KAMMARRATTEN I GÖTEBORG Mål nr 2489-12
Uppenbarligen kunde inte kvinnan arbeta när hennes arbetsgivare betalade ut sjuklön enligt kollektivavtal. Månaderna med sjuklön är därför överhoppningsbara vid beräkningen av ramtid för arbetslöshetsersättning.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Av utredningen i målet framgår att C.C. for tiden oktoberdecember 2009 har fatt sjuklön utbetalad av sin arbetsgivare i enlighet med då gällande kollektivavtal och att Försäkringskassan fattat beslut att inte betala ut sjukpenning för denna tid. Arbetslöshetskassan har fastställt ramtiden till den l december 2008-den 30 juni 2010 och har med anledning av utbetalningarna från arbetsgivaren ändrat beräkningen av C.C. normalarbetstid och dagpenning. Tiden med sjuklön enligt kollektivavtalet har av arbetslöshetskassan därmed räknats som tid med förvärvsarbete vid fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret. Förvaltningsrätten har emellertid ansett att perioden utgör tid då C.C. varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom och att den därmed blir Överhoppningsbar. Genom förvaltningsrättens dom har ramtiden förskjutits bakåt i tiden till den l september 2008- den 30 juni 2010, Enligt den överklagade domen utgör det den ramtid som ska ligga till grund för beräkning av normalarbetstid och dagpenning, under förutsättning att resultatet blir till C.C. fördel.
Fråga i målet är då om den tid då C.C. har fått sjuklön utbetalad enligt kollektivavtal är att anse som överhoppningsbar tid eller som tid med inkomst av förvärvsarbete. Beräkningen av ramtiden och beräkningen av arbetslöshetsersättningens storlek är olika prövningar. Med ramtid avses, enligt 15 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Av 16 § samma lag följer att när ramtid ska bestämmas räknas inte den tid då den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Vid prövning av arbetsvillkoret räknas all tid med inkomster från förvärvsarbete. Det gäller även om den sökande inte har utfört något arbete, t.ex. om arbetstagaren varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom (jfr 13 § ALF). Till förvärvsinkomster räknas bl.a. lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet, prop. 1996/97:107 s. 93 f.
Kammarrättens bedömning
Så vitt framgår av utredningen i målet är sjuklön enligt kollektivavtalet avsedd att kompensera inkomstbortfall under den tid då arbetstagaren på grund av sjukdom har avstått från att arbeta (jfr RÅ 2010 ref. 37). C.C. har enligt avtal med arbetsgivaren fått sjuklön utbetalad under perioden den 26 oktober-31 december 2009. Av utredningen framgår vidare att anställningen därefter har upphört och att C.C. i samband därmed fatt ett avgångsvederlag. Annat har inte framkommit än att det är en förutsättning för att sjuklön ska betalas ut att den anställde inte kan arbeta på grund av sjukdom och att detta styrks av läkare. Arbetsgivaren har därmed gjort en annan bedömning av C.C. arbetsförmåga än Försäkringskassan. Kammarrätten noterar i detta sammanhang att arbetslöshetskassan inte har ifrågasatt att C.C har varit sjuk och därför varit förhindrad att arbeta under den aktuella perioden. Mot denna bakgrund delar kammarrätten förvaltningsrättens bedömning att perioden oktober-december 2009 då sjuklön utgått enligt kollektivavtal är att anse som tid med styrkt sjukdom vid bestämmande av ramtiden. Kammarrätten anser därmed i likhet med förvaltningsrätten att den perioden är överhoppningsbar om detta, som förvaltningsrätten anmärkt, är till fördel för C.C. vid beräkning av normalarbetstid och dagpenning. Arbetslöshetskassans överklagande ska således avslås.