Svea hovrätt målnummer 6661-12
Mannen gömde diktafoner på olika håll i bostaden och spelade in fruns och barnens samtal. Mannen hävdar att han inte kände till att avlyssningen var olaglig och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse. Både hovrätten och tingsrätten anser dock att mannen ska dömas för olovlig avlyssning. Vidare döms mannen för olaga hot.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i frågan om Mohammad har gjort sig skyldig till olaga hot. Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömningar i frågan om Mohammad ska dömas för olovlig avlyssning. Mohammad ska alltså dömas enligt åtalet. Brotten är att rubricera som tingsrätten gjort. Hovrätten gör inte heller några andra bedömningar än de tingsrätten redovisat i frågorna om vilken påföljd som Mohammad ska dömas till och hårddisken ska förverkas. Tingsrättens dom i ansvarsdelen ska alltså inte ändras. Mohammad har, som tingsrätten funnit, genom den olovliga avlyssningen allvarligt kränkt Anneli , Alexander och Sebastian . Mohammad är därmed skyldig att betala skadestånd för kränkning. Även om avlyssningen — som skett i hemmet och pågått under lång tid — varit mycket integritetskränkande framstår det av Anneli yrkade beloppet, i ljuset av vilka ersättningsbelopp som brukar utgå vid annan brottslighet, som något högt. Ersättningen för kränkning till henne bör därför bestämmas till 15 000 kr. Den av Alexander och Sebastian yrkade ersättningen, 5 000 kr vardera, är skälig och ska fastställas. Det finns inte heller anledning att ändra vad tingsrätten bestämt i övriga skadeståndsfrågor.
TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Olovlig avlyssning (åtalspunkten 2)
Mohammad har förnekat brott. Han har erkänt att han under den av åklagaren angivna tiden och på den angivna platsen med hjälp av diktafoner har avlyssnat Anneli samt sönerna Alexander och Sebastian men har bestritt ansvar på den grunden att han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssning och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Vidare har han anfört att gärningen inte skett i hemlighet eftersom Anneli har känt till avlyssningen. Han har bestritt skadeståndsskyldighet beträffande samtliga målsäganden och har, utom yrkad ränta, inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Vad gäller det särskilda yrkandet har han medgett att beslaget om datorn hävs och att denna lämnas ut till honom. Han har vidare medgett yrkandet om förverkande avseende diktafoner och usb-minne men bestritt yrkandet såvitt avser hårddisken. Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Anneli samt vittnesförhör med Hilda. Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat utskrift från ett usb-minne av ett inspelat samtal mellan Anneli och Alexander . Annelie , Alexander och Sebastian har åberopat samma bevisning som åklagaren. Mohammad har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Mohammad och Anneli träffades år 2000 och gifte sig kort därefter. År 2001 och 2003 föddes sönerna Alexander och Sebastian . Familjen bodde tillsammans i en lägenhet på Hållsätrabacken i Skärholmen fram till mitten av sommaren år 2011. Mohammad och Anneli skilde sig 2008, men på grund av svårigheterna att hitta en ny bostad bodde de kvar i lägenheten även efter skilsmässan. Både Mohammad och Anneli har beskrivit situationen i hemmet som påfrestande och konfliktfylld. I övrigt har de i denna del hörda personerna uppgett i huvudsak följande. Anneli : Första gången hon förstod att hon hade blivit inspelad var på alla hjärtans dag, den 14 februari 2011. Det kom fram genom att Mohammad i ett samtal med henne berättade att denne visste vad hon hade gjort den dagen. Saker som denne inte borde ha vetat. Han sa sedan att han hade det inspelat. Därefter började han säga menande saker som antydde att han visste vad hon höll på med när han inte var hemma. I början trodde hon att han ville skrämmas för att få ur henne information. Allt eftersom kom det dock fram fler och fler saker som gjorde att hon till slut förstod att hon var inspelad. Mohammad sa ofta till henne att han hade massa filer med inspelat material och att han skulle skicka dem till bland annat hennes pappa. På våren, i april, 2011 förstod hon att hon varit avlyssnad ofta. Mohammad sa aldrig på vilket sätt han spelade in henne, men själv funderade hon på om det var genom datorn som inspelningen hade skett. Hon började därför med att titta på datorn för att se om den var påslagen när hon var ensam hemma. Varannan eller var tredje dag – och varje gång hon skulle ringa vissa samtal – letade hon igenom lägenheten efter utrustning. Eftersom hon inte hittade någonting förstod hon inte att hon var avlyssnad hela tiden utan tänkte att det kanske bara var någon enstaka gång. Hon var dock så pass osäker att hon började gå ut eller ner till cykelrummet om hon skulle ringa vissa samtal. Hon försökte hela tiden leta efter avlyssningsutrusmingen. Mohammad sa till henne att syftet med avlyssningen var att ta reda på om hon hade en annan man och vad hon gjorde när denne arbetade. Hon har mått fruktansvärt dåligt över det inträffade. Än idag känner hon sig inte säker på att hon inte är avlyssnad. Hon tittar fortfarande igenom exempelvis örngott och barnens leksaker för att se om det ligger någon utrustning i dem. Hon har svårt att sova och har tidigare varit nästan panikslagen på grund av känslan att hon inte har något privatliv. Hon mår dåligt när hon tänker på att det kan finnas filer med inspelat material som inte är i beslag och som Mohammad kan lägga ut på internet. Under den tid som hon misstänkte att hon var inspelad kändes det som att hon inte hade ett hem, då hon aldrig kunde veta säkert om hon var inspelad eller inte. Hon var sjukskriven från den 13 oktober 2011, när hon och sönerna åkte till kvinnojouren, och fram till april 2012. Hon har samtalskontakt med både en kurator och en diakon samt kontakt med kriscentrum. Hon vet inte hur många gånger Mohammad har spelat upp inspelningar för Alexander och Sebastian. Alexander har mått fruktansvärt dåligt efter inspelningarna i hemmet. Han har bland annat sagt att “du och jag inte borde prata med katterna, som vi brukar, eftersom pappa kanske lyssnar”. Alexander har gått till BUP sedan han debuterade med migrän och synhallucinationer i juli 2011. På BUP har en psykiatriker sagt att Alexander lider av posttraumatisk stress. Han har även haft sömnsvårigheter, mardrömmar och törs inte sova i eget rum. Han har ätit medicin för sina besvär. När de bodde på kvinnojouren var han orolig för att vara avlyssnad även där och mådde för dåligt för att delta i barngrupperna. På grund av Alexanders oro är han mycket beroende av henne även i vardagliga bestyr. Sebastian har också mått dåligt men han har inte varit lika utsatt som Alexander och han har inte mått på samma sätt. Han har bråkat mycket och har ofta varit på dåligt humör. Han kunde lätt bryta ihop för småsaker. Sådan var han även när hela familjen bodde tillsammans, men hans humör blev värre efter det som hände med inspelningarna. Han fick hjälp att bearbeta det som hänt på kvinnojouren. Mohammad : Han började spela in Anneli och sönerna någon gång i januari 2011. Han köpte diktafoner och placerade dem först bland videobanden i vardagsrummet och sedan även i köket bland flingpaketen. Innan han gick till arbetet satte han på dem och lyssnade sedan av dem när han kom hem. Han såg på telefonräkningen att Anneli ringde till nummer som han uppfattade som konstiga och började avlyssna hennes samtal för att ta reda på om hon spred falska anklagelser om honom. Han hörde henne därefter prata om honom med andra personer och upplevde det som att hon försökte framställa honom som galen. Han ville även ta reda på om hon hade något nytt boende på gång eftersom han inte ville att hon skulle flytta varsomhelst. Första gången Anneli förstod att hon var avlyssnad var i januari eller februari, när han ville stoppa henne från att flytta in i en lägenhet som han tyckte låg i ett dåligt område. Han sa det själv till henne först i februari. När han hade lyssnat på banden lade han in ljudfilerna i sin dator. Den 26 april 2011 hörde han ett samtal mellan Anneli och Alexander som gjorde honom orolig. När han konfronterade Anneli med uppgiften uppstod ett gräl mellan dem, som slutade med att både hon och Alexander fick lyssna på inspelningen. Avlyssningen har dock i övrigt varit hemlig för sönerna, även om det är möjligt att de hört något gräl mellan honom och Anneli som handlade om avlyssningen. Han var övertygad om att det var tillåtet att använda diktafonerna på det sätt han gjort eftersom de såldes öppet i butik. Han har också fått den uppfattningen då han sett i olika medier att journalister använder sig av dolda mikrofoner. Hilda: Hon var med i utredningen av de aktuella brotten och har därför lyssnat igenom CD-skivorna med inspelat material. Hon har uppskattningsvis bedömt att det varit fråga om 75 timmars material. Anledningen till att inspelningen kom till polisens kännedom var att Mohammad gjorde en anmälan till polisen och som bevisning tog med sig en ljudfil.
Tingsrättens bedömning
Ansvarsfrågan Mohammad har erkänt att han har avlyssnat Anneli samt sönerna Alexander och Sebastian på det sätt åklagaren har påstått. Att avlyssning skett stöds också dels av vad vittnet polismannen Hilda , vars uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, har uppgett och dels av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen. Mohammad har dock invänt att han inte ska dömas för brottet eftersom han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssningen och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Härvid gör tingsrätten följande bedömning. Enligt 24 kap. 9 § brottsbalken ska en gärning, som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse), inte medföra ansvar för honom om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig. Enligt en grundläggande princip inom straffrätten innebär okunnighet om att en viss handling är straffbelagd inte ansvarsfrihet. De omständigheter som Mohammad har anfört i detta avseende, bl.a. att diktafoner säljs fritt i butiker samt att han har sett journalister använda sig av dolda mikrofoner, utgör enligt tingsrättens mening inte skäl att bedöma villfarelsen som uppenbart ursäktlig. Mohammad kan därför inte gå fri från ansvar på denna grund. Mohammad har vidare anfört att han ska gå fri från ansvar eftersom Anneli känt till avlyssningen och att den därmed inte skett i hemlighet. Tingsrätten gör härvid följande bedömning. Mohammad har själv upp gett att han har gömt diktafonerna dels i en hylla bland videoband i vardagsrummet och dels bland flingpaket i köket. Vad gäller avlyssningen av Anneli har hon uppgett, vilka uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, att hon den 14 februari 2011, vid ett samtal med Mohammad , fick reda på att hon varit avlyssnad. Efter detta tillfälle har hon misstänkt att hon även fortsättningsvis kunde bli avlyssnad och med anledning av detta – bl. a. när hon skulle ringa till någon – letat igenom lägenheten efter någon avlyssningsutrustning. Hon har inte vid något tillfälle hittat någon diktafon eller någon annan utrustning avsedd för avlyssning. Eftersom Mohammad inte har berättat för Anneli vare sig när han skulle avlyssna henne eller på vilket sätt detta skulle ske samt med beaktande av att Anneli , trots letandet efter avlyssningsapparat, inte hittat någon sådan finner tingsrätten att avlyssningen inte kan anses ha skett på annat sätt än i hemlighet. Såvitt avser sönerna Alexander och Sebastian Mohammad visar utredningen att dessa har avlyssnats i hemlighet. Mohammad kan på grund av det sagda inte gå fri från ansvar på den grunden att avlyssningen inte skett i hemlighet. Han ska i stället dömas för olovlig avlyssning i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande. Särskilt yrkande Yrkandet om förverkande avseende usb-minne och diktafoner är medgivet, lagligen grundat och ska bifallas. Även yrkandet om hävning av beslag av dator samt att den ska lämnas ut till Mohammad är medgivet och ska bifallas. Vad avser hårddisken ger utredningen vid handen att Mohammad har lagrat de avlyssnade och inspelade samtalen på denna. Därmed har hårddisken använts som hjälpmedel vid brott och ska därför förverkas. Skadeståndsfrågan Vid angiven utgång i ansvarsfrågan är Mohammad skadeståndsskyldig mot Anneli , Alexander och Sebastian . Den kränkning som Anneli och sönerna Alexander och Sebastian utsatts för har varit djupt integritetskränkande. För Annelie har brottet dessutom haft en långvarig påverkan på henne på det sättet att hon inte känt sig trygg i sitt hem, som är en plats där man men fog ska kunna känna sig skyddad. Tingsrätten finner att den av Anneli yrkade ersättningen för kränkning är skälig. Även de belopp som Alexander och Sebastian har begärt i fråga om kränkning framstår enligt tingsrättens mening som skäliga. Såvitt avser begäran från Alexander och Sebastian beträffande sveda och värk finner tingsrätten att begärda belopp är skäliga och ska dömas ut. Om yrkad ränta råder inte tvist.
Olaga hot (åtalspunkten 1)
Mohammad har förnekat brott. Han har anfört att uttalandet inte var ägnat att hos Jonas framkalla allvarlig rädsla samt att hans avsikt inte varit att detta skulle vidarebefordras till Jonas . Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Jonas samt vittnesförhör med Niklas . Mohammad har som skriftlig bevisning åberopat rekonstruktioner av teckningar, minnesanteckningar från ett möte med personal på Sätraskolan och anteckningar från BBIC. Mohammad har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Jonas kom i kontakt med Mohammad s son Alexander när denne arbetade på Sätraskolan. Efter en incident på fritidsgården, som Jonas inte uppfattade som särskilt allvarlig men som Alexander tog illa vid sig av, sökte Mohammad upp Jonas på arbetet. Han var upprörd och ansåg att Jonas hade skrikit åt hans son och att denne mobbade Alexander. För att komma till rätta med situationen tillkallades ett möte mellan Mohammad och Jonas tillsammans med ett antal andra ur personalen på skolan. I centrum för diskussionen var bland annat en teckning som Jonas ritat av Alexander. Mötet utmynnade i att det beslutades att Jonas skulle be Alexander om ursäkt, vilket också skedde. I övrigt har de hörda i målet uppgett i huvudsak följande. Jonas : Mot slutet av vårterminen 2011 fick han höra att Mohammad hade sökt honom igen på grund av att Alexander hade hittat en ny teckning av honom. Han fick även höra att Mohammad hade pratat med Niklas . Han minns inte om han ringde upp Niklas eller om Niklas ringde honom. Han tror dock att han ringde upp Niklas eftersom han ville veta vad som sagts. Det han fick höra var att Mohammad hade varit väldigt upprörd och sagt något om att “om han pekar finger åt min son ska jag bryta fingret av honom” och “varför mobbar han min son?”. När han fick reda på vad Mohammad hade sagt blev han väldigt rädd och tyckte att det var obehagligt. Det var obehagligt framförallt eftersom han upplevde beskyllningarna som helt ogrundade. Efter händelsen kallades till ett ytterligare möte på skolan. Vid mötet reagerade Mohammad väldigt starkt på teckningarna eftersom denne tyckte att de var kränkande. Mohammad ville inte ta emot någon ursäkt. Mohammad nämnde också att dennes kollegor tyckte att denne skulle spöa Jonas och att han skulle ses som ett hot eller en fiende till familjen från och med då. Mohammad : Han var upprörd över den första teckningen som hittades och blev väldigt glad över att Jonas bad Alexander om ursäkt. När Alexander sedan hittade en ny teckning på kontoret blev han åter mycket upprörd. Teckningen föreställde att Alexander skulle avrättas. Det är riktigt att han träffade Niklas vid det aktuella tillfället. Han sa dock aldrig att han skulle bryta fingret av Jonas utan det han sa var att ingen skulle peka finger åt hans son och att den som gjorde det skulle han bryta fingret av. Det var närmast ett ordspråk han gav uttryck för. Han hade inte en tanke på att Niklas skulle framföra det han sagt till Jonas . Hans avsikt var att Jonas vid mötet dagen efter skulle få sparken. Niklas : Han arbetade på Sätraskolan tillsammans med Jonas bl.a. vårterminen 2011. De umgicks privat vid några tillfällen men gör det inte längre. Vid det aktuella tillfället kom Mohammad till honom en eftermiddag när Jonas hade gått hem. Mohammad ville prata med Jonas angående en viss dispyt de hade haft tidigare. Det handlade om några teckningar och att Jonas och Alexander hade busat och pekat finger åt varandra. Detta tyckte Mohammad inte var ok och sa till honom att om Jonas gör det igen skulle han bryta fingret av denne. Mohammad var upprörd när denne uttalade hotet. Han tror att Jonas ringde till honom samma kväll. Han berättade då om händelsen för denne och vad Mohammad hade sagt. Det kändes som att det var viktigt för Jonas att få veta det eftersom denne och Mohammad haft en dispyt tidigare. Han minns inte det exakta ordvalet som Mohammad använde när denne uttalade hotet. Han sa till Mohammad att han uppfattade det sagda som ett hot och att han tyckte att Mohammad skulle gå hem. De diskuterade inte om Jonas skulle få reda på hotet, men det var tydligt för honom att hotet inte var riktat mot honom själv.
Tingsrättens bedömning Såväl Jonas som vittnet Niklas har berättat på ett detaljerat och säkert sätt. Ingen av dem har överdrivit sina berättelser utan båda har gett ett trovärdigt intryck. Det finns inte skäl att tro att någon av dem skulle vilja beskylla Mohammad för något som denne inte har gjort. Genom vad de har berättat för tingsrätten sammantaget med vad Mohammad själv har uppgett finner tingsrätten utrett dels att Mohammad uttalat hot mot Jonas genom att säga att han skulle bryta ett finger på denne dels att hotet har återberättats för Jonas av Niklas samma kväll per telefon. Det har framgått av utredningen att Mohammad kom att prata med Niklas vid det aktuella tillfället sedan Mohammad sökt Jonas i syfte att konfrontera denne. Anledningen till att träffen med Jonas inte blev av var att denne hade gått för dagen. Mot bakgrund av vad som framkommit om Mohammad s syfte med besöket på fritidsavdelningen samt med tanke på vad utredningen utvisar om Mohammads sinnestämning vid samtalet med Niklas finner tingsrätten att Mohammad har haft anledning att räkna med att Niklas skulle framföra hotet till Jonas samt att Mohammad begått gärningen uppsåtligen.