Under en modemässa kom en svensk butiksägare överrens med en dansk klädtillverkar om att butiksägaren skulle försöka sälja deras kläder. Efter modemässan levererades också kläder till butiken och klädtillverkaren kom även till butiken och hjälpte till att hänga upp kläderna. Därefter kom ytterligare leveranser med kläder till butiken. Butiksägaren reklamerade omgående och angav att han endast gjort en provbeställning och att han inte godkänt ytterligare leveranser. Klädtillverkaren hävdade dock att de träffat ett avtal om löpande leveranser. Något skriftligt avtal upprättades inte utan allt skedde muntligen.

Tingsrätten ansåg bland annat att det vore konstigt om klädtillverkaren  lagt ned sådana resurser som att skicka personal till butiken bara för en provbeställning. Sammantaget fann därför tingsrätten att butiksägaren skulle betala cirka 90 000 kronor för de levererade kläderna.

Butiksägaren överklagade domen till hovrätten som gör en helt annan bedömning. Hovrätten anser att butiksägarens omgående reklamation till klädtillverkaren samt att han polisanmält dem talar för att det bara varit fråga om en enskild beställning och inte löpande leveranser. Butiksägaren angav att han inte fått någon orderbekräftelse medan klädtillverkaren angav att orderbekräftelse gavs. Hovrätten konstaterade att ord står mot ord och att klädtillverkaren mot den bakgrunden inte lyckats visa att parterna träffat ett löpande leveransavtal.