Lag (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion

SFS nr
2013:363
Departement/myndighet
Näringsdepartementet RS L
Utfärdad
2013-05-23
Ändring införd
t.o.m. 2014:712

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om
ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och
om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91, och

2. tillämpningsförordningar till rådets förordning (EG) nr
834/2007.

Lagen kompletterar även, i de delar de innehåller
bestämmelser som rör ekologisk produktion,

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004
av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att
säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och
djurskydd, och

2. tillämpningsförordningar till Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 882/2004.

Kontrollmyndigheter och kontrollorgan

2 § Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk, de andra
statliga förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer och
kommunerna utövar kontroll av att

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har
meddelats med stöd av EU-förordningarna följs, och

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen, och de beslut som har meddelats med stöd av lagen
följs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fördelningen mellan
kommunerna och de statliga förvaltningsmyndigheterna av
kontrolluppgifter enligt första stycket.

En kommuns uppgifter ska fullgöras av den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet.

3 § Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina
respektive ansvarsområden besluta att överlämna uppgiften att
utöva sådan kontroll som avses i 2 § första stycket till ett
sådant kontrollorgan som avses i artikel 2 i rådets
förordning (EG) nr 834/2007 och som är en juridisk person.

I fråga om åtgärder vid bristande efterlevnad eller vid
misstanke om bristande efterlevnad av regelverket får ett
sådant överlämnande endast innefatta en rätt att

1. återkalla ett utfärdat certifikat,

2. enligt artikel 30.1 första stycket i rådets förordning
(EG) nr 834/2007 besluta om att avlägsna märkning eller
förbjuda marknadsföring av ett parti eller en
produktionsomgång, eller

3. enligt artikel 91 i kommissionens förordning (EG) nr
889/2008 besluta om att avlägsna märkning eller förbjuda
saluföring.

Kontrollmyndigheternas övriga skyldigheter

4 § De myndigheter som avses i 2 § (kontrollmyndigheterna)
ska genom rådgivning, information och andra åtgärder
underlätta för enskilda att följa

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har
meddelats med stöd av EU-förordningarna, och

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
lagen.

5 § Kontrollmyndigheterna ska verka för att åtgärder vidtas
mot överträdelser av

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har
meddelats med stöd av EU-förordningarna, och

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
lagen.

Kommunal kontrollsamverkan

6 § En kommun får ingå en överenskommelse med en annan kommun
om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt denna lag
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska
utföras av den andra kommunen. Rätten att besluta i ett
ärende får dock inte överlåtas till en annan kommun.

En kommun får efter överenskommelse med en annan kommun
uppdra åt anställda i den andra kommunen att besluta på
kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av
ärenden. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i
6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap.
24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut
till en nämnd ska tillämpas på den som fattar sådana
beslut.
Förvaltningslagens tillämpning

7 § Ett kontrollorgan som avses i 3 § första stycket ska vid
kontrollen tilllämpa följande bestämmelser i
förvaltningslagen (1986:223)

– 11 och 12 §§ om jäv,

– 14 § om muntlig handläggning,

– 15 § om anteckning av uppgifter,

– 16 och 17 §§ om parters rätt att få del av uppgifter,

– 20 § om motivering av beslut,

– 21 § om underrättelse av beslut, och

– 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.

Rätt till upplysningar och tillträde

8 § Europeiska kommissionen och ett kontrollorgan har samma
rätt som en kontrollmyndighet har enligt de EU-förordningar
som anges i 1 § att, i den utsträckning som behövs för
kontrollen, på begäran få

1. upplysningar,

2. del av handlingar,

3. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har
anknytning till den verksamhet som kontrollen avser, och

4. på sådana områden och i sådana utrymmen som avses i 3,
göra undersökningar och ta prover.

Skyldighet att lämna hjälp

9 § Den som är föremål för kontroll ska lämna den hjälp som
behövs för att kontrollen ska kunna genomföras.

Förelägganden och förbud

10 § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av
dess kontrolluppdrag får Livsmedelsverket förelägga kommunen
att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande ska innehålla
uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser
nödvändiga för att bristen ska kunna avhjälpas.

11 § Utöver vad som följer av de EU-förordningar som anges i
1 § eller vad som särskilt anges i 10 § får en
kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att EU-förordningarna, de beslut som har meddelats
med stöd av EU-förordningarna, denna lag, de föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har
meddelats med stöd av lagen ska följas.

Vite

12 § En kontrollmyndighet får besluta att förena ett
föreläggande eller ett förbud enligt någon av de
EU-förordningar som anges i 1 § eller ett föreläggande eller
ett förbud enligt 11 § med vite.

Kontrollmyndigheten får dock inte förelägga någon vid vite
att medverka i en utredning av en gärning som kan leda till
straff eller sanktionsavgift för honom eller henne.

Omhändertagande av varor

13 § Utöver vad som följer av de EU-förordningar som anges i
1 § får en kontrollmyndighet ta hand om en vara som avses med
ett föreläggande eller ett förbud enligt någon av
EU-förordningarna eller enligt 11 § om föreläggandet eller
förbudet inte följs.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende
av kontrollmyndigheten ändra benämningen på eller
sammansättningen av varan eller vidta någon annan åtgärd så
att varan överensstämmer med EU-förordningarna och de
föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Kontrollmyndigheten ska låta förstöra varan på ägarens
bekostnad, om någon åtgärd enligt andra stycket inte
vidtas.
Rättelse

14 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt de
EU-förordningar som anges i 1 §, de beslut som har meddelats
med stöd av EU-förordningarna, denna lag, de föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen eller de beslut som har
meddelats med stöd av lagen, får kontrollmyndigheten besluta
om rättelse på hans eller hennes bekostnad.

Hjälp av Polismyndigheten

15 § Polismyndigheten ska på begäran av en kontrollmyndighet
lämna den hjälp som behövs för kontrollen eller för att
verkställa ett beslut enligt

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har
meddelats med stöd av EU-förordningarna, eller

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av
lagen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
användas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2014:712).

Avgifter

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift
för
1. kontroll som avses i 2 §, och

2. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i
1 §, denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.

Regeringen meddelar föreskrifter om de avgifter som tas ut av
statliga förvaltningsmyndigheter.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för ett kontrollorgan
att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som avses
i 16 § första stycket samt föreskrifter om grunderna för
beräkning av avgifternas storlek.

18 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en
kommun att ta ut avgifter för sådan kontroll och prövning som
avses i 16 § första stycket.

Sanktionsavgifter

19 § En sanktionsavgift ska tas ut av den som i strid med
artikel 28.1 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 inte anmält
sin verksamhet.

Hel eller delvis befrielse från sanktionsavgift ska beslutas
om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid
denna bedömning ska det särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den
avgiftsskyldige inte kunnat göra det som ålegat honom eller
henne och inte heller kunnat uppdra åt någon annan att göra
det,

2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den
avgiftsskyldige varken förutsåg eller borde ha förutsett
eller inte kunnat påverka, eller

3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika
överträdelsen.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

20 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
sådana sanktionsavgifter som ska tas ut enligt 19 §.

Av sådana föreskrifter ska det framgå hur sanktionsavgiften
ska beräknas, så att avgiftens storlek kan fastställas med
direkt ledning av den angivna beräkningsgrunden. Avgiften ska
vara lägst 1 000 kronor och högst 50 000 kronor.

21 § Någon sanktionsavgift får inte beslutas för en gärning
som omfattas av ett vitesföreläggande.

22 § Den myndighet som regeringen bestämmer prövar frågor om
sanktionsavgift.

Innan en sanktionsavgift tas ut ska den som avgiften gäller
ges tillfälle att yttra sig.

23 § En sanktionsavgift får tas ut endast om den som avgiften
gäller har fått tillfälle att yttra sig inom två år från det
att den gärning som ligger till grund för avgiften har
upphört.

24 § Ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt
utsökningsbalken när det har vunnit laga kraft.

25 § En sanktionsavgift faller bort om beslutet om avgiften
inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann
laga kraft.

Bemyndiganden

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om

1. undantag från de EU-förordningar som anges i 1 §,

2. särskilda ekologiska produktionsregler,

3. hur sådan kontroll som avses i 2 § första stycket ska
bedrivas, och

4. skyldighet för en kommun eller ett kontrollorgan att lämna
uppgifter till en kontrollmyndighet.

Överklagande m.m.

27 § En myndighet får bestämma att ett beslut av myndigheten
enligt de EU-förordningar som anges i 1 § eller denna lag ska
gälla omedelbart även om det överklagas. Det gäller dock inte
ett beslut om sanktionsavgift.

28 § Beslut av ett kontrollorgan enligt de EU-förordningar
som anges i 1 § och denna lag får överklagas till
länsstyrelsen i det län där kontrollorganet har sitt säte.

29 § Beslut av en kommun enligt de EU-förordningar som anges
i 1 § och denna lag får överklagas till länsstyrelsen.

30 § Beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt de
EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.