Arbetsdomstolen referat AD 1996 nr 112

Instans
Arbetsdomstolen
Referat
AD 1996 nr 112
Domsnummer
1996-112
Målnummer
A-138-1995
Avgörandedatum
1996-10-23
Rubrik
Enligt bestämmelse i kollektivavtal skall part som vill yrka skadestånd påkalla förhandling inom fyra månader från det att han fått kännedom om den omständighet som kravet grundas på. I målet uppkommer fråga om part har fått kännedom om den omständighet som kravet grundas på vid sådan tidpunkt att kravet har preskriberats.

Parter:

Svensk Pilotförening; Dansk Pilotforening; Norske SAS-Flygeres Forening; Scandinavian Airlines System

Nr 112

Svensk Pilotförening, Dansk Pilotforening och Norske SAS-Flygeres Forening

mot

Scandinavian Airlines System i Stockholm.

 

Bakgrund

Mellan Svensk Pilotförening (SPF), Dansk Pilotforening (DPF) och Norske SAS-Flygeres Forening (NSF) – i det följande kallat pilotföreningarna – och Scandinavian Airlines System (SAS) gäller kollektivavtal.

Till det mellan bl.a. SAS och pilotföreningarna gällande kollektivavtalet har fogats en särskild förhandlingsordning som föreskriver bl.a. följande.

Kap 2 RÄTTS- OCH INTRESSETVISTER

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

§ 4  Förhandlingspreskription

Om en part som har förhandlingsrätt enligt mom 1 vill yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt lag eller enligt enskilt eller kollektivt avtal, skall denna part påkalla förhandling inom fyra månader från det han fått kännedom om den omständighet som kravet grundas på. Förhandlingen måste dock påkallas senast två år efter det att denna omständighet inträffat.

Om parten inte påkallar förhandling inom föreskriven tid, förlorar han rätten till förhandling.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Till det mellan SAS och pilotföreningarna gällande kollektivavtalet har vidare fogats bl.a. en överenskommelse, som ingicks år 1983, benämnd "07. INHYRNING AV EXTERNA FLYGBOLAG – JOINT OPERATIONS – CREW INTERCHANGES" (i det följande inhyrningsavtalet). Inhyrningsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

I. INHYRNING AV EXTERNA FLYGBOLAG

§ 1.  All inhyrning skall föregås av förhandling enligt MBL. Undantagna är akuta inhyrningar orsakade av hastigt uppkomna trafikstörningar.

§ 2.  De inhyrda flygbolagen skall finnas på av SAS och pilotföreningarna gemensamt godkänd förteckning över tekniskt och operativt godkända flygbolag, dock att enskilt bolag kan godkännas av SAS och minst av två av pilotföreningarna.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

§ 3.  SAS förbinder sig att till pilotföreningarna löpande redovisa all inhyrning från utom stående flygbolag. I redovisningen skall ingå uppgifter om flygbolag, linjer, typ av flygning (exreguljärflygning, charter, dubbleringstur) samt orsak till inhyrningen.

Konsortiet SAS flyger internationell trafik främst från Köpenhamn och Arlanda. Ägarna till SAS har även bildat ett systerkonsortium, Scandinavian Commuter (i fortsättningen benämnt SAS Commuter), med samma ägarandelar som i SAS. SAS Commuter bildades för att svara för den s.k. matartrafik som flygs mellan mindre orter i norra Europa och de större flygplatserna i Skandinavien. SAS och pilotföreningarna har träffat ett kollektivavtal, det s.k. intentionsavtalet, som innebär att inhyrning som gäller SAS Commuter inte skall omfattas av inhyrningsavtalets regler, dock under förutsättning bl.a. att SAS Commuters flygplansflotta inte överstiger 30 flygplan och att varken SAS, SAS Commuter eller ägarföretagen upprättar fler flygföretag i Skandinavien.

Den 12 februari 1993 övertog SAS Commuter samtliga aktier i flygbolaget Swedair AB (Swedair). SAS Commuter disponerade vid denna tidpunkt 22 flygplan och Swedair 13 flygplan. Från det att SAS Commuter övertog ägandet av Swedair fram till det att Swedairs verksamhet upphörde den 26 mars 1994, utförde Swedair s.k. matartrafik på vissa linjer för vilka SAS hade koncession, nämligen dels tur och retur mellan Arlanda och Borlänge samt Kalmar, dels tur och retur mellan Arlanda och Vasa, Björneborg, Tammerfors samt Åbo, dels tur och retur mellan Arlanda och Bergen, dels tur och retur mellan Köpenhamn och Växjö, Örebro samt Jönköping, dels tur och retur mellan Köpenhamn och Hannover.

Efter flera tvisteförhandlingar mellan SAS och pilotföreningarna under sommaren 1994 rörande brott mot inhyrningsavtalet träffade parterna den 22 september 1994 en överenskommelse som innehåller bl.a. följande.

Mellan parterna föreligger tvist rörande inhyrning av Swedair. Med anledning här av har pilotföreningarna dels väckt talan mot SAS i Arbetsdomstolen, mål A 137/93, dels påkallat förhandling angående inhyrning av Swedair till den s.k. norrlandstrafiken.

Parterna enas om att lösa bägge dessa tvister i dess helhet enligt följande:

1. För tvisternas lösande utbetalar SAS till vardera föreningarna ett belopp om 200,000 SEK. Beloppet skall vara pilotföreningarna tillhanda senast 941031.

2. Parterna är överens om att samtliga kända inhyrningstvister därmed är lösta.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Den 13 december 1994 begärde pilotföreningarna tvisteförhandling med SAS angående brott mot inhyrningsavtalet. Parterna förhandlade sedan såväl lokalt som centralt utan att tvisten kunde lösas. Vid förhandlingarna gjorde SAS invändning om preskription.

Yrkanden

Pilotföreningarna har väckt talan vid arbetsdomstolen och har därvid gjort gällande att SAS har brutit mot inhyrningsavtalet genom de ifrågavarande inhyrningarna av Swedair under tiden den 12 februari 1993 – den 26 mars 1994. Pilotföreningarna har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta SAS att till envar av föreningarna betala allmänt skadestånd med 500 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 10 juli 1995) till dess betalning sker.

SAS har bestritt yrkandena. SAS har i första hand gjort gällande att pilotföreningarnas talan är preskriberad på grund av att pilotföreningarna inte inom den i förhandlingsordningen föreskrivna tiden har påkallat förhandling i tvistefrågan. I andra hand har SAS gjort gällande att de i målet avsedda inhyrningarna är reglerade genom den i det föregående återgivna överenskommelsen mellan parterna den 22 september 1994. Något belopp avseende allmänt skadestånd har inte vitsordas.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Pilotföreningarna

Den 12 februari 1993 blev Swedair ett helägt dotterbolag till SAS Commuter. Från samma datum engagerades Swedair i betydande omfattning för att på permanent basis bedriva matartrafik på linjer för vilka SAS hade koncession. Det var fråga om ett antal angivna linjer i norra Europa, nämligen dels tur och retur mellan Arlanda och Borlänge samt Kalmar, dels tur och retur mellan Arlanda och Vasa, Björneborg, Tammerfors samt Åbo, dels tur och retur mellan Arlanda och Bergen, dels tur och retur mellan Köpenhamn och Växjö, Örebro, samt Jönköping , dels tur och retur mellan Köpenhamn och Hannover. Dessa flygningar upphörde den 26 mars 1994 i samband med att Swedairs verksamhet lades ned.

Swedair fanns inte upptaget på den inhyrningslista som i enlighet med föreskrifterna i inhyrningsavtalet upprättats av pilotföreningarna och SAS. Innan inhyrningarna genomfördes tog SAS inget initiativ till sådan förhandling som föreskrivs i inhyrningsavtalet. När så omfattande inhyrningar ändå genomfördes av SAS, utgick pilotföreningarna därför från att dessa inte hade tillkommit genom avtal med Swedair utan med SAS Commuter, som i princip inte omfattades av inhyrningsavtalets bestämmelser.

Till bilden hör att SAS den 14 oktober 1992 i en bilaga till en förhandlingsframställan förklarat att man planerade att hyra in Swedairs SAAB 340 flygplan för att på reguljär basis flyga från Arlanda till Åbo, Tammerfors, Vasa och Bergen. I förhandlingsframställningen anges även att, intill det att Swedair etablerats som dotterbolag till SAS Commuter, Swedair hade tekniskt och operativt ansvar för den SAAB 340-kapacitet som hyrdes in. Detta uppfattade pilotföreningarna så att man inte längre skulle betrakta dessa flygningar som inhyrningar av Swedair när det bolaget väl hade etablerats som dotterbolag till SAS Commuter.

Pilotföreningarnas intryck av inhyrningarnas karaktär påverkades också av det sätt på vilket SAS Commuters övertagande av Swedair annonserats ut. I samband med SAS Commuters övertagande av Swedair angavs i en artikel i SAS personalinformation den 25 februari 1993 bl.a. att Swedair nu var ett helägt dotterbolag till SAS Commuter, som därmed utvidgat sitt verksamhetsområde till att också omfatta svensk inrikesflygning. Vidare angavs i artikeln att SAS Commuter den 12 februari 1993 växte med tretton flygplan och ca 250 medarbetare då Swedair AB blev ett helägt dotterbolag. I artikeln uttalar SAS Commuters VD H.E.S. att han gläder sig över att SAS Commuter med övertagandet av Swedair AB fogade svensk inrikesflygning till sitt verksamhetsområde, vilket fram till dess hade gällt norsk inrikesflygning och korta rutter från Köpenhamn till Skandinavien och Europa.

Av SAS förvaltningsberättelse för år 1993 framgår att SAS betraktade Swedair som ingående i SAS organisation. I en uppställning över de olika flygplan som SAS disponerar finns upptagna 13 SAAB 340 som ägdes av Swedair. I texten anges att "I samband med övertagandet av Linjeflyg AB, tillfördes SAS genom SAS Commuter, samtidigt Swedairs SAAB 340 flotta".

Härigenom delgavs pilotföreningarna intrycket att det inte var fråga om någon inhyrning av Swedair från SAS sida, utan att Swedair inlemmats i den flotta för matartrafik som SAS Commuter disponerade. Med hänsyn till det antal flygplan som ägdes av SAS Commuter och Swedair innebar detta enligt pilotföreningarnas mening ett brott mot intentionsavtalet. Genom att anskaffa Swedair och låta Swedair bli dotterbolag till SAS Commuter bröt SAS enligt föreningarnas mening även mot en bestämmelse i intentionsavtalet som innebar att SAS, SAS Commuter och deras ägarföretag inte fick upprätta nya flygbolag i Skandinavien.

Pilotföreningarna var vid denna tidpunkt ändå inte helt säkra på att det inte var fråga om en inhyrning från SAS sida av Swedair och alltså ett brott mot inhyrningsavtalet. Pilotföreningarna begärde tvisteförhandlingar och vid lokal förhandling den 19 april 1993 gjorde pilotföreningarna gällande dels att SAS genom engagemanget av Swedair brutit mot intentionsavtalet vad avser upprättandet av nytt flygbolag och det antal maskiner som får disponeras av SAS Commuter, dels att det inträffade var att betrakta som ett brott mot inhyrningsavtalet. SAS angav vid förhandlingen att det var SAS Commuter som hyrde in Swedair för att beflyga SAS Commuters linjer. Med anledning av det beskedet från SAS gjorde pilotföreningarna i den fortsatta handläggningen av tvisten inte gällande att det var fråga om ett brott mot inhyrningsavtalet. Beskedet från SAS föranledde i stället föreningarna att göra gällande att det var fråga om brott mot intentionsavtalet.

På grund av att parterna inte kunde enas vid tvisteförhandlingarna väckte pilotföreningarna vid arbetsdomstolen talan mot SAS angående skadestånd för brott mot intentionsavtalet, bl.a. bestående i att SAS föranlett att SAS Commuters flygplansflotta kommit att överstiga 30 flygplan. Vid huvudförhandlingen i arbetsdomstolen den 27 oktober 1994 vittnade Swedairs verkställande direktör L.S. om att det var SAS som hyrt in Swedair genom direkta avtal mellan SAS och Swedair med avrop av flygplanbehovet vid varje behovstillfälle och direkt i förhållande till Swedair svarat för betalning av den flygtid som Swedair tillhandahållit. Arbetsdomstolen meddelade dom i målet den 7 december 1994 (domen 1994 nr 148). Domstolen fann mot bakgrund av L.S:s vittnesmål att pilotföreningarna inte förmått att mot SAS bestridande visa att det var SAS Commuter som disponerat Swedairs flygplansflotta. Pilotföreningarnas talan avslogs därför.

Med anledning av de uppgifter som L.S. lämnade vid huvudförhandlingen den 27 oktober 1994 begärde pilotföreningarna den 13 december 1994 tvisteförhandling med SAS angående brott mot inhyrningsavtalet. Avtalsbrottet bestod i att SAS inte hade begärt förhandling om inhyrningarna enligt § 1 inhyrningsavtalet samt i att dessa inte heller i övrigt hade stått i överensstämmelse med inhyrningsavtalets föreskrifter. Lokal förhandling ägde rum den 16 januari 1995 och central förhandling ägde rum den 30 mars 1995. Tvisten kunde dock inte lösas vid förhandlingarna.

Det är uppenbart att SAS åsidosatt sina skyldigheter enligt inhyrningsavtalet vid de ifrågavarande inhyrningarna av Swedair för utförande av matartrafik åt SAS under det dryga år som närmast följde på SAS Commuters förvärv av Swedair den 12 februari 1993.

Kollektivavtalsbrottet är utomordentligt omfattande. Det är fråga om minst 80 flygningar per vecka under en period av 58 veckor, dvs. drygt 4 000 flygningar. De har gjorts utan en antydan av vilja att uppfylla kollektivavtalets krav. Fråga är dessutom om ett upprepat beteende från SAS sida. Allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott bör därför utdömas med mycket höga belopp för att hos SAS inskärpa vikten av att hålla ingångna kollektivavtal.

SAS

Det vitsordas att de flygningar som avses med föreningarnas talan har utgjort brott mot inhyrningsavtalet. SAS bestrider likväl skadeståndsyrkandet. I första hand görs gällande att föreningarnas talan är preskriberad. I andra hand görs gällande att inhyrningarna omfattas av parternas förlikningsöverenskommelse den 22 september 1994.

Preskriptionsinvändningen

Pilotföreningarnas talan har preskriberats enligt förhandlingsordningens bestämmelse om förhandlingspreskription. Föreningarna har inte påkallat förhandling inom fyra månader från det att de fick kännedom om de omständigheter som deras krav grundas på.

Pilotföreningarna har fått kännedom om det förhållandet att det var SAS som hyrde in Swedair för de aktuella flygningarna genom information från såväl SAS som Swedair.

Från SAS sida har information lämnats på följande sätt.

I oktober 1993 väckte pilotföreningarna talan mot SAS i arbetsdomstolen (mål A 214/93) och framställde yrkande om skadestånd för brott mot intentionsavtalet, under påstående att SAS systerkonsortium SAS Commuter träffat avtal om inhyrning med Swedair. Under den skriftliga förberedelsen i det målet klargjorde SAS i ett skriftligt svaromål den 3 november 1993 att i den mån Swedair beflyger SAS linjer sker detta i direkta avtal mellan SAS och Swedair. Avsikten härmed var att för pilotföreningarna klargöra att samtliga inhyrningar som förekommit efter den 12 februari 1993 skett på grund av avtal direkt mellan SAS och Swedair.

Den 25 november 1993 avgav pilotföreningarna yttrande över svaromålet. Av yttrandet framgår att pilotföreningarna noterat beskedet från SAS om att avtal om inhyrning träffats direkt mellan SAS och Swedair. I yttrandet skriver pilotföreningarnas ombud bl.a. att SAS i svaromålet "mycket överraskande" erkänner brott mot inhyrningsavtalet.

SAS gjorde senare under målets handläggning såväl skriftligen som muntligen uttalanden vilka syftade till att klargöra det avtalsförhållande som låg bakom inhyrningarna.

Vid ett flertal förhandlingar mellan SAS och pilotföreningarna har SAS accepterat att betala skadestånd därför att SAS brutit mot inhyrningsavtalet när man hyrt in Swedair. Vid dessa förhandlingar har pilotföreningarna alltså fått kännedom om att SAS hyrt in Swedair. SAS Commuter har inte varit part i något inhyrningsavtal.

Information om inhyrningarnas karaktär har lämnats från Swedair på följande sätt.

Vid lokal förhandling den 26 februari 1993 lämnade Swedair information till pilotföreningarna i olika frågor. I protokollet från förhandlingen anges att "Swedair AB redovisade sina ägares policy, vad avser s.k. egen produktion, innebärande att som produktionsbolag skall ej egen produktion finnas. Skälet till ovanstående skall ses mot bakgrund av att bolaget såsom produktionsbolag ej skall konkurrera med sin kund". Att vara produktionsbolag innebär att man inte flyger under eget namn utan att man säljer sin produktion. Swedair sålde sin produktion till SAS. Man gjorde i protokollet från den lokala förhandlingen skillnad mellan ägaren, dvs. SAS Commuter, och kunden, som var SAS.

Vid MBL-information den 2 juni 1993 beskrevs – i enlighet med en till förhandlingsprotokollet bifogad skrift daterad den 28 maj samma år – vilken flygverksamhet Swedair skulle ha från och med den 1 juli 1993. I skriften är därefter angivet att "Ovan beskrivna produktionsvolym grundar sig på de åtaganden routesektionerna inom SAS gjort för tidsperioden 1993-07-01-1994-12-31". Av protokollet framgår således att Swedair informerat pilotföreningarna om att det var SAS och Swedair som tecknat avtal om inhyrning av Swedairs produktion.

Den 4 och 18 juni 1993 hölls lokala förhandlingar angående uppsägningar på grund av arbetsbrist inom Swedair. Enligt vad som antecknats i förhandlingsprotokollet ifrågasatte pilotföreningarna prognosen för produktionsvolymen. Därefter antecknas att "Vidare ifrågasätter SPF det lämpliga i att Swedair AB:s handlingsfrihet är så kraftigt beskuren av dels ägaren och dels routesektorerna". Routesektorer finns bara inom SAS, vilket alla parter har känt till. Det framgår alltså av protokollet att SPF varit på det klara med distinktionen mellan ägandet och vem som köpt produktionen. Vid den centrala förhandlingen den 9 juli 1993 noterades enligt vad som antecknats i förhandlingsprotokollet "att SAS fattat beslut om att lägga ned trafiken på "Interna Norrland". Att SAS kunde fatta ett sådant beslut beror på att det är SAS som är avtalspart i förhållande till Swedair.

I Swedairs månadsrapport för november 1993 noteras under rubriken "Konsekvenser för Swedair" att "Detta innebär preliminärt produktionsmässigt att vi från den 29 mars 1994 har fem (plus en) SAAB 340 i produktion för SAS……". Längre ned står "Vad gäller övriga linjer som SAS beslutat att lägga ner så påverkas våra ägare SAS Commuter av nedläggningen på …..". Även här görs skillnad mellan ägare, dvs. SAS Commuter, och den som avtalar om produktionen, dvs. SAS.

I en justeringsanmärkning till ett protokoll från MBL-förhandling den 20 december 1993 skriver P.G., som vid den tidpunkten var ordförande för SPF:s pilotsektion, att "Swedair AB:s verksamhet som produktionsbolag åt SAS skulle upphöra senast den 30/6 -94". Därav framgår att pilotföreningarna kände till att Swedair var ett produktionsbolag åt SAS.

Härutöver finns ytterligare förhandlingsprotokoll från perioden den 16 februari till den 27 april 1994 av vilka det tydligt framgår att SPF kände till att det var SAS som träffat avtal om inhyrningar med Swedair.

Såvitt gäller informationen från Swedair förhåller det sig visserligen så att denna mottogs direkt endast av SPF:s Swedairsektion. SAS gör emellertid gällande att det föreligger så nära förbindelser mellan SPF:s sektioner och även mellan SPF och de andra föreningarna att samtliga har fått kännedom om de förhållanden som omfattades av Swedairs information.

Sammanfattningsvis gör SAS i denna del av målet gällande följande. Pilotföreningarna påkallade lokal förhandling med SAS angående skadestånd för de nu ifrågavarande brotten mot inhyrningsavtalet först genom skrivelse den 13 december 1994 trots att de långt dessförinnan kände till att inhyrningarna skedde genom avtal mellan SAS och Swedair. Parterna sammanträffade den 16 januari 1995. SAS avvisade pilotföreningarnas yrkande med hänvisning till att kraven preskriberats. Invändningen vidhölls vid den centrala förhandlingen den 30 mars 1995.

Enligt förhandlingsordningen förlorar part rätten till förhandling om sådan påkallas först efter den stipulerade fyramånadersfristen. Pilotföreningarna skulle ha påkallat förhandling senast i mitten av mars 1994, dvs. inom fyra månader från den tidpunkt vid vilken pilotföreningarna i vart fall senast underrättades om saken, vilket var i mitten av november 1993. Då pilotföreningarna således inte i rätt tid påkallat förhandling har de förlorat rätten att få sin talan prövad.

Inhyrningarna omfattas av en uppgörelse

Under år 1993 påkallade pilotföreningarna lokala förhandlingar med SAS och krävde, med anledning av att SAS hyrt in Swedair för bl.a. den i målet aktuella flygproduktionen, skadestånd för brott mot inhyrningsavtalet. Efter förhandlingar, vid vilka SAS bekräftade att de träffat avtal med Swedair om inhyrning, förband sig SAS att till pilotföreningarna betala skadestånd för brott mot avtalet. Vid lokal förhandling den 22 september 1993 reglerade parterna alla inhyrningar under tiden den 8 februari till den 30 juni 1993. Vid lokal förhandling den 17 oktober 1993 reglerades inhyrningar under tiden den 3 juli till den 27 september 1993. Genom överenskommelse träffad den 22 september 1994 reglerades övriga inhyrningar. Den sistnämnda överenskommelsen omfattar de i målet aktuella inhyrningarna.

I ingressen till överenskommelsen den 22 september 1994 anges att "Mellan parterna föreligger tvist rörande inhyrning av Swedair. Med anledning härav har pilotföreningarna dels väckt talan mot SAS i Arbetsdomstolen, mål A 137/93, dels påkallat förhandling angående inhyrning av Swedair till den s.k. norrlandstrafiken". Därefter anges att SAS för tvistens lösande skall betala skadestånd med 200 000 kr till vardera av föreningarna, dvs. totalt 600 000 kr. Därefter konstateras att "Parterna är överens om att samtliga kända inhyrningstvister därmed är lösta". Den sist citerade skrivningen avsågs ha en vidare innebörd än den som följer av ordalydelsen. Vad parterna avsåg var nämligen att reglera inte bara alla inhyrningar som faktiskt hade föranlett tvister utan överhuvud taget alla kända inhyrningar ungefärligen fram till den tidpunkt då överenskommelsen träffades. Avsikten med överenskommelsen var att slutreglera alla inhyrningar. Att så är fallet framgår av det stora skadeståndsbeloppet. En jämförelse med de skadestånd som utbetalats efter andra inhyrningar visar att avsikten uppenbarligen var en annan än att lösa bara de två särskilt angivna tvisterna.

Parterna har således redan reglerat de i målet aktuella inhyrningarna. Pilotföreningarnas talan skall därför avslås.

Pilotföreningarna

Preskriptionsinvändningen

Pilotföreningarna bestrider att de före L.S:s vittnesförhör vid huvudförhandlingen den 27 oktober 1994 i arbetsdomstolens mål A 214/93 hade kännedom om att det var SAS som tecknade avtal med Swedair om den ifrågavarande flygtrafiken. Däremot bestrider pilotföreningarna inte att de haft kännedom om att Swedair fungerade som ett produktionsbolag till SAS. Det har dock inte inneburit annat än att Swedair utfört tjänster åt SAS. Även Swedairs ägarföretag SAS Commuter fungerade som ett produktionsbolag till SAS. Hur avtalsförhållandena närmare var arrangerade mellan SAS och de två produktionsbolagen har pilotföreningarna inte känt till. Det var SAS som ytterst bestämde över den matartrafik som Swedair och SAS Commuter gemensamt bedrev i norra Europa. Att det var SAS som styrde över matartrafiken framgår bl.a. av ett yttrande av SAS Commuters verkställande direktör H.E.S. i SAS personalinformation den 25 februari 1993. Där uttalar H.E.S. att verksamheten både för SAS Commuter och Swedair styrs av behovet hos SAS routesektorer. Det förhållandet att SAS bestämt över den matartrafik som SAS Commuter och Swedair som produktionsbolag gemensamt bedrivit, motsäger inte något av det som antecknats i de olika förhandlingsprotokoll som SAS har åberopat.

Det bestrids alltså att det vid lokala förhandlingar och i andra sammanhang har lämnats information som klargjorde att de aktuella inhyrningarna skedde efter avtal mellan SAS och Swedair. Om arbetsdomstolen skulle finna att sådan information har lämnats, kan detta i alla händelser få betydelse endast för SPF-sektionen på Swedair, som medverkade vid förhandlingarna. SPF:s SAS-sektion, DPF och NSF deltog inte. De har inte heller fått del av protokoll från förhandlingarna eller på annat sätt fått kännedom om vad som förevarit vid förhandlingarna. Företrädare för SPF har inte haft något mandat att företräda DPF eller NSF vid förhandlingarna

De rättegångsinlagor i arbetsdomstolens mål A 214/93 som SAS åberopat i förevarande mål var inte ägnade att klarlägga fakta. I dessa har SAS ombud till grund för ett bestridande framfört argument för sin huvudmans räkning. Det skriftliga material som pilotföreningarna åberopade i det målet talade med styrka för att pilotföreningarna hade rätt i sin uppfattning att SAS Commuters verksamhet var samordnad med Swedairs.

SAS preskriptionsinvändning har alltså inte fog för sig.

Uppgörelsen den 22 september 1994

I protokollet från förhandlingen den 22 september 1994 anges att "Mellan parterna föreligger tvist rörande inhyrning av Swedair. Med anledning härav har pilotföreningarna dels väckt talan mot SAS i Arbetsdomstolen, mål A 137/93, dels påkallat förhandling angående inhyrning av Swedair till den s.k. norrlandstrafiken". Vidare anges i protokollet att "Parterna enas om att lösa bägge dessa tvister i dess helhet enligt följande". Genom överenskommelsen har endast de två i protokollet specifikt angivna tvisterna lösts.

Vad som avses med norrlandstrafiken framgår av protokoll från lokal förhandling den 30 november 1992. I protokollet anges att "Med hänvisning till tidigare översänt material framförde SAS förslaget att hyra in Swedair för den s.k. interna Norrlandstrafiken (Bilagor)". I bilagorna till protokollet kan man se att norrlandstrafiken inte omfattar någon av de linjer som förevarande mål gäller.

Vid den lokala förhandlingen den 30 november 1992 avböjde pilotföreningarna ett förslag från SAS att hyra in Swedair och hänvisade till möjligheten att använda SAS Commuter. Den 20 januari 1993 begärde pilotföreningarna tvisteförhandling angående brott mot inhyrningsavtalet med anledning av att SAS, trots den inställning pilotföreningarna redovisat vid den lokala förhandlingen den 30 november 1992, genomförde inhyrningen av Swedair för norrlandstrafiken. Pilotföreningarna begärde alltså tvisteförhandling med anledning av dessa inhyrningar redan i januari 1993, dvs. före den tidpunkt då de i målet aktuella flygningarna påbörjades.

Uppgörelsen den 22 september 1994 omfattade även den tvist som i arbetsdomstolen handlades som mål A 137/93. Den tvisten började med begäran om förhandling enligt medbestämmandelagen den 14 oktober 1992. I en bilaga till förhandlingsframställan anges att SAS ville använda Swedair för flygning på fyra specifika linjer i vart fall fram till det att Swedair etablerats som ett dotterbolag till SAS Commuter. SAS genomförde inhyrningarna trots att pilotföreningarna motsatt sig det, vilket senare ledde till att pilotföreningarna väckte talan i arbetsdomstolen för brott mot inhyrningsavtalet.

När parterna träffade uppgörelsen den 22 september 1994 pågick i arbetsdomstolen handläggningen av mål A 214/93, som rörde påstådd inhyrning av SAS Commuter för de flygningar som också förevarande mål gäller. Huvudförhandling i mål A 214/93 var utsatt till den 27 oktober 1994, dvs. drygt en månad efter det att uppgörelsen träffades. Det var inte parternas avsikt att tvisten i arbetsdomstolens mål A 214/93 skulle omfattas av uppgörelsen den 22 september 1994.

Det kan tilläggas att SAS även hyrt in Swedair för att tillfälligt ersätta SAS-plan på linjer som var planerade att beflygas av SAS. Anledningen till en sådan inhyrning kunde vara t.ex. tekniskt fel hos ett flygplan eller ett sjukdomsfall hos en besättningsmedlem. Under år 1993 förekom det flera tvister med anledning av att SAS hyrt in Swedair för sådana tillfälliga flygningar utan att följa inhyrningsavtalets bestämmelser. Dessa tvister ledde till uppgörelser. Uppgörelserna den 22 september och den 17 oktober 1993 avser sådana tillfälliga inhyrningar.

SAS

SAS bestrider pilotföreningarnas påstående om att de först genom L.S:s vittnesmål den 27 oktober 1994 fick kännedom om att det var SAS som hyrde in Swedair. De uppgifter L.S. lämnade var endast en bekräftelse av vad SAS redan under år 1993 informerat pilotföreningarna om.

Domskäl

Tvisten

SAS hyrde under tiden den 12 februari 1993 till den 26 mars 1994 in flygplan tillhöriga Swedair för s.k. matartrafik på vissa av SAS linjer. Det är i målet ostridigt att SAS har brutit mot det mellan parterna gällande s.k. inhyrningsavtalet bl.a. genom att företa inhyrningarna utan att dessförinnan ha primärförhandlat med pilotföreningarna.

Till bestridande av pilotföreningarnas yrkande om skadestånd på grund av avtalsbrottet har SAS framfört två invändningar. I första hand har SAS gjort gällande att pilotföreningarnas rätt att yrka skadestånd för avtalsbrottet är preskriberad. I andra hand har SAS gjort gällande att kollektivavtalsbrottet redan har reglerats genom en uppgörelse mellan parterna som innebar att SAS fick utbetala ett avsevärt skadestånd. Arbetsdomstolen övergår till att behandla SAS invändning om preskription.

Preskriptionsfrågan

Den förhandlingsordning som fogats till det mellan parterna gällande kollektivavtalet innebär bl.a. att en part som vill yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt kollektivavtal skall påkalla förhandling inom fyra månader från det att han fått kännedom om den omständighet som kravet grundas på. Om parten inte påkallar förhandling inom föreskriven tid förlorar han enligt förhandlingsordningen rätten till förhandling.

Det är i målet ostridigt att kollektivavtalets preskriptionsregel är tillämplig och att pilotföreningarna har förlorat rätten till talan om det visas att de har haft kännedom om de faktiska förhållanden, som deras talan grundas på, mer än fyra månader innan de påkallat förhandling i saken.

Pilotföreningarna begärde den 13 december 1994 tvisteförhandling med anledning av att SAS brutit mot inhyrningsavtalet genom att genomföra de ifrågavarande inhyrningarna utan föregående förhandling med föreningarna. Det är i och för sig ostridigt i målet att pilotföreningarna mer än fyra månader innan de påkallade tvisteförhandling hade kännedom om att Swedair utfört de aktuella flygningarna. Vad frågan gäller är i stället när pilotföreningarna fick kännedom om att de ifrågavarande flygningarna inte ägde rum på grund av avtal mellan SAS och SAS Commuter, utan genom avtal direkt mellan SAS och Swedair. Först vid den tidpunkten fick pilotföreningarna kännedom om samtliga de omständigheter som konstituerat det åberopade kollektivavtalsbrottet.

SAS har gjort gällande att pilotföreningarna fått kännedom om de bakomliggande avtalsförhållandena under handläggningen av arbetsdomstolens mål A 214/93.

I det målet väckte pilotföreningarna talan mot SAS under påstående bl.a. att den av SAS Commuter disponerade flygplansflottan hade kommit att omfatta mer än 30 flygplan genom att den tillförts Swedairs flygplan. Enligt pilotföreningarna innebar detta ett brott mot intentionsavtalets regel om att den av SAS Commuter disponerade flygplansflottan inte fick överstiga 30 flygplan. SAS bestred på sin sida att något kollektivavtalsbrott hade ägt rum. SAS gjorde gällande att SAS Commuter inte hade kommit att disponera Swedairs flygplansflotta i strid mot intentionsavtalet.

Tvistefrågan i det tidigare målet skall ses mot bakgrund av vad som förekom vid den lokala förhandling i tvisten som hölls den 19 april 1993. Av utredningen framgår att pilotföreningarna vid den förhandlingen gjorde gällande att SAS brutit mot intentionsavtalet bl.a. i fråga om det antal flygmaskiner som fick disponeras av SAS Commuter samt att det också förelåg ett brott mot inhyrningsavtalet. Vidare framgår av protokollet från förhandlingen och av uppgifter som i förevarande mål har lämnats av pilotföreningarnas företrädare vid förhandlingen L.J. att SAS uppgav att det var SAS Commuter som hyrde in Swedair för de ifrågavarande flygningarna. L.J. har tillagt att det var detta besked som kom pilotföreningarna att i den tvisten fortsättningsvis göra gällande att SAS hade brutit endast mot intentionsavtalet.

Under handläggningen av det tidigare målet i arbetsdomstolen gjorde emellertid SAS flera uttalanden som motsade vad SAS själv hade framfört vid tvisteförhandlingen den 19 april 1993. Redan i svaromålet av den 3 november 1993 angav SAS att "I den mån SWE (dvs. Swedair, arbetsdomstolens anmärkning) beflyger SAS linjer sker detta i direkta avtal mellan SAS och SWE".

I yttrande den 25 november 1993 över svaromålet anförde pilotföreningarna bl.a. följande.

I sista meningen av första stycket på sid. 4 i aktbil. 12 gör SAS mycket överraskande erkännandet att SAS begår och sedan lång tid tillbaka i betydande omfattning begått brott mot inhyrningsavtalet. Föreningarna menar nämligen att all produktion som Swedair sedan länge utför sker på SK-linjer enligt order från SC (dvs. SAS Commuter, arbetsdomstolens anmärkning) och enligt beställning från SAS till SC. Förutsatt att det första ledet är riktigt men att föreningarna missuppfattat riktigheten beträffande det sista ledet i nyssnämnda påstående och det i stället förhåller sig så som påstås i sista meningen av första stycket på sid. 4 i aktbil. 12, så kommer föreningarna att påkalla lokal tvisteförhandling med SAS om krav på skadestånd för brott mot inhyrningsavtalet.

Av detta yttrande framgår att pilotföreningarna uppmärksammat det påstående om avtalsförhållandena som SAS gjorde i svaromålet. Under den fortsatta skriftväxlingen i målet vidhöll SAS sin inställning i fråga om de faktiska förhållandena. I en rättegångsinlaga den 22 december 1993 framhöll SAS att pilotföreningarnas påstående att "Swedair inte utfört commutertrafik åt SAS och inte bedrev med SC liknande verksamhet är felaktiga". Enligt vad som antecknats i protokoll från sammanträde för muntlig förberedelse inför arbetsdomstolen i det målet den 12 januari 1994 uttalade SAS ombud vid sammanträdet bl.a. att "Visserligen flyger Swedair AB SK-linjer (dvs. SAS-linjer, arbetsdomstolens anmärkning) men detta sker efter direkta kontakter med SAS, inte via SC".

Av det anförda framgår dels att SAS i det tidigare målet konsekvent gjorde gällande att det var SAS och inte SAS Commuter som hyrt in Swedair, dels att pilotföreningarna efter att ha tagit del av SAS inlagor m.m. hade uppfattat innebörden av SAS uppgifter. Det bör i sammanhanget anmärkas att SAS uppgifter i detta hänseende dels inte lämnades i förbigående och dels inte tog sikte på någon i målet mindre väsentlig fråga. Tvärtom synes dessa uppgifter från SAS ha utgjort själva grunden för bestridandet av pilotföreningarnas påstående om att SAS Commuter hade disponerat fler flygplan än som var förenligt med det mellan parterna gällande intentionsavtalet.

Pilotföreningarna har inte bestritt att SAS lämnade de angivna uppgifterna i det tidigare målet men har förklarat att föreningarna inte trodde på uppgifterna eftersom det fanns starka skäl att lämna dem utan avseende. Pilotföreningarna har därvid pekat på att uppgifterna stred mot vad som hade gjorts gällande från SAS sida vid den lokala tvisteförhandlingen. Vidare har föreningarna menat att de lämnade uppgifterna var opreciserade och dessutom utgjorde ett led i en argumentation till bestridande av föreningarnas talan. Pilotföreningarna anser att de fick kännedom om de rätta förhållandena först genom de mera detaljerade uppgifter som verkställande direktören i Swedair L.S. lämnade vid huvudförhandlingen i oktober 1994.

Enligt arbetsdomstolens mening kan situationen i det tidigare målet beskrivas så att SAS värjde sig mot pilotföreningarnas talan rörande ett visst kollektivavtalsbrott genom att lämna uppgifter som innebar att SAS inte hade begått det kollektivavtalsbrottet, men väl ett annat kollektivavtalsbrott. Att en kollektivavtalspart lämnar uppgifter som innebär att parten har brutit mot avtalet måste normalt sett anses innebära att motparten därigenom får kännedom om den omständighet som kan ligga till grund för ett skadeståndsanspråk. I förevarande fall föreligger visserligen den särskilda omständigheten att SAS vid den tvisteförhandling som föregick målet i arbetsdomstolen hade lämnat ett besked om de faktiska förhållandena av motsatt innebörd. Enligt arbetsdomstolens mening är det emellertid svårt att se att pilotföreningarna hade större anledning att ta fasta på det tidigare beskedet än på de uppgifter som SAS senare konsekvent lämnade under handläggningen av målet i arbetsdomstolen. Även om SAS uppgifter under handläggningen av målet var allmänt hållna – detaljerna framkom först vid huvudförhandlingen – var de lämnade uppgifterna enligt arbetsdomstolens mening likväl fullt tillräckliga för att pilotföreningarna genom dem skall anses ha fått kännedom om de bakomliggande avtalsförhållandena. Det måste för övrigt antas att pilotföreningarna hade kunnat få reda på de närmare detaljerna kring uthyrningarna vid en tvisteförhandling, om en sådan hade påkallats.

På grund av det anförda kommer arbetsdomstolen till slutsatsen att pilotföreningarna redan i november – december 1993, under handläggningen av det tidigare målet i arbetsdomstolen, fick sådan kännedom om de omständigheter som pilotföreningarnas nu ifrågavarande skadeståndskrav grundas på. Med denna bedömning är det i målet ostridigt att föreningarna har påkallat förhandling i tvisten alltför sent och att deras rätt har gått förlorad genom preskription. Föreningarnas talan skall alltså avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall pilotföreningarna ersätta SAS dess rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår pilotföreningarnas talan.

2. Pilotföreningarna skall med en tredjedel vardera ersätta Scandinavian Airlines System (SAS) för rättegångskostnader med åttioniotusenetthundrafyra (89 104) kr, varav 77 500 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1996-10-23, målnummer A-138-1995

Ledamöter: Michael Koch, Ulla Erlandsson, Bo Jangenäs, Ulf E. Nilsson, Mats Holmgren, Solveig Paulsson och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Nordin