Förordning (2012:34) om utökade möjligheter till delegering i förvaltningsrätt

SFS nr
2012:34
Departement/myndighet
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
2012-01-26

1 § Denna förordning gäller vid sidan av förordningen
(1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion och
notarieförordningen (1990:469).

2 § En föredragande som har fullgjort notariemeritering får
ges förordnande enligt 20–21 §§ förordningen (1996:382) med
förvaltningsrättsinstruktion.

Det som anges om en notarie i 14 § andra stycket, 20 § andra
och tredje styckena och 21 § andra och tredje styckena
förordningen med förvaltningsrättsinstruktion ska även gälla
en föredragande som har fått förordnande enligt första
stycket.

3 § Lagmannen får förordna anställda i förvaltningsrätten att
på eget ansvar

1. förordna offentligt biträde i mål enligt lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård och utlänningslagen (2005:716), och

2. förordna sakkunnig i mål enligt lagen om psykiatrisk
tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.

4 § Lagmannen får förordna lagfarna föredragande som har
tjänstgjort minst två år i förvaltningsrätt och
förvaltningsrättsnotarier som har tjänstgjort minst ett år,
under förutsättning att de bedöms ha tillräcklig erfarenhet
och i övrigt vara lämpliga, att på eget ansvar

1. förordna offentligt biträde i mål enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga, och

2. besluta om beviljande av rättshjälp.

5 § Förordnande enligt 3 och 4 §§ får inte avse mål eller
frågor som är omfattande eller svåra, eller som av någon annan
orsak kräver särskild erfarenhet.

Uppkommer en fråga av sådant slag som anges i första stycket,
ska den som har förordnats anmäla frågan för lagmannen eller
den domare som lagmannen utsett. I förvaltningsrätt som är
avdelningsindelad ska en sådan fråga i stället anmälas för
avdelningschefen eller den domare som avdelningschefen har
utsett.