H�gsta Domstolen referat NJA 2002 s. 375 (NJA 2002:46)

I m�l vid Eskilstuna TR mellan K-E. A., k�rande, och E. H., svarande, ang�ende skadest�nd anm�lde K.-E. A. med h�nvisning till 4 kap. 13 � 10 RB j�v mot f.d. r�dmannen M. B. som f�rordnats att handl�gga m�let.

TR:n avvisade i beslut d. 9 okt. 2001 k�randens p�st�enden om j�v i viss del och ogillade j�vsinv�ndningen i �vrigt.

K-E. A. �verklagade i Svea HovR.

HovR:n anf�rde i beslut d. 26 mars 2002: Enligt 4 kap. 13 � 10 RB �r en domare j�vig om det f�religger n�gon s�rskild omst�ndighet som �r �gnad att rubba f�rtroendet till hans opartiskhet i m�let. Fr�gan huruvida omst�ndigheterna i det konkreta fallet har varit �gnade att rubba f�rtroendet f�r domarens opartiskhet skall bed�mas efter en objektiv m�ttstock.

M. B. har i ett yttrande till TR:n f�rklarat att han under de drygt 20 �r han tj�nstgjort i Eskilstuna TR tr�ffat motpartsombudet advokaten B. J. vid domstolsf�rhandlingar och d�rut�ver haft sedvanliga telefonkontakter med denne. HovR:n finner inte genom vad som s�lunda upplysts eller genom vad handlingarna i m�let i �vrigt utvisar att M. B:s opartiskhet p� denna grund kan ifr�gas�ttas.

M. B. har i en skrivelse daterad d. 21 juni 2001 st�lld till b�da parterna genom deras respektive ombud sammanfattat k�rom�let och grunden f�r detta samt svarom�let och grunden f�r detta. Han har vidare redogjort f�r sin uppfattning i olika fr�gor som aktualiseras i m�let. M. B. har bl.a. uttalat att K-E. A:s yrkande om skadest�nd p� grund av en fastighetsf�rs�ljning "inte har t�ckning ens i hans egna grunder f�r k�rom�let" och om�jligen kan bifallas och att "skadest�ndsyrkandet avseende borgensl�net" eventuellt kan anses som uppenbart ogrundat. Skrivelsen avslutas med att M. B. f�resl�r parterna att fr�gan om huruvida skaderekvisitet i borgensdelen �r uppfyllt skall avg�ras genom mellandom eventuellt efter en "liten huvudf�rhandling" h�llen i anslutning till en muntlig f�rberedelse vid vilken parterna bereds tillf�lle att argumentera i den aktuella r�ttsfr�gan.

HovR:n g�r f�ljande bed�mning.

Tvisten mellan K-E. A. och hans motpart �r komplicerad till sin natur och inrymmer flera fr�gor av s�v�l materiell som processuell art vilka TR:n har haft och har anledning att ta st�llning till. Av handlingarna i m�let framg�r att handl�ggningen p�g�tt sedan juli 1997, d� ans�kan om st�mning gavs in till TR:n, och att s�v�l yrkanden som �beropade omst�ndigheter f�r�ndrats och tillkommit under handl�ggningen. Vid s�dant f�rh�llande �r det naturligt att den domare som handl�gger m�let ut�var en aktiv processledning i syfte att p� ett effektivt och processekonomiskt f�rsvarbart s�tt f�ra m�let fram�t mot ett avg�rande. Det ligger i sakens natur att n�gon av parterna under handl�ggningen kan k�nna en grundad eller ogrundad misstro mot domarens opartiskhet i m�let. Varje s�dan misstro kan emellertid inte s�gas grunda j�v mot domaren.

Det �r uppenbart att skrivelsen d. 21 juni 2001 utg�r ett led i M. B:s aktiva processledning och har tillkommit i syftet f�ra m�let fram�t. Den har emellertid i l�nga stycken givits en on�digt provocerande och uppseendev�ckande utformning och M. B. har i skrivelsen uttalat egna uppfattningar i en omfattning som enligt HovR:ns bed�mning inte varit p�kallad av syftet med skrivelsen. Det framst�r ocks� som uppenbart att vissa formuleringar i skrivelsen har varit �gnade att ge K-E. A. uppfattningen att M. B. tagit st�llning till utg�ngen i m�let. Mot denna bakgrund finner HovR:n att K-E. A. visat fog f�r sin inv�ndning om j�v och att �verklagandet skall bifallas.

HovR:n f�rklarar att f.d. r�dmannen M. B. �r j�vig att handl�gga m�let.

HovR:ns beslut f�r inte �verklagas (54 kap. 8 � 2 RB).

M. B. klagade �ver domvilla och yrkade att HD skulle undanr�ja HovR:ns beslut. Han gjorde g�llande att HovR:n beg�tt grova r�tteg�ngsfel och �beropade 59 kap. 1 � 1 st. 2 och 4 RB.

M�let f�redrogs.

F�redraganden, RevSekr Melchior, f�reslog i bet�nkande att HD skulle meddela f�ljande beslut M. B. intar ej st�llning som part i r�tteg�ngen. Beslutet r�r inte heller hans r�tt i den mening som avses i 59 kap. 1 och 4 �� RB.

HD avvisar d�rf�r M. B:s klagan �ver domvilla.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Nystr�m, referent, Munck, Thorsson och Dahll�f) fattade slutligt beslut i enlighet med bet�nkandet.

HD:s beslut meddelades d. 19 juni 2002 (m�l nr � 1878-02).