- SFS nr
- 2011:1165
- Departement/myndighet
- Justitiedepartementet BIRS
- Utfärdad
- 2011-11-24
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2015:103
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av
konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de
nordiska staterna på grund av brott (nordisk
arresteringsorder).
2 § Med en nordisk arresteringsorder avses ett rättsligt
avgörande, utfärdat av en rättslig myndighet i en nordisk stat,
som innebär en begäran om att en rättslig myndighet i en annan
nordisk stat ska gripa och överlämna en eftersökt person för
lagföring eller för verkställighet av en frihetsberövande
påföljd.
3 § Som en nordisk arresteringsorder betraktas, om den
eftersökte befinner sig i Sverige, även en arresteringsorder
som är utfärdad av en annan nordisk stat, antingen enligt
rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en
europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan
medlemsstaterna, eller enligt avtalet av den 28 juni 2006
mellan Europeiska unionen och Republiken Island och
Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan
Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge.
4 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna lag.
I fråga om överlämnande till Sverige finns särskilda
bestämmelser.
2 kap. Förutsättningar för överlämnande
1 § Den som eftersöks enligt en nordisk arresteringsorder ska,
om personen anträffas i Sverige och inget annat sägs i denna
lag eller följer av någon annan lag, överlämnas till den
utfärdande staten.
2 § Överlämnande får beviljas endast för en gärning för vilken
det enligt den utfärdande statens lagstiftning är föreskrivet
en frihetsberövande påföljd eller för vilken det har dömts ut
en sådan påföljd.
Om en nordisk arresteringsorder avser flera gärningar är det
tillräckligt att det finns förutsättningar för överlämnande
enligt första stycket för en av dem.
3 § Överlämnande får inte beviljas om en nordisk
arresteringsorder, trots att den utfärdande myndigheten har
getts tillfälle att komma in med komplettering, till form eller
innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig
olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om
överlämnande.
4 § Överlämnande får inte beviljas om
1. det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som lag
här i landet,
2. det skulle strida mot bestämmelser om immunitet och
privilegier,
3. det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle
strida mot ett villkor som har ställts upp vid utlämning eller
överlämnande till Sverige, eller
4. den eftersökte enligt 4 kap. 6 eller 7 § ska överlämnas
eller utlämnas till en annan stat eller till en tribunal eller
internationell domstol.
5 § Överlämnande för viss gärning får inte beviljas om
1. gärningen har ägt rum innan den eftersökte fyllt femton år,
2. gärningen omfattas av nåd eller annat beslut enligt 12 kap.
9 § regeringsformen,
3. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en nordisk
stat eller i en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid
fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under
verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt
lagstiftningen i domslandet,
4. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en annan
stat än som anges i 3 och om detta enligt 10 § tredje eller
fjärde stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott hade
utgjort ett hinder mot utlämning av den eftersökte,
5. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande
bestämmelse i annan lag har meddelats beslut att inte åtala för
gärningen,
6. förundersökning har inletts eller åtal väckts i Sverige för
gärningen och förundersökningsledaren eller, när åtal har
väckts, handläggande åklagare i det ärendet motsätter sig att
lagföringen sker i den utfärdande staten, eller
7. gärningen i sin helhet har ägt rum i Sverige och inte
motsvarar brott enligt svensk lag.
6 § När den som eftersöks för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd är svensk medborgare, får överlämnande
inte beviljas om den eftersökte begär att påföljden ska
verkställas i Sverige.
Om den eftersökte vid tiden för gärningen sedan minst två år
stadigvarande har vistats i den utfärdande staten, gäller
första stycket endast om det med hänsyn till den eftersöktes
personliga förhållanden eller av någon annan anledning finns
särskilda skäl till att verkställigheten sker i Sverige.
Om den eftersökte är utländsk medborgare och vid tiden för
gärningen sedan minst två år stadigvarande har vistats i
Sverige, får överlämnande inte beviljas om den eftersökte
framställer en begäran som avses i första stycket och det med
hänsyn till den eftersöktes personliga förhållanden eller av
någon annan anledning finns särskilda skäl till att
verkställigheten sker i Sverige.
3 kap. Det inledande förfarandet
Begäran om överlämnande
1 § En nordisk arresteringsorder ska vara upprättad i enlighet
med formuläret i bilagan till konventionen. Den ska vara
skriven på svenska, danska, norska eller engelska eller vara
åtföljd av en översättning till något av dessa språk och
innehålla uppgifter om
1. den eftersöktes identitet och nationalitet,
2. namn, adress, telefonnummer, telefaxnummer och e-postadress
till den utfärdande myndigheten,
3. en verkställbar dom, ett häktnings- eller anhållningsbeslut
eller ett motsvarande verkställbart beslut för åtminstone ett
av de brott som omfattas av den nordiska arresteringsordern,
4. den brottsliga gärningen, med angivande av tid och plats för
denna, en beskrivning av omständigheterna kring gärningen samt
den eftersöktes delaktighet i den,
5. brottsrubricering,
6. straffskalan för gärningen eller, om den nordiska
arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande
påföljd, den påföljd som har dömts ut, och
7. om möjligt andra rättsliga konsekvenser av gärningen.
2 § En nordisk arresteringsorder får skickas direkt till
behörig åklagare på den ort där den eftersökte uppehåller sig.
En nordisk arresteringsorder får översändas genom Schengens
informationssystem (SIS) eller genom ett annat system för
eftersökning av personer som är misstänkta för brott.
En efterlysning som är registrerad i SIS eller i ett annat
system för eftersökning av personer och som gäller överlämnande
till en nordisk stat ska jämställas med en nordisk
arresteringsorder i avvaktan på att en sådan order översänds.
Utredningen
3 § Om en nordisk arresteringsorder har skickats direkt till
åklagaren eller det annars är känt att den eftersökte befinner
sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren skyndsamt utreda
om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Den
tidsfrist som gäller för tingsrätten enligt 4 kap. 3 § andra
stycket ska beaktas. När den som begärs överlämnad för
lagföring är under arton år, ska det utredas om lagföringen kan
ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i
brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Offentlig försvarare
4 § En offentlig försvarare ska förordnas om den eftersökte
begär det, är under arton år eller i övrigt bedöms vara i behov
av en försvarare.
Samtycke och medgivande
5 § Den eftersökte ska så snart det kan ske tillfrågas om han
eller hon samtycker till överlämnande samt om han eller hon
medger att i den utfärdande staten lagföras eller straffas för
gärningar som har begåtts före överlämnandet men som inte
omfattas av den nordiska arresteringsordern. Den eftersökte ska
upplysas om innebörden av att samtycke och medgivande lämnas.
En återkallelse av ett samtycke ska beaktas om den görs innan
beslut i fråga om överlämnande har meddelats. En återkallelse
av ett medgivande ska beaktas om den görs innan beslutet om
överlämnande har verkställts.
Tvångsmedel
6 § Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas
risk för att denne avviker eller på annat sätt undandrar sig
ett överlämnande. Ett anhållande ska även ske om det finns risk
för att den eftersökte, genom att undanröja bevis eller på
något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som
omfattas av den nordiska arresteringsordern.
Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan
antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas.
Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det
finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena
men det är tillräckligt att den eftersökte meddelas ett
reseförbud eller att det föreskrivs en anmälningsskyldighet,
ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande. I fall
som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning
ersätta ett anhållande.
Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena
får en polisman eller en tjänsteman vid Tullverket eller
Kustbevakningen i brådskande fall, även utan ett
anhållningsbeslut, gripa den eftersökte.
7 § När någon har gripits, anhållits, meddelats reseförbud
eller anmälningsskyldighet tillämpas samma regler som vid
motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning. För sådana
tvångsmedel gäller dock de förutsättningar som anges i 6 §.
Om den eftersökte har samtyckt till överlämnande, ska
häktningsframställning göras endast om den eftersökte begär
rättens prövning av ett beslut om anhållande. Den tid inom
vilken häktningsframställning ska göras enligt 24 kap. 12 §
rättegångsbalken ska räknas från det att den eftersökte begär
rättens prövning eller återkallar sitt samtycke till
överlämnande.
För rättens beslut om häktning gäller de förutsättningar som
enligt 6 § gäller för anhållande. Vad som sägs i
rättegångsbalken om tid för väckande av åtal ska inte
tillämpas.
Ett beslut om anhållande eller häktning ska upphävas, om ett
fortsatt frihetsberövande skulle vara oskäligt med hänsyn till
den tid frihetsberövandet har pågått och den påföljd som har
dömts ut eller som kan komma att dömas ut om den eftersökte
döms för gärningen.
8 § Innehåller en nordisk arresteringsorder en ansökan om
beslag, tillämpas i den delen lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna
gärningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt 4
kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål,
får föremålen även utan en särskild ansökan tas i beslag genom
beslut av åklagaren eller den som griper den eftersökte.
I samband med att den eftersökte frihetsberövas får
husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i
beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om
det är fara i dröjsmål får en polisman eller en tjänsteman vid
Tullverket eller Kustbevakningen göra en husrannsakan även utan
ett sådant förordnande.
4 kap. Beslutsförfarandet
Beslutande myndighet
1 § Tingsrätten beslutar efter framställning av åklagaren i
fråga om överlämnande.
Åklagaren får, innan han eller hon har begärt rättens prövning,
fatta beslut i fråga om överlämnande om den eftersökte har
samtyckt till överlämnande. Åklagaren får därutöver avslå en
nordisk arresteringsorder enligt 2 kap. 3 §.
I fråga om tingsrättens behörighet tillämpas 19 kap.
rättegångsbalken.
Rättens prövning
2 § Vid rättens handläggning tillämpas reglerna om domstols
handläggning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Handläggningen ska ske med skyndsamhet.
Tingsrätten ska för prövning av frågan om överlämnande hålla
förhandling. En förhandling behöver dock inte hållas om det är
uppenbart att överlämnande inte ska beviljas, om den eftersökte
begär att ärendet ska avgöras på handlingarna eller om han
eller hon, efter det att åklagaren har gjort en framställning
till rätten enligt 1 §, har samtyckt till överlämnande.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är
den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon
inställas.
Tidsfrister för beslut m.m.
3 § Samtycker den eftersökte till överlämnande, ska beslut i
fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att
samtycket har lämnats.
I övriga fall ska tingsrätten meddela beslut i fråga om
överlämnande senast fjorton dagar efter det att den eftersökte
har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett,
senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har
underrättats om innehållet i den nordiska arresteringsordern.
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad
som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas
så snart det är möjligt.
4 § När rätten fattar beslut om överlämnande, ska den även
pröva om beslut om tvångsmedel ska gälla till dess
överlämnandet har verkställts.
Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter ett beslut om att
den eftersökte ska överlämnas.
5 § Rätten ska, om möjligt, i samband med beslut i fråga om
överlämnande, meddela beslut i fråga om överlämnande av föremål
som har tagits i beslag enligt 3 kap. 8 § första stycket.
Beslut i fråga om överlämnande av föremål som har tagits i
beslag enligt 3 kap. 8 § andra stycket ska alltid fattas i
samband med beslut i fråga om överlämnande. Beslutet får
förenas med villkor som är påkallade med hänsyn till enskilds
rätt eller som är nödvändiga från allmän synpunkt.
Konkurrerande framställningar
6 § Om två eller flera nordiska stater har utfärdat en nordisk
arresteringsorder eller en eller flera av dessa stater har
utfärdat en nordisk arresteringsorder samt en eller flera
medlemsstater i Europeiska unionen har utfärdat en europeisk
arresteringsorder beträffande samma person, ska ärendena prövas
i ett sammanhang vid den tingsrätt som enligt 1 § har
behörighet att handlägga det först inkomna ärendet.
Inkommer en ny nordisk eller europeisk arresteringsorder efter
det att rätten beslutat om överlämnande men innan beslutet har
vunnit laga kraft, får hovrätten eller, om ärendet överklagats
dit, Högsta domstolen på yrkande av åklagaren besluta att
tingsrätten ska pröva ärendena i ett sammanhang.
Prövningen av vilken av flera arresteringsordrar som ska
beviljas ska göras med särskild hänsyn till gärningarnas
beskaffenhet och platsen där de ägt rum, de tidpunkter då
respektive arresteringsorder utfärdades samt om de avser
lagföring eller verkställighet av en frihetsberövande påföljd.
7 § Om det beträffande den eftersökte pågår ett ärende om
utlämning för brott eller om överlämnande enligt lagen
(2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen
ska prövningen av frågan om överlämnande enligt denna lag anstå
till dess beslut har meddelats i det andra ärendet.
Kostnader för offentlig försvarare
8 § Kostnaderna för en offentlig försvarare ska stanna på
staten, om det inte finns särskilda skäl för att de ska
återbetalas av den eftersökte.
Överklagande
9 § Har den eftersökte samtyckt till överlämnande får beslutet
om överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja
överlämnande i fall som avses i 2 kap. 6 § får inte överklagas.
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs
prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs
eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i
samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Ett överklagande av tingsrättens beslut som innebär att ärendet
avgörs eller sådana beslut som får överklagas endast i samband
med överklagande av slutligt beslut ska ha kommit in till
tingsrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Ett överklagande av ett av hovrätten meddelat beslut som avses
i tredje stycket ska ha kommit in till hovrätten inom en vecka
från den dag då beslutet meddelades.
5 kap. Verkställighet av beslut om överlämnande och
efterföljande beslut
Verkställighet
1 § Ett beslut om överlämnande ska verkställas inom fem dagar
från den dag då beslutet vann laga kraft. Om det inte är
möjligt att överlämna den eftersökte inom denna frist, får
åklagaren besluta att verkställighet ska ske inom ytterligare
fem dagar.
Åklagaren får bestämma att verkställigheten ska ske vid en viss
senare tidpunkt om
1. det behövs för att den som ska överlämnas ska kunna lagföras
i Sverige för annat brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i två år eller mer eller, om dom redan har fallit, här
avtjäna en frihetsberövande påföljd som bestämts för en annan
gärning än den som beslutet om överlämnande avser,
2. omständigheter som ligger utanför de berörda staternas
kontroll hindrar ett överlämnande, eller
3. det finns starka humanitära skäl.
I stället för att skjuta upp verkställigheten i fall som avses
i andra stycket 1 får ett överlämnande förenas med villkor om
återförande. Villkoren fastställs av åklagaren i samförstånd
med den utfärdande myndigheten.
2 § Den som ska överlämnas och som har underkastats tvångsmedel
av rätten kan begära en förhandling för prövning av
tvångsmedelsfrågan. En sådan förhandling ska hållas i
tingsrätten inom tre veckor från det att beslut i den frågan
senast har meddelats.
3 § Om den som ska överlämnas avger en förklaring om att han
eller hon avstår från överklagande och medger att beslutet om
överlämnande får verkställas, får verkställighet ske även om
beslutet inte har vunnit laga kraft. I fråga om en sådan
förklaring tillämpas 4 och 6–8 §§ lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m.m.
4 § Beslut om överlämnande verkställs av Polismyndigheten. Om
den som ska överlämnas är på fri fot får han eller hon, om det
är nödvändigt för att överlämnandet ska kunna genomföras,
omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst
under fyrtioåtta timmar. Lag (2014:644).
5 § Om den som ska överlämnas är frihetsberövad och
verkställigheten inte sker inom den tid som följer av 1 §
första stycket eller, när ett beslut har fattats enligt 1 §
andra stycket, inom fem dagar från den beslutade tidpunkten,
ska den eftersökte omedelbart försättas på fri fot. Detsamma
gäller om den utfärdande myndigheten återkallar den nordiska
arresteringsordern.
6 § Den domstol som har meddelat ett lagakraftvunnet beslut om
överlämnande ska på begäran av åklagaren upphäva beslutet om
1. beslutet, av annan anledning än att den som ska överlämnas
håller sig undan, inte har verkställts inom tio dagar från den
tidpunkt som följer av 1 § första eller andra stycket, eller
2. den utfärdande myndigheten återkallar arresteringsordern.
Har beslutet om överlämnande meddelats av åklagaren, ska han
eller hon upphäva beslutet enligt vad som anges i första
stycket.
Tillstånd till utvidgat överlämnande
7 § Om överlämnande har skett enligt en nordisk
arresteringsorder och en rättslig myndighet i den utfärdande
staten gör en framställning till åklagaren om tillstånd att
lagföra eller straffa den som har överlämnats även för
gärningar som inte omfattades av den nordiska
arresteringsordern, ska åklagaren pröva om ett överlämnande
hade kunnat beviljas med beaktande av 2 kap. 5 § 5 och 7. Om
någon av dessa bestämmelser hade hindrat ett överlämnande, får
tillstånd inte ges.
Tillstånd till vidareöverlämnande och vidareutlämning
8 § Den som har överlämnats från Sverige enligt en nordisk
arresteringsorder får utan tillstånd vidareöverlämnas till en
annan nordisk stat.
En framställning om rätt att till en medlemsstat i Europeiska
unionen vidareöverlämna den som tidigare har överlämnats från
Sverige enligt en nordisk arresteringsorder prövas av
tingsrätten med tillämpning av 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder.
En framställning om rätt att till en stat utanför Norden eller
Europeiska unionen vidareutlämna den som tidigare har
överlämnats från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder
prövas av regeringen med tillämpning av 24 § lagen (1957:668)
om utlämning för brott.
6 kap. Överförande av verkställighet av en frihetsberövande
påföljd till Sverige
1 § Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § avslagit en begäran om
överlämnande, ska Kriminalvården besluta om överförande av
verkställigheten av påföljden hit, om inte den utfärdande
staten motsätter sig det. Lag (2015:103).
2 § Om den påföljd som ska verkställas i Sverige omfattas av
5 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
tillämpas 5 a–5 c, 6, 7, 22, 23, 27, 29, 31, 34 och 35 §§ den
lagen. Vid tillämpning av 5 a § den lagen krävs inte någon
begäran från behörig myndighet i den andra staten för att
tvångsmedel ska få användas. Lag (2015:103).
3 § Om den påföljd som ska verkställas i Sverige inte
omfattas av 5 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m. tillämpas 3 och 4 kap. lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen, med undantag för 3 kap. 1–11 och 23 §§ samt 4 kap.
6 §. Vid tillämpning av 3 kap. 15 § den lagen krävs inte någon
begäran från behörig myndighet i den andra staten för att
tvångsmedel ska få användas. Lag (2015:103).
4 § Har upphävts genom lag (2015:103).
5 § Har upphävts genom lag (2015:103).
6 § Har upphävts genom lag (2015:103).
7 kap. Övriga bestämmelser
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige
1 § Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här, på
villkor att den som överlämnas senare återförs till den andra
staten, ska Polismyndigheten se till att den som har
överlämnats återförs.
Om den som ska återföras är på fri fot, får han eller hon, om
det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras,
omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst
under fyrtioåtta timmar. Lag (2014:644).
Transport genom Sverige
2 § Den som överlämnas från en nordisk stat till en annan
nordisk stat får utan tillstånd transporteras genom Sverige.
Den som överlämnas får, om det är nödvändigt för att
transporten ska kunna genomföras, omhändertas eller tas i
förvar av Polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta
timmar. Lag (2014:644).
Övergångsbestämmelser
2011:1165
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom
lagen upphävs lagen (1959:254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge.
2. Lagen tillämpas inte vid handläggningen av ett ärende om
utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge eller ett ärende om
överlämnande till Danmark eller Finland enligt lagen
(2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder, om ärendet har inletts före ikraftträdandet.
3. Har någon utlämnats eller överlämnats från Sverige till
Danmark, Finland, Island eller Norge och begärs tillstånd till
en åtgärd som avses i 5 kap. 7 eller 8 §, ska de
bestämmelserna tillämpas. En begäran enligt 5 kap. 8 § andra
stycket prövas av Stockholms tingsrätt.
4. Till dess avtalet av den 28 juni 2006 mellan Europeiska
unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om
förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens
medlemsstater och Island och Norge träder i kraft tillämpas 5
kap. 8 § tredje stycket i fråga om vidareöverlämnande till en
medlemsstat i Europeiska unionen av en person som tidigare har
utlämnats eller överlämnats från Sverige till Island eller
Norge.
2015:103
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om överförande av
straffverkställighet som har inletts före ikraftträdandet.