Efter en upphandling tecknade Gotlands kommun avtal med en leverantör om att muddra i Slite hamn. Efter att arbetena i hamnen påbörjats upptäcktes hårt kalkberg som Leverantörens mudderverk inte klarade av. För att kunna fullfölja entreprenaden fick man då spränga, vilket fördyrade arbetet avsevärt. Leverantören ansåg att ansvaret för fördyringen var kommunens eftersom den inte lämnat tillräckligt korrekta uppgifter i förfrågningsunderlaget och att sprängningsarbetena därför var tilläggsarbeten som inte ingick i entreprenaden. Kommunen menade å sin sida att Leverantören brustit i fackmässighet då man kalkylerat på att utföra hela entreprenaden med ett, som det visade sig, underdimensionerat mudderverk.
Tingsrätten ansåg att det ingått i Leverantörens åtaganden att använda sig av exempelvis sprängning för att få bort berget och att Leverantören därmed inte hade rätt till ytterligare ersättning.
Leverantören överklagade men hovrätten menade att det utifrån förfrågningsunderlaget med vetenskapliga metoder gått att räkna ut nästan exakt hur mycket berg som förekom över muddringsnivå. Bergets hårdhetsgrad, som inte gick att utläsa från underlaget, var inte relevant eftersom tryckhållfastheten var en viktigare faktor. Hovrätten kom därför fram till att Leverantören, med sin erfarenhet av liknande entreprenader, vid en fackmässig bedömning borde ha kunnat förutse förekomsten av berg och att det skulle kunna komma att krävas exempelvis sprängningsarbeten för att fullfölja entreprenaden. Hovrätten avslog därför överklagandet.
Leverantören överklagade och påpekade bland annat att hovrättsdomen skulle kunna leda till att anbudsgivare i fortsättningen skulle utgå från värsta tänkbara scenario när man lämnade anbud för att inte riskera att behöva stå för eventuella extrakostnader som skulle kunna uppstå på grund av brister i förfrågningsunderlaget. En sådan risk och därmed risk för fördyrade byggupphandlingar såg även Sveriges Byggindustrier, BI, som i en skrivelse till HD påpekade att en anbudsgivare idag utgick från bästa tänkbara förhållanden, enligt grundfilosofin i Allmänna Bestämmelser 04, AB 04. Om hovrättens dom stod sig riskerade beställarna att råka ut för betydande kostnadshöjningar. BI menade även att det varit fel av hovrätten att utgå från de faktiska förutsättningarna, eftersom bedömningen av om Leverantören gjort en fackmässig bedömning enbart skulle utgå från förfrågningsunderlaget, inte från hur förhållandena sedan faktiskt visade sig vara. Dessutom fanns det när entreprenaden var en offentlig upphandling inte någon möjlighet för anbudsgivarna att reservera sig från eventuella avvikelser i förfrågningsunderlaget.
HD finner nu att Leverantören har haft att göra en fackmässig bedömning avseende förhållandena inom arbetsområdet – förekomsten av kalkberg och bergets beskaffenhet – och utifrån denna bedömning haft att avgöra om det var en lämplig arbetsmetod att använda det aktuella mudderverket. Vid bedömningen har det ankommit på Leverantören som entreprenör att beakta de förhållanden inom arbetsområdet som varit troliga.
HD konstaterar vidare att hovrätten fann att sannolikheten var hög för att kontraktsarbetena inte kunde genomföras med det aktuella mudderverket utan kompletterande åtgärder. Det innebär en högre grad av sannolikhet än vad HD har uttalat ska gälla vid en fackmässig bedömning enligt AB 04 kap. 1 § 8 – att beakta de förhållanden inom arbetsområdet som varit troliga. Eftersom det då inte finns anledning att göra en ny prövning av fackmässigheten i Leverantörens agerande saknas det enligt HD skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt.