Högsta Domstolen referat NJA 1981 s. 594 (NJA 1981:64)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1981 s. 594 (NJA 1981:64)
Målnummer
T273-79
Domsnummer
DT19-81
Avgörandedatum
1981-05-06
Rubrik
I mål om fastställande av faderskap har det inte kunnat uteslutas att modern under konceptionstiden haft samlag med - förutom den instämde mannen - en eller flera oidentifierade män. Med hänsyn till det faderskapsindex som beräknats för den instämde mannen har det likväl ansetts sannolikt att barnet avlats av denne. 1 kap 5 § FB.
Rättsfall
NJA 1978 s. 601

(Jfr 1978 s 601)

I.L. födde d 8 dec 1969 barnet A..

Efter ansökan om stämning å B.J. yrkade A. vid Stockholms TR, under påstående att hon avlats av B.J., att TR:n måtte förklara denne vara hennes fader

och förplikta honom att till hennes förmyndare betala underhållsbidrag med 175 kr i mån, räknat från hennes födelse till dess hon fyllt 18 år.

B.J. bestred käromålet. Han vitsordade att han haft samlag med I.L. men inte under tid då barnet kunde ha avlats.

Under alla förhållanden bestred B.J. att utge underhållsbidrag. Han gjorde gällande att han saknade förmåga att utge sådant.

TR:n (ordf rådmannen Nyström) anförde i dom d 23 jan 1979:

Domskäl. Barnet kan enligt gängse beräkningssätt ha avlats någon gång under tiden d 11 febr-d 12 april 1969.

Vid den aktuella tiden var I.L. inskriven på Västra Marks sjukhus. Hon fick permission från sjukhuset d 23 dec 1968 och hon träffade sedan B.J.. Enligt sjukhusets anteckningar bodde hon hos B.J. i dennes lägenhet i Trångsund till d 5 mars 1969. Därefter var hon intagen på Nybodahemmet till d 15 mars 1969. Under tiden d 15 mars-d 8 april 1969 vistades hon hos en familj i Mölndal. Hon togs åter in på Västra Marks sjukhus d 10 april 1969.

Hörd under sanningsförsäkran har I.L. uppgett: Hon hade narkotikaproblem och var därför intagen på Västra Marks sjukhus. Under en permission julen 1968 träffade hon B.J.. Hon kände honom inte sedan tidigare. Hon flyttade emellertid hem till honom i hans lägenhet i Trångsund. De hade sedan regelbundet fullbordade samlag med varandra. Vid ett tillfälle i febr, hon minns inte exakt, satt hon barnvakt hos en granne till B.J.. När hon återvände till B.J:s lägenhet fann hon B.J. och hennes egen syster, A.J., ligga nakna i en säng. Hon blev upprörd och dagen därpå flyttade hon från B.J:s lägenhet. Hon minns inte när detta var, men hon minns att hon tog kontakt med polisen, som körde henne till socialbyrån i Skogås och att hon därefter kom till Nybodahemmet. I mitten av mars placerades hon som hembiträde hos en familj i Mölndal. Mannen, T.P., våldtog henne vid ett tillfälle, och vid några tillfällen hade hon samlag med en man vid namn J.O.. Hon tror inte att hon  hade samlag med några andra män, men hon kan inte utesluta detta. Vid ett tillfälle, enligt hennes dagbok veckoslutet d 22-d 23 mars 1969, träffade hon två män i Göteborg och följde sedan med dem i bil till Varberg. Hon minns inte om hon hade samlag med någon av dem, men hon tror inte det. Hon trivdes emellertid inte i Göteborg. Hon tog därför kontakt med B.J., och denne kom och hämtade henne med bil. Det var troligen d 9 april 1969 och under bilresan till Stockholm hade hon och B.J. fullbordade samlag med varandra.

Hörd under sanningsförsäkran har B.J. uppgett: Han träffade I.L. första gången d 25 dec 1968, och hon kom sedan att bo hos honom fram till början av febr 1969. Under denna tid hade de regelbundet fullbordade samlag med varandra. Emellertid var I.L. i ett dåligt skick. Hon var sönderstucken i armvecket och talade "tjacksnack". Vid ett tillfälle någon vecka efter det att hon flyttat hem till honom var han tvungen att hämta henne i en knarkarlägenhet i Huvudsta. Vid ett A.t tillfälle, då han kom hem till lägenheten, fann han henne tillsammans med en A.n man och båda var "påverkade". Han finner det därför inte uteslutet att hon kan ha haft samlag med andra män under den tid hon bodde hos honom. Vid denna tid lärde han känna också I.L:s syster, A.J., och i början av febr 1969 flyttade A.J. och hennes son hem till honom. I.L. flyttade då därifrån. Han minns inte när detta var, men han är nästan säker på att det var före hans födelsedag d 19 febr 1969. Då I.L. flyttade minns han att hon flyttade till hans syster i Skogås. Där bodde hon cirka fyra dagar, men vart hon sedan tog vägen kommer han inte nu ihåg. I början av april 1969 blev han uppringd av I.L. från Göteborg, och hon ville att han skulle komma och hämta henne. Han gjorde detta, men han hade då inte något samlag med henne.

Hörd som vittne har A.J. uppgett: Hon flyttade hem till B.J. någon gång i febr 1969, och I.L. flyttade då därifrån. Hon minns nu inte exakt när detta var. Hon minns att både hon och I.L. var med på B.J:s födelsedag d 19 febr, men om I.L. då hade flyttat från lägenheten eller inte minns hon inte. Vid den aktuella tiden hade I.L. narkotikaproblem. Vid ett tillfälle, hon minns inte när, kom I.L. upp i B.J:s lägenhet med en A.n man, och de var båda synbarligen narkotikapåverkade. – Senare 1970 gifte sig vittnet med B.J. men de är numera skilda. De har tillsammans ett barn fött i febr 1970.

Vid blodundersökningar som verkställts i målet beträffande B.J., T.P. och J.O. har de två sistnämnda uteslutits som fäder men inte B.J..

Statens rättskemiska laboratorium har i protokoll d 27 febr 1978 över en utvidgad rättsgenetisk undersökning avseende I.L., barnet och B.J. avgett det utlåtandet att resultatet av undersökningen utesluter icke möjligheten att B.J. skulle kunna vara barnets fader. Med hänsyn till faderskapsindex’ storlek framstår denna möjlighet som sannolik. – I protokollet har angetts att ett sammanvägt index kan beräknas till storleksordningen 850-1 800.

TR:n gör följande bedömning.

Parterna har ostridigt haft fullbordade samlag med varandra fram till det I.L. flyttade från B.J:s bostad. B.J. har menat att I.L. flyttade redan före konceptionstidens början d 11 febr 1969, medan I.L. uppgett att hon bott kvar hos B.J. betydligt längre. Anledning saknas emellertid att ifrågasätta I.L:s uppgift om att hon från B.J:s lägenhet flyttat till Nybodahemmet. Av den i målet förebragta skriftliga bevisningen framgår att I.L. ankom till Nybodahemmet d 5 mars 1969. Det får därför anses utrett, att I.L. och B.J. haft flera fullbordade samlag med varandra i vart fall fram till månadsskiftet febr/mars 1969. Om de haft samlag med varandra även d 9 april 1969 finner TR:n inte vara avgörande för utgången i målet.

Utredningen i målet ger vid handen, att I.L. under den aktuella tiden förde ett kringflackande liv. Hon hade narkotikaproblem. Under konceptionstiden har hon ostridigt haft samlag med förutom B.J. två andra män. Hon har själv uppgett att hon kan inte utesluta att hon därutöver kan ha haft samlag med ytterligare män.

Med beaktande av vad sålunda upptagits finner TR:n att det inte kan uteslutas att I.L. under konceptionstiden haft samlag med flera okända män. Vid sådant förhållande kan det enligt TR:ns mening, oaktat vad som framkommit vid blodundersökningen, inte med tillräcklig grad av säkerhet anses sannolikt att barnet avlats vid något av de samlag som I.L. haft med B.J.. Käromålet kan därför inte vinna bifall.

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

A. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

B.J. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Wedin samt nämndemännen Kilander och Ahlqvist) anförde i dom d 29 juni 1979:

Domskäl. På sätt TR:n anfört finner HovR:n utrett att I.L. bott hos B.J. fram till månadsskiftet febr/mars 1969, att de fram till denna tid haft flera fullbordade samlag med varandra, att I.L. hade allvarliga narkotikaproblem samt att hennes livsföring under konceptionstiden var sådan att det ej kan uteslutas att hon under den tiden även haft samlag med andra män utöver de i målet namngivna.

Statens rättskemiska laboratorium har i sitt utlåtande d 27 febr 1978 angett ett sammanvägt beräknat faderskapsindex till 850-1 800. Med hänsyn till storleken härav samt I.L:s och B.J:s intima relationer till varandra under en tid av konceptionstiden och med beaktande av att det i målet ej är visat att I.L. under konceptionstiden haft samlag med andra män än de i målet angivna, anser HovR:n med hänsyn till dessa omständigheter det sannolikt att barnet avlats av B.J. och skall denne därför förklaras vara fader.

Vidkommande sina ekonomiska förhållanden har B.J. upplyst: Han är ensamstående och har en årsinkomst å 40 300 kr. Han är underhållsskyldig för två barn, födda 1965 och 1970, med tillhopa 778 kr/mån, varå han har en skuld på 16 000 kr. Hans månadshyra är 1 070 kr (bostadsbidrag med 378 kr). – HovR:n anser att B.J. bör bidraga för A.s underhåll med yrkat belopp.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förklarar HovR:n B.J. vara fader till A.

och förpliktar honom att till barnets förmyndare betala underhållsbidrag för barnet med 175 kr i mån, räknat från d 8 dec 1969 till dess barnet fyllt 18 år.

Assessorn U Lindgren, med vilken hovrättsrådet Wessman instämde, var skiljaktig och yttrade: I likhet med vad TR:n anfört finner jag inte med tillräcklig grad av säkerhet sannolikt att barnet avlats vid de samlag som förekommit mellan I.L. och B.J..

På grund härav ogillar jag yrkandet att B.J. skall förklaras som fader till barnet.

Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

B.J. sökte revision och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, ogillade käromålet.

A. bestred ändring.

HD inhämtade yttrande i målet från socialstyrelsen.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Bernhard, Höglund, Hessler, Nordenson och Knutsson, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. B.J. har i HD vidhållit att han inte haft samlag med I.L. under konceptionstiden. Han har förklarat sig stödja detta påstående på att ett graviditetsprov från I.L. undersöktes d 3 febr 1969 och att han med säkerhet vet att något samlag ej ägde rum efter denna undersökning. Han har vidare sagt sig minnas att I.L. hade flyttat från bostaden före hans födelsedag d 19 febr. Som förklaring till att han vid barnavårdsmannens utredning och i början av målets handläggning vid TR:n medgav att samlag förekommit mellan honom och I.L. fram till månadsskiftet febr/mars har han uppgivit att han då trodde att graviditetsundersökningen hade gjorts i början av mars.

I.L. har hela tiden under målets handläggning hävdat att hon sammanbodde med B.J. fram till dess att hon d 5 mars 1969 flyttade till Nybodahemmet. Detta överensstämmer också med vad hon enligt rapport från övervakaren uppgav vid ankomsten dit.

A.J. har vid vittnesförhöret i HovR:n inte kunnat uttala sig bestämt om hur länge I.L. bodde kvar hos B.J.. Hon har uppgivit, att både hon själv och I.L. var med på B.J:s födelsedag och att hon själv då bodde i lägenheten, men förklarat sig inte kunna minnas om I.L. vid den tiden hade flyttat därifrån.

HovR:n, som hållit förhör under sanningsförsäkran med I.L. och B.J. samt upptagit vittnesmål av A.J., har funnit utrett att I.L. och B.J. sammanbott fram till månadsskiftet febr-mars 1969 och att de fram till denna tidpunkt haft flera fullbordade samlag med  varandra. HD finner ej anledning att frångå denna bedömning. B.J. har således haft samlag med I.L. under tid då barnet kan vara avlat.

B.J. har i målet invänt att I.L. under konceptionstiden haft samlag med andra män. Han har i anslutning härtill åberopat ett utlåtande d 25 dec 1971 av professorn Axel Ingelman-Sundberg. I utlåtandet anförs dels att maximal sannolikhet för avlelse med hänsyn till barnets längd vid födelsen föreligger under tiden d 13-d 19 mars 1969 och med hänsyn till födelsevikten under tiden d 6-d 12 mars 1969 dels att minst 10 % sannolikhet för avlelse föreligger med hänsyn till längden under tiden d 20 febr-d 1 april och med hänsyn till vikten under tiden d 20 febr-d 26 mars.

De samlag B.J. haft med I.L. under konceptionstiden har således inte ägt rum på tid då sannolikheten för avlelse med hänsyn till barnets längd och vikt vid födelsen är störst. I.L. har visserligen förnekat att hon under konceptionstiden haft samlag med andra än B.J. och de två i TR:ns dom nämnda män som har uteslutits efter blodundersökning. Hennes uppgifter i detta hänseende har dock varit osäkra, och det kan inte uteslutas att samlag förekommit även med en eller flera andra män.

Statens rättskemiska laboratorium angav i utlåtande d 22 okt 1970 efter företagen rättsserologisk undersökning av blodprov från I.L., barnet och B.J. dennes faderskapsindex till 4,657. Som framgår av TR:ns dom har hos laboratoriet sedermera företagits utvidgad rättsgenetisk undersökning av samma parter. Av protokoll d 27 febr 1978 över undersökningen framgår bl a, att det tillgängliga erfarenhetsmaterialet för de vid undersökningen genomförda analyserna varit begränsat och att enligt laboratoriets bedömning faderskapsindex med avseende på dessa analyser därför varit behäftat med större osäkerhet än som gällt för det på grund av den rättsserologiska undersökningen angivna indexvärdet. Faderskapsindex för de genomförda analyserna kunde med hänsyn härtill antas vara av storleksordningen 180-390. Ett sammanvägt index avseende både den rättsserologiska och den utvidgade undersökningen kunde enligt laboratoriet beräknas till storleksordningen 850-1 800. Protokollet utmynnar i utlåtandet att resultatet av den utvidgade rättsgenetiska undersökningen inte utesluter möjligheten att B.J. skulle kunna vara barnets fader och att med hänsyn till faderskapsindex’ storlek denna möjlighet framstår som sannolik.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande till HD anslutit sig till ett d 2 juli 1980 av docenten Jack Valentin avgivet yttrande efter utredning som han företagit på styrelsens begäran. Valentin har inriktat sin utredning särskilt på frågan, vilken betydelse den utpekade mannens faderskapsindex bör tillmätas om det skulle anses utrett att modern haft samlag även med andra män under konceptionstiden.

Som allmän inledning till sin utredning har Valentin anfört bl a följande. Vid överföring av faderskapsindex till faderskapssannolikhet är det gängse antagandet att samtliga män blodgruppsstatistiskt sett är slumpmässigt uttagna ur nordisk befolkning och att alla haft samma samlagsfrekvens, läge i konceptionstiden etc. Å ena sidan har B.J. haft stadigvarande förbindelse med modern, vilket bör höja hans a-priori-sannolikhet som fader, men å andra sidan har förbindelsen inte legat optimalt i konceptionstiden. Självfallet finns det ingen möjlighet att med någon form av vetenskaplig eller objektiv metod fastställa om dessa förhållanden tillsammantagna bör anses öka, eller minska, eller inte påverka, den slutliga faderskapssannolikheten.

När det gäller det nu ifrågavarande ärendet har Valentin därefter anfört bl a: Man kan i ärendet först pröva vilka sannolikheter som uppkommer under antagande om olika antal "ytterligare" män, och i övrigt det gängse förmodandet om lika förutsättningar för samtliga inblandade. Därpå kan man göra motsvarande beräkningar med A.n a-priori-sannolikhet. Valentin har för det senare valt att tänka sig möjligheten att oddsen för B.J:s faderskap sänks till en fjärdedel av genomsnittsoddsen för övriga män, detta mot bakgrunden av att B.J:s samlag ligger något före konceptionstidens mitt och antagandet, att övriga mäns samlag infallit vid mest sannolika konceptionstillfälle. Beräkningarna har gett följande resultat:

B.J:s faderskapssannolikhet

 

————————————————————

Vid antagande om             alla lika odds   B.J:s odds

1/4 av övrigas

————————————————————

ytterligare en man           99,88 %          99,5 %

ytterligare två män          99,8 %           99,1 %

ytterligare tre män          99,6 %           98,6 %

ytterligare tolv män         98,6 %           94,7 %

ytterligare fyrtiofem män    94,97 %          82,5 %

————————————————————

Värdena för 12 resp 45 män har enligt Valentin presenterats därför att man vid dessa antaganden passerar signifikansgränsen (95 %). Valentin har vidare framhållit att det lägsta värdet på faderskapsindex (850) har använts vid beräkningarna.

Vad man enligt Valentins uppfattning kan utläsa är följande. Om man föreställer sig att det kan ha förekommit någon eller ett par "okända" män i fallet, har detta ingen betydelse för faderskapsfrågans värdering. Faderskapssannolikheten för B.J. är ändå så hög att den överskuggar andra möjligheter. Om man i stället tänker sig ett tiofemtontal män, vid konceptionstidens maximum, och kanske med flera samlag var, kan man inte längre anse att det finns en signifikant sannolikhetsövervikt för B.J:s faderskap. Om man slutligen tänker sig storleksordningen 40-50 män finns ingen sådan sannolikhetsövervikt ens om dessa okända män förekommit lika långt från optimal konceptionstid som B.J.. Enligt Valentins uppfattning är det således  av stor betydelse att ta ställning till om det kan anses möjligt att eventuella samlag med okända män avsett någon enstaka, eller något tiotal, eller något femtiotal män. Den biostatistiska bevisningen för att B.J.j är fadern är i det första fallet överväldigande, i det andra fallet tveksam och i det tredje fallet otillräcklig.

Av Valentins yttrande framgår ytterligare, att möjligheten att utesluta en felaktigt utpekad man i förevarande fall med hänsyn till moderns och barnets särskilda blodgrupper etc överstiger 99,8 %, vilket innebär att endast cirka en felaktigt utpekad man av 500 blir icke utesluten.

Som sammanfattning av sin utredning rörande sannolikheten av B.J:s faderskap har Valentin anfört: Vid prövning med olika antaganden som kan förefalla rimliga erhålls en faderskapssannolikhet över 95 % för B.J., om det antas att antalet okända män i ärendet är lägre än 40-50 eller, i visst fall, åtminstone lägre än 10-15. – Biostatistiskt sett är därmed bevisningen för att B.J. är fadern övertygande om antalet okända män är lägre än 10-15 (ev 40-50).

Av Valentins yttrande framgår sålunda att den utvidgade rättsgenetiska undersökningen givit till resultat ett så högt faderskapsindex för B.J. att biostatistiskt sett mycket starka skäl föreligger för att denne är fader till A.. Vad som har framkommit i målet ger inte anledning anta att I.L. under konceptionstiden haft samlag med så många oidentifierade män att bevisvärdet av den rättsgenetiska undersökningen på ett avgörande sätt rubbas. Det måste därför anses sannolikt att barnet avlats av B.J..

På grund av det anförda skall B.J. förklaras vara fader till A..

B.J. är följaktligen också underhållsskyldig mot A.. Beträffande sina ekonomiska förhållanden har B.J. uppgivit, att han alltjämt har ungefär samma inkomst som antecknats i HovR:ns dom eller omkring 3 400 kr i mån, att han är skyldig att utge underhållsbidrag till två barn med sammanlagt 804 kr i mån, att hans månadshyra uppgår till 1 400 kr, att han uppbär bostadsbidrag med 360 kr och att han alltjämt har en skuld på 16 000 kr. Dessa uppgifter har lämnats utan erinran från A.s sida. Av vad sålunda förekommit framgår att B.J:s ekonomiska förhållanden numera är sådana att det, med hänsyn till vad som behövs för hans eget underhåll, ej finns utrymme för att ålägga honom att utge något underhållsbidrag till A..

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut i vad B.J. därigenom förklarats vara fader till A..

I underhållsfrågan förordnar HD, med ändring av HovR:ns domslut, att B.J. ej skall utge underhållsbidrag till A..