras, till den del
den ersättningsberättigade inte har återbetalat biståndet och
det återstående beloppet överstiger 1 000 kronor, med det
belopp som motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat
ut till den ersättningsberättigade och dennes familj för
eller under den tid som den retroaktiva ersättningen avser.

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte barnbidrag
och assistansersättning.
Sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott

6 § Ersättning på grund av sjukdom eller skada som betalas ut
av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned, om den som
är berättigad till ersättningen har ådragit sig sjukdomen
eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts
för genom dom som har vunnit laga kraft.
7 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat
någon livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4
eller 5 § brottsbalken har inte rätt till
efterlevandepension, efterlevandestöd eller
efterlevandelivränta efter den avlidne.

Förmånerna får dras in eller sättas ned, om den efterlevande
på något annat sätt än som anges i första stycket har vållat
dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts honom
eller henne genom dom som vunnit laga kraft.

8 § Om den som skulle ha haft rätt till premiepension till
efterlevande har begått ett brott som avses i 14 kap. 15 §
försäkringsavtalslagen (2005:104) mot pensionsspararen eller
har medverkat till ett sådant brott på det sätt som anges
där, ska den paragrafen gälla för rätten till premiepension
till efterlevande.

Utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran

9 § En försäkrads fordran på ersättning som innestår hos
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten får inte utmätas.
En fordran på sådan ersättning får inte heller pantsättas
eller överlåtas innan den är tillgänglig för lyftning.

10 § Bestämmelserna i 9 § hindrar inte utmätning enligt
bestämmelserna i 7 kap. utsökningsbalken.

11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller även för
tillgodohavande på premiepensionskonto.

Preskription

Huvudregler

12 § Om en ersättning enligt denna balk inte har lyfts före
utgången av andra året efter det då beloppet blev
tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet
preskriberad.

Barnbidrag

13 § Om barnbidrag inte har lyfts före utgången av året efter
det då bidraget blev tillgängligt för lyftning är fordran
preskriberad.
Underhållsstöd

14 § Om underhållsstöd inte har lyfts inom sju månader efter
utgången av den månad då beloppet blev tillgängligt för
lyftning, är fordran preskriberad.

Bilstöd

15 § Om bilstöd inte har använts inom sex månader från det
att den som beviljats bilstöd fått besked om att stödet kan
betalas ut är fordran preskriberad.

Preskriptionslagen

16 § Preskriptionslagen (1981:130) gäller för en enskilds
fordringar enligt balken endast när detta är särskilt
angivet.

Skadestånd

17 § Om någon har rätt till ersättning enligt denna balk, är
detta inte något hinder mot att göra gällande anspråk på
skadestånd utöver ersättningen.

18 § Ersättning enligt denna balk får inte krävas åter från
den som är skyldig att betala skadestånd till den
ersättningsberättigade.

108 kap. Återkrav och ränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– återbetalning av ersättning i 2–10 §§,

– eftergift i 11–14 §§,

– verkställighet m.m. av beslut om återkrav i 14 a §,

– ränta i 15–18 §§,

– dröjsmålsränta i 19 och 20 §§,

– eftergift av ränta och dröjsmålsränta i 21 §, och

– avdrag på ersättning (kvittning) i 22, 24 och 25 §§.
Lag (2013:747).

Återbetalning av ersättning

Huvudregler

2 § Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten ska besluta
om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt
denna balk, om den försäkrade eller, i förekommande fall, den
som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har
lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att

1. lämna oriktiga uppgifter, eller

2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet.

Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats
felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått
ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta.

3 § I fråga om efterlevandepension, efterlevandestöd,
livränta till efterlevande och premiepension till
efterlevande kan beslut om återbetalning meddelas även när
den avlidne på sätt som anges i 2 § första stycket har
orsakat att ersättning betalats ut felaktigt eller med ett
för högt belopp.

Minskad pensionsrätt m.m.

4 § Har inkomst-, tilläggs- eller efterlevandepension
betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller
pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten
avgiftsbetalning enligt 61 kap. 9 respektive 21 § ska
Pensionsmyndigheten besluta om återbetalning av för mycket
utbetald pension.

5 § Om en tjänsteman enligt 2 § lagen (2002:125) om
överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från
Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt
för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension
till gemenskaperna och den fastställda pensionsrätten för
inkomstpension eller fastställda pensionspoäng därefter har
sänkts, ska Pensionsmyndigheten i de fall som anges i 6 §
återkräva av honom eller henne det som har överförts för
mycket.

6 § Återkrav enligt 5 § ska ske om sänkningen beror på att
pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har sänkts
eller på att pensionsrätt eller pensionspoäng inte borde ha
tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 61 kap. 9
respektive 21 § om bristande eller underlåten
avgiftsbetalning. I andra fall ska beloppet återkrävas endast
om den som överfört värdet av pensionsrättigheter genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att
fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat
att pensionsrätt eller pensionspoäng har fastställts
felaktigt eller med ett för högt belopp.

Närmare om premiepension

7 § Pensionsmyndigheten ska besluta om återbetalning enligt 2 §
av premiepension bara om felet belastar övriga pensionssparare
eller kan innebära en avsevärd påverkan på framtida
utbetalningar av pension till pensionsspararen. Detta gäller
också i fråga om premiepension till efterlevande.

Underhållsstöd

8 § Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt
belopp, ska Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet
från den som det har betalats ut till, även om
förutsättningarna enligt 2 § inte är uppfyllda.

Sjukersättning och bostadsbidrag

9 § Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av
sjukersättning och bostadsbidrag som ska betalas tillbaka
enligt 37 kap. 14 § respektive 98 kap. 6 §.

Försäkringskassan ska också besluta om återbetalning av
bostadsbidrag som har lämnats felaktigt eller med för högt
belopp, även om förutsättningarna enligt 2 § inte är
uppfyllda. Lag (2014:470).

Assistansersättning

9 a § När det gäller beslut enligt 2 § om återbetalning av
ersättning får Försäkringskassan besluta om återkrav av
assistansersättning från den försäkrades förmyndare, annan
ställföreträdare eller den till vilken ersättningen har
betalats ut enligt 51 kap. 19 § i stället för från den
försäkrade.

Återkrav mot någon annan än den försäkrade får uppgå till
högst det belopp som denne tagit emot.

Om det inte finns särskilda skäl, ska hela beloppet återkrävas
från den försäkrades förmyndare i stället för från den
försäkrade, om denne är under 18 år. Om det finns flera
förmyndare, svarar de solidariskt för återkravet.
Lag (2012:935).

Interimistiska beslut

10 § Om ett sådant interimistiskt beslut som avses i 112 kap.
2 § har fattats och det senare bestäms att ersättning inte
ska lämnas eller ska lämnas med lägre belopp föreligger inte
skyldighet att betala tillbaka utbetalad ersättning i andra
fall än som anges i 2 §.

När det gäller assistansersättning föreligger dock, utöver
det som anges i 2 §, återbetalningsskyldighet för ersättning
som inte har använts för köp av personlig assistans eller för
kostnader för personliga assistenter.

Eftergift

Huvudregel

11 § Om det finns särskilda skäl får den handläggande
myndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning
enligt 2-10 §§.

Sjukersättning och bostadsbidrag

12 § Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för
eftergift av sådan ersättning som ska betalas tillbaka enligt
9 § ska det särskilt beaktas vilken förmåga den eller de
försäkrade har att kunna betala tillbaka ersättningen.
Lag (2014:470).

13 § Om den eller de försäkrade medvetet eller av oaktsamhet
lämnat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den
preliminära sjukersättningen eller för bedömningen av rätten
till bostadsbidrag, får kravet på återbetalning inte
efterges. Lag (2014:470).

14 § För att rätten till eftergift ska kunna prövas när det
gäller sådan ersättning som ska betalas tillbaka enligt 9 §
ska skyldigheten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ att anmäla
ändrade förhållanden ha fullgjorts. Om någon anmälan inte har
gjorts kan frågan om eftergift ändå prövas om den
anmälningsskyldige inte skäligen borde ha insett att en sådan
anmälan skulle ha gjorts. Lag (2014:470).

Verkställighet m.m. av beslut om återkrav

14 a § Efter det att ett beslut om återkrav har fattats av
Pensionsmyndigheten i ett ärende ska den fortsatta
handläggningen på grund av beslutet handhas av
Försäkringskassan, även om återkravet avser en förmån som ska
administreras av Pensionsmyndigheten. Lag (2013:747).

Ränta

Huvudregler

15 § Den som är återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i
2-6, 8 eller 9 § ska betala ränta på det återkrävda beloppet
om den handläggande myndigheten avseende det återkrävda
beloppet har

1. träffat avtal med honom eller henne om en
avbetalningsplan, eller
2. medgett honom eller henne anstånd med betalningen.
Räntan ska beräknas från den dag då avtalet om
avbetalningsplanen träffades eller anståndet medgavs. Ränta
ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit
till betalning.

16 § Räntan enligt 15 § ska tas ut efter en räntesats som vid
varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med 2
procentenheter.

Premiepension

17 § Den som är återbetalningsskyldig för premiepension
enligt 2 § ska betala ränta på det felaktigt utbetalda
beloppet med basränta enligt 65 kap. 3 §
skatteförfarandelagen (2011:1244) från utbetalningsdagen till
och med dagen för Pensionsmyndighetens beslut om återkrav.
Bestämmelsen i 15 § tillämpas inte i fråga om premiepension.
Lag (2011:1434).

Sjukersättning och bostadsbidrag

18 § Ränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses i 37
kap. 15 § andra stycket eller 98 kap. 7 § andra stycket.
Lag (2014:470).

Dröjsmålsränta

Huvudregel

19 § Om ett belopp som har återkrävts enligt bestämmelserna i
2-6, 8 eller 9 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta
tas ut på beloppet.
För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar
räntelagen (1975:635).

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte i
fråga om premiepension.

Sjukersättning och bostadsbidrag

20 § Dröjsmålsränta ska inte tas ut på sådan avgift som avses
i 37 kap. 15 § andra stycket eller 98 kap. 7 § andra
stycket. Lag (2014:470).

Eftergift av ränta och dröjsmålsränta

Huvudregel

21 § Om det finns särskilda skäl får den handläggande
myndigheten helt eller delvis efterge krav på ränta och
dröjsmålsränta enligt 15-17 och 19 §§.

Avdrag på ersättning (kvittning)

Allmänna bestämmelser

22 § Försäkringskassan får, i den utsträckning det är
skäligt, göra avdrag på ersättning enligt denna balk om den
ersättningsberättigade enligt beslut av Försäkringskassan
eller Pensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en
ersättning som lämnats på grund av denna balk eller någon
annan författning. Avdrag får även göras för upplupen ränta
och avgifter. Avdrag får dock endast göras på ersättning som
administreras av samma myndighet som fattat beslutet om
återkrav.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte i fråga om
ersättning till vårdgivare enligt lagen (2008:145) om
statligt tandvårdsstöd. Lag (2013:747).

Närmare om förmåner till efterlevande

24 § Om Pensionsmyndigheten har beslutat om återbetalning av
inkomstgrundad efterlevandepension och det till följd av
beslutet om sänkt sådan pension beviljas efterlevandestöd
eller garantipension till omställningspension retroaktivt för
samma tid, ska avdrag för den återkrävda pensionen i första
hand göras på den retroaktivt beviljade förmånen, i den
utsträckning betalning inte redan har skett.

25 § Om Pensionsmyndigheten har beslutat om återbetalning av
efterlevandestöd eller garantipension till
omställningspension, ska avdrag för den återkrävda förmånen i
första hand göras på retroaktivt beviljad inkomstgrundad
efterlevandepension som avser samma tid som återkravet, i den
utsträckning betalning inte redan har skett.

III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m.

109 kap. Innehåll m.m.

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

– handläggning av ärenden i 110 kap.,
– självbetjäningstjänster via Internet i 111 kap.,

– beslut i 112 kap.,

– ändring, omprövning och överklagande av beslut i 113 kap.,

– behandling av personuppgifter i 114 kap., och

– straffbestämmelser i 115 kap.

110 kap. Handläggning av ärenden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– tillämpningsområdet i 2 och 3 §§,

– ansökan och anmälan m.m. i 4-12 §§,

– utredning och uppgiftsskyldighet i 13-18 och 20-30 §§,

– uppgiftsskyldighet för andra än parter i 31-35 och 37 §§,

– bevisupptagning rörande arbetsskada m.m. vid allmän domstol
i 38 §,

– undantag från sekretess i 39-42 a §§,

– anmälan om bosättning eller arbete i Sverige i 43-45 §§,

– skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i 46-51 §§, och

– indragning och nedsättning av ersättning i 52-58 §§.
Lag (2012:935).

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller om inte annat anges vid
handläggningen hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten
av ärenden som avser förmåner enligt denna balk.

3 § När det är särskilt angivet ska bestämmelserna även
tillämpas vid handläggningen hos Skatteverket.

Ansökan och anmälan m.m.

Ansökan m.m.

4 § Den som vill begära en förmån (sökanden) ska ansöka om
den skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en
förmån.

En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs
i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om
faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.

5 § Ansökan om förlängt underhållsstöd enligt 18 kap. 6 § ska
göras av den studerande själv, även om han eller hon ännu inte
har fyllt 18 år. En sådan underårig studerande ska också själv
lämna de uppgifter som behövs för att bedöma rätten till
fortsatt barnpension, efterlevandestöd och barnlivränta enligt
78 kap. 5 §, 79 kap. 2 § respektive 88 kap. 4 §.

Beträffande äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg ska, om
den försäkrade är gift, uppgifter om faktiska förhållanden
lämnas på heder och samvete även av den försäkrades make.

När det gäller assistansersättning ska, i de fall uppgifter
lämnas av ett ombud, uppgifter om faktiska förhållanden lämnas
på heder och samvete även av ombudet.

När det gäller bostadsbidrag ska ett barn som avses i 96 kap.
4 § och som är över 18 år på ansökningshandlingen självt
intyga de uppgifter som rör barnet, om det inte finns
särskilda skäl mot det. Lag (2012:935).

5 a § Ansökan om föräldrapenning i fall som avses i 12 kap.
4 a § ska göras gemensamt av båda föräldrarna.
Lag (2011:1082).

6 § Ansökan behöver, trots det som föreskrivs i 4 §, inte
göras om följande förmåner:

1. Barnbidrag, i annat fall än som avses i 15 kap. 6 §. Det
finns dock särskilda bestämmelser om anmälan som gäller
flerbarnstillägg i 16 kap. 12 §.

2. Sjukpenning i fall som avses i 27 kap. 24 a § 3 eller där
den försäkrade annars på grund av sjukdomen är förhindrad
eller har synnerliga svårigheter att göra en ansökan.

3. Assistansersättning när kommunen har anmält till
Försäkringskassan att det kan antas att den enskilde har rätt
till sådan ersättning.

Om vårdbidrag eller handikappersättning har beviljats för
begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska lämnas
förlängas utan att ansökan om detta har gjorts.

Ytterligare bestämmelser om att förmåner lämnas utan ansökan
finns beträffande

1. sjukersättning och aktivitetsersättning i 36 kap.
25–27 §§,

2. allmän ålderspension i 56 kap. 4 a och 6 §§,

3. efterlevandepension och efterlevandestöd i 77 kap. 13 §,

4. efterlevandelivränta i 88 kap. 10 § första stycket, och

5. premiepension till efterlevande i 92 kap. 2 § första
stycket. Lag (2013:747).

7 § Oberoende av det som föreskrivs i 6 § kan uppgifter
behöva lämnas enligt 13 §.

8 § Bestämmelser om ansökan via Internet finns i 111 kap.
4-7 §§.

9 § Bestämmelserna i 4 och 8 §§ gäller även i fråga om en
sådan ansökan om något annat än en förmån som ska göras
enligt en bestämmelse i balken.

Avvisning av ansökan

10 § Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas
till grund för någon prövning i sak ska den handläggande
myndigheten avvisa den.

Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 § andra
stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet, ska
myndigheten också avvisa ansökan om inte bristen är av ringa
betydelse.

11 § Den handläggande myndigheten får inte avvisa ansökan
enligt 10 § om sökanden inte först har förelagts att avhjälpa
bristen vid påföljd att ansökan annars kommer att avvisas.
Ett sådant föreläggande får delges.

Ansökan till fel myndighet, m.m.

12 § Om en ansökan, anmälan eller liknande som gäller
bostadstillägg eller ersättning på grund av arbetsskada eller
skada som avses i 43 eller 44 kap. och som ska göras hos
Försäkringskassan i stället har kommit in till
Pensionsmyndigheten, ska den anses inkommen till
Försäkringskassan samma dag. Detsamma ska gälla om ansökan,
anmälan eller liknande ska göras hos Pensionsmyndigheten och
den i stället har kommit in till Försäkringskassan.

Utredning och uppgiftsskyldighet

Huvudregler

13 § Den handläggande myndigheten ska se till att ärendena
blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver.

Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av
betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i
övrigt för tillämpningen av denna balk. För sådant
uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om inte
särskilda skäl talar mot det.

Utredningsbefogenheter

14 § När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning
eller i övrigt för tillämpningen av denna balk får den
handläggande myndigheten

1. göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare,
anordnare av personlig assistans eller någon annan som kan
antas kunna lämna behövliga uppgifter,

2. besöka den försäkrade,

3. begära ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av
viss läkare eller någon annan sakkunnig, samt

4. begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss
läkare eller någon annan utredning eller deltar i ett
avstämningsmöte för bedömning av den försäkrades medicinska
tillstånd och arbetsförmåga, behov av hjälp i den dagliga
livsföringen samt behovet av och möjligheterna till
rehabilitering. Lag (2012:935).

Utbetalning utomlands

15 § För utbetalning av en förmån utomlands får det krävas
bevis om att rätten till förmånen består.

Graviditetspenning

16 § När det gäller graviditetspenning får Försäkringskassan
begära att kvinnan ger in ett utlåtande från sin
arbetsgivare.

Föräldrapenningsförmåner

17 § När det gäller tillfällig föräldrapenning i fall som
avses i 13 kap. 18 och 24 §§ får Försäkringskassan kräva att
en förälder ger in särskilt intyg av arbetsgivare eller någon
annan som kan ge upplysning om arbetsförhållandena.

Försäkringskassan får också kräva att en förälder styrker sin
rätt till föräldrapenningsförmån i samband med
föräldrautbildning eller deltagande i en behandling av ett
sjukt eller funktionshindrat barn genom intyg av den som
anordnat utbildningen eller ordinerat behandlingen.

18 § När det gäller tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap.
22 § ska läkarutlåtande ges in för att styrka det särskilda
vård- eller tillsynsbehovet. I fall som avses i 13 kap. 30 §
ska barnets sjukdomstillstånd styrkas med ett läkarutlåtande
om det inte hos Försäkringskassan redan finns tillräcklig
utredning för att bedöma rätten till ersättning.

19 § Har upphävts genom lag (2012:931).

Underhållsstöd

20 § Vid tillämpning av 14 § 1 och 2 likställs
betalningsskyldiga för underhållsstöd med försäkrade.

Sjukpenning

21 § När det gäller sjukpenning ska den försäkrade, om
Försäkringskassan begär det, ge in följande handlingar:

1. En skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av
arbetsförmågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran
ska innehålla en utförligare beskrivning av den försäkrades
arbetsuppgifter och egna bedömning av arbetsförmågan än det
som har uppgetts i ansökan. Uppgifterna i den särskilda
försäkran ska lämnas på heder och samvete.

2. Ett utlåtande av arbetsgivaren. I utlåtandet ska det anges
vilka möjligheter som finns att ta till vara den försäkrades
arbetsförmåga inom arbetsgivarens verksamhet efter åtgärder
som avses i 30 kap.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

22 § Som villkor för rätt till eller ökning av sjukersättning
eller aktivitetsersättning får det anges att den försäkrade
under högst 30 dagar ska vara intagen på visst sjukhus eller
vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning.

Arbetsskadeersättning m.m.

23 § Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och allmän
förvaltningsdomstol har i den utsträckning som det behövs för
att bestämma skadeersättning, rätt att hos myndighet som
utövar tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära
undersökning av arbetsförhållanden eller att, om det finns
särskilda skäl eller det gäller en annan försäkrad än en
arbetstagare, själva göra en sådan undersökning.

Smittbärarpenning

24 § Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på
beslut som avses i 46 kap. 5 § första stycket 1 ska det
fogas en kopia av beslutet eller ett intyg med uppgift om
beslutets innehåll.

Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på sådant
förhållande som anges i 46 kap. 5 § första stycket 2 eller en
ansökan om resekostnadsersättning enligt 46 kap. 20 § ska det
fogas ett intyg om den företagna åtgärden.

Närståendepenning

25 § Till en ansökan om närståendepenning ska det fogas ett
utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och
behandling. Utlåtandet ska innehålla uppgifter om den
vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos
Försäkringskassan finns utredning om det som avses i första
stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma
ersättningsfrågan.

Vårdbidrag och handikappersättning

26 § Som villkor för rätt till eller ökning av vårdbidrag
eller handikappersättning får det anges att barnet respektive
den försäkrade under högst 30 dagar ska vara intagen på ett
visst sjukhus.

Allmän ålderspension

27 § Efter föreläggande av Skatteverket eller allmän
förvaltningsdomstol ska den enskilde, i den omfattning och
inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela sådana
upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av
bestämmelserna om allmän ålderspension.

Förmåner till efterlevande

28 § Som villkor för utbetalning av efterlevandestöd,
efterlevandepension eller efterlevandelivränta får det krävas
en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att
denne inte vet om en försvunnen person är i livet och, i
fråga om livränta, hur eller varför personen har försvunnit.

Är den efterlevande omyndig får förklaring enligt första
stycket krävas även från hans eller hennes förmyndare.
Förklaring kan också infordras från en god man eller
förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken.

29 § Efterlevande som inte är försäkrade likställs ändå med
försäkrade vid tillämpning av 14 § 1 och 2 i fråga om deras
rätt till efterlevandeförmåner.

Kostnader

30 § För kostnader som en försäkrad eller någon annan har med
anledning av sådan utredning som avses i 14, 22 och 26 §§
lämnas ersättning i enlighet med föreskrifter som regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar.

För kostnader som en försäkrad har för läkarundersökning
eller läkarutlåtande i samband med ansökan om vårdbidrag,
sjukersättning, aktivitetsersättning eller
handikappersättning lämnas ersättning enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Uppgiftsskyldighet för andra än parter

Myndigheter, arbetsgivare m.fl.

31 § Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare, anordnare
av personlig assistans samt försäkringsinrättningar ska på
begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten,
Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som
avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är
av betydelse för tillämpningen av denna balk.

Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna
sådana uppgifter om arbetet och arbetsförhållandena som behövs
i ett ärende om arbetsskadeförsäkring. Lag (2012:935).

Arbetslöshetskassor

32 § Arbetslöshetskassor ska på begäran lämna uppgifter
enligt 31 § första stycket till Skatteverket,
Pensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol i ärenden
om allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg,
efterlevandepension och efterlevandestöd.

Banker och andra penninginrättningar

33 § Banker och andra penninginrättningar ska på begäran
lämna uppgifter enligt 31 § första stycket till
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och allmän
förvaltningsdomstol i ärenden om äldreförsörjningsstöd,
bostadsbidrag och bostadstillägg.

Centrala studiestödsnämnden

34 § Centrala studiestödsnämnden ska till Försäkringskassan
lämna uppgifter om vilka studerande som beviljats studiehjälp
i form av studiebidrag för det andra kvartalet varje år.

Skatteverket

34 a § Skatteverket ska på Försäkringskassans begäran lämna
sådana uppgifter om personliga assistenter och dem som
bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans som
behövs för Försäkringskassans kontroll av användningen av
assistansersättning. Lag (2012:935).

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och andra ansvariga för
grundutbildning av totalförsvarspliktiga

35 § Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska lämna
Pensionsmyndigheten de uppgifter som behövs för beräkning av
pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansvarig för grundutbildning av en
totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt ska underrätta Totalförsvarets
rekryteringsmyndighet om utbetalad dagersättning samt i
förekommande fall om att utbildningen har avbrutits.
Lag (2010:467).

36 § Har upphävts genom lag (2012:931).

Huvudman för en skola

37 § Huvudmannen för en skola ska lämna de uppgifter som
behövs i fråga om förlängt barnbidrag.

Bevisupptagning rörande arbetsskada m.m. vid allmän domstol

38 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får i ärenden
om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och
krigsskadeersättning begära att tingsrätt håller förhör med
vittne eller sakkunnig. För förhöret ska i tillämpliga delar
gälla det som föreskrivs om bevisupptagning utom
huvudförhandling.

Ingen är skyldig att inställa sig vid en annan tingsrätt än
den inom vars domkrets han eller hon vistas. Ersättning till
den som har inställt sig för att höras lämnas med skäligt
belopp som rätten bestämmer och betalas av den myndighet som
begärt förhöret.

Undantag från sekretess

39 § Sekretess hindrar inte att Skatteverket,
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och allmän
förvaltningsdomstol på begäran får lämna ut uppgifter om
ersättningar enligt denna balk eller enligt lagstiftning om
annan jämförbar ekonomisk förmån till

1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag eller en
arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med
ersättning därifrån, och

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs
där vid tilllämpningen av en internationell överenskommelse
som Sverige har anslutit sig till.

40 § Sekretess hindrar inte att allmän förvaltningsdomstol på
begäran får lämna ut uppgifter som avses i 39 § till en
arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med
ersättning därifrån.

41 § Sekretess hindrar inte att Skatteverket och
Pensionsmyndigheten på begäran får lämna ut uppgifter rörande
inkomstgrundad ålderspension eller inkomstrelaterad
efterlevandepension till en arbetslöshetskassa, om uppgiften
behövs för samordning med ersättning därifrån.

42 § Bestämmelserna i 39 och 40 §§ gäller även för utlämnande
av uppgift från varje annan myndighet som har till uppgift
att handlägga ärenden om ersättningar enligt denna balk eller
enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån.

42 a § Försäkringskassan ska anmäla till Inspektionen för vård
och omsorg om det finns anledning att anta att lämpligheten
för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan
ifrågasättas när det gäller någon som har tillstånd enligt 23 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Lag (2012:962).

Anmälan om bosättning eller arbete i Sverige

43 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är
folkbokförd här ska anmäla sig till Försäkringskassan.

En utsänd statsanställd som avses i 5 kap. 4 § första stycket
och som inte är folkbokförd här ska anmäla sig till
Försäkringskassan.

44 § En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som
arbetar här utan att vara bosatt i landet ska lämnas till
Försäkringskassan.

45 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha
betydelse för socialförsäkringsskyddet enligt 5 eller 6 kap.
ska anmäla detta till Försäkringskassan.

Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden

Allmänna bestämmelser

46 § Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en
förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade
förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av
förmånen.

Det som anges i första stycket kan avse

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,

2. bostadsförhållanden,

3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller
barn,

4. hälsotillstånd,

5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,

6. arbetsförmåga,

7. inkomstförhållanden,

8. förmögenhetsförhållanden, och

9. utländsk socialförsäkringsförmån.

Anmälan som gäller assistansersättning ska även göras av den
till vilken assistansersättning har betalats ut enligt 51
kap. 19 §, om denne har kännedom om de ändrade
förhållandena.

Anmälan behöver inte göras om den handläggande myndigheten
har kännedom om ändringen och därför saknar behov av en
anmälan. Anmälan behöver inte heller göras i ett ärende om
bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd om ändringen
innebär att inkomsterna eller förmögenheten endast har ökat i
mindre omfattning. Lag (2014:470).

47 § Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och
senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige
fick kännedom om förändringen.

Den handläggande myndigheten får, när det anses motiverat,
kräva att uppgifterna lämnas på det sätt som föreskrivs i 4 §.

Anstånd med betalningsskyldighet för underhållsstöd

48 § För den som är betalningsskyldig för underhållsstöd och
som har beviljats anstånd gäller det som anges om
anmälningsskyldighet i 46 och 47 §§ i fråga om sådana ändrade
förhållanden som påverkar rätten till anstånd eller
omfattningen av anståndet.

Graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning, sjukpenning
och smittbärarpenning

49 § Den som är berättigad till graviditetspenning,
tillfällig föräldrapenning, sjukpenning eller
smittbärarpenning är skyldig att enligt bestämmelserna i 47 §
meddela Försäkringskassan sin vistelseadress när han eller
hon under sjukdomsfall eller annat ersättningsfall vistas
annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till
Försäkringskassan.

Sjukersättning eller aktivitetsersättning

50 § Den som får sjukersättning ska alltid göra anmälan
enligt bestämmelserna i 47 § om arbetsförmågan förbättras.

51 § Anmälan enligt 46 § av den som får sjukersättning eller
aktivitetsersättning ska göras

1. om han eller hon avser att börja förvärvsarbeta, innan
arbetet påbörjas,

2. om han eller hon avser att börja förvärvsarbeta i större
omfattning än tidigare, innan arbetet utökas, och

3. om han eller hon avser att fortsätta att förvärvsarbeta
efter tid som avses i 36 kap. 13 §, innan arbetet fortsätter.

Bestämmelserna i första stycket gäller också den som får
livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41-44
kap.

Indragning och nedsättning av ersättning

Försummad uppgifts- eller anmälningsskyldighet

52 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas
ned om den försäkrade eller den som annars får ersättningen

1. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig
eller vilseledande uppgift,

2. inte har lämnat uppgift enligt 13 §, eller

3. inte har anmält ändrade förhållanden enligt 46, 47, 50 och
51 §§.

Indragningen eller nedsättningen får avse viss tid eller
gälla tills vidare. Det som anges i första stycket gäller
endast om det är fråga om ett förhållande som är av betydelse
för rätten till eller storleken av ersättningen.

Vägran att medverka i utredningen

53 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas
ned om den som är berättigad till ersättningen utan giltig
anledning vägrar att medverka till utredningsåtgärder enligt
14-19 och 26-28 §§. Då gäller 52 § andra stycket.

Vägran att följa läkares föreskrifter

54 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas
ned, om den som är berättigad till ersättningen vägrar att
följa läkares föreskrifter. Då gäller 52 § andra stycket.

Underlåtenhet att ge in läkarintyg eller försäkran vid
sjukdomsfall

55 § Sjukpenning får dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen underlåter att

1. styrka nedsättning av arbetsförmågan genom läkarintyg inom
föreskriven tid,

2. ge in en sådan särskild försäkran som avses i 21 § 1,
eller

3. ge in ett utlåtande av arbetsgivaren enligt 21 § 2.

Underlåtenhet att meddela vistelseadress

56 § Graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning,
sjukpenning och smittbärarpenning får dras in eller sättas
ned om den som är berättigad till ersättningen underlåter att
meddela Försäkringskassan sin vistelseadress enligt 49 §.

Vägran att medverka till behandling eller rehabilitering

57 § Ersättning får dras in eller sättas ned om den
försäkrade utan giltig anledning vägrar att medverka till

1. behandling eller rehabilitering enligt 27 kap. 6 §, eller

2. rehabiliteringsåtgärder enligt 30 kap. 7 § och 31 kap.
3 §.

Det som anges i första stycket gäller endast

1. vårdbidrag,

2. sjukpenning,

3. sjukersättning och aktivitetsersättning,

4. sjukvårdsersättning vid arbetsskada,

5. livränta till den försäkrade vid arbetsskada, och

6. handikappersättning.

Det som i andra stycket föreskrivs om arbetsskada tillämpas
också på motsvarande ersättningar enligt 43 och 44 kap.

Vägran att medverka till besök eller inspektion

57 a § Assistansersättning får dras in eller sättas ned om den
försäkrade vid upprepade tillfällen utan giltig anledning
vägrar att medverka till

1. besök enligt 14 § 2 när assistansen utförs av någon som är
närstående till eller lever i hushållsgemenskap med den
försäkrade och som inte är anställd av kommunen, eller

2. inspektion av Inspektionen för vård och omsorg enligt 51
kap. 16 a §. Lag (2012:962).

Information om betydelsen av vägrad medverkan

58 § För att ersättning ska få dras in eller sättas ned på
grund av att den försäkrade vägrar att delta vid
avstämningsmöte enligt 14 § 4 eller behandling eller
rehabilitering enligt 57 §, eller vägrar att medverka till
besök eller inspektion enligt 57 a §, krävs att den försäkrade
har informerats om denna påföljd. Lag (2012:935).

111 kap. Självbetjäningstjänster via Internet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– tillämpningsområdet i 2 §,

– vad som är självbetjäningstjänster i 3 §,

– när självbetjäningstjänster kan användas i 4 §,

– elektronisk signatur i 5 och 6 §§, och

– när en uppgift anses ha kommit in i 7 §.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller i fråga om förmåner enligt denna
balk samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag
eller förordning handläggs av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten.

Kapitlet är inte tillämpligt i fråga om överklagande av
beslut i annat fall än då en begäran om omprövning ska anses
som ett överklagande.

Vad är självbetjäningstjänster?

3 § Med självbetjäningstjänster avses möjligheter att via
Internet få tillgång till personuppgifter och annan
information samt utföra sådana rättshandlingar som anges i 4
§ första stycket.

När kan självbetjäningstjänster användas?

4 § En enskild får, i den utsträckning som framgår av
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, använda självbetjäningstjänster för
att

– lämna uppgifter,

– göra anmälningar eller ansökningar,

– förfoga över rättigheter, och

– utföra andra rättshandlingar.

Sådana rättshandlingar som anges i första stycket har samma
rättsverkningar som om de utförts i enlighet med de
föreskrifter om formkrav som annars gäller för de förmåner
och ersättningar som avses i 2 § första stycket. Föreskrifter
om att uppgifter ska lämnas på heder och samvete ska dock
alltid iakttas när självbetjäningstjänster används.

Elektronisk signatur

5 § En enskild som lämnar uppgifter i samband med att han
eller hon använder en självbetjäningstjänst ska använda en
sådan elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832)
om kvalificerade elektroniska signaturer.

Om det är fråga om att få tillgång till personuppgifter ska
certifikat, till vilket en säker identifieringsfunktion är
knuten, användas för kontroll av användarens identitet.

6 § Om det finns någon annan metod än som avses i 5 § för
identifiering eller skydd mot förvanskning av uppgifter som
är tillräckligt säker med hänsyn till risken för
integritetsintrång eller annan skada får dock den användas.

Elektronisk signatur ska dock alltid användas när uppgifter
ska lämnas på heder och samvete.

När anses en uppgift ha kommit in?

7 § En handling eller uppgift som vid användning av en
självbetjäningstjänst har översänts till Försäkringskassan
eller Pensionsmyndigheten, ska anses ha kommit in till den
myndighet till vilken ärendet hör när den har anlänt till den
del av ett system för automatiserad behandling som anvisats
som mottagningsställe för självbetjäningstjänsten.

112 kap. Om beslut

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– interimistiska beslut i 2-4 §§,

– när ett beslut blir gällande i 5 §, och

– beslut genom automatiserad behandling i 6 och 7 §§.

Interimistiska beslut

Allmänna bestämmelser

2 § För tid till dess att ett ärende har avgjorts får
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten besluta i fråga om
ersättning från samma myndighet, om

1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till
ersättning föreligger,

2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och

3. det är av väsentlig betydelse för den som begär
ersättningen.

Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det
står klart att rätt till ersättning föreligger men
ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande
dröjsmål.

3 § Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en
beslutad ersättning, kan den handläggande myndigheten besluta
att ersättningen ska hållas inne eller lämnas med lägre
belopp till dess att ärendet avgjorts.

Undantag för vissa förmåner

4 § Interimistiska beslut om ersättning enligt 2 och 3 §§ får
inte fattas i ärenden om

1. adoptionsbidrag,

2. bilstöd,

3. allmän ålderspension,

4. särskilt pensionstillägg, eller

5. efterlevandepension och efterlevandestöd.

Interimistiska beslut enligt 3 § får inte fattas i ärenden om
assistansersättning.

När ett beslut blir gällande

5 § En myndighets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna balk ska gälla omedelbart, om inget annat
föreskrivs i beslutet eller bestäms av en domstol som har att
pröva beslutet.

Beslut genom automatiserad behandling

Beslut som fattas av Skatteverket

6 § Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst får
fattas genom automatiserad behandling när skälen för beslutet
får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen
(1986:223).

Beslut som avses i första stycket får även sättas upp i form
av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses
en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad
behandling och vars innehåll och utställare kan verifieras
genom ett visst tekniskt förfarande.

Beslut som fattas av Pensionsmyndigheten

7 § Beslut om allmän ålderspension får fattas genom
automatiserad behandling av Pensionsmyndigheten när skälen
för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1
förvaltningslagen (1986:223). Detsamma gäller i tillämpliga
delar för beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd.

113 kap. Ändring, omprövning och överklagande av beslut

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.

Vidare finns bestämmelser om

– ändring av beslut i 3-6 §§,

– omprövning av beslut i 7-9 §§,

– överklagande av Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens
beslut i 10-15 §§,

– överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut i 16 och
17 §§,

– tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande i 19
och 20 §§,

– handlingar till fel myndighet i 20 a §, och

– avvisningsbeslut i 21 §.

Slutligen finns särskilda bestämmelser om

– allmän ålderspension i 22-36 §§, och

– förmåner till efterlevande i 37-40 §§. Lag (2013:82).

Allmänna bestämmelser

2 § Beslut i ärenden om förmåner enligt denna balk får
ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av
bestämmelserna i 3-21 §§, om inget annat följer av
bestämmelserna i 22-40 §§.

Det som anges i första stycket gäller även beslut i
ärenden

– enligt 19 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet
mot Försäkringskassan, och

– om utfärdande av intyg för tillämpning av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen. Lag (2010:1312).

Ändring av beslut

3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska ändra ett
beslut som har fattats av respektive myndighet och som inte
har prövats av domstol, om beslutet

1. på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Beslutet ska ändras även om omprövning inte har begärts.
Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa
betydelse.

4 § Det allmänna ombudet får begära ändring enligt 3 §. Sådan
begäran får det allmänna ombudet framställa även till förmån
för enskild part.

5 § Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel
med stöd av 3 § när det gäller en förmån som har förfallit
till betalning, och inte heller i annat fall om det finns
synnerliga skäl mot det.

6 § En fråga om ändring enligt 3 § får inte tas upp av den
handläggande myndigheten senare än två år efter den dag då
beslutet meddelades. Ändring får dock ske även senare än två
år efter den dag då beslutet meddelades

1. om det först därefter kommit fram att beslutet har fattats
på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

2. om det finns andra synnerliga skäl.

Omprövning av beslut

7 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska ompröva ett
beslut som har fattats av respektive myndighet om det
skriftligen begärs av en enskild som beslutet angår och
beslutet inte har meddelats med stöd av 3 §.

Ett avvisningsbeslut som grundas på att en begäran om
omprövning eller ett överklagande kommit in för sent får inte
omprövas. Inte heller får omprövning avse en fråga som har
avgjorts

– efter omprövning, eller

– av domstol.

Bestämmelser om begäran om omprövning genom Internet finns i
111 kap. 4-7 §§.
8 § Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den
enskildes nackdel.
9 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar det
allmänna ombudet samma beslut, ska beslutet inte omprövas.
Ärendet ska i stället överlämnas till allmän
förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning ska
i sådant fall anses som ett överklagande.

Överklagande av Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens
beslut

Allmänna bestämmelser

10 § Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens beslut får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut får dock inte överklagas av en enskild innan
beslutet har omprövats enligt 7 §. En enskilds överklagande
av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats ska anses
som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
11 § Det som föreskrivs i 10 § andra stycket gäller inte i
fråga om beslut som avses i 7 § andra stycket första meningen
och inte heller beslut som har meddelats med stöd av 3 §. Den
enskildes begäran om omprövning av ett sådant beslut ska
anses som ett överklagande.

12 § Ett beslut av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten får överklagas av det allmänna ombudet.
Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten att företräda
ombudet i allmän förvaltningsdomstol.

Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för
enskild part.

13 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten, förs det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet.
Rätt domstol

14 § Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige
överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets
personen hade sin hemortskommun när beslutet i saken
fattades.

Beslut i övriga fall överklagas hos den förvaltningsrätt inom
vars domkrets det första beslutet i saken fattades.

15 § Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska
personen var folkbokförd den 1 november året före det år då
beslutet fattades.

För den som var bosatt här i landet under någon del av det år
då beslutet fattades, men som inte var folkbokförd här den 1
november föregående år, avses med hemortskommun den kommun
där den fysiska personen först var bosatt.

Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut

16 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande hos
kammarrätten.

17 § Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och det allmänna
ombudet får vid överklagande av domstols beslut föra talan
även till förmån för enskild part.

18 § Har upphävts genom lag (2013:82).

Tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande

19 § En begäran om omprövning enligt 7 § ska ha kommit in
till den handläggande myndigheten inom två månader från den
dag då den enskilde fick del av beslutet.

20 § Ett överklagande av Försäkringskassans,
Pensionsmyndighetens eller en allmän förvaltningsdomstols
beslut ska ha kommit in inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet. Om det är det allmänna
ombudet, Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten som
överklagar beslutet, ska tiden dock räknas från den dag då
beslutet meddelades.
Handlingar till fel myndighet

20 a § Om en begäran om omprövning eller ett överklagande som
gäller bostadstillägg eller ersättning på grund av
arbetsskada eller skada som avses i 43 eller 44 kap. och som
ska göras hos Försäkringskassan i stället har kommit in till
Pensionsmyndigheten, ska handlingen anses inkommen till
Försäkringskassan samma dag. Detsamma ska gälla om en begäran
om omprövning eller ett överklagande ska göras hos
Pensionsmyndigheten och handlingen i stället har kommit in
till Försäkringskassan.

Avvisningsbeslut

21 § Har en begäran om omprövning eller ett överklagande
avvisats ska avvisningsbeslutet, med de undantag som anges i
11 §, överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.
Särskilda bestämmelser om allmän ålderspension

Ändring och omprövning av beslut

22 § Bestämmelserna om ändring i 3-6 §§ tillämpas inte i
ärenden om allmän ålderspension. I 26 § förvaltningslagen
(1986:223) finns bestämmelser om rättelse av skrivfel och
liknande.

I fråga om omprövning av Pensionsmyndighetens och
Skatteverkets beslut i ärenden om allmän ålderspension
tillämpas endast 7 § andra stycket samt 9, 21 och 23-31 §§.
När det gäller omprövning av ett beslut om pensionsgrundande
inkomst ska vad som i de i andra stycket angivna
bestämmelserna, utom 25 och 28 §§, föreskrivs om
Pensionsmyndigheten och det allmänna ombudet i stället avse
Skatteverket och det allmänna ombudet hos Skatteverket enligt
67 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Lag (2011:1434).

23 § Ett beslut om allmän ålderspension ska omprövas om det
skriftligen begärs av den som beslutet avser eller om det
finns andra skäl.

24 § Om den som ett beslut om inkomstgrundad ålderspension
avser har avlidit, får även någon annan som är berörd av
beslutet skriftligen begära omprövning av detta.

25 § Om det vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt
eller pensionspoäng för inkomstgrundad ålderspension även ska
göras en prövning av den pensionsgrundande inkomst som legat
till grund för beslutet, ska Pensionsmyndigheten överlämna
ärendet i den delen till Skatteverket som ska ompröva
beslutet om denna inkomst.

Den enskildes begäran om omprövning ska i fall som avses i
första stycket även anses som en begäran om omprövning av
pensionsgrundande inkomst.
26 § En begäran om omprövning av ett beslut enligt 23 eller
24 § om allmän ålderspension ska ha kommit in inom två
månader från det att den som begär omprövning fick del av
beslutet.

I fråga om omprövning av ett beslut som avser fastställande
av pensionsgrundande inkomst ska begäran om omprövning ha
kommit in till Skatteverket före utgången av femte året efter
det fastställelseår som beslutet avser.
I fråga om omprövning av ett beslut som avser fastställande
av pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng
ska begäran om omprövning ha kommit in till
Pensionsmyndigheten före utgången av året efter det
fastställelseår som beslutet avser.

27 § Gör den som begär omprövning av ett beslut om
fastställande av pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande
belopp, pensionsrätt och pensionspoäng sannolikt att han
eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som
anges i 26 § andra och tredje styckena har fått kännedom om
ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har
beslutats, ska begäran om omprövning i stället ha kommit in
inom två månader från den dag då den som begär omprövningen
fick sådan kännedom.
28 § Om en begäran om omprövning av ett beslut om allmän
ålderspension har kommit in till Skatteverket,
Pensionsmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol inom
den tid som anges i 26 och 27 §§, ska den anses inkommen i
rätt tid, även om den myndigheten inte har fattat beslutet.

I fall som avses i första stycket ska handlingen sändas till
den myndighet som har meddelat beslutet med uppgift om när
den kom in.
29 § Ett beslut om allmän ålderspension får omprövas till den
enskildes fördel, utan att den enskilde har begärt detta,
inom två månader från det att beslutet meddelades. En
omprövning till den enskildes nackdel får endast ske när det
finns anledning till omprövning enligt 30 eller 31 §.

Det som anges i första stycket gäller inte omprövning av ett
beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp
eller fastställande av pensionsrätt eller pensionspoäng. Även
ett sådant beslut får omprövas utan att den enskilde begär
det. Ett sådant omprövningsbeslut ska meddelas inom ett år
efter fastställelseåret.

30 § Om ett beslut om allmän ålderspension har blivit
felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat
oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort en uppgifts-
eller anmälningsskyldighet enligt denna balk eller någon
annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som
anges i 29 §.

31 § Omprövning av ett beslut om allmän ålderspension efter
de i 29 § angivna tidpunkterna får också göras om

1. det först efter de i 29 § angivna tidpunkterna har visat
sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga
skäl,

2. beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244) om arbetsgivaravgift, eller

3. beslutet omprövas på grund av att det påverkas av en
ändring som har gjorts av ett beslut om pensionsgrundande
belopp eller pensionsrätt som avser någon annan än den
försäkrade. Lag (2011:1434).

Överklagande

32 § Vid överklagande av Pensionsmyndighetens, Skatteverkets
och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän
ålderspension tillämpas 10-17, 20, 21 och 33-36 §§.

Bestämmelserna om det allmänna ombudet tillämpas dock inte i
fråga om beslut som avser premiepension.

När det gäller överklagande av beslut om pensionsgrundande
inkomst ska vad som i de i första och andra styckena angivna
bestämmelserna, utom 35 §, föreskrivs om Pensionsmyndigheten
och det allmänna ombudet i stället avse Skatteverket och det
allmänna ombudet hos Skatteverket enligt 67 kap. 3 §
skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2013:82).

33 § Om den som ett beslut om allmän ålderspension avser har
avlidit, får även någon annan som är berörd av beslutet
överklaga detta.

34 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut av
Pensionsmyndigheten om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt
eller pensionspoäng ska överklagandet ha kommit in före
utgången av året efter fastställelseåret.

Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det
fastställelseår som beslutet avser, ska överklagandet dock ha
kommit in inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
35 § Bestämmelserna i 28 § om begäran om omprövning ska
tillämpas även i fråga om överklagande.

36 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av allmän
förvaltningsdomstol endast om ombudet varit part där.
Pensionsmyndigheten får inte överklaga ett beslut av allmän
förvaltningsdomstol som kan överklagas av det allmänna
ombudet.

Särskilda bestämmelser om förmåner till efterlevande

Efterlevandepension och efterlevandestöd

37 § I fråga om ändring, omprövning och överklagande av ett
beslut i ärende om efterlevandepension och efterlevandestöd
gäller i tillämpliga delar de bestämmelser som anges i 22 och
32 §§ om omprövning och överklagande av beslut i ärenden om
allmän ålderspension. Följande bestämmelser är dock inte
tillämpliga:

– 24 och 25 §§ om omprövning av beslut i ärenden om allmän
ålderspension, samt

– 34 § om överklagande av beslut i ärenden om allmän
ålderspension.

38 § Bestämmelsen i 30 § tillämpas även i fall då det är den
avlidne som har lämnat oriktiga uppgifter eller inte
fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Premiepension till efterlevande

39 § De bestämmelser som anges i 22 och 32 §§ om ändring,
omprövning och överklagande av beslut i ärenden om allmän
ålderspension, gäller i tilllämpliga delar i fråga om
omprövning och överklagande av beslut i ärenden om
premiepension till efterlevande.

40 § Bestämmelsen i 30 § ska i fråga om beslut i ärenden om
premiepension till efterlevande tillämpas också då det är
pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan
pension som har lämnat oriktiga uppgifter eller inte
fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

114 kap. Behandling av personuppgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2-5 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar i 6 §,

– ändamål för behandling av personuppgifter i 7-10 §§,

– behandling av känsliga personuppgifter m.m. i 11-13 §§,

– behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen i
14-16 §§,

– tilldelning av behörighet i 17 §,

– direktåtkomst i 18-23 §§,

– utlämnande på medium för automatisk behandling i 24-26 a §§,

– sökbegrepp i 27 och 28 §§,

– överföring av personuppgifter till tredje land i 29 §,

– information i 30 §,

– gallring i 31 §,

– avgifter i 32 §,

– rättelse och skadestånd i 33 §,

– kontrollverksamhet i 34 §,

– tystnadsplikt i 35 §, och

– överklagande i 36 §.
Lag (2012:935).

Allmänna bestämmelser

2 § Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter
i verksamhet som gäller förmåner enligt denna balk, samt
andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller
förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.

Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda
att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.

Bestämmelserna i 7-16, 27, 28 och 31 §§ gäller i tillämpliga
delar även uppgifter om avlidna personer.

3 § Sådan behandling av personuppgifter som är tillåten
enligt detta kapitel får utföras även om den registrerade
motsätter sig behandlingen.

4 § I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för
den officiella statistiken finns särskilda bestämmelser i
lagen (2001:99) om den officiella statistiken och i
författningar som ansluter till den lagen.

5 § Den samling uppgifter som med hjälp av automatiserad
behandling används gemensamt i verksamhet som avses i 2 §
utgör socialförsäkringsdatabasen.

Personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar

6 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av
personuppgifter inom socialförsäkringens administration, om
inte annat följer av detta kapitel eller föreskrifter som
meddelas med stöd av kapitlet eller av personuppgiftslagen.
Med socialförsäkringens administration avses i detta kapitel
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.
En myndighet inom socialförsäkringens administration är
personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter
som den utför.

Ändamål för behandling av personuppgifter
7 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får i sin
verksamhet behandla personuppgifter om det är nödvändigt för
att

1. återsöka vägledande avgöranden,

2. tillgodose behov av underlag som krävs för att den
registrerades eller annans rättigheter eller skyldigheter i
fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 § ska kunna
bedömas eller fastställas,

3. informera om sådana förmåner och ersättningar som avses i
2 §,

4. handlägga ärenden,

5. planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning,
resultatuppföljning, resultatredovisning, utvärdering och
tillsyn av respektive verksamhet, eller
6. framställa statistik i fråga om verksamhet enligt 4 och 5.

Vid behandling för det ändamål som anges i första stycket 1
får inte uppgifter som direkt pekar ut den registrerade
användas.

8 § Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 §
får också behandlas av Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten för tillhandahållande av information som
behövs

1. som underlag för beslut om och kontroll av förmåner,
ersättningar och andra stöd åt enskilda i den verksamhet som
bedrivs av Centrala studiestödsnämnden och
arbetslöshetskassorna,

2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som
bedrivs av Statens tjänstepensionsverk och det för kommunerna
och landstingen gemensamma organet för administration av
personalpensioner,

3. för handläggning av ärenden hos Statens tjänstepensionsverk
där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas,

4. som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt
bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453) åt enskild
i den verksamhet som bedrivs av socialnämnderna, eller

5. som underlag för beslut om och kontroll av vårdnadsbidrag
enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag.
Lag (2010:568).

9 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får även
behandla personuppgifter som behandlas för ändamål som
anges i 7 § för att tillhandahålla information utanför den
egna myndigheten på grund av

1. sådan bestämmelse om skyldighet att lämna ut uppgifter
till andra myndigheter som avses i 10 kap. 28 § första
stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

2. sådant medgivande att lämna ut uppgifter som följer av
särskilda bestämmelser i lag eller förordning,

3. sådan skyldighet att lämna ut uppgifter som följer av
unionsrätten inom Europeiska unionen, eller

4. åtaganden i samarbetet inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i avtal om social trygghet eller
utgivande av sjukvårdsförmåner som Sverige ingått med
andra stater. Lag (2010:1312).

10 § I fråga om behandling av personuppgifter för annat
ändamål än vad som anges i 7-9 §§ gäller 9 § första stycket d
och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

11 § Känsliga personuppgifter som avses i 13 §
personuppgiftslagen (1998:204) (känsliga personuppgifter) får
behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom
socialförsäkringens administration i ett ärende eller är
nödvändiga för handläggning av ett ärende. Känsliga
personuppgifter får vidare behandlas för något av de ändamål
som anges i 7 § första stycket 1 samt 8 och 9 §§ om det är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3,
5 och 6 får sådana känsliga personuppgifter behandlas som rör
hälsa och som är nödvändiga med hänsyn till ändamålet.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och
andra stycket får känsliga personuppgifter inte behandlas för
de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6.
Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första
stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana känsliga
personuppgifter än dem som behandlas eller har behandlats för
något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2-4.

12 § Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 §
personuppgiftslagen (1998:204) får behandlas om uppgifterna
lämnats till en myndighet inom socialförsäkringens
administration i ett ärende eller är nödvändiga för
handläggning av ett ärende. Uppgifter om lagöverträdelser
m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen får behandlas för
något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 samt 8
och 9 §§ om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.
För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3,
5 och 6 får sådana uppgifter om lagöverträdelser m.m. som
avses i 21 § personuppgiftslagen behandlas som enligt 15 §
får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och
andra stycket får sådana uppgifter inte behandlas för de
ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6.
Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första
stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana
uppgifter om lagöverträdelser än dem som behandlas eller har
behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första
stycket 2-4.

13 § I 15 § finns särskilda bestämmelser om behandling i
socialförsäkringsdatabasen av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 §
personuppgiftslagen (1998:204).

Behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen

14 § I socialförsäkringsdatabasen får endast sådana
personuppgifter behandlas som avser personer som omfattas
eller har omfattats av verksamhet enligt de ändamål som anges
i 7 §, eller personer om vilka uppgifter på annat sätt behövs
för handläggningen av ett ärende.

15 § För de ändamål som anges i 7-10 §§ får, med beaktande av
de begränsningar som följer av 7 och 14 §§, identifierings-
och adressuppgifter behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser
m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får
utöver vad som anges i 16 § behandlas i
socialförsäkringsdatabasen bara om det särskilt anges i lag
eller förordning. För sådan behandling gäller de
begränsningar som följer av 11 och 12 §§. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om ytterligare begränsningar för vilka uppgifter som får
behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

16 § Uppgifter i en handling som kommit in i ett ärende får
behandlas i socialförsäkringsdatabasen även om de utgör
känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser
m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204). Sådana
uppgifter i en handling som upprättats i ett ärende får
behandlas i socialförsäkringsdatabasen, om uppgifterna är
nödvändiga för ärendets handläggning.

Tilldelning av behörighet

17 § Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen
ska inom socialförsäkringens administration tilldelas genom
en särskild handling i enlighet med föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen ska
begränsas till vad som behövs för att den enskilde ska kunna
fullgöra sina arbetsuppgifter.

Direktåtkomst

18 § Direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen är
tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller
förordning.

19 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får ha
direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den
utsträckning det behövs för de ändamål som anges i 7-9 §§.
Sådan direktåtkomst ska vara förbehållen de personkategorier
som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till
uppgifterna.

20 § Statens tjänstepensionsverk och det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet för administration av
personalpensioner får ha direktåtkomst till
socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för
samordning av tjänstepensioner med socialförsäkringsförmåner.
Statens tjänstepensionsverk får även ha direktåtkomst till
socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för
handläggning av ärenden där regler om statens
tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas.

Bestämmelserna i 17 och 19 §§ gäller också för
tjänstepensionsverket och det gemensamma organ som avses i
första stycket. Lag (2010:568).

21 § Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna
får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den
utsträckning det behövs för ändamål som anges i 8 § 1.

22 § En socialnämnd får ha direktåtkomst till
socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för
ändamål som anges i 8 § 4. En socialnämnd får ha
direktåtkomst först sedan Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten har försäkrat sig om att handläggare hos
socialnämnd bara kan ta del av uppgifter om personer som är
aktuella i ärenden hos nämnden.

23 § Den nämnd som handlägger ärenden om vårdnadsbidrag får
ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den
utsträckning det behövs för ändamål som anges i 8 § 5. En
sådan nämnd får ha direktåtkomst först sedan
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten har försäkrat sig
om att handläggare hos nämnden bara kan ta del av uppgifter
om personer som är aktuella i ärenden om vårdnadsbidrag hos
nämnden.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

24 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som får
lämnas ut till den registrerade får lämnas ut till denne på
medium för automatiserad behandling. Personuppgifter i
socialförsäkringsdatabasen får i övrigt lämnas ut på medium
för automatiserad behandling endast om det behövs för något
av de ändamål som anges i 8 och 9 §§.

25 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som behövs
för sammanställning av gemensam pensionsinformation får
lämnas ut på medium för automatiserad behandling om den
registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

26 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som behövs
för skadereglering får lämnas ut på medium för automatiserad
behandling till organ som driver försäkringsrörelse om den
registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

26 a § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som behövs
för att möjliggöra kontroll av användningen av
assistansersättning får lämnas ut på medium för automatiserad
behandling. Lag (2012:935).

Sökbegrepp

27 § Känsliga personuppgifter eller uppgifter om
lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen
(1998:204) får inte användas som sökbegrepp vid sökning i
socialförsäkringsdatabasen.

Vid sökning som omfattar innehållet i fler än en handling i
socialförsäkringsdatabasen som kommit in i ett ärende eller
upprättats i ett ärende får endast ärendebeteckning eller
beteckning på handling användas som sökbegrepp.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om begränsningar i övrigt för vilka
sökbegrepp som får användas.

28 § Utan hinder av de begränsningar för sökning som anges i
27 § får personuppgifter som rör hälsa användas som
urvalskriterium vid sammanställningar om regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter
om det.

Överföring av personuppgifter till tredje land

29 § Överföring av personuppgifter till tredje land på grund
av åtaganden i avtal om social trygghet som Sverige ingått
med andra stater får ske utan hinder av 33 §
personuppgiftslagen (1998:204).

Information

30 § Personuppgifter i handlingar som kommit in i ett ärende
eller upprättats i ett ärende behöver inte tas med i
information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) om den
registrerade tagit del av handlingens innehåll. Av
informationen ska det dock framgå vilka sådana handlingar som
behandlas. Om den registrerade begär information om uppgifter
i en sådan handling och anger vilken handling som avses, ska
dock informationen omfatta dessa uppgifter, om inte annat
följer av bestämmelser om sekretess. I sistnämnda fall ska
begränsningen i 26 § personuppgiftslagen om att information
bara behöver lämnas gratis en gång per kalenderår gälla varje
handling för sig.

Gallring

31 § Personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras
när de inte längre är nödvändiga för de ändamål som anges i 7
§, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter får bevaras
för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Avgifter

32 § Avgifter får tas ut för utlämnande av uppgifter och
handlingar från socialförsäkringsdatabasen. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om uttagandet av avgifter.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte
innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot
fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän
handling enligt tryckfrihetsförordningen.

Rättelse och skadestånd

33 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller vid behandling av
personuppgifter enligt detta kapitel eller föreskrifter som
har meddelats i anslutning till kapitlet.

Kontrollverksamhet

34 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska genom
särskilda åtgärder kontrollera efterlevnaden av detta
kapitel. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om kontrollen.

Tystnadsplikt

35 § Den som genom sin befattning med personuppgifter som
inhämtats från socialförsäkringsdatabasen till det för
kommunerna och landstingen gemensamma organet för
administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter
om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte
obehörigen röja dessa uppgifter.

Överklagande

36 § I fråga om överklagande av beslut om rättelse eller om
avslag på ansökan om information enligt 26 §
personuppgiftslagen (1998:204) tillämpas bestämmelserna i den
lagen. Andra beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.

115 kap. Straffbestämmelser

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om arbetsgivare och
uppdragsgivare m.fl. i 3 och 4 §§. Lag (2013:427).

2 § Har upphävts genom lag (2013:427).

Arbetsgivare och uppdragsgivare m.fl.

3 § Arbetsgivare eller arbetsföreståndare som underlåter att
fullgöra anmälningsskyldighet i fråga om arbetsskada enligt
42 kap. 10 § första stycket döms till böter.

4 § Arbetsgivare eller uppdragsgivare som underlåter att
fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 110 kap. 31 § döms till
penningböter.

IV Vissa organisatoriska bestämmelser

116 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om
socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara i 117 kap.

117 kap. Socialförsäkringen under krig och krigsfara

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– tillämpningen i 2-4 §§,

– socialförsäkringsskyddet i 5 §,

– utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m. i 6-8 §§, och

– avvikande föreskrifter i 9 §.

Tillämpningen

2 § Kommer Sverige i krig, ska 5-9 §§ tillämpas.

3 § Regeringen får föreskriva att 5-9 §§ helt eller delvis
ska tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer

1. om Sverige är i krigsfara, eller

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller
av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Föreskrifter enligt första stycket ska underställas
riksdagens prövning inom en månad från det de beslutades.
Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte
föreskrifterna inom två månader från det underställning
skedde, upphör föreskrifterna att gälla.

4 § Under tid då bestämmelserna i 5-9 §§ tillämpas gäller
inte i lag eller annan författning meddelade föreskrifter i
den mån de strider mot 5-9 §§ eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Gäller inte längre sådana förhållanden som avses i 2 § eller
3 § första stycket, ska regeringen föreskriva att
bestämmelserna i 5-9 §§ inte längre ska tillämpas.

Socialförsäkringsskyddet

5 § Försäkringskassan behöver inte ta ställning till om en
person ska omfattas av socialförsäkringsskyddet enligt 4-7
kap. förrän fråga uppkommer om rätten till en förmån.

Om Försäkringskassan beslutar om försäkring för sjukpenning,
gäller beslutet i den delen från den tidigare tidpunkt då
sådana förhållanden inträtt att den försäkrade skulle ha
varit försäkrad för sjukpenning.

Utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m.

6 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som
enligt lag eller annan författning eller regeringes beslut
månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.

Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens
tjänstepensionsverk ska Pensionsmyndigheten svara för
utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller
pensioner som administreras av ett för kommunerna och
landstingen gemensamt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i
7 och 8 §§ på sådana pensioner. Lag (2010:568).

7 § Den som är berättigad till en förmån som avses i 6 § ska
få ett bevis (förmånsbevis), som anger den ersättning som han
eller hon är berättigad till.

Den som har anspråk på en förmån men inte är registrerad som
förmånsberättigad ska anmäla detta till den handläggande
myndigheten. Om myndigheten finner att han eller hon är
berättigad till förmånen, ska förmånsbevis utfärdas. Om
förutsättningarna för rätten till eller storleken av en
förmån ändras, ska myndigheten, i förekommande fall mot
återlämnande av tidigare utfärdat förmånsbevis, utfärda nytt
förmånsbevis.

Den försäkrade är skyldig att utan dröjsmål till den
handläggande myndigheten överlämna det förmånsbevis som
tidigare utfärdats om nytt förmånsbevis utfärdas eller om
rätten att få förmåner upphör. Detta gäller inte om
förmånsbeviset har förkommit eller om hinder möter mot att
återlämna förmånsbeviset.

8 § Om den handläggande myndighetens datasystem har försatts
ur funktion, får förmåner som avses i 6 § betalas ut mot
uppvisande av förmånsbeviset.

Inträffar något förhållande som avses i första stycket innan
förmånsbevis har utfärdats, får förmånen betalas ut mot
uppvisande av en utbetalningshandling som avser närmast
föregående utbetalningsperiod.

Om utbetalningshandlingen har förkommit, får den handläggande
myndigheten på begäran av förmånstagaren utfärda särskilt
bevis om rätten till förmån. Motsvarande gäller om
förutsättningarna för rätten till förmånen eller storleken av
förmånen har ändrats.

Avvikande föreskrifter

9 § Regeringen får i den mån förhållandena kräver det
föreskriva att förmåner som administreras av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten inte ska betalas
ut. Regeringen får också föreskriva att sådana förmåner ska
bestämmas enligt andra grunder eller i annan ordning än som
gäller enligt lag eller annan författning.

Övergångsbestämmelser

2011:1082

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för förmåner som avser tid
före ikraftträdandet.

2011:1091

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011. Den nya
bestämmelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 juli
2011.

2011:1288

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Bestämmelserna i 19 kap. 13 § i sin nya lydelse tillämpas
första gången i fråga om betalningsskyldighet för
underhållsstöd som avser tid efter den 31 januari 2014.

3. Äldre bestämmelser i 97 kap. 5 § gäller fortfarande för
förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

2011:1434

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Lagen tillämpas på beskattningsår som börjar efter den 31
januari 2012.

3. Bestämmelserna om ränta i 64 kap. 28 § andra stycket och
108 kap. 17 § första stycket tillämpas på ränta som hänför
sig till tid från och med den 1 januari 2013. För ränta som
hänför sig till tid dessförinnan gäller i stället
bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen
(1997:483).

2011:1513

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012 i fråga om 28 a
kap. 18 §, 31 a kap. 13 § och 103 c kap. 9 och 10 §§ samt i
övrigt den 1 januari 2012.

2. Bestämmelserna i 27 kap. 22 §, 23 § och 24 a § 1 tillämpas
även för dagar från och med ikraftträdandet som ingår i en
sjukperiod som har påbörjats dessförinnan.

3. Bestämmelserna i 27 kap. 24 a § 5 tillämpas även för en
försäkrad som före ikraftträdandet har fått sjukpenning på
fortsättningsnivån för 550 dagar eller tidsbegränsad
sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan
ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111)
om införande av socialförsäkringsbalken.

4. Bestämmelserna i 28 a, 31 a och 103 b-103 e kap. tillämpas
även för en försäkrad vars rätt till tidsbegränsad
sjukersättning har upphört före den 1 januari 2012. Ersättning
enligt dessa bestämmelser kan dock lämnas tidigast från och
med den 1 januari 2012.

5. Ersättning enligt 28 a kap. lämnas för dagar i januari
2012, om den försäkrade har gjort en sjukanmälan senast den 31
januari 2012.

2011:1519

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. De nya
bestämmelserna ska tillämpas för tid från och med
ikraftträdandet.

2011:1520

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre
bestämmelser tillämpas fortfarande för bostadsbidrag som avser
tid före ikraftträdandet.

2012:98

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och
tillämpas på arbete som utförs efter ikraftträdandet.

2012:256

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på sjukperioder som har
påbörjats före ikraftträdandet. Bestämmelserna tillämpas dock
första gången vid prövning av rätt till ersättning för dagar
från och med ikraftträdandet.

2012:599

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2012.

2. De nya bestämmelserna om efterlevandepension,
efterlevandestöd och efterlevandelivränta i 77 kap. 13 § och
88 kap. 10 § tillämpas vid dödsfall som inträffat efter den 31
oktober 2012.

3. Den nya bestämmelsen i 101 kap. 11 § tillämpas första
gången på beslut om bostadstillägg som fattas efter den 31
oktober 2012.

2012:834

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs efter
den 31 december 2012.

2012:896

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

2. De nya föreskrifterna i 18 kap. 21, 24 och 25 §§ tillämpas
första gången i fråga om underhållsstöd som avser tid efter
den 31 januari 2013.

3. De nya föreskrifterna i 19 kap. 43 § tredje stycket ska
tillämpas när en bidragsskyldig inte i rätt tid har betalat
ett fastställt belopp som har förfallit till betalning efter
ikraftträdandet.

2012:931

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre
föreskrifter i 12 kap. 22, 23 och 35 §§ gäller fortfarande för
förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

2012:932

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

2. En försäkrad som vid ikraftträdandet har fyllt 55 år får
senast den 30 april 2013 till Försäkringskassan anmäla
försäkring med karenstid på 1 dag enligt bestämmelserna i 27
kap. 31 §.

3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 27 kap. 39 § andra
stycket och 27 kap. 39 a § ska, inom tolvmånadersperioden,
även beaktas sjukperioder som infallit före ikraftträdandet.

4. För en försäkrad som omfattas av 27 kap. 27 § första
stycket 2 och som gör anmälan om karenstid på 1 dag enligt 27
kap. 29 § och för en försäkrad som omfattas av 27 kap. 28 b §
första stycket första meningen ska ett beslut om särskilt
högriskskydd, som fattats före ikraftträdandet enligt 27 kap.
40 § avseende de första sju dagarna i en sjukperiod, istället
anses gälla för den första dagen i en sjukperiod.

2021:933

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
aktivitetsersättning som avser tid efter den 31 januari 2013.

2012:934

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. De nya
bestämmelserna ska tillämpas för tid från och med
ikraftträdandet.

2012:935

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Föreskrifterna i 51 kap. 16 § första stycket 1 och andra
stycket ska inte tillämpas när en personlig assistent har
anställts före ikraftträdandet.

2013:82

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

2013:747

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2013 i fråga om 4
kap. 5 a § och 37 kap. 11 §, den 1 januari 2015 i fråga om
108 kap. 1, 14 a och 22 §§ samt i övrigt den 1 januari
2014.

2. Den nya bestämmelsen i 4 kap. 5 a § tillämpas
första gången i fall som avses i punkten 3 från och med den 1
januari 2014.

3. Vid ikraftträdandet av 4 kap. 5 a § kan den som med stöd
av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen omfattas av socialförsäkringsbalken vid
utgången av oktober 2013, om han eller hon önskar det,
kvarstå i svensk försäkring längst till och med den 30 april
2020. En anmälan om att fortsatt få omfattas av svensk
försäkring ska ha inkommit till Försäkringskassan senast den
31 december 2013.

4. De nya bestämmelserna i 26 kap. 22 a § första stycket och
26 kap. 22 b § tillämpas första gången för försäkrade som vid
utgången av december månad 2013 har fått livränta enligt 41,
43 eller 44 kap.

5. Vid tillämpning av bestämmelserna i 27 kap. 17 § första
meningen i sin nya lydelse får även beaktas dagar som
infallit före ikraftträdandet.

6. Bestämmelserna i 27 kap. 25 § första stycket i sin nya
lydelse tillämpas även i de fall sjukperiodens första dag har
infallit före ikraftträdandet.

7. Bestämmelserna i 27 kap. 51 § i sin nya lydelse tillämpas
första gången när en sjukperiod har påbörjats efter
ikraftträdandet. Vid bedömningen av om dagar i denna
sjukperiod ska läggas samman med dagar i en tidigare
sjukperiod, ska även beaktas sjukperioder som har infallit
före ikraftträdandet.

8. Bestämmelserna i 37 kap. 11 § i sin nya lydelse tillämpas
på beslut om utbetalning av preliminär sjukersättning som ska
göras från och med den 1 januari 2014.

9. De nya bestämmelserna i 47 kap. 7 § tillämpas även på vård
som har påbörjats, men inte anmälts, före ikraftträdandet.

10. De nya bestämmelserna i 101 kap. 10 a § tillämpas första
gången på beslut varigenom sjukersättning eller
aktivitetsersättning har beviljats för tid efter
ikraftträdandet.

2013:999

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. De nya föreskrifterna i 12 kap. 3, 8, 12, 13, 15 a, 15 b,
20, 41 a–41 h och 46 §§ tillämpas på föräldrapenning för ett
barn som har fötts efter ikraftträdandet eller, vid adoption,
när den som adopterat barnet har fått barnet i sin vård efter
ikraftträdandet.

3. Den nya föreskriften i 12 kap. 12 a § tillämpas första
gången på föräldrapenning som avser tid från och med den 1
januari 2015.

2013:1018

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2014.

2. De nya föreskrifterna i 16 kap. 5–9, 12, 14 och 15 §§
tillämpas första gången

– på barn som är födda efter ikraftträdandet, eller, vid
adoption, när den som adopterat barnet har fått barnet i sin
vård efter ikraftträdandet, och

– på barn som har blivit försäkrade för barnbidrag efter
ikraftträdandet.

De nämnda föreskrifterna tillämpas dock också om det efter
ikraftträdandet har gjorts en anmälan om till vem barnbidrag
ska lämnas.

3. Vid tillämpning av äldre föreskrifter i 16 kap. 5–8 §§
gäller fortfarande den upphävda 16 kap. 10 §.

4. Om en förälder har fått flerbarnstillägg med tillämpning
av de nya föreskrifterna i 16 kap. 12 eller 14 §, tillämpas
alltid de nya föreskrifterna om flerbarnstillägg för den
föräldern och förälderns hushåll även om det i det hushållet
inte ingår något barn som avses i punkten 2.

5. Äldre föreskrifter i 16 kap. 18 § gäller fortfarande om
socialnämndens begäran om utbetalning har kommit in till
Försäkringskassan före ikraftträdandet.

2013:1099

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre
bestämmelser tillämpas fortfarande för bostadstillägg som
avser tid före ikraftträdandet.

2013:1100

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre
bestämmelser tillämpas fortfarande för bostadsbidrag som
avser tid före ikraftträdandet.

2014:470

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på återkrav
som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

2014:1548

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Den nya föreskriften i 58 kap. 20 § tillämpas första
gången på balanstal som ska beräknas för år 2016.

3. Den nya föreskriften i 62 kap. 5 § tillämpas första gången
för fastställelseåret 2015.

2015:119

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas för tid från och
med den 1 mars 2015.