H�gsta Domstolen referat NJA 2002 s. 471 (NJA 2002:63)

T. E. och A. E. gifte sig 1987. Dessf�rinnan hade de �r 1982 f�tt dottern L. E. De separerade 1990 och �ktenskapet uppl�stes genom dom av Bodens TR d. 26 juni 1991. L. E. skulle vara bosatt hos A. E. men umg�s med T. E. i stor utstr�ckning. T. E. skulle enligt domen utge underh�llsbidrag f�r L. E. med 500 kr per m�nad.

T. E. v�ckte under 1998 vid Bodens TR talan mot L. E. med yrkande att TR:n skulle j�mka 1991 �rs dom, s�vitt avs�g underh�llsbidrag, s� att inget underh�llsbidrag skulle utg� fr�n och med d. 19 okt. 1992 till och med d. 31 maj 1997 och f�rklara att underh�llsskyldighet inte f�rel�g f�r tiden efter d. 31 maj 1997.

T. E. beviljades allm�n r�ttshj�lp i m�let.

L. E. f�retr�ddes i m�let av sin moder A. E. s�som st�llf�retr�dare. TR:n (hovr�ttsassessorn Wallstr�m) anf�rde i dom d. 18 juni 1999 bl.a.:

TR:ns bed�mning. Enligt 7 kap. 10 � FB kan en dom eller ett avtal om underh�ll j�mkas av r�tten, om �ndring i f�rh�llandena f�ranleder det.

Parterna �r ense om att T. E. vid tiden f�r domen tj�nstgjorde i �lvdalen och att det rent faktiskt just d� var om�jligt med v�xelvis boende. Detta �r en omst�ndighet som talar mot att parterna avs�g att L. E:s boende vid tiden f�r domen skulle vara v�xelvis. Av vad parterna har uppgett talade man vid tiden f�r domen i termer av att L. E. och T. E. skulle ha ett umg�nge i st�rre utstr�ckning �n normalt och att umg�nget skulle ske i relativt stor utstr�ckning. Uttryckss�tten talar f�r att avsikten d� inte var att umg�nget skulle best� av v�xelvis boende utan att ett umg�nge ut�ver sedvanligt umg�nge avs�gs. �ven L. E. har uppgett att hon f�re sommaren 1992 bodde hos A. E. och att boendet d�refter blev v�xelvis. H�rtill kommer att om v�xelvis boende hade f�relegat och varit avsikten fram�ver hade T. E. inte haft n�gon skyldighet att betala underh�llsbidrag och det hade inte funnits n�gon anledning f�r T. E. att f�rbinda sig att betala 500 kr per m�nad till dess L. E. fyllde 18 �r. Dessa omst�ndigheter tillsammans g�r att TR:n finner att L. E. vid tiden f�r domen m�ste anses ha bott hos A. E. T. E. och L. E. hade visserligen ett umg�nge ut�ver vad som �r brukligt men inte s� stort att det kan s�gas att v�xelvis boende f�rel�g. Detta inneb�r att det, n�r L. E. har b�rjat v�xelvis bo hos sina f�r�ldrar, har intr�ffat f�r�ndrade f�rh�llanden.

N�r ett barn bor v�xelvis hos sina b�da f�r�ldrar anses barnet bosatt hos b�da och ingen av f�r�ldrarna �r d� skyldig att betala underh�llsbidrag f�r barnet. T. E:s underh�llsskyldighet har allts� upph�rt i augusti 1992.

T. E:s formella skyldighet att utge underh�llsbidrag har upph�rt i och med att v�xelvis boende inleddes. De obetalda underh�llsbidragen uppg�r till ett betydande belopp. Till detta kommer att L. E. numera bor hos sin far och d�rf�r har ett litet intresse av att ha kvar sin fordran. Sammantaget finner TR:n att omst�ndigheterna �r s�dana att j�mkning av domen skall ske. P� grund h�rav bifalls T. E:s talan.

P� grund av utg�ngen i huvudsaken skall A. E. – med st�d av grunderna f�r 7 kap. 19 � 2 st. FB – f�rpliktas utge ers�ttning f�r T. E:s r�tteg�ngskostnader. Om beloppet r�der ingen tvist.

Domslut.

1. TR:n befriar T. E. fr�n att utge underh�llsbidrag f�r L. E. f�r tiden fr�n och med d. 19 okt. 1992.

2. A. E. skall utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader med 17 674 kr enligt den f�rdelning mellan staten och T. E. som r�ttshj�lpsmyndigheten best�mmer.

A. E. �verklagade i HovR:n f�r �vre Norrland och yrkade att HovR:n skulle befria henne fr�n skyldigheten att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader vid TR:n.

T. E. bestred �ndring.

HovR:n (hovr�ttsr�den Sj�blom och Eriksson, referent, samt tf. hovr�ttsassessorn Rosen) meddelade d. 15 nov. 1999 f�ljande slutliga beslut: HovR:ns sk�l. A. E. har till st�d f�r sitt �verklagande anf�rt i huvudsak f�ljande. Som st�d f�r att �l�gga henne att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader har TR:n �beropat grunderna f�r 7 kap. 19 � 2 st. FB. Detta lagrum �r inte till�mpligt i m�let utan avser fall d� barnet i r�tteg�ngen f�retr�tts av en f�r�lder som varaktigt bor tillsammans med barnet. L. E. har emellertid sedan sommaren 1997 och under hela r�tteg�ngen bott varaktigt tillsammans med T. E. Hon har inte under denna tid haft "sammanfl�tad ekonomi" med L. E. Det finns d�rf�r inte f�ruts�ttningar att �l�gga henne att utge ers�ttning f�r T. E:s r�tteg�ngskostnader. Om lagstiftarens mening varit att ett barn aldrig skall beh�va ers�tta motpartens r�tteg�ngskostnader i en underh�llstvist s� framst�r den n�mnda begr�nsningen i lagtexten som mycket m�rklig. De speciella omst�ndigheterna, bland annat att hon ej har haft eget intresse i sammanhanget, b�r m�jligg�ra f�rordnande att vardera parten skall b�ra sina kostnader.

T. E. har till st�d f�r sitt bestridande anf�rt i huvudsak f�ljande. L. E. var under hela den i m�let tvistiga perioden folkbokf�rd hos A. E. �ven om L. E. under den tiden ostridigt bodde v�xelvis hos honom och hos A. E. m�ste L. E. anses ha bott varaktigt hos A. E. (se Walin, F�r�ldrabalken och internationell f�r�ldrar�tt, 4 uppl. s. 247 f.). TR:ns till�mpning av lagrummet �r d�rf�r korrekt. Att L. E. skulle anses vara tappande part synes, med h�nsyn till omst�ndigheterna i m�let, uppenbart osk�ligt och n�got lagstiftaren s�kt f�rhindra genom begr�nsningen i 7 kap. 19 � 2 st. FB. – Det nu aktuella m�let initierades av honom efter att A. E. ans�kt om verkst�llighet av Bodens TR:s dom d. 26 juni 1991, DT 119. A. E. vidh�ll sin ans�kan, trots hans inv�ndning om att f�rh�llandena hade �ndrats efter domen. I det �rendet anf�rde A. E. ej huruvida yrkat belopp j�mte r�nta skulle tillfalla det gemensamma barnet L. E. eller om A. E. med h�nvisning till att hon f�rskotterat beloppet eller av annat sk�l skulle komma att uppb�ra det sj�lv. I det nu aktuella m�let om j�mkning h�rdes L. E. till st�d f�r hans talan. Med h�nsyn till att det �r ostridigt att L. E. bott v�xelvis hos parterna under den tid tvist f�rel�g, f�refaller det som om A. E. drivit saken f�r egen skull.

HovR:n g�r f�ljande bed�mning.

Av 7 kap. 19 � 2 st. FB framg�r att om det finns s�rskilda sk�l, f�r f�rordnas att vardera parten skall b�ra sin r�tteg�ngskostnad. Finns det inte s�dana sk�l och har barnet i r�tteg�ngen f�retr�tts av en f�r�lder som varaktigt bor tillsammans med barnet, skall f�r�ldern i st�llet f�r barnet �l�ggas att ers�tta motparten dennes r�tteg�ngskostnad.

HovR:n finner inte att omst�ndigheterna i m�let vid TR:n varit s�dana att det f�religger s�rskilda sk�l att f�rordna att vardera parten skall svara f�r sin r�tteg�ngskostnad.

Vad g�ller fr�gan om L. E. eller A. E. skall �l�ggas att betala T. E:s r�tteg�ngskostnader uttalas i f�rarbetena till lagrummet f�ljande. Om den f�r�lder som f�retr�der barnet skall behandlas som part i fr�ga om r�tteg�ngskostnaderna b�r som f�ruts�ttning g�lla att f�r�ldern varaktigt bor tillsammans med barnet. Det kan ju d� f�ruts�ttas att f�r�ldern och barnet har en sammanfl�tad ekonomi. Genom en s�dan begr�nsning b�r f�ruts�ttningarna vara goda f�r att endast den som har ett direkt ekonomiskt intresse i m�let ocks� ber�rs av ett kostnadsansvar (prop. 1984/85:163 s. 10).

Enligt vad som framkommit i m�let har L. E. under den tid som tvisten vid TR:n avs�g bott v�xelvis hos de b�da f�r�ldrarna, men varit folkbokf�rd hos A. E. Av TR:ns dom framg�r att L. E. sedan sommaren 1997 �r bosatt hos T. E. Med h�nsyn till vad som antecknats i TR:ns dom �r det uppenbart att A. E. har haft ett direkt ekonomiskt intresse i m�let. Med h�nsyn h�rtill och d� L. E. under den tid som m�let avser f�r anses ha varit bosatt hos A. E. b�r hon, som TR:n funnit, �l�ggas att betala T. E:s r�ttshj�lpskostnader.

P� grund av det anf�rda skall �verklagandet l�mnas utan bifall.

Sk�l f�religger att med st�d av 20 kap. 12 � 1 st. FB till�ta att HovR:ns beslut �verklagas.

HovR:ns avg�rande.

1. HovR:n l�mnar �verklagandet utan bifall.

3. A. E. skall utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader i HovR:n med 1 053 kr enligt den f�rdelning som R�ttshj�lpsmyndigheten best�mmer.

A. E. �verklagade och yrkade att hon skulle befrias fr�n skyldigheten att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader vid TR:n och i HovR:n. T. E. bestred �ndring.

M�let avgjordes efter f�redragning.

F�redraganden, RevSekr Bergene, f�reslog i bet�nkande att HD skulle meddela f�ljande beslut: Sk�l. T. E. och A. E. har haft gemensam v�rdnad om dottern L. E. Enligt en dom fr�n 1991 skulle T. E. utge underh�llsbidrag till dottern med 500 kr per m�nad.

Sedan T. E. i september 1998 v�ckt talan om j�mkning av underh�llsbidraget har TR:n funnit utrett att L. E. fr�n d. 19 aug. 1992 varit v�xelvis varaktigt bosatt hos b�de T. E. och A. E. varf�r T. E. fr�n den tidpunkten inte varit skyldig att utge underh�llsbidrag till dottern. I m�let �r �ven klarlagt att L. E. fr�n sommaren 1997 bott varaktigt hos enbart T. E.

TR:n har �lagt A. E. att ers�tta T. E:s r�tteg�ngskostnader. Sedan A. E. �verklagat TR:ns beslut avseende r�tteg�ngskostnaderna, har HovR:n l�mnat �verklagandet utan bifall.

HD behandlar f�rst fr�gan om A. E. varit beh�rig att f�retr�da dottern vid TR:n. I fr�gor om underh�llsbidrag till barn som st�r under f�r�ldrarnas gemensamma v�rdnad �r den f�r�lder som barnet bor hos beh�rig att f�retr�da barnet (jfr NJA 1985 s. 387).

I m�l som avser j�mkning av fastst�llt underh�llsbidrag m�ste dock, n�r f�r�ldrarna har gemensam v�rdnad om barnet, den f�r�lder som enligt g�llande dom eller avtal inte �lagts underh�llsskyldighet anses beh�rig att f�retr�da barnet. Denna beh�righet torde best� �ven om det i tvisten g�rs g�llande att underh�llsskyldigheten upph�rt p� grund av att barnet bosatt sig hos den som enligt g�llande urkund angivits vara underh�llsskyldig.

Fr�gan om hur r�tteg�ngskostnaderna skall f�rdelas, behandlas med utg�ngspunkt i hur m�let avgjorts i huvudsaken. N�r r�tten skall besluta i denna del f�religger inte l�ngre n�gon oklarhet i fr�ga om var barnet �r bosatt.

I m�let �r klarlagt att barnet f�retr�tts av en f�r�lder med vilken det varken vid tidpunkten f�r talans v�ckande eller senare under det att underh�llsfr�gan varit anh�ngig vid domstol varaktigt sammanbott. Under dessa f�rh�llanden har inte funnits f�ruts�ttningar f�r att �l�gga A. E. betalningsskyldighet med st�d av 7 kap. 19 � 2 st. andra meningen FB. D�remot har f�ruts�ttningar funnits att kvitta kostnaderna med st�d av paragrafens andra stycke f�rsta mening (jfr prop. 1984/85:163 s. 11).

HD:s avg�rande. HD befriar A. E. fr�n skyldigheten att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader vid TR:n och i HovR:n.

HD (JustR:n Gregow, Munck, Thorsson och Lundius, referent) fattade f�ljande slutliga beslut: Sk�l. T. E. och A. E. har haft gemensam v�rdnad om dottern L. E. Enligt en dom fr�n 1991 skulle T. E. utge underh�llsbidrag till dottern med 500 kr per m�nad.

Sedan T. E. i september 1998 v�ckt talan om j�mkning av underh�llsbidraget har TR:n funnit utrett att L. E. fr�n d. 19 aug. 1992 varit varaktigt boende v�xelvis hos T. E. och A. E., varf�r T. E. fr�n den tidpunkten inte varit skyldig att utge underh�llsbidrag till dottern. I m�let �r �ven klarlagt att L. E. fr�n sommaren 1997 varaktigt bott hos enbart T. E. TR:n har �lagt A. E. att ers�tta T. E:s r�ttshj�lpskostnader. Sedan A. E. �verklagat TR:ns beslut avseende r�ttshj�lpskostnaderna, har HovR:n l�mnat �verklagandet utan bifall.

I 7 kap. 19 � FB stadgas i m�l om underh�ll avvikelser fr�n 18 kap. RB, om barnet f�rlorar m�let. Om det finns s�rskilda sk�l, f�r i s�dant fall f�rordnas att vardera parten skall b�ra sin r�tteg�ngskostnad. Finns det inte s�dana sk�l och har barnet i r�tteg�ngen f�retr�tts av en f�r�lder som varaktigt bor tillsammans med barnet, skall f�r�ldern i st�llet f�r barnet �l�ggas att ers�tta motparten dennes r�tteg�ngskostnad.

Barnet har i m�let f�retr�tts av A. E. med vilken det varken vid tidpunkten f�r talans v�ckande eller senare under det att underh�llsfr�gan varit anh�ngig vid domstol varaktigt sammanbott. M�let har inte heller r�rt A. E:s r�tt. Under dessa f�rh�llanden har inte funnits f�ruts�ttningar f�r att �l�gga A. E. betalningsskyldighet med st�d av 7 kap. 19 � 2 st. FB. D�remot har f�ruts�ttningar funnits att kvitta kostnaderna med st�d av paragrafens andra stycke f�rsta meningen (jfr prop. 1984/85:163 s. 11).

HD:s avg�rande. Med �ndring av HovR:ns beslut befriar HD A. E. fr�n skyldigheten att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnader vid TR:n och i HovR:n.

JustR Pripp var skiljaktig och anf�rde: T E. och A. E. har tidigare varit gifta med varandra och �r f�r�ldrar till dottern L. E., f�dd 1982. I samband med en dom p� �ktenskapsskillnad mellan parterna �r 1991 best�mdes det att T. E. skulle utge underh�llsbidrag till L. E. med 500 kr per m�nad tills L. E. fyllde 18 �r. L. E. har fram till myndighetsdagen st�tt under f�r�ldrarnas gemensamma v�rdnad.

I september 1998 v�ckte T. E. talan mot L. E. och yrkade dels att bidragsskyldigheten f�r tiden fr.o.m. d. 19 okt. 1992 t.o.m. d. 31 maj 1997 skulle j�mkas s� att inget bidrag skulle utg�, dels att TR:n skulle f�rklara att n�gon underh�llsskyldighet inte f�rel�g f�r tiden efter d. 31 maj 1997. L. E. genom A. E. medgav det sistn�mnda yrkandet, men bestred j�mkning av bidragsskyldigheten f�r tiden dessf�rinnan. TR:n befriade i sitt domslut T E. fr�n att utge underh�llsbidrag f�r L. E. f�r tiden fr.o.m. d. 19 okt. 1992 och �lade A. E. att utge ers�ttning f�r T. E:s r�ttshj�lpskostnaden Sedan A. E. �verklagat TR:ns beslut s�vitt avser skyldigheten f�r henne att ers�tta T. E:s r�ttshj�lpskostnader, l�mnade HovR:n hennes �verklagande utan bifall.

I 18 kap. RB finns best�mmelser om r�tteg�ngskostnader i tvistem�l. Huvudregeln �r att en tappande part skall ers�tta motpartens r�tteg�ngskostnader i dispositiva m�l. F�r m�l om underh�ll till barn g�ller dock enligt 7 kap. 19 � FB avvikande best�mmelser, om barnet f�rlorar m�let. Enligt dessa best�mmelser f�r kostnaderna kvittas, dvs. det f�r best�mmas att vardera parten skall b�ra sin r�tteg�ngskostnad, om det finns s�rskilda sk�l. Finns det inte s�dana sk�l och har barnet i r�tteg�ngen f�retr�tts av en f�r�lder som varaktigt bor tillsammans med barnet, skall enligt lagrummet f�r�ldern i st�llet f�r barnet �l�ggas att ers�tta motparten dennes r�tteg�ngskostnad.

I m�l om underh�ll till barn �r barnet part. Bakom den s�rskilda regleringen i FB, som inf�rdes �r 1985, ligger en �nskan fr�n lagstiftarens sida att s� l�ngt l�mpligt skydda barnet fr�n ansvaret f�r motpartens r�tteg�ngskostnader n�r barnet f�rlorar m�let (se prop. 1984/85:163). Den l�sning som valdes utg�r ifr�n att den f�r�lder som f�retr�der barnet i underh�llsm�let skall behandlas som part s�vitt g�ller kostnadsansvaret. Eftersom underh�llsfr�gan i princip ocks� ligger i den f�r�lderns intresse, framst�r det enligt f�rarbetsuttalande som rimligt att denne tar del i ansvaret f�r r�tteg�ngskostnaderna. Som f�ruts�ttning f�r att denne f�r�lder skall behandlas som part i detta h�nseende b�r dock g�lla att f�r�ldern varaktigt bor tillsammans med barnet, eftersom det d� kan f�ruts�ttas att f�r�ldern och barnet har en sammanfl�tad ekonomi. F�ruts�ttningarna b�r d� vara goda, s�gs det, f�r att endast den som har ett direkt ekonomiskt intresse i m�let ocks� ber�rs av ett ansvar f�r r�tteg�ngskostnaderna (se a. prop. s. 10).

Under f�rarbetena uppm�rksammades dock att en komplikation kunde uppst� med den valda l�sningen i de underh�llsm�l som f�ranleds av att f�rs�kringskassan har ansett att ett fastst�llt underh�llsbidrag b�r j�mkas. Den f�r�lder som f�r barnets talan kan i s�dana fall dras in i en process trots att denne kanske �r �verens med den bidragsskyldige f�r�ldern om bidragets storlek eller saknar intresse av detta. I s�dana och andra fall kan billighetssk�l tala f�r kvittning av r�tteg�ngskostnaderna i de fall barnet f�rlorade m�let. Som exempel p� s�dana s�rskilda sk�l n�mns fall d� barnets talan f�rs av en s�rskilt f�rordnad f�rmyndare eller en v�rdnadshavare som inte varaktigt bor tillsammans med barnet. St�llf�retr�daren kan ju d� inte rimligen �l�ggas n�got kostnadsansvar (a. prop. s. 10). Den lagtext som f�reslogs i propositionen �verensst�mmer med g�llande lydelse. I specialmotiveringen n�mns som exempel p� fall d� kostnaderna b�r kvittas, ut�ver de d� r�tteg�ngen initierats av f�rs�kringskassan, att barnet har egen bostad eller vistas mer permanent hos n�gon sl�kting men inte har egen ekonomi eller att n�gon annan �n en f�r�lder �r st�llf�retr�dare f�r barnet i ett underh�llsm�l, t.ex. en s�rskilt f�rordnad f�rmyndare, en god man eller socialn�mnden (a. prop. s. 13).

I det nu f�religgande m�let har modern till�tits att som st�llf�retr�dare f�ra dotterns talan och r�tteg�ngen har r�rt faderns bidragsskyldighet under en period d� barnet v�xelvis varaktigt bodde hos b�da f�r�ldrarna men enligt uppgift var kyrkobokf�rd hos modern. Skulle fr�gan om j�mkning av T E:s bidragsskyldighet gentemot L. E. d� ha initierats, hade A. E. f�retr�tt L. E. i m�let och haft eget ansvar f�r r�tteg�ngskostnaderna, om L. E. d� hade f�rlorat. Under den nu aktuella r�tteg�ngen i TR:n hade f�r�ldrarna alltj�mt gemensam v�rdnad om L. E., men A. E. bodde d� inte l�ngre varaktigt tillsammans med henne. Den dom som T. E. beg�rde j�mkad g�llde obetalda underh�llsbidrag under tid d� A. E. och L. E. f�r f�ruts�ttas ha haft en sammanfl�tad ekonomi. Sammantaget talar d�rf�r enligt min mening �verv�gande sk�l f�r att A. E., som m�ste anses ha haft ocks� ett eget intresse av att f� pr�vat hur underh�llsansvaret mellan f�r�ldrarna under den aktuella tiden var att f�rdela, enligt grunderna f�r 7 kap. 19 � FB skall �l�ggas att ers�tta T. E:s r�ttshj�lpskostnader. HovR:ns domslut i punkten 3 skall d�rf�r fastst�llas.

HD:s beslut meddelades d. 1 nov. 2002 (m�l nr � 4977-99).