H�gsta Domstolen referat NJA 2002 s. 358 (NJA 2002:44)

J. K f�rpliktades i slutbevis d. 9 april 1984 i m�l om betalningsf�rel�ggande att till Thorn Emi Hyr-TV AB, senare namn�ndrat till Thorn Svenska AB, betala 5 292 kr 75 �re j�mte r�nta och kostnader. I november 2000 ans�kte Thorn om verkst�llighet av slutbeviset hos Kronofogdemyndigheten i Malm�.

J. K inv�nde mot verkst�llighet under p�st�ende att fordringen var preskriberad.

Kronofogdemyndigheten konstaterade i beslut d. 22 dec. 2000 att betalning hade skett fr�n J. K:s sida under �r 1999 och att fordringen d�rf�r inte var preskriberad. Myndigheten l�mnade inv�ndningen om preskription utan bifall.

J. K �verklagade i Malm� TR. Han vidh�ll sin preskriptionsinv�ndning. Som grund anf�rde han att mer �n tre �r f�rflutit fr�n det att han senast erk�nde skulden, vilket var i januari 1992, d� betalning skedde p� grund av utm�tning.

Thorn anf�rde bl.a.: Mellan d. 3 okt. 1994 och d. 23 mars 1998 avs�nde Thorns ombud Intrum Justitia 13 brev till J. K. Breven inneh�ll olika amorteringsf�rslag. Endast ett av breven har kommit i retur. Den 22 maj 1994 ringde J. K till Intrum Justitia och p�stod att skulden redan var reglerad. Han ringde ocks� d. 30 mars 1998 och h�vdade att han hade betalat skulden. Den 16 juli 1999 ingick Thorns ombud per telefon en uppg�relse med J. K om avbetalning av skulden. Uppg�relsen bekr�ftades med en skriftlig avbetalningsplan som s�ndes till J. K. d. 19 juli 1999. Fr�n J. K har h�refter gjorts fyra avbetalningar enligt planen.

J. K. f�rklarade sig inte kunna vitsorda att n�gra telefonsamtal hade f�rekommit mellan parterna f�re tvistens uppkomst och bestred att han hade mottagit n�got brev fr�n Intrum Justitia eller tagit del av avbetalningsplanen. De �beropade betalningarna hade gjorts av I. L., som under J. K:s bortovaro hade haft uppdrag att sk�ta "post och telefon samt hyresr�kningar och elr�kningar". I. L. hade inte haft J. K:s medgivande att g�ra n�gra betalningar till Thorn.

TR:n (r�dmannen Ryde) anf�rde i beslut d. 4 april 2001: TR:n finner i och f�r sig att J. K:s uppgifter om att han inte skulle ha haft n�gra telefonsamtal med ombud f�r Thorn under tid som Thorn p�st�tt, bl.a. inf�r ovann�mnda skrift d. 19 juli 1999 avseende avbetalningsplan, och inte heller f�tt del av denna skrift, i det n�rmaste kan l�mnas utan avseende.

I �rendet �r emellertid ostridigt att betalningar skett enligt den avbetalningsplan som f�rebragts i �rendet och att betalningarna skett f�r J. K:s r�kning.

Enligt 5 � 1 preskriptionslagen (1981:130) avbryts preskriptionen genom att g�lden�ren utf�ster betalning, erl�gger r�nta eller amortering eller erk�nner fordringen p� annat s�tt gentemot borgen�ren. I f�rarbetena har uttalats att preskriptionsavbrott uppkommer �ven n�r n�gon annan �n g�lden�ren betalar t.ex. ett r�ntebelopp f�r dennes r�kning, under f�ruts�ttning att betalningen sker p� g�lden�rens uppdrag eller �tminstone med hans samtycke (prop. 1979/1980:119 s. 96).

J. K har inv�nt att betalningarna skett utan hans samtycke. Thorn har emellertid haft fog f�r att uppfatta betalningarna som ett erk�nnande fr�n J. K. Mot bakgrund av det uppdrag J. K har gett I. L. m�ste han anses ha haft anledning att r�kna med att betalning skulle kunna komma att ske. Med h�nsyn till det anf�rda, sammantaget med vad som i �vrigt har f�rekommit i �rendet och handlingarnas inneh�ll, f�r betalningarna under n�mnda f�rh�llanden anses ha avbrutit preskriptionen. P� grund h�rav kan J. K:s preskriptionsinv�ndning inte vinna bifall.

J. K. �verklagade i HovR:n �ver Sk�ne och Blekinge och yrkade bifall till sin preskriptionsinv�ndning.

Thorn bestred �ndring.

HovR:n (hovr�ttslagmannen Borgeke, hovr�ttsr�det Loman och hovr�ttsassessorn K�lfors, referent) anf�rde i beslut d. 2 juli 2001: J. K har �beropat samma grunder som vid TR:n med f�ljande f�rtydliganden. Ackordsamorteringsplanen avser flera olika fordringar och �r inte s� preciserad som kr�vs f�r att den skall fungera preskriptionsavbrytande. Vidare �r en ackordsamorteringsplan en s�dan f�rlikning som inte skall verka preskriptionsavbrytande.

Thorn har �beropat samma grunder f�r sin talan som vid TR:n och har d�rut�ver tillagt f�ljande. Thorn l�mnade genom sitt ombud Intrum justitia uppgifter till skattemyndigheten om inbetald r�nta i �rendet under 1999. J. K har s�lunda erh�llit uppgifter om inbetald r�nta per d. 31 dec. 1999 avseende skulden till Thorn i sin deklaration. Genom undertecknande av deklarationen har han erk�nt sin skuld till bolaget.

J. K. har h�remot inv�nt f�ljande. Den omst�ndigheten att han skrivit under sin deklaration och att denna eventuellt inneh�llit uppgifter om erlagd r�nta medf�r inte n�got preskriptionsavbrott, utan inneb�r endast att ett misstag skett fr�n J. K:s sida avseende kontrollen av taxeringen. Han har inte haft att r�kna med att eventuell underskrift av deklarationen skulle medf�ra erk�nnande av en skuld. En underskrift av en deklaration kan inte inneb�ra att fordran blivit tillr�ckligt preciserad f�r att medf�ra att ett preskriptionsavbrytande erk�nnande har skett. Thorn har inte haft anledning att f�rv�nta sig att J. K. skulle skriva under deklarationen och att detta skulle medf�ra ett erk�nnande fr�n hans sida.

HovR:ns bed�mning.

J. K. har i m�let inv�nt att Thorns fordran �r preskriberad eftersom mer �n tre �r har f�rflutit fr�n det att han senast erk�nde skulden, vilket var i januari 1992 d� betalning skedde p� grund av utm�tning.

Thorn har anf�rt att preskriptionsavbrott har skett vid flera tillf�llen, bl.a. genom att dess ombud Intrum Justitia avs�nt 13 brev med f�rslag till betalningsuppg�relser till J. K. under perioden mellan d. 3 okt. 1994 och 23 mars 1998. Enligt Thorn har samtliga brev avs�nts med begr�nsad efters�ndning och endast ett brev har kommit i retur. J. K. har dock f�rnekat att han mottagit n�gra brev fr�n Intrum Justina.

Det �ligger borgen�ren att styrka att preskriptionsavbrott skett och det �r ocks� borgen�ren som st�r risken f�r att ett brev med krav eller erinran inte n�r g�lden�ren och att preskription d�rmed inte avbryts (jfr NJA 1996 s. 809). �ven om det inte finns n�got annat i utredningen �n J. K:s f�rnekande som talar emot att han f�tt breven �r det inte styrkt att han f�tt del av dessa och att preskriptionsavbrott d�rmed har skett. Den aktuella fordran f�r d�rmed anses ha preskriberats i vart fall i oktober 1997.

Bolaget har vidare anf�rt att parterna tr�ffat en uppg�relse per telefon som bekr�ftats genom en ackordsamorteringsplan. J. K. har bestritt bolagets p�st�ende och anf�rt att han varken ing�tt eller tagit del av n�gon s�dan plan. Det �r emellertid ostridigt att betalningar skett enligt den avbetalningsplan som f�rebringats i �rendet och att betalningarna skett i J. K:s namn.

HovR:n uppfattar Thorns talan i m�let s� att bolaget i andra hand g�r g�llande att dess fordran �teruppv�ckts genom �verenskommelsen om en ackordsamorteringsplan och de betalningar som skett i enlighet med denna. P� motsvarande s�tt f�r det i J. K:s preskriptionsinv�ndning anses ligga ett p�st�ende om att Thorns fordran inte �teruppv�ckts.

Det saknas anledning att ifr�gas�tta riktigheten i de handl�ggningsanteckningar som f�rts hos Intrum Justitia under �rendets g�ng. Av dessa framg�r att J. K. d. 16 juli 1999 kontaktat Intrum Justitia och att parterna d�rvid kommit �verens om en ackordsamorteringsplan. Denna amorteringsplan har d. 19 juli 1999 �vers�nts till J. K. och betalning i enlighet med denna har d�refter skett vid fyra p� varandra f�ljande tillf�llen. Med h�nsyn h�rtill anser HovR:n att Thorn har styrkt att en ackordsamorteringsplan har ing�tts. Fr�gan �r emellertid om J. K h�rigenom eller genom inbetalningarna i hans namn kan anses ha erk�nt Thorns fordran p� ett s�dant s�tt att denna har �teruppv�ckts.

En preskriberad fordran torde i vissa fall kunna �teruppv�ckas genom att g�lden�ren erk�nner fordringen (se Stefan Lindskog, Preskription, 1990 s. 246 ff.). Enligt HovR:ns uppfattning b�r dock f�rsiktighet iakttas vid bed�mande av om ett erk�nnande av en preskriberad fordran inneb�r ett �teruppv�ckande av densamma, s�rskilt n�r g�lden�ren �r en konsument. I fall som det nu f�revarande b�r s�ledes kr�vas att g�lden�ren handlat aktivt och medvetet och att han eller hon haft f�r avsikt att �teruppliva fordringen eller varit inf�rst�dd med att s� skedde (jfr Svea HovR:ns avd. 8, beslut d. 24 april 2001 i m�l nr O� 6092-00).

HovR:n finner inte genom den i m�let tillg�ngliga utredningen visat att J. K. – genom ing�endet av ackordsamorteringsplanen eller genom inbetalningarna som gjorts i hans namn – har erk�nt den aktuella fordran p� ett s�dant s�tt att den har �teruppv�ckts. P� grund av det anf�rda kan J. K:s inv�ndning om preskription inte l�mnas utan avseende. Verkst�llighet f�r d�rf�r inte �ga rum med st�d av den av Thorn �beropade exekutionstiteln.

HovR:n f�rordnar, med �ndring av TR:ns beslut, att verkst�llighet av slutbeviset d. 9 april 1984 inte f�r �ga rum.

Thorn �verklagade och yrkade att HD skulle, med �ndring av HovR:ns beslut, fastst�lla TR:ns beslut.

J. K bestred �ndring.

HD meddelade pr�vningstillst�nd i fr�gan om fordringen �teruppv�ckts men fann ej sk�l att meddela pr�vningstillst�nd i m�let i �vrigt. M�let avgjordes efter f�redragning.

F�redraganden, RevSekr Thornefors, f�reslog i bet�nkande ett beslut, vari anf�rdes bl.a. f�ljande: Att en fordran �r preskriberad inneb�r att borgen�ren har f�rlorat sin r�tt att kr�va betalning f�r fordringen. Fr�gan om en fordran som �r preskriberad kan �teruppv�ckas �r inte reglerad i preskriptionslagen och inte heller ber�rd i lagens f�rarbeten. Att detta kan ske framg�r emellertid av flera fall ur �ldre r�ttspraxis (se NJA 1897 s. 459 och 1921 s. 275, jfr NJA 1926 s. 426). Fr�gan f�r anses falla utanf�r preskriptionsl�ran och �r i st�llet att betrakta som ett rent avtalsr�ttsligt sp�rsm�l (se Lundstedt, Allm�n Obligationsr�tt, Senare delen s. 143 och Rodhe, Obligationsr�tt s. 684). Avg�rande f�r bed�mningen �r om g�lden�ren p� ett otvetydigt s�tt har �tagit sig att betala fordringen trots att han har haft vetskap om att denna �r preskriberad. Bevisb�rdan f�r detta �vilar borgen�ren. Vid pr�vningen m�ste beaktas om g�lden�ren, s�som i f�revarande fall, �r konsument.

Att en g�lden�r, efter det att en fordran har preskriberats, tr�ffar avtal med borgen�ren om en avbetalningsplan f�r skulden m�ste inneb�ra att en bindande f�rpliktelse uppkommer f�r g�lden�ren att betala denna. I f�revarande fall finns emellertid ingen annan utredning om den �beropade amorteringsplanens tillkomst �n en anteckning hos Intrum Justitia enligt vilken tj�nstemannen d�r per telefon har kommit �verens med J. K. om en ackordsamorteringsplan. Mot J. K:s bestridande av att han �ver huvud taget talat med n�gon tj�nsteman hos Intrum Justitia vid denna tid �r inte styrkt att han ing�tt avtal om avbetalningsplanen.

Det �r ostridigt mellan parterna att under tiden augusti-november 1999 fyra betalningar p� skulden om vardera 92 kr har skett till Intrum Justitia i J. K:s namn. Annat har inte framkommit �n att betalningarna har gjorts av en kvinna som tillf�lligt har bist�tt J. K. med vissa angel�genheter under en tid d� denne vistats p� annan ort och att betalningarna skett utan J. K:s vetskap. De har d�rf�r ingen bindande verkan mot J. K.

Thorn har slutligen �beropat att J. K. genom att underteckna sin sj�lvdeklaration, i vilken avdrag har yrkats f�r den del av betalningarna som har avsett r�nta, har erk�nt skulden gentemot bolaget. F�r att en �tg�rd skall tillm�tas betydelse i f�revarande sammanhang m�ste emellertid kr�vas att handlingen riktar sig direkt mot borgen�ren. Detta �r inte fallet betr�ffande uppgifter om en skuld och r�ntebetalningar i en sj�lvdeklaration.

Av det anf�rda framg�r s�ledes att ingen omst�ndighet har f�rekommit som kan l�ggas till grund f�r ett konstaterande att J. K. har haft f�r avsikt att �teruppv�cka skulden genom att erk�nna den till Thorn. HD skall d�rf�r f�rklara att fordringen i fr�ga inte har �teruppv�ckts.

HD:s avg�rande. HD f�rklarar att Thorns fordran p� J. K. inte har �teruppv�ckts. HovR:ns beslut att verkst�llighet av slutbeviset inte f�r �ga rum skall s�ledes st� fast.

HD (JustR:n Magnusson och Lars K Beckman) fattade f�ljande slutliga beslut: Sk�l. Genom HovR:ns beslut, som i denna del vunnit laga kraft, �r avgjort att Thorns fordran p� J. K. preskriberats i vart fall i oktober 1997. Fr�gan �r om fordringen, som �r en fordran mot en konsument, d�refter �teruppv�ckts.

Att en fordran �r preskriberad inneb�r att borgen�ren har f�rlorat sin r�tt att kr�va betalning f�r fordringen. Fr�gan huruvida en fordran som �r preskriberad kan �teruppv�ckas �r inte reglerad i preskriptionslagen (1981:130) och har inte heller ber�rts i lagens f�rarbeten. Att en preskriberad fordran kan �teruppv�ckas framg�r emellertid av flera �ldre r�ttsfall (se NJA 1897 s. 459, 1921 s. 275 och 1926 s. 426). Bed�mningen av om en fordran �r �teruppv�ckt b�r i enlighet med allm�nna avtalsr�ttsliga principer utg� fr�n g�lden�rens vilja i det enskilda fallet. N�r g�lden�ren �r en konsument b�r kr�vas att han p� ett otvetydigt s�tt har �tagit sig att betala fordringen trots att han haft vetskap om att den �r preskriberad eller att det framg�r att han, oavsett hur det f�rh�ller sig med fr�gan om preskription, �r villig att �ta sig betalningsskyldighet. Bevisb�rdan f�r att s� �r fallet b�r �vila borgen�ren.

I det aktuella fallet har Thorn bl.a. �beropat att J. K i juli 1999 g�tt med p� en ackordsamorteringsplan och att betalning d�refter skett i enlighet med planen vid fyra tillf�llen. Det har emellertid inte visats att J. K. vid dessa tillf�llen var medveten om att fordringen var preskriberad. Inte heller vad som i �vrigt f�rekommit ger st�d f�r att J. K velat �teruppv�cka en preskriberad fordran genom att erk�nna den i f�rh�llande till Thorn.

I enlighet med det anf�rda skall den st�llda fr�gan besvaras med att fordringen inte har �teruppv�ckts.

HD:s avg�rande. HD f�rklarar att Thorns fordran p� J. K. inte har �teruppv�ckts. HovR:ns beslut att verkst�llighet av slutbeviset inte f�r �ga rum skall s�ledes st� fast.

JustR Pripp var skiljaktig i fr�ga om sk�len och anf�rde: Utg�ngspunkten f�r HD:s pr�vning i m�let �r att Thorns fordran mot J. K. preskriberades i vart fall i oktober 1997. Enligt 8 � preskriptionslagen (1981:130) inneb�r en preskription att borgen�ren f�rlorar r�tten att kr�va ut sin fordran. Den fr�ga som HD nu skall ta st�llning till �r om J. K trots preskriptionen �r skyldig att betala vad Thorn yrkat.

Fr�gan om en fordran som �r preskriberad �nd� kan l�ggas till grund f�r krav p� betalning �r inte reglerad i preskriptionslagen och inte heller ber�rd i lagens f�rarbeten. �ldre r�ttspraxis ger dock exempel p� att en g�lden�r kan bli betalningsskyldig f�r en preskriberad fordran (se NJA 1897 s. 459 och 1921 s. 275; jfr NJA 1926 s. 426). I praxis och doktrin talar man om att fordringen i ett s�dant fall har �teruppv�ckts. Det �r den ursprungliga fordringen som lever vidare.

Nu g�llande preskriptionslag inneh�ller s�rskilda best�mmelser s�vitt g�ller konsumentfordringar. Till skydd f�r konsumenten �r preskriptionstiden f�r s�dana fordringar enligt 2 � 2 st. kortare �n vad som f�ljer av den allm�nna preskriptionstiden, tre �r i st�llet f�r tio �r fr�n det att fordringen tillkom. Lagen inneh�ller ocks� f�r konsumentfordringar den s�rskilda best�mmelsen i 12 � andra meningen att ett avtal om l�ngre preskriptionstid �n tre �r f�r en s�dan fordran �r ogiltigt.

Det �r en allm�n princip att den som �tnjuter skydd av lagen kan efterge sitt skydd den dag han p� detta s�tt kan f�rfoga �ver sin r�tt. En g�lden�r kan t.ex. avst� fr�n att �beropa preskription n�r han kr�vs p� betalning f�r en preskriberad fordran. Det kan d�remot inte anses f�renligt med preskriptionslagens 12 � att en konsument som avtalar om framtida amortering av en preskriberad fordran d�rigenom skall anses ha avtalat att en ny preskriptionstid om tre �r skall b�rja l�pa fr�n den dag avtalet sluts. F�r en n�ringsidkares r�tt till betalning b�r kr�vas att konsumenten godtagit att en ny preskriptionstid b�rjar l�pa. Det betyder att konsumenten b�r bli bunden av ett �tagande att fram�ver betala en preskriberad fordran i princip endast om han uttryckligen l�mnat en s�dan f�rklaring eller det av utredningen framg�r att han var villig att �ta sig betalningsskyldigheten oavsett om preskription intr�tt eller inte. Det b�r ankomma p� borgen�ren att styrka att g�lden�ren har gjort ett s�dant �tagande.

Utredningen i m�let �r bristf�llig vad g�ller det telefonsamtal i juli 1999 som Thorn �beropat. Mot J. K:s bestridande finner jag inte styrkt att J. K. d� med bindande verkan �tog sig att betala enligt den avbetalningsplan som Thorn �beropat.

HovR:ns domslut skall d�rf�r fastst�llas.

Referenten, JustR Thorsson, med vilken JustR Nystr�m inst�mde, var skiljaktig och anf�rde: J. K. f�rpliktades i slutbevis d. 9 april 1984 i m�l om betalningsf�rel�ggande att till Thorn betala 5 292 kr 75 �re j�mte r�nta och kostnader. Thorn ans�kte vid flera tillf�llen om verkst�llighet av slutbeviset, senast i november 2000. Enligt vad som upplysts under handl�ggningen h�r �r m�let alltj�mt anh�ngigt hos kronofogdemyndigheten.

J. K. har i det nu aktuella verkst�llighetsm�let inv�nt att Thorns fordran �r preskriberad, eftersom mera �n tre �r f�rflutit sedan han i januari 1992 senast erk�nde skulden.

Mot J. K:s inv�ndning har Thorn – s�vitt nu �r av intresse – �beropat att fordringen har �teruppv�ckts genom att J. K. vid samtal med en anst�lld hos Thorns ombud Intrum Justitia d. 16 juli 1999 kommit �verens om en ackordsamorteringsplan som omfattat skulden till Thorn och vissa andra skulder, att planen �vers�nts till J. K. d. 19 juli samma �r, att betalning d�refter skett i enlighet med planen vid fyra p� varandra f�ljande tillf�llen m�naderna augusti-november 1999 samt att J. K. i sin sj�lvdeklaration p�f�ljande taxerings�r har tillgodogjort sig avdrag f�r den r�nta han betalat p� skulden och genom att underteckna deklarationshandlingen har erk�nt skulden gentemot Thorn.

J. K. har bestritt att fordringen har �teruppv�ckts och d�rvid gjort g�llande, att han inte har tr�ffat n�got avtal om en ackordsamorteringsplan och att de amorteringar som skett har gjorts utan hans uppdrag eller vetskap av en person som sk�tte en del av hans ekonomiska angel�genheter samt att undertecknandet av deklarationen inte binder honom gentemot Thorn.

Vad som f�rekommit h�r ger inte anledning att fr�ng� domstolarnas bed�mning att Thorn styrkt att en ackordsamorteringsplan har ing�tts med det inneh�ll som framg�r av Intrum Justitias brev d. 19 juli 1999, dvs. omfattande Thorns fordran. Denna fordran hade, s�som framg�r av HovR:ns i den delen lagakraftvunna beslut, preskriberats i vart fall i oktober 1997.

Huruvida en fordran som �r preskriberad kan �teruppv�ckas �r inte reglerat i preskriptionslagen (1981:130) eller ber�rt i dess f�rarbeten, men att s� kan ske framg�r i praxis (se t.ex. NJA 1897 s. 459, 1921 s. 275, 1926 s. 426 och 1944 s. 14, jfr Lindskog, Preskription, 1990 s. 249 med not III). F�rh�llandet kan ses som ett rent avtalsr�ttsligt sp�rsm�l skilt fr�n preskriptionsl�ran (jfr t.ex. Rodhe, Obligationsr�tt, 1956 � 58 vid not 79). Att en g�lden�r, efter det att en fordran har preskriberats, tr�ffar avtal med borgen�ren om en avbetalningsplan f�r skulden inneb�r med ett s�dant syns�tt att en ny, bindande f�rpliktelse uppkommer f�r g�lden�ren att betala skulden.

Fr�gan �r d� vilken betydelse det har om g�lden�ren har ing�tt avtalet utan att inse att han d�rmed �tar sig en ny f�rpliktelse. Det f�r antas att en g�lden�r som erk�nner en preskriberad skuld vanligen handlar i villfarelse om preskriptionen, antingen i okunnighet om r�ttsregeln eller om de faktiska f�rh�llanden som f�ranleder preskription. I f�revarande fall har g�lden�ren inte f�rr�n i det nu aktuella verkst�llighetsm�let gjort g�llande att hans betalningsf�rpliktelse skulle vara preskriberad, men av utredningen framg�r ocks� att borgen�ren har haft uppfattningen att den, bl.a. p� grund av borgen�rens erinringar om skulden, inte var preskriberad, dvs. att borgen�ren inte vid den tidpunkt d� amorteringsplanen avtalades var i ond tro om preskriptionens intr�de.

Att i ett fall som det f�revarande uppst�lla regeln att g�lden�rens �tagande blir verksamt endast om borgen�ren upplyst honom om att fordringen inte l�ngre �r g�llande – och med bevisb�rdan p� borgen�ren �ven f�r att denna upplysning uppfattats av g�lden�ren – framst�r inte som en l�mplig ordning. I st�llet b�r – fr�nsett fall d�r 30 eller 33 � avtalslagen kan vara till�mplig, varom nu inte �r fr�ga – huvudregeln vara den att en g�lden�rs erk�nnande av en skuld �teruppv�cker fordringen, om den varit preskriberad, oberoende av parts insikt i preskriptionsfr�gan och motpartens uppfattning d�rom (jfr Lindskog, a.a. s. 250 f). Det ligger n�ra till hands att h�r erinra om det f�rh�llandet att betalning av en preskriberad fordran anses inte kunna �terkr�vas ens om betalningen f�ranleddes av att g�lden�ren inte visste om att preskription intr�tt (jfr Lindskog, a.a. s. 497 f. med not 81). Det finns inte n�gon anledning att i detta h�nseende s�rbehandla en n�ringsidkares fordran hos en konsument.

Avtalet om amorteringsplanen har s�ledes haft den verkan att Thorns fordran �teruppv�ckts.

Vid denna utg�ng skall m�let visas �ter till HovR:n.

HD:s beslut meddelades d. 17 juni 2002 (m�l nr � 2723-01).