Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 1070 (NJA 1981:140)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 1070 (NJA 1981:140)
Målnummer
B126-81
Domsnummer
DB50-81
Avgörandedatum
1981-11-19
Rubrik
Ringa oaktsamhet i trafik?

Allmän åklagare yrkade vid Linköpings TR ansvar å chauffören L.I.J., född 1957, jämlikt 1 § 1 st trafikbrottslagen för vårdslöshet i trafik med följande påstående: Då L.I.J. d 20 juni 1979 förde lastbilen (REGISTRERINGSNUMMER, LASTBIL UTESLUTET HÄR) med släpvagnen (REGISTRERINGSNUMMER, SLÄP UTESLUTET HÄR)i sydlig riktning på riksväg 34, 1 400 m söder om korsningen med länsväg 539, i Kinda kommun färdades han oaktsamt genom att brista i uppmärksamhet på körbanan och fordonets manövrering med påföljd att släpvagnen välte, då hjulen skar ned i vägkanten.

TR:n (ordf rådmannen Swan) anförde i dom d 6 mars 1980:

Domskäl. L.I.J. har vitsordat händelseförloppet men förnekat vårdslöshet i trafik samt uppgivit: Det låg vid sidan om förarstolen en rörstump, som L.I.J. inte lagt dit. Under färden började rörstumpen rulla runt på golvet. Då det på grund av fordonets storlek var olämpligt att stanna på vägen och någon parkeringsficka inte fanns och L.I.J. var orolig att rörstumpen skulle rulla in under bromspedalen, böjde han sig ner för att ta undan den. Han såg hela tiden på körbanan. I samband med att han böjde sig ner drog han ratten något åt höger varvid lastbilen kom ut på vägkanten, som var lös. Lastbilen vägde 15-16 ton samt var lastad med 12 ton timmer. Släpvagnen vägde 8-9 ton och var lastad med 18 ton timmer. Hela ekipaget var 24 m långt. På grund av tyngden sjönk släpet ner i marken. När han tog upp lastbilen på vägen kom släpet på grund av vinkeln vid kopplingen att komma längre ut och skära ner ytterligare i vägrenen varvid det välte. Det fanns vid tillfället ingen mötande trafik.

TR:n finner att L.I.J. varit oaktsam så som åklagaren påstått men att den oaktsamhet L.I.J. gjort sig skyldig till måste – även om han förde en stor och tung fordonskombination – anses såsom ringa. Åtalet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut. Åtalet ogillas.

Åklagaren fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till åtalet.

L.I.J. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsrådet Polland, referent, hovrättsassessorn Hulterström samt nämndemännen Heedman och Jonsson) fastställde i dom d 12 jan 1981 TR:ns dom.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade bifall till åtalet.

I revisionsinlagan anförde riksåklagaren bl a:

Gränsdragningen mellan det straffbara och det inte straffbara området vid vårdslöshet i trafik är ofta svår att göra. De omständigheter som skulle kunna föranleda att oaktsamhet bedömdes som ringa skulle möjligen kunna sammanfattas så att för det första föraren fastän trafikolyckan inträffat gjort sitt bästa och så gott man kan begära för att undvika den och för det andra skada helst inte vållats genom oaktsamheten, i varje fall inte på annans person eller egendom, (jfr Hoflund, Vårdslöshet i trafik, Stockholm 1980, s 219 f, och där anmärkt litteratur).

Om en bilförare förorsakar en dikeskörning genom att komma för nära vägkanten skulle detta i och för sig kunna bedömas som ringa oaktsamhet. Emellertid har i förevarande fall olyckan orsakats av att L.I.J., utan att stanna bilen eller påtagligt minska hastigheten, släppt uppmärksamheten på bilförandet och vägbanan för att kunna ta upp en rörstump som låg på golvet i förarhytten så att den kunde rulla in under bromspedalen.

Ett grundkrav vid bilförande är att man ägnar såväl körningen som vägen kontinuerlig uppmärksamhet. I förevarande fall har varit fråga om ett mycket stort och tungt fordon, totalt om ca 50 ton. Det är uppenbart att manövreringen av ett sådant fordon, även under normala förhållanden, kräver speciell försiktighet och uppmärksamhet, eftersom även ett mycket tillfälligt avbrott i vaksamheten kan få ytterst svåra konsekvenser. Den oaktsamhet L.I.J. låtit komma sig till last kan därför inte bedömas som ringa.

L.I.J. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Westerlind, Welamson, Hessler, Sven Nyman, referent, och Rydin) beslöt följande dom:

Domskäl. Beträffande förhållandena vid olycksplatsen är, utöver vad som framgår av TR:ns dom, upplyst att riksväg 34 var 7-8 m bred och asfaltbelagd samt att sikten var god.

Av utredningen framgår att L.I.J. brustit i den uppmärksamhet på manövreringen av fordonskombinationen som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna.

Den trafikuppgift L.I.J. påtagit sig – förandet av en 24 m lång och över 50 ton tung fordonskombination – får visserligen anses vara av kvalificerad beskaffenhet och kräva särskild försiktighet. L.I.J:s åtgärd att under färd söka plocka upp ett på golvet i förarhytten kringrullande föremål, som kunde befaras komma att blockera bromspedalen, framstår emellertid under förhandenvarande trafikförhållanden inte som så farlig att den oaktsamhet L.I.J. visat bör bedömas som annat än ringa.

Domslut. HD fastställer det slut HovR:ns dom innehåller.