- SFS nr
- 2014:1075
- Departement/myndighet
- Miljö- och energidepartementet
- Utfärdad
- 2014-08-28
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2015:28
Regeringen föreskriver följande.
1 § Denna förordning syftar till att
1. främja åtgärder som minskar mängden elutrustning som blir
avfall,
2. minska de problem för människors hälsa och miljön som
elavfall ger upphov till,
3. producenter ska ta ansvar för de problem som elavfall ger
upphov till och till att ge dem drivkrafter att vidta
avfallsförebyggande åtgärder,
4. underlätta för innehavare av elavfall att lämna ifrån sig
avfallet,
5. all elutrustning som trots avfallsförebyggande åtgärder
blir avfall ska samlas in och även i övrigt hanteras på det
sätt som ger bäst resultat för människors hälsa och miljön
med hänsyn till att avfallet bör förberedas för
återanvändning, materialåtervinnas, återvinnas på annat sätt
eller bortskaffas i den nu angivna prioriteringsordningen,
och
6. främja resurseffektivitet och att nå målen för återvinning
i förordningen.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av
– 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 40–44, 57, 58 och
60 §§,
– 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om 32–35, 37–39, 61–63, 66
och 67 §§,
– 15 kap. 7 a § miljöbalken i fråga om 45, 46, 49, 50, 52,
53, 56, 69 och 70 §§,
– 15 kap. 7 b § miljöbalken i fråga om 29, 31 och 40–44 §§,
– 15 kap. 9 § miljöbalken i fråga om 60 och 68 §§,
– 15 kap. 16 § miljöbalken i fråga om 69 §,
– 15 kap. 28 § miljöbalken i fråga om 29, 31, 37–44, 57, 58,
60, 61, 66, 67 och 76 §§,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 79 §, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser.
3 § Bestämmelser om skyldigheter för den som innehar avfall
finns i 15 kap. 5 a och 18 §§, 21 § första stycket, 30 och
31 §§ miljöbalken samt i 14, 16–19, 21, 25, 26, 28, 30–32,
45, 46, 48, 54 a och 59 a §§ avfallsförordningen (2011:927)
och i Europaparlamentets och rådets förordning 1013/2006.
4 § Bestämmelser om att kommunen ska ansvara för transport
samt återvinning eller bortskaffande av hushållsavfall finns
i 15 kap. 8 § miljöbalken. Detta ansvar inskränks av denna
förordning endast i fråga om avfall som med stöd av
förordningen har lämnats till någon som enligt förordningen
har skyldighet att ta emot avfallet.
5 § Om en bestämmelse som meddelats med stöd av
strålskyddslagen (1988:220) avviker från denna förordning,
gäller den bestämmelsen.
Uttryck i förordningen
6 § Med elutrustning avses i denna förordning apparater,
produkter, komponenter, maskiner, verktyg, instrument och
annan utrustning
1. för generering, överföring eller mätning av elektrisk
ström eller elektromagnetiska fält, eller
2. som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska
fält för att fungera korrekt.
Första stycket gäller endast utrustning som är avsedd att
användas med en elektrisk spänning på högst 1 000 volt
växelström eller 1 500 volt likström.
Med en elutrustning enligt första stycket avses alla
komponenter, förbrukningsmaterial och andra delar som
utrustningen består av när den görs tillgänglig.
7 § Med konsumentelutrustning avses i denna förordning
elutrustning som normalt används i privathushåll.
Att en elutrustning är avsedd för yrkesmässig användning
utesluter inte att den är konsumentelutrustning.
8 § I denna förordning avses med att
vara etablerad i Sverige: att ha hemvist eller säte i Sverige
och bedriva en yrkesmässig verksamhet här,
göra en elutrustning tillgänglig: att yrkesmässigt
tillhandahålla en elutrustning för vidare distribution eller
användning, om tillhandahållandet inte enbart avser att
transportera utrustningen för någon annans räkning,
släppa ut en elutrustning på den svenska marknaden: att för
första gången i Sverige göra en elutrustning tillgänglig för
någon annan,
släppa ut en elutrustning på unionsmarknaden: att för första
gången göra en elutrustning tillgänglig för någon annan inom
EU, och
sälja på distans: att yrkesmässigt ingå avtal om försäljning
genom kommunikation som uteslutande sker på distans.
9 § Med producent avses i denna förordning den som
1. är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget
varumärke har tillverkat eller har låtit tillverka eller
utforma en elutrustning och gör den tillgänglig på den
svenska marknaden,
2. är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget
varumärke säljer en elutrustning på den svenska marknaden som
har tillverkats av någon annan, om det för elutrustningen
inte finns en producent enligt 1 vars varumärke förekommer på
elutrustningen,
3. är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från
ett annat land på den svenska marknaden, eller
4. säljer en elutrustning på distans direkt till en användare
i ett land inom EU där säljaren inte är etablerad.
Med producent avses inte den som endast finansierar ett
tillgängliggörande av en elutrustning, oavsett om
tillgängliggörandet innebär att äganderätten överförs eller
kan komma att överföras.
10 § Med producentrepresentant avses i denna förordning den
som är etablerad i Sverige och har fått skriftlig fullmakt
att fullgöra skyldigheter som en producent har enligt denna
förordning.
11 § I denna förordning avses med
direktiv 2012/19/EU: Europaparlamentets och rådets direktiv
2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller
innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), i den
ursprungliga lydelsen,
förordning (EG) nr 1013/2006: Europaparlamentets och rådets
förordning 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av
avfall, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr
255/2013, och
förordning (EG) nr 1418/2007: kommissionens förordning (EG)
nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för
återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller
IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av
OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter
av avfall, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr
519/2013.
12 § Med avfall avses i denna förordning detsamma som i 15
kap. 1 § miljöbalken.
13 § I denna förordning avses med
elavfall: elutrustning som omfattas av förordningen och som
har blivit avfall,
konsumentelavfall: konsumentelutrustning som omfattas av
förordningen och som har blivit avfall,
historiskt konsumentelavfall: konsumentelutrustning som har
släppts ut på unionsmarknaden före den 14 augusti 2005 och
som har blivit konsumentelavfall, och
historiskt elavfall: annan elutrustning än
konsumentelutrustning som har släppts ut på unionsmarknaden
före den 14 augusti 2005 och som har blivit annat elavfall än
historiskt konsumentelavfall.
14 § Med återanvända avses i denna förordning att vidta en
åtgärd som innebär att något som inte har blivit avfall kan
användas igen för att fylla samma funktion som det
ursprungligen var avsett för.
15 § I denna förordning avses med
samla in: hämta eller ta emot avfall samt sortera, lagra
eller på annat sätt hantera det hämtade eller mottagna
avfallet innan det transporteras vidare för att behandlas,
samla in separat: samla in och, i syfte att underlätta
behandling av det avfall som samlas in, genomföra insamlingen
på ett sådant sätt att olika avfallsslag hålls åtskilda,
och
insamlingssystem: yrkesmässig insamling av
konsumentelavfall.
16 § I denna förordning avses med
förbereda för att återanvända: kontrollera, rengöra eller
reparera något som har blivit avfall så att det kan
återanvändas,
återvinna: hantera avfall på ett sådant sätt att det
förbereds för att kunna återanvändas eller kommer till nytta
som ersättning för annat material eller förbereds för att
komma till nytta som ersättning för annat material,
materialåtervinna: återvinna avfall genom att upparbeta
avfallsmaterial till nya produkter, material eller ämnen som
inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial,
bortskaffa: göra sig av med något som är avfall utan att
återvinna det eller lämna det till någon som samlar in eller
transporterar bort det, och
behandla: återvinna eller bortskaffa.
17 § Med farliga ämnen och blandningar avses i denna
förordning ämnen eller blandningar som uppfyller kriterierna
för att klassificeras som farliga enligt
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008
av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och
förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande
av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av
förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach), i lydelsen enligt
kommissionens förordning (EU) nr 758/2013, eller
2. föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska
produkter som Kemikalieinspektionen har meddelat.
18 § Med storskaligt stationärt industriverktyg avses i denna
förordning maskiner, komponenter eller annan utrustning som i
en industriell produktionsanläggning eller i en anläggning
för forskning eller utveckling är fast installerade för att
fungera tillsammans, och
1. är beroende av varandra för att inom ett visst
användningsområde fungera på avsett sätt,
2. måste användas och underhållas av fackmän, och
3. måste monteras ned av fackmän på den plats där de
installerades.
/Rubriken upphör att gälla U:2018-08-15/
Tillämpningsområde
19 § /Ny beteckning 21 § U:2018-08-15/
Om inte annat följer av 20 och 21 §§ gäller denna
förordning elutrustning som ingår i någon av följande
kategorier:
1. stora hushållsapparater,
2. små hushållsapparater,
3. it- och telekommunikationsutrustning,
4. ljudutrustning, bildutrustning och solcellspaneler,
5. belysningsutrustning,
6. elektriska och elektroniska verktyg,
7. leksaker samt sport- och fritidsutrustning,
8. medicintekniska produkter,
9. övervaknings- och kontrollinstrument, eller
10. automater.
I bilaga 1 finns en lista över elutrustning som ingår i de
olika kategorierna. Listan är inte uttömmande.
Glödlampor, belysningsarmaturer för lysrör som är
konsumentelutrustning, storskaliga stationära
industriverktyg, medicintekniska produkter som är implantat
och medicintekniska produkter som förväntas bli smittförande
innan de blir avfall ingår inte i någon av kategorierna.
19 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Med storskalig fast installation avses i denna
förordning en elutrustning som
1. är avsedd att användas varaktigt i en byggnad eller annan
konstruktion på en på förhand bestämd och särskilt avsedd
plats,
2. består av olika slags elutrustning som satts samman och
installerats av fackmän,
3. måste monteras ned av fackmän, och
4. endast kan ersättas av en motsvarande specialtillverkad
utrustning. Förordning (2014:1078).
20 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Denna förordning gäller inte vapen, ammunition och
krigsmateriel som är avsedda att användas för specifika
militära ändamål eller annan elutrustning som är nödvändig
för att skydda väsentliga säkerhetsintressen i Sverige eller
något annat EU-land.
20 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Med mobil maskin avses i denna förordning en maskin
eller annan elutrustning som
1. inte är avsedd att användas för transport på väg,
2. har en inbyggd källa för kraftgenerering, och
3. för att kunna användas behöver vara mobil eller vara i
ständig rörelse eller delvis vara i ständig rörelse mellan
olika fasta arbetsstationer. Förordning (2014:1078).
/Rubriken träder i kraft I:2018-08-15/
Tillämpningsområde
21 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Denna förordning gäller inte elutrustning som är
särskilt tillverkad för att ingå i och är installerad som en
del av en annan elutrustning som inte omfattas av denna
förordning, om den installerade utrustningen endast kan fylla
sin avsedda funktion som en del av den andra
elutrustningen.
21 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Om inte annat följer av 22 § gäller denna förordning
elutrustning som ingår i någon av kategorierna
1. temperaturregleringsutrustning: kylskåp, frysar,
utrustning som automatiskt levererar kalla produkter,
luftkonditioneringsutrustning, avfuktningsutrustning,
värmepumpar, värmeelement som innehåller olja och annan
utrustning för temperaturreglering där annan vätska än vatten
används,
2. bildskärmar: bildskärmar, tv-apparater, LCD-fotoramar,
monitorer, bärbara datorer och annan elutrustning som har en
bildskärm vars yta är större än 100 kvadratcentimeter,
3. lampor: raka lysrör, lågenergilampor, lysrörslampor,
LED-lampor, lågtrycksnatriumlampor samt
högtrycksnatriumlampor, metallhalogenlampor och andra
urladdningslampor med hög intensitet,
4. stor elutrustning: tvättmaskiner, torktumlare,
diskmaskiner, matlagningsapparater, elspisar, elektriska
värmeplattor, belysningsarmaturer, utrustning för återgivning
av ljud och bild, musikutrustning, stick- och vävmaskiner,
stordatorer, stora skrivare, kopieringsutrustning,
spelautomater, medicintekniska produkter, övervaknings- och
kontrollinstrument, apparater som automatiskt levererar
produkter och pengar, solcellspaneler och annan utrustning,
om
a) utrustningens yttermått är sådana att de på längden,
bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
b) utrustningen inte omfattas av kategori 1 eller 3,
5. liten elutrustning: dammsugare, mattsopare, apparater för
sömnad, belysningsarmaturer, mikrovågsugnar,
ventilationsutrustning, strykjärn, brödrostar, elektriska
knivar, vattenkokare, klockor, armbandsur, rakapparater,
vågar, apparater för hår- och kroppsvård, miniräknare,
radioapparater, videokameror, videobandspelare,
hifi-utrustning, musikinstrument, utrustning för återgivning
av ljud och bild, leksaker, sportutrustning, datorer för
cykling, dykning, löpning, rodd eller annan sport,
rökdetektorer, värmeregulatorer, termostater, elektriska och
elektroniska verktyg, medicintekniska produkter,
övervaknings- och kontrollinstrument, apparater som
automatiskt levererar produkter, utrustning med inbyggda
solcellspaneler och annan utrustning, om
a) utrustningens yttermått är sådana att de varken på
längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
b) utrustningen inte omfattas av kategori 1, 2, 3 eller 6,
eller
6. liten it- och telekommunikationsutrustning: telefoner,
GPS-mottagare, miniräknare, routrar, persondatorer och
skrivare, om utrustningens yttermått är sådana att de varken
på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter.
Förordning (2014:1078).
21 a § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Denna förordning gäller inte
1. glödlampor,
2. vapen, ammunition och krigsmateriel som är avsedda att
användas för specifika militära ändamål eller annan
elutrustning som är nödvändig för att skydda väsentliga
säkerhetsintressen i Sverige eller något annat EU-land,
3. elutrustning som är avsedd att skickas ut i rymden,
4. storskaliga stationära industriverktyg,
5. storskaliga fasta installationer,
6. transportmedel för personer eller varor,
7. mobila maskiner som endast är avsedda för yrkesmässig
användning,
8. elutrustning som har utformats för att enbart användas för
forsknings- och utvecklingsändamål och som endast görs
tillgänglig för företag,
9. medicintekniska produkter som förväntas bli smittförande
innan de blir avfall,
10. medicintekniska produkter avsedda för in vitro-diagnostik
eller tillbehör i den mening som avses i artikel 1.2 b
respektive c i Europaparlamentets och rådets direktiv
98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter
för in vitro-diagnostik, i lydelsen enligt kommissionens
direktiv 2011/100/EU, och som förväntas bli smittförande
innan de blir avfall,
11. aktiva medicintekniska produkter för implantation i den
mening som avses i artikel 1.2 c i rådets direktiv 90/385/EEG
av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för
implantation, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/47/EG,
12. piporglar installerade i kyrkor, eller
13. elutrustning som är särskilt tillverkad för att ingå i
och är installerad som en del av en annan elutrustning som
inte omfattas av denna förordning, om den installerade
utrustningen kan fylla sin avsedda funktion endast som en del
av den andra elutrustningen.
Elutrustning som ingår i en storskalig fast installation
omfattas av undantaget i första stycket 5 endast om
elutrustningen är särskilt tillverkad för att ingå i och
installerad som en del av installationen.
I fråga om elektriska tvåhjuliga fordon gäller undantaget i
första stycket 6 endast typgodkända sådana fordon.
Förordning (2014:1078).
22 § Andra bestämmelser om producentansvar
finns i förordningen (2000:208) om producentansvar för
glödlampor och vissa belysningsarmaturer, förordningen
(2007:185) om producentansvar för bilar och förordningen
(2008:834) om producentansvar för batterier.
23 § Bestämmelser om farliga ämnen i elutrustning och om
hantering av elutrustning finns även i förordningen
(2012:861) om farliga ämnen i elektrisk och elektronisk
utrustning.
Återvinningsmål
24 § Bestämmelserna i 25–28 §§ anger mål för återvinning. För
att beräkna om återvinningsmålen nås ska de tal som motsvarar
mängden elavfall som under ett kalenderår har tagits emot av
någon för att återvinnas, materialåtervinnas eller förberedas
för återanvändning divideras med det tal som motsvarar
mängden elavfall som under samma kalenderår har samlats in
separat. Beräkningen får endast omfatta avfall som har
behandlats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
27 § avfallsförordningen (2011:927) eller 47 § 9 förordningen
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Talen
ska anges i vikt.
Vid beräkningen får elavfall som har transporterats till ett
land utanför EU anses återvunnet endast om det i enlighet med
kraven i förordning (EG) nr 1013/2006 och förordning (EG) nr
1418/2007 har visats att avfallet har behandlats under
villkor som motsvarar kraven i direktiv 2012/19/EU.
Förordning (2015:28).
25 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår
i kategori 1 eller 10 är att av det avfall som samlas in
separat
1. före den 15 augusti 2015 ska minst 80 procent återvinnas
och minst 75 procent förberedas för återanvändning eller
materialåtervinnas, och
2. från och med den 15 augusti 2015 ska 85 procent återvinnas
och minst 80 procent förberedas för återanvändning eller
materialåtervinnas.
25 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår
i kategori 1 eller 4 är att av det avfall som samlas in
separat ska minst 85 procent återvinnas. Minst 80 procent ska
förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.
Förordning (2014:1078).
26 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Målet för avfall som utgörs av elutrustning som ingår i
kategori 3 eller 4 är att av det avfall som samlas in separat
1. före den 15 augusti 2015 ska minst 75 procent återvinnas
och minst 65 procent förberedas för återanvändning eller
materialåtervinnas, och
2. från och med den 15 augusti 2015 ska minst 80 procent
återvinnas och minst 70 procent förberedas för återanvändning
eller materialåtervinnas.
26 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår
i kategori 2 är att av det avfall som samlas in separat ska
minst 80 procent återvinnas. Minst 70 procent ska förberedas
för återanvändning eller materialåtervinnas.
Förordning (2014:1078).
27 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Målet för avfall som utgörs av elutrustning som ingår i
kategori 2, 5, 6, 7, 8 eller 9 är att av det avfall som
samlas in separat
1. före den 15 augusti 2015 ska minst 70 procent återvinnas
och minst 50 procent förberedas för återanvändning eller
materialåtervinnas, och
2. från och med den 15 augusti 2015 ska minst 75 procent
återvinnas och minst 55 procent förberedas för återanvändning
eller materialåtervinnas.
27 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår
i kategori 5 eller 6 är att av det avfall som samlas in
separat ska minst 75 procent återvinnas. Minst 55 procent ska
förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.
Förordning (2014:1078).
28 § /Upphör att gälla U:2018-08-15 genom förordning (2014:1078)./
Målet för avfall som utgörs av gasurladdningslampor och
samlas in separat är att minst 80 procent ska
materialåtervinnas.
28 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår
i kategori 3 är att av det avfall som samlas in separat ska
minst 80 procent materialåtervinnas. Förordning (2014:1078).
Ombud i ett annat EU-land
29 § En producent enligt 9 § första stycket 4 som är
etablerad i Sverige ska, i det land dit elutrustningen
levereras, utse ett ombud som ska fullgöra det ansvar för
elutrustningen som producenten har enligt de nationella
bestämmelser som genomför direktiv 2012/19/EU i det landet.
Producentrepresentant i Sverige
30 § Den som inte är etablerad i Sverige men är etablerad i
ett annat EU-land och enligt bestämmelser som genomför
direktiv 2012/19/EU i det landet ska fullgöra ett sådant
producentansvar som avses i direktivet får utse en
producentrepresentant här.
31 § Om en producentrepresentant har utsetts enligt 30 §, ska
representanten i fråga om den elutrustning som omfattas av
representantens anmälan enligt 33 § i stället för producenten
fullgöra skyldigheterna i 39–43, 62, 63, 66 och 67 §§.
Anmälan om tillgängliggörande
32 § Den som i egenskap av producent avser att göra en
elutrustning tillgänglig på den svenska marknaden ska anmäla
detta till Naturvårdsverket.
33 § En producentrepresentant som har utsetts enligt 30 §
ska, innan representantens huvudman gör en elutrustning
tillgänglig på den svenska marknaden, anmäla detta till
Naturvårdsverket.
34 § En anmälan enligt 32 eller 33 § ska innehålla
1. producentens eller producentrepresentantens namn,
kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer samt,
om det är en anmälan enligt 33 §, huvudmannens namn,
kontaktuppgifter och europeiska skatteregistreringsnummer,
2. uppgift om huruvida elutrustningen är
konsumentelutrustning,
3. uppgift om vilken kategori som elutrustningen ingår i,
4. uppgift om elutrustningens varumärke,
5. uppgift om hur elutrustningen kommer att göras tillgänglig
på den svenska marknaden, och
6. uppgift om hur producenten eller producentrepresentanten
ska uppfylla de skyldigheter som följer av 39–43, 62, 63, 66
och 67 §§..
Den som gör anmälan ska intyga att uppgifterna är riktiga.
35 § En producent eller en producentrepresentant som har
gjort en anmälan enligt 32 eller 33 § ska underrätta
Naturvårdsverket om det sker förändringar i fråga om de
uppgifter som har lämnats enligt 34 § och förändringarna har
betydelse för anmälans syfte.
36 § Naturvårdsverket ska
1. se till att det är möjligt att göra en anmälan enligt 32
eller 33 § via internet, och
2. på sin webbplats länka till de webbplatser i andra
EU-länder där producenter och ombud enligt 29 § kan anmäla
sig eller få information om hur de kan anmäla sig.
Producentansvar för utformning av elutrustning
37 § En producent som tillverkar elutrustning som innehåller
sådana batterier som omfattas av förordningen (2008:834) om
producentansvar för batterier ska se till att elutrustningen
utformas på ett sådant sätt att batterierna lätt kan
avlägsnas så att återanvändning och återvinning främjas.
Första stycket gäller inte elutrustning som på grund av
säkerhets-, prestanda-, dataintegritets- eller medicinska
skäl behöver en kontinuerlig strömförsörjning och detta
förutsätter en fast koppling mellan batteriet och någon av de
övriga utrustningsdelarna.
38 § En producent ska se till att elutrustning som ska göras
tillgänglig på den svenska marknaden tillverkas och utformas
på ett sådant sätt att återanvändning och materialåtervinning
främjas.
Första stycket gäller inte om en viss utformning eller
tillverkningsprocess har avgörande fördelar med hänsyn till
människors hälsa och miljön, säkerhetskrav eller andra
hänsyn.
Producentansvar för märkning av elutrustning
39 § /Upphör att gälla U:2018-08-15/
En producent ska se till att elutrustningen är märkt
med
1. den symbol som visas i bilaga 2 till denna förordning,
och
2. uppgift som visar att elutrustningen har släppts ut på
unionsmarknaden efter den 13 augusti 2005.
Om det behövs på grund av elutrustningens storlek eller
funktion, ska den symbol som avses i första stycket 1 i
stället finnas på elutrustningens förpackning, i
bruksanvisningen och i garantin.
39 § /Träder i kraft I:2018-08-15/
En producent ska se till att elutrustningen är märkt
med
1. den symbol som visas i bilagan till denna förordning,
och
2. uppgift som visar att elutrustningen har släppts ut
på unionsmarknaden efter den 13 augusti 2005.
Om det behövs på grund av elutrustningens storlek eller
funktion, ska den symbol som avses i första stycket 1 i
stället finnas på elutrustningens förpackning, i
bruksanvisningen och i garantin. Förordning (2014:1078).
Producentansvar när konsumentelutrustning görs tillgänglig
40 § När en producent eller en producentrepresentants
huvudman gör konsumentelutrustning tillgänglig på den svenska
marknaden ska producenten se till att någon som har tillstånd
att driva ett insamlingssystem har åtagit sig att ta hand om
1. utrustningen när den blir avfall, och
2. en andel av historiskt konsumentelavfall som uppkommer i
Sverige och motsvarar producentens eller huvudmannens andel
av marknaden för konsumentelutrustning i Sverige.
Producentansvar när annan elutrustning görs tillgänglig
41 § I fråga om elutrustning som inte är
konsumentelutrustning och som en producent eller en
producentrepresentants huvudman har gjort tillgänglig på den
svenska marknaden ska producenten, när utrustningen blir
elavfall, ta emot avfallet från den som vill lämna ifrån sig
det till producenten.
Producenten ska ha beredskap för att ta emot elavfallet på
platser med en geografisk spridning som är skälig med hänsyn
till elutrustningens förväntade livslängd, användning och
övriga omständigheter.
Om inte annat har avtalats, ska producenten ta emot avfallet
utan att begära någon ersättning och bära de kostnader som
hanteringen av elavfallet därefter medför.
42 § I fråga om elutrustning som inte är
konsumentelutrustning och som en producent eller en
producentrepresentants huvudman tillhandahåller ska
producenten, om den tillhandahållna elutrustningen ersätter
en elutrustning av samma typ eller med motsvarande funktion
som den som har blivit avfall i samband med
tillhandahållandet, ta emot avfallet från den som vill lämna
det.
Producenten ska ta emot elavfallet där den nya utrustningen
tillhandahålls.
Om inte annat har avtalats, ska producenten ta emot avfallet
utan att begära någon ersättning och bära de kostnader som
hanteringen av elavfallet därefter medför.
43 § Den som tar emot elavfall enligt 41 eller 42 § ska
1. ge god service till den som lämnar ifrån sig avfallet,
2. underlätta för den som lämnar ifrån sig avfallet att kunna
sortera ut det från annat avfall,
3. främja att avfallet kan förberedas för att återanvändas,
4. se till att avfallet samlas in på ett sådant sätt att
den som hanterar avfallet inte utsätts för hälso- eller
säkerhetsrisker, och
5. se till att avfallet behandlas på ett hälso- och
miljömässigt godtagbart sätt.
44 § När en elutrustning blir elavfall ska alla komponenter,
allt förbrukningsmaterial och alla övriga delar som
elutrustningen då består av omfattas av producentens
skyldigheter enligt 40–42 §§.
Insamlingssystem
45 § Det krävs tillstånd för att driva ett
insamlingssystem.
Tillstånd krävs dock inte för
1. en kommuns insamling av elavfall inom kommunen, eller
2. den som tar emot elavfall enligt 57 eller 58 §.
46 § Ett insamlingssystem som kräver tillstånd enligt 45 §
ska vara lämpligt och rikstäckande.
För att ett system ska anses lämpligt ska
1. det i systemet ingå
a) lättillgängliga insamlingsplatser där den som vill lämna
ifrån sig konsumentelavfall kan göra det gratis och enkelt,
b) en tjänst som innebär att konsumentelavfall som har
tagits emot enligt 57 eller 58 § hämtas gratis vid
mottagningsplatsen eller på en plats som den som har tagit
emot avfallet och den som driver systemet har kommit överens
om, och
c) en tjänst som innebär att konsumentelavfall som kommunen
har samlat in och vill lämna till systemet hämtas gratis vid
minst en av kommunens platser för hantering av avfall eller
på en plats som kommunen och den som driver systemet har
kommit överens om,
2. den som driver systemet se till att insamlingen inte sker
på ett sådant sätt att förberedelse för återanvändning eller
materialåtervinning försvåras,
3. den som driver systemet se till att det elavfall som
samlas in behandlas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart
sätt,
4. verksamheten bedrivas så att den effektivt bidrar till att
nå målen för återvinning i denna förordning,
5. det finnas en betryggande säkerhet som motsvarar
kostnaderna för att samla in och behandla sådant elavfall som
systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses
i 40 § 1,
6. det i systemet finnas rutiner för att betala tillbaka
avgifter eller rutiner som på annat sätt tar hänsyn till att
elutrustning som systemet ska ta hand om enligt ett sådant
åtagande som avses i 40 § 1 inte görs tillgänglig eller
används på den svenska marknaden,
7. den som driver systemet samverka med andra som har
tillstånd att driva insamlingssystem om hur kostnader för det
elavfall som har samlats in ska fördelas,
8. det i systemet finnas rutiner för att fördela kostnader
för hanteringen av historiskt konsumentelavfall
proportionellt mellan insamlingssystem som har tillstånd när
kostnaderna uppstår,
9. den som driver systemet ge producenter möjlighet att
uppfylla kravet i 40 § genom att låta elutrustning omfattas
av systemet utan villkor som diskriminerar någon producent,
och
10. systemet i övrigt drivas på ett hälso- och miljömässigt
godtagbart sätt.
För att anses rikstäckande ska systemet innebära att det
finns insamlingsplatser i varje kommun med en geografisk
spridning inom kommunen som är skälig med hänsyn till
befolkningstäthet och övriga omständigheter.
47 § Vid bedömning av om ett insamlingssystem är lämpligt och
rikstäckande ska hänsyn tas till det som kommit fram vid
samråd med kommunen enligt 49 och 69 §§.
48 § Ett insamlingssystem behöver inte ta emot
konsumentelavfall som på grund av kontaminering innebär en
hälso- eller säkerhetsrisk för den som förväntas hantera
avfallet på mottagningsplatsen.
Förberedande samråd om insamlingssystem
49 § Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan
den ansöker om ett tillstånd enligt 45 § samråda med
kommunerna och i det samrådet
1. utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och
drivas,
2. utförligt redogöra för hur systemet ska samordnas med
övriga insamlingssystem och kommunernas
renhållningsskyldighet,
3. redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns
eller ska sökas för verksamheten, och
4. undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta
uppbyggnaden av systemet genom att anvisa platser för
insamling eller vidta andra åtgärder.
Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på
redogörelsen enligt första stycket 1–3.
50 § Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan
den ansöker om ett tillstånd enligt 45 § samråda med andra
som har tillstånd att driva insamlingssystem och i det
samrådet undersöka möjligheterna att samordna systemet med
övriga system.
Prövning av ansökan om tillstånd att driva ett
insamlingssystem
51 § Frågor om tillstånd enligt 45 § prövas av
Naturvårdsverket.
52 § En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig och innehålla
uppgifter
1. om sökandens namn, kontaktuppgifter och person- eller
organisationsnummer eller, om sådant inte finns, sökandens
nationella eller europeiska skatteregistreringsnummer,
2. om hur insamlingssystemet ska utformas och drivas,
3. om hur betryggande säkerhet ska ställas för de kostnader
som är förenade med att samla in och behandla det elavfall
som systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som
avses i 40 § 1,
4. om vad som har framkommit vid samråd enligt 49 §, och
5. som i övrigt behövs för en prövning av om systemet är
lämpligt och rikstäckande enligt 46 §.
53 § Ett tillstånd enligt 45 § får ges endast till den som
har
1. personella, tekniska, organisatoriska och ekonomiska
förutsättningar att driva ett insamlingssystem som uppfyller
kraven i 46 §,
2. ingått avtal med en producent eller producentrepresentant
om att för konsumentelutrustning göra ett sådant åtagande som
avses i 40 §, och
3. samrått med kommunerna enligt 49 §.
54 § Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för
att verksamheten under hela tillståndstiden ska uppfylla
kraven i 46 §.
55 § Naturvårdsverket ska informera allmänheten om vilka som
har tillstånd att driva ett insamlingssystem enligt 45 §.
Driften av ett insamlingssystem
56 § Den som driver ett insamlingssystem ska
1. fortlöpande se till att systemet uppfyller kraven i
46 §,
2. snarast underrätta Naturvårdsverket om sådana
förändringar av hur systemet organiseras eller drivs som kan
påverka bedömningen av systemets lämplighet och
täckningsgrad,
3. snarast underrätta Naturvårdsverket om vad som kommer fram
vid samråd enligt 69 §,
4. senast den 31 mars varje år lämna uppgift till
Naturvårdsverket om med vilka producenter och
producentrepresentanter som avtal om sådant åtgande om att ta
hand om elutrustning som avses i 40 § har ingåtts,
5. senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till
Naturvårdsverket om den mängd konsumentelavfall som under det
närmast föregående kalenderåret har samlats in, och
a) hur stor mängd av det insamlade avfallet som har lämnats
för att behandlas i Sverige,
b) hur stor mängd av det insamlade avfallet som har
transporterats till ett annat land, och
c) i fråga om avfall som har transporterats till ett land
utanför EU, hur stor mängd som i det andra landet har
behandlats under villkor som är likvärdiga med kraven i
förordningarna (EG) nr 1013/2006 och (EG) nr 1418/2007,
6. lämna de uppgifter till kommunen som den behöver för att
uppfylla kraven i 68 §.
Uppgifter om mängder enligt första stycket 5 ska avse
avfallets vikt och specificeras i de kategorier av utrustning
enligt 19 § som avfallet utgörs av och hur mycket som har
förberetts för att återanvändas, hur mycket som har
materialåtervunnits, hur mycket som har återvunnits på annat
sätt och hur mycket som har bortskaffats.
Särskild mottagning av konsumentelavfall
57 § Den som yrkesmässigt säljer eller skänker ny
konsumentelutrustning till en användare ska, i samband med
tillgängliggörandet, gratis ta emot motsvarande mängd
konsumentelavfall från användaren, om avfallet utgörs av
elutrustning av samma typ eller med motsvarande funktion som
den nya utrustningen.
58 § Den som i en butikslokal yrkesmässigt säljer eller
skänker elutrustning till användare ska gratis ta emot
konsumentelavfall i butiken eller i dess omedelbara närhet,
om
1. de delar av butiken som är avsedda för försäljning av
elutrustning sammantaget är 400 kvadratmeter eller större,
och
2. avfallets yttermått är sådana att det varken på längden,
bredden eller djupet överstiger 25 centimeter.
59 § Bestämmelserna i 57 och 58 §§ gäller inte avfall som på
grund av kontaminering innebär en hälso- eller säkerhetsrisk
för den som förväntas hantera avfallet på
mottagningsplatsen.
60 § Den som har tagit emot elavfall enligt 57 eller 58 § ska
lämna avfallet till ett insamlingssystem som har tillstånd
enligt 45 §.
61 § Den som säljer eller skänker konsumentelutrustning till
en användare enligt 57 eller 58 § ska informera användaren om
möjligheten att lämna elavfall till säljaren. Informationen
ska lämnas vid överlåtelsetillfället eller genom tydlig
information i butiken.
Producentansvar för rapportering
62 § En producent ska senast den 31 mars varje år rapportera
till Naturvårdsverket den mängd elutrustning som producenten
eller producentrepresentantens huvudman har gjort tillgänglig
på den svenska marknaden under det närmast föregående
kalenderåret. Rapporteringen ska vara specificerad på samma
sätt som en anmälan enligt 34 §. Mängden elutrustning ska
anges i vikt.
63 § I fråga om annat elavfall än konsumentelavfall ska en
producent se till att Naturvårdsverket senast den 31 mars
varje år får uppgifter motsvarande de som enligt 56 § första
stycket 5 ska lämnas för konsumentelavfall.
Sammanställning av information om producenter och
avfallshantering
64 § Naturvårdsverket ska i ett register sammanställa den
information som lämnats enligt 32 och 33 §§.
65 § Naturvårdsverket ska i ett register årsvis sammanställa
information om
1. den mängd elutrustning som har släppts ut på den svenska
marknaden,
2. den mängd elavfall som har samlats in i Sverige,
3. den mängd elavfall som har transporterats till ett annat
land för att behandlas,
4. den mängd elavfall som har lämnats för återvinning,
5. den mängd elavfall som i Sverige har förberetts för
återanvändning, materialåtervunnits eller återvunnits på
annat sätt.
Om information enligt första stycket 1–4 saknas, ska
Naturvårdsverket grunda uppgifterna på dokumenterade
bedömningar. I sammanställningen ska Naturvårdsverket ange
vilka uppgifter som grundar sig på sådana bedömningar.
Producentansvar för lämnande av information
66 § En producent som släpper ut en ny sorts elutrustning på
unionsmarknaden ska se till att information finns tillgänglig
om vilka komponenter och vilket material som ingår i
utrustningen och var i utrustningen som det kan finnas
farliga ämnen och blandningar. Producenten ska även göra
annan information tillgänglig som behövs för att avfallet ska
kunna behandlas på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart
sätt.
Informationen ska senast ett år efter det att utrustningen
släpptes ut på marknaden göras tillgänglig gratis för den som
behandlar elavfall. Informationen ska göras tillgänglig i
form av handböcker eller genom elektroniska medier.
67 § En producent ska se till att andra än privathushåll får
information om
1. den skyldighet att sortera ut elavfall och hantera det
skilt från annat avfall som finns i avfallsförordningen
(2011:927),
2. syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall,
och
3. hur elavfall kan lämnas till producenten eller till ett
insamlingssystem.
Informationen ska utformas och lämnas på ett sådant sätt att
den är lättbegriplig och når den som kan antas vilja lämna
elavfall till en producent eller till ett insamlingssystem.
Kommunens ansvar att informera
68 § Kommunen ska lämna information till privathushåll om
1. innebörden av den märkning som avses i 39 §,
2. vikten av att hantera elutrustning och elavfall på ett
lämpligt sätt med hänsyn till de effekter på människors hälsa
och miljön som farliga ämnen och blandningar i elutrustning
kan ge upphov till,
3. syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall,
4. skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt
från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927),
5. tillgängliga insamlingssystem, och
6. hur privathushållen kan bidra till att mer
konsumentelutrustning återanvänds och mer konsumentelavfall
återvinns.
Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet
att lämna synpunkter på informationens utformning.
Samråd
69 § Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs
eller om en kommun begär det, samråda med kommunen om
1. hur systemet organiseras och drivs,
2. hur systemet samordnas med övriga insamlingssystem och
kommunens renhållningsskyldighet, och
3. andra väsentliga frågor som rör systemet.
70 § Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs,
samråda med andra som har tillstånd att driva
insamlingssystem om hur systemen kan samordnas.
Rapportering och informationsutbyte
71 § Naturvårdsverket ska rapportera till Europeiska
kommissionen i enlighet med artikel 16.5 i direktiv
2012/19/EU.
72 § Naturvårdsverket ska fullgöra de skyldigheter i fråga om
samarbete och utbyte av information som följer av artikel 18
i direktiv 2012/19/EU.
Återkallelse av tillstånd
73 § Naturvårdsverket får återkalla tillståndet om
insamlingssystemet inte uppfyller kraven i denna
förordning.
Tillståndet får inte återkallas om bristerna
endast har ringa betydelse.
Tillsyn
74 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och
i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning
finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken och i 2 kap.
4, 24, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.
Avgifter
75 § I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.
Sanktioner
76 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
inte fullgör sina skyldigheter att
1. se till att elutrustningen är märkt enligt vad som följer
av 39 §,
2. ta hand om elavfall i enlighet med 40 §, 41 § första
stycket och 42 §, och
3. lämna information enligt 66 §.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud enligt 26 kap. miljöbalken får inte dömas till
straff enligt denna förordning för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.
Till ansvar enligt denna förordning döms inte om gärningen är
belagd med straff enligt 29 kap. miljöbalken.
77 § Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i
förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.
Överklagande
78 § Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § tredje
stycket miljöbalken.
Bemyndigande
79 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2014:1075
1. Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 2014.
2. Bestämmelserna i 40 och 57–61 §§ tillämpas första gången i
fråga om konsumentelutrustning som görs tillgänglig på den
svenska marknaden efter utgången av september 2015.
3. Bestämmelserna i 45–47, 49–61, 70 och 73 §§ tillämpas
första gången i fråga om insamlingssystem som avses att
drivas efter utgången av september 2015.
4. Genom förordningen upphävs förordningen (2005:209) om
producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
5. Bestämmelserna i 12–18, 23–25 och 30 §§ och i 31 § första
stycket 2 och 3 och andra och tredje styckena i den upphävda
förordningen gäller dock fortfarande för elutrustning som
görs tillgänglig på marknaden före utgången av september
2015.
Bilaga 1 /Upphör att gälla U:2018-08-15 gneom förordning (2014:1078)./
1. Stora hushållsapparater
Stora apparater som tillverkats för att normalt användas för
– matlagning eller annan bearbetning av livsmedel,
– uppvärmning, varmhållning, kylhållning, bevarande eller
annan förvaring av livsmedel,
– öppning eller försegling av kärl eller förpackningar,
– diskning, tvättning, torkning, städning eller annan
rengöring,
– uppvärmning av rum, sängar, sittmöbler eller motsvarande,
– fläktning, ventilation eller annan luftkonditionering,
– strykning, mangling eller annan vård av kläder eller
textilier,
– pumpning av luft eller vätska, eller
– skötsel, vård eller annan hantering av apparater som avses
i de åtta närmast föregående strecksatserna
2. Små hushållsapparater
Små apparater som tillverkats för att normalt användas för
– matlagning eller annan bearbetning av livsmedel,
– uppvärmning, varmhållning, kylhållning, bevarande eller
annan förvaring av livsmedel,
– öppning eller försegling av kärl eller förpackningar,
– diskning, tvättning, torkning, städning eller annan
rengöring,
– fläktning, ventilation eller annan luftkonditionering,
– strykning, mangling eller annan vård av kläder eller
textilier,
– sömnad, stickning, vävning eller annan bearbetning av
textila eller andra jämförliga material,
– hårklippning, hårtorkning, tandborstning, massage eller
annan kroppsvård,
– pumpning av luft eller vätska,
– mätning, redovisning eller återgivande av tid,
– vägning, eller
– skötsel, vård eller annan hantering av apparater som avses
i de elva närmast föregående strecksatserna.
3. It- och telekommunikationsutrustning
Elutrustning som tillverkats för att samla in, lagra,
bearbeta, presentera eller kommunicera information
(it-utrustning) eller för att normalt användas i
kontorsverksamhet. Med kontorsverksamhet avses verksamhet som
normalt utförs på kontor, oavsett var verksamheten äger rum.
I kategorin ingår även elutrustning som tillverkats för att
normalt användas för att via telekommunikation överföra ljud,
bild eller annan information (telekomutrustning).
I kategorin ingår sådan it-utrustning och kontorsutrustning
som normalt används för
– ord-, text-, siffer-, bild- eller ljudbehandling eller
annan behandling av information,
– lagring eller överföring av information,
– framställning eller presentation av text eller bild,
– kopiering,
– häftning, hålstansning, vikning, kuvertering, klistring,
klippning, skärning, förstöring eller annan bearbetning av
papper eller motsvarande,
– mätning, vägning, räkning, sortering, stämpling eller
frankering, eller
– skötsel eller annan behandling av kontorsmaterial.
I kategorin ingår telekomutrustning som normalt används för
att
– sända eller ta emot ljud, bild eller annan information som
överförs via ett telekommunikationsnät (t.ex. telefoner,
faxar och telefonsvarare),
– inom ett telekommunikationsnät överföra ljud, bild eller
annan information (t.ex. telefonväxlar), eller
– i anslutning till ett telekommunikationsnät kalla på
uppmärksamhet om att ljud, bild eller annan information
förmedlas via nätet (t.ex. elutrustning för att med ljud
eller ljus förstärka ringsignaler).
4. Ljud- och bildutrustning och solcellspaneler
Elutrustning som tillverkats för att normalt användas för att
ta upp eller återge ljud eller bild och som inte är
telekomutrustning enligt denna bilaga. Med ljud eller bild
avses även de signaler eller annan teknik varigenom ljud
eller bild förmedlas.
I kategorin ingår TV-, audio- och videoutrustning samt
musikinstrument som normalt används för
– sändning, mottagning, avkodning eller förstärkning av ljud-
eller bildsignaler som förmedlas via radio eller tv,
– upptagning, inspelning, lagring, uppspelning eller
återgivning av ljud eller bild,
– förstärkning av ljud eller bild, eller
– mixning eller skapande av ljud eller bild.
I kategorin ingår elutrustning som tillverkats för
framställning av fotografisk bild eller som hjälpmedel vid
framställning av fotografisk bild.
I kategorin ingår solcellspaneler.
5. Belysningsutrustning
Elutrustning som tillverkats för att normalt användas
– som ljuskälla,
– för spridning eller styrning av ljus, eller
– som hjälpmedel för spridning eller styrning av ljus.
6. Elektriska och elektroniska verktyg
Elutrustning som tillverkats för att normalt användas för
– svarvning, fräsning, slipning, polering, sågning, kapning,
hyvling, skärning, klippning, borrning, håltagning,
stansning, falsning, böjning eller annan liknande bearbetning
av trä, metall eller andra material,
– nitning, spikning, skruvning eller borttagning av nitar,
spikar, skruvar eller annan liknande användning,
– svetsning, lödning eller annan liknande användning,
– sprutning, sprejning, spridning eller annan behandling av
flytande eller gasformiga ämnen,
– gräsklippning eller annan trädgårdsskötsel,
– sömnad, eller
– skötsel, vård eller annan hantering av elutrustning som
avses i de sex närmast föregående strecksatserna.
7. Leksaker samt fritids- och sportutrustning
Elutrustning som tillverkats för att normalt användas för
spel, lek, fritid eller sport.
8. Medicintekniska produkter
Med medicintekniska produkter avses sådana produkter och
tillbehör som avses i artikel 1.2 a eller b i rådets direktiv
93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2007/47/EG, och som är elutrustning.
I kategorin ingår elutrustning som tillverkats för att
normalt användas för att hos människor eller djur
– påvisa, förebygga, undersöka, övervaka, behandla eller
lindra en sjukdom,
– påvisa, förebygga, undersöka, övervaka, behandla, lindra
eller kompensera för en skada eller en funktionsnedsättning,
eller
– kontrollera fertilitet.
I kategorin ingår även frysar och laboratorieutrustning för
in vitro-diagnostik.
9. Övervaknings- och kontrollinstrument
Elutrustning som tillverkats för att normalt användas för
– att varna för, mäta eller reglera värme,
– att varna för eller mäta rök,
– mätning, vägning eller justering av hushålls- eller
laboratorieutrustning, eller
– övervakning eller kontroll i industrianläggningar.
10. Automater
Automater och annan elutrustning som har tillverkats för
uttag av pengar eller för att automatiskt leverera varor.
Bilaga 2 /Ny beteckning Bilagan träder i kraft I:2018-08-15/
Symbolen för elutrustning som ska samlas in separat består av
en överkryssad soptunna på hjul. Symbolen ska tryckas på ett
synligt ställe, vara tydligt läsbar och outplånlig.
/Symbolen är inte med här/
Förordning (2014:1078).