Uppretad fotbollspelare döms för misshandel

Hovrätten över Skåne och Blekinge mål nr B 947-12

Två spelare brakade ihop i en närkamp om bollen. Efteråt utdelade den ena spelaren två slag mot motspelaren. Det första omfattas av nödvärn men för det andra döms han till samhällstjänst.

Hovrättens domskäl
A.S. uppgift att han inte slagit H.F. motsägs inte bara av H. F.s uppgifter utan även av vad A.C. och M.B. berättat om sina iakttagelser på platsen. M.B., som deltog i fotbollsmatchen som målvakt i H.F.s lag, har berättat att han såg att A.S. slog H.F. i ansiktet två gånger. Vad gäller det första slaget har han bl. a. uppgett att detta utdelades efter att A.S. och H.F. bl.a. hade puttat på varandra och att slaget, som var med öppen hand, träffade på kinden. Om det andra slaget har M.B. berättat att A. S. utdelade det när H.F. var på väg bort från A.S. Han har också berättat att det andra slaget var ett knytnävsslag, att det träffade H.F. på tinningen och att H.F. i princip föll till marken av slaget. M.B. har uppgett att han därefter såg att H.F. hade ett jack i örat och att det blödde och var svullet. Också A.C. har berättat om att A.S. slog H.F. när denne var vänd bort från A.S. Hovrätten anser inte att det finns anledning att ifrågasätta tilltron till, eller tillförlitligheten av, M.B.s eller A.C.s uppgifter vilka stöder H.F.s berättelse. Genom H.F.s och M.B.s uppgifter är det utrett att A.S. slagit H.F. i ansiktet två gånger. Vad gäller det första slaget delar hovrätten tingsrättens bedömning att det inte kan anses utrett att A.S. då utdelat något straffbart slag mot H.F.. Redan H.F.s egna uppgifter talar nämligen starkt för att A.S. då hade nödvärnsrätt. Vad gäller det andra slaget har det av H.F.s, M.B.s och A.C. uppgifter framkommit att H.F. var på väg från A.S. när det slaget utdelades. I det läget har det alltså inte funnits någon nödvärnsrätt för A.S. Av H.F.s, M.B.s och A.C.s uppgifter samt genom den skriftliga bevisningen är det utrett att slaget ledde till de följder som anges i gärning sbeskrivningen. A.S. ska alltså dömas för att ha utdelat ett slag i ansiktet på H.F.. Straffvärdet för gärningen motsvarar en månads fängelse. Slaget har utdelats när H. F. varit på väg bort från A.S. och när tumultet hade lagt sig. Det finns därför inte skäl att sänka straffvärdet med hänvisning till provokation. Misshandel är ett sådant brott som normalt ska leda till att påföljden bestäms till fängelse. Det saknas emellertid anledning att befara att A.S. ska återfalla i brott. A.S. har också samtyckt till att utföra samhällstjänst och får anses lämpad för detta. Det finns därmed förutsättningar att undvika ett fängelsestraff och i stället döma A.S. till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Med beaktande av brottets straffvärde ska antalet timmar samhällstjänst bestämmas till 50. Genom gärningen har A.S. utsatt H.F. för en så allvarlig kränkning att H.F. har rätt till kränkningsersättning. Yrkat belopp är skäligt. H. F. har inte visat att han därutöver har rätt till ersättning för sveda och värk med ett högre belopp än det som vitsordats. Eftersom A.S. döms för ett brott med fängelse i straffskalan ska han enligt lag betala en avgift till Brottsofferfonden. A.S. ska, med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, till staten återbetala en viss del av försvararkostnaden vid hovrätten.

Kommentarer inaktiverade.