Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 1047 (NJA 1981:135)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 1047 (NJA 1981:135)
Målnummer
Ö459-79
Domsnummer
SÖ2543-81
Avgörandedatum
1981-11-16
Rubrik
Inskrivningsmyndighet beräknade stämpelskatt vid förvärv av fast egendom efter taxeringsvärdet. Beslutet överklagades endast av de skattskyldiga. Yrkande av kammarkollegiet om återförvisning till inskrivningsmyndigheten för utredning om att köpeskillingen översteg detta värde har ej vunnit beaktande. Skatten kan nämligen efter återförvisning på sådan grund ej fastställas till högre belopp än vad inskrivningsmyndigheten bestämt i det av kollegiet ej överklagade beslutet.

Enligt köpe- och entreprenadavtal d 18 jan 1977 överlät kommanditbolaget (Bolagsnamn, uteslutet här) till K.J. och G.J. fastigheten (Bostadsadress, uteslutet här) i Österhaninge socken, Haninge kommun, med därå vid avtalets undertecknande utförda byggnadsarbeten för en köpeskilling av 22 000 kr.

K.J. och G.J. ansökte om lagfart på förvärvet hos inskrivningsmyndigheten i Nacka domsaga. Inskrivningsmyndigheten (tingsnotarien Forsberg), som antecknade att fastighetens taxeringsvärde var 85 000 kr, beviljade d 6 sept 1978 lagfart och fastställde stämpelskatten till 850 kr.

K.J. och G.J. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att stämpelskatten skulle bestämmas till 220 kr.

Klagandena anförde i HovR:n: Till grund för stämpelskattens beräkning har lagts fastighetens taxeringsvärde för år 1977. I enlighet med stämpelskattelagens innebörd bör emellertid värdet vid fångeshandlingens upprättande ligga till grund för stämpelskattens storlek, då den förhöjning som skett därefter är en följd av nybyggnad på fastigheten. Denna förhöjning av värdet skall alltså icke medräknas när stämpelskatten bestäms varför värdet enligt värdeintyg d 10 april 1978 av byggnadsingenjören Rune Reisö torde kunna gälla som grund.

Enligt det åberopade intyget hade fastigheten vid köpetillfället ej högre värde än köpeskillingen.

I infordrad förklaring föreslog kammarkollegiet att beslutet om stämpelskatt skulle undanröjas och målet återförvisas till inskrivningsmyndigheten för förnyad behandling.

Kammarkollegiet anförde: Av köpe- och entreprenadavtalet framgår att förvärvet omfattat såväl fast som lös egendom. Grund saknas för att bestämma den fasta egendomens värde efter taxeringsvärdet, vilket omfattar mark jämte färdig byggnad. Taxeringsvärdet för enbart marken har bestämts till 35 000 kr. Eftersom det i intyget angivna värdet väsentligen understiger taxeringsvärdet för enbart marken anser kollegiet att en utredning om värdet vid fångeshandlingens upprättande bör göras genom inskrivningsmyndighetens försorg.

HovR:n (hovrättslagmannen Wikner, hovrättsråden Ihrfelt och Ericsson samt adj led Brusewitz, referent) anförde i beslut d 10 april 1979:

HovR:n finner av utredningen i målet framgå att fastighetens värde efter fångeshandlingens upprättande höjts till följd av nybyggnad. Denna förhöjning  skall icke medräknas vid stämpelskatteläggningen, som skall grundas på fastighetens värde vid tidpunkten för upprättandet av fångeshandlingen. Det efter förhöjningen bestämda taxeringsvärdet är ej representativt för fastighetens värde vid nämnda tidpunkt. Enligt värdeintyget hade fastigheten vid köpetillfället ej högre värde än den betingade köpeskillingen 22 000 kr. Skäl föreligger ej att frångå värdeintyget. Stämpelskatten skall alltså beräknas på värdet 22 000 kr och fastställas till 220 kr.

HovR:ns avgörande. Med ändring av inskrivningsmyndighetens beslut fastställer HovR:n stämpelskatten till 220 kr.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade i första hand att HovR:ns och inskrivningsmyndighetens beslut skulle undanröjas och ärendet återförvisas till inskrivningsmyndigheten för förnyad behandling samt i andra hand att stämpelskatten skulle bestämmas till 850 kr.

K.J. och G.J. medgav bifall till andrahandsyrkandet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Henrikson, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av utredningen – - – se HD:s beslut – - – bestämmas till lägre belopp än 850 kr.

Den i köpe- och entreprenadavtalet upptagna köpeskillingen för den fasta egendomen understiger ostridigt sagda egendoms värde vid överlåtelsetillfället. Fastighetens för år 1977 åsatta taxeringsvärde återspeglar, såsom kammarkollegiet anfört, förhållandena vid ingången av år 1977. Anledning saknas att i förevarande fall i köpeskillingen för den fasta egendomen inräkna så stor del av entreprenadsumman att taxeringsvärdet överskrids. Med hänsyn härtill finns ej skäl att pröva kollegiets yrkande om återförvisning. Stämpelskatten skall enligt 8 § 1 mom 1 st stämpelskattelagen (1964:308) beräknas på taxeringsvärdet. Skatten blir 850 kr.

Slut. HD fastställer, med ändring av HovR:ns beslut, stämpelskatten till 850 kr.

HD (JustR:n Hult, Ulveson, Knutsson, Vängby och Heuman, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Av utredningen i målet framgår till en början följande.

Fastigheten (Bostadsadress, uteslutet här) bildades genom avstyckning, som registrerades d 9 dec 1976. Den åsattes för år 1977 taxeringsvärde om 85 000 kr, varav 35 000 kr i markvärde och 50 000 kr i byggnadsvärde. Byggnadsvärdet höjdes för år 1978 till 120 000 kr. K.J. och G.J. tecknade d 9 nov 1976 avtal om förvärv av fastigheten. Denna ingår i ett grupphusområde och beräknades bli inflyttningsklar d 15 mars 1977. – I det till grund för lagfartsbeslutet liggande köpe- och entreprenadavtalet d 18 jan 1977 har den sammanlagda ersättningen angivits till 249 000 kr och fördelats med 22 000 kr på den fasta egendomen – mark med därå vid avtalets undertecknande utförda byggnadsarbeten – och 227 000 kr på återstående byggnadsarbeten. – K.J. och G.J. har uppgivit att beloppet 22 000 kr hänför sig till fastighetens värde d 9 nov 1976 och att byggnadsarbetena då ännu inte påbörjats.

Kammarkollegiet har till utveckling av sin talan anfört bl a följande: Den i avtalet d 18 jan 1977 gjorda fördelningen av vederlaget förtjänar inte avseende. Det för år 1977 åsatta taxeringsvärdet avsåg enligt lag fastigheten i dess skick vid ingången av året. Med beaktande av riktlinjerna för åsättande av taxeringsvärden kan värdet av den fasta egendomen, med ledning av taxeringsvärdet 85 000 kr, vid tiden för avtalet antagas ha varit minst 150 000 kr. En närmare utredning om vederlagets fördelning på köp resp entreprenadarbeten bör på grund härav komma till stånd och detta bör ske hos inskrivningsmyndigheten, varför ärendet bör återförvisas dit. – I vart fall kan stämpelskatten inte lagligen bestämmas till lägre belopp än 850 kr.

Talan mot inskrivningsmyndighetens beslut, varigenom stämpelskatten fastställdes till 850 kr, fördes endast av K.J. och G.J.. Kammarkollegiets överklagande av HovR:ns beslut kan under föreliggande omständigheter inte leda till att stämpelskatt slutligen uttas med högre belopp än det av inskrivningsmyndigheten fastställda.

K.J. och G.J. sökte lagfart på fastigheten år 1978 under åberopande av en i jan 1977 upprättad fångeshandling. För år 1977 gällde ett taxeringsvärde av 85 000 kr för fastigheten. Taxeringsvärdet avsåg fastigheten i dess skick vid ingången av år 1977. På grund härav kan, såsom K.J. och G.J. också numera medgivit, stämpelskatten inte utgå med lägre belopp än 850 kr.

Med hänsyn till det anförda kan kammarkollegiets yrkande om återförvisning ej vinna beaktande utan skall inskrivningsmyndighetens beslut fastställas.

Slut. HD fastställer, med ändring av HovR:ns beslut, stämpelskatten till 850 kr.

Samtidigt med det refererade målet avgjordes på motsvarande sätt likartade mål mellan kammarkollegiet samt dels Lars L och Ulla L, dels Örjan A och Gudrun A (SÖ 2544 och 2545, not C och 105 och 106).