Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 426 (NJA 1981:33)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 426 (NJA 1981:33)
Målnummer
B719-80
Domsnummer
DB10-81
Avgörandedatum
1981-03-02
Rubrik
Fråga om utvisning av finländsk medborgare, som varit bosatt i Sverige sedan mer än fyra år. 41 § utlänningslagen (1980:376).
Lagrum
41 § utlänningslagen (1980:376)

Allmän åklagare yrkade vid Örebro TR ansvar å finländske med borgaren P.S., född 1945, för grov stöld, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, föregivande av allmän ställning och olovlig körning.

I målet yrkades ansvar även å andra tilltalade för omfattande brottslighet, bland dem M.G. och R.K..

Åtalet mot P.S. avsåg följande gärningar (åtalspunkternas numrering avviker i detta referat från den av domstolarna använda):1. Stöld.

M.G. och P.S. har d 15 eller d 16 okt 1978 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till Skofabriken Tärnan, Stålgatan 4, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig 12 par herrboots, värda 1 908 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.2. Stöld.

M.G. och P.S. har d 15 eller d 16 okt 1978 tillsammans och i samråd olovligen inträngt i Örebro-Tvättens lokaler, Hjalmar Bergmans väg 48, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en elektrisk skrivmaskin, värd 2 350 kr, en elektronräknare, värd 995 kr, en fotostatmaskin, värd 588 kr och cirka 200 kr i kontanter. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.3. Stöld och grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel.

M.G. och P.S. har natten till d 28 mars 1979 tillsammans och i samråd olovligen in trängt i Tvättmans lokaler, Idrottsvägen 34 i Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig cirka 800 kr i kontanter, diverse verktyg, värda cirka 400 kr samt en uppsättning bilnycklar. – Med användande av de tillgripna bilnycklarna har M.G. och P.S. därefter tillsammans och i samråd olovligen tagit utanför byggnaden parkerade lastbilen DBK 358, värd cirka 60 000 kr. Lastbilen har de sedan brukat för färd till Eskilstuna och åter till Örebro. Lagrum: 8 kap 1 § och 7 § 2 st BrB.4. Olovlig körning.

P.S. har natten mot d 28 mars 1979 fört lastbilen DBK 358 från Örebro till Eskilstuna och åter oaktat han ej varit berättigad därtill genom innehav av körkort. Brottet är grovt eftersom P.S. tidigare dömts för olovlig körning. Lagrum: 3 § 1 st 2 p trafikbrottslagen (1951:649).5. Stöld.

M.G. och P.S. har natten mot d 28 mars 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till Gulf Bensinstation å Västeråsvägen i Eskilstuna och olovligen tagit och tillägnat sig cirka 300 kr i kontanter. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.6. Stöld.

M.G. och P.S. har d 19 eller d 20 nov 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till ett daghem å Varbergagatan 176, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en radio, en bandspelare, en miniräknare och matvaror, tillsammans värt 1 524 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.7. Föregivande av allmän ställning och grov stöld.

P.S. har natten mot d 21 nov 1979 berett sig tillträde till A.T:s lägenhet, Varbergagatan 136 i Örebro, under förespegling att han varit polisman på tjänsteuppdrag. P.S. har för att bevisa sitt påstående företett en handling som T uppfattat som en polislegitimation. Brottet bör anses som grovt enär det för T medfört betydande men. – P.S. har innan han lämnat T:s lägenhet olovligen tagit och tillägnat sig en kassettradio, värd 560 kr, 15 kassettband, värda 600 kr, två cigarrettlimpor, värda 175 kr, ett kontokort och ett körkort. Stölden har varit av särskilt hänsynslös art. Lagrum: 8 kap 4 § och 17 kap 15 § 2 st BrB.8. Stöld.

M.G., P.S. och R.K. har d 27 eller d 28 nov 1979 tillsammans och i samråd medelst inbrott berett sig tillträde till ett daghem å Varbergagatan 176, Örebro, och där olovligen tagit och tillägnat sig en tvillingbarnvagn och matvaror. – P.S. och R.K. har en stund senare återvänt till daghemmet och olovligen tagit och tillägnat sig ytterligare en tvillingvagn och matvaror. – Det sammanlagda värdet av det tillgripna uppgick till 4 476 kr. Lagrum: 8 kap 1 § BrB.

Åklagaren yrkade vidare att P.S. måtte förvisas ur riket.

Skadeståndsanspråk framställdes mot P.S.. TR:n (ordf t f rådmannen Strandberg) anförde i dom d 27 febr 1980, såvitt angick P.S., under rubriken Domskäl.

Åtalspunkterna 1-5.

M.G. har erkänt gärningarna samt uppgivit att han förövat gärningarna under åtalspunkterna 1-3 och 5 tillsammans med P.S.. Dock att tillgreppet i åtalspunkten 3 endast avsett 500 kr i kontanter och verktyg till ett värde av cirka 115 kr. P.S. har förnekat samtliga gärningar.

Genom M.G:s uppgifter finner TR:n åtalet styrkt i denna del mot såväl honom som mot P.S.. För P.S:s del jämväl vad avser åtalspunkten 4. Gärningarna skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Åtalspunkten 6.

M.G. har erkänt gärningen samt uppgivit att han förövat gärningen tillsammans med P.S., att det var P.S. som "bröt" och att det var P.S:s idé. P.S. har förnekat gärningen.

Genom M.G:s uppgifter finner TR:n åtalet i denna del styrkt mot såväl M.G. som mot P.S.. Gärningen skall rubriceras på sätt åklagaren har gjort.

Åtalspunkten 7.

P.S. har förnekat åtalet för såväl föregivande av allmän ställning som grov stöld.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med T som i huvudsak uppgivit följande. M.G. ringde på dörren mitt på natten. Denne frågade om han bodde i lägenheten. M.G. beskyllde honom för att ha gjort sig skyldig till våldtäktsförsök. Han förnekade detta. M.G. som var uppretad uttalade "jag skulle vilja se ditt blod flyta" och "det skall ta en hel vecka för en läkare att lappa ihop dig". Hotet skulle verkställas därest ifrågavarande flicka dagen därpå utpekade honom som den skyldige. M.G. gjorde dock det tillägget "men det borde ske genast". Han blev mycket upprörd. M.G. begav sig därefter från platsen. Efter cirka två timmar ringde det på nytt på dörren. Han såg att två personer uppehöll sig på hans balkong. Han hörde vidare en person utanför ytterdörren vilken genom brevlådeinkastet ropade att det var från kriminalen. Rösten yttrade att de skulle anhålla eller gripa honom för våldtäktsförsök. Han öppnade ytterdörren och M.G., P.S. jämte en tredje person kom in. P.S. presenterade sig som polis eller kommissarie. Han mindes ej exakt vilket. P.S. visade också upp ett legitimationskort som han uppfattade som en polislegitimation. De gick alla fyra in i köket och diskuterade. P.S. förklarade att polisanmälan kunde rivas om en ekonomisk uppgörelse kunde träffas. Efter samtalet talade han med M.G. i vardagsrummet. Då M.G. efter en stund skulle lämna lägenheten hade de två övriga redan gått. Då han kom ut i köket upptäckte han att ifrågavarande föremål tillgripits.

M.G. har hörd över åtalet uppgivit att han kan ha yttrat sig på det sätt T påstått. Vidare att han efter det sista besöket hos T sammanstrålade med P.S. och den tredje personen (vittnet S se nedan) i trappuppgången utanför hans lägenhet. P.S. hade då med sig kassettradion, kassetterna och cigarretterna. Det var också möjligt att han kallat P.S. för polis eller något liknande.

P.S. som förnekat gärningen har uppgivit att han och M.G. var kraftigt berusade samt i övrigt icke kunnat förmås att avge någon berättelse.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med L.S. som berättat i huvudsak följande: Har var tillsammans med M.G. vid det första besöket hos T. Han hörde ej M.G. uttala något hot mot T. Han var ej så observant på vad som sades mellan de båda. Han var även närvarande vid det andra besöket i T:s bostad och hörde då P.S. ropa att det var från polisen. Han såg även P.S. visa upp något. Även inne i lägenheten hörde han P.S. säga att denne var polis. Då han tillsammans med P.S. lämnade lägenheten fick han klart för sig att P.S. tillgripit ifrågavarande gods.

Genom vad sålunda förekommit finner TR:n åtalet i denna del styrkt. Gärningarna skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Åtalspunkten 8.

M.G. har erkänt gärningen samt uppgivit att även P.S. deltog. Även R.K. har erkänt gärningen samt uppgivit att P.S. var med även vid det andra inbrottstillfället. P.S. har förnekat gärningen.

Genom M.G:s och R.K:s uppgifter finner TR:n åtalet styrkt i denna del mot såväl M.G., P.S. som R.K.. Gärningen skall rubriceras på sätt åklagaren gjort.

Påföljdsdelen.

P.S. förekommer i svenskt kriminalregister under fyra avsnitt. Han dömdes av Lindesbergs TR d 24 jan 1978 för rattfylleri och olovlig körning till fängelse 1 mån 15 dagar. Härefter dömdes han av denna TR d 8 mars 1979 för grov stöld till skyddstillsyn. Den 6 april 1979 dömdes han återigen av Örebro TR för grov stöld – för övrigt begången en dryg vecka efter den förra domen – därvid förordnades att den tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse även de nya brotten. Han är slutligen dömd d 11 juli 1979 av Svea HovR för tillgrepp av fortskaffningsmedel, rattfylleri, olovlig körning, vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats till fängelse 4 mån särskilt. – Av de brott P.S. nu befunnits skyldig till är flera begångna före den senaste domen. Emellertid har P.S. härefter gjort sig skyldig till stöld vid två tillfällen, grov stöld vid ett tillfälle samt föregivande av allmän ställning. Denna omständighet sammantagen med att P.S. lagförts icke mindre än tre gånger under 1979 därvid han även erhållit skyddstillsyn vid två tillfällen föranleder TR:n till den bedömningen att kriminalvård i frihet är helt utesluten för hans del. Han skall nu, med undanröjande av löpande skyddstillsynspåföljd, ådömas fängelse. Vid bestämmande av fängelsestraffets längd beaktar TR:n vad P.S. undergått till följd av domarna å skyddstillsyn samt till att han skall förvisas ur riket.

Övriga frågor.

P.S. har motsatt sig åklagarens förvisningsyrkande. – I målet har framkommit att P.S. kom till Sverige 1976 ävensom att hans äktenskap med en svensk kvinna är under upplösning, vilken sistnämnda uppgift P.S. icke motsagt under huvudförhandlingen. – Å de brott P.S. nu befunnits skyldig till ävensom de brott för vilka han ådömts skyddstillsyn, vilken påföljd nu undanröjs, kan följa fängelse i mer än 1 år. Med hänsyn härtill, till den korta tid P.S. vistats i riket, till de svaga sociala band han synes ha till Sverige ävensom till den frekventa brottslighet han gjort sig skyldig till och ej heller visat någon tendens till att försöka minska skall han förvisas ur riket. TR:n finner skäligt att bestämma tiden för förvisningen till 5 år.

Domslut. TR:n dömde P.S. jämlikt 8 kap. 1 §, 4 § och 7 § 2 st och 17 kap 15 § 2 st BrB samt 3 § 1 st 2 p trafikbrottslagen för stöld, grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, föregivande av allmän ställning och olovlig körning till fängelse 8 mån. Straffet skulle till en tid av 28 dagar anses verkställt i anstalt. Tidigare ådömd skyddstillsyn undanröjdes.

P.S. förvisades ur riket med förbud att återvända hit före d 27 febr 1985.

P.S. förpliktades att ensam eller solidariskt med andra utge skadestånd till sju målsägande med sammanlagt 9 993 kr.

P.S. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte dels ogilla samtliga mot honom riktade ansvars- och skadeståndsyrkanden dels upphäva förvisningsbeslutet.

Åklagaren och målsägandena bestred P.S:s yrkanden. Åklagaren yrkade anslutningsvis att P.S. skulle ådömas ett längre fängelsestraff och att förbudet att återvända till Sverige förlängdes till att avse 10 år.

P.S. bestred åklagarens yrkanden.

HovR:n (hovrättsråden Loheman och Åkerman, adj led Tocklin, referent, samt nämndemännen Grunditz och Aldén) anförde i dom d 15 juli 1980:

Domskäl. Åklagarens ansvarsyrkanden mot P.S. vinner genomgående stöd av vad M.G. uppgivit angående dennes delaktighet i brotten. P.S. har dock hävdat att M.G. lämnat oriktiga uppgifter, troligen därför att han ogillar P.S:s äktenskap med hans moder. Åklagarens talan vinner emellertid stöd också av annan utredning i de fall sådan finns, nämligen förhören vid TR:n med målsäganden och vittnet samt polisförhören med R.K. och P.S.. Det måste därför enligt HovR:ns mening hållas för visst att P.S. begått de gärningar åklagaren lagt honom till last.

HovR:n finner med beaktande av den bedömning som görs i utvisningsfrågan inte anledning frångå TR:ns bedömning i påföljdsfrågan.

P.S., som är finsk medborgare och som dömts för brott även i Finland, har i Sverige dömts för brott vid fyra tidigare tillfällen. Han har två gånger dömts till frihetsstraff och två gånger fått förmånen av kriminalvård i frihet. Det kan befaras att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet. P.S. kom till Sverige i aug 1976 och har sedan dess – med undantag för en tremånadersperiod kort därefter, under vilken han avtjänade fängelsestraff i Finland – vistats har i landet. Han vistas alltså här sedan mer än två år och får enligt utlänningslagen (1980:376), som trädde i kraft d 1 juli 1980, utvisas endast om synnerliga skäl för utvisning föreligger. Vid bedömningen i denna del konstaterar HovR:n till en början att P.S. även om han är svenskspråkig och har ingått äktenskap här i riket har en mycket svag anknytning till Sverige. Äktenskapet synes vara på väg att upplösas och P.S. saknar arbete. Den brottslighet P.S. gjort sig skyldig till måste anses som grov och tämligen omfattande. Till en del, åtalspunkt 7, innefattar brottsligheten också en grov integritetskränkning. HovR:n finner att synnerliga skäl föreligger att utvisa P.S. ur riket. Skäl föreligger inte att frångå TR:ns bedömning att förbudet att återvända till Sverige skall avse 5 år.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom; dock skall följande gälla beträffande tillgodoräknande av frihetsberövande och utvisning:

- Fängelsestraffet skall till en tid av ytterligare 139 dagar eller tillhopa 167 dagar anses verkställt i anstalt.

- P.S. utvisas med stöd av utlänningslagen (1980:376) ur riket och förbjuds att återvända hit före d 27 febr 1985.

P.S. sökte revision och yrkade upphävande av HovR:ns förordnande om utvisning.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Westerlind, Hessler, Nordenson, referent, Knutsson och Heuman) beslöt följande dom:

Domskäl. Såsom domstolarna funnit är P.S. förfallen till ansvar för stöld, grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, föregivande av allmän ställning och olovlig körning.

Rörande P.S:s levnadsförhållanden under tiden efter det att HovR:ns dom meddelades har i HD följande blivit upplyst.

Till följd av att P.S. förklarade sig nöjd med HovR:ns dom i vad han därigenom ådömts fängelsepåföljd började han avtjäna detta straff redan vid månadsskiftet juli-aug 1980. Han frigavs villkorligt d 10 sept 1980. Under den första tiden därefter bodde han hos sin förutvarande hustru i Örebro; äktenskapet hade upplösts redan i febr 1980 men enligt P.S. fick makarna detta klart för sig först i nov 1980. P.S. fick d 15 sept 1980 arbetsanställning vid Sigma Gummifabrik i Örebro men arbetade i denna anställning endast en och en halv dag, främst beroende på att han återföll i alkoholmissbruk. Under tiden härefter har P.S. inte haft något arbete. I mitten av nov flyttade han från sin förutvarande hustrus bostad och han har sedan dess bott hos en kvinnlig bekant i Örebro. Under den första veckan efter den villkorliga frigivningen höll P.S. kontakt med sin övervakare, men därefter har han endast vid ett par tillfällen i okt och nov haft telefonkontakter med övervakaren.

På grund av den misskötsamhet som ansågs ligga P.S. till last beslöt övervakningsnämnden i Örebro d 7 jan 1981 att tilldela P.S. varning. Den 4 febr 1981 beslöt övervakningsnämnden att förklara den P.S. villkorligt medgivna friheten förverkad. P.S. har med anledning av detta beslut sedermera avtjänat straffåterstoden, och han frigavs på nytt d 21 febr 1981. I slutet av jan 1981 har väckts åtal mot P.S. för dels rattfylleri och olovlig körning vid ett tillfälle i sept 1980 dels stöld och grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning vid ett tillfälle i okt 1980. P.S. har vid huvudförhandlingen inför HD vidgått att han förövat dessa gärningar.

P.S. har under de ungefär fyra och ett halvt år som han i stort sett utan avbrott har vistats i Sverige redan lagförts för brott fem gånger, och han har nu ställts till ansvar för brottsliga handlingar begångna efter det att han i detta mål dömts till ansvar. Det måste i belysning av dessa förhållanden och vad som i övrigt blivit utrönt om P.S:s levnadsomständigheter befaras att P.S. också framdeles fortsätter med brottslig verksamhet.

Även om varje enskild gärning som i detta mål har förts P.S. till last inte är av speciellt allvarlig art måste den omfattande och delvis systematiskt utövade brottsliga verksamhet det här är fråga om och som inrymmer ett antal grova förmögenhetsbrott betecknas som ytterst graverande och i sig anses innefatta starka skäl för en utvisning av P.S.. Frågan huruvida dessa omständigheter i förening med vad som i övrigt är känt om P.S:s personliga förhållanden kan anses utgöra synnerliga skäl för ett beslut om utvisning får besvaras mot bakgrunden av vilken anknytning P.S. har till Sverige och vilka utsikter han kan antas ha att framdeles anpassa sig till ett socialt ordnat liv här i landet.

Under den första tiden om ett och ett halvt år av P.S:s vistelse i Sverige synes han ha haft arbete och även i övrigt ha levat under något så när ordnade förhållanden. Sedan våren 1978 har han emellertid inte haft något arbete; den anställning han fick efter frigivningen i sept 1980 varade som angetts mindre än två dagar. P.S. har under större delen av den tid han vistats här haft svåra alkoholproblem. Försöken att komma till rätta med dessa problem har stannat vid halvhjärtade ansatser. Någon institutionell vård eller fortlöpande behandling av annan art har aldrig kommit till stånd. P.S. saknar efter skilsmässan och separationen från sin hustru varje familjemässig anknytning till Sverige, om man bortser från en här bosatt kvinnlig kusin, med vilken emellertid P.S. enligt egen uppgift har endast sporadiska kontakter. I övrigt är medlemmarna av P.S:s familj bosatta i Finland. Om arten av P.S:s förbindelse med den kvinna han nu sedan några månader bor hos har inte i HD lämnats några närmare upplysningar.

Som framgår av det anförda är P.S:s anknytning till Sverige, trots att han vistats här mer än fyra år, mycket svag. Hans nuvarande sociala situation inger inte förhoppningar om någon stabilisering av hans levnadsförhållanden. Den omständigheten att P.S. återfallit i brott så gott som omedelbart efter den villkorliga frigivningen hösten 1980 och att han under tiden därefter också hemfallit åt ett tydligtvis omfattande alkoholmissbruk som har omintetgjort hans arbetsmöjligheter ger snarast anledning att se med pessimism på P.S:s möjligheter att inom överskådlig tid anpassa sig till en socialt ordnad tillvaro i Sverige.

Vid övervägande av samtliga nu upptagna förhållanden finner HD synnerliga skäl föreligga för utvisning av P.S..

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut, såvitt nu är i fråga.