Arbetsdomstolen referat AD 1999 nr 144

Instans
Arbetsdomstolen
Referat
AD 1999 nr 144
Domsnummer
1999-144
Målnummer
B-157-1998
Avgörandedatum
1999-12-15
Rubrik
En försäljare hos ett företag i säkerhetsbranschen lät under pågående anställning tillsammans med en installationstekniker registrera ett handelsbolag med en verksamhetsinriktning som delvis sammanföll med arbetsgivarens. Försäljaren påbörjade dock ingen verksamhet i handelsbolaget under anställningstiden. Fråga om grund för avskedande förelegat.
Lagrum
18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

B.T.  RiksAlarm Teknik Skandinavien Aktiebolag

Nr 144

T.B. i Skövde

mot

RiksAlarm Teknik Skandinavien Aktiebolag i Bromma.

 

ÖVERKLAGAD DOM

Skövde tingsrätts dom 1998-11-20 i mål T 394/97

Tingsrättens dom, se bilaga.

T.B. har yrkat bifall till sin talan vid tingsrätten och att RiksAlarm Teknik Skandinavien AB (bolaget) förpliktas ersätta hans rättegångskostnader där. Han har vidare yrkat att han under alla omständigheter befrias från skyldigheten att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader vid tingsrätten.

Bolaget har yrkat att T.B. förpliktas att fullt ut ersätta dess rättegångskostnader vid tingsrätten.

Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

Bägge parter har fordrat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Parterna har åberopat samma grunder och i allt väsentligt samma omständigheter som vid tingsrätten enligt dess dom. Vid huvudförhandlingen har hållits förnyade förhör under sanningsförsäkran med T.B. och M.S. liksom nya vittnesförhör med O.H. U.J. och M.S. K.E:s utsaga har redovisats som den antecknats i tingsrättens dom. Parterna har lagt fram samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Vad som framkommit här överensstämmer i allt väsentligt med vad som framgår av tingsrättens dom.

DOMSKÄL

T.B. anställdes 1992 som försäljare hos bolaget, som driver verksamhet i säkerhetsbranschen. Enligt kollektivavtal gällde för anställningen vissa allmänna villkor, som förbjöd arbetstagaren att på visst sätt bedriva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Vid ett möte med bolaget i januari 1997 presenterade T.B. sina planer på att börja studera till hösten, vilket innebar att hans anställning i så fall måste upphöra. Samma månad, januari 1997, ansökte han tillsammans med installationsteknikern U.J. om registrering av ett handelsbolag med firmanamn och verksamhetsföremål, som delvis sammanföll med bolagets verksamhetsområde och dåvarande firma. Handelsbolaget registrerades den 19 februari 1997. Den 13 mars samma år blev T.B. avstängd från arbetet med hänvisning till det nystartade handelsbolaget, och han blev den 1 april 1997 avskedad från sin anställning hos bolaget med motiveringen att han utan bolagets vetskap startat en med bolaget direkt konkurrerande verksamhet. Tvisten gäller om det fanns grund för avskedandet.

Arbetsdomstolen finner, i likhet med tingsrätten, att det inte är visat att bolaget har gett tillåtelse till eller eljest kan anses ha godtagit att T.B. skulle starta handelsbolaget.

I målet har bolaget inte visat att någon med bolaget konkurrerande verksamhet rent faktiskt bedrevs i handelsbolaget under den tid som T.B. var anställd hos bolaget.

Bolaget har gjort gällande att T.B. i vart fall planerat att i handelsbolaget bedriva med bolaget konkurrerande verksamhet. T.B. har invänt att han inte avsåg att konkurrera med bolaget, utan endast att åta sig konsultuppdrag för detta, allt med hänvisning till att för honom aktuella regler om studiefinansiering inte tillät fortsatt anställning men väl egen rörelse. T.B:s invändning är sådan att det inte går att helt bortse från den. Häremot skall emellertid ställas M.S:s uppgifter, som vinner stöd av M.S:s och K.E:s utsagor, bland annat om att det aldrig mellan bolaget och T.B. talats om konsultverksamhet, och om att T.B. till en början mycket bestämt förnekat all inblandning i handelsbolaget. Domstolen sätter tilltro till dessa senare uppgifter. Enligt Arbetsdomstolen ger utredningen vid en samlad bedömning inte stöd för att T.B. startat handelsbolaget för att i framtiden bedriva verksamhet däri i samarbete med bolaget. Det får därigenom anses klarlagt att den verksamhet som enligt planerna skulle bedrivas i handelsbolaget skulle komma att innebära en med bolaget konkurrerande verksamhet (jfr AD 1981 nr 161).

Arbetsdomstolen delar således tingsrättens uppfattning att T.B. avsett att i handelsbolaget bedriva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet.

När det gäller frågan om skäl fanns för avskedande gör Arbetsdomstolen följande bedömning.

Enligt de i målet åberopade allmänna anställningsvillkoren i tjänstemannaavtalet (3 § 2 mom) får en tjänsteman inte bedriva verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens. I kommentaren till denna avtalsbestämmelse sägs att även förberedelse för att senare bedriva verksamhet i konkurrens med arbetsgivaren är otillåtet enligt denna bestämmelse. Det har i målet inte påståtts att bestämmelsen skulle innebära annat än vad som i allmänhet följer av lojalitetsplikten i anställningsförhållanden, oavsett avtalsreglering.

Beträffande lojalitetsplikten i anställningsförhållanden har Arbetsdomstolen i bl.a. domen AD 1977 nr 118 uttalat att det är oomtvistligt att en anställd i allmänhet på ett allvarligt sätt bryter mot det lojalitetskrav som följer av anställningsavtalet om han, medan anställningen består, bedriver med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Redan planer på sådan verksamhet kan under vissa omständigheter utgöra brott mot lojalitetskravet (se t.ex. AD 1982 nr 42 och 1993 nr 12).

Av fast praxis framgår att frågan om visst handlande utgör illojal och otillåten konkurrens inte kan besvaras med hänvisning till någon enskild faktor, utan att istället en helhetsbedömning måste göras. I allmänhet krävs någon form av skada för arbetsgivaren, om inte arbetstagarens handlande i sig skulle framstå som särskilt illojalt. Om t.ex. en arbetstagare endast intar en formell position i ett bolag utan att arbetsgivaren i något avseende skadas härav utgör detta normalt inte ett sådant illojalt beteende som i sig motiverar avskedande eller ens uppsägning (jfr AD 1989 nr 90). Det skall dock framhållas att kravet på skada med hänsyn till omständigheterna ibland kan vara ganska uttunnat i det att redan risken för skada kan tillmätas betydelse i sammanhanget (jfr AD 1996 nr 15).

Ibland har den helhetsbedömning som skall göras utfallit så, att inte ens grund för uppsägning ansetts föreligga (se t.ex. AD 1977 nr 118, 1980 nr 82, 1982 nr 39, 1989 nr 90). I många fall har dock omständigheterna varit så graverande att grund för avskedande förelegat (se t.ex. AD 1981 nr 161, 1982 nr 42, 1983 nr 93 och nr 159, 1993 nr 12, 1993 nr 142, 1996 nr 15 samt 1999 nr 61). Arbetsdomstolen har ansett att bl.a. följande faktorer är av vikt vid bedömningen: Beskaffenheten av den verksamhet med vilken konkurrens sker, arbetstagarens ställning i företaget, arbetstagarens möjligheter att i konkurrensen utnyttja företagshemligheter och annat internt material hos arbetsgivaren, samt risken i övrigt för skada i något avseende för arbetsgivaren.

Arbetsdomstolen gör i det nu aktuella fallet följande överväganden. Redan med hänsyn till beskaffenheten av bolagets verksamhet inom säkerhetsbranschen står klart att detta måste anses ha haft fog för att ställa särskilt höga krav på sina medarbetare. T.B. har i egenskap av försäljare hos bolaget, s.k. säkerhetskonsult, haft insyn i och tillgång till företagshemligheter och även kunskap om hos kunderna befintliga säkerhetssystem. Den av honom planerade verksamheten får anses ha inneburit en uppenbar risk för påtaglig skada hos bolaget i form av mistat förtroende hos både kunder och tillståndsgivande myndigheter. Igångsättandet av handelsbolaget måste därför, även om någon konkurrerande verksamhet inte kom till stånd under anställningen, för bolaget ha framstått som mycket allvarligt, vilket också dess snabba och resoluta handlande vittnar om. Att bolaget efter avstängningen lät T.B. slutföra ett hos en kund redan påbörjat arbete föranleder inte annat ställningstagande.

Arbetsdomstolens slutsats

Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna finner Arbetsdomstolen att T.B. gjort sig skyldig till illojalt beteende i sådan grad att han grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

På grund av det anförda delar Arbetsdomstolen tingsrättens uppfattning att bolaget haft rätt att avskeda T.B. Tingsrättens dom i huvudsaken skall därför fastställas.

Rättegångskostnader

När det gäller rättegångskostnaderna vid tingsrätten finner Arbetsdomstolen liksom tingsrätten att det inte finns skäl till kvittning med stöd av 5 kap. 2 § arbetstvistlagen. Bolaget har enligt huvudregeln i 18 kap. 8 § rättegångsbalken som vinnande part rätt till ersättning för sina rättegångskostnader, såvitt dessa varit skäligen påkallade för tillvaratagande av bolagets rätt. Bolaget yrkade vid tingsrätten ersättning för ombudsarvode med 74 160 kr jämte ersättning för utlägg med 2 400 kr, och uppgav tidsåtgången till 40 timmar och 30 minuter. I Arbetsdomstolen har bolaget anfört bl.a. att ombudets timdebitering, som är skälig, överstiger rättshjälpsnormen med ett inte oansenligt belopp, och att nedlagd tid, med hänsyn till att ombudet haft 16 timmars restid, måste anses skälig. Enligt T.B. är däremot tingsrättens bedömning i kostnadsfrågan korrekt.

Arbetsdomstolen finner att bolagets kostnader vid tingsrätten får anses ha varit skäligen påkallade för tillvaratagande av bolagets rätt. Bolaget har alltså rätt till ytterligare ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten i enlighet med vad som begärts. Tingsrättens dom skall ändras i detta avseende.

Vid angiven utgång har bolaget vidare rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Bolaget har begärt ersättning med 58 900 kr för ombudsarvode och 2 500 kr för utlägg. Domstolen finner att skälig ersättning för ombudsarvode är 38 000 kr och att anspråket i övrigt är skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer punkt 1 i tingsrättens domslut.

2. Med ändring av punkt 2 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdomstolen T.B. att ersätta RiksAlarm Teknik Skandinavien Aktiebolag för rättegångskostnader vid tingsrätten med sjuttiosextusenfemhundrasextio (76 560) kr, varav 74 160 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 november 1998 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar T.B. att ersätta RiksAlarm Teknik Skandinavien Aktiebolag för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med fyrtiotusenfemhundra (40 500) kr, varav 38 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till H.K. för biträde till T.B. i Arbetsdomstolen med tjugofyratusensextiofyra (24 064) kr, varav 18 954 för arbete, 3 800 för tidsspillan och 1 310 för utlägg.

Dom 1999-12-15, målnummer B-157-1998

Ledamöter: Inga Åkerlund, Maj Johansson, Margit Strandberg, Mats Holmgren, Göran Söderlöf, Ninel Jansson och Lise-Lotte Ewerhard

Sekreterare: Jonas Alberg

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Henrik Ruhe, Svante Swantesson och Anna-Karin Lundberg

YRKANDEN M.M.

T.B. har som han slutligen bestämt sin talan yrkat att tingsrätten skall förplikta RiksAlarm Teknik Skandinavien AB, i fortsättningen benämnt RiksAlarm, att till honom utge skadestånd med 98 800 kr. Av beloppet avser 48 800 kr förlorad arbetsförtjänst och 50 000 kr kränkning.

RiksAlarm har bestritt yrkandet. För det fall att avskedandet av B. skulle ha varit oriktigt har RiksAlarm vitsordat att B. har rätt till skadestånd. RiksAlarm har vitsordat det yrkade beloppet avseende förlorad arbetsförtjänst men inte kunnat vitsorda något belopp avseende kränkning som i och för sig skäligt. För det fall att skadestånd skall utgå bör det i vart fall jämkas.

Grund för käromålet

T.B. har varit anställd hos RiksAlarm. Efter diskussioner med RiksAlarm bildade han tillsammans med annan ett handelsbolag att driva vid sidan om sin ordinarie anställning hos RiksAlarm. På grund av sitt delägarskap i handelsbolaget har B. avskedats av RiksAlarm. RiksAlarm kände till handelsbolagets existens och hade inte något att invända däremot. Bolaget har även för RiksAlarms räkning utfört arbeten som fakturerats och även betalats av RiksAlarm. B. har sålunda varken åsidosatt sitt anställningsavtal eller på något sätt varit illojal gentemot RiksAlarm. Det har därför saknats grund för avskedande.

Grund för bestridandet

RiksAlarm har haft saklig grund att avskeda B. eftersom han brutit mot sitt anställningsavtal genom att bedriva, eller i vart fall avsett att bedriva, konkurrerande verksamhet i handelsbolaget. B. har i samband med bildandet av handelsbolaget medvetet undanhållit väsentlig information och fakta och det måste ha varit uppenbart för B. att hans delaktighet i det nybildade bolaget har varit av väsentlig betydelse för RiksAlarm att känna till. B. har således även brutit mot det särskilda lojalitetskrav som ålegat honom i relation till RiksAlarm. Grunden för jämkning är att B. själv sagt upp sig.

Utveckling av käromålet

T.B. anställdes av RiksAlarm år 1992 med Lidköping som tjänsteort. Han anställdes som säkerhetskonsult med s.k. distriktsansvar. B. hade vid tidpunkten för anställningen hos RiksAlarm också en s.k. behovsanställning som väktare hos Partena Security, vilket RiksAlarm kände till. RiksAlarm hade inget att invända mot behovsanställningen utan såg snarare positivt på den. Anställningen hos RiksAlarm föregicks av diskussioner mellan B. och representant för RiksAlarm huruvida B. skulle bedriva verksamhet på konsultbasis och därvid fakturera RiksAlarm för utförda arbeten eller om han skulle vara anställd av RiksAlarm. Under årens lopp diskuterade B. vid ett flertal tillfällen med RiksAlarm om bildande av eget bolag. I januari 1997 hade B. ett samtal med M.S. och M.S. på RiksAlarm. Det var fråga om ett årligt återkommande samtal som RiksAlarm hade med sina säljare. Vid samtalet diskuterades bland annat B:s planer på att börja studera på högskola kommande höst. Utbildningen skulle vara tre till fyra år. B. skulle i så fall erhålla hjälp av S. att forma sin studieplan så att han därefter skulle kunna bli återanställd hos RiksAlarm med den kompetenshöjning som utbildningen skulle medföra. S. skulle även kontrollera huruvida B. skulle kunna erhålla bidrag under sin studietid med 65 – 80 procent av den A-kasseersättning han skulle kunna erhålla vid arbetslöshet. De diskuterade också om B. via eget bolag skulle kunna arbeta som konsult åt RiksAlarm. B. sade inte upp sin anställning hos RiksAlarm vid detta samtal. Med anledning av att RiksAlarms representanter var positiva till de planer B. hade startade B. tillsammans med en kollega, U.J. den 19 februari 1997 ett handelsbolag, Team Techno Control HB. J. hade tidigare anlitats av RiksAlarm vid arbetstoppar. J. var tidigare anställd hos Kenths El & Reglerteknik i Skövde, i fortsättningen Kenths El, från vilket företag RiksAlarm köpt in tjänster. Sedan handelsbolaget bildats hade B. J. och RiksAlarm diskussioner huruvida handelsbolaget kunde fakturera RiksAlarm direkt för utförda arbeten. Tanken var att B. skulle arbeta som konsult åt RiksAlarm. J. utförde diverse arbeten i Stockholm för RiksAlarms räkning under vecka 11 år 1997 på uppdrag av S. och S. J. och RiksAlarm var därvid ense om att fakturan till RiksAlarm skulle utfärdas av det nystartade handelsbolaget. RiksAlarm erlade också betalning enligt fakturan. B. har därför varken undanhållit RiksAlarm att han bildat ett handelsbolag eller undanhållit väsentlig information. Den 13 mars 1997 avkrävdes B. av RiksAlarm sina nycklar till RiksAlarms lokaler och tvingades lämna arbetsplatsen eftersom RiksAlarm tydligen ansåg B. vara en säkerhetsrisk. Oaktat detta krävde RiksAlarm att B. skulle utföra arbeten åt RiksAlarm hos en kund i Göteborg. I april 1997 erhöll B. ett besked om avskedande. RiksAlarm gjorde gällande att avskedandet grundade sig på det faktum att B. startat ett handelsbolag tillsammans med annan och att verksamheten direkt eller indirekt kunde anses konkurrera med RiksAlarm och även skada dess verksamhet. Det kan inte vitsordas att det varit fråga om konkurrerande verksamhet. Den larmdekal som använts i verksamheten är inte densamma som tidigare nyttjats av RiksAlarm. Sammantaget har avskedandet saknat grund med hänsyn till RiksAlarms tidigare agerande.

Utvecklande av bestridandet

T.B. anställdes av RiksAlarm den 20 juli 1992 som säkerhetskonsult. B. hade vid tidpunkten för sin anställning hos RiksAlarm en behovsanställning hos Partena som väktare, ett arbete som inte hade någon beröring med det arbete som B. bedrivit hos RiksAlarm. B. har under anställningen hos RiksAlarm haft en betydande säkerhetsmässig position och har därvidlag tagit del av sekretessbelagda uppgifter som berör RiksAlarms verksamhet. Han har sålunda haft möjligheter att få insyn i de mest vitala delarna av RiksAlarms verksamhet. En sådan anställning är förenad med yttersta förtroende då anställningen medför erhållande av uppgifter som är företagshemligheter. I B:s anställning har det ingått att vara ansvarig för försäljningen och marknadsföringen i ett honom tilldelat distrikt i Skaraborgs län. Utöver detta har B. även omhänderhaft service och programmering av bland annat överfallslarm som RiksAlarm säljer. B:s anställning föregicks aldrig av någon diskussion huruvida B. skulle anlitas som konsult genom att driva egen verksamhet och fakturera RiksAlarm för utförda tjänster. Inte heller vid något senare tillfälle har RiksAlarm godkänt att B. tillsammans med annan vid sidan om sin ordinarie anställning hos RiksAlarm kunde driva uppenbarligen konkurrerande och därmed illojal verksamhet. RiksAlarm vill inte gentemot sina kunder att bolag över vilka RiksAlarm inte har kontroll skall få tillgång till sekretessbelagd information. Några villkor utöver vad som framgår av anställningsavtalet har inte förekommit utan B. har omfattats av de allmänna anställningsvillkor som tillämpas av RiksAlarm för samtlig personal. I början av 1997 sammanträffade S. och S. från RiksAlarm med B. för att diskutera dennes arbetssituation och vilket stöd B. kunde behöva i sitt arbete. Under mötet uppgav B. att han ville lämna sin anställning för att kunna börja studera hösten 1997. B:s önskemål var att han inför semestern skulle bli uppsagd av RiksAlarm så att han skulle kunna erhålla A-kassa som arbetslös och därigenom delvis finansiera sina studier. Mötet avslutades med att RiksAlarm överenskom med B. om att denne skulle lämna sin anställning till sommarsemestern 1997 då han önskade påbörja sina studier. Detta var helt och hållet i enlighet med B:s önskemål. Någon diskussion om B:s anställning blev således inte aktuell.

Vad gäller J. har denne anlitats av RiksAlarm som underentreprenör avseende linjedragning, försäljning m.m. via det bolag han var anställd i. J. har således varken anlitats av RiksAlarm privat eller via eget bolag.

I samband med RiksAlarms tioårsjubileum framförde J. till S. önskemål om arbete hos RiksAlarm. J. erbjöds fast arbete på RiksAlarms kontor i Malmö, men avböjde på grund av familjeskäl. Senare fick RiksAlarm stor arbetsanhopning i Stockholm och erbjöd J. en projektanställning, bestående i kabeldragning för RiksAlarms räkning, under två månader. J. påbörjade sin anställning men framförde efter ett par dagar att det var för dyrt att pendla mellan Skövde och Stockholm. Vid detta tillfälle sade J. att han startat ett eget företag. Han nämnde inte vid detta tillfälle om det var flera personer inblandade i företaget. RiksAlarm utgick från att det var ett företag i vilket J. var ensam verksam. Jonson framförde önskemål om att istället för att vara projektanställd få utföra tjänster som underentreprenör enligt avtal, vilket accepterades av RiksAlarm på grund av vissa skattemässiga fördelar för J. J:s uppgifter bestod endast i kabeldragning. B. var aldrig inblandad i de diskussioner som fördes mellan J. och RiksAlarm i den delen.

Av en tillfällighet erhöll S. genom en mindre annons i en dagstidning kännedom om att J. och B. tillsammans startat ett handelsbolag vid namn Team Techno Control HB med samma verksamhetsinriktning som RiksAlarm. Vid denna tidpunkt var RiksAlarm känt under namnet Team. Handelsbolaget hade sannolikt antagit att snarlikt namn i syfte att dra fördel av det goda renommé som RiksAlarm åtnjuter. Senare visade det sig att B. vid marknadsföringen av handelsbolaget använt en larmdekal som RiksAlarm tidigare använde. S. tog kontakt med B. för att efterhöra om denne var involverad i handelsbolaget. B. förnekade att han startat ett bolag eller i övrigt hade någon beröring med bolaget. S. hänvisade B. till S. Även vid telefonsamtal med denne förnekade B. all kontakt med och kännedom om bolaget. Först efter utförlig utredning, som visade att B. de facto var delägare i handelsbolaget och även under tecknat handlingar som ingivits till Patent och registreringsverket, medgav B. att han kunde betraktas som passiv delägare. I avvaktan på utredning fråntogs B. nycklar, identifikationspasserkoder m.m. B. medgav senare att han startat egen med RiksAlarm konkurrerande verksamhet varvid han omedelbart avskedades från sin tjänst hos RiksAlarm den 1 april 1997. Det visade sig senare att B. under tid han varit anställd hos RiksAlarm bearbetat ett flertal av RiksAlarms kunder för att förmå dem att övergå till den av honom och J. startade verksamheten. B. har även efter det att han lämnat sin anställning utgivit sig för att representera RiksAlarm.

Den faktura som åberopats av B. styrker inte på något sätt de omständigheter som B. angett. Handelsbolaget har aldrig anlitats av RiksAlarm. Arbetet i Stockholm har RiksAlarm beställt hos J:s tidigare arbetsgivare. När RiksAlarm fick kännedom om att J. genom delägt bolag med B. utförde arbete för RiksAlarms räkning fick J. medelbart avsluta dessa arbeten. Hade RiksAlarm från början känt till det rätta förhållandet – att J. inte utförde arbete som anställd hos någon av RiksAlarms normala leverantörer – hade J. aldrig fått påbörja arbetena. Att fakturan kom att betalas berodde endast på att RiksAlarm de facto fått vissa arbetsuppgifter utförda samt att bolaget befann sig i ett expansionsskede och därför inte ville få några betalningsanmärkningar. Betalningen är således ingen bekräftelse på ett samarbetsförhållande vare sig med handelsbolaget, J. eller B.

Det anställningsavtal som träffats mellan B. och RiksAlarm hänvisar till avtalet mellan SAF, Allmänna gruppen, och SIF. Av detta avtal framgår under 3 § moment 2 konkurrens m.m.: "En tjänsteman får ej utföra arbete eller direkt eller indirekt bedriva ekonomisk verksamhet för ett bolag som konkurrerar med arbetsgivaren." Även förberedelse för att senare bedriva verksamhet i konkurrens med arbetsgivaren är otillåtet enligt denna bestämmelse. B. har således brutit mot sitt anställningsavtal vad avser de allmänna anställningsvillkoren. Sammantaget har B. på ett flagrant sätt med avsikt eller i vart fall av grov oaktsamhet förfarit på ett sätt som RiksAlarm rimligen inte skall behöva tåla i ett rättsförhållande. RiksAlarm hävdar att när det inte träffats överenskommelse om att vid sidan av sin anställning få bedriva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet utgör det alltid grund för avskedande. Det spelare ingen roll om sidoverksamheten inte kommit igång, se AD 1983:161 och AD 1993:142. Den omständigheten att handelsbolagets firma legat nära RiksAlarms tidigare firma talar även för att något samtycke från RiksAlarms sida inte förelegat för att registrera och driva nu aktuellt handelsbolag. RiksAlarm har således inte ådragit sig någon skadeståndsskyldighet.

RiksAlarm har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader.

DOMSKÄL

Bevisning

T.B. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med O.H. och U.J.

RiksAlarm har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med M.S. och vittnesförhör med M.S. och K.E. Som skriftlig bevisning har RiksAlarm åberopat utdrag ur avtal mellan SAF, Allmänna gruppen, och SIF, 3 § 2 mom.

Vid förhören har uppgifts i huvudsak följande.

T.B.

Han har arbetat som säkerhetskonsult sedan 1988 med början hos Electrolux. Han har huvudsakligen arbetat med försäljning och har haft i stort sett samma arbetsuppgifter under alla år. Det bolag inom Electrolux som han arbetade för togs först över av Vokab och sedan av Team Security, numera RiksAlarm. Han träffade S. första gången i Lidköping i samband med att RiksAlarm övertog verksamheten. Redan vid detta möte blev det personliga diskussioner om fortsatt anställning. S. presenterade idén att han istället för en anställning hos RiksAlarm skulle kunna arbeta som fristående konsult. Även andra anställda på Vokab fick detta erbjudande. Vid anställning skulle lönen antingen vara helt provisionsbaserad eller utgå som fast månadslön. En blandning mellan dessa kunde också tänkas. Efter samtal med familjen bestämde han sig för alternativet anställning. Det förekommer konsulter i branschen men det är vanligare med anställda som arbetskraft. På serviceområdet är det dock ganska vanligt med konsulter. Även om det inte var varje år han fick erbjudande att arbeta som konsult fick han erbjudandet ett flertal gånger, främst under slutet av sin anställning. Han uppfattade det dock inte som ett stående löfte. I början av 1997 diskuterade de hans framtid och hans avsaknad av gymnasial utbildning. Han fick i uppdrag av S. att undersöka vilka möjligheter han hade att börja studera. Han skulle bl.a. undersöka förutsättningarna för honom att studera på "kunskapslyftet". Det framkom därvid att förutsättningarna för att han skulle kunna arbeta som konsult var att han haft eget bolag i fem månader när han började studera. De namn och telefonnummer han fick på Arbetsförmedlingen och AMS m.fl. gav han vidare till S. S. sa att han skulle ringa dessa kontaktpersoner och att de sedan skulle bestämma hur de skulle gå till väga för att han skulle kunna börja studera. De var överens om att anställningen skulle upphöra på grund av studier men han har aldrig ensidigt sagt upp sin anställning. Tanken med att starta handelsbolaget var att RiksAlarm skulle kunna vara kund hos handelsbolaget och att han skulle kunna arbeta vidare åt RiksAlarm under tiden han studerade. De diskuterade även, och detta var ett förslag från RiksAlarms sida, att han skulle kunna komma tillbaka till sin anställning efter studierna. Efter mötet arbetade han vidare som vanligt. På grund av att han för att få bidrag var tvungen att ha haft handelsbolaget registrerat i fem månader när han började studera gick arbetet med att registrera handelsbolaget fort. Det var bara några dagar innan de skickade in handlingarna till Patent- och Registreringsverket, kanske runt den 20 januari 1997, som han och Urban Jonson talade om att starta ett bolag gemensamt. J. var den som hade handlingar som behövdes för att registrera handelsbolaget. Företagsformen diskuterade han och RiksAlarm aldrig men S. kände till att J. skulle vara med i bolaget. För hans del var det likgiltigt vilken form bolaget hade. Verksamheten i handelsbolaget skulle även omfatta annat än larmsystem. Om han inte hade fått tillstånd av S. skulle verksamheten utgjort en konkurrerande verksamhet, dvs. en olovlig verksamhet. Han har aldrig förnekat eller hemlighållit att han har något med handelsbolaget att göra. Han fick tvärtom i uppdrag av RiksAlarm att göra förberedelser så att han senare skulle kunna arbeta åt dem som konsult under studietiden. Meningen var att de skulle samarbeta. Dock skulle handelsbolaget även kunna ha andra kunder än RiksAlarm. Det fanns inga begränsningar på så sätt. Den 13 mars 1997 fick han veta att han inte längre var välkommen hos RiksAlarm. Det var S. som talade om det för honom. Han fick lämna ifrån sig sina nycklar och identitetskort m.m. med hänvisning till att han utgjorde en säkerhetsrisk. Han förstod inte varför han plötsligt var tvungen att lämna allt och det var ingen som sa någonting till honom. Veckan efter denna händelse blev han uppringd av RiksAlarm och fick per telefon veta att han skulle slutföra ett uppdrag åt RiksAlarm i Göteborg. Han hade tidigare gjort installationen åt kunden i Göteborg men uppdraget innebar även viss nyinstallation. Han fick handlingar av RiksAlarm för att kunna utföra uppdraget. Han trodde att allt tidigare berodde på ett missförstånd mellan honom och RiksAlarm och att det nu höll på att ordna upp sig mellan dem. Efter en tid fick han dock ett brev från RiksAlarm där de bekräftade att han var avskedad. Det kändes som om han blev avskedad två gånger. Han blev mycket förvånad när han fick brevet. När han den 13 mars 1997 fick beskedet att han inte längre var välkommen tolkade han det som om han blev avskedad, det fanns inget annat sätt han kunde uppfatta det på. Han inser dock att han formellt blev avskedad den 1 april 1997 då han fick avskedandet skriftligen. RiksAlarm hade både anställda installatörer och fristående som de anlitade mer eller mindre ofta. Hans uppfattning var att det inte ställdes några speciella säkerhetskrav på installatörerna utan huvudsaken var att de kunde sin sak och att RiksAlarm kände till dem. De installatörer som RiksAlarm anlitade fick tillgång till koderna till kundernas larmsystem. Även om man ej var anställd hos RiksAlarm så hade man god insyn i kundernas säkerhetssystem, dvs. i andra bolag som man installerat säkerhetssystem hos. Det varierade dock från kund till kund hur god insyn man hade. Det fanns således ingenting som av säkerhetsskäl skulle kunna hindra att han arbetade som konsult åt RiksAlarm. När han fick anställning hos RiksAlarm arbetade han även som behovsanställd väktare hos Partena Security. När han berättade för RiksAlarm om sin extraanställning hade de inga invändningar däremot. Han känner till LAS bestämmelser om att en anställd måste iaktta försiktighet med vad han företar sig vid sidan om sin anställning.

När RiksAlarm installerade larm hos kunder satte de upp en dekal för att visa att det var RiksAlarm som stod för larmanordningen. Handelsbolagets dekal har även den blixtar mot röd botten. Den var dock ej utformad för att konkurrera med RiksAlarm. Att han och J. använde ordet Team först i namnet på sitt handelsbolag beror på att PRV inte godtog namnet Techno Control, som var huvudnamnet. De var tvungna att lägga till något och det blev Team. Handelsbolaget var inte känt under namnet Team vilket dåvarande Team Security var.

Under tiden han studerat har han haft viss inkomst. Han har kvar en behovsanställning på numera Falck Security AB och han har arbetat extra på Systembolaget i Skövde. Han hade en snittlön under de senaste 12 månaderna hos RiksAlarm på uppskattningsvis 16 000 kr i månaden. Hans grundlön var 9 000 kr/mån och till det kom provisionsersättning. Den fasta milersättningen om 1 000 kr/mån var inte inkluderad i dessa 16 000 kr.

M.S.

Han startade 1989 verksamheten i det bolag som nu är RiksAlarm. Bolaget hade erforderligt tillstånd från polismyndigheten att bedriva verksamheten. År 1991 fick bolaget även tillstånd från försäkringsbolagen att installera larm i objekt som måste att ha larm. Det senare tillståndet ställer högre säkerhetskrav. År 1993 fick de tillstånd att installera larm i klass III-objekt såsom banker, polishus, tingsrätter etc. RiksAlarm är ansvariga för 16 000 larmanordningar över hela landet. Detta innebär att RiksAlarm står som juridiskt ansvariga för att kunden skall kunna vara ansluten till larmcentralen. Våren 1992 träffade han B. och de övriga 31 anställda på Vokab när han informerade dem om att RiksAlarm hade tagit över verksamheten. Det var han som personligen höll i informationen i Lidköping och alla fick informationen samtidigt. Det förekom inte några enskilda samtal med personalen vid detta tillfälle. Alla anställda på Vokab fick erbjudandet att få fortsatt anställning hos. Ingen erbjöds alternativet att arbeta som konsult. Någon vecka efter detta möte hölls ett personligt möte med B. RiksAlarm erbjöd då B. fortsatt anställning i bolaget med samma villkor som han hade haft i Vokab. RiksAlarm var intresserade av B:s kännedom om branschen och de lokala förhållandena. Han uppfattade inte B. som tveksam till fortsatt anställning. B. accepterade erbjudandet omkring tio dagar innan han skulle påbörja anställningen. RiksAlarms verksamhet förbjuder dem att anlita konsulter och därför var det heller ingen som erbjöds någon annan arbetsform än anställning. RiksAlarm har samma policy på alla orter i Sverige det vill säga att det endast är anställning som kan komma ifråga. Vid arbetstoppar anlitar RiksAlarm underentreprenörer för avlastning. Det fick dock en skillnad mellan en underentreprenör och en konsult. Underentreprenörerna erhåller information endast om den kund de har kontakt med. RiksAlarm har fyra till fem sådana avtal om underentreprenad, inte fler. Om kunden är säkerhetsklassad är det alltid RiksAlarm som utför arbetet.

I början av varje år har de haft ett möte med samtliga anställda. Vid dessa möten har föregående års resultat redovisats, den kommande budgeten genomgåtts och eventuella löneförhandlingar hållits. Vid ett av samtalen överenskoms att B. skulle ha en högre garantilön om han inte nådde upp till sin budget. Han har aldrig diskuterat något eventuellt konsultuppdrag med B. vid dessa tillfällen eller tidigare. B. har aldrig frågat eller ens nämnt att han skulle vara intresserad av att arbeta som konsult. Den 24 januari 1997 hölls ett möte mellan honom själv, S. och B. B. hade den senaste tiden inte varit riktigt motiverad och därför ville de ge honom en "knuff framåt". Tanken var att han skulle få ett eget ansvarsområde, en egen division eller liknande. Mötet blev inte långvarigt då B. sa att han ville börja studera till hösten. B. ville därför att RiksAlarm skulle säga upp honom under våren för att han skulle bli berättigad till vissa bidrag. Han höll med om att det var bättre om han sa upp B. till sommaren på grund av arbetsbrist. De beslutade att inte berätta detta för den övriga personalen eftersom B. skulle arbeta kvar där fram till sommaren. Det var B:s eget önskemål att planerna skulle hemlighållas. B. sa att han skulle sluta. Om någon anställd säger att han skall sluta på grund av att han skall börja studera så kan det endast tolkas som en uppsägning.

Det var en tekniker som såg en annons i tidningen och B:s och J:s nystartade handelsbolag och som ringde upp S. och berättade detta. S. ringde sedan upp honom och berättade om annonsen. Efter detta talade han med B. på telefon och B. nekade då till att ha någonting med detta bolag att göra. Han frågade B. gång på gång, uppskattningsvis sju till åtta gånger, om det var sant vad som stod i annonsen. B. nämnde någonting om papper från PRV och att han och J. talat om att starta ett bolag och att J. kanske hade skickat in papperna för registrering. Han frågade igen om B. skrivit under papper för registrering men B. nekade. Efter samtalet ringde han S. och sa att B. måste stanna hemma tills saken blivit utredd, dvs. att B. måste avstängas. B. fick lämna ifrån sig identitetskort och nycklar m.m. Vid denna tidpunkt hade B. påbörjat en installation hos en kund i Göteborg. Eftersom det endast var B. som kände till den lite annorlunda lösningen på larmanordningen gav han sitt samtycke till att B. även skulle få avsluta installationen. B. var inte en så stor säkerhetsrisk att han inte kunde slutföra arbetet i Göteborg.

Hans efterforskningar beträffande handelsbolaget började med en kontroll hos PRV varvid det framkom att B. var registrerad som delägare i handelsbolaget. När han fått detta helt klart för sig avskedades B. RiksAlarm har inte anställt någon efter B. RiksAlarm brukade anlita Kenths El som underentreprenör. När J. blev friställd från Kenths El frågade RiksAlarm om inte J. kunde arbeta med kabeldragning som behovsanställd åt RiksAlarm i Stockholm. J. accepterade och åkte till Stockholm i början på mars 1997. J. var i Stockholm i tre till fyra dagar innan det uppdagades att han startat handelsbolaget tillsammans med B. Dagen därefter skickades han hem från Stockholm utan att avsluta sin projektanställning.

J. skulle ha betalats med fast månadslön men RiksAlarm betalade fakturan till handelsbolaget eftersom arbetet de facto utförts och det sista ett säkerhetsföretag vill ha är en betalningsanmärkning. J. hade inte informerat RiksAlarm om att han bildat handelsbolaget innan han påbörjade projektanställningen. S. var den som projektanställde J. S. har i vart fall inte sagt något till honom om att J. hade ett bolag. Personalen som installerar larmanordningarna kontrolleras hos polisen varje år. J. har arbetat med installation åt RiksAlarm utan att ha ett polisintyg. Det står dock RiksAlarm fritt att anlita en installatör utan polisintyg om RiksAlarm står för risken.

RiksAlarms nya dekal sattes upp när Electrolux skyltar togs ned. RiksAlarm har omkring 9 000 larmanordningar bara i detta distrikt. Mellan 2 000 och 3 000 av dessa är ännu inte omskyltade.

B:s genomsnittlön, baserad på de senaste tolv månadslönerna, var 12 200 kr i månaden. I denna lön är någon bilersättning inte inkluderad. B. hade 1 000 kr i fast bilersättning varje månad plus en rörlig ersättning om 12 kr per mil.

O.H.

Han var anställd hos Vokab i omkring två år. När Vokab gick i konkurs blev han erbjuden anställning i RiksAlarm. Som han uppfattade det fick han erbjudande om såväl konsultuppdrag som ordinär anställning. Han kan dock inte säga exakt vad som sades eftersom det är fem år sedan händelsen ägde rum. Eftersom han endast var intresserad av anställning diskuterades inte utformningen av ett konsultuppdrag. Samtalen om anställningsform fördes med S. Som anställd hade han en grundlön plus provision. S. sa dock att det även fanns andra möjligheter men han var inte intresserad så diskussionen gick inte längre.

U.J.

Han har arbetat som installationstekniker hos Kenths El mellan 1992 till 1996. Det var i denna anställning han började utföra arbeten åt RiksAlarm och detta tack vare att han kände B. Efter han arbetat på Kenths El arbetade han på Elektriska Flexservice AB (nedan kallat Elektriska) i Falköping i omkring fyra månader. Han hade liknande arbetsuppgifter på båda företagen. Även när han började hos Elektriska utförde han en del arbete åt RiksAlarm. Han slutade på Elektriska i februari 1997 och det var därefter han tog arbetet i Stockholm åt RiksAlarm. Handelsbolaget bildade han tillsammans med B. RiksAlarm hade kännedom om handelsbolaget när det startades. Han diskuterade med Sandström hur han skulle kunna fortsätta utföra arbeten åt RiksAlarm efter det att han slutat hos Elektriska. De kom då fram till de två alternativen anställning eller ett eget bolag. Det var i januari 1997 som tankarna på ett eget bolag kom upp. Valet stod mellan att han skulle öppnat en enskild firma eller att han och B. skulle bilda ett handelsbolag tillsammans. Det var också i slutet på januari eller i början av februari som han och B. talade om detta. B. ville vara med i handelsbolaget för att han skulle kunna studera och då var tvungen att ha ett bolag för kunna utföra arbeten åt RiksAlarm. Både han och B. behövde således en firma för att kunna arbeta åt RiksAlarm. Han var inte med i diskussionerna mellan B. och RiksAlarm. Det är helt klart att han diskuterade med S. att han och B. skulle starta ett bolag. S. och han talade kanske inte rent ut om men han uppfattade det som om S. förstod att B. skulle vara med.

Avsikten med handelsbolaget var att han skulle göra installationsarbeten åt RiksAlarm och att B. skulle ha arbetsuppgifter som liknade de han haft i sin anställning. Avsikten var inte att bedriva en med RiksAlarm konkurrerande verksamhet. De har dock gjort några enstaka larmsystem. De gjorde något enstaka larmsystem men inte mer än så. Efter, inte före och inte parallellt med, arbetet åt RiksAlarm hade de andra uppdragsgivare.

Inför arbetet i Stockholm talade han med S. som sa att han antingen kunde göra arbetet som anställd eller genom ett annat bolag. Av ekonomiska skäl valde han att göra arbetet genom handelsbolaget. Han nämnde dock inte uttryckligen för S. att det var ett bolag med också B. som delägare. Han avslutade arbetet i Stockholm endast på grund av ekonomiska skäl – det var för dyrt att pendla mellan Skövde och Stockholm. Det var ingen som tvingade honom att avbryta uppdraget. Efter det att han kom tillbaka ifrån Stockholm utförde han och B. ett eller två larmarbeten och sedan började han arbeta på Kenths El igen.

M.S.

Han var tidigare liksom B. tidigare anställd på Vokab. De informerades vid ett möte med hela personalen om att alla skulle bli erbjudna anställning hos RiksAlarm. Han hade sedan ett samtal med S. och T.H. Det var enbart med honom de hade ett sådant samtal. Alla säljarna fick anställning hos RiksAlarm. B. fick, liksom han själv, en vanlig anställning utan några delägarintressen eller likande. En vanlig säljare har grundlön plus provision men B. hade en högre grundlön. Han har varit distriktschef och följt B. som arbetat under honom, hela tiden. Han har också hjälpt B. att få mer speciella arbetsuppgifter. De satt på samma kontor och talade dagligen med varandra. De hade även ett möte varje månad då de gick igenom försäljningen. Vid månadsmötena var han och alla säljarna närvarande. De hade då en genomgång av månaden före och viss utbildning. Varje år hade de även ett årsmöte och i samband med dessa var S. alltid närvarande. Det förekom inga rena lönediskussioner vid dessa tillfällen men det var inget som hindrade att någon tog upp även sådana frågor. Vid diskussionerna med B. fram till och med årsskiftet 1996/1997 kom aldrig några andra anställningsformer på förslag. Inför mötet 1997 med B. hade de tittat på hur B. skulle kunna utvecklas i företaget. De hade sett att B. hade svårt att hålla budgeten. Deras ambition var att hjälpa B. att nå ett bra resultat. Initiativet till mötet togs av honom själv eller av S. Detta var ej ett ordinärt månadsmöte. När mötet påbörjades sa B. att det inte var någon idé att hålla mötet då han bestämt sig för att börja studera. S. sa då att B. kunde sluta med en gång om han ville men B. ville stanna kvar till och med sommaren. B. ville sedan bli uppsagd från RiksAlarm. De hade inget emot att hjälpa honom på det sättet. Det var bara de tre, S. han själv och B. som var närvarande vid mötet i januari. Han har aldrig någonsin deltagit i diskussioner om att B. skulle kunna arbeta åt RiksAlarm i egenskap av egen företagare. Han känner inte heller till att S. och B. skulle haft något samtal utan att han själv skulle varit med.

Det var en annan anställd som sett annonsen i tidningen som samma dag informerade honom om att B. startat ett handelsbolag. Han tog då kontakt med B. som förnekade att han gjort detta. Han sa till B. att "Vad du än gör ring till M.S. Detta var första gången han fick veta att B. var delägare i ett handelsbolag. Han hade nog klart för sig att J. ingick i handelsbolaget tillsammans med B. Han fick reda på handelsbolagets existens då han var på resa. Han fick i uppdrag att avstänga B. och att ta tillbaka B:s nycklar och identitetskort m.m. S. var sedan den som avskedade B. B. fick sedan slutföra sitt arbete i Göteborg eftersom han var den enda som kunde förhållandena i den installationen. B. ville dock inte ta uppdraget om han inte fick skriftligt på att det var godkänt av RiksAlarm att han slutförde arbetet hos kunden. B. ansågs inte vara en säkerhetsrisk i det fallet.

B. har vid flera tillfällen talat om sin gode vän, J. När RiksAlarm hade arbetstoppar frågade B. om de kunde använda sig av Kenths El och på så sätt kom J. att anlitas för kabeldragning åt RiksAlarm. Vid ett jubileumsmöte den 29 januari 1997 frågade J. om det fanns arbete åt honom på RiksAlarm eftersom det fanns så lite arbete hos Kenths El. Efter att ha tackat nej till ett uppdrag i Malmö accepterade J. arbete i Stockholm. Han gjorde klart för J. att han själv fick stå för kostnaderna. Han har inte sett någon orderbekräftelse på arbetet. Han uppskattar att J. stannade kvar i Stockholm i omkring 14 dagar och att han avslutade arbetet för att det var för dyrt att stanna i Stockholm. När J. kom tillbaka från Stockholm sa han att han kunde arbeta åt RiksAlarm genom ett eget bolag. J. skulle då kunna arbeta åt RiksAlarm som underentreprenör och därigenom få en del fördelar mot att arbeta som privatperson.

K.E.

K.E. är sammanboende med M.S. Hon reagerade på samtalet med B. på grund av att S. upprepade sig hela tiden och hon blev väldigt förvånad över detta. S. blev mer och mer upprörd under samtalets gång. Hon förstod att S. ville ha ett svar från B. S. frågade gång på gång "Säg nu som det är, har du startat en firma". S. gav B. många chanser att svara på frågan. Det framgick tydligt att S. ville ge B. en chans att ändra vad han sa. B. var dock envis och sa att han inte skickat in några papper och att han inte startat någon firma. Vad gäller handlingarna var dock svaren väldigt oklara från B:s sida. B. sa någonting om att det väl var papper på gång. Hon var framme och lyssnade med ena örat mot telefonluren. Hon stod inte och lyssnade på hela samtalet men hon förstod vad det gick ut på. Det var ett speciellt samtal och det var därför som hon blev nyfiken på det. Samtalet drog ut på tiden. Hon hörde att B:s svar var motsägelsefulla. Hon hörde allt vad S. sa och hon hörde även att B. nekade till S:s påståenden. Hon förstod att innebörden av samtalet var att B. hade startat en till RiksAlarm konkurrerande firma. Hon talade med S. efteråt om att S. var besviken på B. när han fick veta vad B. höll på med.

Telefonsamtalet ägde rum någon gång efter den 10 mars 1997. Om det var vid lunchtid eller på kvällen minns hon inte.

Tingsrättens bedömning

Utgångspunkten för tingsrättens bedömning är att om T.B. kan visa att han haft tillstånd från RiksAlarm att påbörja sin verksamhet i handelsbolaget skall hans talan bifallas – med belopp som då får bestämmas. Om han inte kan visa att han haft tillstånd att driva handelsbolaget skall tingsrätten därefter avgöra om verksamheten inneburit en konkurrensbisyssla av sådan art att det inte kan krävas att RiksAlarm skulle ha haft kvar honom som anställd. Om så är förhållandet skall käromålet ogillas.

Har T.B. haft tillåtelse av RiksAlarm att påbörja sin verksamhet i handelsbolaget?

T.B. har vid förhör under sanningsförsäkran uppgivit att han påbörjat verksamheten i handelsbolaget i samförstånd med S. Denne skulle bland annat ha åtagit sig att kontakta olika personer på arbetsförmedlingen för att undersöka vilka möjligheter B. skulle ha att driva bolag samtidigt som han studerade. B. har också sagt att en förutsättning för handelsbolaget var att det skulle få uppdrag från RiksAlarm. Han har vidare sagt att han redan när han påbörjade sin anställning hos RiksAlarm fått erbjudande om konsultuppdrag i stället för fast anställning. Dessa uppgifter stöds till en del av vad vittnet O.H. uppgivit. RiksAlarm har också betalat fakturor utställda av handelsbolaget och även låtit B. utföra arbete för RiksAlarms räkning efter det att han avstängts från arbetsplatsen.

Mot dessa uppgifter talar vad S. och S. uppgivit om villkoren för B:s anställning. S. har sålunda sagt att det aldrig varit tal om anställning som konsult i stället för normal anställning. De har också lämnat förklaringar till såväl betalningen av fakturan från handelsbolaget som till varför B. utförde arbete åt RiksAlarm efter det att han avstängts. Dessa förklaringar är av sådan art att de måste godtas.

Tingsrätten fäster också vikt vid vad som framkommit om omständigheterna under vilka företrädare för RiksAlarm fick vetskap om handelsbolagets existens. B:s uppgift att han informerat RiksAlarm om sitt handelsbolag motsägs här av vad S. och S. redogjort för om omständigheterna kring när de uppmärksammades på den annons handelsbolaget infört i tidningen. Deras snabba och starka reaktion när de uppmärksammades på annonsen talar med stor styrka för att de inte blivit informerade om handelsbolagets existens förrän vid detta tillfället. Det stöds också av vad S. uppgivit om telefonsamtalet med B. där denne inledningsvis bestämt förnekade all kännedom om handelsbolaget.

Tingsrätten finner således inte att B. kunnat visa att han haft tillstånd från RiksAlarm att starta handelsbolaget och inte heller att det måste anses att RiksAlarm genom att ha haft kännedom om det får anses ha godtagit det.

Är handelsbolagets verksamhet konkurrerande med RiksAlarm?

Redan av de uppgifter B. lämnat framgår att handelsbolaget i vart fall avsett att driva försäljning och installation av larmanläggningar. Tingsrätten finner det uppenbart att detta är en med RiksAlarm konkurrerande verksamhet. Vid bedömningen härav saknar det betydelse om handelsbolaget haft ett namn som varit snarlikt RiksAlarms tidigare firma eller om handelsbolaget använt sig av dekaler som kunnat förväxlas med de av RiksAlarm nu eller tidigare använda.

Har RiksAlarm haft rätt att avskeda T.B.

Tingsrätten har ovan kommit fram till att B. startat handelsbolaget utan medgivande från sin arbetsgivare RiksAlarm och att han genom handelsbolaget i vart fall avsett att driva med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. I de av RiksAlarm åberopade allmänna bestämmelserna för anställningsförhållandet, som ostridigt är gällande mellan parterna, sägs i 3 § 2 mom. att en tjänsteman inte får utföra arbeta eller direkt eller indirekt bedriva ekonomisk verksamhet för ett bolag som konkurrerar med arbetsgivaren. Som framgår av rättsfallen Arbetsdomstolen 1983:161 och Arbetsdomstolen 1993:142 är det tillräckligt att den anställde förberett sådan verksamhet för att brott mot bestämmelsen skall anses ha ägt rum. Enligt tingsrättens mening har B. därför brutit mot denna bestämmelse. Skäl har därför funnits för RiksAlarm att avskeda B. Käromålet skall således ogillas.

Rättegångskostnader

H.K. har begärt ersättning enligt rättshjälpslagen (1972:429) för arbete motsvarande 24 timmar 30 minuter. Han har i kostnadsräkningen tagit upp ersättning för arbete som avser handläggning i Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen avvisade talan och hänvisade till att väcka talan i tingsrätt. Ersättning för den del av arbetet som endast avser Arbetsdomstolen skall därför inte utgå. I avsaknad av uppgift om tidsåtgång i den delen anser tingsrätten det skäligt att den ersättningsbara tiden reduceras med omkring en timme varför ersättning för arbete skall utgå med 24 000 kr.

Tingsrätten finner inte att förutsättningar att enligt 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister att förordna att vardera parten skall bära sina rättegångskostnader föreligger. B. skall således ersätta RiksAlarm dess kostnader i målet. För B:s arbete i målet har RiksAlarm begärt ersättning, exkl. mervärdesskatt, med 74 160 kr för arbete och uppgivit tidsåtgången till 40 timmar 30 minuter. RiksAlarm har varit svarande och det finns ingen anledning att godta en avsevärt större tidsåtgång för denne än för käranden. En något högre timdebitering än den som gäller inom rättshjälpsområdet kan godtas. Med beaktande av vad sålunda anförts finner tingsrätten att B. skäligen skall ersätta RiksAlarm för dess rättegångskostnader med 32 400 kr. Eftersom RiksAlarm är mervärdesskattepliktiga skall ersättning för mervärdesskatt inte utgå.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. T.B. skall ersätta RiksAlarm Teknik Skandinavien Aktiebolag dess rättegångskostnader i målet med trettiotvåtusenfyrahundra (32 400) kr avseende ombudsarvode. På beloppet utgår ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills full betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen (1972:429) skall utgå till H.K. med tjugofyratusenetthundranitton (24 119) kr varav 24 000 kr för arbete och 119 kr för utlägg.