Kammarrätten i Jönköping målnummer 2287-11

Kammarrätten nekar en kvinna rätt till hel sjukpenning med anledning av att inga andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom längre ska kunna påverka rätten till sjukersättning. Att kvinnan på grund av sin problematik har svåra problem att pendla till annan ort för lämpligt anpassat jobb saknar därför betydelse.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Tillämpliga lagrum är 7 kap. 1-3 §§ AFL. AFL har upphävts men är enligt
l kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken
tillämplig i målet. Reglerna om sjukförsäkring motsvarande dem i AFL
finns numera i 33 kap. socialförsäkringsbalken.
Mona J är sedan tidigare beviljad halv sjukersättning. Frågan i
målet är om Mona Js arbetsförmåga fr.o.m. januari 2010 är
stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom med minst tre fjärdedelar och att hon därför är berättigad till sjukersättning utöver beviljad halv sådan förmån. Arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden, inklusive skyddat arbete eller arbete med lönebidrag. I det särskilda läkarutlåtande av specialistläkaren Rolf A den 31 augusti 2009 bedöms Mona Js arbetsförmåga till följd av
aktivitetsbegränsningama varaktigt nedsatt med 100 procent i förhållande
till på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbeten. Vidare anförs att en synnerligen välanpassad arbetssituation, som den hon hade tidigare,
skulle man möjligen kunna tillvarata en restarbetsformåga om 50 procent
med förutsättning att denna tänkta idealarbetsplats fanns tillgänglig på
hemorten. Av motiven till reglerna om sjukersättning i AFL framgår att det tidigare kravet på att arbetet ska vara normalt förekommande på arbetsmarknaden har tagits bort och att andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom inte ska kunna påverka rätten till sjukersättning. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska därför inte längre den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas (prop. 2007/08:136 sid. 88 och sid. 103). Bosättningsförhållanden kan således inte beaktas vid bedömningen av Mona Js arbetsförmåga. Vid en sammantagen bedömning av utredningen i målet finner
kammarrätten att Mona J inte har gjort sannolikt att hennes
arbetsförmåga har varit stadigvarande nedsatt med minst tre fjärdedelar
fr.o.m. januari 2010 i förhållande till förvärvsarbeten på hela
arbetsmarknaden, Mona J har således inte rätt till sjukersättning
utöver tidigare beviljad sjukersättning. Försäkringskassans överklagande
ska därför bifallas.