Göta hovrätt referat RH 1993:151

Instans
Göta hovrätt
Referat
RH 1993:151
Målnummer
B737-93
Avgörandedatum
1993-10-04
Rubrik
Fråga om tillräckliga förutsättningar för meddelande av besöksförbud förelegat.
Lagrum
1 § och 2 § lagen (1988:688) om besöksförbud

Åklagaren yrkade ansvar å S.N. för överträdelse av besöksförbud enligt följande gärningsbeskrivning: S.N. har den 30 mars 1993 av åklagarmyndigheten i Växjö meddelats utvidgat besöksförbud för honom att uppehålla sig i närheten av E.N. och Y.N. S.N. B.N. S-B.R. och R.P. eller deras arbetsplats, Skånska Bageriet i Växjö. Förbudet, som gäller tiden 2 april 1993 – 1 oktober 1993, delgavs S.N. den 31 mars 1993. S.N. har brutit mot förbudet genom att den 23 april 1993 uppehålla sig strax utanför och i Skånska Bageriets lokaler där S-B.R. befann sig. S.N. yrkade prövning av besöksförbudet enligt 14 § lagen om besöksförbud.

Åklagaren yrkade att besöksförbudet måtte fastställas.

S.N. vidgick gärningen men bestred ansvar enär förbudet inte var lagligen grundat eller, i andra hand, då brottet var ringa. Under rubriken bakgrund antecknade tingsrätten följande: S.N. är sedan 1975 bosatt i föräldrarnas, Y.N. och E.N., bostad i Växjö. Den 11 november 1992 meddelades S.N. utvidgat besöksförbud innebärande förbud för honom att uppehålla sig i närheten av Y.N. och E.N. i deras bostad och på deras arbetsplats, Skånska Bageriet. Förbudet gällde till och med den 11 maj 1993. Sedan det konstaterats att S.N. med föräldrarnas medgivande bodde kvar i deras bostad återkallades besöksförbudet den 30 mars 1993 såvitt avser bostaden. Samtidigt meddelades utvidgat besöksförbud innebärande förbud för S.N. att uppehålla sig i närheten av Y.N. E.N., S.N., B.N. S-B.R. och R.P. på deras arbetsplats, Skånska Bageriet. Genom dom den 2 april 1993, som vunnit laga kraft, dömdes S.N. till fängelse 14 dagar för överträdelse den 12, 13, 15, 18, 19, 20 och 22 mars 1992 av beslutet den 11 november 1992, såvitt detta avsåg förbud för honom att uppehålla sig i närheten av Y.N. och E.N. på deras arbetsplats, Skånska Bageriet. S.N. dömdes på nytt den 16 april 1993 till 120 dagsböter för överträdelse den 6 april 1993 av beslutet den 30 mars 1993 genom att uppehålla sig i bageriets lokaler, där en eller flera av de med beslutet skyddade personerna befunnit sig. Även denna dom har vunnit laga kraft.

Växjö tingsrätt (1993-03-11, nämndemännen Bengt Albinsson, Katarina Pettersson och Torsten Andersson) dömde S.N. enligt 24 § lagen om besöksförbud för överträdelse av besöksförbud till 120 dagsböter och förordnade att det av åklagarmyndigheten den 30 mars 1993 meddelade besöksförbudet alltjämt skulle gälla.

I domen antecknades bl.a. följande berättelser.

S-B.R.: E.N. ringde och berättade att hon såg S.N. utanför på gatan berusad. S.N. kom in i lokalen via bageriet. Hon vet inte vad han ville men han brukar supa och sova där. Han brukar gå genom affären vilket är obehagligt för kunder och personal. Det är ingen mening med att säga till honom att han inte får vara där för har bryr sig inte.

S.N.: Han går in ibland men inte genom affären när det finns kunder. Från det här tillfället minns han inte något särskilt. Han brukar gå in och sätta sig för att vänta på att få åka hem med E. Han besökte bageriet för att hämta posten som han haft ställd dit så länge han bott hos föräldrarna. Besöksförbudet iakttar han såtillvida att han kommer sent för att inte behöva sitta så länge i avvaktan på hemtransport.

I domskälen yttrade tingsrätten: Av utredningen framgår att S.N. överträtt besöksförbudet. Omständigheterna är inte sådana att det kan anses vara fråga om ett ringa fall. Brottet har visserligen inneburit upprepat återfall inom mycket kort tid. Emellertid är det fråga om en enda överträdelse som inte drabbat någon av dem förbudet avser att skydda på annat sätt än genom själva överträdelsen.

Påföljden kan stanna vid ett kännbart bötesstraff.

Besöksförbudet är lagligen grundat och skall fastställas.

Ordföranden, t.f. rådmannen Leif Eriksson, var av skiljaktig mening och anförde bl.a. följande: Såvitt känt har inte S.N. begått brott av någon beskaffenhet mot någon av dem som avses skyddas med det nu aktuella besöksförbudet. Relationerna mellan de inblandade är inte av den arten att det finns någon anledning att räkna med att S.N. skall begå brott mot eller allvarligt trakassera någon av dem. En annan sak är att S.N. vid sina besök på bageriet uppträder på ett sätt som uppfattas som störande. Den typen av förfaranden – närmast ordningsförseelser – avses emellertid inte med nu aktuell lagstiftning. När det gäller E.N. och Y.N. kan dessutom upphävandet av förbudet såvitt gäller deras – och S.N:s – bostad sägas innebära ett godtagande av att de inte löper någon risk som avses i 1 §. Som 2 § utformats lär det för övrigt, i enlighet med syftet med lagstiftningen, vara en förutsättning för ett utvidgat besöksförbud att det finns ett förbud enligt 1 § som inte är tillräckligt. På grund av det anförda anser jag att besöksförbudet i sin helhet saknar laglig grund och skall upphävas. Vid sådant förhållande skall åtalet ogillas. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

S.N. vädjade mot domen och yrkade att hovrätten skulle upphäva besöksförbudet och ogilla åtalet. Han åberopade samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten och anförde därutöver bl.a. följande: Åklagaren har påstått att hans besök på bageriet är att vid varje tillfälle betrakta som ett olaga intrång. Med bortseende från om detta är en riktig bedömning, utgör olaga intrång inte ett brott som riktar sig mot någon enskild person och kan därför inte ligga till grund för ett besöksförbud. Överhuvud har hans besök på bageriet aldrig varit inriktade på någon förföljelse av person. Bakgrunden till att begäran om besöksförbud gjorts är närmast att föräldrarna uppfattat besöken på bageriet som störande för företagets kunder och därmed affärsmässigt negativa för bagerirörelsen.

Åklagaren bestred ändring och ingav bl.a. begäran om besöksförbud och förhörsprotokoll rörande några av de personer som besöksförbudet skulle skydda samt anförde bl.a. följande: Besöksförbudet grundar sig på nu ingivna handlingar. Av dessa framgår att S.N. vid besök på bageriet vid upprepade tillfällen allvarligt trakasserat berörda personer. Varje besök på bageriet är i sig att betrakta som ett olaga intrång, eftersom han av behöriga personer förvägrats fortsatt tillträde till lokalerna.

Göta hovrätt (1993-10-04, hovrättsråden Lennart A:son Sjögreen och Carl Wilhelm Nisser samt t.f hovrättsassessorn Jan Lindgren, referent) upphävde besöksförbudet och ogillade åtalet.

I domskälen yttrade hovrätten: Enligt förarbetena till lagen om besöksförbud bör, för att besöksförbud skall meddelas, förutsättas att det finns en konkret risk för att den som förbudet skall skydda kommer att utsättas för brott, förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Den viktigaste omständigheten vid bedömningen härav är om den som förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personen. Om så ej är fallet bör förbudsmöjligheten användas mycket restriktivt. Besöksförbud får enligt 1 § 1 st meddelas för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denne. Endast om förbud enligt förevarande stadgande inte kan antas vara tillräckligt får enligt 2 § utvidgat besöksförbud meddelas. Ett sådant innebär förbud att uppehålla sig i närheten av t. ex. en annan persons bostad eller arbetsplats. Normalt bör först ett vanligt besöksförbud enligt 1 § meddelas och erfarenheterna därav avvaktas, innan ett utvidgat förbud meddelas. Om det redan från början kan bedömas att ett vanligt förbud inte är tillräckligt, bör inget hindra att ett utvidgat förbud meddelas direkt (se NJA II 1988 s. 327 ff).

Lika med tingsrätten finner hovrätten att S.N. rent faktiskt överträtt det besöksförbud som meddelats honom. Utredningen ger emellertid inte stöd för att S.N. begått brott mot någon person som förbudet avser att skydda. Hans uppträdande i samband med besöken på bageriet synes inte heller i övrigt innefatta sådant beteende – dvs förföljelse eller allvarliga trakasserier – som avses i lagen om besöksförbud. På grund av det anförda har det alltså inte funnits tillräckliga förutsättningar för meddelande av besöksförbud – än mindre ett utvidgat sådant. Vid dessa förhållanden skall besöksförbudet upphävas och åtalet ogillas.

Målnummer B 737/93