Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 448 (NJA 1981:40)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 448 (NJA 1981:40)
Målnummer
Ö729-80
Domsnummer
UÖ794-81
Avgörandedatum
1981-03-26
Rubrik
Till gäldande av A:s skuld har utmätts en fastighet, som A:s fästmö B före utmätningen förvärvat från annan. Fråga om vilken bevisning som fordras för att A skall anses ha varit fastighetens ägare. 82 § 1 mom UL. Behörighet att föra talan mot utmätningsbeslutet har ansetts tillkomma C, som efter utmätningen förvärvat fastigheten från B.
Lagrum
82 § 1 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Ödeshögs Byggtjänst AB erhöll d 8 juni 1977 lagfart på (Bostadsadress, uteslutet här) i Motala kommun. Genom köpebrev d 16 dec och d 19 dec 1977 överlät bolaget fastigheten till C.P..

Den 30 aug och d 7 dec 1978 utmätte kronofogdemyndigheten i Motala distrikt fastigheten till gäldande av C.P:s fästman, C.E., påförda oguldna skatter om sammanlagt 38 196 kr. Vid utmätningstillfället d 30 aug 1978 antecknades i utmätningsprotokollet, att C.E:s fästmö C.P., som saknade anställning och inkomst, köpt fastigheten av Ödeshögs Byggtjänst, att C.E. tillsammans med C.P. köpt ett hus av Fogelforshus, vilket uppförts på fastigheten, samt att, då C.P. torde sakna ekonomiska möjligheter att genomföra dessa köp, man med skäl fick anta att köpen var gjorda i hennes namn endast för att skydda fastigheten mot utmätning för C.E:s skulder.

C.P. erhöll lagfart på fastigheten d 20 dec 1978. Genom köpebrev d 15 sept och d 27 sept 1979 överlät hon fastigheten på AB Fogelfors Bruk.

I en till LSt:n i Östergötlands län d 8 okt 1979 inkommen skrivelse anförde Fogelfors Bruk besvär över utmätningarna och yrkade att dessa upphävdes. Till stöd för sin talan åberopade bruket sitt förvärv av fastigheten och anförde därutöver bl a, att C.E. aldrig varit ägare till fastigheten och inte haft lagfart på den samt att, oavsett om samboendeförhållande vid någon tidpunkt förelegat mellan honom och C.P., fastigheten därför inte till någon del kunde tas i anspråk för hans skatteskulder.

LSt:n (länsassessorn Melander) anförde i beslut d 16 okt 1979: I målet är ostridigt att AB Fogelfors Bruk inte var ägare till ifrågavarande fasta egendom vid tiden för utmätningarna. Bolagets förvärv av stadsägan gäller alltså inte gentemot staten.

LSt:n lämnar besvären utan bifall.

Bruket anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n undanröjde utmätningarna.

Till grund för sin rätt att föra talan mot utmätningarna åberopade bruket sitt förvärv av fastigheten från C.P. och anförde att bruket i egenskap av fastighetsägare befann sig i ett sådant läge att en bestående utmätning kunde inverka menligt på dess rättsställning. Till grund för sin talan om undanröjande av utmätningarna anförde bruket, att C.E. aldrig varit ägare till fastigheten eller haft lagfart på denna, att äganderätten vid utmätningstillfällena i stället tillkommit C.P. samt att fastigheten därför, oavsett huruvida samboendeförhållande vid någon tidpunkt förelegat mellan C.E. och C.P., inte till någon del kunde tas i anspråk för C.E:s skatteskulder.

Riksskatteverket bestred ändring och anförde därvid i första hand, att brukets förvärv inte inverkade på den rätt staten erhållit genom utmätningarna. Verket gjorde gällande att utmätningarna inte kränkt brukets rätt och bestred därför att utmätningarna kunde hävas på talan av bruket. I andra hand gjorde riksskatteverket gällande att det måste anses styrkt, att C.E. vid tiden för utmätningsförrättningarna var den faktiske ägaren till fastigheten, och att kronofogdemyndigheten därför ägt utmäta denna för hans skulder. C.P. hade enligt verkets mening inte med egna medel kunnat vare sig förvärva fastigheten eller till någon del bidra till betalning av den på fastigheten uppförda byggnaden. Inte heller hade hon haft ekonomiska förutsättningar att betala amorteringar och räntor på lån eller bestrida de övriga löpande utgifterna för fastigheten.

HovR:n (hovrättsrådet Blomdahl, f d lagmannen Lilja, hovrättsassessorn Backlund och adj led Jörneklint, referent) anförde i utslag d 12 maj 1980:

Skäl. Av handlingarna i målet framgår att C.P. inte fört talan mot utmätningarna. Efter överlåtelsen av fastigheten till bruket rör frågan om utmätningarnas bestånd inte längre C.P:s rätt. Genom att förvärva fastigheten har bruket övertagit de rättigheter beträffande fastigheten, som tillkom C.P.. Enär utmätningarna får anses inverka menligt på brukets rättsställning, finner HovR:n att bruket äger påkalla prövning av frågan om utmätningarna av fastigheten bort ske för C.E:s skatteskulder.

Utredningen ger vid handen att lagfart på fastigheten vid utmätningstillfällena tillkommit Ödeshögs Byggtjänst AB samt att fastigheten innan utmätningsförrättningarna av bolaget överlåtits till C.P.. Ostridigt är att C.E. aldrig varit lagfaren ägare till fastigheten och att C.E. ej heller haft någon på fångeshandling grundad rätt till fastigheten. Utmätning har likväl skett på den grund att C.P:s förvärv av fastigheten tillkommit endast för att skydda denna från utmätning för C.E:s skatteskulder.

I denna del av målet har följande framkommit. Köpeskillingen vid C.P:s förvärv av fastigheten uppgick till 86 000 kr. Köpeskillingen erlades genom att motsvarande belopp lyftes av ett byggnadskreditiv som C.E. beviljats i Föreningsbanken i Motala för byggnation på fastigheten. Den 10 nov 1977 träffades mellan C.E. och C.P. å ena sidan, och bruket å andra sidan, avtal om leverans av material till en byggnad på fastigheten till ett belopp om 211 494 kr. Ödeshögs Byggtjänst AB har tillställt C.E. en faktura av d 24 april 1978 på 14 910 kr avseende nybyggnation på fastigheten. C.E. har även varit abonnent på el till fastigheten under tiden d 4 aug 1978 till d 21 maj 1979. C.P. är alltsedan d 1 dec 1976 antecknad hos försäkringskassan som hemmamake utan egen inkomst. Hon har för inkomståret 1978 skönstaxerats till 0 kr på grund av att hon, enligt vad C.E. uppgivit för skattemyndigheterna, inte haft några inkomster 1978. Enligt sin självdeklaration för inkomståret 1977 har hon nämnda år varken redovisat inkomster, fast egendom eller bankmedel. För inkomståret 1976 har hon deklarerat inkomst från försäkringskassan med 8 424 kr.

HovR:n finner att utredningen i målet inte ger sådant stöd för C.E:s äganderätt till fastigheten, att fastigheten kunnat utmätas för hans skulder. Utmätningarna skall därför undanröjas.

HovR:ns utslag. Med ändring av LSt:ns beslut undanröjer HovR:n utmätningarna av d 30 aug 1978 och d 7 dec 1978 i (Bostadsadress, uteslutet här) i Motala kommun.

Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att HD upphävde HovR:ns utslag. Som grund för sin talan åberopade verket vad verket hade anfört i HovR:n. Till stöd för påståendet att utmätningarna inte kränkt brukets rätt anförde verket, att det av vad bruket anfört i HovR:n framgick att köpeskillingen vid brukets förvärv av fastigheten hade minskats på grund av utmätningarna.

Bruket bestred bifall till besvären. Bruket anförde bl a: Enligt vad som redovisas i HovR:ns utslag erlade C.E. inte någon del av köpeskillingen för fastigheten med egna medel. Betalning skedde i stället genom att lån upptogs. Att betalningsansvaret för dessa lån delvis åvilade C.E. innebär inte att han, som inte tecknat något köpekontrakt beträffande fastigheten, civilrättsligt blivit ägare till denna. Till följd av utmätningarna för C.E:s skatteskulder kunde långivarna inte längre räkna med att C.P. hade möjlighet att finansiera fastighetsförvärvet. Byggnadsarbetena avstannade därför, och den ofärdiga byggnaden kom att utsättas för förstöring genom inverkan av väder och vind. I syfte att skydda sin egen och långivande banks fordran förvärvade bruket fastigheten. Utmätningsanteckningarna påverkade i och för sig storleken av köpeskillingen, men något avdrag motsvarande utmätningsbeloppet gjordes inte.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Swahn, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande utslag:

Skäl. Såsom HovR:n funnit har bruket ägt rätt att föra talan mot besluten om utmätning.

Enligt 82 § 1 mom UL skall den som har lagfart på fast egendom antagas vara ägare till egendomen, om det ej styrks att den tillhör annan. Den sistnämndes rätt kan i regel styrkas endast genom företeende av en formellt riktig fångeshandling, som leder tillbaka till senaste lagfart (prop 1971:20 s 300).

Vid tiden för utmätningarna hade C.P. förvärvat fastigheten genom köpebrev utfärdat av den senast lagfarne ägaren. Kort tid därefter erhöll hon själv lagfart på fastigheten. Det har ej ens påståtts att C.E. skulle ha genom någon giltig fångeshandling förvärvat fastigheten vare sig från C.P. eller från den förre lagfarne ägaren. Inte heller har omständigheter i övrigt förebragts som ger anledning till avsteg från nyssnämnda princip. HD finner följaktligen inte styrkt att C.E. var ägare till fastigheten vid tiden för utmätningarna. Utmätningarna skall därför undanröjas.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Bernhard, Westerlind, Höglund, Knutsson, referent, och Heuman) beslöt utslag i enlighet med betänkandet.