Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 548 (NJA 1981:58)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 548 (NJA 1981:58)
Målnummer
Ö1144-79
Domsnummer
SÖ993-81
Avgörandedatum
1981-04-15
Rubrik
Dödsbodelägares klandertalan mot bodelning och arvskifte som förrättats av boutredningsman riktas enligt stämningsansökningen mot dödsboet, företrätt av boutredningsmannen. Först genom en efter klandertidens utgång till rätten inkommen skrift klargörs, att dödsbodelägaren med sin talan i stället avser övriga delägare i dödsboet. Kärandens talan har avvisats som för sent väckt.
Lagrum
•  23 kap. 8 § ärvdabalken (1958:637)
•  13 kap. 1 § giftermålsbalken (1920:405)

B.B. avled d 6 maj 1977 och efterlämnade som dödsbodelägare hustrun M.B., dottern i ett tidigare äktenskap E.B. samt dottern J.B..

Dödsboet avträddes till förvaltning av boutredningsman. Till boutredningsman utsågs advokaten T.S:s. Denne förrättade d 16 juni 1978 bodelning och arvskifte i boet. Skifteshandlingen delgavs E.B. d 24 juli 1978.

I stämningsansökan som inkom till Stockholms TR, bouppteckningsenheten, d 20 okt 1978 klandrade E.B. skiftet. Som svarande angavs i ansökningen dödsboet efter B.B., företrätt av boutredningsmannen, och E.B. förklarade sig "anhålla om stämning av dödsboet". Vidare angavs i ansökningen att delägare i dödsboet var M.B., E.B. och J.B..

Ansökningen överlämnades d 31 okt 1978 från bouppteckningsenheten till TR:ns fjärde avdelning. Därifrån togs d 8 nov 1978 per telefon kontakt med E.B:s ombud – enligt anteckning på dagboksbladet "om vem som skall vara svarande i målet". Ombudet uppgav därvid att M.B. och J.B. rätteligen skulle vara svarande i målet. I skrift som inkom till TR:n d 13 nov 1978 förklarade E.B. att hon önskade förtydliga stämningsansökningen sålunda att talan riktades mot dödsbodelägarna efter B.B., nämligen M.B. och J.B..

TR:n utfärdade d 27 nov 1978 stämning å M.B. och J.B. med kallelse till muntlig förberedelse. I skriftligt svaromål anmälde M.B. och J.B. rättegångshinder och yrkade att TR:n skulle avvisa stämningsansökningen på den grund att talan väckts mot dem först d 13 nov 1978 och således efter tremånadersfristens utgång.

TR:n (tingsfiskalen Nyberg) anförde i beslut d 11 dec 1978: Delägare som vill klandra arvsskifte skall inom tre månader efter delgivningen väcka talan mot övriga delägare, vid äventyr att han förlorar sin talan om tiden försittes. Det är enligt 13 kap 4 § RB tillfyllest att talan väckts i rätt tid, dvs att stämningsansökan inkommit till rätten. Den omständigheten att klanderfristen försuttits torde vara att anse som ett rättegångshinder som rätten enligt 34 kap 1 § RB har att självmant beakta (jfr HD:s beslut d 21 mars 1978, SÖ 572 (* Se 1978 s 132. *) ). Arvskiftet har klandrats inom stadgad tid efter konstaterad delgivning. Innehållet i 23 kap 8 § AB har givit TR:n anledning misstänka att E.B. riktade sin talan mot envar dödsbodelägare i dödsboet efter B.B. och att beteckningen av dödsboet efter B.B. som svarande i stämningsansökan tillkommit av rent misstag. TR:n har på grund härav formlöst per telefon kontaktat E.B:s ombud i frågan. Genom ombudets skriftliga förtydligande av stämningsansökan, som härefter utan dröjsmål inkommit till TR:n, har numera blivit klarlagt, att E.B. med sin talan riktar sig mot övriga dödsbodelägare. Det bör även framhållas att om stämningsansökan jämte därvid fogade handlingar inkommit till TR:ns fjärde avdelning d 20 okt 1978, i stället för till bouppteckningsenheten, hade nytt käromål kunnat väckas. Även om stöd i lag saknas för att tillåta partssuccession när en talan av rent misstag väckts mot fel person (visst stöd i rättspraxis finns dock, jfr NJA 1969 s 533) anser TR:n det önskvärt och i detta fall det mycket angeläget att partssuccessionen tillåts. Den omständigheten att ombudet inkom med sitt förtydligande av stämningsansökan först efter klanderfristens utgång d 13 nov 1978 kan inte anses innebära såsom svarandena i målet hävdat att "talan mot delägarna väcktes d 13 nov 1978, således efter tremånadersfristens utgång". På grund av det anförda saknas grund för att avvisa stämningsansökan och svarandenas invändning om rättegångshinder skall ogillas.

M.B. och J.B. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte avvisa E.B:s klandertalan, enär denna väckts efter klandertidens utgång.

E.B. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Modigh samt hovrättsråden Green och Jantze, referent) anförde i beslut d 31 okt 1979:Jämlikt 23 kap 8 § ÄB åligger det delägare som vill klandra arvskifte att inom tre månader efter delgivningen väcka talan mot övriga delägare. Bestämmelsen gäller, på grund av hänvisning i 13 kap 1 § GB, även i fråga om klander av bodelning.

E.B. har inom klandertiden väckt talan mot dödsboet. Sådant förhållande har ej inom klandertiden framkommit att rätten haft anledning bedöma att avsikten varit att instämma övriga dödsbodelägare.

Talan mot övriga delägare får därför anses ha väckts först genom att E.B. genom den till TR:n d 13 nov 1978 inkomna skriften verkställt rättelse av stämningsansökningen.

Enär klandertalan mot övriga delägare således väckts först efter klandertidens utgång borde stämningsansökningen i dess rättade skick ej ha av TR:n upptagits till prövning.

Med undanröjande av överklagade beslutet avvisar HovR:n E.B:s i målet förda talan.

Adj led Larén Marklund var av skiljaktig mening och anförde: E.B. har inom den sålunda stadgade tiden väckt klandertalan. Rätteligen skulle E.B. därvid i stämningsansökningen såsom svarande ha upptagit M.B. och J.B. och icke, såsom skett, dödsboet efter B.B.. Såsom framgår av stämningsansökningen är – förutom E.B. – M.B. och J.B. enda dödsbodelägare i dödsboet efter B.B.. Med hänsyn härtill och då E.B. i sitt förtydligande av stämningsansökningen angivit att talan riktades mot M.B. och J.B. kan det förhållandet att dödsboet efter B.B. vid talans väckande angivits såsom svarande inte innebära att E.B. på grund därav inte skall anses ha väckt klandertalan mot övriga delägare inom den i 23 kap 8 § ÄB stadgade fristen. Invändningen om rättegångshinder skall därför ogillas.

E.B. anförde besvär med yrkande att invändningen om rättegångshinder måtte ogillas och målet återförvisas till TR:n.

M.B. och J.B. bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lawass, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. E.B. har – - – se HD:s beslut – - – tveksamhet om att hennes talan riktats mot boet. TR:n här därför inte haft anledning att begära ett klarläggande på denna punkt. Vad E.B. efter TR:ns förfrågan anfört till "förtydligande" av stämningsansökningen kan ej heller föranleda att hennes talan skall anses vara väckt mot annan än dödsboet.

Enär E.B:s nu förda talan inte kan prövas i rättegång mellan henne och dödsboet, skall talan avvisas.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Welamson, Sven Nyman och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. E.B. har anfört klander mot bodelning och arvskifte, som förrättats av boutredningsman i dennes egenskap av skiftesman. En sådan talan skall, såsom framgår av 23 kap 8 § AB jämförd med 13 kap 1 § GB, föras mot övriga delägare i dödsboet. Är denna förutsättning ej uppfylld, föreligger ett rättegångshinder, som rätten enligt 34 kap 1 § RB skall beakta självmant.

I stämningsansökningen har som svarande angivits dödsboet efter B.B., företrätt av advokaten T.S:s enligt förordnande som boutredningsman. E.B. har vidare uttryckligen anhållit om stämning å dödsboet. Innehållet i stämningsansökningen och i samband med denna ingivna handlingar kan ej föranleda tveksamhet om att hennes talan riktades mot boet.

Den "till förtydligande" av ansökningen ingivna skrift som inkom till TR:n d 13 nov 1978 får visserligen, sammanställd med stämningsansökningen, anses innebära att E.B. vid nämnda tidpunkt väckte talan mot övriga delägare. Klandertiden var emellertid då försutten. E.B:s ifrågavarande talan borde därför ej ha av TR:n upptagits till prövning.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.