Göta hovrätt referat RH 1993:107

Instans
Göta hovrätt
Referat
RH 1993:107
Målnummer
T577-93
Avgörandedatum
1993-06-21
Rubrik
Fråga om rätt till efterprovision jämlikt 68 § 2 st. kommissionslagen (1914:45) i dess lydelse före den 1 januari 1992 samt om beräkning av efterprovisionen.
Lagrum
68 § andra stycket kommissionslagen (1914:45) i dess lydelse före den 1 januari 1992
Rättsfall
•  NJA 1984 s. 404
•  AD 1977:15

Aktiebolaget Pergaco (Pergaco) väckte år 1988 vid Ljungby tingsrätt talan mot A.C. Pais Lda (Pais) och yrkade att Pais till Pergaco skulle förpliktas utge efterprovision enligt 68 § 2 st. kommissionslagen (1914:45) i dess dåvarande lydelse med 1300 000 kr jämte ränta.

Pais bestred käromålet och vitsordade ej något belopp som skäligt i och för sig.

Sedan tingsrätten den 30 april 1990 meddelat dom i målet, ogillade hovrätten genom dom den 13 juni 1991 Pergacos talan, enär portugisisk lag ansågs tillämplig i målet och denna lag ostridigt ej medgav rätt till efterprovision. Sedan domen överklagats och Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd i frågan om tillämplig lag, undanröjde Högsta domstolen i dom den 18 december 1992 hovrättens dom och uttalade att svensk lag var att tillämpa i målet samt meddelade prövningstillstånd i fråga om målet i övrigt och återförvisade målet till hovrätten för erforderlig behandling (Högsta domstolens avgörande, se NJA 1992 s. 823).

Referatet avser endast frågan om rätt till efterprovision samt om beräkning av efterprovisionen.

Vid tingsrätten förekom i denna del följande. Pais är ett portugisiskt företag som tillverkar trasmattor, garnmattor och mattor med materialet bestående av en blandning av trasor och garner. På försommaren 1977 träffades i Portugal mellan Pais och Pergaco ett muntligt avtal varigenom parterna överenskom att Pergaco skulle försälja Pais produkter, vilka då var trasmattor, med ensamrätt i Finland och att provisionen skulle vara 8 procent fob och 7,6 procent cif. Något senare utökades agenturen till att även avse försäljning i Sverige och Norge. I brev 12.6.1986 till Pergaco sade Pais upp avtalet till upphörande 31.12.1986.

Pergaco anförde till utvecklande av sin talan: Pergaco är ett företag som startades 1964 av T.P. och hans hustru M. Dessförinnan hade T.P. en enskild firma, som hette Pergaco. T.P. har i bolaget så gott som uteslutande ägnat sig åt mattagenturer. Från slutet av 1960-talet byggde han upp en kundkrets i Finland, Sverige och Norge. Den kundkretsen hade Pergaco när avtalet ingicks med Pais 1977. I början av 1978 bestämdes det att även Sverige och Norge skulle ingå i det distrikt Pergaco hade för försäljning av Pais mattor. Det var Theo P. som i Pergaco skötte all försäljning och kontakt med kunderna och det var han som byggde upp Pais försäljning i Sverige, Norge och Finland. Det tar tid att arbeta upp en agentur och de 3-4 första åren var kostnaderna för Pergaco betydligt högre än provisionsintäkterna. Pergacos kundkrets var i Sverige Engelfabrikerna, KF, Ellos. Strehög, Stjerna, E. och söner samt Jotex, i Finland Isku, Kesko och Asco, samt i Norge S.B. Hanse o Dysvik samt Eriksen o Varum. Omkring 1978 anställde T.P. sin son M. i bolaget för att lära upp honom i mattbranschen. Sonen fick följa med T.P. på dennes resor till leverantörer och kunder. Ansvaret för försäljningen hade dock hela tiden T.P. Sonen R. anställdes i Pergaco 1979 och dottern C. på hösten 1985. Pergaco hade inte agentur endast för Pais utan också för flera andra företag. T.P:s plan var att skötseln av agenturerna skulle delas upp mellan barnen. Under 1984 insjuknade T.P. och detta fick till följd att M.P. från 1984 själv fick för Pergacos räkning sköta försäljningarna från Pais och några ytterligare huvudmän, bl. a. Vittori i Portugal och Feys-Standard i Belgien. Vid denna tidpunkt hade Pergacos försäljning av Pais mattor kommit igång ordentligt. Från och med 1983 ökade försäljningen kraftigt och ökade sedan stadigt fram till 31.12.1986, då avtalet med Pais upphörde. På hösten 1985 konstaterade T.P. att sonen M. gick bakom ryggen på bolaget och ordnade agenturer till sin hustru L. M.P. reste också utomlands och besökte huvudmän för hustruns räkning på Pergacos bekostnad. T.P. tog upp saken med M. som lovade "bot och bättring". Så blev dock inte fallet och kulmen nåddes när M.P. vid månadsskiftet maj-juni 1986, trots uttryckligt förbud från T.P. såsom VD i Pergaco, reste till Portugal tillsammans med sin hustru L. på Pergacos bekostnad. T.P. och R.P. reste efter till Portugal och sammanträffade 4.6.1986 i Porto med Pais företrädare A.P. Där berättade T.P. för A.P. om M:s agerande och talade om att Pergaco inte kunde ha Michael kvar i bolaget. Antonio P. förstod detta och förklarade att de i alla fall hade Paisagenturen kvar. Samma dag sammanträffade Theo och Roland P. med Michael P. i Portugal och sade åt honom att han fick sluta i företaget. När de kom hem till Sverige några dagar senare återtogs uppsägningen och man fortsatte att diskutera en lösning, som skulle innebära att Michael fick ta med sig några av Pergacos agenturer i ett eget företag. Michael accepterade inte detta utan skulle återkomma med ett eget förslag på en lösning. Detta kom aldrig utan det enda som kom var den skriftliga uppsägningen av 12.6.1986 från Pais. I Pergaco blev man väldigt förvånad över uppsägningen och man blev ännu mer förvånad när det kom uppsägning från två andra huvudmän precis vid den här tidpunkten. Det var Vittori som i telex sade upp avtalet med Pergaco till årsskiftet 1986/1987 och uppgav att Michael P. från den tidpunkten skulle ha agenturen. Dessutom var det Feys-Standard som i brev sade upp sitt avtal och uppgav att Michael P. skulle ha agenturen per omgående. Det låg nära till hands att anta att Michael P. hade talat med dessa huvudmän om det hela. Under de här förhållandena kunde Pergaco inte ha kvar Michael och avskedade honom 7.7.1986 per omgående. Pergaco fortsatte med de uppsagda agenturerna, bortsett från Feys-Standard. Det var Roland P. som kom att sköta Paisagenturen under hösten 1986 och han fullföljde arbetet med att besöka kunder, ta ner kunder till Pais och göra införsäljningar, dvs. ta order. Pergaco "arbetade frenetiskt" fram till det att avtalet upphörde 31.12.1986. Införsäljningen för Pais räkning var 1983 cirka 8 miljoner SEK, 1984 cirka 22,5 miljoner SEK, 1985 cirka 14,8 miljoner SEK och 1986 cirka 15 miljoner SEK. Provisionsintäkterna för Pergaco var under åren 1977-1986 sammanlagt 3 671382 SEK, varav 1195 573 SEK erhållits 1986, 860 723 SEK 1985 och 714 960 SEK 1984. Under 1987 utbetalades dessutom 625 300 SEK. Det kunde ta lång tid innan leverans skedde sedan orderna tagits och det kunde också dröja upp till ett halvår efter leverans innan Pais betalade ut provisionen till Pergaco. Efter 31.12.1986 har Pais haft kunder som – med undantag för Eriksen och Varum – är de samma som Pergaco hade innan avtalet upphörde. Exporten till dessa kunder från Pais var 1987 21715 596 SEK, vilket skulle ge en provision räknat efter 7,6 procent på ungefär 1650 000 SEK. Med hänsyn till att avtalet med Pais upphörde gjorde Pergaco genom brev 8.10.1987 till Pais gällande rätt till efterprovision med 1 1/2 års provision. Efterprovision skall utgå enligt 68 § 2 st. kommissionslagen. Med hänsyn till avtalstidens längd, den stigande försäljningskurvan av Pais mattor från 1983-1984 och försäljning 1987 är en skälig efterprovision 1300 000 SEK.

Pais anförde till utvecklande av bestridandet: Pergaco har inte rätt till efterprovision eftersom Pergaco misskött sitt uppdrag som agent. Med anledning av den långa uppsägningstiden föreligger i allt fall inte något samband mellan agentens medverkan under uppdragstiden och avtalens tillkomst därefter. Avtalet är dessutom uppsagt efter så lång avtalstid att Pergaco erhållit betalning för de kostnader och arbete som Pergaco haft med att marknadsföra Pais produkter. – M.P. arbetade upp agenturen med Pais genom sina personliga kontakter med flertalet kunder. På grund av oenighet inom familjen P. avskedades plötslig M.P. i Portugal 4.6.1986. Dagen innan hade A.P. erhållit besked av T.P. om att M. skulle avskedas och att det var ett oåterkalleligt beslut inom familjeföretaget. Det upplystes att M.P. ännu inte informerats om avskedandet. A.P., som var nära vän till familjen, undrade då om han inte kunde hjälpa till med att ena familjen. Han fick dock beskedet att inte lägga sig i detta. A.P. tog informationen om avskedandet på allvar och detta samt eventuell effekt på bolagets produktion diskuterades inom Pais styrelse. M. fick 4.6.1986 besked om avskedandet av sin far. M.P. var vid tillfället i Portugal för att för Pergacos räkning träffa K.K. hos Stjerna, som var en av Pais största svenska kunder. M.P. kontaktade K.K. sedan han fått besked om avskedandet och K.K. meddelade A.P. ganska omgående för Stjernas räkning att man inte tänkte arbeta med Pergaco om inte M.P. var kvar där. Stjerna motsvarade cirka 15 procent av Pais dåvarande mattproduktion. K.K. ansåg att ingen annan än M.P. var kompetent att handha relationerna med Stjerna. Pais fick då en välgrundad uppfattning att kunderna kunde befaras lämna Pergaco och antingen själva eller genom M.P. gå till andra leverantörer om M.P. skildes från företaget. I Portugal fanns det andra leverantörer som stod i kö för att bryta in i Pais kundområde. Inom Pais kom man fram till att risken var överhängande för att man snart kunde komma att stå med en agent som förlorat sina väsentligaste kunder inom Skandinavien. Risken för svåra produktionsstörningar blev uppenbar. Pais fann sig därför nödsakat att säga upp agenturavtalet till 31.12.1986. Pais var emellertid berett att återta uppsägningen och fortsätta samarbetet om det under hösten 1986 skulle visa sig att Pergaco kunde behålla kunderna. A.P. hoppades att man skulle bli sams inom familjen P. Det visade sig att alltfler kunder ville lämna Pergaco främst med hänvisning till att R.P. inte hade kunskap om varusortiment och att man inte fick samma kontakt med honom som med M. Det gick till och med så långt att en del kunder betraktade R.P. som inkompetent. Under hösten 1986 förde Pais diskussioner med ett flertal kunder om framtiden och så gott som samtliga önskade att Pais skulle välja M.P. som ny agent. Efter årsskiftet 1986/1987 hade kunder som köpte ungefär 50 procent av Pais totala produktion gjort klart för A.P. att de inte tänkte fortsätta med Pergaco som agent och krävde att få arbeta med M.P. I början av 1987 hade A.P. inget annat val än att ta upp diskussioner med M.P. om agentskapet och avtal tecknades mellan M.P. och Pais 25.1.1987. Inför hotet att kunderna skulle lämna Pais, antingen för att följa M.P. eller för att själva söka sig leverantörer i Portugal, tvingades man slutligen avbryta den långvariga kontakten med Pergaco. Pergaco har försatt Pais i en tvångssituation, som skapades av Pergaco genom avskedandet av M.P. Pais anser att det är en flagrant misskötsel av agentskapet att man på grund av oenigheter inom familjen utsätter Pais för att riskera större delen av sitt kund- och produktionsunderlag. Sådan misskötsel fråntar Pergaco rätten att erhålla efterprovision. Det bestrids att M.P. gått bakom ryggen på Pergaco. – Avtalet är uppsagt efter lång avtalstid vilket innebär att Pergaco fått betalt för sina initialkostnader. Pergacos nedlagda arbete under 1986 har inte orsakssamband med försäljningarna som gjordes 1987 av M.P. När det gäller försäljningen 1987 började M.P. och A.P. strax efter avtalet i januari 1987 att arbeta med produktunderlaget för 1987. Nya produktgrupper skapades då för leverans i mars 1987 varvid individuella serier av mattor togs fram särskilt komponerade för varje kund. De nya produkterna var annorlunda mot tidigare vad gäller bl.a. mönster, färger, kvalitet och priser. Det var således andra produkter än de som sålts 1986. Arbetet med de nya produktgrupperna kan inte tillgodoföras agenten som inte medverkade vid framtagandet av produktgrupperna. Den nya kollektionen har gett utslag på försäljningen i början av mars 1987. Pais hävdar att något samband mellan försäljningarna 1987 och Pergacos arbete 1986 inte föreligger eller i vart fall varit ytterst begränsat. Försäljningen för 1987 har noterats till 21715 596 SEK fördelat månadsvis ungefär på följande sätt. Januari 932 500 SEK, februari 503 400 SEK, mars 1730 300 SEK, april 1498 700 SEK, maj 615 000 SEK, juni 1434 700 SEK, juli 1723 566 SEK, augusti 2 818 100 SEK, september 2 506 200 SEK, oktober 1788 066 SEK, november 3 750 700 SEK och december 2414200 SEK. Produktframtagningen i januari 1987 har påverkat försäljningen från och med mars 1987. Det vitsordas att Pais haft samma kunder 1987 som 1986. Pergacos uppgifter om erhållen provision vitsordas.

Pergaco genmälde: Det bestrids att Pergaco misskött agentförhållandet. Pergaco har haft skäl att avskeda M.P. som varit illojal mot Pergaco. Det bestrids att Pais skulle ha blivit försatt i någon tvångssituation. Pergaco hade kapacitet att klara av Paisagenturen vilket man också visat under hösten 1986. Pergaco kan inte vitsorda uppgiften att kunder som köpte ca 50 procent av Pais produktion gjort klart att de inte tänkte fortsätta med Pergaco som agent och krävde att få samarbeta med M.P. Pergaco har aldrig fått några klagomål från kunder om att Pergaco inte skulle kunna sköta Pais agentur förrän i samband med processen. Även om Pergaco skulle anses ha misskött sig innebär inte detta att det inte skall utgå någon efterprovision. Det bestrids att en lång uppsägningstid skulle innebära att Pergaco inte skulle ha rätt till efterprovision. Vad gäller nya produktgrupper har det under hela avtalstiden Pais-Pergaco varit en produktutveckling med ändring av färger, design m. m. Det är inget märkligt att så även skett 1987. Det kan inte vitsordas att månadsfördelningen av försäljningen 1987 är sådan som Pais angett.

Ljungby tingsrätt (1990-04-30, lagmannen Per Olof Marke, rådmannen Bengt Bolander och tingsfiskalen Matz Mårtensson) anförde i domskälen:

Förhör under sanningsförsäkran har hållits med R.P. och A.P. Vittnesförhör har på Pergacos begäran hållits med T.P. och på Pais begäran med M.P., K.K. och L.P.

Enligt 68 § 2 st. kommissionslagen är en agent berättigad till efterprovision för försäljningsavtal som ingås efter uppdragets slut om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan under avtalstiden.

Först prövar rätten om misskötsel av uppdraget förelegat och vilken inverkan eventuell misskötsel kan ha på rätten till efterprovision. Sistnämnda fråga har i motiven till ovannämnda bestämmelse berörts av departementschefen i följande uttalande (NJA II 1974 s. 599). "Rätten till efterprovision har inte heller gjorts beroende av huruvida uppdraget har upphört till följd av kontraktsbrott på någondera sidan. En annan sak är att frågan om efterprovision sällan torde bli aktuell, om upphörandet har berott på agentens misskötsel av uppdraget. Agenten kan i sådana fall tvärtom bli skadeståndsskyldig gentemot huvudmannen."

Visserligen är det genom utredningen i målet, särskilt förhören med A.P. och K.K., utrett att Pais riskerade att på grund av Pergacos avskedande av Michael P. mista i vart fall två betydande kunder om Pais höll fast vid Pergaco och inte fortsättningsvis använde M.P. som agent. Emellertid finner tingsrätten avskedandet av M.P. inte utgöra misskötsel som utesluter rätt till efterprovision.www.

Tingsrätten övergår härefter till prövning av sambandet mellan Pergacos arbete under uppdragstiden och de efter årsskiftet 1986/1987 ingångna försäljningsavtalen.

Pergaco har enligt vad utredningen visar under hösten 1986 fortsatt sitt arbete som agent för Paisbolaget fram till årsskiftet. Antonio P. har uppgett att försäljningen under denna tidsperiod varit fortsatt bra och att Pais inte hade "något att klaga på". Efter årsskiftet 1986/1987 har Pais, med ett betydelselöst undantag när, haft samma kundkrets i Skandinavien som den som Pergaco arbetat upp och 1986 arbetade med. Fråga är då om försäljningsavtal som Pais efter årsskiftet träffat med dessa kunder kan anses ha kommit till stånd genom Pergacos medverkan under uppdragstiden och i så fall i vilken omfattning. Härvidlag fordras insatser från agentens sida av sådan betydelse som i princip krävs för rätt till provision under löpande avtalstid, dvs. genom arbete som varit en väsentlig orsak till avtalet.

Pergaco har inte förebragt annan utredning om de försäljningar som skett efter årsskiftet 1986/1987 än att försäljningen för år 1987 uppgått till 21715 569 SEK. Någon egentlig utredning om sambandet mellan Pergacos tidigare insatser och denna försäljning har inte presterats av Pergaco.

Enligt motiven till 68 § 2 st. kommissionslagen (se NJA II 1974 s. 599) bör order som kort efter uppdragets slut kommer in från den kundkrets som agenten har arbetat upp, om ej annat visats, kunna anses hänförliga till agentens arbete.

Av utredningen framgår det att de produkter försäljningen gällde, nämligen tras- och garnmattor samt mattor bestående av en blandning av trasor och garner, regelbundet under avtalstiden genomgått förändringar i bl.a. mönster, färg och kvalitet beroende på modeväxlingar och kundens önskemål. Sådana förändringar har uppenbart skett beträffande mattor sålda 1986 och 1987. Michael P:s vittnesmål, som vinner visst stöd av vad Antonio P. uppgett, visar att Michael P. började bearbeta kunder först från 2.1.1987 och att han sedan arbetat fram nya kollektioner. Enligt Michael P. har order på de förändrade mattorna endast i enstaka fall kommit så tidigt som i februarimars 1987 men ökat efter hand så att nästan bara vårens arbete syntes i orderna i maj. Av detta anser sig tingsrätten kunna utgå ifrån att Pergacos arbete under uppdragstiden varit en väsentlig orsak till i vart fall de order som tagits under januari – början av mars 1987. För order tagna därefter kan sådant samband inte anses föreligga.

Pais uppgifter om hur den noterade försäljningen 1987 fördelar sig på årets månader har bekräftats av Michael P. under ed. Annan utredning härom föreligger inte varför uppgifterna får ligga till grund för tingsrättens uppskattning av efterprovisionens storlek. Tingsrätten finner med hänsyn härtill att efterprovisionen för den angivna perioden skäligen bör bestämmas till 150 000 kronor.

Båda parter vädjade mot tingsrättens dom. Pergaco yrkade att Pais skulle förpliktas att till Pergaco utge 850 000 kr jämte ränta. Pais yrkade att Pergacos talan skulle ogillas.

Göta hovrätt (1993-06-21, hovrättslagmannen Ulla Malander, hovrättsråden Johan Stenberg och Björn Karlsson samt hovrättsassessorn Ulf Ljungdahl, referent) anförde i domskälen.

Pais har som grund för sitt bestridande närmare anfört följande: I första hand gör Pais gällande att Pergaco inte har rätt till efterprovision eftersom Pergaco misskött sitt uppdrag som agent. Misskötsamheten består i att Pergaco, utan att ta hänsyn till vilka följder det kunde få för Pais och dess kunder, avskedade Michael P. I vart fall saknas det enligt Pais samband mellan Pergacos arbete före uppsägningen och de avtal som därefter tillkommit, vilket är en förutsättning för att efterprovision skall utgå. Under alla omständigheter menar Pais att eventuell efterprovision avsevärt skall nedsättas med hänsyn till Pergacos misskötsamhet.

I hovrätten har förnyade förhör hållits med Roland P., Antonio P., Michael P. och Krister K. Förhör med Theo P., vilken avled den 21 maj 1990, har åberopats genom uppspelning av bandupptagning av förhöret vid tingsrätten.

Parterna har till utveckling av sin talan i hovrätten anfört samma omständigheter som vid tingsrätten.

Hovrätten gör följande bedömning.

Enligt 68 § 2 st kommissionslagen (1914:45) var agent berättigad till efterprovision, om avtalet kunde anses ha kommit till stånd genom hans medverkan under uppdragstiden.

Bakgrunden till införandet av rätten till efterprovision, vilket skedde genom en lagändring år 1974 (1974:219), var att handelsagent skulle ges möjlighet till ersättning för det av honom kontraktsenligt nedlagda arbetet, när detta ej gav resultat förrän uppdraget upphört till följd av huvudmannens uppsägning. Agenter ansågs inte sällan befinna sig i en förhandlingsposition som gjorde det svårt för dem att i avtal få infört klausuler som tillvaratog ifrågavarande intresse. (Jfr. SOU 1970:69 s. 39 ff)

En första förutsättning för rätt till efterprovision är att avtalet "kan anses ha" kommit till stånd genom agentens medverkan under uppdragstiden. Det ställs således måttliga krav på bevisning om sambandet. Tredje stycket i nämnda lagrum innehåller en presumtionsregel, vilken under vissa förutsättningar kan tillämpas när utredning om efterprovisionens storlek saknas.

En andra förutsättning är att agentens "medverkan" skall ha lett till avtal. Vad som avses härmed utvecklades inte närmare vid regelns tillkomst. Det torde dock vara klart, att rätten till efterprovision förutsätter att agenten har gjort det förberedande arbetet till avtalet och att detta arbete har varit den huvudsakliga orsaken till att avtalet kommit till stånd. I vissa fall, exempelvis vid tvist mellan ny agent och tidigare agent, kan fråga vara om vem som i avgörande grad medverkat (jfr. SOU 1970:69 s. 39f och prop. 1990/91:63 s. 70 f).

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1984 s. 404 uttalat att provisionsfrågan, med utgångspunkt i de avtal som träffats, måste kunna bedömas på grundval av utredning av mera allmänt slag rörande agentens verksamhet under uppdragstiden och försäljningsutvecklingen före och efter uppdragets upphörande. En uppfattning på grundval av en utredning av sådan karaktär måste innehålla ett inte obetydligt mått av skönsmässighet när det gäller att bedöma omfattningen av agentens medverkan till de olika avtalen.

Frågan om misskötsel

Pais har i första hand invänt att Pergaco skulle sakna rätt till efterprovision på grund av att Pergaco visat misskötsamhet gentemot Pais. Frågan om misskötsamhet har såsom tingsrätten anfört berörts av departementschefen i motiven till bestämmelsen (se prop. 1974:29 s. 74).

I denna fråga har i målet följande framkommit.

Enligt Pais saknades det saklig grund för att avskeda Michael P. Genom avskedandet har Pergaco enligt Pais inte i erforderlig omfattning tillvaratagit sin huvudmans intresse eftersom Pais på grund av avskedandet riskerat att förlora flera viktiga kunder.

Enligt Pergaco var avskedandet en intern angelägenhet inom familjebolaget föranledd av att Michael P. agerat illojalt mot bolaget. Pergaco har här uppgett att illojaliteten bestått i bland annat att Michael P. avhänt Pergaco möjligheten till ytterligare agentur och att han vägrat att lyda uttryckliga order från bolagets dåvarande överhuvud Theo P. Pais har på denna punkt invänt att Pergaco inte har ägt låta inre stridigheter påverka relationen till Pais och dess kunder.

Hovrätten gör följande överväganden.

Det har inte framkommit något som visar att Pergaco vid tidpunkten för uppsägningen av agentavtalet och därefter inte haft förmåga att sköta agenturen. Enligt Pais har kunder hos bolaget meddelat att de, eftersom de var nöjda med Michael P. som agent, ville behålla honom och inte Pergaco. Antonio P. har berättat att han trodde att Pergaco utan Michael P. inte skulle ha kapacitet att klara av agenturen men att han i och för sig inte erhöll några klagomål på Pergaco. Detta vinner stöd även av vad Krister K. omvittnat. Pais har således ej visat att Pergaco genom uppsägningen direkt skadat Pais.

Den omständigheten att Pais kalkylerade med att förlora flera viktiga kunder om Michael P. inte fanns kvar i Pergaco, vilket skulle ha inneburit förlust av en icke försumbar del av Pais intäkter från de nordiska länderna, kan ej åberopas såsom misskötsamhet från Pergacos sida.

Det finns således – oavsett vad som motiverat uppsägningen av Michael P. – ej skäl att på grund av misskötsamhet frånkänna Pergaco den rätt till efterprovision som eljest må föreligga.

Frågan om orsakssamband

Om Pergacos verksamhet under uppdragets bestånd har följande framgått. Agenturen erhölls 1977 och upparbetades ursprungligen av Theo P. Sedan hans barn börjat arbeta i företaget bidrog dessa i viss mån, men i allt väsentligt handhades agenturen från början av 1980-talet av Michael P. Under i princip hela uppdragstiden var kundkretsen densamma. Med flertalet av kunderna hade Theo P. kontakt redan innan avtalet med Pais träffades. Från att under de inledande åren ha haft en begränsad försäljning ökade Pais sin omsättning successivt. Vid mitten av 1980-talet var den årliga omsättningen 15-22 miljoner kronor. Denna omsättning motsvarade för Pergaco provisionsintäkter mellan cirka 0,7 och 1,2 miljoner kronor. Under 1987 var försäljningsintäkterna för Pais cirka 22 miljoner kronor.

Om produkten som sådan har följande framkommit. Varje kund hade sitt sortiment, ett visst antal mattor som skulle vara exklusivt för den kunden. Det skedde successivt en förändring av sortimentet för att tillgodose marknadens krav – på så sätt att man ändrade mattornas sammansättning, färgsättning och mönster. Denna successiva förändring skedde normalt ett par gånger om året. Några modeller slopades och några nya tillskapades. Det viktiga var att sortimentet för varje kund utgjordes av en homogen samling mattor.

Hovrätten gör följande överväganden.

Intäkterna för 1987 var enligt Pais fördelade på årets olika månader i enlighet med vad som återgetts i tingsrättens dom. Dessa uppgifter har bekräftats av Michael P. och anledning förekommer inte att ifrågasätta deras riktighet.

Pais har gjort gällande att de förhållandevis låga intäkterna under de första månaderna år 1987 berodde på att Pergacos arbetsinsatser under hösten 1986, som då gjordes av Roland P., varit mindre omfattande än tidigare under Michael P:s tid. Antonio P. har dock uppgett att han inte hade några anmärkningar att rikta mot Roland P:s försäljningsarbete och att försäljningsresultatet inte avvek från det normala. Av utredningen i målet har även framkommit att försäljningen av den aktuella produkten inte hade någon särskild högsäsong utan var mer eller mindre jämnt fördelad över hela året.

Pergaco hade innehaft agenturen under närmare tio år. Det grundläggande arbetet var avslutat och försäljningen hade under Pergacos tid varit i starkt stigande. Pais kunder var sedan Pertex AB – det bolag som Michael P. efter 1986 bedrev verksamhet i – övertog agenturen de samma som under Pergacos tid. Den produkt som avses var i princip den samma. Produkten får, trots viss förnyelse från en kollektion till en annan, anses ha en påtaglig stabilitet.

Rent faktiskt var det samma säljare, Michael P., under tiden före uppsägningen och sedan Pertex AB övertagit agenturen. Detta förhållande har naturligtvis spelat stor roll för försäljningens kontinuitet; Michael P. var redan insatt i arbetet, han hade kundernas fulla förtroende och kunde fortsätta där Pergaco slutade. Någon större bearbetning av kunderna behövdes således inte för att fortsätta försäljningen av mattorna. Det arbete som Michael P. lade ned var huvudsakligen inriktat på att förnya kundernas kollektioner. Pais har gjort gällande att de mattor som under 1987 såldes av Michael P. utgjorde ett helt nytt sortiment varför det helt saknas samband mellan Pergacos insatser och de under 1987 sålda mattorna. Av Michael P:s uppgifter framgår att förnyelsen av kollektionen sällan innebar att denna helt utbyttes och att så ej heller var fallet våren 1987. Även om sortimentet denna vår förändrades i större omfattning än tidigare – Michael P. arbetade enligt egen uppgift "natt och dag" i början av året – kan denna omständighet inte tillmätas avgörande betydelse för rätten till efterprovision.

Genom vad som sålunda upptagits finner hovrätten styrkt att avtalen under första hälften av 1987 till stor del kommit till stånd på grund av arbetsinsatser som redan utförts av Pergaco. Pergaco är således berättigat att uppbära efterprovision.

Pergaco har beräknat yrkad efterprovision utifrån Pais försäljningsintäkter under första halvåret 1987. Mellan parterna vedertagen provision, 8 procent fob eller 7,6 procent cif, beräknad på hälften av årsintäkten skulle utgöra ungefär 850 000 kr.

Även om försäljningsintäkterna för 1987 skall beaktas bör vid beräkningen jämförelse ske med Pais försäljningsintäkter under de närmast föregående åren. Vid en sammantagen bedömning av dessa faktorer finner hovrätten att efterprovisionen skäligen bör bestämmas till 500 000 kr.

Målnummer T 577/93