Nekas patientskadersättning för skada vid ryggoperation

Hovrätten för övre Norrland målnummer T 673-10

En man som genomgått en diskbråcksoperation och som efteråt anfört att han bland annat fått nervskador på grund av operationen nekas patientskadeersättning. Det var otvistigt att skadorna orsakats av operationen men då mannen inte har kunnat göra sannolikt att hans vårdbehov kunde tillgodoses med andra behandlingsmetoder har mannen enligt hovrätten inte rätt till patientskadersättning.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Grunder m.m. för parternas talan
Parterna har åberopat samma grunder för talan som vid tingsrätten. I allt väsentligt har de också utvecklat sin talan på sätt som framgår av tingsrättens dom. Göran J har därutöver argumenterat kring den i hovrätten tillkommande skriftliga bevisningen och anfört sammanfattningsvis att den bevisningen ytterligare bekräftar slutsatsen att hans vårdbehov hade kunnat tillgodoses genom en konservativ behandling. Bevisbörda och beviskrav Göran Js talan prövas utifrån bestämmelsen i 6 § första stycket l patientskadelagen (1996:799), som har följande lydelse: Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av 1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt, Det är patienten som har bevisbördan för att påvisa att det finns ett orsakssamband mellan behandlingen och en personskada. Av lagtexten framgår att patienten har en bevislättnad – övervägande sannolikt – när det gäller att visa detta orsakssamband. Patienten har även bevisbördan för att personskadan hade kunnat undvikas. Som en allmän utgångspunkt anges i förarbetena att det förfarande som genomförs ska anses riktigt, och inte ge rätt till patientskadeersättning, om inte patienten förmår “visa att det varit möjligt att undvika skadan […] genom val av ett annat förfarande” (se prop. 1995/96:187 s. 33 och 85). Det framgår emellertid inte av lagtexten om patienten har en bevislättnad även när det gäller frågan om personskadan på detta sätt hade kunnat undvikas. Frågan har inte heller behandlats uttryckligen i patientskadelagens förarbeten. En patient har typiskt sett svårigheter att säkra full bevisning om medicinska förhållanden. Det bör därför vara tillräckligt att patienten gör det övervägande sannolikhet att personskadan hade kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande som, enligt en bedömning i efterhand, från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Hovrätten prövar målet från denna utgångspunkt. Hovrättens bedömning Det är otvistigt i målet att det föreligger ett orsakssamband mellan operationen den 30 mars 2005 och de nervskador samt den impotens som drabbat Göran J. Det är vidare otvistigt att operationen var medicinskt motiverad och utfördes enligt vedertagen metod. I målet har inte gjorts gällande att skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda behandlingstekniken. Som tingsrätten anfört är prövningen i målet således begränsad till om Göran Js vårdbehov hade kunnat tillgodoses på ett mindre riskfyllt sätt genom ett annat tillgängligt förfarande än det som tillämpades. Det kan i sammanhanget konstateras att ingen av parterna närmare har utvecklat vilket behandlingsresultat som skulle krävas för att Göran Js vårdbehov skulle ha ansetts tillgodosett. Göran J har, som framgått, bevisbördan i nu nämnda delar, men beviskravet är sänkt. Av utredningen framgår att Göran J vid tidpunkten för operationen led av spinal stenos, diskbråck och långvarig ryggsmärta. Göran J har påstått att hans vårdbehov vid denna tidpunkt hade kunnat tillgodoses genom fortsatt konservativ behandling bestående av bl.a. medicinering, smärtlindring och annan behandling, såsom kognitiv beteendeterapi och multidisciplinära team. Till att börja med konstaterar hovrätten att LÖF inte ifrågasatt att den av Göran J uppgivna konservativa behandlingen i och för sig utgör en i lagens mening möjlig behandlingsmetod. Det är vidare uppenbart att en konservativ behandling hade varit mindre riskfylld än det kirurgiska ingrepp som genomfördes. Frågan är då om den av Göran J förordade alternativa behandlingsmetoden skulle ha tillgodosett hans vårdbehov vid den aktuella tidpunkten. LÖF har bestritt att så skulle ha varit fallet. HOVRÄTTEN FÖR DOM T 673-10 ÖVRE NORRLAND 2012-02-10 Av Göran Js egna uppgifter framgår att han under en längre tid genomgått olika former av konservativ behandling. Periodvis – t.ex. i samband med behandlingen vid “ryggskolan i Spanien” – upplevde Göran J att han blev besvärsfri. Av utredning i övrigt framgår dock att de förbättringar som Göran J upplevde inte blev bestående. Istället kom hans ryggbesvär att förvärras över tiden. Varken Göran Js egna uppgifter eller utredningen i övrigt ger således stöd för att de konservativa behandlingar som Göran J genomgick före operationen, medförde någon varaktig förbättring av hans ryggbesvär. Göran J har gjort gällande att det funnits andra former av konservativ behandling utöver de som han redan genomgått, t.ex. kognitiv beteendeterapi och remittering till ett multidisciplinärt team. Sådana alternativa behandlingar skulle enligt honom ha tillgodosett hans vårdbehov. De vetenskapliga artiklar och rapporter som Göran Js åberopat till stöd för detta påstående, ger förvisso på ett allmänt plan stöd för slutsatsen att det vid behandling av ryggproblem finns fungerande alternativ till kirurgiska ingrepp. Bevisvärdet i detta mål av dessa artiklar och rapporter måste dock anses högst begränsat eftersom det i målet inte åberopats någon utredning till stöd för att de statistiska slutsatser som presenteras i materialet är applicerbara på Göran J och hans komplexa ryggproblematik. Att en metod statistiskt kan visas ha effekt på en befolkning eller del av en sådan innebär inte nödvändigtvis att effekten därigenom också visas på individnivå. Detta gäller i allt fall om inte särskild bevisning förts i denna del. I förevarande fall ger de sakkunnigläkare som hörts i målet – vilka tagit del av Göran Js medicinska handlingar – en entydig bild av att Göran Js ryggproblem var sådant att det inte fanns någon annan behandlingsmetod än kirurgi som kunde tillgodose vårdbehovet. Det kan noteras att operationen, såvitt framkommit, resulterade i att Göran J blev av med sin ryggvärk. Att sakkunnigläkarna endast baserat sina slutsatser på Göran Js medicinska handlingar medför förvisso att viss försiktighet får iakttas vid bedömningen av deras uppgifter. Det saknas dock helt motbevisning till stöd för att just Göran Js ryggproblematik med framgång hade kunnat behandlas på annat sätt. Göran J har därför inte förmått göra övervägande sannolikt att en fortsatt konservativ behandling hade tillgodosett hans vårdbehov vid tidpunkten för operationen. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

 

Kommentarer inaktiverade.