Högsta Domstolen referat NJA 1983 s. 821 (NJA 1983:151)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1983 s. 821 (NJA 1983:151)
Målnummer
T397-82
Domsnummer
DT35-83
Avgörandedatum
1983-12-15
Rubrik
Fråga om underhållsbidrag under övergångstid efter äktenskapsskillnad.
Lagrum
11 kap. 14 § giftermålsbalken (1920:405)

B.A. och S.A, båda födda 1933, ingick äktenskap med varandra 1953. I äktenskapet föddes tre barn, det yngsta, dottern A. d 15 jan 1963.

B. yrkade efter stämning å S. vid Köpings TR att TR:n skulle döma till äktenskapsskillnad mellan dem.

S. medgav käromålet samt yrkade å sin sida, att B. skulle förpliktas att till henne utge underhållsbidrag med 1 500 kr i mån att utgå fr o m d 1 okt 1980, då makarna flyttade isär, utan någon tidsbegränsning framåt.

S. yrkade vidare underhållsbidrag för dottern A. med 1 000 kr i mån fr o m d 1 okt 1980 till d 15 jan 1981 då dottern blev myndig.

B. bestred S:s yrkande om underhållsbidrag för egen del och åberopade som grund för bestridandet att S. hade förmåga att utan bidrag från honom svara för sin försörjning och att han helt saknade förmåga att bidraga till hennes underhåll. TR:n (lagmannen Lejefors) anförde i dom d 20 okt 1981 under rubriken domskäl bl a följande: S. har uppgivit: Vid äktenskapets ingående 1953 arbetade hon som hårfrisörska men slutade efter några år när parterna fick sitt andra barn. Hon stannade därefter i hemmet och skötte detta och parternas tre barn. Under våren 1980 genomgick hon en kurs för vårdbiträden. Den 7 okt 1980 flyttade B. från parternas hem. Den 6 okt 1980 började S. anställning på halvtid såsom vårdbiträde på ålderdomshemmet Nordlund i Köping. Hon arbetar endast halvtid eftersom hon p g a sjuklighet inte orkar med heltidsarbete. Hon är inte fast anställd och räknar inte med att kunna bli det på ännu ett par år. Under tiden d 6 okt 1980-d 30 sept 1981 har hon från anställningen fått en bruttolön på 34 700 kr. Under samma tid har hon även uppburit socialhjälp för sin egen och för dotterns del med sammanlagt 20 233 kr 50 öre. Hon klarar inte av att arbeta heltid då hon har besvär med ryggen, vilket styrks av läkarintyg. Hennes sjukpenning uppgår till 84 kr om dagen. Hon hyr en lägenhet och betalar 1 583 kr i mån. Hon har ännu inte sökt bostadsbidrag eftersom bidragets storlek är beroende av det underhåll hon kan få från B. Dottern går en två-årig gymnasielinje och slutar denna utbildning i juni 1982. Dottern har fått förlängt barnbidrag med 1 370 kr i kvartalet. Under tiden fram till dess dottern blev myndig har B. endast skickat henne 300 kr vid nyåret 1980-1981. Dottern uppfattade detta som en försenad julklapp. Därefter har B. sänt underhållsbidrag direkt till dottern. – S. gör gällande att hon är berättigad till underhållsbidrag för egen del p g a äktenskapets långvarighet samt p g a att hon under en följd av år varit tvungen att vara hemma och sköta hemmet och barnen och därigenom inte haft möjlighet till yrkesarbete. De sociala myndigheterna har bedömt att hon är berättigad till socialhjälp utöver arbetsinkomsterna vilket styrker att hon är i behov av underhållsbidrag.

B. har vitsordat riktigheten av S:s uppgift om hennes arbetsinkomst men har bestritt att S. skulle sakna förmåga att arbeta heltid. Han har vidare anfört: Han är anställd som representant och försäljare vid en tapetfirma i Norrköping med uppgift att besöka färghandlare inom ett område från Dalarna i norr till Östergötland i söder. Han reser fyra-fem dagar i veckan i en firmabil som han även använder privat. För förmånen att få använda bilen privat betalar han 350 kr i mån. Hans bruttolön uppgick under perioden okt 1980-maj 1981 till 7 400 kr i mån och uppgår därefter till 8 200 kr i mån. Sedan skatt och fackföreningsavgift avdragits återstår numera ca 4 000 kr i mån av lönen. Han sammanbor med en kvinna som har två barn. De bor i en trerumslägenhet för vilken hans andel av hyran uppgår till 800 kr i man. Han betalar numera 600 kr i mån till dottern direkt. Han beskattas för förmånen att få använda firmabilen privat enligt riksskatteverkets tariffer för ett belopp om ca 10 000 kr, vilket medför ett skatteuttag om ca 6 000 kr om året. För parkeringsplats betalar han 50 kr i mån. Han avbetalar en skuld, avseende inköp av möbler efter parternas separation med 140 kr i mån. Det dagtraktamente han får av arbetsgivaren vid tjänsteresorna räcker inte till att täcka hans kostnader därvid utan han måste själv betala ytterligare ca 200 kr i mån. För telefonsamtal i samhand med tjänsteutövningen har han en merkostnad på ca 200 kr i mån. Han och den kvinna med vilken han sammanbor kommer att byta lägenhet i dec 1981 varefter hans andel i hyreskostnaden kan förväntas öka med ca 200 kr i mån. Med tanke på de sålunda redovisade utgifterna anser sig B. inte ha förmåga att bidra till S:s underhåll. Han har för tiden från isärflyttningen betalat ett skäligt underhållsbidrag till dottern, vilket han fortfarande gör. Han har likaså betalat telefonräkningar åt S. med sammanlagt 2 500 kr, belöpande på tid efter hans avflyttning från det gemensamma hemmet. Sistnämnda förhållande bör beaktas om S. berättigas till underhållsbidrag för egen del.

S. har vitsordat riktigheten av uppgifterna om B:s bruttolön, kostnaderna för förmånen att använda tjänstebil privat och övriga utgiftsbelopp.

S. har åberopat ett av överläkaren Rune Raxell utfärdat intyg beträffande henne, dagtecknat d 2 febr 1981. I intyget anför Raxell: "Rubricerade person har sökt här med anledning av besvär från ländrygg och höfter som accentuerats i hennes nuvarande arbete som sjukvårdsbiträde. Vid företagen undersökning framkommer en viss snedhet i ländryggen. Med hänsyn till detta, arbetets art, hennes besvär och hennes ålder synes det rimligt hon bör trappa ner sin arbetstid utan äventyrande av sin försörjning."

TR:n gör följande bedömning.

TR:n fann på anförda skäl att S:s talan om bidrag till dotterns underhåll skulle ogillas.

Vad sedan angår S:s yrkande om underhållsbidrag för egen del måste med hänsyn till innehållet i läkarintyget hennes arbetsförmåga i det yrke där hon nu är verksam bedömas vara nedsatt. Möjligheterna att vid hennes ålder och med nuvarande situation på arbetsmarknaden få sysselsättning i ett annat yrke torde vara mycket begränsade. Hon är därför i behov av visst bidrag till sin försörjning. B. har förmåga att utge sådant bidrag, i synnerhet som skyldigheten att utge bidrag till dotterns underhåll upphör när hon slutar gymnasieskolan i juni 1982.

Beaktas bör vidare att äktenskapet har varat lång tid, att S. under den allra största delen av äktenskapet ägnat sig åt hem och familj och ej åt förvärvsarbete utom hemmet samt att hennes förvärvsmöjligheter och intjänade pensionsförmåner till följd därav nu är mera begränsade än de annars skulle ha varit. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt blivit upplyst om parternas ekonomiska förhållanden anser TR:n att det föreligger synnerliga skäl att tillerkänna S. underhållsbidrag efter äktenskapsskillnaden utan tidsbegränsning. Ett bidrag av 600 kr för mån får i betraktande av samtliga föreliggande omständigheter därvid anses skäligt.

Domslut. TR:n dömer enligt 11 kap 1 § GB till äktenskapsskillnad mellan parterna.

Mannen skall utge underhållsbidrag till hustrun för hennes egen del för tiden fr o m d 1 okt 1980 med 600 kr för mån att betalas för förfluten tid genast och i övrigt förskottsvis varje kalendermånad.

Hustruns yrkande om underhållsbidrag för dottern A:s del ogillas.

B. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade, att S:s yrkande om underhållsbidrag för egen del måtte lämnas utan bifall.

S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Mejegård samt hovrättsråden Ingrid von Möller, Hallmo och Jantze, referent) anförde i dom d 11 okt 1982:

Domskäl. Parterna har i HovR:n lämnat uppgifter om sina ekonomiska förhållanden som i allt väsentligt överensstämmer med vad som redovisats i TR:ns dom. Vad sålunda och i övrigt förekommit i målet föranleder inte HovR:n att frångå TR:ns bedömning i fråga om skyldighet för B. att utge underhållsbidrag till Siv för hennes egen del. – Sedan TR:ns dom meddelades har, med tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag (SFS 1981:1192), föreskrivits att utgående bidragsbelopp skall höjas med 6 procent fr o m d 1 mars 1982. Underhållsbidraget till S. bör därför bestämmas skola utgå med 636 kr från nämnda dag.

Domslut. HovR:n ändrar endast på det sätt TR:ns dom att underhållsbidraget till S. för hennes egen del med tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall fr o m d 1 mars 1982 utgå med 636 kr i mån.

B. sökte revision och yrkade att S:s talan rörande underhållsbidrag för egen del måtte ogillas. I andra hand yrkade han att underhållsbidraget måtte tidsbegränsas.

S. bestred bifall till B:s yrkanden.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Hult, Fredlund, Welamson, Vängby, referent, och Bengtsson) beslöt följande dom:

Domskäl. HD har förehaft målet vid huvudförhandling, varvid parterna varit personligen närvarande.

Därvid har, såvitt nu är av intresse, följande uppgifter lämnats om parternas ekonomiska förhållanden.

B. är alltsedan han och S. flyttade isär anställd vid ett företag i Norrköping. Hans lön har stigit från 7 400 kr i mån till 8 200 kr i mån från maj 1981 och uppgår numera till 8 900 kr i mån. Hans andel i hyran för den lägenhet han bebor är numera 875 kr i mån. T o m juni månad 1982 har han betalat underhållsbidrag till sin och S:s yngsta dotter med 600 kr i mån.

S:s inkomster uppgick under de sista månaderna år 1980 till 2 600 kr i mån, utgörande lön, och under år 1981 till 37 559 kr, utgörande lön, och 917 kr från försäkringskassan, vartill kom drygt 20 000 kr i socialbidrag för henne och dottern gemensamt. Under år 1982 uppbar S. 38 840 kr i lön, 10 250 kr från arbetslöshetskassan och 5 940 kr från försäkringskassan, tillhopa 55 030 kr. År 1983 har S. under årets första månader arbetat i stort sett heltid som timanställd. Hon fick i slutet av mars månad en halvtidstjänst med en lön av 2 846 kr i mån. Hon uppbar under tiden jan-sept 1983 50 324 kr utgörande lön och 8 391 kr från arbetslöshetskassan, tillhopa 58 715 kr. Fr o m d 1 okt 1983 har hon fått en heltidstjänst hos Köpings kommun på ålderdomshemmet Nordlund. Lönen uppgår till 5 979 kr i mån. Hennes hyra är f n 1 753 kr i mån.

B. har åberopat att S. fr o m d 1 jan 1981 saknat behov av underhållsbidrag, eftersom hon kunnat försörja sig själv; för tiden dessförinnan har han fullgjort sin underhållsskyldighet genom att betala telefonräkningar åt S. med sammanlagt 2 500 kr. B. har vidare gjort gällande att han för tiden fram till utgången av juni månad 1982 saknade förmåga att betala underhållsbidrag till Siv på grund av den underhållsskyldighet han fullgjort gentemot dottern. I fråga om tiden fr o m d 1 juli 1982 har däremot B. vitsordat att han ägt förmåga att utge det av domstolarna fastställda underhållsbidraget.

S. har gjort gällande att hon varit och alltjämt är i behov av underhållsbidrag och att Bertil med hänsyn till avdragsmöjligheten vid taxeringen allt sedan de flyttade isär haft förmåga att utge sådant bidrag. Såvitt angår tiden efter d 1 okt 1983 har hon åberopat att hon, av skäl som framgår av det i TR:ns dom återgivna läkarintyget, är tveksam, om hon i längden kommer att orka med det heltidsarbete som hon nu åtagit sig.

Enligt 11 kap 14 § GB svarar efter äktenskapsskillnad varje make för sin försörjning. Är make under en övergångstid i behov av bidrag till sitt underhåll, har maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till den makens förmåga och övriga omständigheter. Om make har svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett långvarigt äktenskap eller det finns synnerliga skäl, har maken rätt till underhållsbidrag för längre tid än som sagts nyss.

Siv har fr o m d 1 okt 1983 heltidsarbete och kan försörja sig själv. I vart fall fr o m nämnda tidpunkt finns inte skäl att tillerkänna henne underhållsbidrag.

Äktenskapet mellan B. och S. var långvarigt, 28 år, och S. var vid äktenskapets upplösning 48 år. B. och S. har tre barn och S. arbetade i hemmet under större delen av äktenskapet och fram till dess att de flyttade isär. Med hänsyn härtill är det – även om det av S. åberopade läkarintyget inte ger vid handen att något medicinskt hinder funnits för henne att försörja sig själv – naturligt att det dröjt viss tid för henne att komma in i arbetslivet. Det får därför och med beaktande av B:s ekonomiska förhållanden – även underhållsskyldigheten mot dottern – anses skäligt att han under en övergångstid bidrar till S:s försörjning. Den tid det tagit för S. att erhålla stadigvarande heltidsarbete, eller ungefär tre år, framstår som en rimlig övergångstid. Skäl finns inte att för den tiden nedsätta det av domstolarna bestämda underhållsbidraget.

På grund av det anförda bör B. förpliktas att bidra till S:s underhåll med belopp som domstolarna fastställt för tiden t o m d 30 sept 1983. Skäl att avräkna de av B. redan i TR:n åberopade betalningarna avseende telefonräkningar föreligger inte. Enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall av HovR:n fastställt belopp för tiden fr o m d 1 febr 1983 ändras med 8 procent eller till 686 kr.

Domslut. HD förordnar, med ändring av HovR:ns dom, att det av HovR:n fastställda underhållsbidraget till S.A, som enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag fr o m d 1 febr 1983 uppgår till 686 kr i månaden, skall utgå för tiden t o m d 30 sept 1983. För tiden därefter ogillar HD S.A:s yrkande om underhållsbidrag.