H�gsta Domstolen referat NJA 2002 s. 314 (NJA 2002:38)

A. A. v�ckte vid Stockholms TR talan mot H. A., B. W. och Strix Television Sverige AB med yrkande att svarandena skulle f�rpliktas att solidariskt till honom utge skadest�nd med 300 000 kr. Som grund f�r sin talan angav k�randen att han av H. A. och B. W. d. 30 okt. 1997 i programmet "Efterlyst" i TV3 hade utpekats som brottslig och klanderv�rd i sitt levnadss�tt utan att det varit f�rsvarligt och att H. A. och B. W. d�rigenom hade gjort sig skyldiga till grovt f�rtal eller i vart fall f�rtal samt att Strix Television som arbetsgivare/uppdragsgivare var ansvarigt f�r brott som dess anst�llda beg�r i tj�nsten.

Svarandena yrkade att r�tten skulle avvisa k�rom�let p� grund av r�tteg�ngshinder. Som grund f�r avvisningsyrkandet anf�rde svarandena bl.a.: Talan som r�r skadest�nd p� grund av f�rtal i tv-programmet Efterlyst i TV3 f�r, i den m�n talan skall pr�vas enligt svensk r�tt, endast pr�vas i den ordning som g�ller enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). YGL �r enligt 1 kap. 6 � till�mplig p� s�ndningar av bl.a. tv-program som �r riktade till allm�nheten och avsedda att tas emot med hj�lp av tekniska hj�lpmedel. I fr�ga om program som f�rmedlas genom satellits�ndning g�ller att YGL �r till�mplig om s�ndningen utg�r fr�n Sverige. Programmet Efterlyst �r ett av Strix Television i Sverige producerat program som l�nkas fr�n studio i Stockholm via satellit till London, varifr�n programmet of�r�ndrat l�nkas till en satellit f�r distribution till svenska hush�ll. TV3 Broadcasting Group Limited med s�te i London driver programkanalen TV3 och fattar beslut om utbudet. K�randen har i st�mningsans�kan h�nvisat till Svea HovR:s beslut d. 4 juni 1997, � 2768/96, till st�d f�r p�st�endet att det avser skadest�nd till f�ljd av brott som inte utg�r yttrandefrihetsbrott. Detta beslut, som inneb�r att TV3:s s�ndningar kan pr�vas enligt svensk r�tt men faller utanf�r det konstitutionella skyddet avseende pr�vningen av yttrandefrihetsbrott i YGL, strider flagrant mot grundlagens b�rande principer och utg�r d�rut�ver en otill�ten diskriminering enligt artikel 6 i kombination med artiklarna 59 och 60 i Romf�rdraget och torde ocks� st� i strid med artikel 10 i kombination med artikel 14 i Europakonventionen ang�ende m�nskliga r�ttigheter. – HovR:ns bed�mning i det �beropade beslutet st�der sig v�sentligen p� ett JK-beslut fr�n 1992, dnr 657-92-31, enligt vilket det yttrandefrihetsr�ttsliga straff- och skadest�ndsansvaret f�r vad som s�nds i en tv-kanal skall, i enlighet med den s.k. s�ndarlandsprincipen, l�ggas hos den som har det avg�rande inflytandet �ver programverksamheten. Detta inneb�r i f�revarande fall att ansvaret skall l�ggas hos det engelska bolaget som har kontroll �ver s�ndningarna. Det �r utifr�n detta resonemang som HovR:n funnit att ett straff och skadest�ndsansvar kan riktas mot svenska medverkande enligt allm�nna forumregler. Ordningen f�r till f�ljd att de aktuella s�ndningarna undandras det konstitutionella yttrandefrihetsskyddet, n�got som �r oacceptabelt. – TV3 utg�r en del av det inhemska mediautbudet. YGL har till syfte att s�kerst�lla att det finns vida ramar f�r yttrandefriheten i media. Den utg�r en exklusiv straff- och processlag p� sitt omr�de, n�got som inneb�r att n�gon pr�vning som den aktuella inte kan komma i fr�ga, d� detta �r of�renligt med yttrandefrihetslagstiftningens grundl�ggande syfte. Den kritiserade ordningen skulle inneb�ra att de p� tv-marknaden verkande tv-kanalerna behandlas olika. Sj�lva distributionstekniken b�r inte tillm�tas n�gon avg�rande betydelse i fr�ga om i Sverige och f�r svensk publik inspelade program. Best�mmelsen i 1 kap. 6 � YGL b�r tolkas mot den bakgrunden och ges inneb�rden att det aktuella programmet skall anses utg� fr�n Sverige. – Som n�mnts inneb�r ordningen att TV3:s s�ndningar skulle kunna bed�mas enligt vanliga straff- och civilprocessuella regler en olikabehandling j�mf�rt med �vriga inhemska tv-kanaler. En s�dan olikabehandling st�r i strid med s�v�l EG som Europakonventionsr�tten. EG-r�tten g�ller framf�r svensk r�tt och n�r Europakonventionen skall till�mpas som allm�n princip inom EG-r�tten har �ven konventionsr�tten anspr�k p� f�retr�de framf�r svensk r�tt. I f�rsta rummet skall den inhemska lagen till�mpas p� ett s�dant s�tt att det inte uppst�r n�gon konflikt med konventionen. Stadgandet i 1 kap. 6 � YGL b�r leda till att, om den aktuella tvisten skall pr�vas enligt svensk r�tt, samma regler som g�ller f�r �vriga media i Sverige b�r till�mpas. N�gon konflikt med EG-r�tten och konventionsr�tten uppkommer d� inte. I motsatt fall b�r r�tten inh�mta f�rhandsbesked hos EG-domstolen. – Det allm�nna diskrimineringsf�rbudet inom EG-r�tten blir till�mpligt bl.a. d� saken r�r en grundl�ggande r�ttighet s�som fri r�rlighet av tj�nster, n�got som innefattar tv-s�ndningar. Artikel 6 som behandlar diskrimineringsf�rbudet f�r en s�rskild betydelse i det fall det inte finns n�gon specialreglering avseende lagval och forumval enligt det interna r�ttssystemet. Enligt stadgandet i fr�ga �r bl.a. kvantitativa importrestriktioner mellan medlemsl�nderna f�rbjudna, n�got som �ven g�ller f�r tj�nster. Undantag g�ller endast d� det f�religger tvingande sk�l. F�rbudet mot diskriminering tar sikte �ven p� situationen att n�gon �r etablerad i en annan medlemsstat �n mottagarlandet. Nationella regler som hindrar eller g�r ut�vandet av grundl�ggande friheter mindre attraktivt m�ste f�r att godtas uppfylla best�mda f�ruts�ttningar. I f�revarande fall �r det inte fr�ga om att till�mpa samma regler f�r utl�ndska r�ttssubjekt som f�r inhemska utan det �r fr�ga om att till�mpa olika och f�r det utl�ndska r�ttssubjektet avsev�rt mindre f�rm�nliga regler sett ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Detta inneb�r �ppen diskriminering. Olikabehandlingen av TV3 och �vriga p� marknaden verkande mediaf�retag utg�r inte resultatet av n�gon sammanh�llen reglering utan f�ljer av en fragmentarisk och mots�gelsefull tolkning av YGL och de allm�nna forumreglerna. N�gra egentliga sk�l eller tvingande sk�l av allm�nt intresse finns inte f�r den av k�randen h�vdade ordningen. Olikabehandlingen f�r till f�ljd att det blir mindre attraktivt f�r utl�ndska f�retag som inte �r etablerade i Sverige att producera och s�nda program hit. – Den av k�randen h�vdade tolkningen av YGL i kombination med forumreglerna inneb�r �ven en diskriminering i konventionsh�nseende, d� ett i en annan medlemsstat etablerat programf�retag f�r sin yttrandefrihet inskr�nkt i h�gre grad �n "genuint" inhemska bolag. Inneb�rden av diskrimineringsf�rbudet definierades tidigt i r�ttspraxis och inneb�r bl.a. att det inte m�ste f�religga en faktisk kr�nkning av en annan r�ttighet. �ven om Sverige ger ett fullgott yttrandefrihetsskydd legitimerar inte detta en olikabehandling, s�vida det inte f�religger objektivt godtagbara grunder f�r detta och det d�rtill inte finns n�gra mindre diskriminerande �tg�rder varmed man uppn�r samma m�l. N�gon legitim grund f�r en negativ s�rbehandling f�religger inte i detta fall.

K�randen vidh�ll sitt �beropande av Svea HovR:s avg�rande fr�n d. 4 juni 1997, vilket vunnit laga kraft, och framh�ll vidare att TV3 valt en teknisk konstruktion f�r s�ndning som innebar att YGL inte blev till�mplig. Fr�n k�randens sida anf�rdes ytterligare: Sverige har enligt principen om forum delicti r�tt att d�ma �ver g�rning som beg�tts i landet. H�rav f�ljer inte n�gon diskriminering grundad p� nationalitet. Enligt EG-r�tten �r handelsregler som hindrar gr�ns�verskridande handel inom EG f�rbjudna. I f�revarande m�l g�ller saken inte handelsregler. Handelshinder som beror p� skillnader mellan nationella lagstiftningar skall ocks� enligt EG-r�tten godtas i den m�n best�mmelserna �r n�dv�ndiga f�r att f�rverkliga bjudande behov. M�jligheten f�r en enskild att tillvarata sin r�tt genom att f�ra talan vid svensk domstol mot den som utsatt den enskilde f�r f�rtal utg�r ett s�dant bjudande behov. – F�r det fall r�tten skulle finna att k�randens talan b�r pr�vas enligt YGL:s regler yrkas att s� sker i m�let. Eftersom n�gon ansvarig utgivare f�r programmet inte har utsetts och programmet i fr�ga direkts�nds svarar H. A. och B. W. f�r de uttalanden de g�r i programmet. F�r Strix Televisions del g�ller att principalansvaret omfattar krav p� skadest�nd till f�ljd av brott som en anst�lld beg�r under ut�vande av sin tj�nst.

TR:n (r�dmannen Gustafsson) anf�rde i beslut d. 25 jan. 1999: Sk�l. Enligt regleringen i YGL utg�r det en f�ruts�ttning f�r att lagen skall bli till�mplig p� ett tv program att s�ndningen i fr�ga utg�tt fr�n Sverige. Det �r i m�let ostridigt att programmet Efterlyst har s�nts via l�nk till en satellit f�r vidares�ndning till svenska hush�ll via en programkontroll i London. Det �r TV3 Broadcasting Group Limited i London som beslutar om utbudet och har kontroll �ver vad som s�nds till de svenska hush�llen i kanal 3. S�som Svea HovR funnit i sitt beslut d. 4 juni 1997, � 2768/96, inneb�r det beskrivna f�rfarandet att s�ndningen av bl.a. Efterlyst inte kan anses ha utg�tt fr�n Sverige. YGL blir d�rf�r inte till�mplig p� programmet i fr�ga.

I det ovan redovisade r�ttsfallet fr�n Svea HovR fann HovR:n att det i den angivna situationen f�r lov att bli en pr�vning av hur f�rtalsfr�gan skall handl�ggas enligt allm�nt g�llande regler om beh�righet f�r svensk domstol och om r�tt forum. En till�mpning av dessa regler ger vid handen att Stockholms TR �r beh�rig domstol, som har att pr�va den aktuella f�rtalsfr�gan enligt de allm�nt g�llande reglerna om skadest�nd vid f�rtal. Svarandenas inv�ndning om r�tteg�ngshinder skulle s�ledes ogillas. Mot det redovisade resonemanget har svarandena inv�nt att en s�dan handl�ggning utg�r en diskriminering som st�r i strid med s�v�l grundlagen som EG-r�tten och Europakonventionen.

Som tidigare sagts inneb�r den tekniska l�sning som man valt f�r TV3:s del att s�ndningarna inte kan anses utg� fr�n Sverige och d�rmed kan inte YGL till�mpas p� dem. Enligt det aktuella HovR avg�randet f�r detta till f�ljd att allm�nna regler f�r beh�righet och forum skall vinna till�mpning. F�rh�llandet inneb�r en olikabehandling av tv-s�ndningar beroende p� om s�ndningen utg�r fr�n Sverige eller inte. Enligt svarandenas f�rmenande utg�r detta f�rh�llande en oacceptabel diskriminering.

Vad g�ller den av svarandena �beropade olikabehandlingen finner TR:n att denna, i avsaknad av harmonisering p� omr�det, �r att bed�ma enligt de allm�nna stadgandena i Romf�rdraget. Det f�r anses f�religga s�dana omst�ndigheter vad g�ller bl.a. gr�ns�verskridande moment att artikel 59 i och f�r sig skulle kunna vara till�mplig. Best�mmelsen i 1 kap. 6 � YGL inneh�ller en reglering av lagens till�mpningsomr�de. Avg�rande f�r YGL:s till�mplighet �r fr�n vilket land satellits�ndningen utg�r och inte s�ndarens nationalitet eller vilket etableringsland det �r fr�ga om. Tanken med regleringen �r att ansvaret f�r ett program skall vara samlat p� det st�lle d�r den som sist och slutligen ut�var kontrollen �ver s�ndningen finns. Mot den angivna bakgrunden �r avgr�nsningen av YGL:s till�mpningsomr�de inte diskriminerande. Det har heller inte framkommit att den leder till n�got diskriminerande resultat i EG-r�ttens mening.

R�tten delar svarandenas uppfattning att det �r olyckligt att ansvarsfr�gan f�r tv-s�ndningar via satellit blir bed�mda enligt YGL respektive allm�nna regler, beroende p� fr�n vilket land s�ndningarna skall anses utg�. Detta f�rh�llande f�r anses kunna i vissa avseenden medf�ra s�dana inskr�nkande effekter som, utan att vara diskriminerande i och f�r sig, kan omfattas av artikel 59 i Romf�rdraget.

I ett fall som det f�revarande skall YGL inte till�mpas p� den aktuella s�ndningen, n�got som f�ljer av det aktuella HovR avg�randet. Om, s�som svarandena h�vdar, fr�gan om skadest�ndsansvar f�r inneh�llet i det aktuella programmet inte heller kan upptas till materiell pr�vning av svensk domstol enligt allm�nna skadest�ndsr�ttsliga regler, skulle detta f� till f�ljd att saken �ver huvud taget inte skulle kunna pr�vas vid svensk domstol.

Alternativet att det skulle konstateras att den som anser sig ha blivit utsatt f�r f�rtal i ett tv-program, som mottagits i svenska hem, inte kan f� saken pr�vad i Sverige utan m�ste v�nda sig till domstol i utlandet f�r att f� sin r�tt med vad d�rav kan f�lja i form av �kade kostnader, praktiska sv�righeter och andra komplikationer, ter sig �n mer olyckligt och utg�r en oacceptabel l�sning. M�nniskor, som i tv-program, riktade till svenska hush�ll, anser sig ha blivit f�rtalade m�ste uppenbarligen kunna f� till st�nd en pr�vning av saken h�r i landet. Mot den redovisade bakgrunden f�r den p�talade olikabehandlingen av tv-s�ndningar beroende p� varifr�n s�ndningen utg�r anses vara f�rsvarlig. De av svarandena �beropade artiklarna i Europakonventionen f�ranleder inte TR:n att g�ra n�gon annan bed�mning. Sk�l inh�mta f�rhandsbesked finns inte heller.

Sammanfattningsvis finner r�tten s�ledes att den aktuella tvisten skall pr�vas med till�mpning av de allm�nna reglerna om skadest�nd vid f�rtal. Inv�ndningen om r�tteg�ngshinder skall ogillas.

Slut. Svarandenas inv�ndning om att det f�religger hinder mot r�tteg�ng ogillas.

H. A., B. W. och Strix Television (numera Silikon AB) �verklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sitt vid TR:n framst�llda avvisningsyrkande. De hemst�llde vidare att HovR:n skulle inh�mta f�rhandsbesked fr�n EG-domstolen i fr�gan om otill�ten diskriminering.

HovR:n (hovr�ttslagmannen G�ransson, referent, samt hovr�ttsr�den H�kborg och Orlov-Lempert) meddelade d. 5 juli 2000 f�ljande beslut: HovR:n, som i allt delar TR:ns bed�mning, l�mnar �verklagandet utan bifall.

H. A., B. W. och Silikon �verklagade och yrkade att HD skulle undanr�ja HovR:ns beslut och avvisa k�rom�let. De vidh�ll sin beg�ran om f�rhandsbesked fr�n EG-domstolen.

A. A. bestred �ndring.

HD avgjorde m�let efter f�redragning.

F�redraganden, RevSekr S�derlind, f�reslog i bet�nkande f�ljande beslut: Sk�l. Parterna har i HD vidh�llit vad de anf�rt vid TR:n och i HovR:n. H. A. m.fl. har d�rut�ver tillagt att meddelarfriheten enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) utesluter r�ttsligt ansvar i alla h�nseenden f�r de g�rningar som skadest�ndsanspr�ket grundar sig p�.

Det TV-program m�let g�ller producerades �t TV3 Broadcasting Group Limited, med s�te i London, av Strix Television AB (numera Silikon AB). Programledare och anst�llda hos Strix var H. A. och B. W. Programmet s�ndes direkt fr�n studio i Stockholm via kommunikationssatellit till London, d�r TV3 hade en programkontroll. D�rifr�n s�ndes programmet direkt och of�r�ndrat till Sverige via satellit.

YGL �r enligt 1 kap. 6 � till�mplig p� radioprogram, varmed i grundlagen avses �ven bl.a. TV-program, som �r riktade till allm�nheten och avsedda att tas emot med tekniska hj�lpmedel. Grundlagen �r enligt samma best�mmelse till�mplig �ven p� radioprogram som f�rmedlas genom satellits�ndning som utg�r fr�n Sverige. F�r radioprogram som f�rmedlas hit genom satellits�ndning som inte utg�r fr�n Sverige g�ller dock endast det mera begr�nsade skydd som f�ljer av 1 kap. 7 � YGL.

Fr�gan om huruvida en satellits�ndning skall anses utg� fr�n Sverige har i ett par fall som liknar det nu aktuella bed�mts av Justitiekanslern (1992-06-18, Dnr 657-92-31 och 1993-01-25, Dnr 4578-92-31). Med utg�ngspunkt i att TV3 fick anses ha sin avg�rande redaktionella anknytningspunkt i London ans�g Justitiekanslern att en s�ndning i TV3 som f�rmedlade ett studioprogram fr�n Stockholm inte kunde anses ha utg�tt fr�n Sverige. HD g�r samma bed�mning. Detta inneb�r att den i m�let aktuella s�ndningen inte omfattas av YGL i h�gre grad �n som f�ljer av 1 kap. 7 � YGL.

I 10 kap. 2 � YGL finns dock, som anm�rks i 1 kap. 7 � 3 st., s�rskilda f�reskrifter om r�tt att bl.a. meddela uppgifter. Av best�mmelsen framg�r att vad som s�gs i 13 kap. 6 � tryckfrihetsf�rordningen (TF) g�ller i till�mpliga delar i fr�ga om r�tten att meddela uppgifter f�r offentligg�rande i radioprogram fr�n utlandet. Vidare framg�r att h�nvisningen i 13 kap. 6 � TF till 1 kap. 1 � 3 och 4 st. samma lag d�rvid skall avse 1 kap. 2 � YGL.

Enligt 13 kap. 6 � TF g�ller bl.a. meddelarfrihet i d�r angivna fall, med de undantag som framg�r av best�mmelsen. Samma frihet f�r antas g�lla f�r meddelare i f�rh�llande till radios�ndningar som utg�r fr�n utlandet. Meddelarfriheten enligt YGL framg�r av 1 kap. 2 �. Inneb�rden av best�mmelsen, sedd i ljuset av det ensamansvar som g�ller enligt 6 kap. och 8 kap. �r att en talan mot meddelare om ansvar eller skadest�nd inte f�r f�ras annat �n i de s�rskilda undantagsfall d� meddelaren enligt 13 kap. 6 � TF sj�lv ansvarar f�r meddelandet eller d� YGL inte alls �r till�mplig.

Till grund f�r skadest�ndsanspr�ket har lagts att H. A. och B. W. l�mnat uppgifter som inneb�r f�rtal eller grovt f�rtal i det program m�let g�ller. De f�r emellertid anses ha l�mnat sina uppgifter till redaktionen f�r TV3, som i enlighet med vad som f�rut sagts har bedrivit programverksamheten och ocks� haft den avg�rande redaktionella kontrollen �ver vad som s�nts. H. A. och B. W. �tnjuter d�rmed det skydd som meddelarfriheten ger, och en skadest�ndstalan mot dem grundad p� att de uppgifter de l�mnat inneburit f�rtal f�r f�ljaktligen inte f�ras. Den mot dem f�rda talan b�r d�rf�r avvisas.

Den talan som f�rs mot Strix (numera Silikon) grundas p� bolagets principalansvar f�r H. A. och B. W. Strix har emellertid inte en s�dan st�llning n�r det g�ller det uts�nda programmet att talan skulle ha kunnat f�ras mot bolaget om YGL varit till�mplig p� s�ndningen. Att nu till�ta en s�dan talan kan inte anses vara f�renligt med de syften som b�r upp meddelarskyddet. �ven talan mot Strix b�r d�rf�r avvisas.

HD:s avg�rande. Med upph�vande av HovR:ns och TR:ns beslut avvisar HD A. A:s talan i m�let.

HD (JustR:n Gregow, Svensson, Westlander, referent, Regner och H�stad) fattade f�ljande slutliga beslut: Sk�l. Parterna har i HD vidh�llit vad de anf�rt vid TR:n och i HovR:n. H. A. och medparter har h�rut�ver anf�rt att i vart fall vad som s�gs i 10 kap. 2 � yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) �r till�mpligt p� de g�rningar som l�ggs H. A. och B. W. till last med f�ljd att r�ttsliga anspr�k skall pr�vas i den ordning som f�reskrivs i YGL.

Det TV-program som m�let g�ller producerades av Strix Television Sverige AB (numera Silikon AB) f�r TV3 Broadcasting Group Limited (TV3) med s�te i London. H. A. och B. W. var anst�llda hos Strixbolaget och medverkade i programmet som programledare. Programmet s�ndes direkt fr�n studio i Stockholm via kommunikationssatellit till TV3:s programkontroll i London och d�rifr�n direkt och of�r�ndrat via satellit till Sverige.

Enligt 1 kap. 6 � 1 st. YGL �r lagen till�mplig p� s�ndningar av televisionsprogram (se 1 kap. 1 � 3 st.), som �r riktade till allm�nheten och avsedda att tas emot med tekniska hj�lpmedel. S�ndningar som riktas till en satellit (uppl�nkning) f�r vidare f�rmedling �r inte riktade till allm�nheten i den bem�rkelse som avses i lagrummet. Om en s�dan s�ndning �r avsedd att slutligt tas emot av allm�nheten skall den dock i yttrandefrihetsr�ttsligt avseende i viss m�n behandlas p� samma s�tt som andra televisionsprogram. Detta framg�r av 2 st. i 6 �, enligt vilket det som f�reskrivs i lagen om televisionsprogram i allm�nhet ocks� g�ller i fr�ga om televisionsprogram som f�rmedlas genom satellits�ndning som utg�r fr�n Sverige. En s�ndning anses enligt f�rarbetena utg� fr�n Sverige om uppl�nkningen sker fr�n svenskt jurisdiktionsomr�de eller fr�n utlandet efter programtransport fr�n Sverige genom tr�d eller radiol�nk (prop. 1990/91:64 s. 52 f. och s. 109 f.).

Den nu redovisade regleringen inneb�r allts� att det tryckfrihetsr�ttsliga regelsystemet �r till�mpligt p� s�dan massmedial s�ndningsverksamhet via satellit som inleds med en s�ndning som utg�r fr�n Sverige. Vad detta betyder mera exakt ger ordalagen i 1 kap. 6 � 2 st. YGL inte n�got direkt svar p�. I viss mening kan TV3:s nu aktuella s�ndning s�gas ha utg�tt fr�n Sverige eftersom programmet direkts�ndes fr�n en studio h�r i landet. Fr�gan �r dock om "utg�r fr�n" skall ges betydelsen att det avg�rande �r att programmet s� att s�ga startade h�r f�r att sedan vidares�ndas i olika etapper f�r slutligt mottagande av den svenska allm�nheten. Den fr�gan b�r besvaras med ledning av de principer p� vilka det tryck- och yttrandefrihetsr�ttsliga regelsystemet bygger.

Utg�ngspunkten i YGL �r liksom i tryckfrihetsf�rordningen (TF) att grundlagen �r till�mplig p� yttranden i Sverige. S� framg�r motsatsvis av 13 kap. TF att 1-12 kap. TF g�ller skrifter som trycks i Sverige. P� motsvarande s�tt �r 1-9 kap. YGL i f�rsta hand till�mpliga p� bl.a. televi sionsprogram som s�nds till allm�nheten fr�n s�ndare i Sverige (jfr 10 kap. 2 � YGL). F�r vissa vidares�ndningar av program g�ller dock enligt 1 kap. 7 � YGL inte alla dessa best�mmelser. � andra sidan inneb�r 1 kap. 6 � 2 st. YGL en viss utvidgning av best�mmelsernas till�mpningsomr�de. �ven om f�rarbetena till den f�reskriften inte �r alldeles klarg�rande torde man kunna anta att denna i f�rsta hand �r avsedd att t�cka det fallet att en rent "teknisk" programtransport sker till en satellit varifr�n programmen sprids direkt till allm�nheten i Sverige. I ett s�dant fall f�rsigg�r ingen egentlig programverksamhet utanf�r Sverige.

Best�mmelserna i YGL om ensamansvar och d�rmed sammanh�ngande f�reskrifter bygger p� att programverksamheten bedrivs h�r i landet. Detta kan vara fallet �ven n�r som nyss sagts en s�ndning av programmen sker fr�n en satellit direkt till allm�nheten. Om programverksamheten d�remot bedrivs i utlandet saknas i mycket f�ruts�ttningar f�r en till�mpning av det tryckfrihetsr�ttsliga regelsystemet med ensamansvar. Av detta f�r anses f�lja att YGL:s allm�nna best�mmelser om televisionsprogram b�r vara till�mpliga i det f�rra fallet men inte i det senare. Avg�rande f�r om programverksamheten bedrivs i Sverige eller i utlandet b�r d�rvid vara var best�mmandet �ver programinneh�llet ut�vas vid s�ndningen och inte var ett program faktiskt kommer till eller hur den tekniska transporten sker (jfr Wennberg m.fl., Yttrandefrihetsgrundlagen, 2 uppl. 1999 s. 40).

Det i m�let ifr�gavarande programmet kan d�rf�r inte anses ha utg�tt fr�n Sverige eftersom det f�rst s�ndes till det f�retag som stod f�r programverksamheten, n�mligen TV3 i London, och d�rifr�n l�nkades upp till satellit och sedan vidares�ndes till allm�nheten i Sverige. Till f�ljd h�rav �r vad som s�gs i 1-9 kap. YGL inte till�mpligt p� s�ndningen.

Regleringen avgr�nsar Sveriges jurisdiktion i det tryck- och yttrandefrihetsr�ttsliga regelsystemet och kan inte anses inneb�ra n�gon otill�ten diskriminering av f�retag som bedriver programverksamhet utanf�r Sverige.

Den i HD gjorda inv�ndningen att H. A. och B. W. �tnjutit meddelarfrihet enligt 10 kap. 2 � YGL och att till f�ljd h�rav n�got r�ttsligt ansvar inte kan utkr�vas g�ller en fr�ga om det skadest�ndsr�ttsliga ansvaret f�r yttrandena och inte en fr�ga om processhinder (jfr NJA 1999 s. 275). Den skall d�rf�r inte pr�vas nu utan i den fortsatta r�tteg�ngen.

P� grund av det anf�rda skall s�som TR:n och HovR:n funnit H. A:s och medparters inv�ndning om r�tteg�ngshinder ogillas.

HD:s avg�rande. HD l�mnar �verklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d. 5 juni 2002 (m�l nr � 3134-00).