- Instans
- Arbetsdomstolen
- Referat
- AD 1994 nr 102
- Domsnummer
- 1994-102
- Målnummer
- A-267-1993
- Avgörandedatum
- 1994-08-24
- Rubrik
- En kassörska i en livsmedelsbutik har avskedats på grund av vad som förekommit i samband med s.k. provköp vilka utförts av butikskontrollanter från ett av arbetsgivaren anlitat bevakningsföretag. Arbetsdomstolen finner att det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande men att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp kassörskan.
- Lagrum
- 7 § första stycket och 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Parter:
Handelsanställdas Förbund; HAO
Handelsarbetsgivarna; Fred’s Handelsbod Aktiebolag
Nr 102
Handelsanställdas Förbund
mot
HAO Handelsarbetsgivarna och Fred’s Handelsbod Aktiebolag i
Hisings Kärra.
anställningsskydd
Mellan HAO Handelsarbetsgivarna och Handelsanställdas
Förbund gäller kollektivavtal. Fred’s Handelsbod AB är
genom delägarskap i HAO bundet av kollektivavtalet. B.A.
är medlem i förbundet.
Bolaget driver en ICA livsmedelsbutik. F.O. är
butikschef och ställföreträdare för bolaget. B.A. har
varit anställd som affärsbiträde i butiken sedan i maj
1987. Den 3 juni 1993 avskedades B.A. från sin
anställning i bolaget.
Bolaget har som grund för avskedandet angett att B.A. i
sitt arbete som kassörska har tillägnat sig medel ur kassan
som hon underlåtit att registrera eller att hon i vart fall
på ett flagrant sätt brutit mot de rutiner som ålegat henne
att iaktta i arbetet. Förbundet har bestritt bolagets
påståenden.
Förbundet har väckt talan mot HAO och bolaget samt anfört
att B.A. avskedats utan att ens saklig grund för
uppsägning förelegat.
Förbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta
bolaget att till B.A. utge dels allmänt skadestånd med
80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för
delgivning av stämning till dess betalning sker, dels
ekonomiskt skadestånd med 106 970 kr jämte ränta enligt 6 §
räntelagen på 9 500 kr från den 25 juni 1993, på 10 339 kr
från den 25:e i varje månad från och med juli 1993 till och
med februari 1994 och på 4 419 kr från den 25 mars 1994,
allt till dess betalning sker. Förbundet har vidare yrkat
att förbundet förbehålls rätten att i mån av befogenhet
föra talan om ytterligare ekonomiskt skadestånd.
För det fall att arbetsdomstolen skulle finna att det
förelegat saklig grund för uppsägning men inte grund för
avskedande har förbundet yrkat att arbetsdomstolen
förpliktar bolaget att till B.A. utge allmänt skadestånd
med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen
för delgivning av stämning till dess betalning sker, dels
ekonomiskt skadestånd med 51 695 kr jämte ränta enligt 6 §
räntelagen på 9 500 kr från den 25 juni 1993, på 10 339 kr
från den 25:e i varje månad från och med juli 1993 till och
med oktober 1993 och på 839 kr från den 25 november 1993,
allt till dess betalning sker.
HAO och bolaget har bestritt samtliga yrkanden men
vitsordat beräkningen av det ekonomiska skadeståndet och
räntan såsom i och för sig skälig. Om arbetsdomstolen
skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger anser
arbetsgivarparterna att skadeståndet skall jämkas till noll
kronor på grund av att B.A. genom sitt agerande har
varit medvållande till den uppkomna situationen.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört
följande:
Förbundet
Allmänt
B.A. anställdes hos bolaget i maj 1987 som kassabiträde.
Hon saknade tidigare erfarenhet av sådant arbete. Hon
arbetade till en början endast i kassan men under senare år
fram till oktober 1992 var hon även ansvarig för tre av
butikens avdelningar. Avdelningsansvar innebär beställning,
uppackning och prismärkning av varor.
B.A. har inte fått någon utbildning av bolaget utan har
fått lära sig kassaarbetet av äldre kollegor. Det fanns
inte några skriftliga instruktioner för hur kassaarbetet
skulle skötas. När hon skulle lära sig kassaarbetet fick
hon till att börja med stå bakom en kassörska och titta på
hur denna arbetade. Efter ungefär en vecka kunde B.A.
klara av kassaarbetet på egen hand. Hennes arbetstid var
fördelad med ungefär hälften avseende kassaarbete och
återstoden avseende det arbete som avdelningsansvaret
medförde. Från oktober 1992 hade hon inget avdelningsansvar
utan arbetade i större utsträckning i kassan.
Bolaget har cirka trettio anställda. Av dessa arbetar tjugo
med kassatjänst i någon av butikens fem kassor. Kassa 4 är
huvudkassa och är alltid öppen. Kassa 2 är för det mesta
öppen. Varje morgon görs ett schema upp över vilka som
skall sitta i kassorna och vilka som skall vara avlösare.
Det sitter ungefär tio kassörskor i kassorna under en dag.
Kassörskorna sitter inte alltid i samma kassa under en dag.
Kassörskorna sitter inte heller i kassan hela arbetsdagen
utan avlösning sker vid flera tillfällen. Förutom för
arbete i butiken sker avlösning för lunch och för en
kortare rast på förmiddagen och eftermiddagen men även vid
andra tillfällen.
Det finns inte någon skriftlig instruktion för kassörskorna
vad gäller hanteringen av pengar i butiken. Den sista
kassörskan i kassan under en dag skriver en kassarapport
och lämnar växelpengar till kassan. Den totala
kassabehållningen räknas ihop påföljande dag av personal
inne på kontoret.
B.A. har trivts bra med sitt arbete. Hon har emellertid
genomgått en uppslitande skilsmässa i början av 1990-talet
som ledde till långvariga sjukskrivningar. Det kan ha
inverkat på hennes arbete.
Hösten 1992 bytte bolaget kassasystem till elektronisk
avläsning av streckkoder. Förändringen medförde relativt
stora inkörningsproblem. Inför införandet av det nya kas-
sasystemet hade bolaget ett stormöte med personalen då man
gick igenom hur det nya systemet skulle fungera praktiskt.
B.A. var inte närvarande vid mötet på grund av sjukdom.
Vid ett tillfälle kom det också personal från
tillverkarföretaget som hade en genomgång med tre till fyra
kassörskor åt gången under en till en och en halv timme.
Genomgången avsåg hur kassorna skulle fungera tekniskt.
Bolaget hade också ett möte med personalen i december 1992
då det nya kassasystemet diskuterades. En anledning till
mötet var att man hade stora problem med bl.a.
kontokortshantering, pantkvitton, rättelser och dubbelslag.
B.A. var närvarande vid dessa möten. B.A. upplevde
denna tid som jobbig.
Anledningen till bolagets påstående om oegentligheter från
B.A:s sida är vad som framkommit genom rapporter som
upprättats av det av bolaget anlitade bevakningsföretaget
Sandex. Varje rapport avser ett s.k. provköp som gjorts mot
B.A. av kontrollanter vid Sandex. Sandex har gjort 23
provköp mot B.A. och enligt bolaget har hon underlåtit
att registrera 16 inköp. Bolaget åberopar endast tio av
rapporterna. Dessa rapporter anger att B.A. under tiden
den 2 juni 1992 till och med den 24 maj 1993 underlåtit att
registrera inköpsbeloppen och i ett fall att hon
registrerat ett för lågt belopp. De åberopade provköpen
skedde den 2 juni 1992, den 7 september 1992, den
9 september 1992, den 5 oktober 1992, den 12 januari 1993
kl. 12.50, den 15 januari 1993, den 15 mars 1993, den
21 maj 1993 kl. 11.07 och kl. 15.42 samt den 24 maj 1993.
Den 24 maj 1993 arbetade B.A. som vanligt i kassan. På
eftermiddagen kom en kontrollant från Sandex och beordrade
henne att stänga kassan och ta med sig kassalådan med
pengarna till kontoret. B.A. förstod inte vad saken
gällde. Först en lång stund senare, efter att ha vistats på
kontoret med kontrollanterna och fackklubbens ordförande
B.T-C., förklarade kontrollanterna för
B.A. att det hade gjorts provköp mot henne och att hon
vid ett flertal tillfällen inte hade registrerat inköp i
kassan. Det var en oerhört pressande situation för B.A..
Sandex redovisning av provköpen mot B.A. ledde till att
bolaget varslade henne om avsked. Hon fick en viss tid på
sig att förklara sitt beteende. Men hon kunde inte ge
bolaget någon förklaring eftersom hon inte minns något av
provköpen utom det sista. B.A. avskedades efter att ha
varit anställd i bolaget i drygt sex år. Hon avskedades
utan föregående varning eller påpekande från bolaget.
Förbundet bestrider att B.A. har tillägnat sig några
pengar ur kassan och att hon brutit mot några rutiner.
Har provköpen skett mot B.A.?
Förbundet kan inte vitsorda att provköpen har gjorts mot
B.A. eftersom hon inte minns dem.
Av provköpsrapporterna framgår det inte att provköpen
riktar sig mot en och samma person. Det kan inte uteslutas
att något av provköpen, förutom tillfället den 24 maj 1993,
riktats mot B.A..
Förbundet bestrider inte att avsikten från Sandex sida har
varit att utföra provköpen mot B.A.. Hon har mest suttit
i kassa 2 men eftersom hon inte suttit i den kassan hela
tiden har provköpen ibland kommit att ske mot andra
kassörskor som har suttit i kassa 2.
Beträffande de rapporter som utförts mot B.A. har
förbundet gjort följande anmärkningar: I tio rapporter
finns under rubriken signalement på kassabiträde namnet
B.A. med. När B.A. anställdes fanns det en skyldighet
för kassörskorna att bära namnbricka. Denna skyldigheten
upprätthölls dock inte utan ett flertal kassörskor, bland
dem B.A., valde att ej bära namnbricka. Någon gång efter
semestern 1992 infördes skyldigheten att bära namnbricka
igen. B.A. hade namnbricka på sig en eller två dagar.
Därefter har hon inte använt namnbricka. På rapporten från
den 17 maj 1993 uppges det att kassabiträdet har blå ögon.
Det anges ingenting om glasögon. B.A. har alltid
glasögon på sig. Beträffande hårets längd och färg
beskrivs kassabiträdets hår oftast som blont och axellångt
men blont och kort förekommer också. Beträffande de två
provköpen som gjordes den 12 januari 1993 anges håret först
som kort och cendré och sedan som blont och axellångt. Det
var samma kontrollant som utförde de två provköpen. De två
provköpen har inte skett mot samma kassörska. I rapporten
från provköpet den 15 mars 1993 anges det dessutom att
håret var kort och något grått. Det kan inte vara samma
person som beskrivs ha blont och axellångt hår.
Hur har provköpen gått till och hur har B.A. agerat i
samband med provköpen?
Provköpen har skett på ett mycket otillfredsställande sätt
från Sandex butikskontrollanters sida.
Provköpen säger inget om hur en kassörska beter sig i
normala fall när en vanlig kund handlar. En vanlig kund
står i kö och väntar på sin tur och lägger varorna på
bandet. Varorna förs förbi en elektronisk avläsare och
kunden får det belopp som skall betalas angivet av
kassörskan. Kunden betalar och tar emot kvitto. Sandex
kontrollanter beter sig inte som en vanlig kund.
Kontrollanterna lägger ej varorna på bandet utan håller dem
i handen och lämnar fram jämna pengar. B.A. minns
provköpet den 24 maj 1993. Då kom någon fram till kassan
och passerade kön och lämnade jämna pengar. Det pågående
köpet måste avslutas innan det går att registrera det
nytillkomna köpet. Kontrollanterna skapar genom sitt
beteende en stressituation för kassörskan. Länsstyrelsen i
Göteborg och Bohus län har med anledning av en tidigare dom
från arbetsdomstolen (AD 1993 nr 65) begärt en förklaring
från Sandex angående butikskontrollanternas beteende vid
provköp bl.a. att de gått före i kön. I domen har arbets-
domstolen bedömt att Sandex butikskontrollanter inte betett
sig som kunder förväntas göra. Sandex har i förklaring
förnekat att man uppträtt olämpligt men uppgivit att man
ändrat sina rutiner. Länsstyrelsen har i beslut den 4 mars
1994 inte funnit skäl att vidta en så ingripande åtgärd som
återkallelse av Sandex auktorisation eftersom Sandex
vidtagit rättelseåtgärder.
Provköpen har också skett vid lunchtid och vid
eftermiddagstid då det är mycket kunder i butiken. Vid
provköpstillfället den 12 januari 1993 kl. 15.43 var det i
kassa 2 nästan 30 inköp på knappt 20 minuter. Vid provköpet
den 15 januari 1993 kl. 12.51 förekom 15 inköp på tio
minuter i kassa 2. Vid provköpet den 15 mars 1993 kl. 16.14
skedde det 11 inköp på nio minuter. Vid provköpet den
21 maj 1993 kl. 11.07 var det flera kunder som handlade
mycket. Det var 14 kunder på tio minuter. Det var också
många kassor öppna samtidigt.
B.A. har medgett att hon i undantagsfall kan ha
underlåtit att registrera belopp. Men genom att hon inte
vet när det har genomförts provköp mot henne vet hon inte
om det har skett vid sådana tillfällen. Det kan vara
situationer när en kund går före i kön därför att kunden
har bråttom och lämnar fram jämna pengar för en vara medan
hon expedierar en annan kund. Kassasystemet är konstruerat
så att det inte går att avbryta en pågående expediering av
en kund. B.A. har i största möjliga utsträckning försökt
att komma ihåg att registrera inköp av detta slag senare
genom att göra en notering på ett gammalt kvitto eller i
sin hand. Hon har registrerat inköpet så fort det blivit
ett tillfälle t.ex. när kön är slut eller när det har
lugnat ner sig i affären. Det kan dock ha hänt att hon har
helt glömt bort att registrera varan. Det är självklart
enligt B.A. att alla inköp skall registreras.
Förbundet kan inte vitsorda att registreringar ej har
skett. Arbetsgivarsidan har granskat kassaremsor inom
30 minuter efter det att provköpen har ägt rum. Förbundet
vitsordar att registrering inte har skett inom denna tid.
Det är emellertid inte tillräckligt att endast gå igenom en
så kort tidsperiod som 30 minuter för att påstå att regis-
trering inte har skett. Vid provköpstillfället den 2 juni
1992 har bolaget möjliggjort för förbundet att granska
kassaremsan för en längre tidsperiod än 30 minuter. Vid det
provköpstillfället avsåg provköpet tvättmedel för 39,90 kr.
Av kassaremsan framgår att registrering av provköpet har
skett 200 inköp senare än vid det tillfälle då provköpet
påstås ha skett. Det kan bero på att det var stressigt och
mycket folk i butiken vid tiden för provköpet.
B.A. har inte brutit mot några rutiner. Det finns inga
rutiner för undantagssituationer när kassörskan inte kan
registrera inköpet omedelbart t.ex. därför att en kund går
före i kön. F.O. har känt till dessa situationer
och har inte haft någon erinran mot att kunder går före i
kön.
Om det skulle visa sig att det är B.A. som har blivit
utsatt för provköp, anser förbundet att Sandex rutiner för
provköp är sådana att det inte har skett något brott från
B.A.. I vart fall var hennes beteende ursäktligt.
Arbetsgivarparterna
Fred’s Handelsbod, liksom de flesta detaljhandelsbutiker,
har ett ständigt problem med svinn. Detta uppgår till stora
summor. Som ett led i bekämpandet av svinnet har bolaget
anlitat bevakningsföretaget Sandex. Efter det att bolaget
inrättade det nya kassasystemet införde bolaget även
strängare rutiner när det gäller att inventera vilka varor
som kommer in till bolaget. Under våren 1992 lät bolaget
göra ett antal provköp mot kassörskorna. Provköpen började
den 2 juni 1992. De första åtta provköpen var s.k.
generella provköp. Det innebar att det från början inte
fanns någon misstanke om oegentligheter mot någon
kassörska. Vid dessa provköp var det endast B.A. som
inte registrerade varorna korrekt i kassan. I samråd med
Sandex beslöt bolaget att från och med den 5 augusti 1992
skulle provköp endast utföras mot B.A.. Det utfördes ett
stort antal provköp mot B.A.. Det gick till på så sätt
att E.R. på Sandex, de dagar det kunde vara
aktuellt med provköp, tog kontakt med F.O. och
frågade om B.A. arbetade denna dag. Man var överens om
att samtliga provköp mot henne skulle ske i kassa 2. E.R.
instruerade sedan de kontrollanter som skulle
utföra provköpen mot B.A.. De kontaktade oftast F.O.
strax före provköpet för att kontrollera att B.A.
arbetade och att hon satt i kassa 2. Att B.A:s utseende
har beskrivits något olika i provköpsrapporterna beror på
att kontrollanterna uppfattat hennes utseende på olika
sätt.
Provköpen går till på det sättet att en kontrollant går
till kassan med en eller flera varor och jämna pengar samt
placerar sig i kön. Kontrollanten går inte före i kön.
Kontrollanten har en kollega med sig som observatör.
Observatören uppehåller sig i butiken i närheten av den
kassörska mot vilken provköpet utförs. För att kunna se på
kassaremsan när ett provköp har gjorts noterar
kontrollanten, genom att titta på displayen, först ett
s.k. förköp dvs. det köp som sker omedelbart före
provköpet. Efter provköpet sker ett s.k. efterköp av
observatören. I samtliga de 10 provköpsrapporter som
åberopas har provköpsbeloppen inte återfunnits registrerade
på kassaremsorna. Ambitionen då ett provköp görs är att det
alltid skall finnas ett förköp och ett efterköp. Det kan
emellertid saknas förköp i något fall därför att det inte
fanns någon kund i kassan före kontrollanten eller därför
att kontrollanten eller observatören av någon anledning
inte har sett displayen. Däremot har det i samtliga
åberopade fall noterats att pengarna har lagts i
kassalådan. I vart fall har kontrollanterna inte sett B.A.
A tillgripa pengar ur kassan. Någon av kontrollanterna L.B.
R.J., E.O. eller C.H.
har varit observatörer vid de tio
provköpstillfällena som åberopas. Vid tillfället den 24 maj
1993 gjorde R.J. provköpet. Det har varit
ganska lugnt i butiken då provköpen genomförts. Provköpen
är utförda såväl före som efter det nya kassasystemets
införande.
Eftersom B.A. varken vid kassarevisionen den 24 maj 1993
eller senare kunnat lämna någon tillfredsställande
förklaring till varför hon i vissa fall underlåtit att
registrera inköp, anser arbetsgivarparterna att skäl för
avsked av B.A. föreligger. Det kan inte krävas att B.A.
A skall komma ihåg när alla olika provköp har gjorts men
eftersom hon har vitsordat att hon inte registrerat vissa
inköp borde hon kunna erinra sig något tillfälle.
Domskäl
Allmänt
B.A. blev den 3 juni 1993 avskedad från sin anställning
som kassörska hos bolaget. Tvisten gäller om bolaget haft
tillräckliga skäl för avskedandet eller, för den händelse
så inte varit fallet, om saklig grund för uppsägning
förelegat.
Arbetsgivarparternas uppfattning är att det föreligger
tillräckliga skäl för avskedande eller i vart fall saklig
grund för uppsägning. Till stöd för detta har bolaget
åberopat i huvudsak följande. B.A. har enligt rapporter
från tio provköp underlåtit att registrera provköpsbeloppen
och i ett av dessa fall har hon registrerat ett för lågt
belopp. Arbetsgivarparterna har gjort gällande i första
hand att B.A. tillägnat sig de belopp som hon underlåtit
att registrera och i andra hand att hon på ett flagrant
sätt brutit mot bolagets kassarutiner genom att inte
registrera inköpen.
Förbundets uppfattning är att det inte föreligger
tillräckliga skäl för avskedande och inte heller saklig
grund för uppsägning av B.A.. Till stöd för detta har
förbundet åberopat att B.A. inte tillägnat sig några
pengar eller brutit mot några rutiner. Förbundet bestrider
att provköpen har gjorts mot B.A. och förbundet kan inte
vitsorda att registrering vid provköpen ej har skett.
Dessutom anser förbundet att provköpen har utförts på ett
klandervärt sätt genom att kontrollanterna skapar en
stressituation för kassörskorna och att köpen har skett då
det är mycket kunder i butiken.
Har provköpen skett mot B.A.?
Följande får anses framgå av utredningen. Sandex och
bolagets företrädare F.O. hade överenskommit att
efter den 5 augusti 1992 provköp skulle utföras endast mot
B.A.. Överenskommelsen innefattade vidare att B.A.
alltid skulle sitta i kassa 2 vid provköpen. De dagar då
provköp skulle genomföras ringde en befattningshavare hos
Sandex till F.O. och kontrollerade att B.A.
arbetade och att hon satt i kassa 2. Befattningshavaren gav
sedan instruktioner till de två kontrollanter som skulle
göra provköpet. På vägen till butiken eller på parke-
ringsplatsen vid butiken ringde kontrollanterna från sin
mobiltelefon till F.O. för att få bekräftat att
B.A. arbetade och satt i kassa 2. Om B.A. hade hunnit
begära avlösning från kassan innan provköpet skedde, gick
kontrollanterna ut ur butiken igen. De ringde till Fredrik
Olsson efter cirka 10 minuter för att kontrollera om hon
åter satt i kassa 2.
Kontrollanten L.B. har vid vittnesförhör förklarat att
hon känner igen B.A. och därför skulle ha sett om det
inte var B.A. som satt i kassa 2. Första gången L.B.
gjorde provköp mot B.A. hade hon fått en be-
skrivning på hur B.A. såg ut och i vilken kassa hon
satt. Provköpsrapporten upprättades i bilen omedelbart
efter provköpet och skrevs sedan ut på kontoret. L.B.
har också uppgett att hon ibland antecknat "B.A." i
provköpsrapporterna eftersom hon vet att B.A. heter så
men ibland har hon inte skrivit namnet. Kontrollanterna
R.J. och E.O. har vid vittnesförhör
också uppgett att de känt igen B.A. när de gjort provköp
mot henne och R.J. har tillagt att han vet att
hon heter B.A.. Att han uppgett namnet "B.A." i vissa
rapporter betyder inte att han sett henne bära en
namnbricka utan att han vet att hon heter B.A.. Han kan
någon gång ha förbisett att skriva namnet. Kontrollanten
C.H. har omvittnat att hon har varit med vid
två provköp mot B.A.. C.H. har också
uppgett att hon känner igen B.A. och vet att hon utfört
provköp mot henne.
Beträffande de av arbetsgivarparterna åberopade
provköpsrapporterna gör arbetsdomstolen följande
anmärkningar beträffande uppgivna signalement på
kassabiträdet: I nio av de åberopade rapporterna anges
hårfärg och hårlängd som cendré eller blont och axellångt.
Vid ett tillfälle anges håret som halvlångt. Vid
provköpstillfället den 15 mars 1993 anges att håret är kort
och något grått. I de övriga provköpsrapporterna uppges
signalement på håret oftast som blont eller cendré och
axellångt eller motsvarande och blont och kort. Avvikelser
från det har skett enligt följande: Den 9 november 1992
anges att håret är blont och något grått. Den 12 januari
1993 kl. 12.50 anges att håret är cendréfärgat och kort.
Samma dag fast på eftermiddagen anges att håret är blont
och axellångt. Ytterligare avvikelse från de övriga
rapporterna är den 15 mars 1993 då håret anges som något
grått och kort. B.A. har själv berättat att hon har
slingor i håret och att hennes hårfärg därför kan variera.
Även fackklubbordföranden vid butiken B.T-C.
har berättat att B.A:s hårfärg växlar. B.A.
har även uppgivit att hon alltid bär glasögon. Glasögon som
signalement har uppgivits i samtliga rapporter utom från
den 17 maj 1993 då det har antecknats att kassörskan har
blå ögon. Vad gäller andra signalement anges det oftast att
provköpet har skett i kassa 2 eller andra kassan från
vänster inifrån och i ungefär hälften av rapporterna anges
namnet B.A. som "signalement".
Arbetsdomstolen gör följande bedömning.
Kontrollanterna L.B., R.J., E.O.
och C.H. har vid vittnesförhör berättat om
rutinerna inför ett provköp mot B.A.. Kontrollanterna
har uppgivit att de är säkra på att de utfört provköpen mot
B.A.. De har känt igen henne och vet att hon är B.A..
Det är klarlagt att det sista provköpet den 24 maj 1993,
som utfördes av L.B. och R.J., gällde
B.A.. Arbetsdomstolen anser sig vidare kunna konstatera
att provköpsrapporternas signalement i allt väsentligt
överensstämmer med varandra. Även rapporterna får därför
anses ge ett starkt belägg för att samtliga provköp gjorts
mot B.A.. Några omständigheter som talar för att något
eller några provköp har riktats mot annan kassörska har
inte förebringats. Arbetsdomstolen kommer till den
uppfattningen att samtliga provköp har gjorts mot B.A..
Hur har provköpen gått till och hur har B.A. agerat i
samband med provköpen?
Av utredningen framgår följande.
B.A. har uppgett att hon inte varit medveten om att
provköp ägt rum mot henne men att det hänt att hon inte
registrerat ett köp på en gång eller att hon glömt bort att
registrera ett köp. Det har då varit fråga om situationer
när kunden har gått före i kön. Hon har känt sig stressad
och hennes beteende är därför ursäktligt. Hon har vidare
uppgett följande: När någon går före i kön för att t.ex.
handla en tidning och lämnar jämna pengar kan hon inte
registrera detta köp medan hon hanterar det pågående köpet.
Hon registrerar därför köpet i efterhand men lägger ner
pengarna i kassalådan. Hon känner sig stressad i dessa
situationer och registrerar därför köpet när det lugnat ner
sig i kassan. Hon brukar skriva en notering i handen eller
på ett gammalt kvitto så att hon skall komma ihåg att göra
registreringen. Ibland glömmer hon dock bort det ändå. Hon
har inte tänkt så mycket på vad som händer om hon inte
registrerar ett köp. Ingen har påtalat för henne att det
finns för mycket pengar i kassan.
Kontrollanterna L.B., R.J. och E.O.
har under vittnesförhör uppgett att de inte gått
före i kön när de genomfört provköp mot B.A. utan ställt
sig i kön och väntat på sin tur. De har valt ut en vara och
har haft jämna pengar i handen. När de kommit fram till
B.A., har L.B. och R.J. sträckt fram
varan och pengarna som de haft i handen hela tiden medan
E.O. lagt varan på bandet men hållit handen på den.
Han har också uppgett att han sagt priset på varan högt och
visat fram prislappen för B.A.. Kontrollanterna har
uppgett att B.A. har tagit emot pengarna men inte
registrerat varan. De har också berättat att hon lagt
pengarna i kassalådan. L.B. har sagt att B.A. lagt
pengarna i kassan i samband med provköpet eller lagt dem
vid sidan av kassan tills hon öppnat kassan nästa gång och
då lagt ner dem där. R.J. har sagt att B.A.
oftast har lagt ner pengarna från provköpet i samband med
efterköpet. E.O. har också berättat att hon lagt
ner pengarna i kassan i samband med provköpet eller när hon
öppnat kassan nästa gång.
L.B. och R.J. utförde det sista provköpet
mot B.A. den 24 maj 1993. R.J. var
kontrollant och L.B. var observatör. De har berättat
att R.J. skulle handla två burkar hårspray för
60 kr som han sträckte fram till B.A. tillsammans med
jämna pengar och att B.A. tog pengarna men underlät att
registrera köpet. S.E., som är anställd i
bolaget och har personalansvar, har omvittnat att hon var
ute i butiken vid det aktuella tillfället och att hon
iakttog att den manlige kontrollanten köpte två flaskor
hårspray som han höll i vänster hand och 60 kronor i höger
hand. Det var B.A. som satt i kassan. Kontrollanten höll
fram flaskorna och pengarna framför kassaapparaten. B.A.
tog pengarna och lade ner dem i kassalådan. Hon
registrerade inte inköpet. Det var ganska lugnt i butiken
vid tillfället. S.E. tänkte inte på om
kontrollanten gick före i kön. B.A. har uppgett att hon
minns det sista provköpstillfället och att det var någon
som gick före i kön och skulle handla två flaskor hårspray.
Förbundet har även angivit att det i 14 av de 23
provköpsrapporterna inte finns något förköp antecknat.
Detta talar enligt förbundets mening för att
kontrollanterna gått före i kön och uppträtt på sådant sätt
att B.A. känt sig stressad. Arbetsgivarparterna har
anfört att orsaken till att något förköp inte registrerats
är att det inte fanns någon kund före kontrollanten som
gjorde ett förköp eller att displayen varit skymd.
Förbundet har också invänt mot hur provköpen har gått till
på den grunden att de skett när det varit mycket kunder i
butiken. Arbetsgivarparterna har för sin del anfört att det
varit lugnt i butiken vid provköpstillfällena. Förbundet
har åberopat kassaremsor från sex provköpstillfällen för
att visa att provköpen inte utförts då det varit lugnt i
butiken. B.T-C. har uppgett att det tar
ungefär en halv minut att registrera tio varor om det inte
är frukt eller grönsaker för då tar det något längre tid.
Hon har även uppgett att de åberopade kassaremsorna inte
visar att det var någon onormal belastning på kassorna vid
de aktuella tillfällena och att det inte fanns någon rimlig
anledning att inte registrera varorna på en gång.
Arbetsdomstolen gör följande bedömning.
Av utredningen framgår inte att kontrollanterna vid
provköpen uppträtt på något sätt som kunnat vara
provocerande för B.A.. Att kontrollanterna hållit i
varorna kan inte sägas vara något onormalt beteende när en
kund handlar endast en eller två varor. Eftersom det varit
fråga om provköp som syftat till att kontrollera den
anställdes ärlighet, kan kontrollanterna heller inte
kritiseras för att de gett B.A. valmöjligheten att ta
varan och registrera den eller bara ta pengarna. Av
utredningen har inte framkommit att det varit osedvanligt
mycket att göra i kassa 2 eller i butiken i övrigt.
Utredningen visar att B.A. har tagit emot pengar och
lagt dem i kassan men att hon inte har registrerat beloppen
i anslutning till köpet eller under de närmaste
30 minuterna därefter.
Den frågan inställer sig om B.A. över huvud taget har
registrerat provköpsbeloppen eller inte.
Arbetsgivarparterna har gjort gällande att B.A. inte har
registrerat beloppen. Förbundet har inte vitsordat att
registrering ej har skett. B.A. har uppgett att det hänt
att kunder gått före i kön, ibland ungefär en gång om dagen
och ibland omkring en gång i veckan. B.A. har sagt sig
inte kunna erinra sig något tillfälle då hon har
registrerat köpet vid ett senare tillfälle. Förbundet har
åberopat en kassaremsa från provköpstillfället den 2 juni
1992 som avsåg tvättmedel för 39,90 kr. Enligt förbundet
måste antas att provköpet registrerats 200 köp senare där
det på kassaremsan finns en registrering av en vara för
39,90 kr. Arbetsgivarparterna har inte vitsordat att denna
registrering avser provköpet. Enligt S.E. är
just priset 39,90 kr ett mycket vanligt pris på varor i
butiken. Enligt arbetsdomstolens mening finns inget stöd
för att den av förbundet påvisade registreringen härrör
från provköpet. Ingen av kontrollanterna eller någon annan
person som hörts i målet har heller berättat om att de sett
B.A. skriva en notering i handen eller på ett kvitto för
att hon skulle komma ihåg att registrera köpet senare.
B.A. har inte kunnat ge någon annan förklaring till
varför hon ibland inte registrerat vissa köp utom att hon
känt sig stressad.
Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen fram till
följande uppfattning. I målet är klarlagt att B.A. inte
registrerat provköpen vare sig i samband med att dessa ägt
rum eller under den närmaste tiden därefter. Det finns
ingen omständighet som direkt tyder på att B.A.
registrerat köpen vid någon senare tidpunkt under dagen.
B.A:s egen redogörelse för sitt tillvägagångssätt i fall
som är jämförliga med provköpen är svårförståelig och
ägnad att skapa tvekan om vad som i själva verket
förekommit. Något rimligt motiv för att hantera köpen på
det sätt som B.A. uppgett har inte anförts.
Arbetsdomstolen drar den slutsatsen av vad som framkommit
att B.A. kan antas inte ha registrerat provköpen.
Har B.A. tillägnat sig pengarna?
Arbetsgivarparterna har som en förstahandsståndpunkt anfört
att B.A. har tillägnat sig de pengar som hon har
underlåtit att registrera vid de åberopade prov-
köpstillfällena. B.A. har förnekat detta.
Utredningen i målet visar att B.A. har lagt ner pengarna
i kassan och det finns ingen bevisning som styrker att hon
tagit pengar ur kassan eller på något annat sätt
tillgodogjort sig dessa.
Arbetsgivarsidans ståndpunktstagande innebär påstående om
ett handlande som utgör ett allvarligt brott. Med hänsyn
härtill måste beviskraven i detta fall ställas mycket högt.
Att B.A. har underlåtit att registrera beloppen och att
hon inte kunnat lämna någon tillfredsställande förklaring
till sitt handlande kan under föreliggande omständigheter
enligt arbetsdomstolens mening inte ligga till grund för
ett antagande om att hon tillägnat sig pengarna.
Har B.A. brutit mot bolagets rutiner?
Arbetsgivarparterna har i andra hand gjort gällande att
B.A. har brutit mot bolagets kassarutiner genom att inte
registrera provköpen.
Förbundet har invänt att B.A. inte har brutit mot några
rutiner och hänvisat till att det inte funnits några
instruktioner för kassaarbetet och för situationer när en
kund går före i kön.
F.O. har vitsordat att det inte finns några
muntliga eller skriftliga instruktioner för kassaarbetet.
Alla kunders intressen skall enligt honom tillvaratas och
så länge kassörskorna registrerar köpen har han inga
synpunkter på hanteringen.
Enligt arbetsdomstolens mening skall frånvaron av närmare
instruktioner för registreringen av köp inte tillmätas
någon betydelse i det föreliggande sammanhanget. Det måste
anses vara en självklar rutin för kassatjänsten att alla
köp registreras. Arbetsdomstolen finner därför att B.A.
har brutit mot bolagets rutiner. Vid den fortsatta
prövningen skall enligt arbetsdomstolens mening särskilt
beaktas att B.A:s åsidosättande av rutinerna för
kassaarbetet genom att underlåta att registrera inköp
gäller ett avgörande moment i verksamheten. Ett förfarande
från en kassörskas sida av denna karaktär är typiskt sett
ägnat att öppna möjlighet att dölja brister i redovisningen
av anförtrodda medel.
Föreligger grund för avskedande eller finns saklig grund
för uppsägning?
En kassörska har ett ansvar gentemot sin arbetsgivare att
på ett korrekt sätt redovisa de medel som hon anförtrotts i
arbetet. En arbetsgivare måste också kunna ha förtroende
för sina anställda. B.A. har åsidosatt sina skyldigheter
mot bolaget genom att inte registrera de köp som sker. Det
är självfallet av stor betydelse för bolaget att alla inköp
registreras i kassan. Genom registreringen får bolaget
uppgifter om kassabehållning, bruttovinstnivå och
lagersaldo. Brister i registreringen kan åsamka bolaget
stora kostnader.
B.A. har, liksom övrig personal i butiken, känt till att
provköp förekom mot kassörskorna genom den information
härom som F.O. lämnat. Den 18 maj 1993 förekom
ett personalmöte vid vilket B.A. var närvarande. Den
dataansvarige i bolaget tog vid mötet upp vikten av att
varorna registreras på ett riktigt sätt. Informationen var
inte speciellt riktad mot B.A. utan gällde allmänt med
anledning av införandet av det nya kassasystemet. Efter
detta möte har ytterligare tre provköp gjorts mot B.A.
då hon underlåtit att registrera beloppen.
B.A. har enligt vad utredningen visar vid upprepade
tillfällen underlåtit att registrera provköpsbeloppen.
B.A. har inte kunnat ge någon rimlig förklaring till
sitt handlande som gör att detta kan betraktas som
ursäktligt. Arbetsdomstolen har dock, som förut anförts,
inte funnit att B.A. har tillägnat sig pengarna.
Arbetsdomstolen bedömer därför att B.A. inte kan anses
ha åsidosatt sina åligganden på ett sådant grovt sätt att
bolaget haft tillräckliga skäl för att avskeda henne. B.A.
As beteende har emellertid kommit att allvarligt skada
arbetsgivarens förtroende för henne. Bolaget får därför
anses ha haft saklig grund för att säga upp henne.
Arbetsdomstolen vill tillägga följande. Omständigheterna i
det föreliggande fallet skiljer sig i avgörande hänseenden
från den situation som domstolen hade att ta ställning till
i rättsfallet AD 1993 nr 65. Avsevärda skillnader
föreligger sålunda bl.a. i fråga om hur provköpen utförts
samt beträffande de brister som har förekommit i
kassaarbetet.
Skadestånd
Med hänsyn till att bolaget har avskedat B.A. utan att
tillräckliga skäl härför förelegat är bolaget
skadeståndsskyldigt mot B.A..
Förbundet har, för det fall att arbetsdomstolen skulle
finna att saklig grund för uppsägning förelegat men ej
grund för avsked, yrkat att bolaget till B.A. skall utge
allmänt skadestånd med 50 000 kr.
Arbetsgivarparterna har yrkat att skadeståndet skall jämkas
till noll kr på grund av att B.A. genom sitt agerande
vid provköpen varit i hög grad medvållande till
avskedandet.
Förbundet har bestritt att skadeståndet skall jämkas
eftersom B.A. har utsatts för en kränkande behandling.
Arbetsdomstolen anser att B.A. har varit i sådan grad
medvållande till den situation som uppkommit och som lett
till avskedandet att det allmänna skadeståndet bör kraftigt
jämkas. Domstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till
15 000 kr.
Om beräkningen av det ekonomiska skadeståndet råder ingen
tvist.
Rättegångskostnader
Målets utgång i arbetsdomstolen innebär att parterna är
ömsom vinnande och förlorande. Vardera parten skall därför
bära sin rättegångskostnad.
Domslut
1. Fred’s Handelsbod AB skall till B.A. utge
– ekonomiskt skadestånd med femtioentusensexhundranittiofem
(51 695) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 9 500 kr
från den 25 juni 1993, på 10 339 kr från den 25:e i varje
månad från och med juli 1993 till och med oktober 1993 och
på 839 kr från den 25 november 1993, allt till dess
betalning sker,
– allmänt skadestånd med femtontusen (15 000) kr jämte
ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 november 1993 till
dess betalning sker.
2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Dom 1994-08-24, målnummer A-267-1993
Ledamöter: Hans Stark, Lennart Hörnlund och Jörgen Andersson (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.
Sekreterare: Gunilla Svahn Lindström