SFS nr

2010:751

Departement/myndighet

Finansdepartementet B

Utfärdad

2010-06-23

Ändring införd

t.o.m. SFS 2015:188

---

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om betaltjänster som
tillhandahålls i Sverige och utförs inom det Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) i euro eller i någon annan
av EES-ländernas valutor.

I denna lag finns också bestämmelser om betalningsinstitut och
registrerade betaltjänstleverantörer.

Definitioner

2 § Med betaltjänster avses i denna lag

1. tjänster som gör det möjligt att sätta in på och ta ut
kontanter från ett betalkonto samt de transaktioner som krävs
för förvaltning av kontot,

2. genomförande av betalningstransaktioner, inklusive
överföring av medel som även kan täckas av ett kreditutrymme,
genom

a) autogiro,

b) kontokort eller andra betalningsinstrument, eller

c) kontobaserade betalningar,

3. utfärdande av betalningsinstrument,

4. inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument
har använts,

5. penningöverföring, eller

6. genomförande av betalningstransaktioner där

a) betalaren godkänner transaktionen med någon form av
utrustning för telekommunikation, digital teknik eller
informationsteknik, och

b) betalningen sker till systemoperatören, som endast fungerar
som mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören
av varorna eller tjänsterna.

3 § Med betaltjänstleverantörer avses i denna lag följande
tillhandahållare av betaltjänster:

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har
undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar,

3. betalningsinstitut och de fysiska eller juridiska personer
som har undantagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 §,

4. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig
åt myndighetsutövning,

5. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter
inom EES, motsvarande dem i 1–4 med undantag av sådana fysiska
eller juridiska personer som har undantagits från
tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser som genomför
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG om
betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av
direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt
upphävande av direktiv 97/5/EG,

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i
andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär
eller offentlig myndighet,

7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning
har rätt att tillhandahålla betaltjänster, och

8. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.
Lag (2011:775).

4 § I denna lag betyder

1. autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares
betalkonto, där initiativet till en betalningstransaktion tas
av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke
till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör eller
betalarens egen betaltjänstleverantör,

2. bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har
öppet för verksamhet i den utsträckning som krävs för
genomförande av en betalningstransaktion,

3. betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen
betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder
från detta betalkonto, eller en fysisk eller juridisk person
som lämnar en betalningsorder,

4. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera
betaltjänstanvändares namn och som är avsett för
genomförandet av betalningstransaktioner,

5. betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening som har fått tillstånd att tillhandahålla
betaltjänster enligt 2 kap.,

6. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat
personligt instrument eller en personlig rutin som används
för att initiera en betalningsorder,

7. betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som
är den avsedda mottagaren av medel vid en
betalningstransaktion,

8. betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller
betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en
betalningstransaktion ska genomföras,

9. betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap.
3 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,

10. betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring
av medel som initieras av betalaren eller
betalningsmottagaren, oberoende av eventuella underliggande
förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

11. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som
utnyttjar en betaltjänst,

12. debitera: att medel dras från ett konto,

13. filial: ett avdelningskontor med självständig
förvaltning, varvid även ett utländskt betalningsinstituts
etablering av flera driftställen ska anses som en enda
filial,

14. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

15. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att
driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

16. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

17. kreditera: att medel tillförs ett konto,

18. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen
om bank- och finansieringsrörelse,

19. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt
elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska
pengar,

20. penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från
en betalare, utan att något betalkonto öppnas i betalarens
eller betalningsmottagarens namn, uteslutande i syfte att
överföra motsvarande belopp till en mottagare eller en annan
betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller
där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs
till mottagarens förfogande,

21. ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar
genomförandet av kommande enskilda och successiva
betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter
och villkor för att öppna ett betalkonto,

22. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund
för beräkningen av eventuell valutaväxling och görs
tillgänglig av betaltjänstleverantören eller härrör från en
offentligt tillgänglig källa,

23. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund
för beräkningen av eventuell tillämplig ränta och som härrör
från en offentligt tillgänglig källa som kan kontrolleras av
båda parterna i ett avtal om betaltjänster,

24. registrerad betaltjänstleverantör: en
betaltjänstleverantör som undantagits från krav på tillstånd
enligt 2 kap. 3 §,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen om bank-
och finansieringsrörelse,

26. unik identifikationskod: en kombination av bokstäver,
siffror eller symboler som tillhandahållits av en
betaltjänstleverantör, och som en betaltjänstanvändare ska
uppge för att otvetydigt identifiera en annan
betaltjänstanvändare eller dennes betalkonto,

27. valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en
betaltjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som
debiterats eller krediterats ett betalkonto. Lag (2015:188).

5 § Ett betalningsinstitut och ett annat företag ska anses ha
nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag
äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst
20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag
till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse
mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad
förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett
motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser ska även ett betalningsinstitut och en
fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen

a) äger minst 20 procent av kapitalet i betalningsinstitutet,

b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i
betalningsinstitutet,

c) på annat sätt har sådant inflytande över
betalningsinstitutet att personens ställning motsvarar den som
ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag,
eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person
och betalningsinstitutet.

Undantag från tillämpningsområdet

6 § Denna lag gäller inte tjänster som

1. består av yrkesmässig, fysisk transport av kontanter,

2. ger möjlighet till uttag av kontanter i samband med inköp
av varor eller tjänster,

3. består av valutaväxling genom utbyte av kontanter,

4. tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster vilka
stödjer betaltjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster,
utan att leverantören av tekniska tjänster vid något tillfälle
kommer i besittning av medel,

5. baseras på betalningsinstrument som enbart kan utnyttjas
inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör
i dennes affärsställe eller i fråga om ett begränsat varu-
eller tjänsteutbud, eller

6. består av uttag av kontanter med hjälp av uttagsautomater,
om den som tillhandahåller tjänsten

a) agerar för en eller flera kortutfärdares räkning,

b) inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel
från ett betalkonto, och

c) inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i
2 §.

7 § Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar,
kuponger, resecheckar, postanvisningar eller
utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av
kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller
välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av
betalningar eller värdepapper,

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud
eller filialer för egen räkning,

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till
betalningsmottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en
handelskommissionär, eller

7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av
finansiella instrument, vilka genomförs av de personer som
deltar i ett system för avveckling enligt 3 samt av
värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag,
förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, i fråga om specialfonder,
som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag
som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs
mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan
dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en
annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma grupp
medverkar som mellanhand. Lag (2013:582).

2 kap. Tillståndsplikt för tillhandahållande av betaltjänster

Tillståndsplikt

1 § För att tillhandahålla en eller flera betaltjänster krävs
tillstånd av Finansinspektionen, om inte något annat framgår
av 2 eller 3 §. När det gäller svenska tillhandahållare av
betaltjänster, får tillstånd ges endast ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening.

Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom
EES finns i 3 kap. 26 och 27 §§.

Undantag från tillståndsplikt

2 § Tillstånd enligt denna lag behövs inte för

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har
undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar,

3. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig
åt myndighetsutövning,

4. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter
inom EES, motsvarande dem i 1–3 med undantag av sådana fysiska
eller juridiska personer som har undantagits från
tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser som genomför
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG,

5. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i
andra EES-länder, när de inte agerar i egenskap av monetär
eller offentlig myndighet,

6. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning
har rätt att tillhandahålla betaltjänster, och

7. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.
Lag (2011:775).

3 § En fysisk eller juridisk person får ansöka hos
Finansinspektionen om att undantas från tillståndsplikt enligt
1 §. Inspektionen ska besluta om ett sådant undantag om

1. genomsnittet av de totala betalningstransaktionerna under
de senaste 12 månaderna inte överstiger ett belopp motsvarande
3 miljoner euro per månad,

2. den som ska ingå i ett bolags eller en förenings styrelse,
vara verkställande direktör eller ansvarig för
betaltjänstverksamheten inte har dömts för brott som rör
penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan ekonomisk
brottslighet,

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten
kommer att drivas enligt tillämpliga delar av denna lag och
andra författningar som reglerar verksamheten,

4. det för juridiska personer finns skäl att anta att den som
har ett kvalificerat innehav i företaget är lämplig att utöva
ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, och

5. den som ska ingå i ett företags styrelse, vara
verkställande direktör, ansvarig för betaltjänstverksamheten
eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt
och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget eller
ansvara för betaltjänstverksamheten och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 1 är
uppfyllt, ska hänsyn även tas till de förväntade totala
betalningstransaktionerna i företagets affärsplan.

4 § Finansinspektionen ska registrera dem som har beviljats
undantag enligt 3 §.

En registrerad betaltjänstleverantör ska underrätta
Finansinspektionen om sådana förändringar som påverkar dess
möjlighet att uppfylla villkoren för undantag enligt 3 §.

Bestämmelser om register finns i 8 kap. 5 §.

5 § En registrerad betaltjänstleverantör som inte längre
uppfyller villkoren i 3 § första stycket 1 eller 2 ska ansöka
om tillstånd enligt 1 §. Ansökan ska göras inom 30 dagar från
den dag då villkoren inte längre uppfylldes.

En registrerad betaltjänstleverantör ska avföras ur registret
om leverantören anmäler att den inte längre tillhandahåller
betaltjänster eller om det på annat sätt framgår att
leverantörens verksamhet med betaltjänster har upphört.

Förutsättningar för tillstånd

6 § Tillstånd att tillhandahålla betaltjänster ska ges, om

1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag
eller någon annan författning,

2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten
kommer att drivas

a) med tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten
med betaltjänster, och

b) i enlighet med denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet,

3. det finns skäl att anta att den som har ett kvalificerat
innehav i företaget är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av företaget,

4. den som ska ingå i företagets styrelse, vara verkställande
direktör eller vara ersättare för någon av dem, är lämplig för
en sådan uppgift, och

5. den som är ansvarig för betaltjänstverksamheten eller
ersättare för denna person är lämplig för en sådan uppgift och
har tillräcklig insikt och erfarenhet.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga
för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning
(EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska bestämmelserna som
avser styrelsen i första stycket 4 om lämplighetsprövning
tillämpas på tillsynsorganet.

7 § Vid bedömningen enligt 3 § första stycket 4 och 6 § 3 av
om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl
att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om
straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i
vissa fall, såvitt avser brott enligt lagen (2003:148) om
terroristbrott.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära
förbindelser med någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges
bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
företaget.

8 § Bestämmelserna om ägarprövning i kreditinstitut i 14 kap.
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska
tillämpas även för betalningsinstitut.

Prövning av ansökan

9 § Finansinspektionen ska meddela beslut i fråga om tillstånd
att tillhandahålla betaltjänster eller om undantag från
tillståndsplikt inom tre månader från den dag då en
fullständig ansökan inkom och ansökningsavgiften betalats. Om
beslut inte meddelats i rätt tid, ska tillstånd anses ha
meddelats eller undantag anses ha beviljats av
Finansinspektionen.

Bemyndiganden

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad som utgör tillräckliga styr-
och kontrollformer för verksamheten med betaltjänster enligt
6 § första stycket 2.

3 kap. Särskilda bestämmelser om betalningsinstituts och
registrerade betaltjänstleverantörers rörelse

Startkapital

1 § Ett betalningsinstitut ska när det påbörjar sin verksamhet
ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut i fråga om
tillstånd motsvarar

1. minst 20 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster
enligt 1 kap. 2 § 5,

2. minst 50 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster
enligt 1 kap. 2 § 6,

3. minst 125 000 euro, om tillståndet omfattar någon av
betaltjänsterna enligt 1 kap. 2 § 1–4.

Kapitalkrav

2 § Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §
eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §.
Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning
gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat
betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett
värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag,
en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett
institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av
kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av
något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet
med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med
sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan
annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta
gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de
belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag. Lag (2014:988).

3 § Kapitalkravet enligt 2 § beräknas enligt en metod som
utgår från

1. en andel av institutets fasta omkostnader,

2. betalningsvolymen i förhållande till
betaltjänstverksamhetens art och omfattning, eller

3. summan av ränteinkomster, ränteutgifter, mottagen
kommission och mottagna avgifter samt övriga rörelseintäkter,
i förhållande till betaltjänstverksamhetens art och
omfattning.

Beslut om vilken metod som ett betalningsinstitut ska tillämpa
i varje enskilt fall meddelas av Finansinspektionen.

4 § På grundval av en utvärdering av betalningsinstitutets
riskhanteringsprocesser och interna kontrollmekanismer får
Finansinspektionen besluta att kapitalkravet, beräknat enligt
3 §, ska höjas eller sänkas. Höjningen eller sänkningen får
inte överstiga 20 procent av detta belopp.

Närliggande tjänster och annan verksamhet

5 § Utöver att tillhandahålla betaltjänster får ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
tillhandahålla närliggande tjänster och driva annan
verksamhet.

Finansinspektionen får förbjuda ett betalningsinstitut eller
en registrerad betaltjänstleverantör att driva annan
verksamhet. Ett sådant beslut får meddelas om verksamheten
försämrar eller kan komma att försämra betalningsinstitutets
eller den registrerade betaltjänstleverantörens finansiella
sundhet eller Finansinspektionens möjligheter att utöva
tillsyn över institutet eller leverantören.

Inlåning och kreditgivning i betaltjänstverksamheten

6 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får i sin verksamhet med betaltjänster
inte

1. ta emot insättningar eller andra återbetalningspliktiga
medel från allmänheten, eller

2. erbjuda andra konton än betalkonton som uteslutande används
för betalningstransaktioner.

Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får i sin verksamhet med betaltjänster
bevilja kredit för sådana betaltjänster som avses i 1 kap. 2 §
2, 3, 4 eller 6 om

1. krediten endast utnyttjas i samband med genomförande av en
betalningstransaktion,

2. krediten inte beviljas ur medel som innehas för att
genomföra en betalningstransaktion, och

3. kredit via betalningsinstrument som lämnats inom ramen för
gränsöverskridande verksamhet inom EES återbetalas inom 12
månader.

Betalningsinstitut får endast bevilja kredit enligt andra
stycket om institutets kapitalbas är tillfredsställande med
hänsyn till det totala kreditbeloppet.

Skyddskrav

7 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör ska vidta särskilda åtgärder för att
skydda en betaltjänstanvändares medel som mottagits för
genomförande av betalningstransaktioner och som överstiger ett
belopp motsvarande 300 euro. Sådana medel ska

1. hållas avskilda från betalningsinstitutets eller den
registrerade betaltjänstleverantörens egna tillgångar och
medel som innehas för annans räkning än betaltjänstanvändares,
eller

2. omfattas av en försäkring eller garanti som ger samma skydd
för betaltjänstanvändaren som om medlen hålls åtskilda enligt
1.

Medel för genomförande av transaktioner enligt första stycket
1, som fortfarande innehas av betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleverantören vid slutet av bankdagen
efter den dag då medlen mottogs, ska deponeras på ett särskilt
konto hos en svensk bank, ett svenskt kreditmarknadsföretag
eller utländskt bank- eller kreditföretag eller investeras i
likvida tillgångar med låg risk.

Första och andra styckena gäller även i de fall då ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
tar emot medel där en andel ska användas för framtida
betalningstransaktioner och återstoden för andra tjänster än
betaltjänster. Om det inte går att fastställa hur stor andel
av användares medel som kommer att användas till
betalningstransaktionerna, får ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör, om det är möjligt att på
grundval av historiska uppgifter och efter tillstånd av
Finansinspektionen, göra en uppskattning av denna andel.

Bevarande av uppgifter

8 § Ett betalningsinstitut ska bevara samtliga relevanta
uppgifter som rör sådana förhållanden som regleras i 2, 3, 7
och 8 kap. i minst fem år.

Arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelningen mellan
bolagsorganen

8 a § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen
(2005:551) för styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen
fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete gäller
även för styrelsen i ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör som är ett privat
aktiebolag. Detta gäller dock inte i fråga om bolag vars
styrelse har endast en ledamot.

Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för
styrelsen i ett publikt aktiebolag att i skriftliga
instruktioner ange arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
gäller även för styrelsen i ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör som är ett privat
aktiebolag.

Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de
uppgifter som anges i denna paragraf. Lag (2014:553).

Revision och redovisning

9 § Ett betalningsinstitut ska ha minst en revisor som utses
av stämman. Bara den som är auktoriserad eller godkänd
revisor får vara revisor. Minst en revisor som stämman utsett
ska vara auktoriserad revisor.

Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i
förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de
bestämmelser i lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämpliga på
betalningsinstitut som drivs i ekonomisk förening.
Lag (2013:234).

10 § Ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet
än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska
lämna separata redovisningsuppgifter över den verksamhet som
omfattar betaltjänster.

Huvudkontor och hemvist

11 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör som är en juridisk person ska ha sitt
huvudkontor i Sverige. En fysisk person som är registrerad
betaltjänstleverantör ska ha sin hemvist i Sverige.

Tystnadsplikt

12 § Den som är eller har varit knuten till ett
betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör
som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under
uppdraget i verksamheten med betaltjänster har fått veta om
enskildas förhållanden till institutet eller leverantören.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den
som bryter mot förbudet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I 6 kap. 9 § finns särskilda bestämmelser om tystnadsplikt vid
behandling av personuppgifter i register som förs av en
betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett
betalningssystem enligt 6 kap. 1 §.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser
om att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket
inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för
kreditupplysningsändamål.

Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

13 § Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska
personer som tillhandahåller betaltjänster att medverka till
att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns
i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.

Upplysningsskyldighet

14 § Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer är skyldiga att lämna ut sådana
uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det under en
utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål
begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat
eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

15 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär
uppgifter enligt 14 § får besluta att betalningsinstitutet
eller den registrerade betaltjänstleverantören samt dess
styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller
för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 14 §
eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en
utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla
en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till
förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas bara
om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om
rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet
med förbudet ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta
att förbudet ska upphöra.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 ska det som anges om
styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i
tillsynsorganet.

Ansvarsbestämmelse

16 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 15 §.

Tillhandahållande av betaltjänster genom ombud

17 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör vill tillhandahålla betaltjänster genom
ombud, ska betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören anmäla ombudet för registrering hos
Finansinspektionen.

Anmälan ska innehålla

1. ombudets namn, adress samt personnummer eller motsvarande,

2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn,
personnummer eller motsvarande samt adress för de som ingår i
ombudets styrelse eller är verkställande direktör,

3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är
lämpliga för en sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk
person, att han eller hon är lämplig att tillhandahålla
betaltjänster, och

4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till
de krav som anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism.

Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska
Finansinspektionen registrera ombudet i det register som
inspektionen för enligt 8 kap. 5 §.

Tillhandahållande av betaltjänster i ett annat land inom EES
genom ombud

18 § Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla
betaltjänster genom ombud i ett annat land inom EES, ska
betalningsinstitutet underrätta Finansinspektionen om detta.

Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om
ombudets organisation och de tjänster som ombudet avser att
tillhandahålla, och

2. uppgifter om ombudets namn och adress samt dess ansvariga
ledning.

Innan Finansinspektionen beslutar att registrera ombudet
enligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga
myndigheten i det andra landet. Underrättelsen ska innehålla
uppgifterna enligt andra stycket. Finansinspektionen får vägra
att registrera ombud eller återkalla en utförd registrering,
om den behöriga myndigheten i det andra landet har skälig
anledning att anta att penningtvätt eller finansiering av
terrorism äger rum eller har ägt rum eller har försökt
genomföras i anknytning till ombudet, eller om anlitandet av
ombudet kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av
terrorism.

Svenska betalningsinstituts filialverksamhet inom EES

19 § Ett betalningsinstitut som avser att tillhandahålla
betaltjänster genom en filial i ett annat land inom EES ska
underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om
filialens organisation och de tjänster som den avser att
tillhandahålla, och

2. uppgifter om i vilket land filialen ska inrättas samt om
filialens adress och ansvariga ledning.

Innan Finansinspektionen beslutar att registrera filialen
enligt 8 kap. 5 §, ska inspektionen underrätta den behöriga
myndigheten i det andra landet. Underrättelsen ska innehålla
uppgifterna enligt första stycket. Finansinspektionen får
vägra att registrera en filial eller återkalla en utförd
registrering, om den behöriga myndigheten i det andra landet
har skälig anledning att anta att penningtvätt eller
finansiering av terrorism äger rum eller har ägt rum eller har
försökt genomföras i anknytning till filialen, eller om
anlitandet av filialen kan öka risken för penningtvätt eller
finansiering av terrorism.

20 § Inom en månad från det att en underrättelse enligt 19 §
togs emot ska Finansinspektionen lämna över den till den
behöriga myndigheten i det land där filialen ska inrättas.

Svenska betalningsinstituts gränsöverskridande verksamhet inom
EES

21 § Ett betalningsinstitut som avser att från Sverige
tillhandahålla betaltjänster i ett annat land inom EES ska
underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om de
tjänster som betalningsinstitutet avser att tillhandahålla,
och

2. uppgifter om i vilket land verksamheten ska bedrivas.

22 § Inom en månad från det att en underrättelse enligt 21 §
togs emot ska Finansinspektionen lämna över den till den
behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas.

Svenska betalningsinstituts filialverksamhet utanför EES

23 § Ett betalningsinstitut får efter tillstånd av
Finansinspektionen inrätta en filial i ett land utanför EES.
Ansökan om tillstånd ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgifter om
filialens organisation och de tjänster som den avser att
tillhandahålla, och

2. uppgifter om i vilket land filialen ska inrättas, om
filialens adress och ansvariga ledning.

Informationskrav

24 § Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska säkerställa att ombud som agerar
för deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta
förhållande.

Ett betalningsinstitut som bedriver betaltjänstverksamhet
genom en filial enligt detta kapitel ska säkerställa att
filialen informerar betaltjänstanvändarna om detta
förhållande.

Skyldighet att underrätta Finansinspektionen om ändringar i
verksamheten

25 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör avser att ändra den verksamhet som avses
i 17–19, 21 eller 23 § ska institutet eller leverantören
underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

Om ändringen rör ett betalningsinstituts verksamhet i ett
annat land, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga
myndigheten i det andra landet om ändringen.

Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom
EES

26 § Ett utländskt företag som hör hemma inom EES och som i
hemlandet har tillstånd att tillhandahålla betaltjänster
behöver inte tillstånd enligt 2 kap. för att tillhandahålla
betaltjänster i Sverige.

Ett utländskt företag som avses i första stycket får
tillhandahålla betaltjänster genom ombud eller filial i
Sverige, efter det att Finansinspektionen har tagit emot en
underrättelse från den behöriga myndigheten i företagets
hemland som innehåller

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om
ombudets eller filialens organisation och de tjänster som
ombudet eller filialen avser att tillhandahålla, och

2. uppgifter om ombudets eller filialens adress och ansvariga
ledning.

27 § Ett utländskt företag som avses i 26 § första stycket får
tillhandahålla betaltjänster i Sverige från sitt hemland så
snart Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse från
behörig myndighet i företagets hemland som anger vilka
tjänster betalningsinstitutet avser att tillhandahålla i
Sverige.

Uppdragsavtal

28 § Ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör får uppdra åt någon annan att utföra ett
visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i dess
verksamhet med betaltjänster. Betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleverantören ska anmäla sådana
uppdragsavtal till Finansinspektionen.

Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av
väsentlig betydelse för betaltjänstverksamheten får bara ges
om betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören ansvarar för att

1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade
och säkerhetsmässigt betryggande former, och

2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på
betalningsinstitutets eller den registrerade
betaltjänstleverantörens internkontroll och
Finansinspektionens möjligheter att övervaka att
betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för
verksamheten.

Bemyndiganden

29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om

1. beräkningen av kapitalkrav enligt 2 § första stycket,

2. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera medel enligt 6 §,

3. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera de medel för genomförandet
av betalningstransaktioner som avses i 7 § andra stycket och
hur stor andel av medlen hos betalningsinstitut eller
registrerade betaltjänstleverantörer som omfattas av
skyddskraven enligt 7 § tredje stycket,

4. vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 8 §, och

5. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör ska iaktta och vilka krav som
betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt
28 §.

4 kap. Informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster

Avgifter för information

1 § En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en
betaltjänstanvändare för att tillhandahålla information enligt
detta kapitel.

En betaltjänstleverantör får dock, om leverantören och
betaltjänstanvändaren kommit överens om det, ta ut avgifter
för information som lämnas på begäran av användaren och som är
mer omfattande eller ges mer frekvent än enligt detta kapitel
eller för information som ges med hjälp av andra
kommunikationsmedel än de som anges i ett ramavtal.

Avgifter enligt andra stycket ska vara skäliga och motsvara
betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.

Information om avgifter i vissa fall

Information om extra avgifter eller nedsättning av avgift

2 § Om betalningsmottagaren erbjuder en nedsättning av en
avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, ska
mottagaren informera betalaren om detta innan
betalningstransaktionen påbörjas.

Om en betaltjänstleverantör begär en avgift vid användning av
ett visst betalningsinstrument, ska denne informera
betaltjänstanvändaren om detta innan betalningstransaktionen
påbörjas.

Valuta och valutaväxling

3 § Om valutaväxling erbjuds före påbörjandet av
betalningstransaktionen och på platsen för försäljningen eller
av betalningsmottagaren, ska den som erbjuder betalaren denna
tjänst informera betalaren om alla avgifter för tjänsten samt
den växelkurs som ska användas.

Betalaren ska godkänna valutaväxlingstjänsten innan
betalningstransaktionen genomförs.

Informationsskyldighet vid enstaka betalningstransaktioner

Förhandsinformation

4 § Innan ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås,
ska betaltjänstleverantören informera betaltjänstanvändaren om

1. vilka uppgifter som användaren ska uppge för att en
betalningsorder ska kunna utföras korrekt,

2. hur lång tid det som längst tar att genomföra
transaktionen, och

3. det sammanlagda avgiftsbeloppet som användaren ska betala
till leverantören för transaktionen.

Betaltjänstleverantören ska även ge betaltjänstanvändaren
detaljerad information om avgiftsbeloppet enligt första
stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och
redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge användaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
betalningstransaktionen.

Leverantören ska också göra information enligt 10 §
tillgänglig för användaren.

5 § Information enligt 4 § ska tillhandahållas på ett
lättillgängligt sätt och vara tydlig och lätt att förstå. Den
ska vara på svenska eller på något annat språk som parterna
kommer överens om.

På begäran av betaltjänstanvändaren ska informationen
tillhandahållas på papper eller något annat varaktigt medium.

6 § Om ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås på
distans på begäran av betaltjänstanvändaren, och detta gör att
betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kraven i 4 och 5 §§,
ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart efter
det att betaltjänsten har genomförts.

Information till betalaren

7 § Så snart som möjligt efter det att en betalningsorder har
tagits emot ska betalarens betaltjänstleverantör
tillhandahålla betalaren följande information:

1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera
betalningstransaktionen samt, när det är lämpligt, uppgifter
som avser betalningsmottagaren,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,

3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och

4. datum när betalningsordern togs emot.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
transaktionen.

Information till betalningsmottagaren

8 § Så snart som möjligt efter det att
betalningstransaktionen har genomförts ska
betalningsmottagarens betaltjänstleverantör tillhandahålla
mottagaren följande information:

1. uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att
identifiera transaktionen och, när det är lämpligt, uppgift om
betalaren samt information som har bifogats transaktionen,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,

3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och

4. valuteringsdagen för krediteringen.

Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad
information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de
olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalningsmottagaren information om den
växelkurs som har använts vid transaktionen samt
transaktionens belopp före valutaväxling.

9 § Betaltjänstleverantören är inte skyldig att lämna eller
göra information tillgänglig enligt 4–8 §§, om sådan
information redan ges eller kommer att ges till
betaltjänstanvändaren på grundval av ett ramavtal mellan
användaren och en annan betaltjänstleverantör.

Informationsskyldighet vid ramavtal

Förhandsinformation

10 § I rimlig tid innan ett ramavtal sluts ska
betaltjänstleverantören ge betaltjänstanvändaren följande
information:

1. leverantörens namn och adress och, i tillämpliga fall,
adress till dess ombud eller filial,

2. uppgift om att leverantören har tillstånd att
tillhandahålla betaltjänster och att leverantören, dess
filialer och ombud har registrerats hos behörig myndighet,

3. en beskrivning av det huvudsakliga innehållet i den
betaltjänst som tillhandahålls,

4. vilka uppgifter som användaren ska uppge för att en
betalningsorder ska kunna utföras korrekt,

5. hur ett godkännande att genomföra en betalningstransaktion
ges samt hur det kan återkallas enligt 5 kap. 13–15 §§,

6. när en betalningsorder ska anses mottagen enligt 5 kap. 9 §
första stycket,

7. tidpunkter för mottagande av en order enligt 5 kap. 9 §
tredjestycket, om sådana har fastställts av leverantören,

8. hur lång tid det som längst tar att genomföra en
transaktion,

9. möjligheten att avtala om begränsningar i användningen av
betalningsinstrumentet enligt 19 §,

10. vilka avgifter som användaren ska betala till leverantören
och, när det är tillämpligt, detaljuppgifter om dessa,

11. de räntor och växelkurser som ska tillämpas eller, om
referensräntesatser och referensväxelkurser ska användas,
metoden för beräkning av den faktiska räntan och relevant dag,
index eller underlag för att bestämma referensräntan eller
referensväxelkursen,

12. sådan omedelbar tillämpning av ändrade räntesatser eller
växelkurser som kan avtalas om enligt 14 § samt de
informationskrav som är förenade med detta,

13. i förekommande fall, de kommunikationsmedel som ska
användas för överföring av information och underrättelser
mellan parterna, inklusive tekniska krav på användarens
utrustning,

14. hur ofta och på vilket sätt som information enligt denna
lag ska lämnas till eller göras tillgänglig för användaren,

15. vilket språk som ska användas i ramavtalet samt på vilket
språk kommunikationen mellan leverantören och användaren ska
ske,

16. användarens rätt att få ramavtalets villkor samt
information enligt 13 §,

17. de åtgärder som användaren ska vidta för att skydda
betalningsinstrumentet och hur användaren ska anmäla att ett
betalningsinstrument kommit bort eller obehörigen använts,

18. i förekommande fall, under vilka omständigheter
leverantören förbehåller sig rätten att spärra ett
betalningsinstrument enligt 5 kap. 4 §,

19. vilket ansvar betalaren har enligt lagen (2010:000) om
obehöriga transaktioner med betalningsinstrument,

20. hur och inom vilken tidsfrist som användaren ska
underrätta leverantören om felaktigt genomförda
betalningstransaktioner eller obehöriga transaktioner,

21. leverantörens ansvar för genomförande av transaktioner
enligt 5 kap. 25–29 §§,

22. villkoren för återbetalning enligt 5 kap. 6–8 §§,

23. i förekommande fall, uppgift om att användaren ska anses
ha godkänt de ändrade villkoren enligt 14 § om användaren inte
före den dag då de föreslås träda i kraft underrättar
leverantören om att användaren inte godkänner dem,

24. avtalets löptid,

25. om uppsägningstider och avgifter för uppsägning enligt 14
§ tredje stycket eller 15 §,

26. eventuella avtalsbestämmelser om vilket lands lag som ska
tillämpas för ramavtalet och om vilken domstol som är behörig,
och

27. vilka förfaranden för klagomål och prövning utanför
domstol som finns för användaren.

Tillgång till information och villkor enligt ramavtalet

11 § Information enligt 10 § ska tillhandahållas på papper
eller annat varaktigt medium, uttryckas på ett lättillgängligt
sätt och vara tydlig och lätt att förstå. Den ska vara på
svenska eller på annat språk som parterna kommer överens om.

12 § Om ett ramavtal ingås på distans på begäran av
betaltjänstanvändaren, och detta gör att
betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kraven i 10 och 11
§§, ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart
efter det att ramavtalet har ingåtts.

13 § Betaltjänstanvändaren har under avtalsförhållandet alltid
rätt att på begäran få avtalsvillkoren för ramavtalet samt den
information som anges i 10 § i en handling eller i någon annan
läsbar och varaktig form som är tillgänglig för användaren.

Ändringar av villkoren enligt ramavtalet

14 § En betaltjänstleverantör och en betaltjänstanvändare kan
komma överens om att en användare ska bli bunden av en
villkorsändring som leverantören föreslår, om användaren inte
före den dag då ändringen föreslås träda i kraft meddelar
leverantören att han inte accepterar det nya villkoret.
Leverantören måste föreslå ändringar, på det sätt som anges i
11 §, minst två månader innan de ska börja tillämpas.

Ändrade räntesatser eller växelkurser får tillämpas
omedelbart, om leverantören och användaren kommit överens om
detta och ändringen grundas på den avtalade
referensräntesatsen eller referensväxelkursen. Användaren ska
dock snarast möjligt på det sätt som anges i 11 § underrättas
om att leverantören tillämpar en ny räntesats, om inte
parterna har avtalat att informationen ska lämnas eller göras
tillgänglig med en viss regelbundenhet eller på ett visst
sätt.

Användaren har rätt att med omedelbar verkan och avgiftsfritt
säga upp ramavtalet före den dag då ändringen föreslås bli
tillämplig. Användaren ska informeras om detta när
leverantören föreslår ändringen.

Uppsägning av ramavtal

15 § Betaltjänstanvändaren får säga upp ramavtalet med
omedelbar verkan, såvida inte parterna har kommit överens om
en uppsägningstid. Betaltjänstleverantören får inte göra
gällande en längre uppsägningstid för användaren än en månad.
Om leverantören säger upp ett ramavtal som ingåtts på obestämd
tid, ska uppsägningstiden vara minst två månader.

Ett ramavtal som har ingåtts för en bestämd tid av mer än tolv
månader eller på obestämd tid ska kunna sägas upp avgiftsfritt
av användaren efter tolv månader.

När leverantören får ta ut en avgift för uppsägningen, ska
avgiften motsvara de faktiska kostnader som uppsägningen
medför för leverantören. Periodiska avgifter för betaltjänster
ska betalas endast för tiden fram till det att avtalet upphör
att gälla. Om sådana avgifter har betalats i förskott, ska de
återbetalas i motsvarande omfattning.

Information innan en betalningstransaktion enligt ett ramavtal
genomförs

16 § När en betalare tar initiativ till en
betalningstransaktion som omfattas av ett ramavtal ska
betaltjänstleverantören, på begäran av betalaren, lämna
följande uppgifter till betalaren innan transaktionen
genomförs:

1. hur lång tid det som längst tar att genomföra
transaktionen, och

2. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 2, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Information till betalaren om en betalningstransaktion enligt
ett ramavtal

17 § Efter det att betalarens betalkonto har debiterats eller,
om betalaren inte använder något betalkonto, efter det att
betalaren lämnat en betalningsorder till
betaltjänstleverantören ska denne utan onödigt dröjsmål och på
det sätt som anges i 11 §, tillhandahålla följande information
till betalaren:

1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera
betalningstransaktionen samt, när det är lämpligt, uppgifter
som avser betalningsmottagaren,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i
betalningsordern,

3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till
leverantören för transaktionen, och

4. uppgift om valuteringsdag för debitering eller datum när
betalningsordern togs emot.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om
avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika
avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalaren information om den faktiska
växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för
transaktionen.

Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i
första stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en
gång i månaden. Den ska lämnas eller göras tillgänglig på ett
överenskommet sätt så att betalaren kan lagra och återskapa
informationen oförändrad.

På begäran av betalaren ska betaltjänstleverantören en gång i
månaden avgiftsfritt tillhandahålla information enligt första
stycket i pappersform.

Information till betalningsmottagaren om en
betalningstransaktion enligt ett ramavtal

18 § När en betalningstransaktion har genomförts ska
betalningsmottagarens betaltjänstleverantör utan onödigt
dröjsmål och på det sätt som anges i 11 §, tillhandahålla
följande information till betalningsmottagaren:

1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera
transaktionen samt, när det är lämpligt, information som
överförts tillsammans med betalningstransaktionen,

2. transaktionens belopp i den valuta som krediteras
betalningsmottagarens betalkonto,

3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till
leverantören för transaktionen och den ränta som
betalningsmottagaren eventuellt ska betala, och

4. valuteringsdagen för krediteringen.

Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad
information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de
olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska
leverantören ge betalningsmottagaren information om den
växelkurs som har använts vid transaktionen samt
transaktionens belopp före valutaväxling.

Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i
första stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en
gång i månaden. Den ska lämnas eller göras tillgänglig på ett
överenskommet sätt så att betalningsmottagaren kan lagra och
återskapa informationen oförändrad.

På begäran av betalningsmottagaren ska betaltjänstleverantören
en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahålla denna
information i pappersform.

Undantag från kraven på information

19 § En betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna
information enligt 10 och 16 §§ vid tillhandahållande av
betaltjänster som genomförs med användning av elektroniska
pengar eller betalningsinstrument som enligt ramavtal bara

1. kan användas för enskilda betalningstransaktioner till ett
belopp motsvarande högst 30 euro,

2. kan användas för betalningar upp till ett totalt belopp
motsvarande högst 150 euro, eller

3. lagrar medel som inte vid något tillfälle överstiger ett
belopp motsvarande 150 euro.

En betaltjänstleverantör är dock skyldig att, innan
betaltjänster enligt första stycket tillhandahålls, lämna
information till betalaren om

1. hur betalningsinstrumentet kan användas,

2. ansvar för obehöriga betalningstransaktioner,

3. avgifter, och

4. var betalaren på ett lättillgängligt sätt kan finna den
information som anges i 10 §.

För betaltjänster enligt första stycket får
betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören komma
överens om att leverantören inte behöver följa bestämmelserna
om

1. hur villkor i ramavtal ändras enligt 14 §, eller

2. information till betaltjänstanvändare vid enskilda
betalningstransaktioner enligt 17 och 18 §§.

I de fall som avses i tredje stycket 2 ska
betaltjänstleverantören dock tillhandahålla eller göra
tillgänglig en hänvisning som gör det möjligt för
betaltjänstanvändaren att identifiera betalningstransaktionen,
betalningstransaktionens belopp och avgifter. Om
betalningsinstrumentet används anonymt eller om leverantören
av andra skäl inte har tekniska möjligheter att tillhandahålla
informationen, behöver leverantören inte tillhandahålla eller
göra tillgänglig en sådan hänvisning. Leverantören ska dock ge
betalaren möjlighet att kontrollera det belopp som har lagrats
på betalningsinstrumentet.

Tvingande bestämmelser

20 § Bestämmelserna i detta kapitel får inte frångås till
nackdel för en betaltjänstanvändare.

Första stycket hindrar dock inte att en betaltjänstleverantör
kommer överens med en betaltjänstanvändare som inte är
konsument om avvikelser från bestämmelserna.

5 kap. Genomförande av betaltjänster

Avgifter

1 § En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en
betaltjänstanvändare för fullgörandet av sin
informationsskyldighet samt av skydds- och
korrigeringsåtgärder enligt detta kapitel förutom i de fall
som anges i 10, 15 och 23 §§. När avgifter får tas ut enligt
någon av dessa bestämmelser ska de vara skäliga och motsvara
betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.

Om en betalningstransaktion inte medför någon valutaväxling,
ska betalaren och betalningsmottagaren betala de avgifter som
deras respektive betaltjänstleverantör tar ut.

Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare
från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av
ett visst betalningsinstrument.

En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av
betalaren vid användning av ett betalningsinstrument.

Elektroniska pengar och betalningsinstrument som avser låga
belopp

2 § För elektroniska pengar och sådana betalningsinstrument
som avses i 4 kap. 19 § första stycket får
betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren i ramavtal
komma överens om

1. att leverantören inte behöver underrätta användaren att
betalningsordern har avvisats, om det av sammanhanget klart
framgår att den inte har utförts,

2. att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter att
ha godkänt att den genomförs,

3. andra tidsgränser för genomförandet än de som anges i
18–22 §§, eller

4. att det inte ska vara möjligt att spärra
betalningsinstrumentet. Lag (2011:775).

Godkännande av en betalningstransaktion

3 § En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om
betalaren har lämnat sitt samtycke till att den genomförs.

Begränsning av betalningsinstrumentets användning

4 § I ramavtal mellan betalaren och betaltjänstleverantören
får leverantören förbehålla sig rätten att spärra
betalningsinstrumentet när det finns

1. risk för en icke säker användning av
betalningsinstrumentet,

2. misstanke om att betalningsinstrumentet obehörigen
använts, eller

3. i fråga om betalningsinstrument med kreditutrymme, en
väsentligt ökad risk för att betalaren inte kan betala.

En betaltjänstleverantör som spärrar ett betalningsinstrument
enligt första stycket ska informera betalaren om spärren och
skälen till denna.

Betalaren ska informeras innan betalningsinstrumentet spärras
eller så snart som möjligt efter det att spärren har införts.
Någon information till betalaren får dock inte lämnas om det
skulle vara oförenligt med annan lag eller om det är motiverat
av säkerhetsskäl att inte göra detta.

Betaltjänstleverantören ska häva spärren av
betalningsinstrumentet eller ersätta det med ett nytt
betalningsinstrument så snart det inte längre finns skäl att
låta spärren kvarstå.

Betaltjänstleverantörens skyldigheter avseende
betalningsinstrument

5 § Betaltjänstleverantören ska

1. se till att den personliga koden till
betalningsinstrumentet inte görs tillgänglig av leverantören
för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt att använda
betalningsinstrumentet,

2. inte skicka betalningsinstrument till någon som inte har
beställt det, förutom då ett betalningsinstrument som redan
innehas av användaren ska ersättas,

3. se till att användare när som helst har möjlighet att på
lämpligt sätt anmäla till leverantören att ett
betalningsinstrument har kommit bort eller obehörigen använts
eller begära att en spärr hävs enligt 4 § fjärde stycket, och

4. förhindra användning av betalningsinstrumentet när en
anmälan enligt 3 har lämnats.

En betaltjänstleverantör ska under 18 månader efter det att en
anmälan eller en begäran enligt första stycket 3 lämnats
bevara information som gör det möjligt för
betaltjänstanvändaren att visa att en anmälan eller begäran
har lämnats. Sådan information ska lämnas till användaren om
användaren begär det.

Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av
eller via en betalningsmottagare

6 § En betalare har rätt till återbetalning från sin
betaltjänstleverantör om betalningstransaktionen initierats av
eller via betalningsmottagaren, och

1. betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i
samband med att den godkändes, och

2. betalningstransaktionens belopp överstiger det belopp som
betalaren rimligen kunde ha förväntat sig med hänsyn till sitt
tidigare utgiftsmönster, villkoren i ramavtalet och andra
relevanta omständigheter.

På begäran av betaltjänstleverantören ska betalaren informera
leverantören om sådana omständigheter som avses i första
stycket 2. Återbetalningen ska uppgå till hela beloppet av den
genomförda transaktionen.

Om betalaren och betaltjänstleverantören har avtalat om att en
referensväxelkurs ska tillämpas på betalningstransaktionen,
och den avtalade referensväxelkursen har använts, får
betalaren inte hävda att förutsättningarna i första stycket 2
är uppfyllda på grund av den växelkurs som tillämpats.

7 § En betalare och en betaltjänstleverantör får i ett
ramavtal komma överens om att betalaren inte har rätt till
återbetalning när denne har gett sitt godkännande, direkt till
leverantören, till att en betalningstransaktion genomförs och
antingen leverantören eller betalningsmottagaren lämnade
information om den kommande transaktionen eller gjorde sådan
information tillgänglig för betalaren minst fyra veckor före
den sista betalningsdagen.

8 § En betaltjänstleverantör är inte skyldig att återbetala
beloppet till betalaren om betalaren inte begärde
återbetalning inom åtta veckor från det att medlen debiterades
kontot.

Inom tio bankdagar från mottagandet av begäran om
återbetalning ska betaltjänstleverantören antingen återbetala
det belopp som transaktionen avser eller ange skälen för att
återbetalning vägras med uppgift om vart betalaren kan vända
sig för att få ärendet prövat.

Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder

9 § Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder är den
tidpunkt då ordern tas emot av betalarens
betaltjänstleverantör. Om tidpunkten för mottagande inte är en
bankdag för leverantören, ska betalningsordern anses ha tagits
emot under nästföljande bankdag.

En betaltjänstanvändare som initierar en betalningsorder och
en betaltjänstleverantör får komma överens om att tidpunkten
för mottagandet av en betalningsorder ska vara en annan än den
som anges i första stycket. Om den överenskomna tidpunkten
inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleverantör, ska
betalningsordern anses ha tagits emot under nästföljande
bankdag.

En betaltjänstleverantör får fastställa en tidpunkt nära
bankdagens slut då en betalningsorder senast tas emot. En
betalningsorder som tas emot efter den tidpunkten ska anses ha
tagits emot under nästföljande bankdag.

Vägran att utföra en betalningsorder

10 § En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en
betalningsorder ska underrätta betaltjänstanvändaren om detta
på avtalat sätt snarast möjligt och senast inom de tidsfrister
som anges i 18 och 19 §§. Av underrättelsen ska framgå

1. om möjligt, skälen för vägran, och

2. vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som
kan ha föranlett vägran.

Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för en
underrättelse enligt första stycket om

1. det finns skälig grund för vägran, och

2. leverantören får ta ut sådan avgift enligt ett ramavtal med
betaltjänstanvändaren.

11 § Om villkoren i betaltjänstleverantörens ramavtal med
betalaren är uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör
inte vägra att utföra en godkänd betalningsorder, oavsett om
den har initierats av betalaren eller betalningsmottagaren
såvida inte utförandet av betalningsordern skulle strida mot
annan lag.

12 § Vid tillämpning av 18, 19 och 25–29 §§ ska en
betalningsorder som betaltjänstleverantören har vägrat att
utföra anses inte ha blivit mottagen av leverantören.

Återkallelse av betalningsorder

13 § När en betalningstransaktion initieras av betalaren, får
denne inte återkalla en betalningsorder efter det att den har
tagits emot av betalarens betaltjänstleverantör.

14 § När en betalningstransaktion initieras av eller via
betalningsmottagaren får betalaren inte återkalla
betalningsordern efter det att denne har överfört ordern eller
gett sitt godkännande till att genomföra transaktionen till
mottagaren.

Vid autogiro får betalaren, trots första stycket och utan att
det påverkar rätten till återbetalning, återkalla
betalningsordern senast i slutet av den bankdag som föregår
den dag som avtalats för debitering av medlen.

Om en betaltjänstanvändare och en betaltjänstleverantör har
avtalat enligt 9 § om den tidpunkt vid vilken en
betalningsorder ska anses vara mottagen, får användaren trots
första stycket återkalla en betalningsorder senast i slutet av
den bankdag som föregår den avtalade dagen.

15 § Efter de tidpunkter som anges i 13 och 14 §§ får
betalningsordern återkallas endast om detta har avtalats
mellan betaltjänstanvändaren och dennes betaltjänstleverantör.
För att återkallelse efter de tidpunkter som anges i 14 §
första och andra styckena ska få ske, krävs även att
betalningsmottagaren godkänner återkallelsen.

Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för återkallande
enligt första stycket om möjligheten att ta ut sådan avgift
framgår av ramavtalet med den betaltjänstanvändare som
återkallat betalningsordern.

Överförda och mottagna belopp

16 § Betaltjänstleverantören får göra avdrag från det belopp
som ska överföras endast under de förutsättningar som anges i
andra och tredje styckena.

Betalningsmottagaren och mottagarens betaltjänstleverantör får
avtala om att leverantören får dra av sina egna avgifter från
det överförda beloppet innan det krediteras mottagaren.
Betalningstransaktionens belopp utan avdrag för avgifter och
avgifterna ska då redovisas var för sig i den information som
lämnas till betalningsmottagaren.

Om andra avgifter än de som avses i andra stycket dras av från
det överförda beloppet, ska betalarens betaltjänstleverantör
se till att betalningsmottagaren får hela det belopp som
angavs i betalningsordern. Om betalningstransaktionen
initierats av eller via mottagaren, ska mottagarens
betaltjänstleverantör se till att mottagaren får hela det
belopp som angavs i betalningsordern.

Genomförandetid och valuteringsdag

17 § Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller för
betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller i
svenska kronor.

Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller också för
betalningstransaktioner där det sker en växling mellan euro
och svenska kronor, om

1. växlingen sker i Sverige, och

2. när det gäller en transaktion till eller från ett annat
land, överföringen av medlen mellan länderna sker i euro.

Bestämmelserna i 18–22 §§ är även tillämpliga på andra
betalningstransaktioner än de som anges i första och andra
styckena. Bestämmelserna i 18, 19, 21 och 22 §§ är dock inte
tillämpliga, om annat har avtalats mellan
betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören. Om
användaren och leverantören, med avvikelse från 18 § första
stycket, avtalar om när kreditering av betalningsmottagarens
leverantörs konto senast ska ske, får tidpunkten inte vara
senare än fyra bankdagar efter det att betalningsordern
mottagits enligt 9 §.

18 § När en betalningsorder har mottagits enligt 9 §, ska
betalarens betaltjänstleverantör se till att
betalningstransaktionens belopp krediteras
betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid
slutet av nästföljande bankdag.

För betalningstransaktioner som initierats på papper får
betaltjänstleverantören förlänga tiden med en bankdag.

19 § En betalningsorder som har initierats av eller via en
betalningsmottagare ska genomföras inom de tidsfrister som har
överenskommits mellan betalningsmottagaren och dennes
betaltjänstleverantör.

För autogiro gäller att en betalningsorder ska lämnas i sådan
tid att betalningstransaktionen kan slutföras på den
överenskomna förfallodagen.

20 § Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska valutera
och göra betalningstransaktionens belopp tillgängligt på
mottagarens betalkonto.

Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens
betalkonto ska vara senast den bankdag då
betalningstransaktionens belopp krediteras mottagarens
betaltjänstleverantörs konto.

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska säkerställa
att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens
förfogande så snart som möjligt efter det att beloppet
krediteras mottagarens leverantörs konto.

Valuteringsdagen för debitering av betalarens betalkonto
infaller tidigast när betalningstransaktionens belopp
debiteras detta betalkonto.

21 § Om betalningsmottagaren inte har något betalkonto hos
betaltjänstleverantören som tar emot medlen, ska denne göra
dem tillgängliga för mottagaren inom den tid som anges i 18
och 19 §§.

22 § Om en konsument sätter in kontanter på ett betalkonto hos
en betaltjänstleverantör ska leverantören se till att beloppet
görs tillgängligt och valuteras så snart som möjligt efter den
tidpunkt då medlen togs emot.

Om den som sätter in kontanter på ett betalkonto inte är
konsument, ska beloppet göras tillgängligt och valuteras
senast nästföljande bankdag.

Ansvar och återkrav

23 § Om en betalningsorder utförts med hjälp av en unik
identifikationskod, ska betalningsordern anses ha utförts
korrekt i förhållande till den betalningsmottagare som angetts
i identifikationskoden.

Om den unika identifikationskod som angetts av
betaltjänstanvändaren är felaktig, ska betaltjänstleverantören
inte vara ansvarig enligt 25–29 §§ för att
betalningstransaktionen inte har genomförts eller för brister
i genomförandet av transaktionen.

Betaltjänstleverantören till den betaltjänstanvändare som
lämnade betalningsordern ska dock vidta skäliga åtgärder för
att få tillbaka de medel som betalningstransaktionen avsåg.
Leverantören får ta ut en avgift av användaren för de åtgärder
som vidtas, om ett ramavtal med användaren medger det.

24 § Även om en betaltjänstanvändare lämnar information till
betaltjänstleverantören utöver den som anges i 4 kap. 4 §
första stycket 1 eller 10 § 4 är leverantören bara ansvarig
för genomförandet av en betalningstransaktion i enlighet med
den unika identifikationskod som användaren har angett.

Betalningstransaktioner som initierats av betalaren

25 § Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot
betalaren för att en betalningsorder som betalaren har
initierat utförs korrekt.

Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens
leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp
enligt 18 §, ansvarar mottagarens leverantör gentemot
mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt.

26 § Om betalarens betaltjänstleverantör ansvarar för
genomförandet av en betalningstransaktion enligt 25 § första
stycket, ska leverantören utan onödigt dröjsmål återbetala
beloppet i en transaktion som inte genomförts eller genomförts
bristfälligt till betalaren eller återställa det debiterade
betalkontots kontoställning till den som det skulle ha haft om
den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum.

Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för
genomförandet av en transaktion enligt 25 § andra stycket ska
leverantören så snart som möjligt ställa transaktionens belopp
till betalningsmottagarens förfogande eller kreditera
mottagarens betalkonto med motsvarande belopp.

Om en betalare har initierat en betalningsorder, och
betalningstransaktionen inte genomförs eller genomförs
bristfälligt, ska betalarens betaltjänstleverantör på begäran
av betalaren så snart som möjligt försöka spåra
betalningstransaktionen och underrätta betalaren om
resultatet.

Betalningstransaktioner som initierats av eller via
betalningsmottagaren

27 § Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar
gentemot mottagaren för att betalningstransaktionens belopp
ställs till mottagarens förfogande enligt 20 § och för att en
betalningsorder som initierats av eller via mottagaren
överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i
enlighet med 19 §.

En betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt första stycket
och har försökt utföra en betalningsorder ska så snart som
möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till
betalarens betaltjänstleverantör.

28 § Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot
betalaren för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd
betalningstransaktion som initierats av eller via
betalningsmottagaren, utom då mottagarens
betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren enligt 27
§.

En betalares betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt
första stycket ska återbetala betalningstransaktionens belopp
till betalaren eller återställa det debiterade betalkontots
kontoställning till den som det skulle ha haft om den
bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum.

Om en betalningstransaktion initierats av eller via
betalningsmottagaren, och transaktionen inte genomförs eller
genomförs bristfälligt, ska mottagarens betaltjänstleverantör
på begäran av mottagaren så snart som möjligt försöka spåra
betalningstransaktionen och underrätta mottagaren om
resultatet.

29 § Betaltjänstleverantörerna ansvarar gentemot sina
respektive betaltjänstanvändare för sådana avgifter och räntor
som användare ska betala till följd av att
betalningstransaktionen inte genomförts eller genomförts
bristfälligt.

Meddelande om felaktigt genomförda betalningstransaktioner

30 § Betaltjänstleverantören får kräva att
betaltjänstanvändaren ansvarar för betalningstransaktionens
belopp, om användaren inte underrättar leverantören utan
onödigt dröjsmål efter att ha fått vetskap om att
transaktionen genomförts på ett felaktigt sätt. Detsamma
gäller om leverantören har lämnat information om transaktionen
till användaren eller gjort informationen tillgänglig för
denne enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte
underrättar leverantören inom 13 månader från det att beloppet
belastat kontot.

Rätt till återkrav

31 § Om en betalningstransaktion inte genomförs eller
genomförs bristfälligt och felet är hänförligt till en
betaltjänstleverantör eller mellanhand som inte är ansvarig
gentemot betaltjänstanvändare enligt 25–29 §§, har den
leverantör som ansvarar gentemot en användare enligt dessa
bestämmelser rätt till ersättning av den leverantör eller
mellanhand som orsakade att transaktionen inte genomfördes
eller genomfördes bristfälligt.

Ersättningen ska motsvara de förluster, inbegripet belopp som
betalts till betaltjänstanvändare, som uppkommit hos
betaltjänstleverantören enligt 25–29 §§.

Befrielse från ansvar

32 § Ansvar enligt detta kapitel inträder inte i fall av
osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som
åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och
vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla
ansträngningar. Ansvar enligt detta kapitel inträder inte
heller då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med
svensk lag eller unionsrätt.

Tvingande bestämmelser

33 § Bestämmelserna i detta kapitel får inte frångås till
nackdel för en betaltjänstanvändare.

Första stycket hindrar dock inte att en betaltjänstleverantör
kommer överens med en betaltjänstanvändare som inte är
konsument om avvikelser från bestämmelserna i 1 § första
stycket, 6–8 §§, 13–15 §§ och 25–30 §§.

6 kap. Behandling av personuppgifter m.m.

Tillämpningsområde

1 § Om en betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett
betalningssystem granskar betalningstransaktioner för att
kunna upptäcka sådana transaktioner som leverantören eller den
ansvarige för betalningssystemet misstänker eller har skälig
grund att misstänka utgör ett led i bedrägeri i samband med
tillhandahållande eller användning av betaltjänster, får
leverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem
behandla personuppgifter samt föra register enligt 2–9 §§
vilka gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204).

Personuppgiftsbehandling

2 § Om det är nödvändigt för granskning av
betalningstransaktioner enligt 1 § får följande
personuppgifter behandlas:

1. uppgifter om identitet i betaltjänstanvändares pass eller
annan identitetshandling, och

2. unika beteckningar som identifierar en viss person som
betaltjänstanvändare.

Ändamål för register

3 § Register får föras av en betaltjänstleverantör eller den
som har ansvar för ett betalningssystem, om det är nödvändigt
för granskning av betalningstransaktioner enligt 1 §.

Innehåll

4 § Ett register som avses i 1 § får endast innehålla

1. namn och person-, samordnings- eller organisationsnummer,

2. betalkontonummer eller motsvarande,

3. sådana unika beteckningar som avses i 2 § 2, och

4. de övriga uppgifter som framkommit vid granskning av
betalningstransaktioner enligt 1 §.

Utlämnande av uppgifter

5 § Om misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys,
får uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri
i samband med tillhandahållande eller användning av
betaltjänster lämnas till Polismyndigheten eller
Åklagarmyndigheten.

Uppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till
betaltjänstleverantörer och de som har ansvar för ett
betalningssystem när uppgifterna har lämnats till
Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.

Utlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots
3 kap. 12 § denna lag, 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank-
och finansieringsrörelse eller 3 kap. 12 § lagen (2011:755) om
elektroniska pengar. Lag (2014:664).

6 § Uppgifter ur ett register som avses i 1 § som har lämnats
till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten i enlighet med
5 § första stycket får inte lämnas ut till den registrerade.
Lag (2014:664).

Gallring

7 § En uppgift i ett register som avses i 1 § ska gallras

1. om Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten beslutar att
inte inleda eller att lägga ner en utredning om bedrägeri i
samband med tillhandahållande eller användning av
betaltjänster,

2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts
med anledning av de lämnade uppgifterna,

3. om en domstol har meddelat dom eller beslut med anledning
av de lämnade uppgifterna och domen eller beslutet vunnit laga
kraft,

4. senast tre år efter det att uppgifter lämnats till
Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första
stycket, eller

5. senast tre år efter det att uppgifter insamlats, om
uppgifterna inte dessförinnan lämnats till Polismyndigheten
eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första stycket.

En betaltjänstleverantör eller en ansvarig för ett
betalningssystem som får kännedom om en omständighet som
innebär att en uppgift ska gallras enligt första stycket 1, 2
eller 3 ska underrätta dem som leverantören eller den
ansvarige för betalningssystemet har lämnat ut uppgiften till
enligt 5 § andra stycket. Lag (2014:664).

Rättelse och skadestånd

8 § Bestämmelserna i 28 och 48 §§ personuppgiftslagen
(1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av
personuppgifter enligt denna lag.

Tystnadsplikt

9 § Den som är verksam hos en betaltjänstleverantör eller hos
den som har ansvar för ett betalningssystem får inte
obehörigen röja uppgifter i ett register som avses i 1 § eller
uppgifter som lämnats ut med stöd av 5 § andra stycket.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den
som bryter mot förbudet.

7 kap. Tillträde till betalningssystem

1 § Den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska
se till att reglerna om tillträde till betalningssystemet är
objektiva, icke-diskriminerande och proportionella. Reglerna
får inte hindra tillträde i större utsträckning än vad som är
nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för
att skydda betalningssystemets finansiella och operativa
stabilitet.

Reglerna om tillträde till betalningssystem får inte begränsa
faktiskt deltagande i andra betalningssystem eller
diskriminera betaltjänstleverantörer på grund av den juridiska
form i vilken deras verksamhet bedrivs.

2 § En betaltjänstleverantör enligt 1 kap. 3 § som är en
juridisk person får inte nekas tillträde till ett
betalningssystem, om betaltjänstleverantören uppfyller sådana
krav för tillträde till betalningssystemet som uppställts i
enlighet med 1 §.

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte för

1. betalningssystem enligt lagen (1999:1309) om system för
avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, eller

2. betalningssystem i vilka en betaltjänstleverantör verkar
eller kan verka både som betalarens och betalningsmottagarens
betaltjänstleverantör samt är ensamt ansvarig för
betalningssystemets ledning, och denne betaltjänstleverantör
tillåter andra betaltjänstleverantörer att delta i
betalningssystemet utan att dessa kan förhandla om avgifter
mellan sig avseende betalningssystemet.

8 kap. Tillsyn och ingripanden

Tillsynens omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i
denna lag följs, liksom bestämmelserna i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september
2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om
upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 och i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av
den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga
krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring
av förordning (EG) nr 924/2009.

För betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras
betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar som
reglerar deras verksamhet, bolagsordning, stadgar samt
interna instruktioner som har sin grund i en författning som
reglerar deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga
betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller
bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet,
om inte annat följer av denna lag.

Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket
innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon
som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av
7 kap. 1 och 2 §§. Lag (2014:220)

2 § Betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer
och den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska
lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och
därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 2 §
ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till
Statistiska centralbyrån. Lag (2014:493).

Platsundersökning

3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en
undersökning hos

1. ett betalningsinstitut,

2. en registrerad betaltjänstleverantör, och

3. utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i
Sverige enligt 3 kap. 26 och 27 §§.

Om det behövs för tillsynen av ett betalningsinstitut eller en
registrerad betaltjänstleverantör, får Finansinspektionen
genomföra en undersökning hos

1. en filial till institutet,

2. ett ombud till institutet eller leverantören, och

3. ett företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete
eller vissa funktioner åt institutet eller leverantören.

En undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får
endast omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av
betaltjänster.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

4 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta
och utbyta information med behöriga myndigheter inom EES.
Inspektionen ska dessutom samarbeta och utbyta information med
Europeiska centralbanken, nationella centralbanker och andra
behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som
är tillämplig på betaltjänstleverantörer.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som
utförs av Finansinspektionen.

Finansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en
kontroll på plats av en filial eller ombud till ett
betalningsinstitut som står under dess tillsyn till en behörig
myndighet i ett annat land inom EES.

Register över betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer

5 § Finansinspektionen ska föra ett register över
betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer,
deras ombud och filialer. Registret ska innehålla uppgifter om
vilka betaltjänster som betalningsinstitut, registrerade
betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer har rätt att
tillhandahålla. Registret ska hållas tillgängligt hos
Finansinspektionen.

Revision

6 § En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart
rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid
fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får
kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning
som reglerar institutets verksamhet,

2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen
eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning
enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller
8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Revisorn och granskaren har en motsvarande
rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om
förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av
uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller
dotterföretag eller i ett företag som har en likartad
förbindelse med betalningsinstitutet.

Avgifter till Finansinspektionen

7 § Betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska med avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns
verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för
övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Lag (2014:493).

Ingripande mot betalningsinstitut

8 § Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter
enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 260/2012, andra författningar som
reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning,
stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin
grund i en författning som reglerar institutets verksamhet,
ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att
inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende,
minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att
komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa
beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig
ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är
tillräckligt, varning meddelas. Lag (2014:220).

9 § Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8 §,
om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om
betalningsinstitutet gör rättelse eller om någon annan
myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet som bedöms vara
tillräckliga.

10 § Finansinspektionen ska återkalla ett betalningsinstituts
tillstånd, om en person som ingår i institutets styrelse eller
är verkställande direktör inte längre uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 6 § 4 eller om en person som är ansvarig för
betaltjänstverksamheten inte längre uppfyller de krav som
anges i 2 kap. 6 § 5. Detta får dock bara ske om inspektionen
först har beslutat att anmärka för institutet att personen
inte uppfyller kraven och om han eller hon ändå finns kvar i
styrelsen, som verkställande direktör eller som ansvarig för
betaltjänstverksamheten efter det att en av inspektionen
bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen
besluta att en styrelseledamot, verkställande direktör eller
ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre får vara det.
Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag
gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot,
verkställande direktör eller ansvarig för
betaltjänstverksamheten.

Det som föreskrivs om verkställande direktör i första och
andra styckena gäller också en ställföreträdare för
verkställande direktör.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37–41 i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 ska bestämmelserna som avser
styrelsen i första stycket om återkallelse av tillstånd
tillämpas på tillsynsorganet.

11 § Finansinspektionen ska återkalla betalningsinstitutets
tillstånd om

1. institutet har fått tillståndet genom att lämna oriktiga
uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. institutet inte inom ett år från det att tillståndet
beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet
avser,

3. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte
har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,

4. det skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets
stabilitet om institutet fortsatte att bedriva sin
betaltjänstverksamhet,

5. institutet har förklarat sig avstå från tillståndet,

6. institutet har överlåtit hela sin verksamhet som avser
betaltjänster, eller

7. institutet försatts i konkurs eller beslut fattats om att
institutet ska träda i tvångslikvidation.

I de fall som avses i första stycket 1–4 får i stället varning
meddelas om det är tillräckligt.

12 § Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta
om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att
fortsätta verksamheten.

13 § Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat
Finansinspektionen om att ett betalningsinstitut överträtt
föreskrifter i det landet, ska inspektionen vidta de åtgärder
som anges i 8–11 §§ mot institutet, om det föreligger någon
omständighet som anges där. Inspektionen ska underrätta den
behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift

14 § Om ett betalningsinstitut har fått anmärkning eller
varning enligt 8 § eller varning enligt 11 §, får
Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en
straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

15 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och
högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av
betalningsinstitutets omsättning närmast föregående
räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets
första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars
saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

För ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet
än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska
omsättningen enligt andra stycket avse endast verksamheten med
betaltjänster.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte
uppfyller kraven i 3 kap. 2 §.

16 § När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild
hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har
föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge
överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

17 § Om ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör inte lämnar de upplysningar som
föreskrivits med stöd av 27 § i tid, får Finansinspektionen
besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med
högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

18 § En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till
Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om
den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i
beslutet.

19 § Finansinspektionens beslut om straffavgift eller
förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens
bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som
anges i 18 §.

Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom
den tid som anges i 18 §, ska inspektionen lämna den obetalda
avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av
statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

20 § En straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats
faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett
inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripande mot utländska företag

21 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt företag
som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 3 kap. 26
eller 27 § att göra rättelse, om dess verksamhet med
betaltjänster i Sverige inte bedrivs enligt gällande
bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om
information om betalaren som skall åtfölja överföringar av
medel och sådan lag som kompletterar den förordningen.

Finansinspektionen får förelägga ett utländskt företag som
tillhandahåller betaltjänster från en filial eller genom ett
ombud enligt 3 kap. 26 § att göra rättelse om dess verksamhet
med betaltjänster i Sverige inte bedrivs i enlighet med 4 och
5 kap.

Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första
eller andra stycket ska Finansinspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i
landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall
får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse
till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock
underrättas så snart det kan ske.

22 § Om ett utländskt företag som driver verksamhet enligt 3
kap. 26 eller 27 § har fått sitt verksamhetstillstånd indraget
i hemlandet, ska Finansinspektionen genast förbjuda företaget
att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet.

Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.

23 § Om en registrerad betaltjänstleverantör eller den som
ansvarar för ett betalningssystem har åsidosatt sina
skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 924/2009, Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 260/2012 eller andra författningar som
reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den
registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för
ett betalningssystem att inom viss tid vidta åtgärder för att
komma till rätta med situationen eller att upphöra med
verksamheten.

Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 §
inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen
förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan.
Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet
ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande
viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den
som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten
som behövs för att bedöma om så är fallet. Lag (2014:220).

Ingripande mot den som saknar tillstånd eller registrering

24 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna
lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen
förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss
verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver
verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som
inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt första eller andra stycket som avser
ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den
som i Sverige är verksam för företagets räkning.

Vite

25 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud
enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.

Överklagande

26 § Finansinspektionens beslut enligt 23 § tredje stycket och
24 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock
inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud,
föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Bemyndiganden

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett betalningsinstitut, en registrerad
betaltjänstleverantör eller den eller de som har ansvar för
ett betalningssystem ska lämna till Finansinspektionen för
dess tillsynsverksamhet, och

2. sådana avgifter som avses i 7 §.

Övergångsbestämmelser

2010:751

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

2. Genom lagen upphävs lagen (1999:268) om
betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

3. Juridiska personer som inlett verksamhet med betaltjänster
före den 25 december 2007 får fortsätta med verksamheten till
utgången av april 2011 utan krav på tillstånd enligt denna
lag. Om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna för
tillstånd enligt 2 kap. 6 och 7 §§ är uppfyllda för en sådan
juridisk person ska Finansinspektionen meddela tillstånd
oavsett om den juridiska personen har ansökt om tillstånd
eller inte. Finansinspektionen ska informera den berörda
juridiska personen innan tillstånd meddelas.

4. Finansiella institut som inlett verksamhet med
betalningsförmedling före den 25 december 2007 och som är
dotterföretag till ett moderföretag som omfattas av
gruppbaserad tillsyn enligt 9 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar, och har underrättat
Finansinspektionen om detta senast den 25 september 2010, ska
inte omfattas av krav på tillstånd enligt 2 kap.

5. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med
betaltjänster före den 25 december 2007 och uppfyller kraven
för undantag från tillståndsplikt i 2 kap. 3 § får fortsätta
med verksamheten till utgången av april 2011 utan att ha
beviljats undantag enligt denna lag.

6. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med
betaltjänster den 25 december 2007 eller senare och som vid
lagens ikraftträdande driver verksamhet som fordrar tillstånd
eller undantag från tillståndsplikt enligt denna lag får
fortsätta att driva verksamheten om en ansökan om tillstånd
eller undantag från tillståndsplikt enligt denna lag har getts
in före den 1 augusti 2010, till dess att ansökan prövats
slutligt, dock längst till den 1 november 2010.

7. Till och med utgången av december 2011 får kreditering av
en betalningsmottagares betaltjänstleverantörs konto, med
avvikelse från 5 kap. 18 §, ske inom en tid av högst tre
bankdagar efter det att en betalningsorder har mottagits i
enlighet med 5 kap. 9 §. För betalningstransaktioner som
initierats på papper får kreditering under samma
förutsättningar, med avvikelse från 5 kap. 18 §, ske inom en
tid av högst fyra bankdagar.

8. Sådana ändringar i ramavtal som avser förhållanden enligt 4
kap. 10–19 §§ och som syftar till att införa villkor i
enlighet med de krav som följer av nämnda paragrafer ska,
oavsett vad som stadgas i avtalet, kunna genomföras genom att
betaltjänstleverantören meddelar betaltjänstanvändaren om
ändringarna minst en månad före den dag då de föreslås börja
tillämpas. Ändringar som gynnar betaltjänstanvändaren får
genomföras utan att meddelas denne i förväg. Om
betaltjänstanvändaren inte godkänner de föreslagna ändringarna
ska användaren meddela leverantören detta före det datum då
ändringen föreslås träda i kraft.