Göta hovrätt referat RH 1995:121

Instans
Göta hovrätt
Referat
RH 1995:121
Målnummer
B1332-94
Avdelning
2
Avgörandedatum
1995-12-04
Rubrik
Fråga om påföljdseftergift enligt 29 kap. 6 § brottsbalken.
Lagrum
29 kap. 6 § brottsbalken
Rättsfall
NJA 1985 s. 281 II

Åklagaren yrkade vid Örebro tingsrätt ansvar å M.N. för stöld och narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning: M.N. har under tjänstetid som sjuksköterska den 15 mars 1994 på avdelning 95 på Regionsjukhuset i Örebro olovligen med tillägnelseuppsåt tagit en karta Rohypnol. Kartan innehåller fem stycken tabletter och är värd fem kronor. Gärningen är att bedöma som stöld då gärningen skett i tjänsten, och medicinen är narkotikaklassad. M.N. har rubbat målsägandens besittning till ovan nämnda gods och avskilt godset för egen räkning genom att ta de från medicinskåpet till sitt skåp i omklädningsrummet. M.N. har vidare genom sitt förfarande olovligen innehaft Rohypnol, som är narkotika.

Örebro tingsrätt (1994-11-01, tingsfiskalen Per Lagerud samt nämndemännen Christina Careliussen, Jack Olsson och Mona Rixon) dömde M.N. för stöld och narkotikabrott till villkorlig dom och 60 dagsböter å 130 kronor. I domskälen anförde tingsrätten bl.a.:

Målet har företagits till huvudförhandling i M.N:s utevaro. Hon har under förundersökningen förnekat brott och därvid uppgivit. Hon arbetade vid den aktuella tiden som sjuksköterska på kliniken för gynekologisk onkologi vid Regionsjukhuset i Örebro. För att få något att sova på tog hon en karta med fem Rohypnol, som hon vet är ett narkotikaklassat preparat. M.N. lade medicinen i sitt skåp i personalens omklädningsrum och berättade även för en annan sköterska att hon tagit tabletterna. Den andra sköterskan frågade om M.N. inte visste om att det var förbjudet att ta medicin. På detta svarade M.N. jakande. Hon ringde senare och berättade vad hon hade gjort. På morgonen påföljande dag lade hon tillbaka kartan med Rohypnol, som alltså aldrig hade lämnat sjukhusets eller ens avdelningens lokaler.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med M.B. som berättat i huvudsak följande: Hon arbetar som föreståndare på den aktuella avdelningen. Medicin förvaras i ett speciellt skåp, till vilket samtliga sjuksköterskor har nyckel. På morgonen den 16 mars 1994 fick M.B. ett telefonsamtal från den sköterska som hade arbetat på avdelningen under natten. Den sköterskan hade under sitt arbetspass fått ett telefonsamtal från M.N., som hade bett sköterskan att leta efter kartan med Rohypnol, vilka tabletter M.N. skulle ha till sin sjuke fästman. M.N. hade också uppträtt på sådant sätt i telefon att hon bedömdes vara drogad.

Det är klarlagt i målet att M.N. vid aktuellt tillfälle, med vetskap om att det inte var tillåtet, tog en karta Rohypnol, som är narkotika, från avdelningens medicinskåp och lade tabletterna i sitt eget skåp i personalens omklädningsrum, att M.N. därigenom rubbade målsägandens besittning till godset samt att orsaken till agerandet var att M.N. behövde sömnmedicin. Härigenom är visat att M.N. gjort sig skyldig till såväl stöld som ringa narkotikabrott.

M.N. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet mot henne skulle ogillas. Åklagaren bestred ändring.

Göta hovrätt (1995-12-04, hovrättslagmannen Lars Persson samt nämndemännen Ulla Jonson och Gunvor Redin) ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten förklarade M.N. enligt 8 kap. 2 § brottsbalken och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) skyldig till snatteri och narkotikabrott samt förordnade enligt 29 kap. 6 § brottsbalken om påföljdseftergift.

I domskälen anfördes följande:

M.N. har i hovrätten uppgett följande. Anledningen till att hon tog tabletterna var att hon hade svårt att sova. Hennes far hade dött och hon hade arbetat hårt, varför hon hade problem med att koppla av. Hon glömde emellertid tabletterna på sjukhuset och samma kväll ångrade hon att hon tagit dem. Eftersom hon inte visste om hon hade lagt tabletterna i sitt öppna eller låsta skåp, tog hon kontakt med en kollega på sjukhuset för att be denne titta efter var tabletterna låg så att de inte kom i orätta händer. Hon var inte drogad när hon ringde sin kollega utan möjligen lätt påverkad av vin. Dagen efter visade det sig att hon hade lagt tabletterna i det låsta skåpet och hon lämnade tillbaka dem direkt. Det stämmer inte att hennes fästman skulle ha tabletterna. Hon är medveten om att det var fel att ta tabletterna, men hon anser att det inte var så allvarligt eftersom Rohypnol inte behandlas som narkotika på sjukhuset. Hon anser sig inte skyldig till tillgreppsbrott eftersom hon lämnade tillbaka tabletterna.

Det får anses utrett i målet att M.N. har tagit tabletterna för eget bruk och lagt dem i sitt skåp i personalens omklädningsrum men att hon samma kväll anmälde saken för en kollega. M.N. har uppgett att hon dagen efter lade tillbaka tabletterna. Denna uppgift är inte vederlagd utan får godtas. I lagens mening har M.N. tillgripit tabletterna, oavsett de åtgärder hon företog efteråt. M.N. har således gjort sig skyldig till ett tillgreppsbrott och till innehav av narkotika.

Vid bedömande av frågan om påföljd har rätten bl.a. att beakta, om den tilltalade efter förmåga har sökt avhjälpa skadliga verkningar av brottet, om den tilltalade frivilligt angett sig, om den tilltalade till följd av brottet drabbats av avskedande eller uppsägning från sin anställning eller om någon annan omständighet föreligger som påkallar en mildare behandling än brottets straffvärde motiverar. Är det med hänsyn till någon nu nämnd omständighet uppenbart oskäligt att döma till påföljd, skall rätten enligt 29 kap. 6 § brottsbalken meddela påföljdseftergift.

Även om Rohypnol är klassat som narkotika, får brotten i detta fall betraktas som tämligen bagatellartade. Tabletterna hade ett värde av ca 5 kr. Hovrätten finner att gärningarna bör bedömas som snatteri och ringa narkotikabrott. Som framgått är det inte visat annat än att M.N. dagen efter det hon tagit dem lämnade tillbaka dem. Vidare meddelade hon av eget initiativ en kollega vad hon gjort. M.N. blev inte avskedad eller uppsagd av arbetsgivaren på grund av det inträffade men sade enligt egen uppgift upp sig själv bl.a. på grund härav. Hovrätten finner det med hänsyn till de nu nämnda omständigheterna uppenbart oskäligt att döma till påföljd. M.N. skall därför meddelas påföljdseftergift.

Hovrättsrådet Klas Mogren och tf. hovrättsassessorn Jan Bengtsson, referent, var skiljaktiga och anförde: Lika med majoriteten finner vi att gärningarna skall bedömas som snatteri och ringa narkotikabrott. Omständigheterna i målet är emellertid inte sådana att M.N. kan meddelas påföljdseftergift. Med hänsyn till den bedömning vi gjort i ansvarsdelen bestämmer vi påföljden till dagsböter 40 å 30 kr. I övrigt är vi ense med hovrättens majoritet.

Målnummer B 1332/94