- SFS nr
- 2012:566
- Departement/myndighet
- Justitiedepartementet BIRS
- Utfärdad
- 2012-08-30
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:1188
Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser för genomförande
av konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan
de nordiska staterna på grund av brott (nordisk
arresteringsorder).
2 § De termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i lagen (2011:1165) om överlämnande från
Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
Med den utfärdande myndigheten avses i denna förordning den
svenska åklagare eller myndighet som utfärdar en nordisk
arresteringsorder.
Utfärdande av en nordisk arresteringsorder i Sverige
En nordisk arresteringsorder för lagföring
3 § En nordisk arresteringsorder för lagföring i Sverige
utfärdas av åklagare. Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare
som är behöriga att utfärda en sådan.
En nordisk arresteringsorder får utfärdas för brott för vilket
den eftersökte är anhållen eller häktad på sannolika skäl
misstänkt för brottet och för vilket det är föreskrivet
fängelse. Om den nordiska arresteringsordern avser flera brott,
är det tillräckligt att det finns ett anhållnings- eller
häktningsbeslut för ett av brotten.
En nordisk arresteringsorder som utfärdas för brott som avses i
andra stycket får uppta också andra brott som den eftersökte
misstänks för (accessoriskt överlämnande).
En nordisk arresteringsorder för straffverkställighet
4 § En nordisk arresteringsorder för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd i Sverige utfärdas av
Polismyndigheten på begäran av
– Kriminalvården för verkställighet av fängelse,
– Socialstyrelsen för verkställighet av rättspsykiatrisk
vård, och
– Statens institutionsstyrelse för verkställighet av sluten
ungdomsvård.
En nordisk arresteringsorder som utfärdas för en dom som
avses i första stycket får uppta också andra lagakraftvunna
domar som gäller den eftersökte (accessoriskt överlämnande).
Förordning (2014:1188).
Proportionalitet
5 § En nordisk arresteringsorder får utfärdas endast om det med
beaktande av det men för den enskilde samt den tidsåtgång och
de kostnader som kan antas uppkomma i ärendet framstår som
motiverat med hänsyn till brottets art och svårhetsgrad samt
övriga omständigheter.
Om den eftersökte är under arton år, får en nordisk
arresteringsorder utfärdas endast om det är fråga om allvarlig
brottslighet eller den unge har stark anknytning till Sverige
eller det i övrigt finns särskilda skäl för att begära
överlämnande till Sverige.
Den nordiska arresteringsorderns utformning
6 § En nordisk arresteringsorder ska vara upprättad i enlighet
med det formulär som avses i 3 kap. 1 § lagen (2011:1165) om
överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
Det ska framgå av den nordiska arresteringsordern om den avser
även accessoriskt överlämnande.
Översändande och förvaring
7 § Om det är känt i vilken annan nordisk
stat den eftersökte uppehåller sig, får den nordiska
arresteringsordern sändas direkt till den verkställande
myndigheten i den staten. Om den nordiska arresteringsordern
har utfärdats av en åklagare, ska en kopia av
arresteringsordern sändas till Polismyndigheten.
Om det inte är känt var den eftersökte uppehåller sig, får
Polismyndigheten, på uppmaning av den utfärdande myndigheten,
begära att en efterlysning registreras enligt ett eller flera
av de nordiska staternas nationella efterlysningsförfaranden.
En nordisk arresteringsorder som utfärdas av en svensk
åklagare eller myndighet får registreras i Schengens
informationssystem (SIS) eller i ett annat system för
eftersökning av personer som är misstänkta för brott.
Registreringen ska utföras av Polismyndigheten, som också ska
förvara den nordiska arresteringsordern.
Förordning (2014:1188).
Återkallelse
8 § När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte
överlämnad, ska den nordiska arresteringsordern återkallas.
Den verkställande myndigheten i den andra nordiska staten ska
omedelbart underrättas om återkallelsen. Om en åklagare
återkallar en arresteringsorder ska även Polismyndigheten
omedelbart underrättas. Förordning (2014:1188).
Förfarandet sedan den eftersökte anträffats
Information vid anträffande
9 § När den utfärdande myndigheten får information om att den
eftersökte har anträffats, ska myndigheten omedelbart
vidarebefordra informationen till Polismyndigheten, om inte
Polismyndigheten redan har fått informationen.
Om en annan myndighet än den utfärdande myndigheten får
information om att den eftersökte har anträffats, ska den
myndigheten omedelbart vidarebefordra informationen till den
utfärdande myndigheten. Förordning (2014:1188).
Översändande
10 § När Polismyndigheten får information om att den
eftersökte har anträffats i en annan nordisk stat, ska
myndigheten, om en registrering har gjorts enligt 7 § andra
eller tredje stycket, omedelbart översända den nordiska
arresteringsordern till den verkställande myndigheten i den
andra staten. Förordning (2014:1188).
Garantier för överlämnande
11 § Den utfärdande myndigheten prövar frågor om garantier som
den verkställande myndigheten kräver för överlämnande. Vid
överlämnande för lagföring prövar dock riksåklagaren frågor om
garantier som hänför sig till villkor om återförande av den
eftersökte.
Transport
12 § Den utfärdande myndigheten ansvarar för att den
eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten
har beslutat om överlämnande hit. Den utfärdande myndigheten
ska, om inte annat har överenskommits, se till att den
eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Om det
behövs får den utfärdande myndigheten begära hjälp av
Polismyndigheten. Förordning (2014:1188).
Övriga frågor
Överförande av verkställighet av en frihetsberövande påföljd
13 § Om överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum
på villkor att den som överlämnas återförs till den andra
nordiska staten för att där verkställa en frihetsberövande
påföljd som dömts ut med anledning av överlämnandet, ska
åklagaren så snart domen har vunnit laga kraft mot den dömde
pröva om förutsättningarna för återförande är uppfyllda.
Om den som har överlämnats ska återföras enligt första
stycket, ska åklagaren omedelbart underrätta
– Kriminalvården, om påföljden är fängelse,
– Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård,
och
– Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten
ungdomsvård.
Den myndighet som avses i andra stycket ska se till att
verkställigheten av påföljden överförs till den andra
nordiska staten, att personen förs dit och att den andra
nordiska staten underrättas. Om det behövs får myndigheten
begära hjälp av Polismyndigheten. Den andra nordiska staten
ska i samband med överförandet informeras om när
verkställigheten påbörjades och om frihetsberövanden som har
ägt rum i Sverige. Förordning (2014:1188).
14 § Om en begäran om överlämnande till Sverige enligt en
nordisk arresteringsorder för verkställighet av en
frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den
andra nordiska staten övertar verkställigheten av påföljden,
ska den myndighet som avses i 13 § andra stycket se till att
verkställigheten överförs till den andra staten.
Polismyndigheten ska underrätta den myndigheten så snart
Polismyndigheten har informerats om den andra statens
avslag. Förordning (2014:1188).
Utvidgat överlämnande
15 § En person som har överlämnats till Sverige enligt en
nordisk arresteringsorder kan samtycka till åtal eller straff
här för annat brott som personen har begått före överlämnandet.
Sådant samtycke lämnas till åklagare.
Samtycket ska antecknas på ett formulär som fastställs av
riksåklagaren. Formuläret ska om möjligt vara skrivet på det
språk som normalt används av den som har överlämnats. Om ett
annat språk används, ska det antecknas på handlingen vilka
åtgärder som har vidtagits för att kontrollera att den som har
överlämnats har förstått innebörden av samtycket.
16 § Om överlämnande till Sverige har beviljats och fråga
uppkommer om att lagföra eller straffa den som har
överlämnats även för en gärning som begåtts före
överlämnandet men som inte omfattades av den nordiska
arresteringsordern, ska den verkställande nordiska statens
tillstånd till åtgärden inhämtas, om det finns skäl att anta
att den verkställande staten skulle ha kunnat vägra
överlämnande för gärningen med hänvisning till att den helt
eller delvis har ägt rum på dess territorium och där inte
utgör brott eller att det i den verkställande staten
beslutats att inte åtala för gärningen.
Tillstånd enligt första stycket behöver inte inhämtas om den
överlämnade personen
1. före eller efter överlämnandet har samtyckt till åtgärden,
2. trots att han eller hon har haft möjlighet att lämna
Sverige, inte gjort det inom 45 dagar från sitt slutliga
frigivande, eller
3. har återvänt till Sverige efter att ha lämnat landet.
Förordning (2013:846).
17 § En begäran om tillstånd som avses i 16 § ska utformas
enligt 6 §.
Vid handläggningen ska följande bestämmelser i denna förordning
tillämpas:
3 § första stycket och 4 § första stycket om utfärdande
myndigheter,
8 § om återkallelse,
11 § om garantier, och
13 och 14 §§ om överförande av straffverkställighet.