Kustbevakningsdataförordning (2012:146)

SFS nr
2012:146
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
2012-03-22
Ändring införd
t.o.m. 2014:1230

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns kompletterande föreskrifter om
sådan behandling av personuppgifter som omfattas av
kustbevakningsdatalagen (2012:145). De uttryck som används i
denna förordning har samma innebörd och tilllämpningsområde
som i lagen.

2 § När Kustbevakningen planerar nya it-system av större
omfattning eller nya it-system som kan innebära särskilda
risker för intrång i den personliga integriteten, ska
myndigheten samråda med Datainspektionen i god tid innan ett
beslut i frågan fattas. Detsamma ska gälla när Kustbevakningen
genomför betydande förändringar i sådana system.

Vid bedömningen av risken för intrång i den personliga
integriteten ska särskild vikt läggas vid om känsliga
personuppgifter kommer att behandlas.

Tillgången till personuppgifter

Behörigheter

3 § Kustbevakningen får meddela närmare föreskrifter om
tillgången till personuppgifter för personer som är verksamma
inom myndigheten. För tilldelningen av behörighet för åtkomst
till personuppgifter ska det särskilt beaktas att dessa
personer har behov av uppgifterna, och att det ställs krav på
deras utbildning och erfarenhet.

4 § Kustbevakningen ansvarar för att det inom myndigheten
finns rutiner för tilldelning, förändring, borttagning och
regelbunden uppföljning av behörigheter för åtkomst till
personuppgifter.

Sökning

5 § Kustbevakningen får meddela föreskrifter om sökning i
uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga hos
myndigheten.

6 § Vid sökning enligt 4 kap. 5 § kustbevakningsdatalagen
(2012:145) får uppgifter som visar att den sökta personen
tidigare har varit misstänkt för ett visst brott inte tas fram
om en domstol, genom ett avgörande som har vunnit laga kraft,
har ogillat åtalet, meddelat frikännande dom eller skrivit av
målet sedan åtalet lagts ned.

Kustbevakningen får meddela föreskrifter om begränsning av
tillgången till sådana uppgifter som avses i 4 kap. 5 § första
stycket kustbevakningsdatalagen. Särskild hänsyn ska då tas
till den enskildes rätt till skydd mot intrång i den
personliga integriteten. Tillgången till personuppgifter om
tidigare misstankar om brott ska särskilt begränsas.

7 § Kustbevakningen får meddela närmare föreskrifter om under
vilka förutsättningar sökning enligt 4 kap. 6 § första stycket
2 kustbevakningsdatalagen (2012:145) får ske.

Elektroniskt utlämnande av personuppgifter

8 § Om det inte är olämpligt, får fler personuppgifter än de
som anges i 2 kap. 8 § första meningen kustbevakningsdatalagen
(2012:145) lämnas ut på ett medium för automatiserad
behandling till

1. Havs- och vattenmyndigheten,

2. Transportstyrelsen,

3. Europol, och

4. Interpol.

Uppgifter får inte lämnas ut på ett medium för automatiserad
behandling om det kan antas att ett utlämnande skulle kunna
medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen (1998:204).

9 § Polismyndigheten, Tullverket, Havs- och
vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, Sjöfartsverket,
Transportstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning,
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och
Försvarsmakten får medges direktåtkomst till personuppgifter
som Kustbevakningen behandlar för att samordna civila behov
av sjöövervakning och för att förmedla civil sjöinformation
till berörda myndigheter. Om Kustbevakningen medger
direktåtkomst gäller det som anges i 5 kap. 5 §
kustbevakningsdatalagen (2012:145). Förordning (2014:1230).

10 § Kustbevakningen får meddela närmare föreskrifter om vad
som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att
myndigheten ska kunna medge direktåtkomst till personuppgifter
för de myndigheter som anges i 9 § denna förordning och i 4
kap. 7 § kustbevakningsdatalagen (2012:145).

Direktåtkomst till uppgifterna får inte medges innan
Kustbevakningen har försäkrat sig om att den mottagande
myndigheten uppfyller kraven på behörighet och säkerhet.

11 § Begränsningen i 2 kap. 8 § första meningen
kustbevakningsdatalagen (2012:145) gäller inte för de
myndigheter som har medgetts direktåtkomst enligt 9 § denna
förordning eller 4 kap. 7 § kustbevakningsdatalagen i fråga om
personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

Bevarande och gallring

Allmänna bestämmelser om arkivering och gallring

12 § När Kustbevakningen arkiverar uppgifter och handlingar
digitalt ska de arkiverade uppgifterna och handlingarna
avskiljas från myndighetens brottsbekämpande verksamhet.
Åtkomsten till arkiverade uppgifter och handlingar ska
begränsas till särskilt angivna tjänstemän.

13 § Riksarkivet får, efter samråd med Kustbevakningen,
meddela föreskrifter om att uppgifter som ska gallras enligt 3
kap. 5 §, 4 kap. 13 § eller 5 kap. 7 § kustbevakningsdatalagen
(2012:145) får bevaras för historiska, statistiska eller
vetenskapliga ändamål.

Bevarande av personuppgifter som behandlas i den
brottsbekämpande verksamheten

14 § I 15?18 §§ föreskrivs att vissa kategorier av uppgifter i
brottsanmälningar och avslutade förundersökningar får
behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet efter
utgången av den tid som anges i 4 kap. 9 och 10 §§
kustbevakningsdatalagen (2012:145). Detsamma gäller uppgifter
i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23
kap. rättegångsbalken.

Vid behandlingen av uppgifter enligt 15?18 §§ får, utöver vad
som sägs där, även följande uppgifter behandlas:

1. ärendenummer och liknande referensuppgifter,

2. brottskoder, och

3. uppgifter om omständigheterna kring brottet.

15 § Uppgifter om en dömd person i en förundersökning som har
lett till en fällande dom får behandlas efter utgången av den
tid som anges i 4 kap. 10 § första stycket
kustbevakningsdatalagen (2012:145), om behandlingen av
särskilda skäl är nödvändig för att finna samband mellan olika
brott eller mellan tänkbara gärningsmän.

Uppgifterna ska dock gallras senast när uppgifterna om den
dömde gallras ur belastningsregistret enligt lagen (1998:620)
om belastningsregister.

16 § Uppgifter om en person som har varit misstänkt i en
förundersökning som lagts ned eller avslutats på annat sätt än
genom åtal får i ett enskilt fall behandlas efter utgången av
den tid som anges i 4 kap. 10 § andra stycket
kustbevakningsdatalagen (2012:145), om behandlingen är
nödvändig för att kunna lagföra personen.

Uppgifterna ska dock gallras senast då åtal inte längre får
väckas för brottet eller senast sjuttio år från den dag då
brottet begicks i fall som avses i 35 kap. 2 § första stycket
brottsbalken.

17 § Om uppgifter om egendom som har varit föremål för brott
finns i en förundersökning eller i en brottsanmälan, får
uppgifterna behandlas efter utgången av den tid som anges i 4
kap. 9 och 10 §§ kustbevakningsdatalagen (2012:145). Detta
gäller dock under förutsättning att behandlingen av särskilda
skäl är nödvändig för att kunna återställa egendomen till rätt
ägare eller spåra föremålets användning vid annat brott eller
brottslig verksamhet.

Personuppgifter som gäller sådan egendom ska dock gallras när
behandlingen inte längre är nödvändig för något av de ändamål
som anges i första stycket.

18 § Uppgifter om en person som är eftersökt som försvunnen
får behandlas så länge uppgiften behövs för ändamålet med
behandlingen.

Uppgifterna ska dock gallras senast tre månader efter det att
personen har anträffats.

Övriga bestämmelser

19 § Kustbevakningen får meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för verkställighet av kustbevakningsdatalagen
(2012:145) och denna förordning.

20 § Innan Kustbevakningen meddelar föreskrifter med stöd av
denna förordning, ska samråd ske med Datainspektionen i frågor
som berör särskilda risker för intrång i den personliga
integriteten.