Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 335 (NJA 1981:18)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 335 (NJA 1981:18)
Målnummer
B1067-80
Domsnummer
DB9-81
Avgörandedatum
1981-02-25
Rubrik
Fråga om påföljd för nittonårig yngling, som gjort sig skyldig till svår och omfattande brottslighet.
Lagrum
•  33 kap. 4 § 1 st. brottsbalken (1962:700)
•  28 kap. 3 § brottsbalken (1962:700)

Allmän åklagare yrkade vid Växjö TR ansvar å studeranden G.K., född d 23 maj 1961, för grovt rån m m.

Ansvar yrkades även å S.O.A., A.E., M.J., T.K. och P.R..

Stämningsansökan upptog bl a följande åtalspunkter:

1. Stöld. Någon gång under juli 1979 har S.O.A. brutit upp ett plåtskåp i ett logemente vid Blekinge flygflottilj i Ronneby där han olovligen tagit och tillägnat sig en kulsprutepistol (utan slutstycke), 1 magasinväska innehållande 4 magasin samt en lösskjutningspipa. Omkring en månad senare har S.O.A. på samma flottilj olovligen tagit och tillägnat sig ett slutstycke till en kulsprutepistol vilket slutstycke förvarades inom flottiljen i ett olåst kassaskåp. Vapnet har han sålt till G.K. för 1 000 kr.

2. Grovt rån.

Den 16 sept 1979 på natten har G.K., T.K. och P.R. envar maskerade med strumpbyxor över huvudet och utrustade med en skarpladdad kulsprutepistol – som bars av G.K. – och en bajonett – som bars av P.R. – berett sig tillträde till OK Motorhotell i Växjö med avsikt att stjäla pengar. Under hot med vapnet och bajonetten har de försökt förmå nattportieren F. att utlämna nycklarna till hotellets kassaskåp. Då de ej lyckats därmed enär F. ej innehade nycklar till kassaskåpet, tvingade de ned F. på golvet där de band fast honom med ståltråd och tejpade över hans mun. Därpå stal de 900 kr tillhöriga F., en cigarrettändare samt cigarretter värda 500 kr. G.K:s hot med och företeende av kulsprutepistolen har av F. uppfattats såsom innebärande trängande fara för eget liv och säkerhet. Från råndagen till d 2 jan 1980 samt från d 2 mars till d 1 juni 1980 har F. varit sjukskriven p g a fysiska och psykiska skador med anledning av rånet.

3. Tillgrepp av fortskaffningsmedel och försök till grovt rån.

Den 19 okt 1979 på kvällen har P.R. och T.K. på Sommarvägen 11 i Växjö olovligen tagit en I.L.A. tillhörig personbil. Fordonet har P.R., T.K. och A.E. brukat för färd till Östra Parkkiosken på Östregårdsgatan i Växjö. De har i samråd beslutat sig för att under vapen- och bajonetthot stjäla pengar i kiosken. Maskerade över huvudet har A.E. med en laddad pistol och T.K. med en bajonett under det A.E. riktade pistolen mot kioskbiträdet S.P. sökt tilltvinga sig pengar. Brottet avbröts sedan S.P. dragit igen fönsterluckan till kiosken varpå A.E. och T.K. springande tog sig ifrån brottsplatsen. Hotet med pistolen och företeendet av bajonetten var ägnat att hos S.P. uppfattas såsom innebärande trängande fara för eget liv och säkerhet.

4. Medhjälp till försök till grovt rån.

G.K. har till P.R. och T.K. kort före händelsen under åtalspunkt 3 överlämnat ifrågavarande pistol och bajonett med vetskap om att föremålen skulle användas som brottsverktyg vid brottets begående. G.K. har genom utlånandet av ifrågavarande föremål främjat brottet mot Parkkiosken.

5. Grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Den 12 nov 1979 har G.K. och T.K. brutit sig in i AB Bilstallets lokaler på Smedjegatan 53 i Växjö, där de olovligen tagit en bolaget tillhörig personbil värd 55 000 kr, vilket fordon de brukat i Växjö d 12 och 13 nov 1979. Brottet bedöms som grovt p g a dels fordonets värde dels ock att tillgreppet skett medelst inbrott.

6. Grovt rån.

Den 13 nov 1979 har G.K., T.K. och P.R. från Teleborg i Växjö med P.R. som förare färdats i den under åtalspunkt 5 omnämnda personbilen till Ingelstad. Samtliga hade i samråd beslutat att stjäla pengar i Sparbanken Kronans lokalkontor i Ingelstad. Envar av G.K., P.R. och T.K. var maskerade över huvudet. P.R. stannade fordonet utanför banklokalen. G.K. och T.K., beväpnade med en skarpladdad kulsprutepistol som bars av G.K., stal i banken under vapenhot mot banktjänstemannen U.S. och bankkunden J.B. 45 040 kr varav 1 000 tillhörde B.. Hotet med kulsprutepistolen och företeendet därav har hos envar av U.S. och B uppfattats såsom innebärande trängande fara för eget liv och säkerhet.

7. Olaga vapeninnehav.

G.K. har utan rätt därtill genom vapenlicens i Växjö under hösten 1979-våren 1980 innehaft en revolver ävensom 39 skarpa skott.

21, 25, 26, 31, 32, 34, 36, 40, 43 och 49. Stöld.

Ansvar yrkades under dessa punkter å G.K. för stölder tillsammans med annan eller andra d 12, 20 och 27 febr, d 27 mars och d 1 april 1980.

24, 30, 33, 35, 50 och 53. Försök till stöld.

Ansvar yrkades under dessa punkter å G.K. för försök till stölder tillsammans med annan eller andra d 20 och 27 febr samt d 1 och 3 april 1980.

27. Grov stöld

Natten till d 22 febr 1980 har G.K. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till AB E.L Elektriska Eftr lokaler på Smedjegatan i Växjö, där de sprängt upp ett kassaskåp ur vilket de stulit omkring 2 200 kr.

37. Skadegörelse.

Ansvar yrkades å G.K. och T.K. för skadegörelse på en bil d 27 febr 1980.

38 Grov stöld.

Natten till d 27 febr 1980 har G.K. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till AB Växjö Bilaffärs lokaler på Smedjegatan i Växjö, där de sprängt upp ett kassaskåp ur vilket de stal omkring 2 200 kr. Därutöver stal de bensincheckar, radioapparater m m gods värt omkring 5 000 kr.

44. Grov stöld.

Natten till d 27 mars 1980 har G.K. och M.J. medelst inbrott berett sig tillträde till Skofynds lokaler på Verkstadsgatan i Växjö, där de sprängt upp ett kassaskåp ur vilket de stal omkring 8 000 kr.

46. Grov stöld.

Natten till d 12 mars 1980 har G.K., M.J. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till en biljardsalong på Liedbergsgatan i Växjö, där de sprängt upp två dokumentskåp och stulit omkring 6 000 kr.

47. Grov stöld.

Natten till d 1 april 1980 har G.K., M.J. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till PK Produkter AB:s lokaler på Rådjursvägen i Växjö där de sprängt upp dörrar till ett arkivskåp. Inne i arkivet har de brutit upp ett kassaskrin ur vilket de stulit 500 kr.

48. Grov stöld.

Natten till d 1 april 1980 har G.K., M.J. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till L.P Bröd AB:s  lokaler på Minkvägen i Växjö, där de sprängt upp ett kassaskåp innehållande 4 000 kr, 2 elektronräknare och 3 ficktändare, vilket gods de stal.

51. Grov stöld.

Natten till d 1 april 1980 har G.K., M.J. och T.K. medelst inbrott berett sig tillträde till Växjö Byggnadsplåtslageri AB:s lokaler på Bävervägen i Växjö, där de sprängt upp ett kassaskåp ur vilket de stal omkring 400 kr samt en flaska sprit.

52. Grov stöld.

Natten till d 3 april 1980 har G.K., M.J. och T.K. berett sig tillträde till Blekinge-Kronobergs Lantmän ek för:s lokaler på Lantmannagatan i Växjö, där de sprängt upp en dörr till ett arkiv innehållande ett olåst kassaskåp. Ur skåpet har de stulit pengar och frimärken värt omkring 5 000 kr.

54. Brott mot lagen om explosiva varor.

G.K. har under tiden febr-april 1980 bl a i Grimslöv utan rätt därtill innehaft 20 patroner sprängmedel, 78 sprängkapslar, 2 rullar krutstubin samt 2 patroner sprängmedel och en bit krutstubin.

Skadestånd yrkades av åtta målsägande.

G.K. var i målet berövad friheten som anhållen eller häktad under tiden d 8 april-d 24 juli 1980. När G.K. försattes på fri fot meddelades reseförbud för honom.

TR:n (ordf rådmannen Hammarström) anförde i dom d 14 aug 1980:

Domskäl. Åtalspunkten 2.

Åklagaren har i målet inte längre gjort gällande att slutstycket satt i k-pisten vid omstämda tillfället. Åklagaren har angett kontantbeloppet till 300 kr.

K-pisten är densamma som nämns i åtalspunkt 1.

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last, samt – liksom P.R. och T.K. – påstått att plånboken stals medan F. sov, dvs innan rånsituationen uppstått, och att i plånboken endast fanns 300 kr. G.K. har vidare gjort gällande att hotet mot F. inte innebar trängande fara och det inte är styrkt, att F. fått fysisk eller psykisk skada. G.K. har underkastat sig ansvar för endast rån.

Utrett är till en början att G.K. tillsammans med P.R. och T.K. planerat rån på OK och att de rekognoserat på platsen några dagar innan d 17 sept 1979.

Enligt G.K. och hans kamrater var ändamålet att på OK skaffa kontanter.

Det har vid huvudförhandlingar i målet genom G.K:s, T.K:s och P.R:s uppgifter samt övrig utredning, bl a F:s uppgifter under förundersökningen (F. kan enligt åklagaren ej höras inför rätten på grund av den chock han erhållit efter omstämd händelse) blivit klarlagt att G.K. tillsammans med T.K. och P.R. förfarit på sätt framgår av gärningsbeskrivningen.

Utrett är vidare, att G.K. och P.R. letat efter pengar eller annat under det att F. sov, att de väckt F., som låg och sov i receptionen, genom att P.R. satte bajonetten, som var blank, mot F:s hals och ansikte och att F., då de velat ha nycklarna till kassaskåpet, svarat att nycklarna fanns hos "chefen" för OK-motellet.

Utrett är också, att F., låt vara utan avsikt från gärningsmännen att skada honom, erhållit en rispa av bajonetten och att F. även torde ha skadat ett knä vid omkulläggandet av honom sedan han tejpats över munnen och bundits med ståltråd.

Det är av åklagaren upplyst, att F. fortfarande är sjukskriven och att återgående för F. i tjänst som nattportier ej är aktuellt.

TR:n finner genom vad sålunda upptagits, att gärningen varit välplanerad och att vid rånet använts all tänkbar utrustning för ett mycket kvalificerat rån.

Genom den sålunda förebragta utredningen samt vad i övrigt förekommit är styrkt att G.K. begått den åtalade gärningen.

Det hot och den behandling som F., 63 år gammal, nattetid utsatts för av tre maskerade män måste av F. ha uppfattats som innebärande trängande fara för eget liv och säkerhet. Gärningsmannen har vidare enligt TR:ns mening visat synnerlig råhet mot F.. TR:n beaktar vidare att F. – uppenbarligen på grund av chocken efter händelsen – torde ha blivit arbetsoförmögen.

TR:n finner G.K. i lika mån som P.R. och T.K. som dömts d 11 juli 1980 vara gärningsman. G.K. är – liksom P.R. och T.K. – skyldig till grovt rån.

Åtalspunkten 4.

I åtalspunkten 3 har P.R., T.K. och A.E. dömts d 11 juli 1980 för försök till rån.

Åklagaren har i åtalspunkt 4 yrkat ansvar å G.K. för medhjälp till försök till rån.

G.K. har erkänt gärningen samt förklarat, att han inte avsett att brottsverktygen skulle användas mot just Parkkiosken.

Vad G.K. erkänt vinner stöd av utredningen. Han är skyldig till medhjälp till försök till rån.

Åtalspunkten 5.

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. Han har uppskattat värdet av bilen till 38 000-40 000 kr samt underkastat sig ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel som ej är grovt.

Vad G.K. erkänt vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel. Med hänsyn till värdet – även om 38 000-40 000 kr godtas som värde – samt till att inbrott skett i lokalerna, finner TR:n att tillgreppet är att bedöma som grovt.

Åtalspunkten 6.

I denna punkt har åklagaren numera måst godta G.K:s uppgift att han hade slutstycket till k-pisten i ena fickan i sin jacka inne på banken. Åklagaren har därför inte gjort gällande att k-pisten var skarpladdad vid tillfället.

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last samt underkastat sig ansvar för rån under påstående att det ej kan vara grovt ran bl a med hänsyn till att k-pisten vid tillfället ej var funktionsduglig utan slutstycke.

G.K. har gjort gällande att han vid tillfället tillsammans med T.K. och P.R. fått ett sammanlagt byte om 39 000 kr, varav 38 000 kr ur bankens kassa och 1 000 kr från B..

Det är utrett, att G.K. tillsammans med P.R. och T.K. planerat bankkuppen väl, bl a har rekognosering skett.

Genom G.K:s uppgifter samt P.R:s och T.K:s uppgifter tidigare i målet samt U.S:s uppgifter vid förhör som målsägande i anledning av åklagarens talan är utrett, att händelseförloppet varit det av åklagaren i gärningsbeskrivningen påstådda.

U.S. har vidare berättat, att T.K. hoppat över disken och tagit pengar under det att G.K. riktat k-pisten mot henne sedan hon kommenderats att stå med ryggen mot kassan längre ned i banklokalen.

Genom den sålunda förebragta utredningen samt vad i övrigt förekommit finner TR:n att G.K. – i likhet med P.R. och T.K. – gjort sig skyldig till rån.

U.S. var vid tillfället ensam betjänande tjänsteman i banken. U.S. har uppgett, att hon vid brottstillfället ej blev chockad, att hon kunde arbeta ett par dagar därefter men att hon på den efterföljande weekenden blivit "skakis" och att hon på grund av besvären blev tvungen att sjukskriva sig och vara från arbetet i två veckor.

TR:n finner att U.S. – liksom B. – vid rånet på grund av hotet med k-pist måste ha uppfattat hotet från gärningsmännen som mycket allvarligt.

Enligt bankens kassaapparat och enligt uppgift av personal från Sparbanken Kronan utgör det nu i bankens kassa tillgripna beloppet 44 040 kr. G.K. – liksom P.R. och T.K. – har påstått att det ur kassan tillgripna beloppet var blott 38 000 kr, vilket de kommit fram till genom att de strax efter rånet delat på 8 000 kr, som de tagit ur en säck som pengarna lagts i, och genom att – enligt vad G.K. räknat upp – av återstoden av kontanter i säcken kvarstod "precis" 30 000 kr att ytterligare fördela. TR:n finner ej anledning att frångå bankens uppgifter. Det tillgripna beloppet utgör alltså 44 040 kr, vartill kommer 1 000 kr som tillgripits från B..

Med beaktande av k-pisthotet, det tillgripna beloppets storlek samt övriga omständigheter – TR:n bemärker därvid särskilt det hänsynslösa i att ta ifrån B. 1 000 kr sedan han tvingats ned på golvet – finner TR:n att det rån som G.K. tillsammans med sina kamrater begått är att bedöma som mycket allvarligt. Med hänsyn särskilt till att det ej gjorts gällande att k-pisten var skarpladdad bedömer TR:n emellertid rånet som ej grovt.

Åtalspunkten 7.

G.K. har erkänt innehavet av revolvern och skotten. Vad han erkänt vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till olaga vapeninnehav.

Åtalspunkten 21.

G.K. har erkänt. Hans erkännande vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till stöld.

Åtalspunkterna 24-26.

G.K. har erkänt gärningarna. Hans erkännande vinner stöd av utredningen. Åklagarens brottsrubricering godtas.

Åtalspunkten 27.

G.K. har i målet påstått, att han tidigare under året för 400 kr köpt en plastkasse med sprängpatroner, dynamit och sprängdeg av en berusad mansperson utanför järnvägsstationen i Växjö och att G.K. innan d 22 febr 1980 övat sprängning i skogen enligt en instruktionsbok.

Det är i samtliga sprängningar av kassaskåp m m i denna och följande åtalspunkter G.K. som haft sakkunskap och "tänt på", varvid sprängningarna enligt åklagaren blivit utförda med mycket fint "resultat ur sprängningssynpunkt".

G.K. har erkänt gärningen. Hans erkännande vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till grov stöld.

Åtalspunkten 30.

G.K. har erkänt. Han är skyldig till försök till stöld.

Åtalspunkterna 31 och 33-37.

Åklagaren har i punkt 31 beräknat värdet av det tillgripna, till 300 kr. I punkt 36 har åklagaren påstått att 40 danska kr stulits. (Åklagaren har låtit åtalspunkt 32 innefattas i punkt 31.)

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. I punkt 37 har G.K. underkastat sig ansvar för endast åverkan. G.K:s erkännande vinner stöd av utredningen. Åklagarens brottsrubricering godtas.

Åtalspunkten 38.

G.K. har erkänt gärningen. Hans erkännande vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till grov stöld.

Åtalspunkterna 40 och 43.

Åklagaren har angett värdet av det stulna till 300 kr.

G.K. har erkänt. Hans erkännande vinner stöd av utredningen. G.K. är skyldig till stöld.

Åtalspunkterna 44 och 46-53.

I punkt 49 har åklagaren påstått "ur ett kassaskrin" alltså ej kassaskåp.

I punkt 51 har åklagaren ändrat gärningsbeskrivningen på det sätt att han påstått att 150 kr stulits ur kassaskåpet och att en halv butelj sprit stulits utanför kassaskåpet i lokalen.

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. G.K. – liksom M.J. och T.K. – har uppgett, att vid ett par tillfällen erfordrats mer än en sprängning innan resultat nåtts.

Vad G.K. erkänt vinner stöd av utredningen. Åklagarens brottsrubricering godtas.

Åtalspunkten 54.

G.K. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. G.K. är skyldig till brott mot lagen om explosiva varor.

Påföljdsfrågan.

G.K. är tidigare ostraffad. Av personundersökningen framgår bl a att han växt upp under goda familjeförhållanden och att han klarat sitt skolarbete – nu på gymnasienivå – bra. TR:n har i målet låtit verkställa undersökning av G.K. enligt 1 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning. Undersökande läkaren, t f överläkaren Lars Broman vid statens rättspsykiatriska station i Umeå, har d 3 juli 1980 avgett det utlåtandet att G.K. begått de åtalade gärningarna under inflytande av psykisk abnormitet som dock ej är av så djupgående natur att den måste anses jämställbar med sinnessjukdom i lagens mening samt att förutsättningar saknas för hans överlämnande till vård enligt lagen om sluten psykiatrisk vård.

Av undersökningen framgår bl a: G.K:s känslomässiga omogenhet konstituerar hans psykiska abnormitet. Några hållpunkter för pågående psykos har inte framkommit och ej heller några tecken på att en psykotisk utveckling är förestående. Med hänsyn till G.K:s ålder är det dock önskvärt att en förnyad undersökning kommer till stånd om han – mot förmodan – skulle återfalla i kriminellt beteende. Under alla förhållanden bör han stå under uppsikt en tid framöver och hans utveckling följas. Den psykiska avvikelsen är ej så djupgående att den måste anses jämställbar med sinnessjukdom. Skyddstillsyn är lämpligaste påföljden med hänsyn till behovet av övervakning. Faran för en ogynnsam utveckling torde vara betydande om G.K. ådöms fängelse. Risken för desperationshandlingar i händelse av en hård dom måste beaktas med hänsyn till den uttalade ångestladdning som G.K. företer.

Sedan TR:n begärt yttrande från socialstyrelsen över den rättspsykiatriska undersökningen, har rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion fattat beslut i ärendet. Den 29 juli 1980 har socialstyrelsen avgett följande yttrande: Socialstyrelsen anser – i likhet med undersökningsläkaren – att G.K. begått åtalade gärningar under inflytande av psykisk abnormitet som dock icke är av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom och att han icke oundgängligen är i behov av sluten psykiatrisk vård.

Sedan åklagaren d 24 juli i anledning av G.K:s tillstånd tillkallat läkare till häktet i Växjö, har överläkaren vid S:t Sigfrids sjukhus F.H. samtalat med G.K. på häktet. H. fann därvid att G.K. var nära ett psykiskt sammanbrott. Vid förhandling i häktningsfrågan – på åklagarens begäran – försattes G.K. samma dag av TR:n på fri fot och ålades reseförbud med viss anmälningsskyldighet. G.K. har härefter haft kontinuerlig kontakt med H..

G.K. har uppgett, att han får fortsätta i gymnasiet i höst och att han efter vårterminen 1981 skall göra värnplikt vid S 1 som plutonbefälselev.

TR:n gör följande överväganden.

G.K:s brottslighet är mycket omfattande och har begåtts efter noggrann planläggning. Svårhetsgraden beträffande många av brotten är mycket hög. För TR:n är det uppenbart att G.K., som skaffat vapen (k-pist, revolver och bajonett) och dynamit m m samt satt sig in i det tekniska förfarandet vid sprängning, är ledaren för den brottslighet han deltagit i tillsammans med de andra i målet dömda personerna. TR:n anmärker här att G.K. enligt åtalspunkt 1 begärt att S.O.A. skulle stjäla k-pisten mot ersättning och att S.O.A. för sitt brott dömts till fängelse.

Minimistraffet för grovt rån är fängelse 4 år och straffet för rån är fängelse 1-6 år. För grov stöld är minimistraffet fängelse 6 mån. Vid grov stöld med sprängning ådöms regelmässigt straff som överstiger minimistraffet.

G.K. var vid brottens begående fyllda 18 år och vid brottsserien under våren 1980 i det närmaste 19 år. På grund av G.K:s ålder fordras det särskilda skäl med hänsyn till allmän laglydnad för frihetsberövande påföljd. TR:n finner att sådana skäl föreligger med hänsyn till den ytterst kvalificerade brottslighet som ligger G.K. till last. G.K. skall ådömas fängelse. Han skall, då han är under 21 år och då han – såsom sinnesutlåtandena anger – begått brotten under inflytande av själslig (psykisk) abnormitet, ådömas ett väsentligt lindrigare fängelsestraff än för brotten är stadgat (33 kap 4 § 1 st BrB).

Domslut. TR:n dömde G.K. jämlikt 8 kap 1, 4, 5, 6 §§, 7 § 2 st och 12 §, 12 kap 1 § samt 23 kap 1 och 4 §§ BrB, 5 § 1 st 1 och 37 § 1 st 1 vapenlagen (1973:1176) samt 4 § 1 st i lagen om explosiva och brandfarliga varor (1975:69) ävensom 26 kap 4 § 2 st och 33 kap 4 § 1 st BrB för grovt rån, rån, medhjälp till försök till rån, grov stöld, stöld, försök till stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, skadegörelse, olaga vapeninnehav och brott mot lagen om explosiva varor till fängelse 1 år 6 mån.

Fängelsestraffet skulle till en tid av 107 dagar anses verkställt i anstalt.

Reseförbudet skulle gälla till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft.

G.K. förpliktades att till sju målsägande utge skadestånd med jämkat belopp sammanlagt 7 400 kr och till en målsägande solidariskt med T.K. utge 900 kr.

G.K. fullföljde talan i Göta HovR. Han yrkade, att HovR:n måtte bedöma gärningen under åtalspunkt 2 ej som grovt brott samt bestämma påföljden till skyddstillsyn eller, i andra hand, nedsätta fängelsestraffet.

HovR:n hävde d 22 okt 1980 det G.K. ålagda reseförbudet.

HovR:n (adj led f d rådmannen Sterner samt nämndemännen Blomberg och Fransson) anförde i dom d 5 nov 1980:

Domskäl. Åklagaren har i HovR:n justerat gärningsbeskrivningen under åtalspunkt 4 sålunda att ordet pistol byts ut mot revolver. Han har vidare förklarat att värdet av det tillgripna godset under åtalspunkt 43 skall vara 300 kr.

Anledning saknas att frångå TR:ns bedömning av gärningen under åtalspunkt 2.

Lika med TR:n finner HovR:n G.K. förvunnen till ansvar för grovt rån, rån, stöld, medhjälp till försök till rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olaga vapeninnehav, försök till stöld, grov stöld, skadegörelse och brott mot lagen om explosiva varor.

Enligt vad i HovR:n upplysts har G.K. höstterminen 1980 återintagits i gymnasiet som specialelev i årskurs 3 på den samhällsvetenskapliga linjen, därvid det lagts upp ett särskilt studieprogram för honom för att möjliggöra för honom att återläsa en del av vad han gått miste om under vårterminens senare del. Skolans rektor har i intyg d 14 okt 1980, som åberopats i HovR:n, uppgivit, att samtliga lärare vid klasskonferens konstaterat, att G.K. skött studierna väl, att det ej funnits några anmärkningar mot honom samt att han också läst in det särskilda studieprogram som lagts upp för honom. Sammanfattningsvis konstaterar rektorn att G.K. under höstterminen på ett mycket fint sätt svarat mot det förtroende som han lätt då han fick återvända till studierna som specialstuderande. I HovR:n har vidare åberopats ett av överläkaren F.H. den 16 okt 1980 avgivet läkarutlåtande angående G.K.. I utlåtandet uppger H. att han sedan G.K. sattes på fri fot haft regelbunden kontakt med honom samt att G.K. vid besökstillfällena givit uttryck för en växande självinsikt och ett kraftigt avståndstagande från kriminella handlingar. Vidare sägs att G.K. nu är inne i en utveckling som helt klart måste leda till social rehabilitering med minimal risk för återfall i kriminalitet. Enligt H. vore det, med hänsyn härtill och till att G.K. tidigare utvecklat ett tämligen allvarligt psykiskt insufficienstillstånd i samband med inspärrning, ur socialpsykiatrisk synpunkt av stort värde om han kunde dömas till skyddstillsyn med föreskrift om fortsatt poliklinisk psykiatrisk kontroll och behandling.

G.K. har upplyst att han erhållit kallelse att inställa sig till värnpliktstjänstgöring i mitten av juni 1981.

De läkare som undersökt G.K. och i målet avgivit yttrande om honom har klart uttalat, att det ur psykiatrisk synpunkt skulle vara lämpligast att döma honom till skyddstillsyn. G.K. som vid brottstillfällena ännu ej fyllt 19 år, är nu enligt vad i HovR:n framkommit på god väg att återanpassa sig i samhället. Riskerna för att ett långvarigt fängelsestraff allvarligt skulle äventyra den påbörjade återanpassningen måste bedömas som betydande. I beaktande av G.K:s ungdom, anförda omständigheter i övrigt samt den avsevärda tid som han suttit anhållen och häktad, sammanlagt över 3 mån, finner HovR:n – trots den i målet svårartade brottsligheten – att hänsyn till allmän laglydnad inte kräver frihetsberövande. G.K. är i behov av övervakning. Påföljden kan därför bestämmas till skyddstillsyn.

Domslut. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns dom att påföljden bestämmes till skyddstillsyn.

Övervakningen skall stå under tillsyn av övervakningsnämnden i Växjö som har att utse övervakare.

Referenten, adj led Björklund med vilken hovrättsrådet Wibling förenade sig, var skiljaktig samt yttrade: Jag fastställer TR:ns dom.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns dom måtte fastställa TR:ns domslut.

I revisionsinlagan anförde riksåklagaren bl a: Rånbrotten, som bestått i väpnat rån mot bl a bank, är av ytterst allvarlig art och har utförts på ett synnerligen kvalificerat sätt. Vid väpnat rån av här angivna slag kräver nästan alltid hänsynen till allmän laglydnad att gärningsmannen under längre tid berövas friheten. Även om, som manifesterats genom 1979 års ändringar i BrB, kriminalvård i frihet under senare år kommit att få en vidgad tillämpning även när det gäller förhållandevis allvarlig brottslighet, är det med hänsyn till rånbrottens särskilda farlighet och det samhällsproblem, som den ökade frekvensen av sådana brott innebär, angeläget att denna princip för påföljdsvalet upprätthålls. På grund härav och då G.K:s brottslighet i övrigt varit mycket omfattande och svårhetsgraden av många av brotten är hög, bör, även med beaktande av G.K:s ålder vid gärningarnas begående, annan än frihetsberövande påföljd komma i fråga endast om mycket starka skäl talar därför. – Vad som framkommit om G.K:s personliga förhållanden talar i och för sig för att skyddstillsyn skulle vara den från individualpreventiv synpunkt lämpligaste påföljden. Detta enbart kan dock inte anses innefatta särskilda skäl för ådömande av skyddstillsyn. Med hänsyn till den svårartade och omfattande brottsligheten – i vilken ingår brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse 4 år – föreligger inte heller i övrigt omständigheter som kan anses uppväga det tungt vägande allmänpreventiva kravet på frihetsberövande påföljd. Genom den nya lydelsen av 28 kap 3 § BrB har visserligen möjligheterna att tillgodose allmänpreventiva hänsyn vid dom på skyddstillsyn ökat. Med hänsyn till vad jag ovan framhållit om brottens art och det sätt på vilket de utförts ävensom brottslighetens omfattning är det emellertid enligt min mening från allmän synpunkt ej godtagbart, även under beaktande av att G.K. suttit anhållen och häktad sammanlagt över 3 mån, med ett så kort frihetsberövande som 3 mån vid en brottslighet av förhandenvarande slag. Den mest adekvata påföljden är därför ett separat fängelsestraff. Som TR:n beaktat skall G.K. dock med tillämpning av 33 kap 4 § 1 st BrB ådömas lindrigare straff än för brotten är stadgat.

G.K. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling av HD (JustR:n Gyllensvärd, Fredlund Welamson, Sven Nyman och Bengtsson, referent), som beslöt följande dom:

Domskäl. G.K. har även i HD gjort gällande, att gärningen under åtalspunkt 2 (rån i OK Motorhotell) inte är att bedöma som grovt brott. Anledning saknas emellertid att frångå domstolarnas bedömning i denna del. Även beträffande övriga åtalspunkter godtas deras brottsrubricering.

G.K. har alltså gjort sig skyldig till grovt rån, rån, medhjälp till försök till rån, grov stöld – bestående i inbrott jämte sprängning av kassaskåp eller liknande – i åtta fall, stöld i nio fall, försök till stöld i sex fall, tillgrepp av fortskaffningsmedel (grovt brott), skadegörelse, olaga vapeninnehav och brott mot lagen om explosiva varor. Brottsligheten har pågått en längre tid och delvis varit omsorgsfullt planerad, och G.K. har spelat en mycket aktiv roll.

Av personutredningen framgår, utöver vad som antecknats i TR:ns och HovR:ns domar, att G.K. även under tiden efter huvudförhandlingen i HovR:n skött sig väl både i skolarbetet och i övrigt samt helt betalat det skadestånd TR:n ålagt honom att utge. Från individualpreventiv synpunkt utgör skyddstillsyn den klart lämpligaste påföljden.

Emellertid är G.K:s brottslighet så svår och så omfattande att – också när man beaktar hans ungdom och psykiska särdrag – ett fängelsestraff framstår som ofrånkomligt av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om strafftiden ansluter sig HD till TR:ns bedömning.

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut i ansvarsfrågan.